1

Kriminologiska institutionen

Genus inom kriminalvården

Kvinnliga kriminalvårdares upplevelser i relation till de

manliga intagna

Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp

Kriminologi

Grundnivå

Vårterminen 2019

Clara Nylund

2

Sammanfattning:

Kvinnor som arbetar som kriminalvårdare är i minoritet och befinner sig i den så kallade

“männens värld”. Idag är 36% av Sveriges kriminalvårdare kvinnor. Tidigare forskning visar

bland annat att yrket kriminalvårdare är ett stereotypiskt manligt yrke och att kvinnliga

kriminalvårdare oftare utsätts för trakasserier än de manliga kriminalvårdarna. Syftet med

studien var att undersöka hur kvinnliga kriminalvårdare upplever att de blir bemötta av

manliga intagna på arbetsplatsen utifrån ett genusperspektiv. Vidare också undersöka de

kvinnliga kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. Det

rekryterades fem kvinnliga kriminalvårdare, som arbetar på ett fängelse med säkerhetsklass 1

till studien. Den mest lämpliga datainsamlingsmetoden för att besvara forskningsfrågorna var

en semistrukturerad intervju. Studien grundade sig även i en genusteoretisk ansats. Det som

framkom i resultatet var att intervjudeltagarna upplevde att en del av de manliga intagna

ringaktade de kvinnliga kriminalvårdarna för att de var kvinnor. De upplevde även sexism av

de manliga intagna. Däremot visade resultatet att på grund av att de var kvinnor var de inte

heller ett hot för de manliga intagna. Vidare upplevde ingen av intervjudeltagarna att de

kände någon oro för utsatthet generellt i relation till de manliga intagna. Däremot beskrev de

att de i vissa situationer och vid enstaka händelser kunde känna en viss oro för utsatthet i

relation till de manliga intagna.

Nyckelord: Kvinnliga kriminalvårdare, Manliga intagna, Genus, Interaktion, Oro för

utsatthet.

3

Innehållsförteckning

Inledning...................................................................................................................................4

Syfte och frågeställning...........................................................................................................5

Teori…………………..............................................................................................................5

Tidigare forskning...................................................................................................................7

Arbetsdelning och arbetsroller……………………………………………………..…7

Maskulinitet och femininitet……………………………………………......………..8

Relationen med intagna………………………………………………...………...….9

Utsatthet inom kriminalvården…………………………….……………..…….…...10

Metod.....................................................................................................................................12

Urval och Deltagare....................................................................................................12

Material.......................................................................................................................13

Tillvägagångssätt……………………………………………………….......…….…14

Trovärdighet...............................................................................................................15

Etiska överväganden...................................................................................................15

Analysmetod...............................................................................................................16

Resultat och analys..............................................................................................................17

Sexism.....................................................................................................................17

Dubbla rollen av makt.............................................................................................19

Hur de kvinnliga kriminalvårdarna blir bemötta av de manliga intagna……...20

Hur de kvinnliga kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna......................23

Upplevd oro för utsatthet i relation till de manliga intagna...................................26

Diskussion..........................................................................................................................27

Litteraturförteckning

Bilaga 1. Informationsbrev

Bilaga 2. Intervjuguide

Bilaga 3. Kodningsschema

4

Inledning

År 2013 utgjorde kvinnorna 38% av de anställda inom kriminalvården i Sverige (Bruhn 2013:

115). Om man däremot ska titta på hur många kvinnor och män som arbetar med titeln

kriminalvårdare så framkom det i kriminalvårdens personaltidning Omkrim (2018:1) att det år

2017 var ungefär 64% män och 36% kvinnor som arbetade som kriminalvårdare i svenska

kriminalvården. Tidigare forskning visar på att blandad könsfördelning samt att ha kvinnor på

fängelser med manliga intagna resulterar i mer stimulerande rehabilitering för de intagna.

Dessutom en mer enhetlig bild av yrkesrollen (Bruhn 2013: 115). Bruhn (2013: 125) menar

även att kvinnliga kriminalvårdare på fängelser med män innebär ett lugnare klimat på

fängelset.

I boken “Kriminalvården insikter och utblickar”, från 1998, benämner de anställda inom

kriminalvården att de kvinnliga kriminalvårdarna är i minoritet och befinner sig i en

mansdominerad miljö med manliga normer, som de benämner som “männens värld” (Amilon

& Edstedt 1998: 84). I början av 1970-talet anställdes en kvinna för första gången att arbeta

som vårdare på en anstalt för män i Sverige. Även i Kanada var det på 70-talet som den

första kvinnan började arbeta i ett fängelse som kriminalvårdare, där det endast fanns manliga

intagna (Szockyj1989: 319). Innan dess arbetade endast kvinnliga kriminalvårdare på

fängelser där det var kvinnliga intagna. På dessa fängelser där kvinnorna arbetade med

kvinnliga intagna hade man sett att kvinnorna klarade av sina arbetsuppgifter utan

svårigheter. Anledningen till att kvinnor före 70-talet inte arbetat med manliga intagna, var

att man ville skydda de intagnas integritet samt att det fanns diskussioner om kvinnors fysiska

förmåga att hantera situationer med manliga intagna (Szockyj 1989: 319).

Studien disponeras på följande vis: Inledningsvis förklaras den genusteoretiska ansatsen då

den genomsyras i hela studiens process. Därefter kommer den tidigare forskning som finns

om ämnet beskrivas. Dessutom kommer det att vara underrubriker för att underlätta läsningen

om den tidigare forskningen. Efter det beskrivs metoddelen som består av urval och

deltagare, material, tillvägagångssätt, trovärdighet, etiska övervägandet och analysmetod.

Dessa olika delar kommer att beskriva studien och studiens tillvägagångssätt tydligare.

Vidare framförs resultatet med en analys där resultatet kopplas till den valda teorin och

tidigare forskning. Avslutningsvis sammanfattas studien i diskussion där slutsatser kommer

att presenteras.

5

Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att undersöka hur kvinnliga kriminalvårdare upplever hur de bemöts av

manliga intagna på arbetsplatsen utifrån ett genusperspektiv. Vidare undersöka de kvinnliga

kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation till de manliga intagna.1 Utifrån syftet

formulerades följande frågeställningar:

a) Hur upplever kvinnliga kriminalvårdare att de blir bemötta av de manliga intagna?

b) Hur beskriver kvinnliga kriminalvårdare sin oro för utsatthet av manliga intagna på sin

arbetsplats?2

Vidare är avgränsningen i studien att undersökningen endast fokuserar på fängelser som har

säkerhetsklass 1 med endast manliga intagna. 3Avgränsningen i studien beror på att det finnas

skillnader i hur man blir bemött av de manliga intagna beroende av olika säkerhetsklasser.

Teori

Teorin som studien utgick från, som även genomsyrades under studiens gång och var

grundläggande för att kunna besvara föreställningarna, var en genusteoretisk ansats. Denna

teoretiska ansats valdes för att förklara hur kvinnliga kriminalvårdare samt de manliga

intagnas agerande kan ses som uttryck för att göra genus. Det som var i fokus i denna

teoretiska ansats var utifrån Ingrid Landers genusteoretiska utgångspunkt (Lander 2003a;

Lander 2003b). Inledningsvis är det viktigt att förstå förhållandet mellan kön och genus då

Lander (2003b: 22) menar att kön endast en variabel bland andra variabler, exempelvis att det

beskriver hur många kvinnor respektive män det finns i ett sammanhang. Enligt Lander

(2003b: 41) är genus å andra sidan socialt konstruerat och som ständigt reproduceras i

vardagen i form av verbala uttryck och handlingar. Bakom de handlingar vi dagligen gör

finns en föreställning om att kroppar är olika, vilket är grunden för de egenskaper en

1 I denna studie har artiklarna som använts benämnt kriminalvårdare som correctional officers (Co’s), vilket är benämningen i en del andra länder samt översättningen till engelska språket. I denna studie kommer correctional

officers att benämnas som kriminalvårdare för att undvika missförstånd. Däremot fanns medvetenheten i att det

finns skillnader i att arbeta som kriminalvårdare och correctional officer i andra länder. 2 När ordet utsatthet nämns i studien så innefattar det all form av utsatthet, det vill säga viktimisering. Utifrån viktimologin innebär det att man blir utsatt för brott, ett brottsoffer (Heber, Tiby & Wikman 2012: 18, 19).

Därav kommer samtliga aspekter av utsatthet tas i beaktande under studiens gång. 3 Dessa olika anstalter är uppdelade på olika säkerhetsklasser där 3 är den lägsta säkerhetsklassen medan 1 är den högsta säkerhetsklassen (Kriminalvården, 2019, 2 april) Kriminalvårdare är titeln för de som arbetar som

vakt på svenska fängelser. Anledningen för detta är att kriminalvårdens uppgift är att vårda genom att verkställa

straff och minska återfall i brott (Kriminalvården 2019: 8 Maj).

6

människa har (Lander 2003b: 22). Vidare innebär femininiteter respektive maskuliniteter

olika tanke- och handlingsmönster som tillskrivs kvinnor respektive män. Istället för att

använda sig av begreppet kön så använder sig Lander (2003b: 26) av begreppen kropp, genus

och sexualitet. Kroppen används för att beskriva skillnader mellan män och kvinnor, då

kroppen är biologisk. Vidare draperar vi dessa kroppar med olika egenskaper och

handlingsmönster som bland annat leder till hur man handlar och vilka sexuella preferenser

man har (Lander 2003: 26). Dessa sociala föreställningar som finns blir förkroppsligat med

vårt handlingsmönster. Vi föds i en kropp som sedan bekönas som maskulint alternativt

feminint (Lander 2013a: 16). Man förväntas att agera utifrån föreställningarna som finns om

kroppen och på så vis göra genus (Lander 2013a: 15; Lander 2003b: 22). Vidare kan genus

även beskriva relationen mellan “könen”, det vill säga sammansättningen av femininiteter

och maskuliniteter i olika sammanhang, vilket i denna studie var relationen i fängelsemiljön

(Lander 2013: 12a).

Fortsättningsvis är sexualiteten starkt influerad av våra kulturella föreställningar som till stor

del utgår från biologin som innebär att det finns en naturlig kvinnlig- och manlig sexualitet.

Det som är väsentligt i denna studie är kontrollen av sexualitet, vilket är en viktig del i

uppbyggnaden av normalitet och avvikelse för kvinnor. Vidare är sexualiteten en av

grundpelarna för den normativa femininiteten. Det finns olika femininiteter och

maskuliniteter som grundar sig i vilken social position man har. En viss typ av femininitet är

den normativa femininitet som bestämmer hur en kvinna bör vara. Vidare innebär det hur en

kvinna förhåller sig till förväntningarna kring hur man bör vara som kvinna, som ligger i

kulturella och historiska förväntningar (Lander 2003: 12; Lander 2003: 26b). Normativ

femininitet grundar sig i god moral och är kopplad till konstruktioner av kvinnans sexualitet.

Det faktum att normativ femininitet är en kontroll av kvinnans sexualitet är vidare intressant

för denna studie då det finns en underliggande tanke om den sexuellt tillgängliga kvinnan

som är kontrollerad för mäns sexualitet. Kvinnors sexualitet är kopplad till kroppen. Genom

att framhäva kroppsformer och visa hud antas kvinnan signalera sexuell aktivitet och åtrå

(Lander 2003: 40b). Denna normativa femininitet kan även teoretiskt överföras till män då

det bland annat anses att män bör ha fysiska färdigheter som uppmuntras medan kvinnor

uppmuntras då de lyder och är stilla. Utifrån den normativa femininiteten beskrivs

egenskaper hur en kvinna bör vara, bland annat omvårdande samt ha en naturlig

modersinstinkt (Lander 2013a: 20, 22). Motsatt om en kvinna skulle vara högljudd betraktas

7

hon istället som “pojkaktig”, vilket beskriver en maskulin egenskap. Vidare är maskulinitet

oftare förknippat med exempelvis olika sorters våld (Messerschmid 1999; Messerschmidt

1993). Om en man skulle visa tecken på svaghet och rädsla överskrider han könsrollerna och

på så vis kan man därav överföra den normativa femininiteten till att det finns en viss typ av

maskulinitet (Lander 2003b: 35). Det är tydligt att urskilja kroppens anatomi då det är

naturliga skillnader som femininitet och maskulinitet grundar sig i. De sociala

genusföreställningar grundar sig i kroppars olikheter, vilket är denna beköning som är

anledningen till att det finns en indelning i dominerande och dominerad av manlig dominans

och kvinnlig underordning. Dominansförhållandet mellan män och kvinnor påverkas av

sexualiteten (Lander 2013a: 16).

Tidigare forskning

Arbetsdelning och arbetsroller

I Sverige är det idag 36% kvinnor som arbetar på fängelser som kriminalvårdare. Trots att det

är betydligt fler kvinnor idag än innan 70-talet som arbetar på fängelser med manliga intagna,

visar tidigare forskning att det finns skillnader i vilka avdelningar män och kvinnor arbetar på

(Bruhn 2013: 115). Även att uppdelning av arbetsuppgifter skiljer sig mellan manliga och

kvinnliga kriminalvårdare (Bruhn 2013: 128). Kvinnor är överrepresenterade på avdelningar

där man framförallt fokuserar på rehabilitering (Bruhn 2013: 115; Savicki, Cooley & Gjesvold

2003: 602; Jurik, 1985). Kvinnorna är mer intresserade att hjälpa de intagna med rehabilitering.

Männen är jämförelsevis mer intresserade av säkerhetsarbetet som syftar på att hålla ordning

på de manliga intagna på fängelset (Savicki, Cooley & Gjesvold 2003: 602).

Vidare finns det tydliga egenskaper som de kvinnliga kriminalvårdarna agerar utifrån i

jämförelse med de manliga kriminalvårdarna (Amilon & Edstedt 1996: 86; Bruhn 2013: 128;

Zupan 1986: 353). Amilon & Edstedt (1996: 86) beskriver egenskaper hos de kvinnliga

kriminalvårdarna och menar att kvinnliga kriminalvårdare är mer relationsorienterade än

manliga kriminalvårdare. Detta leder i sin tur till bättre relation med de intagna och att

förändringsarbetet fungerar bättre. En annan faktor är att de kvinnliga kriminalvårdarna anses

vara mer anpassningsbara, de kan både vara vakt och vårda. Bruhn (2013: 128) beskriver dessa

egenskaper ytterligare i form av att kvinnorna arbetar för att bygga nära band samt hjälpa till

med att hantera känslor, medan de manliga kriminalvårdarna inte är lika intresserade att arbeta

på det sättet. Enligt Bruhn (2013: 128) har de kvinnliga kriminalvårdarna en lugnande inverkan

8

på klimatet på fängelser vilket resulterar i en mer dämpad miljö. Jenne & Kersting (1996, s.

459) motsätter sig detta då de menar att närvaron av kvinnliga kriminalvårdare på fängelser

varken ökar eller minskar våldet. Bruhn (2013: 128) hävdar att kvinnorna kan påverka klimatet

på fängelset, men inte på de avdelningar där det mestadels är manliga kollegor samt manliga

intagna, detta på grund av könsfördelningen på fängelset (Bruhn, 2013: 128). Zupan (1986:

353) studie skiljer sig åt då den genomfördes i amerikansk kontext till skillnad från de

resterande två studierna som genomfördes i svensk kontext. Vidare beskriver Zupan (1986:

353) de egenskaper som de kvinnliga kriminalvårdare agerar utifrån, som framförallt är att de

är bekymrade över de intagnas socioemotionella välmående samt att de värderar att de intagna

behöver emotionell återkoppling.

Maskulinitet och femininitet

Trots att det idag i Sverige är relativt många kvinnor som arbetar som kriminalvårdare, finns

det fortfarande länder där det endast är ett fåtal kvinnor som arbetar som kriminalvårdare och

där män är överrepresenterade (Bruhn 2013: 128). Trots att fokuset på dessa fängelser ligger

på vård och straff råder det en “machokultur”, vilket leder till att det finns ett visst motstånd

mot de kvinnliga kriminalvårdarna på fängelset. En annan studie beskriver också en viss

“machokultur” som förklarar att det blir en viss typ av maskulin kod som blir tydlig på grund

av de speciella förhållandena som fängelset innebär (Ugelvik 2014: 57). Att hamna i fängelse

kan upplevas som att få sin identitet förlorad, varpå det inte bör ses förvånande att tilltaget av

fängelsets koder sker. Detta kan vara en del i att omarbeta sin identitet (Ugelvik, 2014: 66).

Några utav de maskulina attribut som framkom var mod, ansvar, lojalitet samt ära. Vidare

handlar det om att de inte ska dela med sig av information, detta på grund av den maskulina

kulturen att man inte ska “gola” till personalen på fängelset. Den som läcker information och

inte följer den koden är inte en man och anses vara opålitlig av de andra.

Utifrån en äldre studie kan denna maskulina kultur, maskulina koder eller machokultur som

det även kallas, leda till att yrket kriminivalvårdare är ett stereotypiskt manligt yrke. Detta är

anledningen till att det ansågs problematiskt att som kvinna arbeta som kriminalvårdare med

manliga intagna (Farnworth 1992: 278). Trots att detta är en äldre studie är den av fortsatt

relevans för denna studie då även senare studier inom samma ämne visar på liknande resultat,

att kriminalvården är ett stereotypiskt manligt yrke. Därav är denna studie intressant då det

under många år funnits diskussioner om kvinnliga kriminalvårdare på fängelser med manliga

9

intagna. Det har även visat sig att kvinnliga kriminalvårdare har svårt att anpassa sig i

fängelset och integreras in i arbetsmiljön. Detta på grund av den stereotypiska manliga

atmosfär som är på fängelset (Farnworth 1992: 278). I och med den stereotypiska manliga

atmosfären menar Bruhn (2013: 125) att de manliga intagna känner ett större behov att visa

sin maskulinitet framför de manliga kriminalvårdarna än framför de kvinnliga

kriminalvårdarna. Tilläggas kan att detta leder till att de heller inte riktar sin ilska gentemot

de kvinnliga kriminalvårdarna. De känner inte att de behöver visa sin maskulinitet framför

kvinnorna på samma vis som gentemot de manliga kriminalvårdarna. Noterbart menar Bruhn

(2013: 125) är att de manliga intagna uppfattar de kvinnliga kriminalvårdarna som bättre

lyssnare samt att de kvinnliga kriminalvårdarna kan använda olika former av känslor

gentemot de intagna.

Enligt Farnworth (1992: 278) studie var det män som var det dominerande könet på fängelset,

vilket en del av de manliga kriminalvårdarna ansåg vara en anledning till att kvinnorna inte

var lämpade att arbeta som kriminalvårdare. De manliga kriminalvårdarna baserade detta mer

på normerna kring könsroller snarare än normerna kring yrkesroller. En del av de manliga

kriminalvårdarna ansåg bland annat att de kvinnliga kriminalvårdarna inte hade möjlighet att

hantera våldsamma situationer på samma sätt som männen. De menade att de kvinnliga

kriminalvårdarna kände sig mer bekväma i typiska kvinnliga roller. Detta tog sig uttryck i att

prata med de intagna i våldsamma situationer samt att vara vänskapliga.

Relationen med de intagna

Med denna machokultur i bakgrunden har det framkommit att det rent utav kan vara

olämpligt eller komplicerat med att kvinnliga kriminalvårdare arbetar på fängelser med

manliga intagna (Farnworth 1992: 293; Newbold 2005: 115; Crewe 2006: 414). Crewe (2006,

s.411) menar att relationen mellan kvinnlig kriminalvårdare och manlig intagen kan vara

komplicerad på grund att det anses vara svårt att hitta en bra balans mellan en god relation

och en olämplig relation. Även Newbold (2015: 115) menar att kvinnliga kriminalvårdare

som arbetar på fängelser med manliga intagna och vice versa kan skapa olämpliga relationer

mellan de anställda och intagna. Skillnaden är att Crewe (2006: 411) menar att det är svårt att

hitta en bra balans på grund av om en manlig intagen skulle “flirta” med en kvinnlig

kriminalvårdare och hon reagerar aggressivt tillbaka eller avvisande kan det leda till att de

manliga intagna isolerar sig från henne. Om den kvinnliga kriminalvårdaren istället skulle

10

reagera med att uppmuntra detta beteende skulle det kunna leda till att de manliga intagna får

makt över de kvinnliga kriminalvårdaren på ett fientligt sätt. Medan Newbold (2005)

diskuterar detta utifrån att när man började anställa kvinnor på fängelser med manliga

intagna, framförallt inom högsäkerhetsfängelser, ansågs kvinnornas intåg som ett hot mot den

manliga ethosen. Det vill säga en så kallad vi-känsla av endast män (Newbold 2005: 105).

Vidare menar Newbold (2005: 115) att manliga fördomar, stolthet och traditionalism spelade

in kring dessa fördomar om kvinnorna som började arbeta. En del av de intagna är i fängelset

på grund av deras värderingar, som att kvinnan har lägre status samt att de inte respekterat

kvinnornas civila eller sexuella rättigheter. Exempel på dessa brott är våld i nära relation eller

våldtäkt. Därutöver studerar Crewe (2006: 395) om kvinnliga kriminalvårdare har något

privilegium på grund av att de är kvinnor och hur deras femininitet utspelar sig gentemot

deras professionella identitet. Exempel på detta kan vara sexualisering, det vill säga att de

kvinnliga kriminalvårdarna framhäver sin sexualitet. Crewe (2006: 395) menar vidare på att

relationen mellan kvinnlig kriminalvårdare och manlig intagen influeras av den intagnes

livserfarenheter samt hur klimatet på fängelset är, det vill säga att det kan vara faktorer som

kan påverka relationen. Enligt Crewe (2006: 414) är relationen en emotionell eller

känslomässig laddning mellan en kvinnlig kriminalvårdare och en manlig intagen. Detta

studerades även utifrån makt och lust och hur sexuella identiteter kunde framhävas på de

kvinnliga kriminalvårdarna. Till skillnad från de andra studierna menar Farnworth (1992:

293) att de manliga kollegorna tyckte att kvinnorna betedde sig olämpligt när de hade sina

typiska kvinnliga roller. I tillägg menar (Newbold 2005: 115) att något som kan hjälpa att

rehabilitera samt minska atmosfären som manliga institutioner producerar är att de kvinnliga

kriminalvårdarna arbetar mer ute på avdelningarna och interagerar med de intagna. Detta för

att de intagna ska kunna rehabiliteras samt normalisera detta beteende till livet utanför

murarna.

Utsatthet inom kriminalvården

Utöver detta finns det en bild att kvinnliga kriminalvårdare inte kan hantera aggressiva

situationer på fängelset (Jenne & Kerstings 1996). Däremot motbevisas detta då det visat sig

att det inte finns skillnader i kvinnliga och manliga kriminalvårdares agerande och hanterande,

vad det gäller aggressiv respons till de manliga intagna, specifikt när det uppkommer

svårigheter, misskötsamheter och aggressiva möten med de intagna (Jenne & Kerstings 1996:

458; Tewksbury & Collins 2006: 327). Det fanns inga skillnader i hur manliga och kvinnliga

11

kriminalvårdare hanterade dessa situationer. Däremot menar Jenne & Kerstings (1996: 458) att

man kunde se att de kvinnliga kriminalvårdarna i vissa situationer kunde agera mer aggressivt

än de manliga kriminalvårdarna. Trots de olika hinder som diskuteras utifrån att vara kvinna

och arbeta på ett fängelse med manliga intagna, så fanns det inga olikheter i hur de hanterar

sina arbetsuppgifter. Amilon & Edstedt (1998: 86) menar att kvinnliga kriminalvårdarna löser

problem genom att ställa frågor till omgivningen, vilket löser problemet fördelaktigare samt att

det minskar antalet konfrontationer från de intagna.

Våld inom fängelset är en ökande oro för både kriminalvårdare samt de intagna (Jenne &

Kersting 1996: 442; Heiskanen 2007: 30; Estrada, Jerre, Nilsson & Wikman 2010). Jenne &

Kersting (1996: 442) menar på att det är en trend att kvinnliga kriminalvårdare ska vakta

manliga intagna och vice versa. Däremot visar det sig att de som är beslutsfattande samt de

som arbetar med administrationen är tveksamma över de kvinnliga kriminalvårdarnas förmåga

att kunna hantera våldsamma situationer med de manliga intagna. Estrada, Jerre, Nilsson &

Wikman 2010 konstaterar att var femte person som arbetar inom säkerhetssektorn har blivit

utsatt för våld. Heiskanen (2007: 30) visar att kriminalvårdare är en yrkesgrupp som har stor

risk att bli utsatt för våld.

Det har visats att specifikt kvinnliga kriminalvårdare är överrepresenterade för en annan form

av utsatthet, det vill säga trakasserier (The Marshall Project 2017, 11 september; Savicki m. fl

(2003: 602). I tidningen om rättsväsendet The Marshall Project (2017: 11 september) framkom

att 524 kvinnliga kriminalvårdare uppgav att de blivit utsatta för sexuella trakasserier. De

uppgav att aggressiva sexuella trakasserier från manliga intagna oftast uppkom då det var en

fientlig miljö. Till skillnad från The Marshall Project (2017) undersöker Savicki m. fl (2003:

602) endast trakasserier generellt, inte specifikt sexuella trakasserier, dessutom av både

medarbetare och intagna. De visade att det var 77% av de kvinnliga kriminalvårdarna i

jämförelse med 44 % av de manliga kriminalvårdarna som uppgav att de upplevt någon form

av trakasserier på arbetsplatsen. En förklaring till detta var att det fanns könsskillnader av

aspekteten utbrändhet och stress och att detta berodde på trakasserierna på arbetsplatsen.

Kvinnliga kriminalvårdare blev oftare utsatta för trakasserier på arbetsplatsen än manliga

kriminalvårdare, vilket grundade sig i att kön var den huvudsakliga orsaken till trakasserier.

Trots att de inte specifikt undersökte just sexuella trakasserier i denna studie var det tydligt att

trakasserier på grund av kön var mycket högre för kvinnliga än manliga kriminalvårdare.

12

Metod

Denna studie utgick ifrån en kvalitativ ansats som också kallas för mjuk data (Ahrne &

Svensson 2015: 9). Detta då syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga

kriminalvårdare upplever att de bemöts av manliga intagna utifrån ett genusperspektiv.

Vidare även att undersöka de kvinnliga kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation

till de manliga intagna. Utifrån studiens syfte och frågeställningar var en kvalitativ ansats

mest lämpad för att besvara frågeställningarna, eftersom intresset låg i att undersöka de

kvinnliga kriminalvårdarnas egna upplevelser, erfarenheter och tankar. En kvalitativ ansats

resulterar i en djupare förståelse av ord och tankar av de kvinnliga kriminalvårdarnas egna

upplevelser kring fenomenet. Datainsamlingsmetoden var en semistrukturerad intervju.

Urval och deltagare

Urvalsstrategierna i studien var en kombination utav två olika urval. Till att börja med

gjordes ett försök att rekrytera deltagare till studien genom att lägga ut en förfrågan på två

olika forum på Facebook där endast kvinnor är medlemmar. Detta gav inga resultat då det

inte var någon i grupperna som ville ställa upp. Det första försöket till att rekrytera deltagare

till studien fick ingen respons och ledde inte studien framåt. Därav fick ytterligare

tillvägagångssätt tilläggas för att rekrytera kvinnor till studien, vilket var genom ett

snöbollsurval som också är ett bekvämlighetsurval (Bryman 2011: 196). Detta innebär att

genom en kontakt inom kriminalvården, en bekant som jobbar inom kriminalvården hjälpte

till att få tag i en annan person som arbetar som kriminalvårdare. Den intervjupersonen kunde

sedan i sin tur rekommendera ytterligare en person som kunde vara relevant för studien och

undersökningens tema. Bekvämlighetsurval är i sin tur att man tar de människor som finns

tillgängliga. I och med detta urval rekryterades det fyra kvinnor från säkerhetsklass 1 som

kunde tänkas ställa upp på en intervju. Däremot för att försöka att uppnå teoretisk mättnad,

som innebär att man fortsätter tills man har tillräckligt med data och ingen annan relevant

information kan tillkomma behövdes åtminstone en intervjudeltagare till (Bryman 2011:

394). För att få tag i ytterligare en deltagare lades en förfrågan ut i Facebookgruppen

“Kriminologi SU”. Detta urval var genom ett bekvämlighetsurval då det var den första

kriminalvårdaren som fanns till hands och hade möjlighet att ställa upp i studien (Bryman

2011: 196). Däremot var kriterierna att det skulle vara en kvinna som arbetar som

kriminalvårdare. Detta ledde till att den femte och sista personen rekryterades till studien.

13

Utifrån studiens syfte var deltagarna i studien kvinnliga kriminalvårdare som arbetar på ett

fängelse med säkerhetsklass 1 med endast manliga intagna. Totalt blev urvalet fem stycken

kvinnor. Kvinnorna som deltog i studien var mellan åldrarna 22 och 26 år. Det är viktigt att

vara medveten om att samtliga intervjudeltagare var relativt unga och nära i ålder, vilket var

viktigt att ta i beaktande, att åldern kan ha påverkat resultatet då samtliga intervjudeltagare

var unga kvinnor. Bruhn (2013: 123) menar att det finns en risk för framförallt unga och

oerfarna kriminalvårdare av båda könen att bli trakasserade och manipulerade. Anledningen

till det smala åldersspannet berodde på hur urvalet gick till, vilket var genom snöbollsurval då

de kontaktade människor i liknande ålder som de själva och det var de som valde att ställa

upp.

Material

För att besvara forskningsfrågorna var den mest lämpade datainsamlingsmetoden

semistrukturerade intervjuer, som utgick från att frågorna var allmänt formulerade (Bryman

2011: 206). Fördelen var att frågorna kunde anpassas och ge en bredare bild samt få med

intervjupersonens språkbruk och emotioner kring ämnet (Ahrne & Eriksson- Zetterquist

2015: 38, 53). Vidare utgick intervjuguiden från ett frågeschema men däremot kunde

ordningen på frågorna variera samt att det fanns möjlighet till följdfrågor. Denna form av

intervju var mest lämpad då det fanns mer frihet att ställa frågor och ta upp nya ämnen. En

semistrukturerad intervju var även mest användbar för att kombinera att kunna besvara

frågeställningarna samt få en djupare bild av intervjudeltagarnas verklighet. Intervjuguiden

var konstruerad på så vis att det började med allmänna frågor om jobbet som kriminalvårdare,

exempel på en sådan fråga kunde vara “Krävs det någon specifik utbildning för att arbeta

som kriminalvårdare?”. Dessa frågor var mest nödvändiga för att förstå intervjudeltagarens

svar i ett sammanhang (Bryman: 2011). Efter de allmänna frågorna utgick intervjuguiden från

olika teman för att försöka få med det som var relevant för att besvara frågeställningarna och

syftet. Dessa olika teman var “Stämning på jobbet, Att som kvinna arbeta inom

kriminalvården, Interaktion med de intagna och Oro för utsatthet av de intagna”. Utifrån

dessa teman strukturerades olika öppna frågor för att besvara forskningsfrågorna (Bryman

2011: 242). Anledningen till valet av öppna frågor var för att intervjudeltagarna skulle kunna

svara fritt på frågorna och på så sätt använda sina egna ord istället för forskarens ord (Bryman

2011:.244). Ett exempel på tema “interaktion med de intagna” var då en av frågorna: Hur ser

interaktionen med de intagna ut? Positivt/negativt med interaktionen?”.

14

Tillvägagångssätt

Inledningsvis var det viktigt att försöka få tag i samtliga intervjudeltagare till studien.

Intervjuerna påbörjades vid olika tidpunkter under studiens process på grund av att det var

tidskrävande att få tag i intervjudeltagarna. Detta ledde till att intervjuerna påbörjades trots att

samtliga intervjudeltagare inte hade blivit rekryterade ännu. De fem olika intervjuerna

utfördes på olika sätt, då en del av intervjudeltagarna inte hade möjlighet att mötas fysiskt

utan de fick utföras via videosamtal. Två av fem intervjuer genomfördes via videosamtal, två

personer valde att utföra intervjun i ett bokat grupprum och en intervju genomfördes hemma

hos intervjudeltagaren. Viktigt att tänka på om det ska vara i hemmiljö var att det endast var

intervjudeltagaren och intervjuaren hemma, så att intervjun kunde pågå ostört (Ahrne &

Eriksson- Zetterquist 2015: 43). Det var viktigt att låta intervjudeltagaren välja den plats där

de ville att intervjun skulle hållas, för att de skulle känna sig bekväma (Ahrne & Svensson

2015: 42). Intervjuerna varierade mellan 20 och 45 minuter och spelades in med en iphone

utan Simkort för att sträva efter högsta möjliga konfidentialitet för intervjudeltagaren.

Att det endast var fem intervjudeltagare som deltog samt att intervjuerna var förhållandevis

korta kan anses problematiskt utifrån att försöka uppnå teoretisk mättnad. Detta då man

riskerar att inte får tillräckligt med insamlad data som sedan transkriberas till empiriskt

material, vilket kan upplevas som smalare bild av fenomenet. Fler intervjudeltagare hade

kunnat resultera i en bredare bild och även visat ifall dessa kvinnliga kriminalvårdare

beskriver fenomenet med fler liknande upplevelser. Eftersom det var få intervjudeltagare blev

bilden av fenomenet smalt men däremot blev det en djupare bild av fenomenet. Trots det få

antal intervjudeltagare samt att intervjuerna var relativt korta mellan 20 och 45 minuter, så

fanns det tillräckligt med empiriskt material för att besvara forskningsfrågorna samt att det

även fanns liknande upplevelser hos intervjudeltagarna. Detta då målet inte var att

generalisera resultatet på alla kvinnliga kriminalvårdare i Sverige, detta eftersom studien hade

en kvalitativ ansats var det mer intressant att få en förförståelse av beteenden och värderingar

dessa kvinnor hade (Bryman 2011: 372).

Fortsättningsvis i forskningsprocessen transkriberades den insamlade datan efter varje

intervju och därav framkom det empiriska materialet. Ljudet spelades in på en Iphone utan

Simkort på en inspelningsfunktion, vilket var en tidskrävande process. Iphonen hade inte en

funktion så att ljudet kunde saktas ner, vilket i efterhand resulterade i att det tog mycket tid av

15

forskningsprocessen. Det inspelade ljudet är själva datan medan de transkriberingar som

gjordes är det empiriska materialet, när man transkriberar skriver man ut den insamlade datan

i text (Ahrne & Svensson 2015: 23, 51).

Trovärdighet

Reliabilitet kan enkelt beskrivas med tillförlitlighet. Det handlar om att flera studier visar

liknande resultat, de vill säga att de är korrekta (Thurén 2007: 26). Den andra aspekten som

är viktig är validitet. Detta innebär att man ställer sig frågan, mäter vi det vi ska mäta, som i

denna studie togs i beaktande att man undersöker det som är relevant för studien.

När man tittar utifrån kvalitativa studier försöker man uppnå hög reliabilitet och validitet på

annat vis än i kvantitativa studier. Detta gör man genom att visa trovärdighet, vilket togs i

beaktande i denna studie (Ahrne & Svensson 2015: 24). Forskningen ska verka trovärdig och

detta var viktigt att ta i beaktande under studien genom att visa transparens (Ahrne &

Svensson 2015: 25). Transparensen togs i beaktande på så vis att i studien så diskuteras det

kring forskningsprocessen, visade genomskinlighet samt att det ständigt redogjordes för

processen, vilka val som togs och varför. Det var även viktigt att ständigt redogöra för

kopplingarna till teorin och samtidigt vara öppen med bristerna i studien och visa på att det

fanns en medvetenhet i bristerna med studien. Reflexivitet var även en viktig del i analysen

då det är viktigt att självproblematisera studien, viktigt att vara reflexiv genomgående i

studien.

Etiska överväganden

När intervjuerna påbörjades var det viktigt att utifrån individskyddskravet utgå från de fyra

etiska huvudkraven. Det första som togs i beaktande under studien och framförallt utförandet

av studien var informationskravet (Bryman 2011: 131). Detta applicerades på så vis att

deltagarna blev informerade om bland annat studiens syfte. Deltagarna fick

informationsbladet uppläst muntligt att det var helt frivilligt att delta i studien och de kunde

när som helst avbryta sin medverkan. När deltagarna efter informationen svarade “Ja” på att

det kunde spelas in och sa under intervjun att de samtycke i och med att det blev inspelat,

vilket uppfyllde samtyckeskravet (Bryman 2011: 132). Det tredje kravet var att deltagarnas

personuppgifter hanterades konfidentiellt, ingen kommer kunna koppla just de till studien.

Det nämns inte några namn och personuppgifterna hanterades med högsta möjliga

konfidentialitet, vilket kallas för konfidentialitetskravet. Slutligen det sista viktiga kravet var

16

att den insamlade datan inte kommer att användas till något annat än till studiens syfte. Detta

krav kallas för nyttjandekravet.

Under studiens gång var det viktigt att utifrån Vetenskapsrådet (2002: 5) överväga

forskningskravet och individskyddskravet mot varandra, det förväntade kunskapstillskottet

mot risk för negativa konsekvenser. I detta fallet var det att utifrån tidigare forskning att se

vad som behövdes forskas ytterligare om, vilket var att få en bredare bild kring hur de

kvinnliga kriminalvårdarna blir bemötta samt sin upplevda oro för utsatthet i relation till de

manliga intagna. Detta vägdes mot individskyddskravet som innebär att ingen individ utsätts

för varken psykisk eller fysisk skada när de deltar i studien (Vetenskapsrådet 2002: 5). Detta

är att fråga om utsattheten kan uppfattas som att inkräkta på intervjudeltagarnas privatliv och

att de kan anses vara känsliga eller personliga frågor, som kan uppfattas problematiskt för

deras integritet. Däremot samtyckte samtliga deltagare till studien och de var väl medvetna

om studien syfte. Vidare ställdes frågor om upplevelserna utifrån deras yrkesroll och inte som

privatpersoner vilket kan anses vara mindre känsligt. En annan aspekt som togs i beaktande

var att det inte ställdes frågor om att bli utsatt utan om “oron för utsatthet” bedömdes det

etiskt acceptabelt och att det på så vis inte var problematiskt för deras integritet.

Analysmetod

För att analysera det insamlade materialet gjordes det en tematisk analys, vilket innebär att

man försöker hitta olika teman i det empiriska materialet (Bryman 2011: 528). Det första som

var viktigt att göra i analysen var att sortera det insamlade materialet eftersom det i början är

mycket material, det som kallas kaosproblemet (Rennstam & Wästerfors 2015: 69).

Tillvägagångssättet var att sammanställa allt empiriskt material i ett och samma dokument för

att få en helhet. Efter materialet sorterats var det dags att reducera det, vilket enligt Rennstam

& Wästerfors (2015, s. 103) innebär att välja ut det som var relevant för studiens syfte samt

frågeställningar. Det sista som togs i beaktande i studien var att argumentera för att lösa

auktoritetsproblemet, att man argumenterar för sin tes med hjälp av det empiriska materialet

(Rennstam & Wästerfors, 2015, s.137). I analysprocessen så kodades det empiriska

materialet. Kodningen innebär att intervjuerna transkriberas, sammanfattades, sorterades samt

att informationen som var relevant reducerades och flyttades till ett annat dokument (Öberg

2015: 63). Det var först viktigt att hitta meningsbärande enheter som sedan kunde bilda

koder. De meningsbärande enheterna valdes ut om de ansågs besvara forskningsfrågorna och

17

syftet. Olika avsnitt av det transkriberade materialet fick rubriker eller etiketter även kallat

koder (Bryman 2011: 525). Dessa olika etiketter flyttades i sin tur över till ett annat

dokument för att sättas samman till olika teman. Ett tema bestod tillslut av olika koder, en

grupp koder från det empiriska materialet (Bryman 2011: 528). Denna grupp koder sattes

samman till antingen självständiga teman eller huvudtema med subteman som var relevanta

för studiens syfte och frågeställningar. Detta utgick från en deduktiv ansats, att den utgick

från teori och kan dra slutsatser om det insamlade materialet (Svensson 2015: 218). Vidare

har det deduktiva tillvägagångssättet till fördel att man redan har relevanta begrepp som är

viktiga för studien (Yin 2013: 98).

Resultat och analys

Syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga kriminalvårdare upplever att de blir

bemötta av de manliga intagna utifrån ett genusperspektiv. Vidare också undersöka de

kvinnliga kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation till de manliga intagna.

Utifrån den tematiska analysen framkom det olika teman. Dessa teman var: Sexism, ett

huvudtema: Dubbla rollen av makt och två Subteman för det huvudtemat var: Hur de

manliga intagna bemöter de kvinnliga kriminalvårdarna samt: Hur de kvinnliga

kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna. Det sista temat som framkom var Upplevd

oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. En stor del av det empiriska materialet

visade att intervjudeltagarna hade liknande åsikter och upplevelser men det fanns också

empiriskt material som skiljde sig åt. Hädanefter benämns de 5 intervjudeltagarna som Id1,

Id2, Id3, Id4 och Id5 detta eftersom kvinnorna som deltog i studien ska vara anonyma. I de

olika temana kommer resultatet att presenteras men också analyseras i förhållande till teorin

som genomsyrat studien samt den tidigare forskningen.

Sexism

I det empiriska materialet framkom det ett genomgående tema, att samtliga deltagare upplevt

någon form av sexism. 4 Däremot beskrev samtliga intervjudeltagare detta fenomen med

olika ord. Id1 beskrev att det förekommer sexuella trakasserier av de manliga intagna och

nämner även att det är vanligt. Utifrån resultatet på studien är detta ett vanligt fenomen, då

man arbetar som kvinnlig kriminalvårdare. Det var även ett vanligt förekommande fenomen

för de kvinnliga kriminalvårdare på fängelset “Denver County Jail” som också utsattes för

4 Sexism innebär diskriminering eller nedvärdering på grund av dennes kön (Nationalencyklopedin 2019).

18

sexuella trakasserier på fängelset av de manliga intagna (The Marshall Project (2017, 11

september). Vidare beskriver Id1 de sexuella trakasserierna på följande vis när hon fick

frågan under intervjun av intervjuaren: Vad upplever du för Nackdelar att vara kvinnlig

kriminalvårdare?:

Nackdel är väl framförallt det här att det är väldigt mycket sexuella trakasserier,

hela tiden. Det är inte så många som säger saker rakt ut, det har hänt dom som

verkligen går fram till en och säger “gud vad du är snygg” eller “gud vad snygg

rumpa du har” eller ger direkta så kommentarer, men oftast är det busvisslingar...ja

massa olika läten...skäller eller asså ja bara såhär konstigt beteende enligt mig men

påvisar liksom en sexuell...

Liknande tankar och upplevelser delar även Id3: “Dom träffar ju inga kvinnor och det är ju ett

problem då vi ses ibland som objekt att vissla åt eller flörta med eller säga sexuella

kommentarer till då majoriteten av männen är heterosexuella”. Detta kan teoretisk förklaras

att kvinnors sexualitet är kopplad till kroppen och genom att framhäva kroppsformer och visa

hud antas kvinnan signalera sexuell aktivitet och åtrå (Lander 2003b: 40). Även Crewe (2006:

395) menar att de kvinnliga kriminalvårdarnas femininitet utspelar sig gentemot deras

professionella identitet och menar att de kvinnliga kriminalvårdarna framhäver sin sexuelitet.

Detta skulle kunna vara en förklaring till varför de kvinnliga kriminalvårdarna får sexuella

kommentarer av de manliga intagna. Detta är inte något intervjudeltagarna nämner med egna

ord, snarare tvärtom då de menar att de är viktigt att hålla avstånd. Däremot kan det teoretiskt

förklaras på så vis att utifrån den kropp man har så finns det föreställningar som man agerar

och handlar utifrån, vilket kan förklaras genom att man uttrycker normativ femininitet, vilket

innebär att de manliga intagna har kontroll över de kvinnliga kriminalvårdarnas sexualitet.

Detta då manliga intagna uppfattar den kropp de kvinnliga kriminalvårdarna har, att de är

sexuellt tillgängliga och under kontrollerade former ett föremål för deras sexualitet (Lander

2003b: 40). Därav agerar de manliga intagna med dessa sexuella kommentarer och visslingar

och på så vis uttrycker sin maskulinitet, vilket gör att de kvinnliga kriminalvårdarna

objektifieras av de manliga intagna. I detta fallet skapas genus genom verbala uttryck med

sexuella kommentarer. Dessa kommentarer och agerande kan vara ett sätt för de manliga

intagna att uttrycka sin maskulinitet (Lander 2013a: 14; Lander 2013b: 22). Detta bekräftar

även Id3 då hon ibland upplever att hon ses som ett objekt av de manliga intagna. Id4

uttrycker det på liknande vis: “Man kan bli utsatt för sexism asså såhär o kommentarer och

det kan ju göra att man känner sig otrygg på ett annat sätt typ än manlig kollega som kanske

inte ens märker typ blickar”. Detta går i linje med Savicki m.fl. (2003: 602) som visar att

19

trakasserier på arbetsplatsen är generellt vanligt. Dessa trakasserier uppkommer för att de är

kvinnor i relation till de manliga intagna, därav har sexualiteten en viktig del i det. Id2 och

Id5 beskriver detta fenomen annorlunda, de använder inte orden sexuella trakasserier,

objektifiering eller sexism men de upplever ändå vissa kommentarer som olämpliga. Id2

diskuterar detta utifrån att de manliga intagna försöker att charmera eller få de kvinnliga

kriminalvårdarna på fall. Medan Id5 upplever det på följande vis:

Dom försöker i början att vara på en, de är väldigt måna om att veta exakt vem man är

och vart man bor och liknande och vissa kan då även använda komplimanger, det har

jag stött på.Vissa säger att man är fin när man kommer på morgonen eller liknande och

det är en teknik för dem, för att man ska få något slags förtroende gentemot dom.

Dubbla rollen av makt

I detta huvudtema finns det två subteman under. Anledningen till de två olika subtemana

“Hur de manliga intagna bemöter de kvinnliga kriminalvårdarna” och “Hur de kvinnliga

kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna” är utifrån Lander (2013a: 16) att man

iscensätter genus. Kvinnorna och männen skapar genus i interaktion med varandra. Det vill

säga hur de kvinnliga kriminalvårdarna blir bemötta, som är en utav forskningsfrågorna, kan

delvis förklaras utifrån hur de agerar och bemöter de manliga intagna. Detta då även genus

kan beskrivas som relationen mellan “könen”, vilket är intressant hur det konstrueras i

fängelsemiljön (Lander 2013a: 12). Dessa två subteman särskiljs för att tydliggöra hur de

bemöter varandra men det är viktigt att ha i beaktande att forskningsfrågan “hur de kvinnliga

kriminalvårdarna upplever att de blir bemötta av de manliga intagna” kan endast besvaras

utifrån att studera interaktionen i fängelsemiljön. Huvudtemat Dubbla rollen av makt

framkom genom att samtliga intervjudeltagare upplevde att en del av de manliga intagna hade

problem med att vara undergivna de kvinnliga kriminalvårdarna som är överordnade. Vidare

är detta intressant utifrån dominansförhållandet mellan män och kvinnor som är utav en

genusrelation av manlig dominans och kvinnlig underordning, det vill säga patriarkala

strukturer (Lander 2013a: 16; Lander 2013b: 35). I och med den dubbla rollen av makt som

utspelar sig på fängelset då de manliga intagna är underordnade de kvinnliga

kriminalvårdarna som är överordnade. Detta är problematiskt för de manliga intagna då det

inte stämmer utifrån deras genusgörande (Lander 2013a: 16; Lander 2013:35). Bland annat

nämner Id5 hur hon uppfattar att de manliga intagna bemöter henne, vilket är intressant

utifrån att hon som kvinnlig kriminalvårdare är överordnad de manliga intagna. Det blir

20

tydligt i situationer som kan uppfattas som kränkande till exempel där det blir tydligt att den

som visiterar har makten, vilket visar på en konflikt i genusordningen och att hon även

beskriver det som en “fight”:

Sen finns det ju också klienter som blir väldigt...de känner sig väldigt kränkta när

kvinnor visiterar dem o så. Men vi kommer inte backa från det utan kvinnorna kommer

visitera ändå även om de skulle säga emot, för att annars vinner ju de den fighten.

En del av intervjupersonerna beskrev detta tydligare och ansåg att makten som de kvinnliga

kriminalvårdarna har över de manliga intagna var ett problem, att de manliga intagna inte

uppskattade att de kvinnliga kriminalvårdarna är överordnade. Detta är intressant utifrån att

det kan uppfattas som att de manliga intagna uppfattar detta som en maktförlust, eftersom det

går emot förväntningarna på deras genusgörande där männen är överordnade (Lander 2013a:

16). De tidigare nämnda sexuella trakasserier och sexismen som de kvinnliga

kriminalvårdarna utsätts för kan tolkas som ett sätt för de manliga intagna att kompensera

denna typ av maktförlust. Detta då de eventuellt känner att de behöver uttrycka sig för att

skapa maskulinitet på annat vis, genom kommentarer. Ett annat exempel då det tydligt

framkom att en manlig intagen försökte kompensera sin maktförlust eftersom den kvinnliga

kriminalvårdaren var överordnad, var när Id3 berättade att hon nekade en manlig intagen till

något. Det resulterade i att han spred ett rykte om henne på avdelningen: “Just nu går det ett

rykte om mig på avdelningen att jag har AIDS, det är en klient som har hittat på det för att jag

sa nej till honom angående någonting”.

Hur de kvinnliga kriminalvårdarna blir bemötta av de manliga intagna

Utifrån resultatet framkom det också skillnader i de olika upplevelserna att vara kvinnlig

kriminalvårdare i relation till de manliga intagna. Att vara kvinnlig kriminalvårdare kunde

beskrivas som både positivt och negativt. Till exempel beskrev Id1 det positiva med

relationen mellan de manliga intagna som: “Jag har aldrig känt mig liksom rädd att klienterna

typ ska ge sig på mig just för att jag är kvinna och jag tror att det finns ju nån liten såhär grej

att man inte slår kvinnor”. Det faktum att Id1 nämner att man inte slår kvinnor är en norm

som vissa delar, vilket Lander (2013a: 16; 2013b: 40) menar att kroppen skapas av sociala

normer, det finns föreställningar kring den kropp du har och kommer därav agera utifrån

dessa föreställningar. Dessa föreställningar är i detta fallet vad som är maskulint respektive

feminint. I detta fallet är det att män bör ha fysiska färdigheter, vara stor och stark och

föreställer sig att kvinnan redan är i underläge och agerar utifrån att de ska lyda och vara

21

snälla (Lander 2003b: 40). Därav slår inte en man en kvinna, då det inte finns någon

konkurrens. Vidare tilldelas kroppen bland annat värderingar som gör att något uppfattas som

manligt eller kvinnligt. Exempel på det kan vara att männen skapar maskulinitet genom sina

värderingar som innebär att “man inte slår kvinnor”. Detta beskriver även Id2:

Man slår ju inte en kvinna typ asså man kan bli arg och så på en kvinna och bli irriterad

på henne när det ska domderas eller såhär säga till det kan jag det kan dom ju bli sura

för. Men jag tror att risken för att dom ska slå mig är mindre än att dom ska slå min

manliga kollega.

Id4 menar att en fördel med att vara kvinna är att man känner sig trygg, vilket resulterar i att

hon inte kommer bli utsatt för något, för att hon är kvinna. Detta motsäger de studier som

menar på att det finns ett visst motstånd mot kvinnliga kriminalvårdare på manliga fängelser.

Detta bland annat på grund av machokulturen, manliga fördomar och en vi-känsla av

maskulinitet (Newbold 2005: 115; Bruhn 2013: 128). När Id4 fick frågan av intervjuaren:

Vad är för fördelar med att just vara kvinna och arbeta som kriminalvårdare? Kan det tolkas

som att hon har föreställningar om att de manliga intagna kan agera på följande vis, utifrån att

de vill iscensätta sin maskulinitet (Lander: 2013a: 16):

Jag tänker att killar på kanske vissa att dom känner oftare...för att dom är då mer ett hot

och jag är mer då inte är det liksom, och då kan jag tänka att dom känner det för att om

man ska säga om det finns nån... maktgrejs så är det väl mycket att asså dom gångerna

jag känt det så kanske det liksom är att en klient vill bevisa någonting till exempel

genom våld eller liksom bete sig på ett sätt framför alla andra och att finns det ingen

kille så måste det har ju aldrig hänt men om jag skulle säga han skulle inte tveka typ att

slå till honom lite för att visa sin status typ.

Vidare beskriver också Id4 denna machokultur att det handlar om att de intagna känner ett

behov att hävda sig. Följaktligen menar hon att vara kvinna och arbeta som kriminalvårdare

resulterar i att man inte ses som ett hot av de manliga intagna, vilket återigen kan kopplas

ihop med att uttrycka genus. Detta på så vis att man vill uttrycka genus, de kvinnliga

kriminalvårdarna iscensätter sin femininitet med sina egenskaper som bland annat är lugna

och empatiska, vilket inte hotar de manliga intagnas maskulinitet som Id4 beskriver som

“supermusklig machokille” (Lander 2013a: 16; Lander 2013b: 40). Detta menar Id4 är något

positivt med att vara kvinna i relation till de manliga intagna, vilket hon beskriver när hon får

frågan hur hon blir bemött utav de manliga intagna. Det faktum att de kvinnliga

kriminalvårdarna inte uppfattas som hot kan även vara en förklaring till att kvinnor på

22

fängelser med manliga intagna resulterar i ett lugnare klimat (Bruhn 2013a: 125). Därutöver

att de manliga intagna inte känner att de kvinnliga kriminalvårdarna är ett hot bekräftar även

Bruhn (2013a: 125) studie som menar att de manliga intagna känner ett större behov att visa

sin maskulinitet framför de manliga kriminalvårdarna än de kvinnliga.

Det beskrevs innan att det finns nackdelar med att vara kvinnlig kriminalvårdare. Id1

beskriver även andra faktorer såsom att åldern visade sig ha en inverkan, detta var viktigt att

studera utifrån att åldern kan ha haft betydelse för resultatet. I detta fall att åldern och kön

korsar varandra, det vill säga att det är två faktorer som kan påverka att Id1 beskriver hennes

känsla hur hon upplever att de intagna bemöter henne:

Jag märka bland många klienter att det finns kanske att man kanske har mer respekt för

män. Det är nog på grund av att det är just en man och att en kvinna ses som lite lägre

och speciellt jag som är ung också så blir det lite såhär... om jag säger åt en säg en 40

årig man som sitter där som klient så ses jag liksom som en liten flicka och inte har

något mandat att säga till eller så…så jag tror att det är det att ah... män ser upp till män

lite mer än vad de ser upp till kvinnor.

Det faktum att åldern nämns som en övrig faktor finns även tidigare forskning som visar på

att vara ung och oerfaren inom kriminalvården ökar risken att bli utsatt för trakasserier och

manipulation (Bruhn 2013: 123). Manipulation nämner även Id1 utifrån hennes upplevelser:

“När de ser en ung tjej tänker de att henne kan vi manipulera”. Åldersfaktorn nämner även

Id3: “Många klienter har både svårt med mitt kön och min ålder… att jag är en ganska ung

kriminalvårdare, jag är ju 22”. Vidare berättar Id3 att åldern anses vara ett problem, utifrån

frågan hur hon upplever att de manliga klienterna har för bild av att hon är just kvinna och

arbetar som kriminalvårdare: “Blir det ju då massa glåpord egentligen typ att vem är du att

säga till mig... du är liksom, när du föddes åkte jag in för första gången o ja lite sådär”. Dessa

glåpord kan också vara ett sätt att agera för att uttrycka sin maskulinitet (Lander 2013a: 16),

det vill säga använda sig av glåpord för att visa den manliga dominansen. Tidigare studier har

visat att det är svårt att hitta en bra balans mellan en god relation och en olämplig relation

mellan de anställda och intagna (Newbold 2015: 115; Crewe 2006, s.411), vilket även Id2

bekräftar när hon får frågan vad hon upplever är en nackdel med att vara kvinnlig

kriminalvårdare:

En del tjejer som kommer är ju liksom, dom faller för dom här killarna för att dom

charmar ju dom, det är väl såklart en jättenackdel att dom liksom lyckas charma vissa

23

kvinnor som kanske...dom ser ju direkt vilken kvinna dom ska försöka charma för den

synpunkten liksom och det är väl en absolut nackdel då på det sättet att kvinnor blir,

asså då blir alla kvinnor sedda på det sättet asså av liksom av andra.

Sammanfattningsvis finns det både för- och nackdelar med hur de kvinnliga kriminalvårdarna

blir bemötta av de manliga intagna utifrån deras egna upplevelser och känslor. Dels finns den

bilden att kvinnorna värderas lägre men i och med det uppfattas de inte heller inte som ett hot

för att de manliga intagna inte behöver mäta sig med de kvinnliga kriminalvårdarna.

Hur de kvinnliga kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna

Eftersom genus uttrycks genom interaktion och handling är det därför intressant att även

undersöka hur de kvinnliga kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna. Samtliga deltagare

till studien upplevde att det är viktigt att sätta ner foten och markera vad som anses vara

felaktigt beteende, vilket även kan tolkas som att kvinnorna behöver sätta ner foten på grund

av sexismen. Följande beskriver Id3 varför det är viktigt att säga ifrån:

Om man inte sätter ner foten så kan det fortgå hur länge som helst. Men säger man till

ganska direkt att det är absolut inte okej att du tilltalar mig på det där sättet då har dom

en tendens att ah...men okej hon är inget att gå på liksom.

Vidare menar Id5 att: “Om en klient skulle sätta sig emot mig och kalla mig för något fult ord

i till exempel en grupp då låter man oftast det vara och så tar man undan honom sen, de

backar oftast varandra”. Det faktum att de manliga intagna backar varandra kan förklaras

utifrån att det skapas en viss typ maskulinitet och en kod blir tydlig på grund av de speciella

förhållandena på fängelset (Ugelvik 2014: 57). Detta kan innebära att de intagna backar

varandra för att visa varandra lojalitet och på så vis behålla sin maskulinitet. Om de istället

går emot de andra intagna, uttrycker man inte sin maskulinitet som innebär att visa lojalitet

gentemot de andra männen. En del av intervjudeltagarma beskriver också olika egenskaper

som de kvinnliga kriminalvårdarna agerar utifrån, det finns förväntningar kring det och hur

de arbetar som kriminalvårdare generellt. Bruhn (2013: 125) menar att de kvinnliga

kriminalvårdarna skapar en lugnare miljö på fängelset, vilket bekräftas av Id2 som upplever

att det finns skillnader i egenskaper mellan personalen och att alla egenskaper behövs för att

det ska bli en bra miljö. Id2 upplever att de kvinnliga kriminalvårdarna är mer empatiska och

svarar ”ja” på frågan om hon tycker att hon kan behålla sitt lugn. Vidare menar hon på att det

är ett förhållningssätt som kvinnor är bättre på: “Att speciellt som kvinna istället att man

24

behåller sitt lugn, kvinnor är ju bättre på att hålla sitt lugn och kunna lugna ner män som är

arga liksom”.

Id3 upplever också kvinnorna är mer empatiska och menar på att rollen blir annorlunda för de

kvinnliga- och manliga kriminalvårdarna. Arbetsuppgifterna är samma och beskriver följande

då hon jämför vad hon upplever att de intagna tycker: “Att de behöver prata med någon så är

kvinnor mera empatiska liksom i generellt sätt och då tror jag att de tycker det är lättare att

prata med en kvinna”. Även Bruhn (2013: 128) menar att kvinnor vill göra en feminin

konflikthantering då de vill hjälpa de manliga intagna med att bland annat hantera känslor.

Farnworth (1992) resultat visade på att uppfattningen var att de kvinnliga kriminalvårdarna

inte kunde hantera våldsamma situationer på samma vis som de manliga kriminalvårdarna.

De kvinnliga kriminalvårdarna fick istället prata sig igenom våldsamma situationer, vilket

även Id3 bekräftar när hon förklarar de olika rollerna som man och kvinna och att de

manliga- och kvinnliga kriminalvårdarna reagerar olika på situationer som anses oroliga.

Detta kan även kan kopplas till Bruhn (2013: 125) studie som menar att kvinnliga

kriminalvårdarna är bättre lyssnare samt att de kan använda olika former av känslor gentemot

de intagna. Id4 pekar på skillnader i bilden mellan kvinnliga och manliga kriminalvårdare

“Mitt sätt att arbeta kanske krockar med då ett framfusigt killesätt som är såhära skrika och

peka typ”. Det går i linje med Farnworth (1992: 278) slutsats att de kvinnliga

kriminalvårdarna har ett annat förhållningssätt än de manliga kriminalvårdarna och är mer

bekväma i sina typiska kvinnliga roller som tar i uttryck att prata med de intagna i våldsamma

situationer samt att vara vänskapliga, vilket innebär att de kvinnliga kriminalvårdarna har ett

annat förhållningssätt än de manliga kriminalvårdarna. Däremot motsäger det studier som

visar på att kvinnliga kriminalvårdare reagerar aggressivt tillbaka på liknande vis som

manliga kriminalvårdare vid oroliga situationer (Jenne & Kersting 1996: 442; Tewksbury &

Collins 2006: 327). Vidare beskriver Id3 att kvinnor löser problemen genom att ställa frågor

till omgivningen istället, vilket även bekräftas av Amilon & Edstedt (1998: 86):

Arbetsuppgifterna är ju detsamma, jag tror att det är rollen som blir lite annorlunda. ja

men att det känns som att när det blir oroligt eller liknande så är det männen som står

där redo med sina batonger för att nu blir det fight, medans vi kvinnor kanske försöker

prata oss ur situationen och lugna ner dom via ord för att slippa ta till våld, så att det är

själva rollen på det sättet att männen känns mera på hugget mera fysiskt medan

kvinnorna är mera försöker att lugna situationen först.

25

Tidigare beskrevs det att de kvinnliga kriminalvårdarna inte ses som ett hot utav de manliga

intagna, en förklaring kan vara att dessa kvinnor iscensätter sin femininitet bland annat

genom att vara mer empatiska (Lander 2013a: 16: Lander 2013b; 41). Egentligen tycker Id4

att det snarare handlar om hur man är som person, i hur man hanterar situationer men

motsäger det samtidigt när hon får frågan under intervjun om det finns skillnader i hur de

hanterar situationer på arbetsplatsen beroende på om du är man eller kvinna. Hon svarar att

det finns ett allmänt “prat” hur en kvinna uppfattas och att många vill framhäva att kvinnor är

lugna och detta kan förklaras utifrån normativ femininitet (Lander 2013a: 12; Lander 2013b:

35). Det vill säga det finns förväntningar kring hur en kvinna bör vara, vilket Id4 beskriver att

kvinnor anses vara lugna och att man uttrycker sin femininitet utifrån dessa förväntningar.

Det kan förklaras utifrån att normativ femininitet är en kontroll av kvinnans sexualitet

(Lander 2003b: 40). Detta då män bör vara starka och kvinnorna ska lyda och vara snälla,

vilket är en förklaring till varför kvinnorna agerar utifrån detta “prat” då det anses att de bör

det, på grund av denna kontroll över dem. Detta kan också förklara varför kvinnorna ej

uppfattas som ett hot av de manliga intagna. Kvinnorna förhåller sig till dessa förväntningar

kring att kvinnan är lugn för att det är så en kvinna bör vara. Vidare beskriver Id4 att

kvinnorna är mer ödmjuka i sitt samtal:

Jag tycker många vill framhäva att vi skulle va såhär lugna typ eller att det skulle asså

det finns väl ett allmänt prat amen såhär att män är kvinnor så blir det lugnare typ, vilket

är såhär bara tycket det är mer personligsbundet men eh ah det skulle väl kunna va en

grej att dom liksom isånnafall sköter det på ett annat sätt...det är nog mer att man har

den, vi säger typ såhär att vara mer såhär samtal, asså ödmjukt i samtal så kanske det är

typ en kvinnligt kodad egenskap istället men använder killar den så tycker jag väl att

såhära att den personen blir lika ändå

Den normativa femininiteten framkommer även när Id5 berättar vad hennes mål är inom

kriminalvården “För mig så känns det som om jag kan ha gjort minsta lilla skillnad så är det

värt någonting, det betyder nånting”. Detta kan på sätt och vis tolkas som omvårdnad, hon

vill hjälpa människor, vilket är en egenskap som kvinnan tillskrivs (Lander 2013a: 22). Detta

bekräftar även (Zupan 1986: 353) då kvinnor är mer intresserade att emotionellt återkoppla

till de intagna. Dessutom att arbeta rehabiliterande med de intagna (Bruhn 2013; Jurik, 1985;

Savicki, Cooley & Gjesvold 2003: 602). Detta är alltså normativ femininitetsgörandet på så

vis att de egenskaper som kvinnan tillskrivs och hur en kvinna bör vara, leder till att

kvinnorna agerar utifrån det. Sammanfattningsvis är det liknande tankar och upplevelser att

26

det är viktigt att markera rätt och fel men också att det finns en bild av att de kvinnliga

kriminalvårdarna är lugnare samt mer empatiska.

Upplevd oro för utsatthet i relation till manliga intagna

Syftet och en av frågeställningarna för studien var hur de kvinnliga kriminalvårdarna

upplever oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. Detta tema syftade till att förklara

hur de olika intervjupersonerna känner oro för utsatthet i relation till de manliga intagna.

Detta då tidigare forskning bland annat visar på att en yrkesgrupp som har stor risk att bli

utsatt för våld är kriminalvårdare (Heiskanen 2007: 30). Enligt Newbold (2015: 115) är en

del av de intagna i fängelset på grund av värderingar som att kvinnan har lägre status samt att

de inte respekterat kvinnornas civila eller sexuella rättigheter, vilket Id5 upplever

följaktligen:

Jag försöker oftast att inte tänka på vad de sitter för det är väldigt många som gjort... de

har torterat kvinnor, de har våldtagit kvinnor...de har slagit sin fru och liknande, så att

man måste hela tiden vara medveten om att de sitter där av en anledning. Men jag

brukar inte tänka på att jag möter en person som gjort si och såhär.

Detta citat visar tydligt på att trots tidigare forskning som visar på att det finns en ökad risk

för våld, att samtliga intervjudeltagare inte kände oro för utsatthet i det stora hela i relation

till de manliga intagna. Däremot framkom det av intervjudeltagarnas upplevelser att det finns

vissa situationer, enstaka händelser samt att det kan vara vissa intagna då det finns en viss

rädsla eller obehag inför. Intervjudeltagarna hade liknande upplevelser och uppfattning kring

oro för utsatthet. Exempelvis upplever Id3 att det är viktigt att alltid ha ett extra öga åt sidan

och man är aldrig helt lugn, för ibland finns det sådana som hon beskriver det “konstiga

klienter”. Hon menar att man kan vara orolig för vad klienten är kapabel till, däremot menar

även Id3 att: “Asså jag känner mig tryggare inne på anstalten än vad jag gör typ om jag

cyklar hem från stan en fredagkväll”. Detta menar även Id5 på som uttrycker sina känslor på

följande vis “Jag vill inte säga ordet rädd men man har ju en större oro för att någonting ska

hända om det är en högklassklient”. Id5 menar även att det är viktigt att vara vaksam: “Man

är ju självklart vaksam varje gång man ska öppna en dörr för man vet inte vad klienten

kommer göra när man öppnar dörren “. Det faktum att de kvinnliga kriminalvårdarna kan

känna en viss oro gentemot en del intagna kan bland annat förklaras att våld ofta är

förknippat med maskulinitet (Messerschmid 1999; Messerschmidt 1993). Därav känner dessa

kvinnor en viss oro i vissa situationer med vissa intagna då det kan antas att de uttrycker sin

27

maskulinitet genom sitt agerande, som då syftar till våld (Lander 2013a: 16; Lander: 2013b).

Fortsättningsvis visade resultatet på liknande upplevelser, känslor och åsikter kring temat.

Exempelvis beskriver Id1 på följande vis hur hon upplever oro för utsatthet i relation till de

manliga intagna:

Nej jag har nog aldrig känt mig rädd så det har ju såklart varit specifika eller enskilda

klienter som jag har känt att här är det lite obehaglig och jag kanske inte ska vara ensam

med den här klienten, men jag har aldrig känt mig så rädd att han ska, att de ska göra

några närmanden, eller fysiskt utåtagerande.

När Id2 fick frågan under intervjun om hon upplever oro för utsatthet, grundar sig denna

fråga i intervjun till viss del att det framkommit från tidigare forskning, att var femte person

inom säkerhetssektorn har blivit utsatt för våld i arbetslivet (Estrada, Jerre, Nilsson &

Wikman 2010). Följaktligen svarade även Id2 på följande sätt, vilket i stort sätt sammanfattar

hela temat:

Det är väldigt sällan jag känner mig rädd på jobbet är det och jag vet inte asså jag

känner mig ju inte rädd för att jag skulle va kvinna heller liksom så där känner jag ingen

oro så. Det är väl mera att visa klienter är ju mer har ju liksom en högre risk, det är ju

alltid en risk såklart att bli utsatt för något men jag känner inte själv att jag går runt och

oroar mig för det liksom.

Diskussion

Syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga kriminalvårdarna upplever att de blir

bemötta av manliga intagna på arbetsplatsen utifrån ett genusperspektiv. Även undersöka de

kvinnliga kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. Det

som framförallt framkom i resultatet var att intervjupersonerna upplevde att en del av de

manliga intagna ringaktade de kvinnliga kriminalvårdarna, för att de var kvinnor samt att de

upplevde sexism i relation till de manliga intagna. Däremot visade även resultatet på grund av

att de var kvinnor var de inte heller ett hot för de manliga intagna. Vidare upplevde ingen av

intervjupersonerna oro för utsatthet i relation till de manliga intagna generellt. Däremot fanns

det vissa intagna, vissa situationer och vissa händelser som intervjudeltagarna kunde känna

viss oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. Detta var ett oväntat resultat om man

jämför med tidigare forskning som menar på att kriminalvårdare är en yrkesgrupp som har

stor risk att bli utsatt för våld (Heiskanen 2007: 30). Det finns viss diskrepans i resultatet då

samtliga deltagare inte kände någon oro för utsatthet men däremot nämner de en viss form av

28

utsatthet, bland annat sexuella trakasserier. Diskrepansen ligger i att intervjupersonerna inte

känner oro för utsatthet, trots att det förekommer.

Utifrån den genusteoretiska ansats som studien grundade sig i kan resultatet förklaras utifrån

det. Anledningen till att de manliga intagna agerar samt bemöter de kvinnliga

kriminalvårdarna tolkas som att de manliga intagna uttrycker sin maskulinitet (Lander 2013a:

16; Lander 2013b: 35). Det är även intressant eftersom de manliga intagna är undergivna,

vilket inte stämmer överens med dominansförhållandet mellan män och kvinnor då utifrån

genusgörande borde vara av manlig dominans och kvinnlig undergivelse. De intagna ska följa

regler som kriminalvården har, därmed har de kvinnliga kriminalvårdarna makten över de

manliga intagna. Detta kan delvis förklaras att de manliga intagnas agerande är ett sätt att

kompensera för maktförlusten, vilket de gör genom bland annat de sexuella trakasserier och

kommentarerna som har en sexuell antydan. Det kan tolkas att de uttrycker sin maskulinitet,

då de fått sin identitet förlorad på fängelset och på så vis skapar en annan typ av maskulinitet

för att kompensera för maktförlutsen (Ugelvik, 2014: 66).

En viktig del i att de kvinnliga kriminalvårdarna inte uppfattas som ett hot av de manliga

intagna kan också förklaras utifrån den normativa femininiteten, då kriminalvårdarna agerar

och bemöter de manliga intagna genom att vara empatiska, lugna och omvårdande eftersom

det är hur de förväntas agera (Lander 2013a:12; Lander 2013b: 26). På grund av den

normativa femininiteten uppfattas inte de kvinnliga kriminalvårdarna som ett hot. Detta kan

även förklara varför samtliga intervjudeltagare inte känner någon oro för utsatthet trots att

maskulinitet kan förknippas med våld (Messerschmid 1999; Messerschmidt 1993). En annan

förklaring till att samtliga intervjudeltagare inte känner oro för utsatthet kan ligga i att dessa

kvinnor arbetar på en säkerhetsklass 1, vilket är den högsta säkerhetsklassen. Detta kan

resultera i att de manliga intagna inte har samma möjligheter att uttrycka sin maskulinitet, på

grund av den höga säkerheten, vilket leder till att de kvinnliga kriminalvårdarna inte känner

någon oro för utsatthet i relation till de manliga intagna då de ej kan uttrycka sin maskulinitet

på grund av den höga säkerheten. Den ovan nämnda diskrepansen kan även vara en

förklaring till att de inte känner oro för utsatthet trots att det förekommer sexism, som tar i

uttryck i sexuella trakasserier som blivit normaliserat i denna miljö. Detta innebär att de

kvinnliga kriminalvårdarna inte upplever oro för utsatthet eftersom sexismen är ett vanligt

fenomen inom fängelsemiljön.

29

Det är viktigt att ta i beaktande att det var få intervjudeltagare som deltog i studien samt att

intervjuerna var relativt korta, som tidigare har problematiserats. Detta kan anses vara en

svaghet med studien. Detta på grund av att studien eventuellt inte uppnådde teoretisk mättnad

(Bryman 2011: 394). Trots få antal intervjudeltagare samt att intervjuerna var relativt korta

ansågs att det fanns det tillräckligt med empiriskt material för att besvara forskningsfrågorna.

Det är också viktigt att vara medveten om att samtliga intervjupersonerna var relativt unga,

det vill säga mellan 22 och 26 år. Denna faktor kan ha påverkat resultatet då det visat sig att

unga och oerfarna kriminalvårdare har en ökad risk för manipulation och trakasserier (Bruhn

2013: 123). Resultatet kunde eventuellt varit annorlunda om åldersspannet varit bredare.

Däremot en styrka med studien är att trots att det finns tidigare forskning kring just kvinnliga

kriminalvårdare som arbetar på fängelser med manliga intagna, finns det däremot inte mycket

tidigare forskning som syftar att förklara den upplevda oron för utsatthet, vilket är en styrka

med denna studie då det undersöker ett område som inte är väl utforskat. Ytterligare en styrka

med denna studie är att den hade en kvalitativ ansats, vilket i denna studie var relevant med

intervjudeltagarnas egna upplevelser och känslor. Även att de olika fenomen beskrevs med

deras egna valda ord, vilket gav en djupare bild av de olika fenomenen.

En praktisk implikation som studien bidragit med är att det har uppmärksammat sexuella

anspelningar, sexuella kommentarer, sexuella trakasserier eller i det stora hela sexismen som

förekommer på fängelser gentemot de kvinnliga kriminalvårdarna av de manliga intagna.

Detta är ett uppenbart problem, vilket kriminalvården borde ta i beaktande för att motverka

det. Det vill säga problemområdet tycks inte vara oro för utsatthet generellt utan fokus borde

snarare ligga på att jobba för att motverka sexismen. Vidare kan detta vara av intresse att

undersöka på ett bredare åldersspann. Det vill säga fler kvinnor som arbetar som

kriminalvårdare samt ha ett bredare åldersspann för att se ifall denna sexism endast

förekommer gentemot de yngre kvinnorna eller ifall det även sträcker sig upp i åldrarna.

Även att undersöka detta utifrån ett intersektionellt perspektiv som innebär att kategorier

korsar varandra, i detta fall ålder och kön (Czarniawska 2015: 135–136). Det kan även vara

intressant att undersöka detta fenomen genom kvantitativa studier för att ha möjligheten att

kunna generalisera resultatet till hela populationen av kvinnliga kriminalvårdare. Ytterligare

forskning kan med all väsentlighet leda till att klimatet på arbetet i relation till de manliga

intagna kan förbättras för kvinnliga kriminalvårdare.

30

Ltteraturförteckning

Ahrne, G., Ahrne, G. & Svensson, P (red) (2015) Handbok i kvalitativa metoder. (2., [utök.

och aktualiserade] uppl.) Stockholm: Liber.

Ahrne, G., & Eriksson-Zetterquist (2015) “Intervjuer” I Ahrne, G & Svensson, P (red)

Handbok i kvalitativa metoder. (2. uppl.), s. 35–53. Stockholm: Liber.

Amilon, C., & Edstedt, E (1998) Kriminalvård- insikter och utblickar. (1. uppl.) Stockholm:

Norstedts juridik.

Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder, Uppl 2. Malmö, Liber AB

Bruhn, A (2013) Gender Relations and Division of Labour among Prison Officers in Swedish

Male Prisons. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and and Crime Prevention.

14(2)., s. 115-132, DOI: 10.1080/14043858.2013.845353

Crewe, B (2006) Male prisoners’ orientations towards female officers in an English prison.

Punishment & Society, 8/4 ., s. 395–421, https://doi.org/10.1177/1462474506067565

Czarniawska, B (2015) “Skuggning i fältarbete” I Ahrne, G & Svensson, P (red). Handbok i

kvalitativa metoder. (2. uppl.), s. 130-139. Stockholm: Liber.

Estrada, F., Jerre, K., Nilsson, A. & Wikman, S (2010) Violence at Work - The Emergence of

a Social Problem. Journal of Scandinavian studies in criminology and crime prevention,

11/1., s. 46-65. doi: 10.1080/14043851003703846

Farnworth, L (1992) “Women Doing a Man’s Job: Female Prison Officers Working in a Male

Prison.” Australian and New Zeeland Journal of Criminology. 25/3., s. 278-296.

doi.org/10.1177/000486589202500305

Heber, A., Tiby, E., & Wikman, S. (red.) (2012). Viktimologisk forskning: “brottsoffer i teori

och metod”. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur

https://doi.org/10.1177/1462474506067565https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1177/000486589202500305

31

Heiskanen, M (2007) Violence at Work in Finland; Trends, Contents and Prevention. Journal

of Scandinavian studies in criminology and crime prevention, 8/1., s. 22-40. doi:

10.1080/14043850701278473

Jurik, N.C (1985) An officer and a lady: Organizational barriers to women working as

correctional officers in men’s prisons. Social Problems, 32/4., s.375-389

Jenne, D.L., & Kersting, R. C (1996) Aggression and Woman Correctional Officers in Male

Prison. The Prison Journal, 76(4), https://doi.org/10.1177/0032855596076004005

Kriminalvården (2018:1) Omkrim-Kriminalvårdens personaltidning.

Kriminalvården (2018) Årsredovisningen. Norrköping. Kriminalvården.

Lander, I (2003a) Den flygande maran: en studie om åtta narkotikabrukande kvinnor i

Stockholm. Diss. Stockholm: Univ., 2003. Stockholm.

Lander, I. (2003a) Genus, normalitet och avvikelse. Med kroppen som utgångspunkt. I:

Lander, I., Pettersson, T. & Tiby, E. (red.) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet.

Genusperspektiv inom svensk kriminologi, s. 21–46. Lund: Studentlitteratur

Newbold, G (2005) WOMEN OFFICERS WORKING IN MEN’S PRISONS. Social Policy

Journal of New Zealand. 25, 105-117.

Messerschmidt, J. W (1993) Masculinities and Crime. Critique and Reconceptualization of

Theory. Lanham: Rowman & Littlefield.

Messerschmidt, J. W (1999) Making bodies matter: Adolescent masculinities, the body and

varities of violence” Theoretical criminology, 3/2., s. 197-220

Szockyj, E. (1989). Working in a man’s world: woman correctional officers in an institution

for men. (Canada). Canadian journal of criminology. 31(3), 319-328.

https://doi.org/10.1177/0032855596076004005

32

Savicki, V., Cooley, E., & Gjesvold, J. (2003). Harassment as a Predictor of Job Burnout in

Correctional Officers. Criminal Justice and Behavior, 30(5), 602–619.

https://doi.org/10.1177/0093854803254494

Svensson, P (2015) “Teorins roll i kvalitativ forskning”. I: Ahrne, G & Svensson, P (red).

Handbok i kvalitativa metoder. (2. uppl.), s. 208-219. Stockholm: Liber.

Santo, A (2017, 11 september): The Unique Sexual Harassment Problem Female Prison

Workers Face-When women report abuse from men in their custody. The Marshall Project.

Rennstam, J. & Wästerfors, D. (2015). Från stoff till studie: om analysarbete i kvalitativ

forskning. (1. u