Kriminologiska institutionen

Brottsprevention i Stockholms stad

En inventering av det brottsförebyggande arbetet i stadsdelsområdena Norrmalm och Skarpnäck

Evidensbaserad prevention eller sunt förnuft?

D-uppsats i kriminologi

Vårterminen 2006 Alfred Skagerö

Förord Föreliggande studie kan sägas ingå i ett mer övergripande projekt som behandlade

brottsprevention i Stockholms Stad, genomfört av Preventionscentrum för drog- och

brottsförebyggande arbete (Precens) år 2004-2005. Projektet var finansierat av

Brottsförebyggande rådet (Brå) och var ett samarbete mellan Stockholms stad och

Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet. Projektet syftade till att göra en

inventering av vad som görs brottspreventivt i staden och skulle utmynna i ett gemensamt

program för Stockholms stads brottspreventiva arbete.

Syftet och inriktningen har i föreliggande studie valts oberoende av det övergripande projektet

och ingen finansiering har givits ut. Syftet och inriktningen har inspirerats av det

övergripande projektet, men fokus sker mot brottsförebyggande åtgärder som sker på

stadsdelsnivå och skillnaden mellan arbetet i innerstaden och ytterstaden. Under tiden som det

övergripande projektet pågick blev jag anställd för att arbeta i projektet med att bland annat

genomföra intervjuer med nyckelpersoner inom olika fackförvaltningar och bolag. Analysen

förs därför även i ljuset av den övergripande strategin och med den erfarenhet och kunskap

som jag fick genom arbetet inom detta projekt.

Jag vill tacka min handledare Karl-Magnus Carlsson på Kriminologiska institutionen för

värdefulla synpunkter och råd under arbetets gång samt Lisa Westring för givande

kommentarer och korrekturläsning. Jag vill även tacka Karin Svanberg på Precens för

värdefull information om organisationen i Stockholms stad och tips om lämpliga

intervjupersoner. Till sist vill jag rikta ett varmt tack till de personer som jag har intervjuat.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att inventera det brottsförebyggande arbetet i Stockholms stad på

lokal nivå. Intresset riktas mot vilka åtgärder som genomförs och i vilken mån de är medvetna

och empiriskt underbyggda. Studien inventerar även skillnaden mellan arbetet i innerstaden

och ytterstaden. Datainsamlingen har i huvudsak skett genom intervjuer med nyckelpersoner i

de lokala brottsförebyggande råden. Totalt har 4 stycken intervjuer genomförts med

representanter för de brottförebyggande råden i Norrmalm och Skarpnäck i slutet på 2004 och

i början av 2005.

Det huvudsakliga resultatet är att arbetet fortfarande är i sin linda och inte baseras på någon

gemensam problembild genererad av en systematisk kartläggning. Vidare sker i liten

utsträckning uppföljning eller utvärdering av de åtgärder som företas. För de båda

stadsdelsområdena gäller att de inte har en tillräckligt stark samsyn och helhetssyn kring vilka

brottsförebyggande frågor och insatser som är de viktigaste. Man använder sig inte av

forskning om effektiva metoder när man bestämmer sig för vilka insatser som ska

genomföras. Av resultatet framkommer inte heller några markanta skillnader gällande

betoningen av situationella kontra sociala brottspreventiva åtgärder mellan innerstaden och

ytterstaden. För Norrmalms del kan det framhållas att man inom polisen jobbar ganska aktivt

med situationella åtgärder och att man inom socialtjänsten försöker att konstruera ett

mätinstrument för kartläggningar av ungdomar i riskzonen. För Skarpnäcks del kan det

framhållas att man aktivt arbetar med ”projekt Bagarmossen” som syftar till att minska

rädslan för brott, och där uppföljning av arbetet sker genom en trygghetsenkät. Resultaten i

denna studie får stöd i tidigare inventeringar av det brottsförebyggande arbetet i Stockholms

Stad och i övriga Sverige.

Diskussionen av resultatet kretsar kring vikten av att bygga upp arbetet metodiskt genom

systematiska kartläggningar och problembilder och att man utvärderar eller åtminstone följer

upp de insatser man genomför, samt genomför forskningsöversikter för att undvika åtgärder

baserade på sunt förnuft som kan vara verkningslösa eller till och med kontraproduktiva.

Innehållsförteckning

1. Inledning ............................................................................................................................... 1 1.1 Bakgrund .......................................................................................................................... 1 1.2 Syfte och frågeställningar................................................................................................. 2 1.3 Definition av brottsprevention ......................................................................................... 3 1.4 Disposition ....................................................................................................................... 4

2. Teoretiska utgångspunkter för brottsprevention.............................................................. 5

2.1 Brottsprevention: Vad, hur, varför? ................................................................................. 5 2.1.1 Situationell prevention .............................................................................................. 5 2.1.2 Social prevention....................................................................................................... 6

2.2 Tidigare forskning ............................................................................................................ 8 3. Metod................................................................................................................................... 10

3.1 Intervju som metod......................................................................................................... 10 3.2 Urval............................................................................................................................... 10 3.3 Genomförande................................................................................................................ 11 3.4 Intervjuareffekt............................................................................................................... 12 3.5 Validitet och reliabilitet.................................................................................................. 12 3.6 Analysmetod................................................................................................................... 13 3.7 Förförståelse och tolkning.............................................................................................. 13 3.8 Etiska aspekter................................................................................................................ 14 3.9 Brottsstatistik och annan fakta om stadsdelområdena.................................................... 15

3.9.1 Norrmalm ................................................................................................................ 15 3.9.2 Skarpnäck ................................................................................................................ 16 3.9.3 Dokument ................................................................................................................ 16

4. Resultat och analys............................................................................................................. 17

4.1 Problembild och kartläggning ........................................................................................ 17 4.2 Brottsförebyggande åtgärder och utvärdering................................................................ 22 4.3 Kunskapsgrund............................................................................................................... 27 4.4 Innerstad och ytterstad ................................................................................................... 31 4.5 Tabell 1. Jämförande resultat på huvudområdena.......................................................... 33

5. Diskussion och analys......................................................................................................... 34

5.1 Skillnaden mellan innerstaden och ytterstaden .............................................................. 36 5.2 Allmänna problem rörande brottsprevention ................................................................. 38 5.3 Evidensbaserad prevention eller sunt förnuft? ............................................................... 38 5.4 Rekommendationer och slutkommentar......................................................................... 40

Referenser ............................................................................................................................... 42 Bilaga ....................................................................................................................................... 45

Intervjuguide ........................................................................................................................ 45

1. Inledning

1.1 Bakgrund I regeringens nationella brottsförebyggande program ”Allas vårt ansvar” (DS: 1996:59)

fastslås att det brottsförebyggande arbetet ska inriktas på lokala insatser och att varje

stadsdelsområde bör starta ett brottsförebyggande råd. Vidare anger programmet att det är i

den lokala miljön som människor drabbas av brottslighet och att det också är där som

prioriteringarna när det gäller brottsprevention bör göras. Att den lokala preventionen ska

prioriteras accentueras ytterligare genom följande citat från programmet: Vidare är det där

(på lokal nivå) som kunskapen finns om hur man bäst kan påverka de omständigheter som är

själva förutsättningen för att brott begås och hur man påverkar de bakomliggande

förhållanden som orsakar brott och otrygghet hos medborgarna. (Ibid.)

Flertalet av stadsdelarna i Stockholms stad har startat upp lokala brottsförebyggande råd, men

de skiljer sig åt i hur långt framskridet det brottsförebyggande arbetet är (Svanberg, 2004).

Hur bra rådet fungerar och hur långt man har kommit i det brottsförebyggande arbetet är

främst avhängt av hur lång tid rådet har funnits, och om någon samordnare finns i rådet för

det brottsförebyggande arbetet (BRÅ, 2005; Svanberg, 2004). Socialtjänstförvaltningens

centrum för drog- och brottsförebyggande arbete (Precens) fick år 2004 medel avsatta för att

arbeta fram ett brottsförebyggande program för hela staden. Ett flertal studier har legat som

grund för detta program varav en del har syftat till att inventera det brottsförebyggande arbetet

i staden.

Brottsprevention är ett komplext område där det finns många skilda uppfattningar om vad

som kan definieras som brottsförebyggande åtgärder. Brottslighet i alla dess former målas upp

på löpsedlarna som aldrig förr, och i media och bland allmänheten talas det ofta om att

brottsligheten har ökat och att vi har fått ett råare samhällsklimat. Det är flera tv-program som

behandlar brottslighet och flertalet uppmärksammade våldsdåd sätter än mer fokus på

brottslighet och brottsprevention i samhället. Den allmänna bilden, oftast förmedlad genom

media, är att brottsligheten och i synnerhet våldet har ökat och blivit råare. Följden av detta

har blivit att samhällets krav på hårdare tag och ökad kontroll av brottsligheten, blir allt

starkare (se exempelvis Flyghed, 2000, Garland, 2001). Det tycks ofta vara en rådande syn att

allmänprevention genom hårda straff har en god effekt. Inom det kriminologiska området är

1

analyserna dock mer nyanserade och ofta mer återhållsamma; forskare anger ofta att

våldsbrottsligheten inte har ökat, (se ex Estrada & Sarnecki, DN, 011227) och allmänheten

blir ofta upprörda av dessa uttalanden, då media ger intrycket av att brottsligheten har ökat.

Brottsprevention på lokal nivå är intressant eftersom man här kan rikta in sig på vad som är

mest effektivt utifrån den specifika stadsdelens problembild. Det blir här relevant att se vilken

typ av brottslighet som är viktigast att minska och vad som är mest effektivt att göra utifrån

stadsdelens problembild. Vid kartläggningar av problembilden i stadsdelen är det viktigt att

man just tar hänsyn till den lokala stadsdelens kontext (Wikström & Torstensson, 1997).

Detta framhålls även tydligt genom regeringens nationella brottsförebyggande program ”Allas

vårt ansvar” (DS: 1996:59) samt i regeringens skrivelse (Skr: 2000/01:62).

I regeringens nationella brottsförebyggande program nämns vidare att de brottsförebyggande

rådens uppgift kan vara att: 1) anta ett brottsförebyggande program med såväl långsiktiga som

kortsiktiga mål och åtgärder, 2) upprätta konkreta handlingsplaner i syfte att minska

nyrekryteringen till kriminella livsstilar, att minska tillfällesbrottsligheten och att minska

brottsligheten hos återfallsbrottslingar, 3) Ansvara för samordningen av olika åtgärder och

snabbt förmedla information om behovet av insatser mellan olika förvaltningar och organ, 4)

följa upp och utvärdera de åtgärder som vidtas i det brottsförebyggande arbetet.

Regeringen ger alltså starka besked om hur det brottsförebyggande arbetet bör se ut och att

inriktningen på lokal nivå är viktig.

1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur det brottsförebyggande arbetet ser ut på

stadsdelsnivå i Stockholms stad. Fokus kommer att ligga på i vilken mån arbetet är medvetet,

om man använder sig av systematisk kartläggning och utvärdering samt vilken kunskapsgrund

stadsdelarna har för de brottsförebyggande åtgärder man genomför. Vidare kommer det

studeras om deras strategier och handlingsplaner är konsekventa utifrån deras teorier och

tankar om brottsligheten och hur man ska förebygga den. Studien avser även att undersöka

hur det brottspreventiva arbetet och tankesättet skiljer sig åt mellan ett stadsdelsområde i

innerstaden och ett i ytterstaden.

2

Av det ovan beskrivna syftet kan följande frågor ställas: 1. Arbetar stadsdelsområdena med kartläggningar och problembilder? 2. Vad baseras de brottsförebyggande tankarna och åtgärderna på? Vilken kunskapsgrund utgår man ifrån? 3. Vilka brottsförebyggande åtgärder arbetar man med inom stadsdelsområdena? 4. Utvärderar de sina insatser och hur sker i så fall detta? 5. Stämmer förklaringarna till uppkomsten av brott överens med de brottsförebyggande åtgärder man företar? 6. Hur skiljer sig det brottsförebyggande arbetet mellan en stadsdel som ligger i ytterstaden jämfört med en som ligger i innerstaden? (Skarpnäck/Norrmalm)

1.3 Definition av brottsprevention Det råder skilda uppfattningar om hur brottsprevention egentligen ska definieras. Vad ska

räknas som brottsförebyggande åtgärder? Wikström och Torstensson (1997) argumenterar för

att brottsprevention som begrepp endast ska avse just förebyggande av brott och inte

trygghetsskapande åtgärder, eftersom det är något annat än brottsförebyggande åtgärder och

skapar oklarhet. Lab (2000) är av en annan uppfattning och menar att definitionen av

brottsprevention måste innehålla åtgärder som syftar till att både angripa den verkliga och

uppfattade (perceived) brottsnivån, och konstruerar följande definition: Crime prevention

entails any action designed to reduce the actual level of crime and/or the perceived fear of

crime.

Sarnecki (2004) utökar Lab’s definition (2000) och använder en bredare definition av

begreppet brottsprevention som även inkluderar reducering av skadeverkningar av

brottslighet: Brottspreventiva är sådana åtgärder och förhållanden som minskar

sannolikheten för brott och/eller reducerar skadeverkningar (inklusive rädsla) av brott.

(Ibid.)

Alla lokala brottsförebyggande råd i Stockholms stad har fått skriften Teoretiska

utgångspunkter för det brottsförebyggande arbetet i Stockholms stad (Sarnecki, 2004), som

ska vara ett ramverk för det brottsförebyggande arbetet i staden. I föreliggande studie blir det

därför naturligt att utgå från definitionen (Sarnecki) som är konstruerad i denna skrift.

3

Brottsprevention definieras alltså i denna studie som åtgärder vars syfte är att minska

brottslighet, eller hindra att den uppkommer. Även åtgärder som syftar till att minska

skadeverkningar av en viss typ av brottslighet ingår i definitionen. Åtgärder som syftar till att

minska rädslan för brottslighet är också relevant i denna studie och kommer att inbegripas i

definitionen av brottsprevention. Att minska rädslan för brott ingår i Sveriges uttalade syfte

med strafflagstiftningen och det ingår även som mål i propositionen ”Allas vårt ansvar” (DS:

1996:59).

I sammanhanget är det även värt att nämna de tänkbara problem som kan bli följden av en

bred definition av brottsprevention. Sahlin (2000) menar att det kan leda till att alla möjliga

politiskt implementerade åtgärder kan legitimeras som brottsförebyggande, och därför nå en

allmän acceptans i samhället. Brottsförebyggande åtgärder kan vara både kostsamma och

integritetskränkande och därför är det viktigt (förutom effektivitetsaspekten) att noga tänka

igenom och planera de brottsförebyggande åtgärderna före implementeringen.

1.4 Disposition Uppsatsen inleds med ett teoriavsnitt där kriminologiska teorier och inriktningar inom

brottsprevention presenteras. I nästkommande kapitel beskrivs den metod som har använts i

studien och där diskuteras även validiteten i undersökningen. Inom detta stycke presenteras

även brottsstatistik och annan kort fakta om stadsdelsområdena Norrmalm och Skarpnäck. I

det nästföljande kapitlet sker en beskrivning och analys av resultatet för det brottspreventiva

arbetet i Norrmalm och Skarpnäck. Därefter presenteras ett sammanfattande och jämförande

resultat. Det sista kapitlet består av analys och diskussion kring resultaten för de båda

stadsdelsområdena. Efter referensförteckningen följer en bilaga med den intervjuguide som

användes under intervjuerna.

4

2. Teoretiska utgångspunkter för brottsprevention Denna studie ska vara så förutsättningslös som möjligt vid datainsamlingen. Det är

intervjupersonernas tankar, teorier och information om insatser i det brottsförebyggande

arbetet som är det mest intressanta i denna studie. Vid analysen och diskussionen senare i

uppsatsen kommer dock en del kriminologiska teorier och inriktningar inom brottsprevention

att bli aktuella för tolkningar av resultatet. Nedan kommer därför en kortare genomgång av

inriktningarna inom brottsprevention, några centrala kriminologiska teorier med relevans för

brottsprevention samt en kort redogörelse för tidigare forskning på det aktuella området.

2.1 Brottsprevention: Vad, hur, varför? I brottspreventiva sammanhang är det vanligt att man använder sig av olika begrepp som

beskriver hur och vad man vill förebygga. Lab (2000) beskriver preventionens olika nivåer

och syften som primär, sekundär och tertiär prevention. Den första nivån primärprevention

kan också betecknas allmänprevention. Här vill man förebygga att människor begår brott och

denna kategori syftar till att avhålla hela befolkningen från att begå brott. Ett tydligt exempel

på detta är vår strafflagstiftning. När det gäller sekundär prevention riktar man in sina insatser

mot särskilda riskgrupper som ungdomar i riskzonen för kriminalitet eller missbruk. Här kan

det vara aktuellt att fånga upp dessa människor och försöka få dem på rätt köl igen. Den sista

nivån i preventionstrappan är den tertiära preventionen. Inom denna nivå riktar sig arbetet mot

dem som redan har inlett en kriminell karriär. Här handlar det om att förebygga att dessa

individer återfaller i brott. Det kan exempelvis ske genom hårdare straff vid upprepad

brottslighet eller genom påverkansprogram på anstalter. Man skiljer även mellan situationell

och social prevention. Här handlar det om vilket mål och syn man har på brottsligheten och

framförallt vilka strategier som ska företas för att minska brottsligheten. Nedan följer en

närmare genomgång av de olika inriktningarna.

2.1.1 Situationell prevention

Situationell brottsprevention behandlar strukturer och ordning i samhället som ska verka

avhållande från brott. Här blir den klassiska devisen ”tillfället gör tjuven” relevant. Det

handlar alltså om ett synsätt grundat på en tillfällesstruktur. Hur lätt är det att begå brott? Vad

hindrar personen från att begå ett brott? Cohen och Felson (1979) postulerar i sin

teoribildning ”rutinaktivitetsteorin” om tre rekvisit som ska vara uppfyllda för att ett brott ska

kunna begås och dessa är; motiverad gärningsman, lämpligt objekt och avsaknad av kapabla

5

väktare. Om man handlar efter rutinaktivitetsteorin i ett brottsförebyggande program handlar

det om att avskräcka den potentiella gärningsmannen från att begå brott, exempelvis genom

hårda straff. Man påverkar här motivationsgraden hos människan och detta hamnar inom

primär prevention. Det handlar också om att göra det svårt att lyckas begå brott genom att

minska tillgängligheten av lämpliga objekt. Det kan exempelvis ske genom arkitektoniska

lösningar som att se över belysningen i området eller bättre låsanordningar i fastigheter eller

billarm på bilar, så kallad teknisk brottsprevention. Det sista rekvisitet som krävs för att ett

brott ska kunna begås är avsaknad av kapabla väktare. Här handlar det om att sätta in

patrullerande poliser, väktare eller övervakningskameror som ska verka brottsavhållande eller

som kan hindra att brott begås. Vid systematiska kartläggningar av problembilder kan man

exempelvis ta reda på vilka platser som är särskilt hårt drabbade av brottslighet, så kallade

”hot spots” (Cohen & Felson, 1979). Det kan även handla om olika tidpunkter där man finner

högst brottsaktivitet, så kallade ”hot times” (Ibid.). Här kan man sätta in extra bevakning i

form av poliser eller väktare för att hindra att brott begås, eller att ha extra hård bevakning

under vissa tider på dygnet. Situationell brottsprevention handlar alltså om yttre

omständigheter som hindrar folk från att begå brott. Detta förhållningssätt är det som är lättast

att tillämpa i polisarbetet. Det är också främst situationellt (och inte socialt) som polisen

arbetar även om polisen totalt sett arbetar främst reaktivt och inte proaktivt.

2.1.2 Social prevention

Social prevention angriper problemet utifrån gärningsmannens motiv, det handlar om vad som

kan göras för att människor ska avhållas från en kriminell karriär och är oftast långsiktiga

åtgärder. Det kan röra sig om både strukturella åtgärder som olika insatser i socialt utsatta

områden, men även individuella åtgärder som utbildning och behandling som syftar till att

förbättra den unge och dennes familjs möjligheter att fungera socialt (Sarnecki, 2004).

Vilka skyddsfaktorer finns? Hirschi (1969) har sin utgångspunkt i kontrollteorin om sociala

band och fokuserar i kontrast till rutinaktivitetsteorin på vad som påverkar människor att inte

begå brott. Han beskriver fyra pelare som han menar fungerar som brottsavhållande:

’Attachment’ (anknytning), ’Commitment’ (åtagande), ’Involvement’ (delaktighet) och

’Belief’ (övertygelse). Med Attachment avses den anknytning personen har till föräldrar eller

konventionella aktiviteter som skola och arbete som gör det svårare att bryta från det

konforma levnadssättet. Commitment handlar om i vilken grad man är uppbunden i olika

samhälleliga livsmål som utbildning och arbete. Involvement kan mätas i vilken grad en

6

person är engagerad i olika aktiviteter som skola och föreningsaktiviteter och till sist Belief

som handlar om vilka föreställningar en person har om gott och ont och huruvida personen

legitimerar och har en tilltro till den rådande samhällsordningen. Dessa fyra pelare påverkar

enligt Hirschi en persons benägenhet till att begå brott. Hur kan man då använda sig av denna

teori i praktiken? Social brottsprevention är ofta långsiktiga lösningar för att få folk att

avhållas från att begå brott. Här handlar det om att titta på de sociala orsakerna till att

människor begår brott och att rikta in brottsförebyggande åtgärder mot dem. Det kan

exempelvis vara åtgärder som påverkar individens förutsättningar att lyckas i samhället som

olika former av stöd till utbildning och arbete. Det kan även handla om insatser för individer

som redan är i riskzonen för kriminellt beteende i form av sociala aktiviteter och

motivationshöjande insatser. Alla former av insatser till ökad integrering av individen i

konventionella aktiviteter som skola, arbete och föreningsliv minskar individens risker att

utveckla kriminellt beteende enligt teorin.

Merton (1929) har även han ett socialt angreppssätt och menar att det är den sociala

situationen som gör att människor begår brott. Det är frustrationen att inte kunna uppnå de

generella målen om framgång, karriär och ekonomisk tillfredställelse som till slut leder till att

man begår brott för att nå målen. Merton har beskrivit fem olika strategier som människor har

för att hantera kraven från samhället eller gruppen. Dessa är ’Conformity’, ’Innovation’,

’Ritualism’, ’Retreatism’ och ’Rebellion’, där den sistnämnda strategin handlar om att göra

uppror mot samhället och begå brott för att uppnå målen. Genom att exempelvis öka

jämställdheten, minska de ekonomiska klyftorna och öka integrationen av de lägre

samhällsklasserna skulle brottspreventiva effekter kunna uppnås.

Några andra kriminologiska teorier som kan tillämpas på brottsprevention är endast kort

sammanfattade nedan.

Sutherlands teori om differentiella associationer utgår från att brottsligt beteende är inlärt och

främst sker genom kamraters beteende. Burgess o Akers teori om differentiell förstärkning

innebär att beteende lärs in genom förstärkning av omgivningen. Gottfredson och Hirschis

självkontrollteori antar att brottsligt beteende beror på låg självkontroll. Thornberrys

interaktionistiska teori beskriver att brottsligt beteende beror på svaga band till samhället

jämte inlärning av brottsligt beteende. Förutom dessa finns det även stämplingsteoretiska

förklaringar som antar att det är samhällets kontrollåtgärder mot brottslingar och vad som

7

klassas som brottsligt beteende som i sig skapar och reproducerar brottsligheten. För en

utförligare beskrivning av teorierna hänvisas till ex. Sarnecki (2003).

2.2 Tidigare forskning Nedan redogörs för några exempel på tidigare forskning om brottsprevention med relevans för

föreliggande studie.

Lawrence Sherman som är en av de mer tongivande forskarna på det brottspreventiva området

har tillsammans med andra forskare gjort en stor utredning om brottsförebyggande åtgärder i

rapporten Preventing Crime: What works, what does’nt, what’s promising (Sherman et al.,

1997). I denna rapport framkommer t.ex. att föräldrautbildning1 som metod inom inriktningen

social prevention har visat sig vara effektiv i utvärderingar. Även svenska utvärderingar har

funnit att denna metod är effektiv (Sundell & Forster, 2005). Vidare presenteras i denna

rapport ett stort antal utvärderingar av brottsförebyggande projekt.2

På Campbell Collaboration3 som är en webbplats som syftar till att utvärdera effekten av olika

brottsförebyggande program, initierad av David Farrington, kan man följa olika utvärderingar

av projekt initierade för att förebygga kriminalitet. Här finns ex. en utvärdering av det

brottsförebyggande programmet ”scared straight”. Metoden går ut på att visa ungdomar i

riskzonen hur det ser ut på fängelser i syfte att avskräcka dem från kriminalitet. Utvärderingen

visar att metoden inte har några som helst positiva effekter på brottsligheten utan snarare kan

verka kontraproduktivt.

I en inventering av det brottsförebyggande arbetet i de lokala brottsförebyggande råden, visas

att arbetet sällan baseras på systematisk kartläggning och att utvärderingar är ovanliga. 146 av

232 råd har genomfört någon konkret brottsförebyggande åtgärd och hälften av dem har gjort

något för att minska bilbrott. Andra vanliga åtgärder är alkohol- eller drogförebyggande

åtgärder och informationskampanjer samt åtgärder mot klotter och skadegörelse. Knappt

hälften av de brottsförebyggande råden uppger att deras arbete i ganska eller mycket stor

utsträckning har baserats på kartläggningar av den lokala problembilden. När det gäller

utvärdering eller uppföljning av brottsförebyggande åtgärder så är det endast hälften som

1 En form av PMT (parent managing training) som innebär att föräldrar utbildas i att handskas med sina barn, ofta utifrån ett KBT-perspektiv (kognitiv beteende terapi). 2 Se rapporten på www.njcrs.org/works

8

under året har utvärderat eller följt upp resultatet (Brå, 2005). Svanberg (2003) finner

liknande resultat i en inventering i Stockholms stad. Vidare kom hon fram till att det finns en

koppling mellan hur länge rådet har funnits och hur långt framskridet och effektivt arbetet är.

Även Carlsson och Skagerö (2005) har i en inventering av det brottsförebyggande arbetet i

Stockholms stads stadsdelsförvaltningar, fackförvaltningar och bolag funnit liknande resultat

gällande kartläggning och utvärdering. Av enkätsvaren att döma föregås de flesta av de

brottsförebyggande åtgärderna i stadsdelsförvaltningarna inte av någon form av kartläggning,

endast cirka 20 % av stadsdelscheferna angav att så var fallet. Vidare anger knappt 30 % av

stadsdelscheferna att arbetet följs upp eller utvärderas i någon större utsträckning. Dessutom

menar endast drygt 27 % av desamma att de har ett samarbete med de lokala

brottsförebyggande råden. När det gäller fackförvaltningarna framkommer att siffrorna är

ännu lägre än i stadsdelsförvaltningarna. 75 procent av cheferna inom fackförvaltningarna

anger att inget samarbete med de lokala brottsförebyggande råden sker inom deras enhet.

Lindahl och Mattson (2002) har även de genomfört en inventering och denna skedde inom

ramen för storstadssatsningen och undersökte hur det lokala arbetet fungerar i Sverige. Här

har man funnit att arbetet ofta saknar en förankring till det övriga arbetet i stadsdelsområdet

och att systematiska kartläggningar är sällsynta.

Den tidigare forskningen av det lokala brottsförebyggande arbetet i Sverige och Stockholm

ger alltså en ganska dyster bild av hur det lokala brottsförebyggande arbetet fungerar;

systematiska kartläggningar och utvärderingar är alltför ovanliga och samarbetet fungerar ofta

inte tillfredsställande.

3 Se www.campbellcollaboration.org

9

3. Metod I de flesta studier använder man en färdig teori, hypotes eller forskningsresultat som leder en i

arbetet och som sedan används för att tolka resultatet. Detta kallas även att man har en

hypotetisk-deduktiv ansats och är vanlig inom kvantitativ forskning (Patton, 1987). I denna

studie används en induktiv och explorativ ansats som är vanligare inom den kvalitativa

forskningen (Ibid.). Det innebär att studien är utforskande och inte avser att pröva några på

förhand formulerade hypoteser, samt att datainsamlingen ska vara så förutsättningslös som

möjligt (Kvale, 1997). Att vara helt förutsättningslös i sitt datainsamlande är givetvis svårt

eftersom vi alla alltid har en förförståelse till det vi avser att undersöka. Det är viktigt att vara

medveten om riskerna med detta, särskilt i en intervjustudie där forskaren själv utför

intervjuerna och är en viktig variabel i intervjusituationen (se vidare stycke 3.7).

3.1 Intervju som metod Intervju som metod har valts eftersom denna metod har bedömts som bäst passande för att få

så utförliga resultat som möjligt, och för att intervjupersonerna ska kunna ges möjlighet att på

bästa sätt utveckla sina tankar och idéer. Detta är viktigt eftersom syftet är att få en nyanserad

och förståelig bild av hur det brottsförebyggande arbetet ser ut. Ett möjligt alternativ till

intervju hade varit enkätmetodik, men genom den metoden når man inte samma djupa

förståelse, och det finns ingen möjlighet till uppföljningsfrågor och förtydliganden. Enkät

passar ofta bättre för kvantitativa studier som avser att förklara fenomen och generalisera

resultat (Patton, 1987). Datamaterialet i denna studie bygger på intervjudata med

nyckelpersoner inom de båda stadsdelarnas brottsförebyggande råd. Syftet med intervjuerna

har varit att samla in så mycket information som möjligt om det brottspreventiva arbetet med

fokus på att få en nyanserad bild av hur man tänker, vad man gör och vilken kunskapsgrund

man baserar sina brottsförebyggande åtgärder på. Intervjuformen kan sägas vara

semistrukturerad med en rad teman och förslag till relevanta frågor (Kvale, 1997).

3.2 Urval Totalt har fyra stycken intervjuer genomförts med personer som kan anses utgöra

nyckelinformanter i de lokala brottsförebyggande råden i stadsdelsområdena. Valet av

intervjupersoner skedde till stor del genom ett s.k. ”snöbollsurval” som är en bra metod för att

få fram informationsrika nyckelinformanter (se t.ex. Patton, 1987). De två första som

intervjuades valdes genom tips av en insatt person i det brottsförebyggande arbetet i

10

Stockholms stad samt genom information om stadsdelsområdenas brottsförebyggande arbete

på Internet.4 De två återstående intervjupersonerna valdes genom information och tips från de

första två som intervjuades. Två intervjuer har genomförts inom respektive stadsdel. För varje

stadsdelsområde intervjuades koordinatorn eller samordnaren i rådet, då dessa bör vara insatta

i de brottsförebyggande åtgärder och program som finns för stadsdelen. I Skarpnäcks

stadsdelsområde var koordinatorn polis och i Norrmalms stadsdelsområde var samordnaren

från socialtjänsten. För att balansera informationen dels mellan områdena och dels inom

området kompletterades intervjuunderlaget med två intervjuer till så att intervjudata fanns

från både socialtjänsten och polisen för varje stadsdelsområde. För Skarpnäcks

stadsdelsområde valdes ordföranden i rådet som också var övergripande chef för

verksamhetsområdet individ och familj. För Norrmalms stadsdelsområde valdes

närpolischefen för Klara polismästardistrikt som också var medlem i rådet.

Valet av stadsdelsområden är gjort utifrån att båda har ett lokalt brottsförebyggande råd och

att Norrmalm ligger i innerstaden och Skarpnäck ligger i ytterstaden. Skarpnäck är större till

ytan men har långt färre antal anmälda brott.5 Dessa stadsdelar skiljer sig alltså ganska

mycket åt och detta är medvetet för att se hur det preventiva arbetet skiljer sig åt med tanke på

dessa variabler.

3.3 Genomförande Intervjuerna har skett med en intervjuguide (se bilaga) som har bestått av olika teman eller

frågeområden. Guiden har använts som en checklista för att inte missa något frågeområde och

för att ställa så lika frågor som möjligt till de olika intervjupersonerna (Patton, 1987).

Frågorna i guiden har operationaliserats för att besvara mina primära frågeställningar och har

varit av semistrukturell karaktär. Under intervjun har frågorna alltså ofta omformulerats och

frågats i en annan ordningsföljd. Alla intervjuer genomfördes på intervjupersonernas

arbetsplats. Alla intervjuer spelades in med mp3-spelare med diktafonfunktion. Två av

intervjupersonerna ställde sig först tveksamma till detta. Den ena angav att det är lätt att det

blir fel när det sedan skrivs ut. När jag sa att det var jag som skulle skriva ut intervjun så gick

det bra. Den andra angav att man i så fall fick anpassa intervjun efter att det spelades in. Det

är oklart vad hon menade med det. Men antagligen menar båda att de var rädda att saker och

ting skulle missuppfattas och att de var medvetna om att det de säger kan komma att citeras.

4 Karin Svanberg på Precens, Socialtjänstförvaltningen, Stockholms stad samt www.stockholm.se

11

Som nämns i stycket nedan om etiska aspekter, informerades alla informanter om syftet med

intervjun och hur materialet skulle användas och samtycke erhölls. Längden på intervjuerna

varierade mellan 50 – 70 minuter och samtliga intervjuer har sedan transkriberats. Det finns

en del problem förknippade med att använda intervju som metod och några av dessa kommer

att tas upp nedan.

3.4 Intervjuareffekt I alla studier som bygger sin datainsamling på intervjuer kommer resultatet på något sätt att

påverkas av intervjuaren. I vissa studier kan intervjupersoner av olika anledningar ha ett

intresse av att undanhålla viss information eller att behaga intervjuaren (Kjaer Jensen, 1995).

Denna effekt kan i denna studie ha fått en viss genomslagskraft. Respondenterna kan ha känt

att de blir granskade av en forskare och därför både undanhållit vissa delar av deras

verksamhet, men också framhävt vissa delar av arbetet för att behaga intervjuaren och

försköna verksamheten. Detta är något som kan påverka vilken information som

framkommer, några andra sådana aspekter kommer tas upp i nästföljande stycke.

3.5 Validitet och reliabilitet Validitet brukar ofta beskrivas som måttet på hur väl man mäter det man avser att mäta (se

t.ex. Frankfort- Nachmias & Nachmias, 2000). Ett annat vanligt begrepp är reliabilitet som

avser tillförlitligheten i resultaten (Ibid.). Dessa faktorer är givetvis högst relevant att beakta

och de bestämmer giltigheten i de resultat som framkommer. Begreppen kommer dock

ursprungligen från kvantitativ forskning och är enklast att applicera på studier som syftar till

att mäta effekter och skillnader. Trost (1997) påpekar just att begreppen egentligen inte är

särskilt passande i kvalitativ forskning, då reliabilitet kräver ett statiskt tillstånd hos objektet

som människan inte har. Validitetsmåttet kräver också att man mäter, och vid kvalitativ

forskning är det oftare en förståelse och mening man vill få fram. I kvalitativ forskning talar

man ibland istället om ”överförbarhet” av resultatet, vilket är en motsvarande typ av måttet

generaliserbarhet som används inom kvantitativ forskning (Patton, 1987). Trots att begreppen

validitet och reliabilitet inte har samma relevans och betydelse inom kvalitativ forskning har

innebörden i begreppen ändå en viktig betydelse på det sättet att det är relevant att ta upp

faktorer som kan ha påverkat resultatet. Det finns flera typer av ’bias’ (störande variabler) och

5 Se tabell 1 nedan.

12

andra faktorer som kan påverka och störa resultatet (ibid.). I intervjusammanhang kan ett

flertal sådana aspekter uppstå vilka ska diskuteras nedan.

Resultatet i denna studie bygger i huvudsak på intervjudata. Det är alltså vad intervjupersonen

har sagt under intervjun som ligger till grund för resultatet. Intervjupersonen kan av olika

anledningar ha uteblivit att ge viktig information. Intervjuaren kan också ha påverkat

intervjupersonen på olika sätt. Intervjupersonen kan ha försökt att vara intervjuaren till lags

eller ha andra dolda motiv till att svara på ett visst sätt (Kjaer Jensen, 1997). Det finns en risk

att intervjupersonerna kan ha ”dolda” motiv. Man kan anta att de intervjuade vill ge

legitimitet till sin verksamhet och få fortsatt stöd för sitt arbete, och därför kan det vara viktigt

att framhålla verksamheten på ett delvis förskönat vis. Ett annat problem i denna studie är att

intervjupersonen ibland kan ha svarat efter sitt eget synsätt och ibland utifrån rådets

gemensamma synsätt, utan att det alltid ha kunnat differentieras vem som står för vad.

Valet av intervjupersoner är också en högst relevant faktor i dessa sammanhang. Skulle jag ha

fått andra svar och information vid intervjuer med andra informationsrika personer? I detta

fall görs antagandet att de personer som har intervjuats bättre än någon annan ska ha den

information som behövs för att rättvist kunna beskriva stadsdelsområdets brottsförebyggande

åtgärder och syn på brottsprevention. En annan viktig aspekt är antalet intervjupersoner och

deras kunskap om hur arbetet är uppbyggt. I denna studie görs bedömningen att antalet

intervjupersoner förmodligen är tillräckligt med tanke på personernas karaktär av samordnare

och koordinator och eftersom både socialtjänst och polis är representerade.

3.6 Analysmetod Den metod som har använts för att analysera resultatet är en form av innehållsanalys. En

innehållsanalys innebär att forskaren analyserar innehållet och letar efter mönster, skillnader

och likheter och som sedan kan jämföras och kategoriseras (Patton, 1997). I denna studie har

resultatet analyserats utifrån de frågeställningar som har formulerats och sedan kategoriserats

under olika teman för att underlätta analysen och ge en klar bild av resultatet.

3.7 Förförståelse och tolkning Inom kvantitativ forskning brukar man traditionellt sett presentera resultat och analyser

separat för att man inte ska riskera att påverka läsaren att tolka resultaten precis som

13

författaren har gjort. Läsaren ska ges en chans att kunna dra sina egna slutsatser och kunna

göra en ny analys. Kvalitativ forskning skiljer sig dock mot den kvantitativa forskningen i

meningen att man söker finna förståelse, djup och mening i sin forskning. Inom den

hermeneutiska vetenskapstraditionen menar man att de resultat som framkommer alltid styrs

av en persons förförståelse och tolkningar. En person tolkar aldrig verkligheten på samma sätt

som en annan person. Det går alltså inte helt komma ifrån detta inom kvalitativ forskning som

denna undersökning i mångt och mycket är baserad på. På vissa ställen i resultatet tolkas och

analyseras det som sägs av IP utifrån min egen förförståelse medan alternativa tolkningar kan

finnas. Jag har dock valt att göra på detta sätt för att ge resultatet mening och för att leda vissa

läsare genom resultaten för att öka läsbarheten, förståelsen och meningsfullheten.

3.8 Etiska aspekter Vetenskapsrådet har för den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen formulerat

etiska krav på den samhällsvetenskapliga forskningen som består av; informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (www.vetenskapsradet.se).

Dessa krav har i denna studie tagits hänsyn till och kriterierna anses ha uppnåtts för alla krav

förutom när det gäller konfidentialitet, som kanske i vissa studier anses vara det viktigaste. I

denna studie görs bedömningen att detta krav inte behöver tillgodoses. Alla personer som har

intervjuats har gjort det utifrån sin tjänsteposition och kan sägas vara offentliga personer. De

har inte lämnat ut några personliga uppgifter som kan skada dem. Det finns därför ingen

anledning att det de har sagt ska vara konfidentiellt eller att det ska vara omöjligt att röja

deras identitet. Syftet med intervjuerna och vad de kommer att användas till har för varje

intervjuperson informerats tydligt och det kan därför inte råda något tvivel om att de kände till

att deras utsagor skulle komma att användas i studien. Trots detta förekommer inga namn på

intervjupersonerna, eftersom det inte bedöms som relevant för studien.

14

3.9 Brottsstatistik och annan fakta om stadsdelområdena

Tabell 1. Anmälda brott 2002-20046

Stockholms län

Stockholms kommun

Norrmalms stadsdelsområde

Skarpnäcks stadsdelsområde

Totalt antal brott 2002

333 256 152 663 34 329 4851

/100 000 inv. 2002

18 066 20 179 56 124 12 115

Totalt antal brott 2003

346 562 154 830 34 576 5000

/100 000 inv. 2003

18 676 20 374 56 132 12 455

Totalt antal brott 2004

340 972 157 534 34 043 5276

/100 000 inv. 2004

18 264 20 636 54 862 13 084

I tabell 1 ovan kan man se att Norrmalm har en anmäld brottslighet som är ca 7 gånger så hög

som Skarpnäck i absoluta tal och ca 5 gånger så hög räknat på brott/100 000 invånare.

Skarpnäck har drygt häften så många brott som Stockholms kommun i sin helhet medan

Norrmalm nästan har 3 gånger så många brott som hela Stockholms kommun räknat per 100

000 invånare. Brottsnivån är relativt stabil mellan 2002 – 2004. Möjligtvis kan den sägas ha

ökat något i Skarpnäck under den aktuella perioden.

3.9.1 Norrmalm

Stadsdelsområdet ligger i innerstaden. Det innefattar stadsdelarna Norrmalm, Vasastaden och

Skeppsholmen och har ett invånarantal på 61000 personer. Norrmalm har sedan maj 2003 ett

drog- och brottsförebyggande råd. Målet med rådets verksamhet är att det ska leda till ökad

trygghet och livskvalitet för medborgarna och de ska tillsammans med medborgare och andra

aktörer skapa en tryggare och säkrare närmiljö. Syftet med rådet är att organisera, initiera

och följa upp det förebyggande arbetet så att effekterna blir de bästa möjliga. Rådet kommer

att lägga stor vikt vid att utveckla en väl fungerande dialog med de boende i stadsdelen.7

6 Källa: www.bra.se; 2002 började man med att redovisa brottsstatistik på stadsdelsnivå. 7 www.bra.se/extra/contacts/?button_show_full.415=1, 2004-09-24, www.stockholm.se/Norrmalm

15

3.9.2 Skarpnäck

Detta område innefattar stadsdelarna Hammarbyhöjden, Björkhagen, Pungpinan,

Bagarmossen, Enskededalen och Skarpnäck och har ett invånarantal på 41000 personer.

Stadsdelsområdet ligger i ytterstaden. Skarpnäck har sedan september 2002 ett

brottsförebyggande råd kallat Skarpbrå vars syfte är att samordna det brottsförebyggande och

trygghetsskapande arbetet. Skarpbrå bildades med syfte att: Ta initiativ, stimulera och främja

åtgärder som leder till brottsförebyggande resultat och skapa en tryggare stadsdel, vara

samordningsorgan för myndigheter, organisationer och företag i brottsförebyggande och

trygghetsfrågor samt starta projekt under 2003.8 Enligt koordinatorn är rådet en samverkan

mellan polis och stadsdelsområdet och i rådet ingår inte några externa organisationer såsom

bostadsbolag eller företagarföreningar.

3.9.3 Dokument

Information har även hämtats genom olika former av dokument varav det mesta är offentliga

handlingar som finns tillgängliga på Stockholms stads hemsida. Den information som finns

att hämta om brottsprevention och rådens arbete finns i verksamhetsplaner, tjänsteutlåtanden

och verksamhetsberättelser. Genom min kontakt med intervjupersonerna har även viss övrig

dokumentation i form av kartläggningar och prioriteringar samlats in.

8 www.stockholm.se/skarpnack, klicka på socialtjänst, brottsförebyggande råd

16

4. Resultat och analys Resultatet nedan bygger på intervjudata som samlades in i slutet på 2004 och i början på

2005. För att underlätta läsbarheten och förståelsen så kommer resultatet att vävas samman

med analyser, tolkningar och slutsatser.9 När det i resultatet hänvisas till polisen eller

socialtjänsten, syftar det på vad som framkommit i intervju med den som kan betecknas som

företrädare inom de brottsförebyggande råden för polis respektive socialtjänst. Resultatet

presenteras utifrån följande teman:

• Problembild och kartläggning

• Brottsförebyggande åtgärder och utvärdering

• Kunskapsgrund

• Innerstad och ytterstad

4.1 Problembild och kartläggning Vid lokalt brottsförebyggande arbete är det viktigt att planera det brottsförebyggande arbetet

genom att göra en systematisk kartläggning som baseras på den lokala kontexten. Genom

detta kan sedan en gemensam problembild skapas som man kan utgå ifrån när man planerar

de brottsförebyggande åtgärderna (se t.ex. Wikström & Torstensson, 1997; BRÅ, 1999:13;

DS: 1996:59). I tidigare studier av det lokala brottsförebyggande arbetet framkommer att

åtgärderna sällan bygger på någon mera systematisk kartläggning och att problembilden inte

alltid är den gemensamma för stadsdelsområdet (se t.ex. Svanberg, 2004; BRÅ, 2005, Lindahl

& Mattson, 2002).

I både Norrmalms och Skarpnäcks stadsdelsområde nämns att man gör någon form av

kartläggning. Av resultatet att döma så gör man dock inga systematiska kartläggningar, och

de kartläggningar som görs är främst baserade på föreställningar om var problemet ligger och

ger ingen övergripande problembild. I Norrmalm anges exempelvis i generella ordalag att det

är social ohälsa som är problemet eller som i Skarpnäck där man nämner att det finns mycket

ungdomar i området. Polisen i Norrmalm jobbar dock med kartläggning och problembilder på

ett något mer systematiskt sätt, men denna problembild verkar inte vara stadsdelsområdets

eller det lokala brottsförebyggande rådets gemensamma utgångspunkt. Detta blir tydligt när

man talar med samordnaren i det brottsförebyggande rådet som beskriver arbetet på ett annat

17

sätt. Från socialtjänstens håll framhålls att det inte är någon speciell typ av brottslighet som

prioriteras eller hur man ska angripa den, medan man hos polisen anger prioriterade områden.

Vid intervju med företrädare för polisen på Norrmalm anges att man har tre huvudproblem

när det gäller brottsligheten och de är:

1. Våld som dels är restaurangrelaterat dels personrån.

2. Narkotikaproblematiken och dess följdbrott.

3. Stöld – Egendomsbrott; inbrott i bil, fickstölder, snatterier, stöld på restaurang.

Dessa tre brottskategorier är de som man enligt intervjupersonen (IP) har lagt sin kraft på. IP

uppger att de gör en systematisk kartläggning som är kontinuerlig och som i huvudsak baseras

på vad som anmäls och det som de ser. De lägger mest krut på allvarliga brott10, och detta

beror enligt polisen på att de har den miljö de har med krogar som har tillstånd att ha öppet till

05. Då blir det mer våld och ju längre krogen har öppet, desto mer kan man dricka och

därmed större risk för våld.

Enligt närpolischefen är det ett stort problem att man har krogar som är öppna till 05. Han

menar att det skulle ske mycket positivt om man stängde vid 03 istället: Problemen uppstår ju

ofta vid flytt från en 03 krog till en 05 krog, för då har man redan fått i sig en del och när man

kommer fram till vakten så kommer man inte ens in och då blir det problem. Detta synsätt kan

kopplas till självkontrollteorin, i meningen att när alkoholintaget ökar, så minskar

självkontrollen och sannolikheten för våld och brott ökar. Det kan även tolkas utifrån ”hot

times” för våld, enligt rutinaktivitetsteorin.

Om det hade varit stängt så hade man alltså tagit sig hem istället menar IP, men huruvida

krogarna ska stänga tidigare eller inte, är man oense om i rådet.

Socialtjänsten på Norrmalm svarar att de arbetar med systematisk kartläggning, men eftersom

inga konkreta beskrivningar kan ges av hur det går till så verkar det som att informanten

kanske missuppfattar begreppet eller har ett intresse av att svara i positiva ordalag.

9 Se vidare stycke 3.7 i metodkapitlet. 10 IP syftar på våldsbrott

18

Jodå, absolut. Där är det både och. Inte bara andelen och antalet och var brotten begås utan

man tittar också på de bakomliggande faktorerna, de totala uppväxtvillkoren, man försöker

identifiera vad det är som gör att barn och unga hamnar i brottsaktiva sammanhang och det

är det absolut viktigaste, gör man inte det så kommer man inte långt.

Vidare svarar IP på socialtjänsten på min fråga om kartläggning, att den bland annat består av

en kartläggning av de mest brottsaktiva ungdomarna i stadsdelsområdet. Detta ”gäng” står för

den större delen av stadsdelens brottslighet, enligt samordnaren.

Det är 2-3 stycken som är hjärnan, 10-15 som är själva gänget och sen är det svansen.

Kartläggningen gjordes utifrån en polisrapport tillsammans med information från

socialtjänsten. Ungdomarna gör sig enligt socialtjänsten skyldig till alla typer av brott; t.ex.

personrån, skadegörelse och snatterier. Hur denna kartläggning är gjord eller på vilket sätt den

används framkommer inte vid intervjun. Vidare anges från socialtjänsten på Norrmalm att de

har en klar problembild som de sedan riktar sitt arbete efter. Vid frågan på hur den har

kommit till beskriver samordnaren enligt följande och tittar på ett schema:

Innehållet: Barn och ungdomar i högriskgrupp, brottsliga nätverk, gängbildningar,

könsspecifika skillnader, ungdomsmiljöer, risk-friskfaktorer, främjande stödjande miljöer,

socioekonomisk områdesbeskrivning.

Upplägget: Vi har utvecklat ett systematiskt redskap för att mäta och värdera förändringar i

barns och ungas uppväxtvillkor, en inventering, en analys och en handlingsplan och sedan

förslag till gemensamma, strategiska, långsiktiga och systematiska åtgärder.

Vidare uppges att redskapet är i enkätform och att man gör ett statistiskt underlag, varefter

man går in och tittar på alla barn som har blivit föremål för socialtjänstens insatser som sedan

kompletteras med polisens statistik. Någon närmare eller mer konkret beskrivning än det ovan

nämnda gick inte att få. Detta förmodligen på grund av att det inte var färdigt, men den

informationen angav inte IP. Angående trygghetsmätning så uppges att de inte har gjort någon

riktig; men man håller väl på och skissar, norrmalm är ju speciellt, många krogar, det

offentliga rummet är väldigt rörigt, det händer mycket här, det är den tätaste stadsdelen när

det gäller polisingripanden.

19

Problembilden som anges skiljer sig alltså åt mellan polisens beskrivning och socialtjänstens

beskrivning i Norrmalm. Sannolikt är det så att polisen främst beskriver deras specifika

verksamhet, utan koppling till någon gemensam problembild för Norrmalms stadsdelsområde.

Detta trots att jag påminner om att beskrivningarna ska avse det brottsförebyggande arbetet i

rådet.

Detta beskriver de problem med samverkan och hur arbetet fungerar i det brottsförebyggande

arbetet som finns i Norrmalms stadsdelsområde. Samordnaren på socialtjänsten försöker i

positiva ordalag beskriva deras verksamhet, genom beskrivningar av hur bra samarbetet

fungerar i stadsdelen med polis, skola och socialtjänst, medan polisen är mer kritisk till rådets

arbete och anger att man träffas 2-3 gånger om året i det lokala drog- och brottsförebyggande

rådet i Norrmalm och att man endast har haft 4 träffar hittills. Han menar att: Jag kan inte

påstå att det kommit så mycket ut av det.

Han ger dock exempel på hur rådet ibland kan underlätta polisens arbete och beskriver i

positiva ordalag att han vid ett par tillfällen fått till stånd alkoholförbud på allmän plats på

områden i city. Man får mera kraft bakom.

När det gäller Skarpnäck så har de gjort en kartläggning utifrån vad man kan kalla för

ordningsproblem. Den är inte officiell i meningen att de har sammanställt och gått ut med

den, utan den tjänar mer som ett arbetsmaterial enligt IP. Av denna kartläggning har det

framkommit var i stadsdelen det är mest problem och utifrån det har man prioriterat vissa

områden, och det är mycket som riktar sig mot ungdomar enligt IP. Polisen menar vidare att

de ser större ungdomsgrupper och ungdomar som är i riskzonen i Bagarmossen och på

Skarpnäcksfältet än i exempelvis Hammarbyhöjden eller Björkhagen.

Vid frågan om vilken typ av brottslighet det handlar om så uppges att ungdomarna stör den

allmänna tryggheten bland de boende. Polisen beskriver att det är stora ungdomsgäng som

hänger runt tunnelbanorna och att det då förekommer misshandel, personrån, skadegörelse

och den typen av brottslighet. Därför ska man också göra en trygghetsmätning för att

verkligen få det svart på vitt att folk känner sig otrygga som bor och jobbar här i området.

Problembilden har man kommit fram till genom att: man upptäcker de här signalerna som

kanske inte alltid syns i statistiken. Signalerna handlar om observationer från skola och

20

socialtjänst och boende i stadsdelen som hör av sig och är oroliga och otrygga och undrar

varför inget görs. Kriminalstatistiken visar dock inga förändringar enligt polisen, som menar

att; Det är det som ligger och bubblar under ytorna, tendenser som att de som är ute och

ränner på kvällar och nätter blir yngre.

Om IP menar att det är ett problem i sig att de som är ute senare på kvällen blir allt yngre

framkommer inte, men han antyder att det leder till större ordningsproblem.

Även i Skarpnäck verkar det finnas samverkansproblem som blir tydligt när socialtjänsten

uppger att det är polisen som ska svara på hur problembilden ser ut gällande brottslighet. Hur

brottsstatistiken ser ut måste polisen svara på. Men borde inte alla engagerade parter i det

brottsförebyggande rådet känna till hur brottsligheten generellt ser ut? IP anger för övrigt att

det är en långsmal stadsdel med socioekonomiska skillnader och anger som polisen att det är

mycket ungdomar i Bagarmossen och Skarpnäck. Socialtjänsten uppger vidare att de tills för

några år sedan gjorde trygghetsmätningar, vilket hon påpekar är något annat än ett mått på

brottsligheten. Hur trygg man känner sig i stadsdelen har inte så mycket att göra med vad som

händer i stadsdelen menar IP, och syftar på brottslighet. Vid frågan på vilka brott som

prioriteras så hänvisas det igen till att det är polisens sak att svara på.

För övrigt menar IP på socialtjänsten apropå kartläggningstänkande, att de finns

drogvaneundersökningen, som nu har visat att ungdomar dricker lite mindre. De menar att de

vill minska droganvändandet eftersom ungdomskriminalitet och droger hör ihop. Det vet vi,

så mycket kunskap finns. Även detta resonemang kan kopplas till självkontrollteorin i

meningen att självkontrollen kan minska vid drogbruk, vilket kan vara en variabel med

koppling till kriminalitet. Hon beskriver vidare att det finns ledare i gängen och ett antal 12-

13 åringar som kan bli presumtiva brottslingar.

Problembilden är som tidigare nämnts baserad på den stora mängd ungdomar som finns i

främst Bagarmossen. Kartläggningen är inte baserad på att brottsligheten är särskilt hög i

Bagarmossen eller att någon trygghetsmätning har visat att rädslan för brott är särskilt stark

där. Kartläggningen bygger på vad polisen har observerat och vad som bubblar under ytan.

Vidare anges att: Detta har att göra med ungdomssituationen i Bagarmossen och Skarpnäcks

centrum där vi ser att det börjar fara iväg.

21

Man har efter intervjutillfället genomfört en trygghetsmätning som man gjorde för att bekräfta

det man tror, att många känner sig otrygga. Att ha utgångspunkten att försöka bevisa det man

tror vid kartläggningar verkar vara problematiskt redan från början, då man riskerar att

utesluta andra och kanske större problem som man inte känner till. Urvalet i

trygghetsmätningen har begränsats på ett relativt godtyckligt sätt och någon bortfallsanalys

genomfördes aldrig. Man kan också tänka sig att det är främst de som svarar på enkäten som

upplever problem med otrygghet. Därför snedvrids resultatet som visar att 59 procent känner

sig otrygga när de vistas ensam på kvällen i Bagarmossen.11 Kritik i liknande riktning har

även riktats i ett reportage om Bagarmossen i tidningen ETC (2005), där man menar att

problemen med ungdomsgäng i Bagarmossen är skapade av media och att

trygghetsmätningen hade påfallande brister.12

Sammanfattningsvis kan sägas att varken Skarpnäck eller Norrmalms brottsförebyggande råd

verkar genomföra någon mer systematisk kartläggning och de har inte heller någon klar och

gemensam problembild att arbeta efter. Polisen vid Norrmalm arbetar dock mer systematiskt,

men arbetet verkar vara helt frånkopplat från det gemensamma brottsförebyggande arbetet i

rådet. Detta resultat går även igen i en nationell studie som inventerat det brottsförebyggande

arbetet i utsatta områden (Lindahl, Mattsson, 2003). Här är resultatet att det

brottsförebyggande arbetet endast i liten grad har föregåtts av någon mer systematisk

kartläggning och analys av de lokala problemen samt att kartläggningar för att följa upp

arbetet överlag saknas.

4.2 Brottsförebyggande åtgärder och utvärdering I detta avsnitt kommer fokus att ligga på vilka brottsförebyggande åtgärder de satsar på i

stadsdelsområdena och i vilken mån utvärdering sker av de företagna åtgärderna. Vikten av

utvärdering påpekas gång på gång i litteraturen om brottsprevention (se t.ex. Sherman et al.,

1997; BRÅ, 2000:5).

Från socialtjänstens håll på Norrmalm så nämns endast en brottsförebyggande åtgärd av

situationell karaktär, och det är man har försökt bygga bort drogmarknaden på Sergels torg.

Bara den ändringen är ju en enorm förändring, därför att då försvinner ju en del av

11 Se www.stockholm.se/skarpnäck (060101, resultaten har tagits bort från hemsidan) 12 I DN (041219) kunde man läsa att det fanns gängbildningar som satte skräck hos invånarna i stadsdelen och använde sig av 12-13 åringar för att begå brott, då de inte kunde dömas för brott på grund av sin låga ålder.

22

drogmarknaden. Samtidigt anges att drogmarknaden istället har förskjutits till andra platser i

Storstockholm.13 Detta kan ses som en åtgärd för ökad trygghet, men kan även tolkas utifrån

rutinaktivitetsteorin, som en metod för att minska lämpliga brottsobjekt (köp av narkotika).

För övrigt nämns återkommande att man ska arbeta med hälsofrämjande strategier. De vill ge

ungdomarna strategier för att erövra sin framtida hälsa, ge dem möjligheter att växa upp och

bli bekräftade och lyckas ge dem redskap för att hantera sitt framtida liv. Skolproblem anges

vara en stor riskfaktor till att hamna i en kriminell karriär och därför ska de se till så att

eleverna inte misslyckas i skolan.

IP nämner för övrigt några åtgärder av social karaktär. Hon berättar att man genomför ett

integrationsprojekt. Det är mellanstadieelever från Norrmalm, Skärholmen och Rinkeby som

träffas; förra veckan var de på skansen tillsammans, och detta görs för att; skapa kommande

relationer. Vid socialtjänsten nämns vidare att de arbetar efter metoden ”reparativ rättvisa”14,

som är en utvidgning av metoden medling mellan gärningsman och brottsoffer, efter en

holländsk modell som innebär att brottsoffer och förövare möts med deras respektive nätverk.

Ett annat projekt som man arbetar med är tillsammans med Matteus församling och det

uppges vara en sorts föräldradialog där temat är: Hur ska man hjälpa barn och unga att inte

bli utsatta för brott? Detta sker tillsammans med polis, socialtjänst och församlingen. Vid

frågan om hur projektet startade så uppges att det var på grund av att det fanns ett behov helt

enkelt.

IP på socialtjänsten uppger att situationellt brottsförebyggande aspekter ingår i arbetet,

eftersom man inte kan tappa bort det situationella när Norrmalm är det mest centrala området

i Stockholm, men att fokus ligger på den sociala preventionen. Här nämner hon en viktig

aspekt, just att Norrmalm är det mest centrala området i Stockholm. Om vi antar att det är fler

människor som åker in till staden och begår brott än det är människor som åker ut till förorten

och begår brott, så följer rimligtvis att det borde vara större fokus på preventiva åtgärder av

situationell karaktär i innerstaden. Det sker långt fler brott i de centrala delarna i Stockholm

där tillströmningen av människor är stor. Därför borde just situationella åtgärder ligga i fokus,

13 Detta fenomen är vanligt förekommande inom litteraturen om brottsprevention och benämns ofta som ”crime displacement” (t.ex. Lab, 2000). 14 Enligt utsago från en anställd på Precens som är insatt i det brottsförebyggande arbetet i Stockholms stad så arbetar dock Norrmalm inte med denna metod.

23

men det framhåller inte samordnaren. Någon utvärdering av sitt arbete har man hittills inte

hunnit genomföra. Det anges att man behöver ett systematiskt verktyg först.

De åtgärder som nämns av polisen på Norrmalm är mer av situationell karaktär och utifrån

deras 3 angivna huvudproblem våld, narkotika och stöld nämns en del strategier och åtgärder

för att förebygga brott. Ofta är det åtgärder som kan analyseras utifrån rutinaktivitetsteorin.

När det gäller våldet, företrädesvis det i krogmiljö så nämns ”Stadprojektet”, som går ut på att

utbilda krögarna i alkohollagstiftning15, och initiativtagare till detta är polisen och kommunen.

När det gäller stöldbrottsligheten så anges att det exempelvis finns ett nytt fenomen som

kallas för ”Safe site”. Detta är ett dataprogram som hotellen är uppknutna till där man skickar

information mellan varandra för att förhindra att stölder sker på ytterligare hotell. Vad de

också har gjort i många år är att dela ut "bordsryttare"16 som informerar och varnar om

fickstölder och dessa finns på alla hotell.17 De delar ut varningslappar om fickstölder och han

beskriver också att det är viktigt att intensifiera upplysningen i samband med ex. julhandeln

när fickstölderna ökar. Detta kan ses som exempel på metoder för att minska antalet lämpliga

brottsobjekt, i meningen att det blir svårare att stjäla om människor är mer försiktiga med sina

ägodelar, samtidigt som man identifierar så kallade ”hot times” vid förebyggandet av brott

enligt rutinaktivitetsteorin.

Polisen berättar vidare att de har mycket problem med inbrott i bilar i stadsdelen och att dessa

i huvudsak sker i parkeringsgaragen. Därför har de ett regelbundet samarbete med personalen

i parkeringsgaragen. Vi ser på statistiken, att när det blir slappare i garagen, då går stölderna

upp. Åtgärderna består i att informera, sätta upp nya affischer med varningar om stölder och

att aktivera garagepersonalen så att de rör sig mer frekvent i garagen. När de har gjort dessa

åtgärder syns det enligt IP direkt i brottsstatistiken. Även detta är exempel på åtgärder som

kan kopplas till rutinaktivitetsteorin i meningen att de försöker minska sårbarheten hos

potentiella brottsobjekt, samt öka antalet kapabla väktare.

Under 2005 ska man i Skarpnäcks stadsdelsområde starta ”projekt Bagarmossen”.18

Målgruppen är ungdomar. Syftet med detta projekt uppges vara att minska rädslan för brott.

15 Genom att de bland annat lär sig att de inte ska servera mer alkohol till dem som redan är för berusade. 16 Informationsmaterial som kan ställas på bord. 17 Detta sker i samarbete med city samverkan som är ett handelsorgan som går ut på att göra city mer attraktivt enligt IP. 18 Projektet skulle starta 1 januari, 2005 och projektet var vid intervjutillfället i planeringsstadiet. Det är ett temporärt projekt som kommer att bedrivas under ett år till att börja med.

24

Ett (av de prioriterade områdena) är skadegörelse/klotter, ett är att jobba med mötesplatser

för ungdomar helt enkelt. Att försöka lyfta ungdomsproblematiken och att stötta den så att

säga. Ett är att jobba mot familj och brottsoffer också.

Hur detta ska ske var vid intervjutillfället oklart eftersom de uppgav att man ska vänta med att

bestämma vilka åtgärder man ska genomföra tills efter de har haft ett medborgarmöte där de

ska se vad olika lokala aktörer kan bidra med. Anledningen till att man koncentrerar sig på

Bagarmossen är för att det finns mycket ungdomar där och att det är stökigt. Polisen menar att

de kommer att rikta in sig på en målgrupp av individer som är i riskzonen. Vissa av dessa

ungdomar är nästan yrkeskriminella fast att det är ganska unga enligt IP.19 IP menar angående

målgruppen att:

Förhoppningsvis kan de här människorna få hjälp och de som inte är mogna för hjälp kan

åtminstone kanske bli dömda och straffade för brottet.

Vidare menar Polisen att skolan, socialtjänsten och polisen kan ha varsin handlingsplan att

arbeta efter. Polisen kommer i första hand att jobba med dem som är yrkeskriminella och

inhämta information, socialtjänsten placerar och jobbar med vissa och skolans roll är främst

att jobba med svansen till nätverket. Polisen kommer främst att försöka hitta de individer som

förser området med narkotika, är ledarfigurer och får andra att begå brott. Om man jobbar

med dessa personer så kommer det att lugna ner sig i stort enligt IP, eftersom svansen i

nätverket då kanske kommer att hoppa av. Dessa resonemang kan kopplas till teorier om

inkapacitering20; genom att ”plocka bort” ledarna så kan svansen sluta att begå brott.21 Det

kan även analyseras som tankar inom rutinaktivitetsteorin genom att minska antalet

motiverade gärningsmän; svansen kan bli mindre motiverade genom att ledarna försvinner.

Polisen (som refererar till nätverksforskning), menar att det inte handlar om några fasta

kriminella gäng, utan mer löst sammansatta nätverk.

Det som man enligt socialtjänsten i Skarpnäck vill betona är hur viktigt det är med

samverkan; att skolan, socialtjänst, bostadsbolag och andra jobbar tillsammans. När det gäller

19 I DN (041219) i vintras kunde man läsa om att det fanns gängbildningar i Bagarmossen. Några äldre ledare använde 12-13 åringar för att begå brott, eftersom de inte kan dömas för brott på grund av deras låga ålder. 20 Oskadliggöra; med inkapacitering avses oftast i kriminologiska sammanhang att någon sätts i fängelse och inte längre har någon kapacitet att begå brott, eller leda andra till brottslighet.

25

projekt Bagarmossen så menar man att det är många insatser som ska göras i nära samarbete

med kyrkan, skolan och bostadsbolag. När det gäller vad som konkret ska göras i projektet så

anges som tidigare nämnts att det inte är klart än, utan att man ska ha ett möte där alla

medborgare i Bagarmossen bjuds in och att man där ska presentera trygghetsmätningen och

försöka få ett medborgarintresse. Men det framkommer att åtgärderna ska utgå från arbete

med fritidsgården, fältassistenter och andra externa i samarbete med polisen. Man väntar

alltså tills man ser vad medborgarna kan göra och planerar insatserna efter det.

Det som man från socialtjänstens håll för övrigt nämner som ska verka brottsförebyggande, är

att man har haft ett program tillsammans med kyrkan och personal från fritidsgården som har

bestått i diskussioner om etik, de har varit på läger, haft utbildning i lag och rätt och etik och

moral. Detta har bland annat erbjudits dem som är i riskzonen och deras föräldrar. När det

gäller hur man ska angripa problemen i skolan, med exempelvis elever som inte kan

koncentrera sig, så menar de att det inte bara är en skolfråga, och därför har man med

familjebehandlare i elevvårdsteamen i skolan. Resursenheten på förvaltningen ger också

handledning till förskolan. I Skarpnäck arbetar man också med medling och något som kallas

för bekymringssamtal.22 Man nämner vidare en metod som kallas för ART (Aggression

Replacement Training), som syftar till att hjälpa ungdomar som har svårt att klara sin

aggressivitet.

Till sist berättar IP att de har ett flerårigt samarbete med Ersta-Sköndals högskola där de

prövar en metod som riktar sig mot ungdomar som är i riskzonen för att utveckla kriminellt

beteende eller missbruk. Tanken är att man ska arbeta med dessa ungdomar i hemmet istället

för att de ska bli föremål för omhändertagande av socialtjänsten. Detta är en variant av

PMT.23 Som har nämnts tidigare har föräldrautbildningar (PMT) visat sig effektiva i

utvärderingar.

Man har hittills inte genomfört någon utvärdering av det brottsförebyggande arbetet, men den

form av uppföljning eller utvärdering som kommer att göras med ”projekt Bagarmossen” är

baserad på en trygghetsmätning. De går ut med en trygghetsmätning innan projektet startas

21 Det kan givetvis vara så också att ledaren byts ut mot en ny ledare i nätverket, och brottsligheten och nätverket består. 22 Det uppges vara en norsk metod för personer som begår brott, och inom det har man 2-3 stycken socialsekreterare som är utbildade i denna metod. 23 Parent Managing Training, s.k. föräldrautbildning. För vidare information se Sundell & Forster, 2005.

26

och efter ett år så gör de en trygghetsmätning igen, varefter man jämför om den upplevda

rädslan har minskat eller inte.24 Man har inga planer på att göra någon utvärdering rörande om

projektet har haft någon effekt på brottsligheten.

Sammanfattningsvis så dras slutsatsen att de flesta åtgärder är av social karaktär både i

Skarpnäck och Norrmalm. Polisen i Norrmalm arbetar dock situationellt, men utan koppling

till det brottsförebyggande arbetet genom stadsdelsområdet. Åtgärderna verkar huvudsakligen

vara grundade i sunt förnuft snarare än med stöd i forskning och empiri. En uppföljning av

projekt Bagarmossen kommer att göras men för övrigt sker ingen uppföljning eller

utvärdering i något av stadsdelsområdena förutom hos polisen på Norrmalm som följer upp

vissa av sina projekt genom granskning av kriminalstatistik.

4.3 Kunskapsgrund Ett återkommande tema i litteraturen är att det brottsförebyggande arbetet ska bygga på

kunskap om effektiva metoder (ex. BRÅ, 1999; Sherman et al., 1997). Vilken kunskapsgrund

har stadsdelsområdena för de åtgärder som företas? I Skarpnäck nämns att

rutinaktivitetsteorin ska vara utgångspunkten vid brottsbekämpning. I programförklaringen

för projekt Bagarmossen25 sägs endast att detta ska ske genom att fler poliser ska visa sig i

området (kapabla väktare). Det nämns även att man ska arbeta med de ungdomar som är i

riskzonen t.ex. genom olika aktiviteter i samarbete med fritidsgården.

I Norrmalm används ingen kriminologisk teoribildning eller forskning då den anses vara för

ensidig och för känslig för de snabba samhällsförändringar som råder. De har så snävt fokus,

väldigt snävt fokus. Även om de också börjar bredda sig. Man måste utvidga sig så man har

flera olika referensramar och det är problemet, det är så fattigt, eftersom det handlar om ett

helt livssammanhang.

När det gäller Sarneckis teoretiska utgångspunkter för det brottsförebyggande arbetet i

Stockholms stad (2004) så anges att: Det är ett språkligt resonemang, men man kan inte stirra

sig blind, på grund av att vi har sådana samhällsförändringar, man kan inte bara förhålla sig

på ett sätt. Av dessa uttalanden kan man fråga sig hur mycket kriminologisk forskning och

24 Rikspolisstyrelsen gör enkäten och Skarpnäcks stadsdelsområde står för distribueringen. 25 Fanns tidigare på www.stockholm.se/skarpnack

27

teoribildning som intervjupersonen egentligen känner till och varför hon kommenterar

Sarneckis utgångspunkter som ensidiga och känsliga för samhällsförändringar.

Inte heller inom polisen på Norrmalm nämns att man använder sig av teorier eller forskning

om brottsprevention, IP berättar dock att det finns en forsknings- och utvecklingsenhet på

Stockholms polismyndighet som de får information från då och då, men att de hittills inte har

använt sig av den. De kartlägger dock brottsligheten genom regelbunden granskning av

kriminalstatistik, men som nämnts tidigare så verkar denna kartläggning som grund för

åtgärder vara helt frånkopplad från arbetet i det lokala brottsförebyggande rådet. Någon

utvärdering av genomförda brottsförebyggande åtgärder som grund för arbetet finns inte

heller i vare sig Skarpnäck eller Norrmalms stadsdelsområde. Trots att man inom

socialtjänsten inte kan peka på någon specifik forskning som grund för deras åtgärder så

nämns social ohälsa som källa till uppkomsten av brottsligt beteende.26 Faktorer som sägs

påverka uppkomsten av social ohälsa är; familjeproblem, relationsproblem, psykisk ohälsa

och skolproblem. Dessa faktorer skapar brottsaktivitet och missbruk enligt IP. Från polisens

sida har man en del andra tankar om varför folk begår olika typer av brott;

En del stöldbrott och häleribrott begås av narkomaner och det är för att finansiera sitt

missbruk. Andra stöldbrott uppstår därför att det är tillfällighetsbrott, det yppar sig en

möjlighet, och vårt rättspatos, (om) ditt och mitt, är avtrubbat.

Vid frågan på hur deras rättspatos har blivit avtrubbat, så menar han att det är många skäl och

att ett är att straffen inte är tillräckligt avskräckande. Samhället måste också reagera snabbare

på alla brott. Det är säkert välbekant att en som är dömd en gång får åtalseftergift ett antal

gånger innan det är dags med nästa dom, det är alltså gratis att begå ett antal brott tills

samhället igen tycker att nu har det blivit för många.

En annan förklaring, som avser förklaringen till våldsbrottslighet, uppges vara att

alkoholintaget ökar och när vi dricker mer, då försvinner också omdömet i samma takt enligt

IP. Polisen uppger att de inte arbetar utifrån några speciella teorier eller modeller, men när jag

nämner rutinaktivitetsteorin, så menar IP att varningslapparna om fickstölder är ett tydligt

26 När jag återkommande frågar om forskning eller teorier så nämns till slut forskning om Gabardinis teori om ”the tipping point”, som enligt IP handlar om vilka faktorer som gör att du klarar dig och vilka faktorer som gör att det tippar över i missbruk och kriminalitet. Hon nämner för övrigt tankar om tidiga insatser och refererar till Klas Sundelin , forskare och läkare.

28

inslag av detta. Man minskar då tillfällena genom att få det presumtiva offret att inte blotta sig

enligt IP. När vi kommer in på s.k. ”hot spots”27, som är en metod att arbeta med efter

rutinaktivitetsteorin (Cohen & Felson, 1979), så nämns att deras samarbete med

väktarorganisationer är ett exempel på detta; Vi plockar fram statistik när det gäller fickstöld

och tillgrepp i butik och var och sedan faxas det till väktarna så att de kan vara där vid dessa

tider och platser för att minska antalet brott.

Även arbetet med parkeringsgaragen passar in i denna teori menar IP, på det sättet att det kan

motverka stölder genom att ha personal i garagen och informera genom affischering och på så

sätt få ägarna att själva tömma bilarna. Polisen uppger att de tills största delen jobbar

situationellt, men anser att den sociala preventionen ska bygga på tidiga insatser; Grunden

måste vara att ta tag i blivande kriminella och problem redan i 3 års ålder, ju tidigare desto

bättre.

Vid frågan på hur de ser på framtiden när det gäller brottslighet och om man har några

farhågor och eventuell beredskap, menar IP på socialtjänsten att det handlar om hur

uppväxtvillkoren kommer att se ut.

Vi kommer att få leva i ett mer otryggt samhälle, ett klassamhälle, ett segregerat område, vi

har fattiga och rika och unga blir utsatta för det.

Det man kan göra åt detta enligt IP är att se till att uppväxtvillkoren blir bättre och att jobba

med integrationsprojekt och nämner även samarbetet med Matteus församling med

föräldradialog som viktigt.

I samband med att IP anger att det är svårt att använda sig av forskning, eftersom den är så

känslig för samhällsförändringar, nämner hon samtidigt att: Jag går in och tittar mycket på

forskning. Du måste kolla på många olika, inte bara i en och samma forskningsram. (Viktigt

med) Initiativ till att ny kunskapsproduktion kommer till. Forskningen kanske var

framgångsrik då, men kanske inte nu pga. samhällsförändringar.

27 Platser som genom kartläggning har visat sig vara särskilt drabbade av brottslighet.

29

Polisen menar att våldsproblematiken är ett problem som kommer att förvärras, eftersom man

inte har nått toppen på supandet. Han menar att de ser att supandet har gått längre ner i

åldrarna och menar att alkoholkonsumtionen kommer att öka i framtiden. De äldre är kvar på

restriktivitet (motbokens tid) och den generationen kommer att falla bort längre fram i tiden.

Detta har man ingen särskild beredskap för, men han hoppas att han ska få igenom att

krogarna ska stänga tidigare eftersom alkoholintaget skulle minska då och som en konsekvens

även våldsbrotten.

Vid intervju med koordinatorn för det brottsförebyggande arbetet i Skarpnäck framkommer

att brottspreventiva åtgärder av situationell karaktär ska prioriteras. Det är det som är enklast,

mest effektivt och som man kan se några konkreta resultat av, menar han. Han tycker att

social prevention är viktig, men att det tar väldigt lång tid innan man ser resultaten och

eftersom det sker mycket organisationsförändringar, så riskerar eventuella sociala

preventionsprojektet att avbrytas och därför fallera:

Man kan inte sväva ut för mycket och försöka tänka för långsiktigt. När det är val nästa gång

så kanske inte stadsdelarna finns längre, personer slutar o.s.v. … Då tror jag att man får

koncentrera sig lite mer på att man har gärningsmän, inte varför de begår brott.

Från socialtjänstens sida i Skarpnäck, till skillnad från vad som uppgavs av polisen, så anges

att det är självklart att den sociala preventionen ska vara utgångspunkten. Man menar att man

ska jobba förebyggande i skolan och i förskolorna. IP menar dessutom angående situationen i

Bagarmossen och angående projekt Bagarmossen att; Lyckas vi inte bromsa

ungdomsproblematiken som vi upplever idag i Skarpnäck/Bagarmossen, då tror jag att det

finns risk att vi kommer att se det på brottsstatistiken, men framförallt otryggheten och

ungdomar som mår dåligt. Det kommer att synas i skolan och på gator och torg, men kanske

inte på polisanmälan.

Man har stora förhoppningar till projekt Bagarmossen och IP berättar att man försökte göra ett

liknande projekt för två år sedan, men att mandatfrågan inte var klar då. Det gick inte att

arbeta med externa då, menar han. IP menar vidare att om man kunde ha gjort något då, så

hade det kanske varit bättre idag. Men nu äntligen reagerar vi, och förhoppningsvis kan vi

fortfarande bromsa det och få det att gå tillbaka. IP talar här vagt om vad man skulle kunna

30

ha gjort och vad det är som ska bromsas. Men antagligen är det ordningsproblem, eller

brottslighet som avses.

Vidare menar man från Polisens håll att om man får projekt Bagarmossen att fungera så kan

det föras över till en annan stadsdel eller annat område som har liknande problem. Varsågod,

här, se, såhär skulle man kunna göra. Vi har testat det och de funkade hyfsat, men ni måste

vara samspelta och vilja köra det samtidigt.

Sammanfattningsvis så ser man ett mönster i att polisen framhåller den situationella

preventionen medan socialtjänsten lägger tyngdpunkten på de sociala orsakerna till brott.

Sammantaget verkar de åtgärder och tankar som finns om brottsprevention i det

brottsförebyggande arbetet i stadsdelarna baseras mer på sunt förnuft än på forskning om

effektiva metoder.

4.4 Innerstad och ytterstad I denna studie har en del av syftet varit att undersöka hur det brottsförebyggande arbetet

skiljer sig åt mellan en stadsdel i ytterstaden och en stadsdel i innerstaden. Man borde här

kunna förvänta sig en del skillnader i åtgärder med tanke på den långt högre brottsnivån och

den starkare koncentreringen av brottslighet med situationell struktur i innerstaden. Enligt IP

på socialtjänsten i Skarpnäck är det inte så att ungdomarna åker in till stan, utan i stället så att

man håller sig mycket inom stadsdelen. I stan rör man sig mer mellan gränserna. Man menar

att det snarare är så att de kommer från stan ut till förorten, som till skarpnäcksfestivalen.

Dessutom, även om det finns en skillnad mellan om man talar med en polis eller en

representant från socialtjänsten, så verkar tankegångarna vara starkare kring social prevention

inom Norrmalm än i Skarpnäck, vilket ju borde vara tvärtom som nämnts tidigare.

Socialtjänsten på Norrmalm menar däremot att arbetet med brottsprevention skiljer sig åt i

staden i den meningen att man får en annan problembild. IP menar att det är folk som kommer

in och begår brott där. Enligt polisen på Norrmalm har man större möjligheter utanför city att

jobba med skolor, föreningar och idrottsklubbar. I city har man ofta grupper som har problem

med varandra, olika ungdomsgäng. Polisen beskriver även organisationsproblem och

svårigheterna med att få igenom beslut och åtgärder i det brottsförebyggande rådet och menar

31

att det är lättare att arbeta socialt om det brottsförebyggande rådet finns på kommunnivå. Man

har då större möjligheter till samarbete, och det blir enklare att få igenom sina åtgärder.

Polisen i Skarpnäck menar att man har mycket problem som är ungdomsrelaterade och att

man har fördel mot innerstaden på det sättet att man kan jobba med målgruppen

gärningsmännen. Vi har våra tillhåll där våra missbrukare håller till. Skarpnäcks ungdomar

åker in till stan. I stan är brotten mer krogrelaterade tror jag.

Sammanfattningsvis så kan man säga att det inte verkar råda någon större skillnad mellan

arbetet i innerstaden och arbetet i ytterstaden i termer av social kontra situationell

brottsprevention, förutom att man inom polisen på Norrmalm enbart arbetar situationellt när

det gäller det proaktiva polisarbetet, vilket dock inte är så överraskande. Det råder dock olika

meningar om vilka åtgärder som är mest angelägna mellan Socialtjänsten och Polisen där den

första trycker på den sociala preventionen och den senare på den situationella preventionen.

Det är uppenbarligen en brist på samförstånd och gemensam problembild för de båda

stadsdelsområdena enligt resultatet i denna studie.

32

4.5 Tabell 1. Jämförande resultat på huvudområdena28

Norrmalm Skarpnäck Kartläggning? Ja, men inte systematisk.

Kartläggning av en brottsaktiv grupp.

Ja, men inte systematisk, och inte offentlig, ”mer ett arbetsmaterial”. Kartläggning av var det är ”stökigast”.

Trygghetsmätning? Nej. ”Ingen riktig.” Ja, som ett led i Projekt Bagarmossen.

Prioritering av brottslighet?

Ingen speciell prioritering utifrån socialtjänst, men våld, stöld och narkotikabrott utifrån polisen.

Ja; ungdomsbrottslighet; klotter och skadegörelse

Strategier? Hälsofrämjande åtgärder, skapa en god social grund för barn och unga.

Projekt Bagarmossen som syftar till att öka tryggheten för de boende.

Situationell/Social prevention?

Betoning av social prevention, men beroende på vem man talar med.

Betoning av situationell prevention, men även här beroende på vem man talar med.

Kriminologiska teorier?

Inga kriminologiska teorier finns med i tankesättet medvetet.

Rutinaktivitetsteorin nämns och viss tillämpning angivs.

Tar man del av forskning?

Ja, men inget specifikt som man har använt sig av. ”Forskningen blir så snabbt inaktuell.”

Ja, men ingen specifik riktad mot brottsprevention. Man tittar bl.a. på alternativ till omhändertagande av socialtjänsten (liknande PMT29).

Framtid, farhågor, beredskap?

Högre alkoholintag som ökar brottsligheten. Djupare klyftor i samhället som främjar brottslighet. Ingen speciell beredskap.

Att problemen blir värre om de inte arbetar med frågorna inom projekt Bagarmossen.

Utvärdering och uppföljning

Ingen utvärdering eller uppföljning har hittills genomförts.

En uppföljning kommer att göras efter ”projekt Bagarmossen” i form av trygghetsmätning.

Samarbete Endast inom stadsdelsförvaltningen då allt ”ligger under samma tak”.

Samarbete inom projekt Bagarmossen sker bl.a. med fritidsgården och bostadsbolag.

28 Resultatet ska inte ses som heltäckande utan är endast en sammanfattande uppställning för att bena upp resultatet. För utförligare presentation av resultatet, se resultatet tidigare i kapitlet. 29 PMT: parent managing training, s.k. föräldrautbildning

33

5. Diskussion och analys Vad krävs för ett effektivt och väl fungerande brottspreventivt arbete? Det råder givetvis

delade meningar om det, men det finns några generella linjer för lokalt brottsförebyggande

arbetet som de flesta forskare och praktiker är eniga om.

För ett effektivt arbete krävs en systematisk kartläggning av problembilden, vilken man sedan

baserar sina åtgärder på (Wikström & Torstensson, 1997; BRÅ, 2000). Vidare är det

nödvändigt att utvärdera eller åtminstone följa upp de brottsförebyggande åtgärderna man

genomför (BRÅ 2000:5; Sherman et al., 1997; Sarnecki, 2004). Det är också viktigt att man

gör forskningsöversikter så att man inte genomför insatser som i flertalet studier har visat sig

vara ineffektiva eller rentav kontraproduktiva. Det finns heller inga lösningar som fungerar

överallt och under alla tider, utan de brottsförebyggande åtgärderna måste anpassas till den

lokala kontexten (Sherman, 2005). Syftet med denna studie har varit att inventera hur det

brottsförebyggande arbetet bedrivs på lokal nivå i Stockholms stad och vad man har för

kunskapsgrund för arbetet. Av resultatet att döma borde det brottsförebyggande arbetet

utvecklas och systematiseras för att öka i effektivitet.

Ingen eller lite forskning om beprövade metoder används i de undersökta stadsdelarna och det

nämns i mycket liten grad något om speciella teorier eller forskning vid beskrivningen av

stadsdelsområdenas brottsförebyggande arbete. Som vi kan se av analysen i resultatavsnittet

går det emellertid att skönja tankegångar och analysera flera åtgärder utifrån vissa teorier eller

angreppssätt om brottsfenomenet.30 Av denna analys kan man alltså konstatera att flera av

åtgärderna kan kopplas till en del kriminologiska teorier och i huvudsak till

rutinaktivitetsteorin. Detta är också en ganska bred teori som väldigt många olika typer av

åtgärder kan kopplas till. Men trots det är det inget medvetet från de olika stadsdelarnas sida,

förutom i viss mån Skarpnäcks lokala BRÅ, där man anger rutinaktivitetsteorin som matnyttig

för brottsprevention. Att man i flera fall kan få stöd i kriminologisk teori är naturligtvis inte

heller någon garanti för att åtgärden är effektiv (Sarnecki, 2004).

Som har konstaterats tidigare så krävs det mer medvetna och genomtänkta åtgärder för att

lyckas med brottspreventivt arbete, samtidigt som det måste finnas rutiner för uppföljning för

att överhuvudtaget kunna veta om man lyckas med sitt arbete, når de mål man har satt upp

30 För en beskrivning av de teorier som det hänvisas till under detta avsnitt, se kap 3, teoretiska utgångspunkter.

34

och för att förbättra arbetet. Detta är tyvärr något som stadsdelarna i denna studie inte lägger

någon större vikt på.

Genom mitt arbete med intervjuer inom stadsdelsförvaltningar, fackförvaltningar och bolag

inom Stockholms stad, framkommer att de flesta åtgärder som företas inte är av

evidensbaserad karaktär (Carlsson & Skagerö, 2005). De finns dock undantag inom

exempelvis socialtjänstförvaltningens Precens31 verksamhet i form av föräldrautbildning

(Komet, MST) som har visat sig vara effektiva i utvärderingar (Sundell & Forster, 2005).

Även inom Stadsbyggnadskontoret jobbar man till viss del med evidensbaserade åtgärder,

vilket främst sker genom samarbetet med polisen i framtagandet av programmet Bo tryggt

(Polismyndigheten i Stockholms län, 2001). Anledningen till att arbetet inte är av

evidensbaserad karaktär beror förmodligen främst på att man inte har den kunskap och de

resurser som behövs för denna typ av arbete. Detta bekräftas även genom en intervju med en

forskningsledare på forsknings- och utvecklingsenheten på socialtjänstförvaltningen.32 Han

ger en kritisk bild och menar att det brottförebyggande arbetet inom stadsdelsförvaltningarna

sker väldigt slumpmässigt och att de metoder som används ofta har visat sig vara helt

verkningslösa. Han menar vidare att det inte finns tillräcklig kunskap och kompetens för att

arbeta effektivt med brottspreventiva åtgärder.

I mina intervjuer inom stadsdelsområdena Norrmalm och Skarpnäck framkommer alltså att

det brottspreventiva arbetet inte har kommit särskilt långt och att det förmodligen till stor del

kan förklaras utifrån resurs och kunskapsbrist. Skarpnäcks brottsförebyggande råd startade

2002 och Norrmalms drog- och brottsförebyggande råd startade 2003. Det brottspreventiva

arbetet i stadsdelsområden Norrmalm och Skarpnäck ligger fortfarande i sin linda. Man kan

därför ha en viss förståelse för hur arbetet bedrivs. Dessutom har man ofta bara en person som

arbetar heltid eller halvtid med dessa frågor och den personen ska fungera som samordnare

för det brottsförebyggande arbetet i rådet. Trots de knappa resurserna borde arbetet kunna

fungera bättre vilket jag återkommer till nedan.

I BRÅ´s idéskrift nr 1 framhålls vikten av att skapa en gemensam problembild som en

förutsättning för ett fungerande samarbete (BRÅ, 1999:5). Inom båda stadsdelarna talar man

om att samarbetet inom rådet är det viktiga, men samtidigt så verkar man inte ha någon

31 Preventionscentrum för drog- och brottsförebyggande arbete 32 Intervjun skedde inom ramen för min anställning på Precens, se förord.

35

samsyn kring problembilden; vad brottsligheten beror på och hur man ska angripa den. Detta

ges uttryck för när man från polisens håll inom råden framhåller situationella åtgärder som

bäst, medan man från socialtjänstens sida trycker på den sociala preventionen. Socialtjänsten

anser att det är polisen som ska känna till brottsligheten och brottsnivåerna och vilka brott

som bör prioriteras. Men behövs inte denna kunskap integreras hos alla berörda parter när det

är brott som ska förebyggas och när man ska jobba tillsammans i dessa frågor? Bristen på

helhetssyn i det brottsförebyggande arbetet går även igen i en annan studie på nationell nivå

(Lindahl & Mattsson, 2003). De menar att det i många områden genomförs insatser utan

någon övergripande strategi och att det i vissa områden saknas en helhetssyn t.ex. på det sättet

att det brottsförebyggande storstadsarbetet inte alltid integreras med det ”ordinarie”

brottsförebyggande arbetet (Ibid.).

Skarpnäck har funnits längre än Norrmalm och i andra inventeringar av de

brottsförebyggande råden gäller generellt att de som har funnits en längre tid fungerar bättre

än de som har funnits en kortare tid (BRÅ, 2005:15; Svanberg, 2004). I denna studie är inte

syftet att undersöka vilken verksamhet som fungerar bäst. Det som konstateras är att arbetet

borde kunna utvecklas och effektiviseras, vilket jag kommer till längre fram.

5.1 Skillnaden mellan innerstaden och ytterstaden Det brottspreventiva arbetet på lokal nivå bör anpassas till områdets specifika kontext.

Åtgärderna i en stadsdel i ytterstaden borde alltså skilja sig åt mot åtgärderna i en stadsdel i

innerstaden. Innerstaden har exempelvis ett högre antal brott per invånare än ytterstaden.

Norrmalm har färre invånare än Skarpnäck, men den totala anmälda brottsligheten är 7 gånger

högre i Norrmalm än i Skarpnäck.33 Om vi antar att det är fler människor som åker in till

staden och begår brott än det är människor som åker ut till förorten och begår brott, så följer

rimligtvis att det borde vara större fokus på preventiva åtgärder av situationell karaktär i

innerstaden och större fokus på social prevention i ytterstaden, som nämnts tidigare. Detta

antagande bygger även på att man generellt sett har större sociala problem i förorten än man

har i innerstaden i Stockholms stad.34 Frågan är då hur man ser på detta inom de lokala

brottsförebyggande råd som har undersökts i denna studie.

33 Se stycket om stadsdelsområdena i metodkapitlet. 34 Ett mått på sociala problem kan exempelvis vara hög arbetslöshet och hög andel socialbidragstagare.

36

Resultatet tyder på att Skarpnäck generellt sett är något mer inriktat på situationell prevention

medan Norrmalm är något mer inriktat på social prevention, när man kunde förvänta sig att

förhållandet skulle vara det omvända. Detta är dock till stor del beroende på vem man talar

med. Polisen betonar överlag vikten av situationella åtgärder, medan socialtjänsten betonar att

det är den sociala preventionen som ska utgöra utgångspunkten. Detta beror förmodligen på

deras olika bakgrund och synsätt snarare än vad som är mest effektivt för stadsdelsområdets

kontext och problembild. Som nämnts tidigare är det viktigt att ha en gemensam problembild

att arbeta efter.

Av resultatet att döma så tar man inte i tillräckligt hög grad hänsyn till stadsdelsområdets

specifika kontext. Det är åtminstone inte någon övervikt på åtgärder av situationell karaktär

inom innerstaden om man talar med socialtjänsten. Polisen på Norrmalm framhåller dock

ganska mycket åtgärder av situationell karaktär, men beskrivningen av åtgärderna kan som

tidigare nämnts, mer handla om Norrmalmspolisens specifika verksamhet. Om man bortser

från Norrmalmspolisens arbete så är det snarare så att man kan skönja en betoning av

situationell prevention i ytterstaden. Denna betoning kan dock vara mer avhängd av

intervjupersonernas vilja att framhålla det ena eller det andra. Representanter för polisen

framhåller situationella åtgärder medan socialtjänsten framhåller sociala åtgärder, men

påpekar att båda inriktningarna är viktiga. Ett problem som kan identifieras genom resultatet

är att man inte riktigt vet vilken fot man ska stå på. Allt är viktigt och allt vill man förebygga.

Det finns inte resurser för det synsättet. De lokala brottsförebyggande råden borde arbeta mer

systematiskt. Det krävs en starkare samsyn och samarbete och fastställande av vad man ska

satsa på, eller kort och gott; en ordentlig kartläggning med specifik problemformulering som

det råder samförstånd kring.

Sherman et al. (1997) konkluderar i sin rapport att det krävs utvärderingar för att komma fram

till vad som fungerar och vad som är effektivt. Utvärderingar har inte genomförts i de

undersökta stadsdelsområdena Norrmalm och Skarpnäck. När det gäller åtgärder så har

Sherman et al. (1997) exempelvis funnit att föräldrautbildning är en framgångsrik metod som

leder till att färre ungdomar utvecklar ett kriminellt beteende. Denna typ av insatser har

använts av socialtjänstförvaltningen i Stockholms stad genom projektet ”komet”35 som är en

typ av föräldrautbildning och som även har använts inom skolan och uppvisat positiva

35 Komet består av föräldrakomet- och skolkomet och är projekt implementerade av Precens (preventionscentrum) och FOU-enheten i Stockholms stad.

37

effekter i utvärderingar (Sundell & Forster, 2005). Skarpnäck har ett PMT36- liknande projekt

tillsammans med Ersta Sköndals högskola som i detta sammanhang kan framhållas. För övrigt

nämns inga åtgärder baserade på utvärderingar.

5.2 Allmänna problem rörande brottsprevention I sammanhanget bör det nämnas att det finns många problem och dilemman rörande

brottsprevention. För det första kan det vara svårt att fastställa effekter i utvärderingar av

brottspreventiva åtgärder eftersom det är omöjligt att konstanthålla alla variabler som kan

påverka effekten av den företagna åtgärden, vilket också gäller övrig forskning om effekter

som inte är av experimentell karaktär.

Dessutom är brottsprevention i mångt och mycket en fråga om integritet och frihet hos

individerna som lever i samhället. Vi skulle kunna övervaka de flesta platser där brott

förekommer med videokameror. Vi kan ta DNA prov på alla individer så att vi varje gång kan

leta efter DNA spår och sedan samköra med registret. Vi kan också tillåta polisen att använda

alltmer sofistikerade metoder och tvångsmedel som buggning för att effektivisera arbetet och

använda dessa även vid mindre grov brottslighet. Men mycket av detta är åtgärder som skapar

ett samhälle som de flesta av oss inte skulle trivas i. Till vilket pris ska vi arbeta bort

brottsligheten? Det handlar om att uppnå en balans mellan effektivitet och integritet (Flyghed,

2000). Vilken nivå på brottsligheten är acceptabel och hur kan vi enas om detta? Det är vidare

inte lätt att avgöra om tvångsbehandling eller inkapacitering av ett antal individer som begått

brottsliga handlingar ska kunna rättfärdigas av de eventuella brottsförebyggande effekter som

kan uppnås (Sarnecki, 2004). Hur man än ställer sig till dessa frågor är det viktigt att ha med

dessa aspekter i sitt tankesätt när man funderar på hur brott ska förebyggas.

5.3 Evidensbaserad prevention eller sunt förnuft? Även om det finns undantag så framkommer i denna studie att många av de

brottsförebyggande åtgärderna som genomförs i stadsdelsområdena baseras på sunt förnuft

istället för evidens. Finns det några problem med detta? Det beror på vems sunda förnuft som

används vid framtagandet av strategier och vad det baseras på. Dessutom verkar det som att

socialtjänstens sunda förnuft skiljer sig från polisens sunda förnuft. Om inte deras åsikter om

vad som är bra förebyggande åtgärder sammanfaller, får man lätt en ganska ostrukturerad

36 Parental Managing Training

38

strategi mot brott. Generellt ska man akta sig för att basera brottspreventiva insatser på det

sunda förnuftet, eftersom det finns stor risk att det finns åtgärder som många intuitivt skulle

tro är bra, men som har visat sig vara verkningslösa i flertalet studier.37 Därför är det bättre

att försöka satsa på åtgärder som har bevisats effektiva i studier eller att utvärdera eller följa

upp de åtgärder man företar för att se om strategierna är effektiva.

Med en fras lånad av professor Albert J Reiss Jr. (2002) anser Wikström & Torstensson

(1997) att forsknings- och utvecklingsarbete bör vara brottspreventionens kärnteknologi.

Reiss beskriver den lokala brottspreventionen på följande sätt och denna beskrivning passar

ganska väl in på resultatet av föreliggande studie:

De flesta brottsförebyggande åtgärder är grundade på otestade idéer snarare än på

systematisk grund eller tillämpad forskning som har visat att de är kostnadseffektiva och

leder till avsedda effekter. Åtgärdsförslagen är sällan framtagna och initierade av forskare

och specialister på beteende- och organisationskunskap. Snarare är åtgärderna ofta

framtagna och initierade av administratörer och praktiker i privata organisationer och

myndigheter som baserar åtgärdsförslagen på egna antaganden om, vad som orsakar brott,

vilka åtgärder som kan påverka dessa orsaker, och hur man bör organisera och införa

åtgärder. Dessa antaganden utgår ofta ifrån de egna erfarenheterna av att handskas med

brottsligheten och sunt förnufts baserade resonemang beträffande brottslighetens orsaker och

hur man åtgärdar dessa. (Reiss, A. J., 1992, s. 7 38)

Ett exempel på hur viktigt det är med kunskapsbaserad prevention är metoden ”Scared

straight” som nämnts tidigare och bygger på att visa ungdomar i riskzonen hur det är på ett

fängelse för att avskräcka personen från att begå brott. Detta är en metod som har använts i

Stockholms stad och som i flera undersökningar inte bara visat sig vara verkningslös, utan

även kontraproduktiv (Sherman, 2004; Svanberg, 2005, Sundell & Forster, 2005).

Wikström och Torstensson (1997) som var experterna till beredningen av ”Allas vårt ansvar”

(DS: 1996:59) menar angående gemensam problembild att problemet med att åstadkomma en

väl fungerande och effektiv samverkan på brottspreventionsområdet tycks hänga samman

37 T.ex. det brottspreventiva programmet ”scared straight”, som bygger på att visa ungdomar i riskzonen hur det är på ett fängelse, för att avskräcka dem från att begå brott. 38 Översättningen är gjord av Wikström & Torstensson, 1997, s. 5-6

39

med att det ofta saknas gemensamma utgångspunkter för samverkan. Denna analys kan även

appliceras på föreliggande studie trots att huvuddelen av informanterna framhåller det viktiga

med just samverkan för det brottspreventiva arbetet.

Enligt Wikström och Torstensson (1997) bör samverkan mellan olika aktörer på

brottspreventionens område ta sin utgångspunkt i: En gemensam uppfattning om vilka som är

de viktigaste faktorerna som påverkar brottsligheten och vad som är brottsprevention, samt

en gemensam beskrivning av den lokala problembilden utifrån vilken en gemensam lokal

brottspreventiv strategi formuleras.

Vidare menar de att den brottspreventiva strategin bör innehålla klart definierade mål för

brottsprevention och trygghetsskapande, samt socialt och situationellt inriktade åtgärder och

åtgärdsprogram baserade på brottspreventionsteori och den lokala problembilden. För att

lyckas med detta krävs det enligt författarna riktade och kvalificerade utbildningsinsatser och

för att uppnå en gemensam problembild krävs det kvalificerade kartläggningar och analyser

av den lokala problembilden. Denna analys av hur det lokala brottspreventiva arbetet bör

byggas upp stämmer överens med min egen analys, problembeskrivning och förslag till

förbättring i de undersökta stadsdelarnas arbete.

5.4 Rekommendationer och slutkommentar Genom resultatet i denna studie och i flera andra studier refererade i denna uppsats

framkommer att arbetet i de lokala brottsförebyggande råden sällan sker utifrån en

problembild skapad genom en systematisk kartläggning och att utvärderingar av de

brottsförebyggande åtgärderna är sällsynta. Förklaringarna till det kan vara många, en kan

vara en vilja hos aktörerna att snabbt visa på åtgärder de har genomfört för att kunna visa

allmänhet och politiker att de är handlingskraftiga. Vidare handlar det om resurs- och

kunskapsbrist. Om man istället går systematiskt tillväga med en kunskapsbaserad prevention

och med systematisk kartläggning skulle det ta längre tid att komma igång, men förmodligen

med mycket bättre resultat än med åtgärder ofta baserade på sunt förnuft.

Det är viktigt att låta det ta sin tid att bygga upp arbetet och förbereda sina insatser noga. Det

första de borde göra är att exempelvis följa Brottsförebyggande rådets idéskrifter om lokalt

brottsförebyggande arbete; börja med att göra en kartläggning av brottsligheten så att en

40

problembild kan skapas. Problembilden kan sedan besvara frågor som: Hur ser brottsligheten

ut i området? Vilken typ av brott sker och vem begår brotten? När och var sker brotten? Vilka

problem finns, vilka är skadeeffekterna av brottsligheten? Vad anser de boende? Hur ser

trygghetsnivån ut i området? Vilken typ av brottslighet ska prioriteras? Vilka orsaker finns till

brottsligheten? Ska tyngdpunkten ligga på situationella eller sociala brottsförebyggande

åtgärder?

Efter det kan forskningsöversikter göras på effektiva metoder som kan passa områdets lokala

kontext och de aktuella problem som finns. Sedan är det viktigt med utvärdering och

uppföljning av åtgärderna så att man vet om man jobbar effektivt eller om man bör

omstrukturera arbetet. Det brottsförebyggande arbetet bör också inkorporeras hos alla berörda

brottsförebyggare inom stadsdelsområdet så att alla arbetar mot samma mål. Vidare bör vissa

delar av arbetet lejas bort eller utföras under handledning av forskare eller andra experter som

är mer insatta i hur vissa åtgärder bör implementeras och hur utvärdering av åtgärderna ska gå

till.

Det återstår att se hur det lokala brottsförebyggande arbetet kommer att utvecklas och på vilka

sätt det kan effektiviseras. Kanske kommer det brottspreventiva arbetet att istället ledas

centralt. Det kommande brottsförebyggande programmet för Stockholms stads

brottsförebyggande arbete utarbetat av Precens har en hel del tankegångar som bygger på

central styrning (Svanberg, 2005). Då tonas tanken om det lokala brottsförebyggande arbetet

ned och ledorden i budgetpropositionen ”Allas vårt ansvar” om lokal brottsprevention får

därmed inte samma betydelse. Precens brottsförebyggande program är fortfarande ute på

remiss och kommunfullmäktige ska godkänna det innan det kan implementeras i Stockholms

stad.

41

Referenser

BRÅ (1999:5): Bygga upp brottsförebyggande arbete. Idéskrift nr 1. Fritzes: Stockholm.

BRÅ (1999:13): Kartläggning, problemanalys & prioriteringar. Idéskrift nr. 2. Fritzes:

Stockholm.

BRÅ (2000:5): Utvärdering & dokumentation. Idéskrift nr. 4. Fritzes: Stockholm.

BRÅ (2003:13): Tio lokala brottsförebyggande råd. Idéskrift nr. 11. Fritzes: Stockholm.

BRÅ (2005:15): Ett steg på väg - kartläggning av de lokala brottsförebyggande råden.

Fritzes: Stockholm

Carlsson, K.M., Skagerö, A. (2005): Brottsförebyggande arbete i Stockholms stads stadsdels-,

fackförvaltningar och bolag. Precens. Stockholms Stad.

http://www.stockholm.se/files/96600-96699/file_96664.pdf

Cohen, L.E. & Felson M.(1979): Social change and crime rate trends: A routine activities

approach. American Sociological Review 44:588-608.

Ds 1996:59 Allas vårt ansvar - Ett nationellt brottsförebyggande program.

Flyghed, J. (red.) (2000): Brottsbekämpning – mellan effektivitet och integritet. Lund.

Studentlitteratur.

Frankfort-Nachmias, C., Nachmias, D. (1996): Research Methods in the Social Sciences,

London, Arnold.

Hirschi, T (1969): Causes of Delinquency. Berkeley: University of California Press.

Garland, D (2001): The culture of control. Crime and social order in contemporary society.

Oxford: University Press.

42

Kjaer Jensen M. (1995): Kvalitativa metoder för samhälls- och beteendevetare. Lund.

Studentlitteratur.

Kvale, S. (1997): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund. Studentlitteratur.

Lab, S. P. (2000): Crime Prevention: Approaches, Practices and Evaluations. Fourth edition.

Cincinnati: Anderson Publishing Co.

Lindahl, E., Mattsson, F. (2003): Brottsförebyggande insatser i utsatta områden: En studie av

storstadsarbetet. Brottsförebyggande rådet, Stockholm.

Merton, R. K. (1938): Social Structure and Anomie. American sociological review, Vol. 3,

No. 5, 672-682.

Patton, M. Q. (1987): How to Use Qualitative Methods in Evaluation, California: Sage

Publications.

Polismyndigheten i Stockholms län, Forsknings- och Utvecklingsenheten, (2001): Bo Tryggt 01. Principdiskussioner, råd och förslag till lösningar för en tryggare och säkrare boendemiljö. Stockholm.

Reiss, A. Jr. (1992): Research as the core technology in crime prevention. I Crime Control:

Past, present and future. Seoul: Korean institute of criminology.

Sahlin, I (2000): Brottsprevention som begrepp och samhällsfenomen. Lund: Arkiv förlag.

Sarnecki, J. (2003): Introduktion till kriminologi. Lund. Studentlitteratur.

Sarnecki, J. (2004): Kunskapsbaserad brottsprevention. Teoretiska utgångspunkter för

brottsförebyggande arbete i Stockholms stad. Precens. Stockholm.

Sherman, L. W., Gottfredson, D., MacKenzie, D., Eck, J., Reuter, P. & Bushway, S. (1997): Preventing Crime: What Works, What Doesn't, What's Promising: A Report to the United States Congress. Washington, DC: US Department of Justice.

43

Sherman, W. L., (2004): Kostnadseffektivt och vetenskapligt beprövat brottsförebyggande

arbete. Föreläsning i november 2004, Stockholm. www.bra.se.

Skr. 2001/01:62 Brott kan förebyggas! Utvecklingen av det brottsförebyggande arbetet

Sundell, K., Forster, M. (2005): En grund för att växa: Forskning om att förebygga

beteendeproblem hos barn. FOU-rapport 2005:1. Stockholms stad.

Svanberg, K. (2004): Inventering av det lokala brottsförebyggande arbetet i Stockholms stad.

Precens. Stockholm.

Svanberg, K. (2005): Stockholms stads brottsförebyggande program. Precens. Stockholm.

Trost, J. (1997): Kvalitativa intervjuer. Lund. Studentlitteratur.

Wikström, P.H, Torstensson, M (1997): Lokalt brottsförebyggande arbete. Organisation och

inriktning. Rapport från problemgruppen 1997:2. Polishögskolan. Forskningsenheten.

Stockholm.

Tidskrifter

Dagens Nyheter, 041219

Dagens Nyheter, 011227

ETC, 2005:5.

Internet

www.stockholm.se

www.bra.se

www.campbellcollaboration.org

www.vetenskapsradet.se

www.njcrs.org

44

Bilaga Intervjuguide Problembild

1a) Hur ser problemen med brottslighet ut i skarpnäcks stadsdelsområde?

b) Hur kommer ni fram till det?

c) Kartläggning? d) Hur?

e) Använder ni er av kriminalstatistik? f) Trygghetsmätningar?

g) Vilka brott prioriteras? Varför? Vad grundas det på?

h) Vad ska ni göra åt denna typ av brottslighet?

i) Varför tror ni att denna brottslighet uppkommer?

j) Vad gör man åt det? Vad grundar ni det på?

Strategier

2a) Vilka brottsförebyggande planer har ni?

b) Är dessa nedskrivna i några dokument eller verksamhetsplaner?

c) Hur kommer ni fram till vad som är bäst att göra?

d) Satsar man på åtgärder av situationell karaktär? Social karaktär? Långsiktiga planer?

e) Vad är mest effektivt att göra? Vad grundar sig detta på? Studier/forskning? Vilken?

f) Vad tror du för övrigt är effektivt mot brottslighet som inte direkt är insatser som ni

företagit för att minska brottsligheten? (omedveten brottsprevention)

Organisation och samarbete

3a) Hur ser organisationen ut i det brottsförebyggande arbetet? Rådet?

b) Vilka samarbetar ni med? Hur går det till?

c) Fungerar det bra? Varför/varför inte?

d) Har ni sett några konkreta resultat av det? På vilket sätt? Har denna brottslighet minskat?

Allmänt om brottsprevention

4a) Vad har gjorts tidigare för att minska eller stoppa en viss typ av brottslighet? Exempel?

b) Var det effektivt? Hur kom ni fram till det?

c) Utvärderar ni era insatser? Hur?

45

d) Vad tror du skillnaden är mellan problemen i innerstaden och de problem som är i

förorten?

e) Satsar man på olika strategier i innerstaden och ytterstaden? Hur, vad?

f) Vad tror du att man borde göra för att minska brottsligheten generellt?

g) Utgår man från några specifika teorier om orsaken till brottsligheten?

h) Hur mycket av ert arbete baseras på forskning om effektiva brottförebyggande åtgärder?

Framtid

5a) Vad tror du krävs för ett effektivt brottsförebyggande arbete?

b) Vilka problem kommer att förvärras?

c) Vilka problem kommer att minska?

d) Vilka problem kan tänkas dyka upp; vilka farhågor har man? Någon beredskap för det?

46