HANDLEDARE: PATRIK SÖDERSTAM TEXTHANDLEDARE: MICHELL ZETHSON

JOHANNA EKLUND EXAMENSARBETE VT19 KANDIDATPROGRAMMET TEXTIL

O N E S I Z E F I T S A L L : )

ABSTRACT

3

EKLUND EKLUND

5

ONE SIZE FITS ALL :)

5

UNDERSÖKNING

5

Vad är en norm? 5

Könsnormer och mode 6

Den manliga blicken 10

Skönhets- och kroppsnormer 11

Vithetsnormen 13

Queera kroppar, handlingar och design 14

PRAKTISK UNDERSÖKNING OCH PROCESS

16

Inkluderande konstruktion 16

Kollektionen 18

Romber, shibori och textprints 19

ATM 21

SLUTDISKUSSION OCH RESULTAT

21

KÄLLOR

26

Litteratur 26

Hemsidor 26

Bilder 27

! 2

ABSTRACT

I create to heal wounds – personal, emotional and social. I create to break the patriarchy

and normative systems that excludes people of different genders, sexualities, colours and

bodies. I make human wear – fashion for bodies of all sizes and genders. I want people to be

comfortable with themselves and their bodies and that is the goal with my brand EKLUND

EKLUND.

The fashion world today consists of “his and hers”, size zero, “wear and tear” and sexist

ads, all of which maintains heteronormativity and sick beauty ideals. Clothes are made for

“women” and “men” in size XS-XL, leaving everyone outside of those norms excluded.

I will research the gender - and beauty norms in western media and fashion and how it

affects people and their self esteem. How can I make fashion inclusive and socially

sustainable? Can I make clothes that fits all?

I’m gonna make a One Size Queer Couture Collection to include different expressions

and bodies to change the norms of gender and size. One Size that adjusts to different shapes

and sizes, Queer as in genderless for everyone and Couture as in hand-made fashion.

I will achieve this through experimental pattern making, non-normative design and a

presentation of the clothes with and for people confronting norms of gender, sexualities,

beauty and colour.

! 3

Welcome to the queer fashion empire of EKLUND EKLUND !

Sit back and relax, be your true self and let go of heteronormative BS and beauty ideals and dive into the

world of the unexpected..

Wear what you want, let your nipples out, kiss who ever you desire and Be Proud!

Whether you’re a BBW, a qt queer or a lost lonesome cowboy

you’re with your family now.

You’re home.

Welcome to the EKLUND EKLUND family.

! 4

EKLUND EKLUND

Jag skapar för att läka sår. Personliga, emotionella och sociala sår. Jag skapar för att bryta

cementerande patriarkala normsystem som försätter människor i lidande, och arbetar för att

olika uttryck, identiteter och kroppar ska accepteras. Hållbarhet är grunden i mitt företag

och skapande: emotionell, social, miljömässig och samhällelig hållbarhet. Från tillverkning i

form av materialval och arbetskraft till konstruktion och presentation av kläderna. Jag

återanvänder material och konstruerar plagg för en varierad anatomi. Humanwear eller

Bodywear - kläder till kroppar, inte kön. Jag gör kläder till dem som bryter rådande köns-

och skönhetsnormer och som inte hittar sin storlek hos de stora modehusen. Kläderna

presenteras på människor, ej på norm-modeller och är ett alternativ i den annars smala, vita,

heteronormativa modevärlden. Jag vill att människor ska må bra i sig själva med sina

kroppar och det är mitt mål med EKLUND EKLUND.

Modebranschen och textilindustrin idag präglas av “slit-och-släng”, “his and hers", size

zero och utnyttjandet av människor och natur. Denna bransch upprätthåller och befäster

normer som jag arbetar emot med ett inkluderande och socialt hållbart modeskapande.

ONE SIZE FITS ALL :)

Jag kommer utifrån mitt mål om ett socialt hållbart mode, att titta på de olika normer

inom modevärlden som jag finner ohållbara och exkluderande. Hur påverkar köns-och

skönhetsnormer modet, kropparna och individerna som bär dem? Vad är konsekvenserna av

dessa normer och hur kan jag arbeta emot dem för ett hållbart klädskapande och ett

inkluderande mode? Kan jag göra kläder som inkluderar och passar alla? Jag kommer

utföra ett småskaligt undersökande med One Size Queer Couture för att se om det är

möjligt. En liten kollektion kläder i en storlek vars konstruktion tillåter olika kroppar och

könsidentiteter. Jag vill genom representation av en mångfald av skönhets- och könsuttryck

förändra dagens ideal och på så sätt öka människors självbild och självkänsla.

UNDERSÖKNING

Vad är en norm?

Ordet norm kommer från latinets noʹrma som betyder ’rättesnöre’, ’regel’ och definierar

“det ‘normala’ eller godtagna beteendet i t.ex. en social grupp” (Nationalencyklopedin:

! 5

norm). De är osynliga överenskommelser som formats under tid av en viss grupp som

handlar om förväntade beteenden, handlingar och relationer. Människan är ett flockdjur som

är beroende av varandra för överlevnad. Det ligger i vår natur att vilja bli accepterade och

bekräftade av gruppen, annars riskerar vi att bli avvisade vilket kan påverka vår överlevnad.

För att bli accepterade av gruppen behöver vi bete oss på vissa önskvärda sätt. Vi behöver

följa normerna. “Genom upprättandet av normer formas också en utsida, det icke-normala,

märkliga eller avvikande” (Göransson, 2012:18). Dessa normer “möjliggör makt och

ojämlikhet” då de skapar över- och underordning. “Hade det exempelvis inte funnits en

heterosexuell norm som upprepas och imiteras i allt från hur barn uppfostras, till romaner

och arbetsorganisationer hade det heller inte funnits homofobi” (Martinsson, Reimers, 2008:

9).

Alla fält, grupperingar och branscher har sina normer. Jag jobbar med kläder och

befinner mig i en modebransch där vissa normer råder, från produktion och etik till

tillgänglighet och profit. Den första jag ska granska är könsnormen.

Könsnormer och mode

Fig. 1 American Apparel reklam, 2013.

Min fascination för kläder förklaras just av fenomenet identitet. Kläder är ett direkt

och enkelt medel att uttrycka sig själv med och berätta vem en är, vad en tycker och vad

en vill. Kläder kan användas för att uttrycka politik, sexualitet, intressen, könsidentitet

! 6

Tvådelad bild föreställande en stereotypisk man i kostymbyxor och skjorta som står bakom och håller armarna om en vit, smal “kvinna” med röd tajt, kort klänning. I nästa bild står samma personer med samma kläder där “kvinnan” står på alla fyra ovanför “mannen” som ligger på golvet.

 

med mera. En kan experimentera med maskulint och feminint kodade plagg och uttrycka

en identitet som avviker från dagens könsnormer. Jag identifierar mig som queer. RFSL

(Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter)

definierar queer som "Ett brett begrepp som kan betyda flera olika saker men i grunden är

ett ifrågasättande av heteronormen. Många ser sin könsidentitet och/eller sin sexualitet

som queer. Queer kan innebära en önskan att inkludera alla kön och sexualiteter eller att

inte behöva identifiera/definiera sig” (RFSL: begreppsordlista). Jag har just den önskan

om att inte behöva identifiera eller definiera mig som något kön. Som queer upplever jag

ett konstant skav där modevärlden tillsammans med andra branscher, delar upp varor i

“dam” och “herr”. Branschen bestämmer att kvinnor respektive män ska bära en viss typ

av plagg och att de har en viss typ av kropp och storlek. Det är ett kommersiellt

könsbinärt system som utesluter alla människor och personliga uttryck som faller utanför

den ramen och upprätthåller heteronormen.

För att granska hur könsnormer uttrycks i kläder krävs det en förståelse av vad kön är

och de normer som finns för kön. Filosofen Judith Butler beskriver det väl med den

heterosexuella matrisen i Genustrubbel. Hen menar att kön är kulturellt och socialt betingat

och ingenting en föds med. Enligt matrisen tvingas kroppar in i ett av två kön: kvinna eller

man med “kvinnliga” respektive “manliga” attribut samt en förväntad åtrå till varandra.

Butler beskriver genus i termer av upprepade kvinnliga eller manliga attribut och handlingar

som materialiserar och upprätthåller könsnormerna (Butler, 1999). “Genusnormer gällande

till exempel utseenden, rörelsemönster och intressen avlagras alltså i människor och alstrar

över tid de kroppsliga stilar som kallas kön” (Göransson, 2012:19). En är inte en kvinna

utan ser ut som, rör sig som och agerar som idéerna om en “kvinna”.

Dessa idéer om kvinnor och män, kvinnligt och manligt och deras begär efter varandra

representeras och upprätthålls i film, media och i modet. En kan tydligt se dagens normer

och ideal genom att besöka vilken klädbutik som helst.

“Dam- och herrmode” har sett olika ut genom tiderna vilket också har speglat den tidens

normer och ideal för könen. Kläder har skapats som skydd mot värme och kyla, men har

också agerat utsmyckning och markering av social status. Dräkten har förändrats under

årtusenden av ekonomiska, sociala, vetenskapliga, politiska och filosofiska utvecklingar.

Det kvinnliga modet och idealet har gått från Egypternas tunika med bara bröst, medeltidens

! 7

draperade klänning med putande mage via korsett och krinolin till byxor och blusar.

Männens mode har gått från klänning, klackskor och rosa hosor (en sorts strumpbyxor) och

blygdkapsel till dagens kostym (Kybalova, 1969).

Om jag går in i nästan vilken klädbutik som helst så kommer jag mötas av uppdelningen

av dam och herr och kanske också barn, plus size och sport. Men även barn, plus size och

sport är könsuppdelat. Jag klickar in på olika klädmärken och kollar deras utbud. På

Weekdays startsida möts jag av denna bild (Weekday: startsida).

Fig. 2 Printscreen av Weekdays startsida, 2019.

Innan jag börjar shoppa får jag bestämma mig för vilken av kategorierna jag tillhör. Jag

klickar vidare in på “Women”. Där finns följande underkategorier: Dresses and jumpsuits,

hoodies and sweatshirts, jackets and coats and trousers. Jag klickar över till “Men” och

hittar helt andra underkategorier. Här saknas “dresses & jumpsuits” och har istället ersatts

av “Shirts” som inte finns tillgängliga på damavdelningen. Weekdays hemsida och utbud

säger mig att kvinnor kan bära klänningar och byxdresser medan män istället bär byxor,

skjortor, hoodies och jackor. Om jag som ickebinär, man, intersexuell eller transkvinna vill

ha klänning eller byxdresserna på hemsidan kan det uppstå problem. Plaggen kommer i

vissa standardstorlekar och former (vilket jag återkommer till senare) vilket gör att du som

! 8

Skärmbild av Weekdays startsida. Tvådelad bild med en man till vänster med länken “Men” för herrmode och en kvinna till höger med en länk till “Womens” för damkläder.

 

till exempel penisbärare kanske fysiskt inte kan ha på dig byxdressen då den är konstruerad

efter en fittperson. På hemsidan finns heller ingen funktion som tillåter en att se alla byxor

på både dam och herr-avdelningen. Jag måste för att se utbudet gå fram och tillbaka mellan

“Women” och “Men” för att kolla om det är något som faller mig i smaken och sedan

hoppas att den finns i min storlek och form, på längden och på tvären. Jag upplever

Weekdays mode som extremt diskriminerade och normerande. Jag testar att söka på

“Unisex” och då dyker ändå ett tjugotal varor upp som de valt att definiera som unisex. Ett

par jeans, en jeansjacka, en regnjacka, en “track suit” och resten T-shirts med olika tryck.

Det har under de senaste åren blivit vanligare hos de stora modehusen att blanda herr-

och damkläder på modevisningar samt att sätta damkläder på ickekvinnor och herrkläder på

ickemän. Vetements är ett av de största och första av varumärken som började med detta.

Jag kollar in deras hemsida för att se hur uppdelningen ser ut på försäljningssidan

(Vetements website). De har ingen egen webshop utan jag får välja mellan många andra

hemsidor. Redan på Vetements hemsida kan jag välja om jag vill shoppa dam eller herr men

det är inget måste. Jag går in på flera av hemsidorna som säljer märkets kläder och märker

att det måste väljas mellan dam och herr för att kunna ens kunna se kläderna. Det är samma

sak på varje hemsida jag prövar. Dock finns många av plaggen på både dam och herr men

klänningar och blusar återfinns bara på damsidan.

Jag ser hur könsnormerna materialiseras och befästs med kläderna hos dessa märken. Där

kvinnors kläder oftast sitter tajtare, är formsydda efter timglasformen, där urringningarna är

bredare och lägre. De kan bära klänning, kjol, tights och blus medan männens plagg överlag

är vidare, högre ringningar på tröjor, rakare former, hårdare material och dovare färger.

Unisexmodet ser mycket ut som männens med vidare, rakare former. Försöket till ett

könsöverskridande unisexmode domineras ändå av mannen och hans mode, men det finns

undantag.

Ett flertal mindre designers, inklusive mig själv, har börjat tillverka humanwear – kläder

till kroppar, ej kön, och gör kläder för alla identiteter med varierade uttryck. Maison the

Faux är ett exempel (Maison the Faux). Istället för att försöka göra Unisex genom att

eliminera främst det feminina men även det överdrivet maskulina uttrycket så leker de med

de normativa könsuttrycken i kombination samt på personer som avviker från normen.

! 9

Fig. 3 Maison the Faux skärmbild från “Smile now, Cry later”, 2018.

Här ser vi tre personer som alla klär sig normbrytande. I mitten och till vänster ser vi två

personer med snaggade huvuden, mustasch och penis i stay-ups, tröja med volanger,

klänning, fishnet strumpbyxor samt klackskor och sjal. De flesta av dessa plagg är kvinnligt

kodade och personerna har en del manliga attribut vilket gör att kläderna avviker från

klädnormen för den kroppen.

Att skapa plagg med en blandning av feminint och maskulint kodade uttryck möjliggör

ett varierat uttryck för bäraren. Det öppnar upp till ett könsöverskridande och ett icke-binärt

könsformat där flera identiteter tillåts och inkluderas.

Den manliga blicken

De heterosexuella könsrollerna befästs inte bara i de fysiska

plaggen utan även i presentationen av dem. I denna Calvin Klein

reklam ser vi Justin Bieber och Lara Stone. Han står längst fram

och skyddar henne mot världen. Vi ser hur han i sin “manlighet”

och vältränade kropp håller om henne, är stark för henne, att hon

är hans och att de åtrår varandra. Vi ser i underklädesreklam hur

kvinnor bär spetstrosor och string. Något jag personligen tycker

är otroligt obekvämt. Men plaggen är inte för min komfort utan

Fig. 4 Calvin Klein, 2015. för en annans blick – den manliga blicken. Det vi ser tydligt när

! 10

vi kollar på underkläder för dam och herr är att kalsonger (ämnat för män) är bekväma. De

är ofta gjorda i bomull och går ner en bit på låret samt fyller en praktiskt support för könet.

Det finns inga spetsstringkalsonger ämnade för män att vara sexiga i för en annans blick. På

damsidan är det mycket mer utsmyckade underkläder, mer variation och fler material och

modeller. Men den största skillnaden är just den av utsmyckningen. Kvinnans underkläder

är främst vackra att se på än de är sköna att bära. Det får mig att tro att de är för mannen att

titta på samt att mannens kalsonger är för mannen att bära.

Skönhets- och kroppsnormer

Även här kan vi sätta på en film, öppna en tidning, kolla sociala medier eller reklam för

att förstå vilka skönhetsnormer som råder. Skönhetsnormer är rotade i kulturella normer

som skapas av samhällen och media över århundraden. De har varierat under historien vilket

vi kan se i målningar från tidigare epoker men samtidigt finns det attribut som förmodligen

alltid ansetts vackra oavsett epok. Det som karaktäriserar en “vacker” person är en

kombination av inre skönhet – personlighet, intelligens, artighet, karisma, elegans och

integritet samt yttre skönhet – fysisk attraktion. Unga människor med slät hy,

“proportionerliga” kroppar och symmetriska “vanliga drag” är de som genom tiderna ansetts

vara vackrast och det är de som än idag privilegieras i livet och som syns mest i media

(Schacter, 2012).

En av de främsta skönhetsnormerna är den om storlek och form. Idealen för kvinnor har

varierat i tid och plats men relationen mellan byst, midja och höft – den så kallade

timglasformen, har alltid varit densamma även om idealet har varierat i storlek (Schacter,

2012). Idealet för män har varierat mellan antikens vältränade med breda axlar och mindre

höft till barockens kraftiga figur med rund mage och tillbaka till ett vältränat eller smalt

ideal idag. Innan 1300-talet bar inte människan åtsittande kläder utan istället olika draperade

tyger, tunikor, särkar, höftskynken och kjolar eller i kallare klimat, djurhudar. Men under

medeltiden började plaggen bli mer formsydda. Fram till den industriella revolutionen

gjordes kläder hos skräddare eller av någon i familjen, beroende av klass. Storleksnormen

var inte befäst på samma sätt då det inte fanns ett färdigsytt plagg, en mall, du skulle få plats

i. I och med den industriella revolutionen och olika uppfinningar blev kläder något som

! 11

kunde massproduceras. Kläderna tillverkades i färdiga storlekar, en så kallad

konfektionsindustri uppstod (Bellatory, Ready-to-wear).

1939 gjorde USDA (US Department of Agriculture) en ettårig omfattande studie med

titeln “Women’s Measurements for Garment and Pattern Construction” (O’Brien, 1941). De

studerade vikt och 58 olika kroppsmått på 14.000 kvinnor i USA. Majoriteten av kvinnorna

var vita men även icke-vita kvinnor deltog i studien. De icke-vita kvinnornas mått

exkluderades sedan från slutresultatet. Resultatet av undersökningen gav oss grunden till det

storlekssystem vi har än idag, som alltså är genomsnittet av vita amerikanska kvinnor på 40-

talet (Seamwork, Clothing Sizes).

Om vi går tillbaka till klädbutiken, så är det inte bara uppdelat i dam och herr utan också

i storlekar. I nästan alla butiker hittar du storlekarna XS-L eller XL på damsidan och S-2XL

på herrsidan. Om du befinner dig utanför den snäva storleksskalan kan du inte handla här.

Om du befinner dig inom storleksskalan men med en annan längd eller kroppsform som

plagget utgör så kan du heller inte handla här. Människor som har större storlek än 2XL får

leta sig till Plus Size kollektioner. Är du kortväxt får du köpa på barnavdelningen eller gå

till en skräddare. Klädindustrin är en otroligt diskriminerande bransch. Det finns bara kläder

för genomsnittet och för dem som faller inom ramen för storleksnormerna. De kroppar vi

ser i klädreklam eller på modevisningar är oftast långa, smala eller tränade, vita och

“proportionerliga” med “vanliga drag”. Smalhetsidealet korrelerar direkt med individers

kroppsuppfattning och har konsekvenser som kroppskomplex, låg självkänsla och

ätstörningar för många som upplever att de inte lever upp till denna “standard”.

Philip Warkander skriver i sin doktorsavhandling i mode This is all fake, this is all

plastic, this is me om hur storleksutbudet av kläder kan påverka relationen till den egna

kroppen. Här är ett citat av Steffy Pop, en av deltagarna, som blir intervjuad av Philip:

Sen så ville jag köpa Cheap Monday-jeans. [skratt] I Örebro finns det en enda butik som säljer dom och den heter Entertainment, och så skulle jag köpa ett par svarta, och så provade jag deras största storlek 34 och jag fick inte på mig dom. Och då bestämde jag mig, bara då, för att jag ska försöka komma ner till storlek 34 för jag måste ha dom, du vet. Så då började jag banta kolhydrater, du vet fiberrika grejer, och så började jag träna. […] Jag började bara sluta äta. Och jag fick lite ätstörningsproblem, light, där… (Warkander, 2013: 195)

! 12

Steffy ville så gärna ha jeansen att han bantade för att få plats i dem vilket till slut ledde

till en ätstörning. Han mätte sin kropp mot jeansen och hur de satt vilket påverkade hans

självbild, matvanor och hälsa.

De som inte faller under dessa skönhets- och kroppsnormer blir diskriminerade,

åsidosatta och extra utsatta för skeva kroppsuppfattningar, mobbning, utanförskap,

ätstörningar och psykisk ohälsa. Det finns dock alternativ för oss som inte passar in i köns-

eller skönhetsnormerna i form av till exempel “unisex”, “plus size”, “mamma”, “curves”,

“tall”, “petite” och i liten, liten utsträckning även “humanwear”. Det är bra att det finns

alternativ men jag anser det problematiskt när så många exkluderas från den större

marknaden. Det problematiska är att inte all design finns tillgänglig för alla. Jag kanske ser

något superfint i ett skyltfönster men kan inte köpa det för jag är för liten, lång eller stor.

Vithetsnormen

Fig. 5 Skärmbild av google sökning “nude bra”, 2019.

Som tidigare nämts så utgår dagens damkonfektionsstorlekar från vita amerikanske

kvinnor på 40-talet. Men vithetsnormen märks främst i modebranschens reklamer och

modevisningar. Den dominerande vita kroppen leder till ett eurocentriskt skönhetsideal där

människor med mörkare hud blir underordnade. Denna eurocentrism leder till rasism men

också till internaliserad rasism där den rasifierade förändrar sin kropp, sitt hår och hudfärg

att efterlikna detta ideal (Harper och Choma, 2018). Lovette Jallow, aktivist och

! 13

Skärmbild av google sökning “nude bra”. Nästan enbart vita kvinnor med BH:ar i ljus hudfärg. En svart kvinna med en BH i samma ljusa hudfärg. Alltså inte nude mot hennes hud, på hennes kropp.

 

skönhetsexpert och grundaren till Black Vogue (Instagram: Black Vogue) berättar om

diskrimineringen av svarta i sminkbranschen: ”I Sverige är det bara ett fåtal butiker som

säljer smink för mörkare hudtoner, så även professionella måste söka sig bortom Sveriges

gränser för att införskaffa smink” (Sydsvenskan: Black Vogue).

Vithetsnormen märks även av i klädbranschen med beskrivningen av plagg som “nude” -

vilket oftast syftar på en ljus hudton. Om hudfärgen inte beskrivs så antas det att den är ljus.

Queera kroppar, handlingar och design

“Queer kan betyda allt ifrån knäpp och avvikande till teori, omstörtande och aktivism på

en och samma gång. Ibland används det som en paraplybeteckning på gruppen HBT och

ibland som benämning på personer som i största allmänhet faller utanför normen.[…] Slår

man upp ordet i Nationalencyklopedin får man svaret att queer framför allt innebär ett

kritiskt förhållningssätt till det normala.” Det är det här brottet mot normen som är det

centrala för begreppet queer (Ambjörnsson, 2006: 8).

När jag pratar om queer couture så är det precis det sistnämnda jag menar. Ett couture, ett

mode, som har ett kritiskt förhållningssätt till normen. Det är inte kläder till endast personer

som identifierar sig som queer. Det är viktigt att förstå denna definition för annars blir även

queer couture ett exkluderande mode som bara queers får bära.

När jag diskuterar queera handlingar och uttryck syftar jag alltså på normbrytande

sådana, oavsett vilken norm som bryts. När vi ifrågasätter rådande normer och agerar mot

dem så förflyttar vi hela tiden gränsen för vad som accepteras. Jag ser mig själv som

delaktig i en intersektionell feministisk rörelse som verkar för allas lika värde och rätt att

synas och uttrycka sig precis som en är. Detta tillsammans med konstnärer och aktivister

som Freja Lindberg, Stina Wollter, FAKA, Gabrielle Chellig, Babe Ebba, Arvida Byström,

Ayan Jamal, Maja Malou Lyse som alla utmanar normer om kroppar, kön , sexualitet och

identitet.

Freja Lindberg och Stina Wollter är exempel på personer som genom sina och andras

kroppar och handlingar för en kropps- och identitetsaktivism. Freja Lindberg är en god vän,

ickebinär fotograf och queer- och transaktivist som sprider bilder och information på

Instagram om queera könsidentiteter, sexualiteter och kroppsnormer (Instagram: Freja

Lindberg). Hen blir ofta felkönad då majoriteten fortfarande har en binär syn på kön men

! 14

genom hens fortsatta rättningar och kamp utmanas ständigt binäriteten och gränserna

omförhandlas. Stina Wollter, även hon en vän och konstnär jag ser upp till har tagit en annan

kamp gällande kroppsstorlek och utseende. Stina faller inte inom ramen för idealet om den

smala, vältränade, unga kroppen. Hon delar videos och bilder på Instagram där hon dansar

eller poserar. Hon tar plats, rör sig som hon vill istället för vad som anses vara “kvinnligt”,

“fint” eller “sexigt” (Instagram: Stina Wollter). Båda två faller utanför normer om kön och

kropp.

Fig. 6 Skärmbilder från en av Stina Wollters Instagramvideos, 2019.

Representation av normbrytande uttryck och individer är ett effektivt sätt att förändra

samhällets heteronorm, tvåkönsnorm, smalhetsnorm och vithetsnorm för att nämna några.

Jag gör det via kläder för och med normbrytande individer med EKLUND EKLUND. Den

första kollektionen jag någonsin gjorde var i gymnasiet med upcycled textil och plagg från

myrorna och mammas textilbibliotek för en bättre miljö. Jag har designat “morfade” plagg i

form av kjol-byxor och tros-chaps-shorts med justerbara delar. Min första kollektion “Jag

Suger” på konstfack handlade om att synliggöra dåligt mående, låg självkänsla, dåligt

självförtroende och självförakt, något jag själv har kämpat med. Jag ifrågasatte vad en visar

av sig själv i sociala media. Istället för att visa ett polerat yttre med ett innehållsrikt och

roligt liv ville jag synliggöra det där som en döljer; självtvivel, osäkerhet och psykisk

ohälsa. I ett annat projekt “Naughty but nice”, jobbade jag med minnen av min uppväxt och

bortgångna mamma där jag presenterade kläderna på mig själv, min mormor, moster och

min trettonåriga kusin. Alla i olika åldrar, storlekar, med olika könsidentitet, sexualitet och

! 15

Skärmbilder av en video på dansande Stina Wollter från hennes Instagram.

 

former. Jag har alltid jobbat ifrågasättande med mode. EKLUND EKLUND är ett queerande

av mode från tillverkning till tillgänglighet.

PRAKTISK UNDERSÖKNING OCH PROCESS

Inkluderande konstruktion

Den här gången vill jag arbeta hållbart på så många fronter jag kan med One Size Queer

Couture. Plaggen behöver vara anpassningsbara i storlek på höjden, bredden och diametern

och passa olika kroppsformer och kön. Jag vill göra detta utan att dränka den mindre

kroppen i för mycket textil eller låta den större kroppen bara bära tajta plagg.

Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och tillverka allt i så kallad “oversize” och säga

att de flesta får plats i plagget men jag vill att det ska finnas en praktikalitet och

användarvänlighet i designen. Jag utgår från max- och minimått i mönsterkonstruktionen.

Jag räknar ut maxvidden på de stretchiga materialen och testar hur mycket jag kan dra ihop

och rynka de vävda.

Att jag gör One Size handlar inte bara om inkludering och avdramatisering av

“storleken” för bäraren utan gör också arbetet för mig som modeskapare och

mönsterkonstruktör hållbart. Det är otroligt mycket jobb med mönsterkonstruktion för ett

mönster och att göra ett plagg i sex, tio eller tjugo olika storlekar när produktionen är så

liten är ohållbart för mig som arbetare och företagare. Det är en del av den sociala

hållbarheten.

! 16

När ett modehus ska göra en ny kollektion brukar de börja med en så kallad moodboard

med inspirationsbilder, färger och material. Det kan också börja med ett koncept vilket det

oftast gör för mig. Här är konceptet tydligt: One size fits all, och fokus är på en

inkluderande konstruktion. För mig är det inte bara kläderna och presentationen av kläderna

som är det queerande utan även processen och mönsterkonstruktionen. Jag utgår från ett

grundmönster, syr upp det, ritar nya linjer och sömmar, klipper isär, fyller ut med nytt tyg

och gör nya oigenkännliga mönsterdelar.

Jag har en plan men följer den oftast inte. Jag har dagar då jag inte orkar någonting och

andra då jag hinner sy klart nästan ett helt plagg. Jag arbetar snabbt, explosivt, skissartat och

kollageaktigt. Lite här och lite där. :)

När jag fick idén om en One Size kollektion så insåg jag direkt att jag behöver arbeta

med otroligt stretchiga material – trikåer. Trikå är ett material som är stickat istället för vävt

vilket tillåter materialet att expandera och dras ihop igen. Det är ett skönt och tillåtande

material som jag alltid älskat och använt. Trikåer används oftast tillsammans med andra

trikåer eller som mudd på olika jackor, byxor med mera. Jag vill inte att alla plagg ska vara

tajt åtsittande överallt utan vill få in vävda tyger också som kan bygga former och ge

plaggen karaktär. Jag älskar kontraster och oväntade form, färg- och materialkombinationer

så jag väljer att blanda stretch med stumt, bomull med syntet, färdigmönstrade tyger med

egen shiborifärgat och tryckt, högkvalitativ siden med billig nylon. Queerandet,

normbrytandet sker i alla lager från idé, tillverkning, slutresultat och presentation.

! 17

Kollektionen

Jag har inte bestämt hur många plagg eller looks det blir och heller inte hur de kommer

stylas tillsammans. Jag har inte det fokus och den tankeförmåga som jag brukar just nu på

grund av tidigare utmattning och depression, så jag tar varje dag som den kommer.

När jag skissar på kollektionen har jag kollat mycket på sportkläder, kroppsstrumpor,

cykelbyxor, dansdräkter, barockens adel och på the Kardashians. Kläderna ska vara

tillåtande för många kroppar men jag vill också att de i sin form ska hinta om de ideal som

finns idag. Timglasformen, den stora Kardashianrumpan, starka biceps, vältränade cykellår

och “ett stort paket” är några av de ideal och former som kommer synas i kollektionen. I alla

materialmöten finns en kanal med stretchiga band för att kunna anpassa plagget efter ens

kropp och önskade look. När du drar åt bandet anpassar du den inte bara till din kropp utan

idealet, timglasformen eller rumpan blir förvrängd, förstärkt eller förintad. Du kan få former

du inte har, eller visa upp dem du har.

Teknikerna för en anpassningsbar design är trikå, vida stycken vävda material i

kombination med dragsko, resår och band. Det är en kombination av material som

expanderar och material som dras ihop, rynkas eller skrynklas. Jag ifrågasätter också vad

det finns för befintliga plagg och hur de normalt ser ut. Hoodien, polotröjan, bodyn,

byxdressen, T-shirten, cykelbyxan och timglasklänningen. Precis som med materialen vill

jag kombinera och ‘morfa’ olika plagg till ett.

! 18

Det här är plaggen jag tänker mig att jag ska göra:

The diaper hoody

The pantie-puff-pant

Kim K dress/Hourglass up my

ass

The Spiral Tee

The biker booty/balls short

Jag vill egentligen göra tio, tjugo plagg men livet kommer emellan. Delar av mitt

examensarbete blir sönderklippt, jag skadar höger tumme allvarligt (är högerhänt) och jag

förlorar min farmor och morfar med tio dagars mellanrum. En kan inte separera olika delar

av livet utan det som händer i mitt liv syns i mitt arbete och i mitt examensarbete. Jag gör

mitt bästa och fortsätter med min småskaliga undersökning.

Romber, shibori och textprints

Min design är väldigt DIY. Jag utgår ofta från material eller plagg som jag redan har och

gör om dem med färgning, blekning, screentryck, jag målar och skär med morakniv. När jag

började skissa på den här kollektionen för ett år sedan (tog en paus och är nu tillbaka med

force) var jag väldigt inne på shiborifärgning. Det är en teknik där en viker eller virar tyg

som en färgar för att få ett mönster. Jag var också väldigt inne på romben som form och

symbolik. Romben eller Lozengen ◊ som formen också kallas, är en geometrisk form som

! 19

använts symboliskt för mödraskap och kvinnor i östeuropa sedan stenåldern. Formen

kommer från vaginan och symboliserar födseln och liv (Welters, 1999). I ett patriarkat

känns det viktigt att föra in icke-manlig symbolik och energi, så romben är ett mönster som

återkommer i flera textilier och tekniker i kollektionen.

Jag är just nu besatt av gult och brunt i kombination så testar romb-shibori färgning på

några gula T-shirts som jag har i mitt textilbibliotek. Det blir magiskt.

Jag gillar vanligen väldigt starka färger som neongrönt, knallgult, rosa och blått men dras

nu till en lite dovare palett. Istället för olika block av färger vill jag att materialen ska

matchas och gå in i varandra. Det uppnår jag genom att ytbehandla mina material. Den

sportiga och färgstarka sportnylonen behandlar jag med bafixanmåleri. Måleriet på pappret

förs över på textilen i en transferpress och skapar ett måleriskt uttryck. Manchestern

shiborifärgas och sedan screentrycker jag texten “ONE SIZE FITS ALL :)” med en

transparent emulsion och strösslar sedan texten med kopparpigment för att skapa lager och

glitter mot den matta manchestern. Kontrasterna måste synas i allt och inget får bli för

tydligt “det ena eller det andra”. Som fint hantverk ELLER skräp, som “cleant” ELLER

stökigt. Jag vill inte att plaggen ska vara lätta att beskriva som en sak. De ska vara allt

samtidigt, inte placeras i ett fack utan vara flytande. Flytande som min syn på kön och på

mig själv.

Jag kombinerar starkare färger som knallrosa, neongrönt och solrosgult med blekare gult,

benvitt, beiget, olika nyanser av brunt och koppar. Mix and match, mix and unmatch.

! 20

ATM

Jag är nu i processen av mönsterkonstruktion, ytbehandlning i form av tryck, färgning,

blekning och målning och sömnad. När plaggen är klara ska de testas på personer med olika

kroppar vilket kommer läggas till i rapporten under sammanfattning och slutdiskussion.

Kollektionen kommer presenteras i en video med olika normbrytande personer i

kläderna. Jag har en idé om en “normsäljig” reklamvideo men med icke-normativa personer

och kläder. Jag vill presentera kläderna i ett format som människor känner igen –

reklamvideon, men göra den mer personlig och satiriskt säljig. Jag väntar svar från Clear

Channel på om jag kan få låna stora videoskärmar av dem (som syns på tunnelbanor,

köpcenter, gator och torg), annars löser jag det med andra monitorer.

SLUTDISKUSSION OCH RESULTAT

Efter många twists and turns består nu ONE SIZE FITS ALL :) av nio plagg:

the Spiral Tee, the Modest Baroque Hoodie (istället för the diaper hoodie), the Bike

Booty Short, the Puffer Pant, the “Little” Black Dress, the Plenty Piece 1 & 2, the Tank Top

Bottom och the Boxing Boxers. Vissa av plaggen har formats om medan andra

kompletterades med efter opponeringen.

! 21

! 22

THE SPIRAL TEE

THE PLENTY PIECE 1 & 2

THE “LITTLE” BLACK DRESS

THE PUFFER PANT

THE MODEST BAROQUE HOOODIE

! 23

THE TANK TOP BOTTOM

THE BIKE BOOTY SHORT

THE BOXING BOXERS

EKLUND EKLUND BITCHES

Jag fick aldrig något svar från Clear Channel så videon visas istället på en 46” skärm

fastmonterad på väggen i en av skolans korridorer. Jag tänkte först arbeta med reklamvideon

men slutresultatet blev mer en DIY film som förmedlade konceptet att samma storlek —

one size, passar alla — fits all. Filmen spelade jag in tillsammans med min flickvän Ingrid

Kempe och jag klippte och regisserade själv med mina vänner och familj som modeller:

pappa Mats Eklund, bonus-syster-dotter Elvira Solman, vän och kroppsaktivist Gabrielle

Chellig, bästa vän och Queer EKLUND EKLUND Supermodel Freja Wesik, vän och

modell Linda Fabregas, vän och modell Ayan Jamal, vän och DJ/producer Katherine

Zevallos (som också gjort musiken till videon) och jag själv.

Under inspelningen fick jag en chans att se plaggen på dessa mycket olika kroppar och

märkte direkt att konceptet höll. Plaggen passade alla och fick olika uttryck och liv

beroende på vem som bar det. Jag förvånades särkilt av min pappa, som i vanliga fall är

ganska blygsam, men som i dessa utflippade plagg framför kameran fick en helt annan

självsäkerhet och pondus! Han beskrev det själv som att även om plaggen inte är hans stil,

så kände han sig grandios och kunglig i dem. Han kände sig upplyft och cool vilket gör mig

jätteglad. Om alla som bär EKLUND EKLUND kan få känna så är jag supernöjd. :)

Filmen blev en kortfilm på 5 minuter där plaggen vandrar från dessa personers olika liv

och deras kroppar. De bärs och stylas på olika sätt och passformen är unik för varje kropp.

Det är en peppig liten video där människor med olika kroppar, könsidentiteter, sexualitet,

ålder och hudfärg dansar, leker, klär upp och av sig EKLUND EKLUND QUEER

COUTURE. Videon visas på skolans utställning i en EKLUND EKLUND scenografi med

en stor EKLUND EKLUND flagga hängandes högt upp i luften, en vadderad sittbänk med

EKLUND EKLUND textil samt en kringvandrande EKLUND EKLUND kundvagnsbutik

med tidigare designs till försäljning. Jag valde att hålla platsen ganska clean så att filmen

fick vara i fokus men att besökaren på håll skulle veta var EKLUND EKLUND höll till. Jag

ville ta plats med flaggan och bänken då monitorn på väggen tar så liten plats. Platsen

förgylls med musik från filmen av mina kompisar Habib1.

Plaggen från kollektionen finns ej på plats förutom i videon vilket jag upplever både bra

och problematisk. Jag finner det problematiskt då besökaren kanske uppfattar bara filmen

som mitt verk, en film jag klippt på en vecka eller mindre i iMovie… Det stora arbetet har

! 24

ju varit tillverkningen och designen av kollektionen och det är synd att betraktaren inte kan

se mitt hantverk på närmare håll. Dock tycker jag att det är svårt att ställa ut kläder i ett

sådant här utställningsrum. Framförallt dessa kläder som ska visa hur plaggen passar olika

kroppar och därmed behöver olika kroppar för att kunna demonstrera det. Ett alternativ hade

varit att ha en modevisning eller performance men med en utställning som pågår i tio dagar

så hade det varit mycket svårt att tillgängliggöra för besökarna. Valet av presentation i form

av videon känns därför ändå som rätt beslut. Jag vill fortfarande ha ett performance med

kläderna på plats vilket jag ska försöka utforma till denna fredag då Craft har en “Craft

Night” och då besökarna kan få en chans att se kläderna på nära håll.

Det här är bara början på en kollektion och på ett sätt att arbeta med kläder. Som jag

diskuterar tidigare i rapporten så måste inte lösningen på socialt hållbara kläder för alla vara

en One Size lösning. Men det behöver vara ett nytt sätt att arbeta med storlekar; antingen

med plagg som sträcker sig över flera av dagens storlekar, ett större utbud, plagg som likt

min kollektion går att dra åt och forma om, eller en kombination av de alla. Jag kommer att

fortsätta med liknande koncept och tekniker efter detta examensarbete. One Size Fits All :)

är en småskalig 30-poängsundersökning, ett experiment, ett queerande och en lösning av

many to come. <3

SE FILMEN HÄR!!!! https://youtu.be/kdOvhIYQgl0

! 25

KÄLLOR

Litteratur

Ambjörnsson, Fanny 2006. Vad är Queer? Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.

Butler, Judith 1999. Gender Trouble. New York och London: Routledge.

Göransson, Michell 2012. Materialiserande sexualiteter: om hur normer framträder, förhandlas och ges hållbarhet. Stockholm och Göteborg: Makadam förlag.

Harper, Kathryn och Choma, Becky , 2018. Internalised White Ideal, Skin Tone Surveillance, and Hair Surveillance Predict Skin and Hair Dissatisfaction and Skin Bleaching among African American and Indian Women.

Kybalova, L. 1967. Den stora modeboken. Stockholm: Folket i bilds förlag Stockholm.

Martinsson, Lena och Reimers, Eva (red.) 2008. Skola i normer. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

O'Brien, Ruth och Shelton, William C 1941. “Women's Measurements for Garment and Pattern Construction” US Dept. of Agriculture Publication #454; Bureau of Home Economics.

Schacter, Daniel, Gilbert, Daniel och Wegner, Daniel 2012. Psychology European edition. London: Worth publishers.

Warkander, Philip 2013. This is fake, this is plastic. this is me s.195-196. Stockholm: Philip Warkander and Acta Universitatis Stockholmiensis.

Welters, Linda (1999). Folk dress in Europe and Anatolia: beliefs about protection and fertility. Oxford: Berg Publishers.

Hemsidor

Bellatory, Ready-to-wear history https://bellatory.com/fashion-industry/Ready-to-Wear-A-Short-History-of-the-Garment-Industry Kontrollerad 2017.08.01

Instagram: Stina Wollter https://www.instagram.com/stinawollter/ 2019

Instagram: Freja Lindberg https://www.instagram.com/lindbergfrejas/ 2019

Instagram: Eklund Eklund https://www.instagram.com/eklundeklund3000/ 2019

Maison the Faux https://www.maisonthefaux.com/ Kontrollerad 2019.04.08

Nationalencyklopedin: norm https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/norm Kontrollerad 2019.04.08

RFSL: begreppsordlista https://www.rfsl.se/hbtq-fakta/hbtq/begreppsordlista/ Kontrollerad 2015.10.14

Seamwork, “the origin of clothing sizes” https://www.seamwork.com/issues/2016/01/the-origins-of-clothing-sizes Kontrollerad 2016.01

Sydsvenskan, Black Vogue https://www.sydsvenskan.se/2016-10-24/black-vogue-gor-upp-med-ytans-utanforskap Kontrollerad 2016.10.24

Vetements http://vetementswebsite.com/ Kontrollerad 2019.04.08

Weekday https://www.weekday.com/en_sek/index.html Kontrollerad 2019.04

! 26

Bilder

Fig. 1 American Apparel reklam. Bild från https://danamaried.wordpress.com/. Kontrollerad 2013.12.12

Fig. 3 Maison the Faux editorial. Printscreen från https://www.maisonthefaux.com/smile-now-cry-later/. Kontrollerad 2019

Fig. 4 Calvin Klein Jeans reklam, 2015 Bild från https://www.dazeddigital.com/fashion/gallery/19000/1/calvin-klein-jeans-and-underwear. 2015.01.07

Fig. 5 Skärmbild av google sökning “nude bra”, 2019.

Fig. 6 Skärmbilder från en av Stina Wollters Instagramvideos. https://www.instagram.com/stinawollter/, 2019.

Restrerande bilder är från min kamera, hemsida och Instagram: https://www.instagram.com/eklundeklund3000/ 2019 eklundeklund.eu 2019

! 27