The Moment is the Story.Västra Hamnen, MalmöFoto: Rikard Lehmann

Ett tack till alla kända och okända som gör Västra Hamnen till vad det är.

Solednedgångar, naturfenomen och arkitektur i alla ära.

Det är människan som ska sättas i fokus. Detta är er bok.

I februari 2013

Släppt till allmän och fri beskådan i oktober 2014.

The Moment is the story.

Allt är förgängligt.

Rikard Lehmann i

En av många magiska kvällar på Sundspromenaden i Västra Ham-nen. I väntan på solnedgången.

Någon knackar försiktigt på min skuldra.

– Rikard, titta åt vänster!

Jag har kameran med mig, som alltid. Ser hur planet är på väg att landa, när piloten plötsligt ger gas. Planet lyfter och far iväg.

Jag fångade händelsen. Ett minne, ett av många magiska ögon-blick under mina nästan 10 år i Västra Hamnen. Så som det var när det hände.

Ögonblicket är inget som manipuleras.

Möjligtvis går det att se det hela i svart och vitt. Så blev det.

- Hur är det att bo i Västra Hamnen?

– Vet inte.

– Du bor ju där?!

– Det är inte ett boende, utan en livsstil.

Det har gått ett antal år sedan kommentaren. Där ingen ville bo, vill alla bo. Det alla älskade att hata, har blivit en träffpunkt med internationell prägel. En vändpunkt i Malmös moderna historia.

Händelser och möten. Planerade och spontana. En del har du kanske själv upplevt. Annat visar jag här. Merparten av ögonblick-en presenterades utanför mitt fönster.

Några steg ut på Sundspromenaden. Klick! Klick! Klick!

En solig dag på bryggan.

Det är trångt framför fönsterna. 2001 kunde få föreställa sig att Sundspromenaden skulle bli en mötesplats för hela Malmö.

När vädret var sådär var det lugnt. Så fort solen tittade fram under de första vårdagarna vallfärdade människor hit.

På sommaren var det ett skådespel. Runt klockan elva på för-middagen parkerade soldyrkarna sig på det långa soldäcket; världens längsta catwalk.

Vid fem hade kropparna fått nog. Kvällspasset tog vid. Prom-enaden dukades upp. Picknick. Mat och vin i väntan på solens reträtt.

Den ena kvällen vackrare än den andra. Alltid fullsatt.

“Min” lägenhet har balkong. Första veckorna vågade jag knappt gå ut. Kände mig iaktagen. Det kändes som om alla tittade in.

Sen vände tanken: Jag blev observatören. Med och utan kamera.

När bomässan Bo01 flyttades från Limhamn i sydvästra Malmö till gamla Kockumsområdet var det för att inte skapa ett glapp mellan centrala Malmö och ytterområden. Malmö skulle expandera från city och utåt. Förtätas.

Det visade sig vara ett lyckokast.

Utskällt i början. Nostalgisk längtan till nya industridrömmar fal-nade i takt med att Västra Hamnen byggdes ut. Det utskällda Bo01 blev allas mötesplats.

Undrar om någon ens i sin vildades fantasi kunde föreställa sig den utveckling som skett sedan kaoset vid millennieskiftet?

Jag är ingen ensidig romantiker i tankarna kring Malmö. Det är en segregerad stad med växtvärk. Västra Hamnen och Rosengård illustrerar den totala kontrasten.

Samtidigt visar Västra Hamnen och Malmö en framtid som för mig kan sammanfattas i två ord: människa, mångkulturellt.

I den här boken är människan i fokus.

Vackra solnedgångar och spännande arkitektur är inget värt utan utrymme för människa, möten, öppenhet och mångfald.

Bilderna får tala för sig själv.

Ett tack till alla kända och okända som gör Västra Hamnen till vad det är.

Solednedgångar, naturfenomen och arkitektur i alla ära.

Det är människan som ska sättas i fokus. Detta är er bok.

Rikard Lehmann i februari 2013

Vad är den främsta arkitekturen värdutan utrymme för människa och socialt liv?

Under nästan tio år levde jag i Västra Hamnen i Malmö, på Sundspromenaden. Min lägenhet låg på första våningen, med trädgård på baksidan. Folkmyller á la Cannes på framsidan, en stilla oas på gården. På några steg gick jag från ödslighet till totalt folkmyller, där tusentals människor passerade revy några meter från balkongen. Det var aldrig tråkigt.Kameran blev ett måste när jag klev ut genom dörren. Utan kamera snudd på ångest. Ögonblicket måste bara förevigas! Tänk om jag missade något!? Och ljuset, detta magiska ljus!Ja, jag erkänner. Det var snudd på besatthet. Detta är en bok om människor i första hand och så en portion arkitektur. En hyllning till Ilmar Repaalu och Malmö som visade mod att förnya. Bo01, bron och torson visade vägen.

Rikard Lehmann, februari 2013

Samtliga bilder ©Rikard Lehmann | rl@personligt.nu | +46 705 84 53 35