Kriminologiska institutionen

Början av en kriminell karriär

En kvalitativ intervjustudie med kriminella unga vuxna

Examensarbete för masterexamen i kriminologi 30hp Kriminologi Avancerad nivå Vårterminen 2014 Alexandra Zamparutti

2

Förord Jag vill börja denna uppsats med att tacka dem som har gjort min studie möjlig. Tack till

projektledarna i den sociala insatsgruppen, som hjälpt mig komma i kontakt med

intervjupersoner till denna studie. Tack till mina intervjupersoner som så generöst delat med

sig av sina livshistorier. Tack till Anna Skördäng för konstruktiv feedback och uppmuntran i

uppsatsskrivandet. Tack till min syster Rebecca Zamparutti för hjälp med språket.

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats var att beskriva livsförlopp för individer med en kriminell livsstils.

Jag har studerat processer som lett fram till att de intervjuade började begå brott och tolkat

dessa utifrån teorin om sociala band.

Min frågeställning var:

Hur beskriver de intervjuade sina liv fram till att de började begå brott?

Jag har genomfört kvalitativa livsförloppsintervjuer med deltagare i en social insatsgrupp. Jag

utgick i denna studie från ett dynamiskt livsförloppsperspektiv och min utgångspunkt för

analys av intervjuerna tog jag i Hirschis (1969) teori om sociala band och den utveckling av

denna teori för livsförloppsforskningen som har gjorts av Sampson och Laub (1993). Denna

teoretiska ansats har visat sig användbara för att tolka resultaten av denna studie.

Resultaten tyder på att de intervjuade under barn- och ungdomstiden hade flera, både

strukturella och individuella, riskfaktorer för att utveckla problem som brottslighet och

drogbruk. Bland annat hade flera ogynnsamma hemförhållanden, som splittrad familj, många

byten av bostadsort och ekonomiska svårigheter. Flera av de intervjuade beskriver också

segregationen i bostadsområdet som en viktig påverkansfaktor under uppväxten. Att börja

begå brott har i tidigare studier kopplats till svag anknytning till skola och familj (Soothill

m.fl., 2009:68) och detta stämmer väl överens med resultaten i denna studie. Majoriteten av

de intervjuade började skolka redan i tidig skolålder och ett samband mellan skolk (svag

anknytning till skolan) och brottsdebut tycks finnas. Jag fann även att omhändertagande av

unga har försvagat anknytningen till familj och skola och även påverkat de ungas övertygelse

om lagar och normers validitet.

3

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1. Inledning 4

2. Bakgrund 5

3. Problemformulering och syfte 7

4. Teori 7

4.1 Livsförloppet och sociala band 7

4.2 Sociala band 8

4.3 Kritik av teorin 9

5. Tidigare forskning 11

5.1 Riskfaktorer 12

5.2 Sociala band till skola och familj 12

6. Metod 15

6.1 Intervjudeltagarna 15

6.2 Urval och bortfall 16

6.3 Min roll som intervjuare och utvärderare av den sociala insatsgruppen 17

6.31 Kunskapssyn och förförståelse 18

6.4 Genomförande 19

6.4.1 Bearbetning och analys av intervjuerna 20

6.5 Validitet och reliabilitet 22

6.6 Etiska överväganden 23

6.7 Reflektioner kring undersökningens metod 24

7. Resultat och analys 25

7.1 Riskfaktorer 26

7.2 Anknytning till familj 28

7.3 Delaktighet och åtaganden i skola och fritidsaktiviteter 30

7.4 Övertygelse om lagar och normers validitet 34

8. Avslutande diskussion och slutsatser 37

9. Litteraturförteckning 41

10. Bilagor 44

4

1. Inledning

Att studera kriminalitet genom att titta på förändringar i individers brottslighet över tid, har

kommit att bli en viktig del av kriminologin. De övergripande frågor som man vill besvara

inom livsförloppskriminologin är: varför och hur människor börjar begå brott (onset),

fortsätter (persistence) och upphör (desistance). Det vill säga hur kriminaliteten varierar inom

en individs livsförlopp till skillnad från att studera hur kriminalitet varierar mellan olika

grupper av individer (Sampson & Laub, 1993:6f, Carlsson, 2014:14f).

Det finns två huvudsakliga perspektiv inom livsförloppskriminologin, det statiska och det

dynamiska. Det statiska perspektivet ser kriminalitet som ett uttryck för en benägenhet att

begå brott som orsakas av individens egenskaper, som till exempel låg självkontroll och

spänningssökande. Dessa egenskaper anses utvecklas i tidigt (redan kring åtta års ålder), för

att sedan vara stabila genom livet (Soothill m.fl. 2009:18f). Upphörande med kriminalitet är

enligt denna modell en följd av en mognadsprocess, där individen helt enkelt växer ifrån de

egenskaper som bidrog till benägenheten att begå brott (Sampson & Laub, 1993:9f, Carlsson,

2014:27). Den statiska modellen har utvecklats av Gottfredson och Hirschi och förespråkas

framförallt av dem och Terrie Moffit. Moffit menar att det finns två typer av kriminella, de

som enbart begår brott i tonåren (adolocent-limited offenders) och de som begår brott över

större delen av livet (life-course persistent offenders). Hos den grupp som bara begår brott i

tonåren är kriminaliteten starkt kopplad till umgänge med andra ungdomar som begår brott. I

övergången till vuxen ålder slutar dessa individer begå brott då detta beteende inte längre

”passar in” i rollen som vuxen. Den andra gruppen, som begår brott över större delen av livet,

däremot utvecklar tidigt egenskaper som förknippas med brottsbenägenhet (låg självkontroll,

spänningssökande m.m.) och dessa fortsätter begå brott också i vuxen ålder (Piquero,

2004:11). Den statiska modellen stöds inte helt av empiriska studier, då mycket tyder på att

människor även i vuxen ålder förr eller senare upphör med kriminalitet (Sampson & Laub,

1993:12f, Carlsson, 2014:28ff).

Det dynamiska perspektivet, som förespråkas av framförallt Robert Sampson och John Laub,

ser inte kriminalitet och brottsbenägenhet som stabila egenskaper, utan som något som

ständigt förändras över tid. De har utgått från Travis Hischis teori om sociala band och

utvecklat en dynamisk teori som även förklarar förändring i brottsligt beteende över tid

(Sampson & Laub, 1993:15ff). Jag har i denna uppsats utgått från det dynamiska perspektivet

på kriminalitet över livsförloppet och undersökt hur individer (som i vuxen ålder har

kriminella karriärer) beskriver sitt livsförlopp fram till att de började begå brott.

5

I Sampson och Laub (1993) definieras livsförlopp som “pathways through the age

differentiated life span” och “sequence of culturally defined age-graded roles and social

transitions that are enacted over time” (Sampson och Laub, 1993:8). Två centrala begrepp i

livsförloppsforskningen är livsbana (trajectory) och övergång/förändring (transition). En bana

eller en riktning i utvecklingen över tid kan till exempel vara en arbetslivsbana, ett förhållande

eller en kriminell bana. Med bana menar man långsiktiga beteendemönster som består av en

rad av övergångar. En övergång (eller förändring) markeras av händelser inom en bana som

till exempel första brottet i en kriminell bana. Övergångar är förändringar i tillstånd som sker

mer eller mindre plötsligt (Sampson och Laub, 1993:8). En övergång kan generera en

vändpunkt i en bana om förändringen innebär att banan tar en annan riktning. Ett annat

begrepp som ofta används när man talar om en kriminell bana är kriminell karriär (Sampson

& Laub, 1993:8, Piquero m.fl., 2007:29). En kriminell karriär innebär alltså den longitudinella

sekvens brott som begåtts av en person, det vill säga, karriären är tiden från det första brottet

till det sista (Soothill m.fl. 2009:2, Carlsson, 2014:15).

Kvantitativa metoder har länge varit dominerande inom livsförloppsforskningen och

framförallt i Sverige har olika former av register utgjort en viktig källa till kunskap om hur

kriminalitet varierar över livsförloppet. Det finns dock frågor som inte kan besvaras genom

enbart kvantitativ forskning och därför krävs även kvalitativa studier för att få en mer

komplett bild av detta komplicerade ämne (Laub & Sampson, 2001:1f, Carlsson, 2014:20f).

Denna uppsats ämnar, genom kvalitativa livshistorieintervjuer med kriminella unga vuxna,

bidra till kunskapen om hur kriminella karriärer startar och hur processer som leder fram till

det första brottet kan förstås.

2. Bakgrund

Intervjupersonerna i denna studie är alla deltagare i en social insatsgrupp i Stadsdel Y och

Stadsdel X1 i Stockholms stad, och det är genom mitt arbete som utvärderare av denna sociala

insatsgrupp som jag har kommit i kontakt med intervjupersonerna. Därför vill jag här först ge

en liten bakgrund till vad sociala insatsgrupper är och mitt arbete som utvärderare av en sådan

insatsgrupp.

1 Namnen på stadsdelarna har avidentifierats för att skydda intervjupersonernas identitet (se vidare avsnitt 5.6 etiska överväganden)

6

Sociala insatsgrupper är en form av riktad åtgärd för att hjälpa ungdomar och/eller unga

vuxna som riskerar att hamna i, eller befinner sig i grov kriminalitet. Arbetet med sociala

insatsgrupper har sitt ursprung i SOU 2010:152 och syftet med sociala insatsgrupper är att

socialtjänsten, som har huvudansvaret, tillsammans med den lokala polisen ska bilda

insatsgrupper. Inom sociala insatsgrupper ska kriminalitet sedan motverkas genom att

individuella handlingsplaner skapas för de unga. Handlingsplanerna ska vara dynamiska och

kunna anpassas efter de enskilda individernas behov. Beroende på individens behov, kan även

Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse, missbruksvården och psykiatrin samt ideella

organisationer och näringslivet kopplas till insatsgruppernas arbete (SOU 2010:15). Sociala

insatsgruppers uppdrag är att mobilisera samhällets befintliga resurser för att minska

kriminaliteten och öka tryggheten, både för deltagarna och för medborgarna i samhället.

I årsskiftet 2012/2013 startade en social insatsgrupp i Stadsdel Y och Stadsdel X i Stockholms

stad, riktad till unga vuxna i åldern 20-29 som saknar fast sysselsättning (arbete/studier), som

huvudsakligen försörjer sig genom brott och som lever under dåliga sociala förhållanden (som

hemlöshet, narkotikabruk m.m.). Dessa personer har tidigare varit i kontakt med socialtjänst

och polis under uppväxten och har inte lyckats skapa en socialt trygg tillvaro i myndig ålder

(Projektplanen, 2013). Deltagandet i denna sociala insatsgrupp för vuxna är helt frivilligt.

Intresset för att delta i denna insatsgrupp är stort och den har cirka 40 deltagare och ännu fler

står på en väntelista för att få delta. Fler än 40 deltagare åt gången har inte varit möjligt på

grund av begränsade resurser. För att delta i sociala insatsgruppen krävs att deltagarna ger sitt

samtycke till att lyfta på sekretessen kring deras personliga uppgifter, detta för att möjliggöra

ett samarbete mellan olika myndigheter.

I samband med att denna sociala insatsgrupp startades beställde Stockholms stad en

utvärdering av den från Stockholms universitet. Utvärderingen består av två delar, en

effektutvärdering där insatsgruppens effekt på deltagarnas kriminalitet kommer att studeras

med hjälp av data från polisens register. Den andra delen är en processutvärdering, som jag

genomfört, där den sociala insatsgruppens struktur och uppbyggnad har dokumenterats och

analyserats. Utöver dessa två delar av utvärderingen har jag intervjuat deltagarna i projektet,

2Regeringen beslutade i februari 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå åtgärder för att

förhindra kriminella grupperingars etablering i samhället. Länspolismästaren Carin Götblad utsågs till särskild

utredare. Resultatet av utredningen presenteras i SOU 2010:15 ”Kriminella grupperingar – motverka

rekrytering och underlätta avhopp”, där bland annat Sociala insatsgrupper föreslås som åtgärd.

7

dessa intervjuer utgör grunden för denna uppsats och kommer även att användas i

utvärderingen (detta beskrivs vidare i uppsatsens metodavsnitt).

3. Problemformulering och syfte

En ökad kunskap om hur människors kriminella karriärer utvecklas är viktig till exempel ur

ett brottspreventivt syfte. Bättre kunskap kan hjälpa oss att förstå hur kriminella karriärer

startar, vilken typ av insatser individer med kriminella karriärer behöver för att upphöra med

brott och när olika typer av insatser kan vara effektiva (Laub & Sampson, 2001:3).

Syftet med uppsatsen är att beskriva livsförloppet, för individer med kriminella karriärer3,

fram till att de började begå brott, Jag ville alltså studera processer som lett fram till att de

intervjuade började begå brott och försöka tolka dessa utifrån teorin om sociala band.

Frågeställningen är således:

Hur beskriver intervjudeltagarna sina liv fram till att de började begå brott?

4. Teori

Det finns flera teorier om varför människor börjar begå brott. Då jag i denna studie ville

studera just förändring i kriminalitet över livsförloppet, mer specifikt steget in i kriminalitet,

har jag tagit min teoretiska utgångspunkt i Sampson och Laubs dynamiska livsförloppsteori

som är baserad på teorin om sociala band.

4.1 Livsförloppet och sociala band

Inom livsförloppskriminologi studerar man, som sagt, hur kriminellt beteende förändras över

tid; varför människor börjar begå brott, varför de fortsätter med kriminella karriärer och hur

och varför kriminella karriärer upphör. Med andra ord hur kriminaliteten varierar inom en

individs livsförlopp, till skillnad från att studera hur kriminalitet varierar mellan olika

individer eller grupper vilket brukar studeras i traditionella så kallade

tvärsnittsundersökningar (Sampson & Laub, 1993:6f, Carlsson, 2014:14f, Devers, 2011:3f).

3 I min studie har jag fått tillgång till mina intervjupersoner genom en social insatsgrupp och intervjupersonerna

deltar i denna grupp i egenskap av att de är vuxna som försörjer sig genom kriminalitet och utifrån det har

definierats som att ha kriminella karriärer. Denna bedömning har gjorts i samverkan mellan polisen, sociala

insatsgruppens projektledare och deltagarna själva.

8

De två forskarna Robert Sampson och John Laub har, i boken Crime in the making (1993),

utvecklat en åldersgraderad teori om sociala band och kriminalitet. Den åldersgraderade teorin

är en dynamisk teori som är baserad på Hirshis kontrollteoretiska4 teori om sociala band (se

nedan) och förklarar både stabilitet och förändring i kriminalitet över tid.

4.2. Sociala band

Enligt teorin om sociala band är avvikande och kriminella handlingar ett resultat av att en

individs band till det konventionella samhället är svaga eller har brutits (Hirschi, 1969:16).

Travis Hirschi beskriver fyra typer av band till samhället som hindrar människor från att

avvika från normer: anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse.

Sociala band uppstår genom att människor på olika sätt interagerar med sin sociala miljö.

Således är en stark anknytning till andra människor, enligt Hirschi, grunden till

internaliseringen av normer och därigenom till vårt samvete. En individ som har en svag

anknytning till andra har inte i tillräcklig utsträckning internaliserat samhällets normer och är

”fri” att bryta mot normen och agera i strid mot andra människors förväntningar och önskemål

(Hirschi, 1969:17f). För barn och unga är det framförallt anknytningen till föräldrarna som är

av stor betydelse. Ett starkt emotionellt band till föräldrarna innebär att föräldrarna har en

psykologisk närvaro hos barnet och att barnet söker sina föräldrars åsikt. Även när föräldern

inte är där kan barnet överväga vad föräldern skulle tycka om ett visst beteende och agera

därefter (Kubrin, m. fl. 2009:170).

Människor investerar sin tid och energi i olika aktiviteter som utbildning, arbete och att skapa

sig ett gott rykte i samhället. Att begå en avvikande handling, till exempel ett brott, innebär att

man riskerar att förlora det som man investerat genom tidigare konventionella handlingar. I

den sortens band, Hirschi kallar dem för åtagande, finns alltså en rationell aspekt där risker

kan vägas mot vinster. Om man har investerat mycket tid och energi, exempelvis i att bygga

upp ett gott rykte eller ett företag, kan man genom att begå brott riskera att förlora ryktet

och/eller företaget. Därför väljer man att avstå från den avvikande handlingen (Hirschi,

1969:20f).

En annan typ av sociala band, delaktighet i konventionella aktiviteter, innebär att människor

ofta inte har tid att engagera sig i avvikande beteenden. En person som har arbetstider att

4 Kontrollteorierna, varav Hirschis är en, har gemensamt att de istället för att studera brottslighetens orsaker söker förklara konformitet och varför människor inte begår brott. En grundtanke är att människor avstår från att begå brott på grund av den kontroll som det omgivande samhället och/eller vi själva (självkontroll) utövar på vårt beteende (Sarnecki, 2009:239f).

9

passa, möten, familj att ta hand om och olika fritidsaktiviteter har helt enkelt inte tid över för

att begå brott (Hirschi, 1969:22).

Slutligen menar Hirschi att en övertygelse om normer och lagars giltighet hindrar oss från att

avvika. Ju mindre övertygad en person är om lagens giltighet, desto mindre viktigt anser

han/hon att det är att följa lagen och desto lättare är det att bryta mot den utan att uppleva

obehag (Hirschi, 1969:26).

Dessa typer av sociala band samverkar med varandra. En person med stark anknytning till

konventionella människor/institutioner har sannolikt också åtaganden inom konventionella

aktiviteter. Åtaganden såsom exempelvis ett arbete förutsätter ofta delaktighet i

konventionella aktiviteter. Även anknytning till andra konforma människor och övertygelse

om normers validitet samvarierar ofta. Stark anknytning till exempelvis föräldrar som har en

stark övertygelse om normers validitet påverkar sannolikt barnets övertygelse om detsamma

(Hirschi, 1969:27ff). Band till det konventionella samhället är alltså, enligt teorin om sociala

band, något som hindrar människor från att begå brott och om de försvagas har människor

lättare att bryta mot lagen.

Sampson och Laub menar att band till olika institutioner är olika viktiga i olika åldrar. I barn

och ungdomen, som studeras i denna uppsats, är de sociala banden till familj och skola de

viktigaste och brister i dessa kan förklara brottslighet i barn och ungdomen. Enligt Sampson

och Laub finns sedan en kontinuitet i avvikande från barndomen till vuxen ålder. Men i vuxen

ålder finns flera faktorer som kan påverka den sociala kontrollen, de viktigaste är arbete och

äktenskap. Förändringar i sociala band till familj och arbete kan delvis förklara förändringar i

kriminalitet senare i livsförloppet (Sampson & Laub, 1993:7).

4.3 Kritik av teorin Som mot alla teorier så finns det en del kritik mot teorin om sociala band och dess giltighet.

Jag kommer ta upp den mest förekommande kritiken här och diskutera den i relation till min

egen studie.

De olika typerna av band i Hirschis teori är nära relaterade till varandra och en vanlig kritik av

teorin är att Hirschi inte specificerat hur de är relaterade till varandra. Hirschi menade dock

att anknytningen till föräldrar har en central roll och att denna anknytning kan ses som det

viktigaste och som det band som har störst inflytande på de andra typerna av band. Även

andra forskare har bekräftat att anknytningen till föräldrarna spelar en avgörande roll och att

detta band också påverkar de andra banden, så som deltagande och åtagande i konventionella

10

aktiviteter och övertygelsen och tron på samhällets lagar och normer (Kubrin m. fl.

2009:172f).

Andra forskare har kritiserat att bandet delaktighet skulle hindra människor från att begå brott.

De menar att det inte behöver ta speciellt lång tid att begå ett brott och hypotesen är ju att en

person som är delaktig i konventionella aktiviteter inte har tid att ägna sig åt avvikande

beteenden. Denna kritik hör samman med den ovan nämnda, att banden är nära relaterade till

varandra, och andra forskare har föreslagit att koncepten delaktighet och åtaganden bör

integreras, eftersom delaktighet och åtaganden tillsammans kan förklara varför personer som

är involverade i konventionella aktiviteter inte begår avvikande handlingar (Kubrin m. fl.

2009:171f).

Jag har i min studie valt att se på de olika banden som integrerade och samverkande, då det i

många fall har varit svårt att studera dem separat. I resultatdelen av uppsatsen beskriver jag

mina resultat utifrån de olika banden och diskuterar hur de samverkar.

Ett ytterligare mål för kritik av Hirschis teori är hans syn på anknytning till kamrater (Kubrin

m. fl. 2009:182f). Flera andra forskare, framförallt förespråkare för socialinlärningsteori och

differentiella associationer5 (Sutherland, 1955:77f, Soothill m.fl., 2009:103f), menar att unga

som har stark anknytning till kamrater som begår brott, eller är involverade i andra avvikande

beteenden, har större risk att själva börja begå brott (ibid). Hirschi själv menade att stark

anknytning till andra, oavsett om de begår brott eller inte, minskar benägenheten att begå

brott. Han menade vidare att unga som har starka sociala band till konventionella personer

och aktiviteter i övrigt, sannolikt inte skapar starka band till kriminella kamrater. Detta

ifrågasätts som sagt av många forskare och det stöds inte av forskningen på området (Kubrin

m. fl. 2009:183). Flera forskare har därför föreslagit att Hirschis teori om sociala band bör

kompletteras med teorin om differentiella associationer för att förklara hur anknytning till

andra kriminella ökar risken att börja begå brott (Box, 1983:178, Church m.fl. 2012:1036).

Jag håller med om den kritik som framförts ovan vad gäller anknytning till andra kriminella

ungdomar och tycker själv att Hirschis teori skulle gynnas av att inkorporera teorin om

differentiella associationer. Jag har dock i denna studie valt att främst studera banden till skola

5 Sutherland menar att det i samhället finns en konflikt mellan en kriminellkultur och en icke- kriminellkultur och att individer drar sig till den kultur de mest förknippar sig med. Kriminellt beteende lärs sedan in av andra kriminella i denna kultur (Sutherland,1955:77f, Soothill m.fl., 2009:103f).

11

och familj och uteslutit band till kamrater, eftersom familj och skola, enligt Sampson och

Laubs åldersgraderade teori är de viktigaste institutionerna i ungdomen (Sampson & Laub,

1993:7).

En ytterligare kritik av teorin är kopplad till svårigheterna att testa den, det vill säga hur kan

man till exempel mäta anknytning till föräldrarna? (Kubrin m. fl. 2009:173f). Hirschi själv

formulerade fem olika mått på anknytning till föräldrarna (föräldrars övervakning/tillsyn,

emotionell anknytning, barnets identifiering med föräldrarna, disciplinär teknik och intimitet i

kommunikationen mellan barn och föräldrar) och varje mått hade en skala för att mäta

styrkan. Efterföljande forskning på sociala band har ibland kritiserats för att de använder

alternativa operationaliseringar för att mäta de olika elementen i sociala band till olika

institutioner (Kubrin m. fl. 2009:173f). I metodavsnittet 5.7 Reflektioner kring

undersökningen, kommer jag att diskutera denna kritik i förhållande till min egen studie.

Teorin och de olika elementen av sociala band används i dagens forskning ofta mer löst

definierat än i Hirschis ursprungliga teori.

5. Tidigare forskning Det finns ingen allmän konsensus för hur början av en kriminell karriär ska definieras. Vissa

forskare fokuserar på officiella brottsregister och använder första polisgripandet eller första

domen för ett brott som ett mått på när den kriminella karriären börjar. Andra använder

självrapporterade data, till exempel individens egna uppgifter om första gången de begått ett

brott (Soothill m .fl., 2009:59). Jag har i denna studie använt mig av denna senare definition

och ser början av den kriminella karriären som den tidpunkt då de intervjuade själva berättar

att de började begå brott. Detta val motiveras dels av den typ av studie jag gjorde, jag hade

bara tillgång till respondenternas egna berättelser, och dels tycker jag att det finns fördelar

med självrapporterade uppgifter, bland annat eftersom många brott aldrig upptäcks och

officiella register därför kan ge en snedvriden bild av när den kriminella karriären börjat

(Piquero m.fl, 2007:3). Även självrapporterade data har naturligtvis sina begränsningar,

respondenterna kan lämna ”felaktiga” uppgifter antingen medvetet för att de ljuger eller för att

deras minnen fallerar då de försöker återberätta något som hänt flera år tillbaka i tiden (se

vidare i metodavsnittet) (Soothill m. fl., 2009:74).

I detta avsnitt tar jag upp tidigare forskning om hur sociala band och andra faktorer kan

inverka på människors livsförlopp och steg in i kriminalitet.

12

5.1 Riskfaktorer Så kallade riskfaktorer är något som ofta diskuteras när det gäller varför människor börjar

begå brott. Inom livsförloppskriminologin anses riskfaktorer kunna påverka framtida

kriminella karriärer. Riskfaktorer är förutsättningar eller händelser som ökar sannolikheten för

kriminellt beteende. Det kan handla om individuella egenskaper, familjeförhållanden eller

sociala och strukturella faktorer (Carlsson, 2014:36f). Forskning på riskfaktorer tyder på att

dåliga förutsättningar inom ett område ofta påverkar förutsättningarna även inom andra

områden. Ogynnsamma hemförhållanden som splittrad familj, flera byten av bostadsort,

ekonomiska svårigheter och dåligt stöd hemifrån med läxor och skolarbete kan till exempel

påverka en individs skolprestationer och så vidare. Forskning på riskfaktorer har också visat

att ju fler riskfaktorer en individ har desto större är sannolikheten för framtida brottslighet

(Nilsson, 2002:62).

Byte av bostadsort under uppväxten påverkar förmodligen anknytningen till skola och

kamrater, då en flytt ofta innebär att man också byter skola och flyttar ifrån sina tidigare

kamrater. Riskfaktorer kan alltså kopplas till sociala band teorin eftersom svaga sociala band

till skola och familj (se vidare nedan) ses som förutsättningar som ökar risken för kriminalitet

(Sampson & Laub, 1993:80,93, 103). På samma sätt finns det faktorer som minskar

sannolikheten för brottslighet – skyddsfaktorer. Även här handlar det både om individuella

egenskaper, familjeförhållanden och sociala och strukturella faktorer. Trots att en person har

många riskfaktorer i barndomen är det inte säkert att denne kommer att utveckla en kriminell

karriär. Det är också möjligt att en person med få riskfaktorer och många skyddsfaktorer

kommer att utveckla en omfattande brottskarriär. Detta kallas för prediktionsproblemet eller

problemet med ”falska positiva” och ”falska negativa”. En person med många riskfaktorer

och få skyddsfaktorer som förutspås utveckla en kriminell karriär och inte gör det är en falsk

positiv prediktion. En person som inte förväntas bli kriminell (utifrån antal riskfaktorer och

skyddsfaktorer) men blir det trots allt är en falsk negativ (Soothill m.fl. 129f).

5.2 Sociala band till skolan och familjen Enligt Sampson och Laubs åldersgraderade teori om sociala band är, som sagt, skolan och

familjen de viktigaste institutionerna för social kontroll för barn och ungdomar (Sampson &

Laub, 1993:7).

Skolan beskrivs ovan som en skyddsfaktor, genom att ungdomar som går i skolan inte har lika

mycket fritid till att begå brott (Soothill m.fl, 2009:68), med Hirschis termer så är

13

delaktigheten i konventionella aktiviteter ett band som hindrar från avvikande (Hirschi,

1969:22). Detta resonemang har, som redan nämnts, kritiserats då det egentligen inte krävs

särskilt mycket tid för att begå ett brott. Sampson och Laub skriver dock i ”Crime in the

making” att flera studier, inklusive deras egen, visar att ju starkare ungas band till skolan är

desto lägre är sannolikheten att de begår brott (Sampson & Laub, 1993:100).

I bandet anknytning till skolan har fyra olika element identifierats; skolprestation,

pedagogiska ambitioner och förväntningar, delaktighet i skolaktiviteter samt skolrelaterad

känsla av tillfredsställelse. En del tidigare studier tyder på att dåliga skolprestationer har det

starkaste sambandet med brottslighet, men dessa element samvarierar ofta och det är svårt att

avgöra om skolprestationen påverkar delaktighet i skolaktiviteter eller tvärtom (Sampson &

Laub, 1993:101ff). Även att skolka från skolan har visat sig vara ett beteende, särskilt i tidig

ålder, som tyder på svaga band till skolan och bristande övervakning, som kan leda till

problem längre fram (Nilsson, 2002:62, Sampson & Laub, 1993:101ff).

Likt starka band till skolan, så minskar risken att unga begår brott genom starka band till

familjen, enligt sociala bandteorin (Sampson & Laub, 1993:64ff). I Sampson och Laubs

välkända, longitudinella studie (som baserats på det stora datamaterial som forskarparet

Glueck och Glueck samlat in) fann de att svaga band till familjen i form av dålig anknytning

till föräldrarna, bristande övervakning och disciplin var korrelerat med kriminalitet (Sampson

& Laub, 1993:95f).

Flera andra forskare har studerat hur familjeförhållanden och familjestruktur påverkar

ungdomars risk att börja begå brott. Christopher Kierkus och John Hewitt har undersökt just

familjestrukturens koppling till ungdomsbrottslighet. De har genomfört nationellt

representativ tvärsnittsundersökning av ungdomar mellan 12 och 17 år i USA, där de via

telefon intervjuat både föräldrar och ungdomarna (Kierkus & Hewitt, 2009:126). De har även

kontrollerat sambandet mellan familjestruktur och ungdomsbrottslighet mot faktorer som kön,

etnicitet och socioekonomisk status, familjens storlek, bostadsområde och ålder (Kierkus &

Hewitt, 2009: 129f). De menar att resultaten av studien visar att barn i ”icke-traditionella”

familjestrukturer, till exempel familjer där föräldrarna är skilda eller där barnen bara har

kontakt med den ena föräldern, i större utsträckning börjar begå brott jämfört med barn som

bor tillsammans med båda föräldrarna, oavsett faktorer som kön, etnicitet, socioekonomisk

status, familjens storlek och bostadsområde (Kierkus & Hewitt, 2009:129f).

14

Mack m.fl. har genomfört en intervjustudie med ett nationellt representativt urval av

amerikanska gymnasieelever (Mack m.fl. 2007:55). De finner inget samband mellan

familjeförhållanden/familjestruktur (skilda föräldrar, ensamstående förälder osv.) och

brottslighet (Mack m.fl. 2007:60). De finner inte heller stöd för att bristande övervakning ökar

risken för kriminalitet, däremot finner de visst stöd för att god anknytning (god relation)

mellan förälder och barn innebär minskad risk för kriminalitet (Mack m. fl. 2007:63).

Resultaten i de ovan nämnda studierna är något motstridiga, vad de dock har gemensamt är att

de finner stöd för att god anknytning till föräldrarna minskar risken för kriminalitet.

Skillnaderna i resultaten kan möjligen kopplas till att de olika studierna använt olika

operationaliseringar för att mäta de olika elementen i anknytningen (se 4.3 Kritik av teorin).

Myndigheternas omhändertagande av unga6, har visat sig vara förknippat med brottslighet.

Personer som i ungdomen placerats på olika former av boenden är överrepresenterade både i

kriminalstatistiken och i fängelsepopulationen. Men sambandet mellan omhändertagande av

myndigheterna och brottslighet tycks vara mer komplicerat än så. Även bland unga, som

omhändertas och placeras på boenden, och som inte varit i kontakt med polisen tidigare ökar

sannolikheten att de börjar begå brott under tiden de är placerade (Soothill m.fl. 2009:70f).

Denna ökning kan ha flera orsaker, dels innebär en placering ofta att de sociala banden till

familjen och till skolan försvagas, vilket är riskfaktorer för brottslighet. (Soothill m.fl,

2009:71f). En annan förklaring till att unga börjar begå brott under placering är att personalen

på boendet oftare anmäler de ungas brott till polisen, jämfört med om de hade bott hos sina

föräldrar som mer sällan anmäler sina egna barn. Detta betyder alltså dels en ökning av brott

som anmäls till polisen men det kan även innebära en officiell stämpling7 av den unge som

kriminell, som i sin tur ökar risken för framtida brott (Soothill m.fl. 2009:72).

6 I Sverige kan personer under 18 år tvångsomhändertas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av

unga (LVU). Grunder för omhändertagande kan både vara bristande hemförhållanden och den unges egna

beteende. Vård enligt LVU innefattar bland annat placering på hem för vård eller boende (HVB-hem), särskilda

ungdomshem eller familjehem. 7 Begreppet stämpling innebär kortfattat att, om avvikande handlingar möts av negativa reaktioner från

samhället riskerar individen att identifiera sig själv som en avvikare och fortsätta med avvikande/kriminella

beteenden som överensstämmer med denna negativa självbild. På så sätt stämplas individen som en avvikare

av sig själv och/eller andra (Becker, 2006:22f, Sampson & Laub, 1997:6, Soothill m.fl, 2009).

15

6. Metod

Då jag sedan cirka ett och ett halvt år tillbaka har arbetat med utvärderingen av en social

insatsgrupp i Stockholm (se avsnitt 2. Bakgrund) och inom ramen för denna utvärdering

skulle genomföra intervjuer med deltagarna i sociala insatsgruppen, såg jag inför arbetet med

min masteruppsats en god möjlighet att genom dessa intervjuer också samla in material till

denna uppsats.

Jag har genomfört kvalitativa livsförloppsintervjuer med deltagarna i insatsgruppen och delar

av dessa intervjuer har jag valt ut som material för denna uppsats. Metoden för insamling av

material har varit semistrukturerade intervjuer, där jag på förhand utformat en intervjuguide8

med vissa specifika teman som jag vill beröra under intervjun. Frågorna i en semistrukturerad

intervju behöver inte nödvändigtvis komma i en viss ordning, och har inte heller gjort det i

mina intervjuer. En fördel med denna intervjuteknik är att intervjudeltagarna tillåts berätta

mycket fritt och att intervjuaren har möjlighet att ställa frågor som inte är med i

intervjuguiden och anpassa intervjun efter vad intervjudeltagaren berättar (Bryman,

2011:414f).

6.1 Intervjudeltagarna

Urvalet av intervjudeltagare i denna studie består av samtliga deltagare i den sociala

insatsgruppen (som beskrivits i avsnitt 2. Bakgrund). I insatsgruppen deltar cirka 40 personer,

varav två är kvinnor.

Samtliga intervjuade har invandrarbakgrund, ungefär hälften är födda i Sverige med

utrikesfödda föräldrar och hälften är själva födda utomlands och har invandrat till Sverige. Att

alla har invandrarbakgrund är starkt kopplat till de områden som insatsgruppen genomförs i.

Denna sociala insatsgrupp riktar sig till personer i två stadsdelsområden som har bland de

högsta andelarna invånare med invandrarbakgrund (här definierat som utrikesfödda och

inrikesfödda med utrikesfödda föräldrar) i Stockholm9.

Deltagarna i den sociala insatsgruppen har mycket gemensamt med varandra. De är alla i

ungefär samma ålder, några är i den yngre delen av åldersgruppen mellan 20 och 25 år, men

de flesta är mellan 26 och 29 år. De kommer från stora familjer och de flesta började begå

8 Se bilaga 9I stadsdel X har 90,8 procent av befolkningen invandrarbakgrund och i stadsdel Y har 87,4 procent av befolkningen invandrarbakgrund jämfört med 33,5 procent i hela Stockholm Uppgifter om befolkningsstatistik är hämtade från http://www.statistikomstockholm.se/index.php/omradesfaktax och gäller år 2013.

16

brott och använda droger redan i tidig ålder. Gemensamt för de flesta är att de har ganska låg

utbildningsnivå, många av dem hoppade av grundskolan och endast några av dem har läst på

gymnasiet. När det gäller anknytning till arbetsmarknaden så är denna mycket begränsad för

samtliga, de flesta har någon gång i livet arbetat extra eller haft svart jobb. Istället för arbete

så har de försörjt sig huvudsakligen genom kriminalitet, de mest vanliga brotten är stöld, rån

och narkotikabrott. Jag tycker mig kunna urskilja två något olika grupper bland de

intervjuade. Den ena gruppen har haft allvarligare problem och började begå brott i tidigare

ålder, dessa omhändertogs och placerades ofta av socialtjänsten i tidiga tonåren och har senare

begått mer allvarliga brott som grova rån och de avtjänat flera fängelsestraff i vuxen ålder.

Den andra gruppen har i viss mån begått mindre allvarliga brott och de har haft färre

kontakter med polis och andra myndigheter. Vid tiden för intervjun var alla intervjudeltagare

inskrivna i den sociala insatsgruppen och de var mer eller mindre motiverade till att upphöra

med sin kriminella livsstil. Några av dem brukade fortfarande droger vid tiden för intervjun,

men ingen har berättat att de fortfarande begick några andra brott. De flesta saknade egen

bostad och var antingen inneboende hos familj, släktingar, vänner eller hemlösa. Tidpunkten

för intervjuerna i relation till hur länge personerna deltagit i sociala insatsgruppen varierar.

Vissa har intervjuats kort efter att de skrivit in sig och andra har redan varit med ett par

månader innan de intervjuats. Detta har mest berott på praktiska skäl.

6.2 Urval och bortfall Jag har intervjuat 30 deltagare, en kvinna och 29 män. Då det bara finns en kvinna med i

materialet kommer uppgifter om henne inte särredovisas. Detta för att skydda hennes

anonymitet. Då hennes livshistoria inte heller skiljer sig på något signifikant sätt från de andra

intervjuade saknar detta betydelse för den övergripande bilden av studiens intervjudeltagare.

Kriminologisk forskning har traditionellt varit fokuserad på män och mäns brottslighet medan

kvinnors brottslighet ofta har lämnats utanför diskussionen (Chesney-Lind & Morash,

2013:288). Även i studier där data initialt samlats in för både män och kvinnor har kvinnorna

sedan uteslutits ur analysen (bland annat för att det likt i mitt fall funnits för få kvinnor för att

de ska kunna särredovisas) och teoribildningen har syftat till att förklara mäns kriminalitet

(Nilsson, 2002:116, Estrada & Nilsson, 2012:196f). Då jag bara intervjuat en kvinna kan jag

inte göra någon jämförelse mellan kvinnor och män i denna studie, något som hade varit

intressant då flera studier tyder på att män och kvinnors kriminella karriärer ter sig olika

(McIvor m.fl. 2004:181ff, Estrada & Nilsson, 2012:212). Ett alternativ i min situation skulle

kunna ha varit att utesluta intervjun med kvinnan ur analysen, men jag har som sagt valt att

17

inkludera intervjun i min studie och se på män och kvinnor som en grupp. Detta beslut hörde

som sagt samman med att kvinnans berättelse om sitt livsförlopp i detta fall inte skilde sig

signifikant från männens.

Fyra personer har tackat nej till att delta i intervjun efter att jag har presenterat min studie.

Dessa fyra har förklarat att de tackat nej på grund av att de inte vill berätta om sina personliga

erfarenheter av kriminalitet och annat. Ytterligare ett par stycken har tackat nej till att delta i

intervju utan att träffa mig. Dessa har tackat nej då personal i insatsgruppen har gjort en första

förfrågan och därför har jag ingen information om varför de tackat nej. Ett fåtal av

insatsgruppens deltagare har inte fått förfrågan om att delta i intervjun på grund av att de har

tyngre pågående narkotikabruk eller behov av hjälp från psykiatrin. I dessa fall har personalen

bedömt att de vill avvakta med att tillfråga dessa personer om att delta i intervjun tills att

deras livssituation stabiliserats. En viktig fråga när det gäller bortfallet i en studie, är hur det

kan tänkas påverka resultatet (Nilsson, 2002:51). I denna studie är det möjligt att de som inte

deltagit i intervjun skiljer sig från de som deltagit. Det är möjligt att de som inte intervjuats

har svagare band och en större misstro till det konventionella samhället, jämfört med de som

har intervjuats. Dessutom har personalen i insatsgruppen haft en viss möjlighet att styra vilka

som intervjuats.

6.3 Min roll som intervjuare och utvärderare av den sociala insatsgruppen Genom mitt arbete som utvärderare av den sociala insatsgruppen har jag spenderat en del tid

på deras fältkontor, där jag intervjuat personalen och gjort fältobservationer i

utvärderingssyfte. Under dessa besök har jag ibland träffat deltagare som varit där samtidigt,

jag har då presenterat mig själv eller presenterats av personalen som ”utvärderare av sociala

insatsgruppen från Stockholms universitet”.

När jag skulle börja med intervjuarbetet insåg jag hur viktigt det blev att försöka separera

intervjuerna från den övriga utvärderingen, inte bara på grund av att jag även ville använda

materialet till min uppsats utan framförallt för att jag skulle kunna få information i

intervjuerna som personalen i insatsgruppen inte känner till. Ett krav för deltagarna i

insatsgruppen är att de inte begår brott och om det skulle komma till personalens kännedom

att de begått nya brott under tiden de deltar i verksamheten så riskerar de att förlora sin plats.

Jag har därför varit tydlig med, både gentemot personalen och intervjudeltagarna, att

information som framkommer i intervjuerna inte kommer att föras vidare till personalen. Jag

har dock personligen inte upplevt det som ett problem att jag även arbetat med utvärderingen,

18

eller att jag skulle ha någon lojalitet mot personalen som stod i konflikt med uppdraget att

intervjua deltagarna.

Det var också viktigt att intervjudeltagarna förstod vilken roll jag hade, att jag inte hörde till

personalen, att jag inte hade några kopplingar till polisen eller till socialtjänsten, utan att jag

var en utomstående forskare.

I intervjustudien kan det ha funnits en risk att de intervjuade inte litar på sin anonymitet och

tror att jag ska föra vidare information om dem till insatsgruppens anställda eller till polisen.

Jag har varit mycket medveten om denna möjlighet och att bygga upp tillit har därför varit en

viktig del i intervjusituationen (Ryen, 2004:63ff). Detta försökte jag göra just genom att vara

tydlig med vem jag var och vad syftet med intervjun var och försöka skapa en lugn och

avslappnad intervjusituation. I vissa fall har det tagit längre tid att få igång ett samtal och

intervjudeltagarna har varit mer reserverade, i andra fall har jag upplevt att det redan från

början har varit en öppen och tillitsfull intervjusituation.

Maktobalans är något som ofta diskuteras som ett problem i intervjusituationer

(Kvale,1997:26). Intervjudeltagarna kan känna sig i ”underläge”, eftersom det är intervjuaren

som har makten och som ställer frågorna och styr intervjun (Bryman, 2011:438). Jag

intervjuade mina intervjupersoner i egenskap av att de är kriminella. De flesta av dem har haft

mycket kontakt med polisen och är vana vid förhör (som är en typ av intervju). I ett förhör är

makten fördelad till förhörsledaren och den förhörde är i ”underläge”. Det var mycket viktigt

för mig att försöka skapa en intervjusituation där makten var mer jämnt fördelad för att det

inte skulle påminna om en förhörssituation. Till exempel (som också beskrivs i avsnitt 5.6

Etiska överväganden) att påminna intervjupersonen om deras rätt att hoppa över frågor om det

känns jobbigt.

6.3.1 Kunskapssyn och förförståelse

Kvale (1997) skriver att intervjuaren i intervjuforskning kan anta olika roller beroende på

vilken syn på kunskap man utgår ifrån. För att beskriva dessa roller använder sig Kvale av

metaforerna ”malmletare” och ”resenär” (Kvale, 1997:11). Malmletaren söker efter malm

(kunskap) som ligger begravd i den intervjuades inre och som inte påverkas av malmletarens

(intervjuarens) metoder. Kunskap ses här som någonting objektivt. Som resenär skapar man

kunskapen tillsammans med den intervjuade. I resenärmetaforen har man en postmodern

konstruktiv syn på kunskap. Kunskapen är inte något objektivt och fast som går att gräva fram

utan kunskapen utvecklas i samspelet mellan forskaren och den intervjuade (Kvale, 1997:11f).

19

Jag ser mig själv som en resenär i denna studie, jag skapade kunskap tillsammans med mina

intervjudeltagare. Min förförståelse påverkade vilken kunskap jag hittade och jag påverkades

också av mina intervjudeltagare. Forskarens förförståelse påverkar forskningsprocessens alla

led. Vår förförståelse påverkar vad vi väljer att studera, vilka frågor som ställs, val av teori,

val av metod och hur vi tolkar resultaten. Förförståelse kan ses som ett sorts ”bagage” som

forskaren bär med sig. Den består av individuella erfarenheter, världsuppfattning, utbildning,

intressen och så vidare och utan förförståelse är det inte möjligt att tolka materialet

(Bergström & Boréus, 2005:25,35).

Min förförståelse i denna studie präglas av min roll som kriminologistudent och som

utvärderare av den sociala insatsgruppen. Genom utvärderingsarbetet hade jag fått en del

information om den sociala insatsgruppens deltagare, dels om hur deras livssituation ser ut i

dagsläget och i viss mån information om deras bakgrund. Denna information var dock mycket

begränsad men den skapade ett intresse hos mig för att ta reda på hur dessa deltagares liv hade

sett ut och hur de kommit till var de är idag. Till exempel hade jag redan innan jag påbörjade

intervjustudien vetskap om att många av deltagarna inte hade gått ut grundskolan. I egenskap

av kriminologistudent kände jag också till kriminologiska teorier som belyser skolans vikt för

ungas utveckling vilket ledde mig till den teoretiska ansatsen sociala band.

6.4 Genomförande

För att få tillgång till intervjudeltagare har jag först vänt mig till den sociala insatsgruppens

personal och informerat dem om vad intervjuerna kommer att behandla och vilka

förutsättningar som gäller (anonymitet och frivillighet etcetera). Därefter har personalen

informerat sina deltagare och gjort en första förfrågan om att delta i intervjun. Detta

tillvägagångssätt har varit mycket framgångsfullt, många av deltagarna ville delta i intervjun

och jag tror inte att jag hade haft samma framgång om jag själv gjort den första förfrågan.

Därefter bokade jag en tid för mitt möte med respektive intervjuperson. Ett upprepat problem

har varit att intervjupersoner inte har dykt upp på avtalad tid, vilket har ställt höga krav på

tålamod från min sida. Jag har ofta fått vänta på intervjupersoner upp till två timmar och flera

gånger har vi fått avtala en ny tid en annan dag. En praktisk lösning på detta kom att bli att

endast planera intervjuer senare på eftermiddagarna, då intervjupersonerna som missade sina

intervjuer gjorde det för att de försov sig på förmiddagen.

När jag träffade intervjudeltagaren gick jag igenom syftet med intervjun, deras anonymitet,

frivillighet, möjlighet att avbryta intervjun och vilka övriga förutsättningar som gäller för

20

intervjun. De personer som ville delta fick även ta del av skriftlig information och skriva

under ett samtycke till att delta i studien. Därefter frågade jag om jag fick deras tillåtelse att

spela in intervjun på band. Majoriteten av intervjuerna har spelats in på band, endast två

deltagare har sagt nej till att spelas in och då har jag istället antecknat deras svar under

intervjuns gång och sammanfattat och renskrivit intervjun direkt efter att den genomförts. De

semistrukturerade intervjuerna jag genomfört är av livsförloppskaraktär och fokuserade på

undersökningens huvudteman. Deltagarna har ombetts berätta fritt om; familj, uppväxt,

utbildning, arbete, kriminalitet, narkotikabruk, myndighetskontakter och deltagande i social

insatsgrupp. Samtliga intervjuer har genomförts i ett enskilt rum på sociala insatsgruppens

fältkontor (se vidare diskussion om plats för intervjuerna i avsnitt 6.6 Etiska överväganden).

6.4.1 Bearbetning och analys av intervjuerna

Ur de två intervjuerna som inte spelats in på band har jag bara korta citat, då det inte var

möjligt att skriva ner längre citat ordagrant under intervjun (Bryman, 2011:428). De intervjuer

som har spelats in på band har transkriberats. I snitt varade en intervju 30 minuter. Ett par

intervjuer blev mycket korta (cirka 15 minuter) och ett par blev längre (cirka 50 minuter). Jag

började transkribera intervjuerna parallellt med den fortsatta datainsamlingen. Den första

analysen började alltså i och med transkriberingarna (Bryman, 2011:429f). Från början

övervägde jag att bara transkribera de delar av intervjuerna som var ”relevanta” för mitt syfte,

något som kan göras för att spara tid, då transkriberingsarbetet är mycket tidskrävande

(Bryman,2011:429, Kvale, 1997:156). Men då jag tyckte att det var mycket svårt att i ett så

tidigt stadium avgöra vad som skulle komma att bli relevant valde jag istället att transkribera

hela intervjuerna. När datainsamlingen var helt färdig och alla intervjuer var transkriberade

började jag göra en mer systematisk analys av materialet.

Bryman skriver att det, jämfört med analys av kvantitativa data, finns ”få etablerade och

allmänt accepterade metoder för att analysera kvalitativa data” (Bryman, 2011:511).

Kvalitativ forskning kritiseras dessutom ofta för bristande transparens och att forskaren inte

beskriver hur de olika stegen i forskningsprocessen, kanske framförallt analysen, har gått till

(Bryman, 2011:370). Jag ska här försöka vara tydlig med och beskriva hur analysen har gått

till i denna studie.

Jag började den mer systematiska analysen av materialet genom att läsa igenom

transkriberingarna för att få en bild av materialet i sin helhet. På grund av den stora mängden

21

material hade jag redan under de första genomlyssningarna och läsningen av

transkriberingarna börjat göra anteckningar för att kunna få en översikt av materialet.

Eftersom detta är en studie av livsförlopp där jag studerat flera faser i livet beslutade jag mig

att först sortera allt utskrivet material efter vilken period i livet det rörde sig om för att skapa

en kronologi. I intervjuerna hoppar intervjupersonerna fram och tillbaka mellan olika

perioder, vilket är naturligt eftersom de inte har ett färdigt manus över sitt liv utan kommer på

saker efter hand som de vill berätta. Denna första sortering resulterade i de fyra kategorierna

familjeförhållanden/bakgrund, barndomsåren, skolålder och vuxenålder. Då utrymmet i en

masteruppsats är begränsat valde jag efterhand att endast fokusera på livsförloppet fram till

deltagarens första brott (av det ovan nämnda kategorierna valde jag alltså att titta närmare på

de tre första). Valet att fokusera på just denna del av livsförloppet i uppsatsen är kopplat till

det material som jag samlat in, där beskrivningarna av denna del av livsförloppet var mer

utförliga.

Därefter läste jag igenom materialet i varje kategori för att hitta teman i de olika

tidsperioderna. Med min förförståelse (se avsnitt 6.3.1 Kunskapssyn och förförståelse) och

den teoretiska ansats och tidigare forskning som jag förhöll mig till identifierade jag teman i

de olika kategorierna. Denna form av analys kallas analytisk induktion. Jag har utgått från en

vetenskaplig frågeställning och hypotetiska förklaringar av problemet (teori på området och

tidigare forskning) och sedan samlat in data (intervjuer). De teman (eller koder) som

identifieras inspireras av teori och tidigare forskning, samtidigt som det finns utrymme för att

finna nya teman och modifiera teori och hypoteser (Bryman, 2011:511ff).

Efter att jag sorterat materialet i olika teman som kopplas till min teoriram; strukturella

riskfaktorer, anknytning till familjen, anknytning och delaktighet till skola, delaktighet och

åtaganden i fritidsaktiviteter och övertygelse om lagar och normer. Därefter läste jag flera

gånger igenom citaten i temana och valde ut citat som var representativa för mina resultat

(Kvale, 1997:239ff). Språket i citaten har bearbetats i viss mån för att underlätta läsbarheten,

detta gäller naturligtvis främst grammatik och ordföljder, innebörden av citaten har inte på

något sätt förändrats (Bryman, 2011:431, Kvale, 1997:241).

På grund av den stora mängden intervjumaterial som jag samlat in blev analysarbetet mycket

omfattande och tidskrävande. Det hade kanske varit bättre att göra färre intervjuer för att få

mer tid till analysen. Att jag ändå valde att göra 30 intervjuer berodde dels på att jag tyckte att

det var otroligt intressant att ta del av mina intervjupersoners livsberättelser, jag upplevde

22

också att jag blev bättre som intervjuare efterhand. Jag hade väldigt lite erfarenhet av att göra

intervjuer tidigare och denna studie blev därför också en god möjlighet för mig att succesivt

förbättra min intervjuteknik.

6.5 Validitet och reliabilitet

Validitet och reliabilitet är mått på undersökningens kvalitet. Validitet är ett mått på huruvida

undersökningen undersöker det man avser att undersöka, om den undersökning man gör kan

besvara forskningsfrågan (Bryman, 2011:351f). Reliabilitet handlar om resultatens konsistens,

det vill säga om man skulle få samma resultat om undersökningen upprepades eller

genomfördes av någon annan (Bryman, 2011:351f, Kvale, 1997:85).

Validitet och reliabilitet är mått som traditionellt används inom kvantitativ forskning, där man

oftare utgår från en stabil bild av social realitet (Ryen, 2004:138) och de kan vara svårt att

applicera dessa mått i kvalitativ forskning. Det pågår en debatt om på vilket sätt validitet och

reliabilitet ska mätas i kvalitativ forskning (Bryman, 2011:351ff).

I kvalitativ forskning har forskaren en större påverkan på forskningsprocessen. Forskarens

förförståelse påverkar vilka frågor som ställs och hur resultaten tolkas. För att öka validiteten i

en kvalitativ studie är det därför viktigt att vara öppen med sin förförståelse och för att öka

reliabiliteten i kvalitativa studier krävs att man är noggrann i både i genomförandet av studien

och i beskrivningen av den. I min undersökning har jag använt mig av semistrukturerade

intervjuer, jag har följt en intervjuguide vilket ökar reliabiliteten, samtidigt har jag använt en

mycket öppen intervjuform, som beskrivits ovan, där jag även ställt följdfrågor som inte jag

inte planerat ställa från början. I redovisningen av resultaten använder jag mig av citat från

intervjuerna och jag har även inkluderat mina frågor, i vissa fall har jag inte skrivit ut frågan i

citatet men då beskrivs frågan i texten innan citatet. Att låta läsaren se vad den intervjuade

faktiskt svarar på ökar studiens transparens (Bryman, 2011:370, Kvale, 1997:240).

Ryen (2004) skriver att validitet i kvalitativ forskning kan ses som hantverksskicklighet.

Genom att hela tiden kontrollera forskningsresultatens rimlighet, trovärdighet och

tillförlitlighet kan man öka validiteten i en studie. Ett sätt att göra detta är genom

triangulering, att samla information från olika källor, något jag inte haft möjlighet till då jag

endast genomfört en intervjustudie. För att öka validiteten i min studie har jag varit noggrann

med att jag förstått respondenterna rätt under intervjun, till exempel genom att ställa frågor

om det är något ord eller något i en berättelse som jag inte förstått (Ryen, 2004:218f). Alla

utom två intervjuer har jag dessutom spelat in på band, vilket har gett mig möjlighet att gå

23

tillbaka och lyssna på intervjuerna flera gånger. En kritik av kvalitativa forskningsintervjuer

är att de berättelser man får kan vara falska, vilket skulle innebära att resultaten i

undersökningen inte är valida (Ryen, 2004:219f). I min studie och med min kunskapssyn, att

kunskap konstrueras i samtalet med intervjupersonen, blir denna typ av kritik irrelevant.

6.6 Etiska överväganden Att genomföra denna typ av studie kan vara känsligt ur en etisk synpunkt. Undersökningen

fokuserar på brottslighet som är ett känsligt ämne och dessutom berörs i viss mån andra

känsliga ämnen bland annat etnicitet. I denna typ av intervju kan jag komma att få kännedom

om brott som de intervjuade eller andra begått och detta är något som jag var tvungen att

förbereda mig på. En ytterligare aspekt i denna studie är att jag kommit i kontakt med

intervjudeltagarna genom personalen i den sociala insatsgrupp som jag utvärderar. Detta

innebär att jag i mina intervjuer kan få information om insatsgruppens deltagare som de

anställda inte känner till. Jag riskerade till exempel att få vetskap om att deltagarna

fortfarande begår brott eller brukar narkotika, något som de skulle riskera att förlora sin plats i

insatsgruppen om personalen kände till. Det har därför varit mycket viktigt att separera dessa

intervjuer med deltagarna från den övriga utvärderingen och att vara tydlig med min roll som

utomstående forskare (se även avsnitt 6.3 Min roll som intervjuare och utvärderare av sociala

insatsgruppen).

En något problematisk situation har varit att jag har genomfört intervjuerna i den sociala

insatsgruppens lokaler. Jag har intervjuat deltagarna i ett avskilt rum men det har vid ett par

tillfällen hänt att personal i projektet har kommit in för att hämta något i rummet. Då detta

hänt har jag gjort ett avbrott i intervjun tills personalen lämnat rummet. Denna

intervjusituation var inte optimal, respondenterna kan ha upplevt det som att personalen

övervakat intervjun (Ryen, 2004:66), jag har dock försökt undvika detta i största mån. Att alla

intervjuerna trots allt genomfördes i dessa lokaler, hade bestämts i förväg och berodde på en

fråga om säkerhet både för mig som intervjuare och för intervjudeltagarna (Ryen, 2004:67).

För att uppfylla de forskningsetiska kraven på konfidentialitet har alla uppgifter från de

intervjuade anonymiserats i denna uppsats. Detta gäller alla namn på personer och platser,

med undantag för Stockholm, då anknytning till Stockholm är ett av kriterierna för deltagande

i insatsgruppen, de två specifika stadsdelarna som insatsgruppen riktar sig till kallar jag dock

Stadsdel Y och Stadsdel X (Kvale, 1997:104ff, Vetenskapsrådet, 2011:67).

24

För att deltagarna i sociala insatsgruppen ska kunna medverka i intervjun krävs att de lämnar

samtycke (Vetenskapsrådet, 2011:50). I etiksammanhang är grundregeln att den nytta som ett

forskningsprojekt skapar ska vara större än de eventuella risker för skador som det kan

medföra (Vetenskapsrådet, 2011:31). I detta fall föreligger ingen direkt risk för att de

studerade individerna kommer att skadas genom att delta i intervjun, förutsatt att de förblir

anonyma. Det insamlade datamaterialet har förvarats på ett säkert sätt för att förhindra att

personinformationen hamnar i obehörigas händer. Ljudfilerna och transkriberingarna förvaras

på ett lösenordskyddat USB- minne. Transkriberingarna har kodats och innehåller inga

namnuppgifter (Bryman, 2011:133). De undersökta individerna utsätts emellertid för ett visst

integritetsintrång genom att vissa omständigheter rörande deras livssituation kommer att

granskas av forskare. Ett sätt att minska känslan av att intervjun gör intrång på privatlivet är

att vara tydlig med den intervjuades möjlighet att hoppa över frågor som de inte känner sig

bekväma att svara på (Bryman, 2011:137).

6.7 Reflektioner kring undersökningens metod

Jag har genomfört en kvalitativ intervjustudie av livsförlopp och valet av metod är kopplat till

mitt syfte och mina frågeställningar, det vill säga, jag anser att mitt syfte och mina

frågeställningar bäst kan besvaras med den valda metoden. En alternativ metod för att studera

detta ämne hade varit till exempel fokusgruppintervjuer, där flera intervjupersoner

tillsammans kan resonera kring frågeställningarna och dela med sig av sina erfarenheter

(Bryman, 2011:446ff). Men på grund av det känsliga ämnet (kriminalitet) så upplevde jag att

den mest lämpliga metoden för att besvara mina frågeställningar var kvalitativa intervjuer

(Bryman, 2011:464). Viktigt att lyfta fram är att det är de intervjuades subjektiva berättelser

som kommer fram i denna typ av intervjuer, det vill säga en av flera tänkbara berättelser.

Jag har i tidigare avsnitt (4.3 Kritik av teorin) diskuterat brister med teorin och den tidigare

forskningen och denna kritik kan i viss mån även appliceras på min egen studie. Jag har

använt mig av teorin om sociala band för att analysera mitt material. Men jag hade inte från

början bestämt att det var just sociala band jag skulle studera och därför har jag inte heller

ställt frågor som direkt var kopplade till denna teori och de element av sociala band som

beskrivits i teoriavsnittet. Jag har tidigare gett exemplet med Hirschis definition av hur

anknytning till familjen ska mätas där han menar att föräldrars övervakning/tillsyn, emotionell

anknytning, barnets identifiering med föräldrarna, disciplinär teknik och intimitet i

kommunikationen mellan barn och föräldrar alla är mått på anknytningens kvalitet. I mina

25

intervjuer ställde jag aldrig frågor om föräldrarnas disciplinära teknik m. m och därför har jag

inte heller kunnat undersöka detta. I min studie har jag likt flera andra studier av sociala band

använt alternativa operationaliseringar för att mäta de olika elementen i sociala band till olika

institutioner (Kubrin m. fl. 2009:173f). Jag ställde öppna frågor om intervjudeltagarnas liv

och kopplat deras beskrivningar till teori. Jag har upplevt att delar av denna teori (i sin mindre

strikta form) ändå har passat bra till materialet.

En kritik mot den kvalitativa metoden och analysen är att forskaren med sin subjektiva

kunskap och tolkningar påverkar resultaten (Bergström & Boréus, 2005:25,35) och detta kan

vara ett problem även i min studie. Även om jag som forskare är tydlig med min förförståelse

och transparent i mitt genomförande av studien så var det ändå jag som bestämde att jag ska

tolka mina intervjupersoners berättelser utifrån en teori om sociala band. Jag försöker besvara

en fråga om varför dessa personer började begå brott och i mina intervjuer har jag dels ställt

denna fråga direkt (”Varför började du begå brott”) något som många har haft svårt att svara

på då det inte finns något enkelt svar. Jag har också ställt andra frågor kring händelser och

processer innan och kring tiden som de började begå brott och sedan tolkat detta utifrån min

valda teori för att förstå varför de började begå brott. Men hur kan denna fråga egentligen

besvaras? Jag ser mina resultat som en möjlig tolkning av en komplicerad och mångfacetterad

process.

7. Resultat och analys

Nedan presenteras resultaten av denna studie i form av representativa citat från intervjuerna.

Dessa har analyserats och försökt förstås utifrån det dynamiska livsförloppsperspektivet med

hjälp av teorin om sociala band.

Som vi kommer att se i citaten som presenteras nedan, så överlappar de varandra till viss del.

De som handlar om band till familjen har också kopplingar till skolan och vice versa. Jag har

valt att ändå presentera dem på detta sätt, istället för att ”klippa isär” citat för att det ska passa

in mer tydligt i ett tema, eftersom det kändes mer naturligt eftersom det var så

intervjupersonerna berättade. Detta stämmer också väl överens med teorin om sociala band

där sambanden och samverkan mellan olika typer av band diskuteras (se teoriavsnittet). Om

en typ av band är svagt så ökar sannolikheten att flera av banden försvagas (Hirschi,

1969:27ff). Även den tidigare forskningen om riskfaktorer tyder på att dåliga förutsättningar

26

inom ett område ofta påverkar förutsättningarna även inom andra områden, och att ju fler

riskfaktorer desto högre är risken för brottslighet (Nilsson, 2002:62).

7.1 Riskfaktorer Strukturella riskfaktorer är olika samhälls- och bakgrundsfaktorer som påverkar individens

förutsättningar (Nilsson, 2002:62). Jag har identifierat segregation som en riskfaktor. I

intervjuerna lyfter många av de intervjuade fram segregationen i stadsdelarna där de bor

och de problem som följer med den. Flera av de intervjuade beskriver segregationen som

ett problem som hämnar språkutvecklingen och därmed integreringen i samhället, vilket

kan ses som en sorts strukturell riskfaktor för kriminalitet (Nilsson, 2002:62).

Q: Det var där det gick snett. Du vet, invandrarna som kommer hit än idag, de ansöker

om att få bo här. Och det är inte så att nån säger till dem fördelen och nackdelen med att

bo här, det gör de inte. De blir bara glada över att dem flyttar hit. Så de kastar dem bara

hit och det var det de gjorde med oss också. Dem bara kastade oss hit och vad kom jag

till? Jag kom till mitt hemland. För det här känns som mitt hemland. Och dessutom, om

man inte kan svenska och flyttar hit då lär man sig inte svenska på ett bra tag. Svenska

behövs inte ens här.

Q berättade vidare att hade redan från början mycket problem i skolan. Han kom varken

överens med lärarna eller de andra eleverna. Han hade också svårt att hänga med i

undervisningen. Han placerades i specialklass i högstadiet men klarade inte av att få

gymnasiebehörighet, istället fick han gå vidare till IV10

gymnasium, trots att han själv ville gå

om nian och förbättra sina betyg för att bli behörig.

Q: Grundskolan ville inte ens ha mig kvar, för att jag kostade för mycket. Det var för

mycket resurser eftersom jag behövde speciella lektioner. Och allt det där kostade en

massa pengar. Så de sa till mig ’det är bättre om du går vidare till ettan’ och då fick jag

börja på IV.

På gymnasiet?

Q: Ja, alltså jag fick inte gå om ytterligare fast min pappa bad om det. Men pappa, han

kunde ju inte svenska då så han visste inte. Han fick bara ett nej och så tog han det.

10 Individuellt program (IV) ska förbereda elever för utbildning på ett nationellt gymnasieprogram. IV vänder sig till de elever som inte kommer in på de nationella programmen eftersom de inte uppfyller kraven på godkänt betyg i svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik (skolverket.se).

27

Flera andra berättade också i intervjuerna att deras föräldrar inte heller kunde svenska när de

intervjuade började i skolan, vilket är naturligt eftersom föräldrarna också var nyanlända i

Sverige. Detta har troligen inneburit att föräldrarna kunnat ge lite stöd bland annat när det

gäller hemläxor. Förutom stöd och hjälp med hemläxor så har föräldrarnas bristande

språkkunskaper och bristande kunskap om det svenska (skol) systemet begränsat deras

möjligheter att hjälpa sina barn också i andra avseenden. Denna riskfaktor, segregation och

bristande språkkunskap, har alltså påverkat anknytningen till skolan.

En annan riskfaktor för kriminalitet är byten av bostadsort. Att flytta kan försämra

anknytningen till bland annat skolan och kamrater (Nilsson, 2002:62, Sampson & Laub, 1993:

80, 93, 103). Jag har funnit många exempel på att de intervjuade har flyttat mycket under sin

uppväxt. Både de som är födda utomlands och de intervjudeltagare som är födda i Sverige

berättar att de har flyttat flera gånger och tvingats byta skola (mer om hur byte av bostadsort

har påverkat anknytningen till skolan beskrivs i avsnitt 6.3). Bland de intervjuade som är

födda utomlands har de flesta kommit till Sverige före sex års ålder, men det finns även några

som kommit senare i livet, mellan nio och 15 års ålder. De flesta som invandrat till Sverige

har gjort det på grund av krig i hemländerna. Berättelserna jag fått från den tidiga barndomen

är dock ganska kortfattade, vilket kan ha flera orsaker. Dels kan det bero på att

intervjudeltagarna har minnen av traumatiska upplevelser som de inte vill berätta om, och dels

kan det bero på att de helt enkelt har få minnen från denna period på grund av sin unga ålder.

Gemensamt för många av de intervjuade var trots allt att de tidiga barndomsåren präglades av

flera byten av bostadsort. För dem som inte är födda i Sverige har barndomen inneburit att de

flyttat från hemlandet, ofta via angränsade länder, vidare till Europa och slutligen till Sverige,

där de en kortare tid bott i andra städer och sedan flyttat till Stockholm

Z: Jag kom till Sverige 94, när jag var fem. Först bodde vi i [stadsdel X] då, sen flyttade

vi hit till [stadsdel Y]. Vi bodde där till 2001 tror jag, sen flyttade vi till utanför

Stockholm. Jag flyttade tillbaka hit för ett par år sen.

L: Jag har bott på ett par olika ställen faktiskt. När jag kom till Sverige bodde jag några år

i [E-stad], sen [F-stad], sen här [stadsdel Y]. Jag bytte skola flera gånger i grundskolan.

Sen när jag var 14, slutade jag skolan och flyttade jag tillbaka till hemlandet ett par år, sen

kom jag tillbaka hit och då började det strula till sig ordentligt.

28

7.2 Anknytning till familj Nästan alla jag intervjuat kommer från stora familjer med mellan tre och tio syskon, bara

enstaka undantag finns där intervjudeltagaren är ensamt barn. Flera berättade att de tycker att

de hade bra relation till familjen under barndomen. En del bodde tillsammans med båda

föräldrarna och syskonen större delen av barndomen. Bland de som inte är födda i Sverige,

utan har flyttat från hemlandet under barndomen, splittrades dock någras familjer under en tid

för att sedan återförenas i Sverige. God anknytning till föräldrarna är enligt Hirschis och

Sampson och Laubs teori det viktigaste bandet i barn- och ungdomen för att motverka

kriminalitet. Anknytningen till föräldrarna är enigt teorin också det band som har störst effekt

på de övriga banden till olika institutioner (Kubrin, m. fl. 2009: 172f, Sampson & Laub,

1993:7).

R: Jag har tre äldre bröder och två yngre systrar.

Bodde ni tillsammans hela familjen när du var liten?

R: Nej. Vissa kom ju tidigare och så där. Alla i familjen är inte födda här. Vissa kom med

farsan, vissa kom med morsan och vissa kom med andra släktingar du vet. Utspritt så där.

Några av de intervjuade berättade att föräldrarna skiljt sig under deras uppväxt, eller att

pappan av andra skäl inte var närvarande, och att de då mestadels bodde med mamman

och att relationen till pappan försämrades.

B: Mina föräldrar flyttade hit [till Sverige, förf. anm.] så jag är född här. Sen skiljde dem

sig när jag var tio. Då flyttade vi till [land] så bodde vi där i fem år, min mamma och

mina syskon. Jag gick i skola där men det gick inte så bra för mig. Så när jag var 16 så

flyttade jag tillbaka till Sverige till min pappa, men det gick inte så bra, min pappa

skickade ut mig och då fick jag bo i olika jourhem.

I den tidigare forskningen diskuteras effekter av olika familjestrukturer, till exempel hur barn

påverkas av att bo med en ensamstående förälder (Kierkus & Hewitt, 2009:129f) och detta

beskrivs av flera intervjudeltagare.

Y: Jag kom hit 89 när jag var två år, på grund av kriget. Jag och mina syskon kom hit,

vissa var kvar och vissa kom efter.

Kom dina föräldrar också då?

Y: Ja, mamma och pappa kom. Pappa kom först, sen kom mamma med oss. Vissa var

tvungna att stanna kvar eftersom vi inte hade så mycket pengar till biljetter. Då bodde vi

29

först på en flyktingförläggning i sex månader, sen fick vi en lägenhet. Sen skrapade vi

ihop pengar här och så fick de andra komma, så var alla här till sist i alla fall. […]

- Hur trivdes du i skolan?

Y: Jag var ju populär i skolan. Jag hade inga problem med kompisar och så där. Det var

bara att jag inte gick på lektioner. Jag slogs, jag bråkade.

- Vad sa dina föräldrar då?

Y: Min pappa har inte vart i mitt liv så mycket. Han har gift om sig flera gånger, så jag

har massa syskon, vi är 19 barn. Jag har nio halvsyskon och nio helsyskon. Men min

mamma blev så less ett tag, hon blev jätte sur, kanske slagit mig några gånger. Jag var

aldrig rädd för min mamma, men jag respekterade henne och jag visste att hon inte

gillade alkohol och cigaretter. Jag dolde det på bästa sätt. Jag brukade röka på balkongen

när hon gick och la sig eller gick till jobbet. Jag brukade gå hem efter skolan, eller innan

skolan. Jag brukade säga ’jag går till skolan’ och sen när hon går ut så går jag hem igen.

Spelade play station, var med kompisar.

- Bodde du med familjen?

O: Ja, men min pappa började resa mycket när jag var tolv, så han var inte hemma. Men

min mamma var där. Men min mamma ägde en affär så hon var där mycket och på

konstiga tider. Så när hon kom hem så var det ganska sent. Så vi brukade inte se varandra

så mycket. Vi hade ett stort hus, det fanns typ tre ingångar så man såg inte varandra så

mycket […] Jag gick inte till skolan, jag började röka på. Det är min drog. Men annars

gjorde jag inte så mycket annat. Jag brukade jag dricka skit mycket, gå och klubba varje

dag.

Som Y och O beskriver det så blev det svårare för mamman att ”hålla koll” på dem när

pappan sällan var närvarande. Här finns alltså en ganska direkt koppling mellan dålig

anknytning till föräldrarna (i form av bristande övervakning) och antisocialt beteende. Detta

finner stöd i den tidigare forskningen av Sampson & Laub och Kierkus & Hewitt, som menar

att barn i ”icke-traditionella” familjestrukturer (till exempel familjer där föräldrarna är skilda

eller där barnen bara har kontakt med den ena föräldern) i större utsträckning börjar begå brott

jämfört med barn som bor tillsammans med båda föräldrarna. Detta oavsett faktorer som kön,

etnicitet, socioekonomiskstatus, familjens storlek och bostadsområde (Kierkus & Hewitt,

2009:129f, Sampson & Laub, 1993:95f).

30

K berättar att han började begå brott efter att pappan hade lämnat honom och hans

mamma, då det blev svårt för mamman att försörja dem.

När började du med att begå brott?

K: Mitt första brott var när jag var 11. Det gällde bara att fixa pengar. Min farsa drog när

jag var 11. Det var en stor grej till att jag hamnade på det här spåret. Om jag hade haft

syskon hade det hjälpt, men jag var ensambarn. Det är svårt att se ens mamma må dåligt.

Veta att hon är i behov av pengar, att lönen inte räcker. Att mannen har stuckit. Man är

liten, men ändå.

Till skillnad från Y och Os fall som beskrivits ovan så visar citatet från intervjun med K att

även andra faktorer, som tillexempel socioekonomiskstatus, har haft betydelse för hans steg in

i kriminalitet. För K var det var inte bara förändringen i familjestrukturen som förändrades när

föräldrarna separerade, utan de fick även svårt att klara sig ekonomiskt. Detta finner också

stöd i tidigare forskning. Mack m.fl. fann till exempel inget samband mellan

familjeförhållanden/familjestruktur (skilda föräldrar, ensamstående förälder osv.) och

brottslighet när de kontrollerat för andra faktorer, som till exempel socioekonomiskstatus,

utan de menar att dessa faktorer har betydelse (Mack m.fl. 2007:60). De fann inte heller stöd

för att enbart bristande övervakning ökar risken för kriminalitet utan att andra faktorer

påverkade (Mack m. fl. 2007:63).

7.3 Delaktighet och åtaganden i skola och fritidsaktiviteter Svag anknytning till skolan har beskrivits som en stark riskfaktor för ungdomsbrottslighet.

Dels frigörs tid till att begå brott och andra avvikande beteenden när ungdomar inte är i skolan

och dels försvinner den direkta övervakningen och kontrollen som lärarna har över eleverna

(Sampson & Laub, 1993:100ff). Jag finner genomgående i mina intervjuer att anknytningen

till skolan på olika sätt var svag redan från tidig skolålder och att detta har samband med att

man flyttat mycket. Jag finner också att brottsdebuten haft samband med bristande delaktighet

och åtaganden i skolan.

N och T kom till Sverige i cirka tio års ålder och de berättade om sina erfarenheter av

skolan. N och T, likt de andra intervjudeltagarna som kom till Sverige från länder med

inbördeskrig och oroligheter, började i skolan först när de kom hit. När man inte kan

språket och inte har fått någon ordnad utbildning tidigare kan detta innebära svårigheter att

anpassa sig. N säger att tiden i förberedandeklassen var för kort vilket påverkade hans

framtida skolresultat.

31

Så du gick i skolan innan ni flyttade till Sverige?

N: Nej, vi fick ju knappt chansen. När vi skulle börja i skolan så blev det inbördeskrig, så

vi fick aldrig chansen att få gå i riktigt skola. Vi gick bara i förskola och sånt. Eller jag,

rättare sagt, små syskonen fanns ju inte då. Bara en av mina bröder fanns då, resten är

födda här i Sverige.

Vad började du i för klass då?

N: Jag började i sån här förberedandeklass. Sen gick jag vidare till en vanlig klass, men

det var för kort tid [...] Betyg, usch. Jag har inte ens tittat tillbaks på mina betyg, de var

inget vidare direkt. Jag kanske har fått sex-sju ämnen godkända. Jag var inte den bästa i

skolan direkt.

Hade du gått i skola innan du flyttade hit?

T: Nej faktiskt inte. Vi flyttade från [hemlandet förf. anm.] när jag var två år. Vi flyttade

till ett grannland och vi bodde där i sju- åtta år. Sen kom vi till Sverige.

Okej, sen började du i skolan här?

T: Ja, jag började i skolan här. Jag började i 5:an tror jag.

Hur tyckte du det var?

T: Det var bra faktiskt när jag kom hit. Det var svårt för mig från början för jag inte

kunde språket. Men man fick lära sig snabbt också. Man var ändå ung.

Mm. Hur gick det med betygen då?

T: Så där faktiskt. Jag var inte så bra i skolan faktiskt. Om man säger så.

Enligt Hirschi och Sampson och Laub så är dåliga skolprestationer det element i bandet till

skolan som är starkast förknippat med brottslighet (Sampson & Laub, 1993:101). Flera av de

intervjuade berättar också, som N och T, att de fick dåliga betyg. Samtidigt berättar de att de

också skolkade mycket. Som diskuteras i den tidigare forskningen så samverkar dessa element

och det är svårt att säga huruvida dåliga betyg är en följd av skolk eller tvärtom (Sampson &

Laub, 1993:101). Min uppfattning är att bristande kunskap i språket och att man faktiskt

32

missat de första åren i skolan och inte var van vid att sitta i en skolbänk påverkade de

intervjuades möjligheter att skapa en god anknytning till skolan.

Andra berättar att de fick bra betyg i skolan, men att de av andra anledningar inte trivdes:

- Gick det bra med betyg och så?

H: Ja, jag klarade mig bra faktiskt, hade jag fortsatt hade det kunnat bli nånting. Tyvärr.

- Du slutade efter sjuan?

H: Ja, du vet i den åldern var man skoltrött och man vill inte göra nånting. Man vill ha

roligt och så där. Det är nånting man ångrar nu.

- Hur gick det i skolan?

Z: Ja, jag gick i gymnasiet. Det var många brats där. Jag gillade inte det, men jag gick dit

varje dag och gjorde min grej du vet. Jag gjorde det för att det skulle se bra ut, för morsan

du vet. Jag gick dit, pluggade, fick bra betyg. Bättre än de flesta i klassen. 1:a, 2:a, 3:an

också, jag skulle bara ta hatten då. Men jag hann inte, jag åkte in. Därifrån tog mitt liv

stopp.

Z berättade att han var ”bättre än de flesta” i skolan på gymnasiet men att han inte

trivdes med klassen och att han började begå brott och ”åkte in” innan han tagit

studenten. För Z var det alltså inte elementet skolprestation som var det svaga i hans

anknytning till skolan, utan snarare var det vad Sampson och Laub kallar ”skolrelaterad

känsla av tillfredsställelse” (Sampson & Laub, 1993:101ff).

Utöver skolan så kan delaktighet och åtaganden i andra fritidsaktiviteter minska risken för

kriminalitet genom att man på så sätt inte har lika mycket tid över till att involveras i

avvikande aktiviteter. Eller för att man vill göra bra ifrån sig inom en sport eller liknande och

att man genom att begå brott kan förlora sin chans (Hirschi, 1969:20ff).

I berättar att han hamnade i lite problem när han var yngre, i 14 årsåldern, men att eftersom

han spelade fotboll och hade höga ambitioner inom fotbollen höll sig borta från droger och

kriminalitet.

- När var första gången du kom i kontakt med polisen?

I: Det är gamla saker. När jag var 14-15, små snatteri och såna saker. Ingenting allvarligt.

Det har vart lugnt efter det. Jag har spelat fotboll. Jag hade fotbollsdrömmar. Flyttade

33

efter skolan för att spela fotboll som proffs, då var det inga problem. Sen kom jag hem

igen, det var då jag la av med fotboll. Då hamnade jag helt fel. Gick med dåliga vänner

och sånt.

Y berättar en liknande historia om hur en fritidsaktivitet upptog hans fritid och under en

tid höll honom borta från kriminalitet.

Y: Vi gick och snatta, sen torska vi. Man ville vara cool, men man var en snorunge. Efter

skolan hade man för mycket fritid. Då man fick första utskällningen av morsan och

polisen kom hem och det var värsta grejen. Värsta soppan, det var första gången när jag

var 13.

- Vad hände efter det då?

Y: Efter det så har det inte hänt nånting. Vad ska jag säga. Det är svårt för morsan du vet?

Det finns ingen farsa där. Så det har vart tajt. Jag förstår morsan, hon har vart stark

kvinna, men hon har inte kunnat göra det en farsa kunde ha hjälpt till med du vet. För att

min farsa han bor där nere i hemlandet du vet? Det är det som är grejen. Det är det som

har vart extra påfrestande för morsan, att inte kunna hjälpa sina barn på det sättet […]men

till slut satte hon mig i en boxningsklubb i [stadsdel X, förf. anm.]. Det har tagit mycket

av min fritid. Jag hade för mycket fritid innan, det var det som var grejen.

- Hur gammal var du då?

Y: Jag var 14 första gången jag kom in i boxningsklubben, jag höll på tills jag var 17-18.

Det gick bra, jag gick matcher och sånt. Sen skadade jag mig, så då tog jag paus.

- Mm, men hur gick det ... funkade det som hon hade tänkt, att du skulle sysselsätta dig

med det liksom?

Y: Aa, men det, ja det gjorde det. Jag bråkade inte lika mycket och jag var redan trött när

jag kom hem, jag ville inte gå ut igen på kvällen. Det var de här små grejerna som man

inte tänker på, som boxningen.

I dessa två exempel, I och Y, så kan vi se exempel på hur delaktighet (de hade inte tid att begå

brott) i en konventionell aktivitet höll dem borta från kriminalitet. I viss mån kan detta också

kopplas till bandet åtagande (Hirschi, 1969:20f). I berättar ju att han hade fotbollsdrömmar

och ville bli professionell fotbollsspelare och på så sätt investerade han sin tid och energi i

34

denna dröm. Därför hade han också någonting att förlora på att begå brott. Dessa exempel ger

även stöd till den dynamiska aspekten i Sampson och Laubs åldersgraderade teori om sociala

band, där tillfälliga förändringar i den sociala kontrollen kan förklara tillfälliga förändringar i

kriminalitet och avvikande beteenden (Sampson & Laub, 1993:7). Både I och Y hade haft

vissa problem innan de började med fritidsaktiviteten och för båda blev problemen värre igen

när de slutade och de började då begå brott på allvar. Detta kan alltså, med Sampson och

Laubs teori, tolkas som att den tillfälliga ökningen i social kontroll som banden till

fritidsaktiviteten innebar hindrade dem från att avvika och begå brott.

7.4 Övertygelse om lagar och normers validitet Enligt Hirschi ligger anknytning till andra människor till grund för internaliseringen av

normer och därigenom till vårt samvete. Anknytningen till andra är också starkt kopplad till

övertygelse om lagars validitet. Starka band till föräldrar med övertygelse om lagens validitet

påverkar också barnets övertygelse (Hirschi, 1969:27ff). Som vi redan sett i några av citaten

ovan så saknade några av de intervjuade starka band till familjen, kanske framförallt till

fäderna, detta kan också fått negativa effekter för deras övertygelse om samhällets lagar.

Y: Jag såg inte upp till min pappa, han var ju inte i mitt liv så mycket. Jag såg upp till

snubbar som stod i centrum, som hade Rolexklockor. Det var dem jag såg upp till. Jag

tror om jag hade haft min pappa så hade det vart en annan femma. Om jag hade jag haft

den där manliga förebilden, istället för att leta efter en ute på gatan.

Jag har fått flera berättelser om hur deltagarna i tidiga tonåren omhändertogs av socialtjänsten

och placerades på olika boenden. I den tidigare forskningen diskuteras hur omhändertagande

kan ha negativa effekter på anknytningen till familjen och skolan (Soothill m. fl. 2009:70ff).

Omhändertagandet upplevdes av de intervjuade som mycket negativt och många ifrågasatte

myndigheternas agerande. Jag tror att detta stark har påverkat deras övertygelse och tro på

samhällets normer. V berättar om hur han placerades första gången när han var 14 år, på ett

paragraf-12 hem. Efter det följde flera placeringar på flera andra boenden.

Bodde ni tillsammans, hela familjen?

V: Nej, det vart ju problem där när jag var 14 år. Jag flyttade från familjen, jag vart

placerad på paragraf 12 hem.

Vad hade hänt då?

35

V: Det började väl först med lite små problem hemma bara. Att man inte lyssnade på

mamma och sånt där. Så vart jag placerad på ett vanligt familjehem bara i annan stadsdel.

Den var lite utanför Stockholm, de hade hästar och värsta landet livet där som jag var helt

ovan vid. Jag bodde där sex-sju månader. Sen … började jag röka mer och mer och bara

softa, började skita i vad folk sa, sen accelererade det väl bara. Kriminalitet kan man väl

inte säga när man är 14, men små bus. Sen blev det lite små misshandel och grejer och så

där när jag bodde i familjehemmet, så då skicka de mig till ett ungdomshem istället.

Hur tyckte du det var [att placeras på ungdomshem, förf. anm.]?

V: Det var skit. Det var det som förstörde livet. Du är helt låst ju, när du röker cigg så är

det galler ovanför. Jag vet inte om du har vart där, men det är inte bara familjeproblem,

det kan va nån som har mördat nån, eftersom du får LSU11 där också. Ja så det var inte

direkt nått bra ställe. Sen vart det en tripp till C- stad, till ett behandlingshem, när jag var

16 på väg till 17 år, jag fick vara där sex månader. Sen hamnade jag i bråk där, jag gillade

inte behandlingshemmet heller, det var lite mer sektaktigt. Där skulle ungdomarna sitta

och skälla ut varandra ifall man gör fel, förstår du? Och jag tycker inte att det är

ungdomarna som ska ta tag i det. Jag kom inte överens med dem, så de skickade mig till

D- stad om du vet vart det ligger? Till ett annat familjehem [...] Sen … satt jag första

gången när jag var 19 år. Jag vart dömd första gången och jag fick hoppa av gymnasiet,

för jag gick gymnasiet på det där hemmet i D- stad.

Som V berättar det här, så placerades han inte på grund av att han begått brott, utan på grund

av att han skolkade och ”inte lyssnade på mamma”. Enligt V så började kriminaliteten först

när han var placerad på familjehemmet. I den tidigare forskningen diskuteras just

omhändertagandets samband med kriminalitet och det finns en del tecken på att ungdomar

som inte ännu har begått brott börjar göra det under placering av myndigheterna (Soothill

m.fl. 2009:70f).

B, som i ett citat ovan berättat om när föräldrarna skiljde sig, blev placerad på ett boende när

han var 16 år gammal efter att hans pappa kontaktat socialtjänsten eftersom B använde droger

och hamnade i problem med polisen.

Vad tyckte du om det [att vara placerad, förf. anm.]?

11 LSU- lagen om sluten ungdomsvård avser en påföljd för brott för unga lagöverträdare och är ett alternativ till fängelse. Påföljden verkställs på ett särskilt ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS). Påföljden är tidsbestämd och kan vara mellan 14 dagar och upp till 4 år.

36

B: Det var skit. Jag var den yngsta på varje ställe, jag blev aldrig placerad på såna här

ungdoms ... stödboende eller såna där ställen. Jag blev alltid placerad med horsare12.

Vad borde de ha gjort istället?

B: Dem borde ha placerat mig i ett ställe för min ålder. Du vaknar upp och du går in på

toaletten och du ser blod på väggarna och sen det ligger en nål där du ska tvätta ditt

ansikte... Nån har träffat en fel åder eller nått sånt där. Det är blod på hela väggen, vem

ska se sånt där? Du bor på ett ställe och det är en bordell där inne. Det här ska vara en

trygg placering från socialtjänsten.

H har inte själv placerats, men menar att han medvetet har gjort vad han kunnat för att

undvika det eftersom han har sett sin bror och vänner omhändertas.

H: Institutioner du vet. Min bror har varit placerad och jag har själv sett det när jag vart

på besök och så. De tog honom när han var 15. Så jag visste hur det var, så jag var

försiktig med socialtjänsten. Jag ville inte ha kontakt med dem för jag visste vad de kunde

göra med en människa, de kunde splittra en familj, förstår du? Jag gillade dem inte heller,

de förstör många barns familjer. Man kan göra bättre saker, om en ungdom är 14-15 år

ska man vägleda dem, man ska inte ta dem till en plats med kriminella människor. Man

ska vägleda dem, man ska visa dem, man ska ge dem vad de behöver [...] Inte ta dem dit

där kriminella människor är, då får de tips och då är de inne i kriminella världen. När han

kommer ut, då är han fullt kriminell, han är sur på systemet, han har inte fått den hjälpen.

Då blir han kriminell han som var snäll från början, som inte visste nånting om det här,

kan bli grovt kriminell, kan bli bankrånare, mördare, vad som helst för systemet har

behandlat honom på fel sätt.

Som beskrivit i teoriavsnittet finns det ett tydligt samband mellan kriminalitet och

omhändertagande av myndigheterna (Soothill m.fl. 2009:70f). Resultaten i denna studie

bekräftar detta och enligt de intervjuade själva har omhändertagandet haft en negativ inverkan

på deras liv. Bland de jag har intervjuat så är det de som har omhändertagits och placerats på

olika boenden som har de mest negativa attityderna mot samhällets institutioner i allmänhet

och mot socialtjänsten i synnerhet. Omhändertagandet beskrevs av vissa av deltagarna som en

vändpunkt (även om de inte själva använde det begreppet) i negativ mening. V sa att: ”Det var

det som förstörde livet” och det är flera av de intervjuade som ser just placeringen som den

12 Horse är slang för heroin och heroinbrukare kallas ibland horsare (Lander, 2003:358).

37

enskilt största orsaken till att de etablerat en kriminell livsstil. Som beskrivits i teoriavsnittet

innebär omhändertagandet ett avbrott i bandet till skolan och familjen (Soothill m.fl,

2009:71f), här framkommer alltså att det också påverkar attityden och förtroendet för

samhället negativt. Till följd av detta kan övertygelsen om lagars validitet minska (Hirschi,

1969:26). En kritisk läsare skulle här kanske påpeka att dessa individer redan var inne på en

kriminell bana och att omhändertagandet av socialtjänsten var en följd av att de begått brott

och att de kanske skulle fortsätta på denna bana oavsett om de blev placerade eller inte. Detta

är förstås riktigt, men i de intervjuades subjektiva mening så var detta trots allt en avgörande

händelse.

8. Avslutande diskussion och slutsatser Syftet med denna uppsats var att beskriva livsförlopp fram till det första brottet, hos individer

som i vuxen ålder haft en kriminell livsstils. Som framgått i teoriavsnittet är min utgångspunkt

för analys av intervjuerna kontrollteoretiska. Mer konkret tog jag min utgångspunkt i Hirschis

(1969) teori om sociala band och den utveckling av denna teori för livsförloppsforskningen

som har gjorts av Sampson och Laub (1993). Enligt teorin om sociala band avviker människor

från normen när banden till det etablerade samhället är svaga eller obefintliga (Hirschi,

1969:16). Denna teoretiska ansats har visat sig användbar för att tolka resultaten av denna

studie, med vissa begränsningar. Det är mycket svårt att studera de olika banden isolerade

från varandra, något jag diskuterat i teoriavsnittet, de överlappar varandra och påverkar

varandra i hög grad.

Resultaten tyder på att intervjudeltagarna redan tidigt i livet haft flera riskfaktorer för att

utveckla kriminellt beteende och att de haft svaga sociala band till familj och skola.

Många av intervjudeltagarna har invandrat till Sverige eller har föräldrar som invandrat. Att

komma från ett land där det pågår inbördeskrig kan ses som en riskfaktor för sociala problem

senare i livet (Nilsson, 2002:62). De otrygga förhållanden och splittringar av familjen (även

om det bara var under en kortare tid) som många av de intervjuade levt under i barndomsåren

kan ha inneburit negativa effekter på den tidiga anknytningen till både familjen och

samhällsinstitutioner (Nilsson, 2002:62, Sampson & Laub, 1993:80,93, 103).

Skolgången var för många av de intervjuade mycket ostrukturerad. Detta berodde för vissa på

att de flyttade mellan flera olika skolor inom Sverige, andra kom till Sverige först senare och

hade inte haft möjlighet att gå i skolan de första åren på grund av krig i hemlandet och flytt

38

mellan olika länder och flyktingläger. Detta har sannolikt påverkat anknytningen till skolan

som institution.

Det är rimligt att anta att flera av de intervjuade fick dåligt stöd hemifrån med skolarbete och

läxor. Detta uttrycks inte explicit i intervjuerna, utan är en slutsats som jag drar då flera av de

intervjuade i andra sammanhang berättat att deras föräldrar hade bristande kunskaper i det

svenska språket, vilket gör det rimligt att anta att de haft svårt att hjälpa till med läxor.

Segregationen i stadsdelarna beskrivs av flera deltagare som någonting problematiskt och som

har påverkat dem negativt. Q säger till exempel (s. 26) ”(…) dessutom, om man inte kan

svenska och flyttar hit, då lär man sig inte svenska på ett bra tag. Svenska behövs inte ens

här.” Språket är ett mycket viktigt verktyg för att knyta sociala band till det etablerade

samhället.

Att börja begå brott har i tidigare studier kopplats till skolk och svag anknytning till skolan

(Soothill m.fl., 2009:68) och detta stämmer väl överens med resultaten i denna studie. Enligt

Sampson och Laub är dåliga skolprestationer de element i bandet till skolan som är starkast

förknippat med kriminalitet (Sampson & Laub, 1993:101ff) detta får delvis stöd av mina

resultat. Majoriteten av de intervjuade började skolka redan i tidig skolålder och ett samband

mellan skolk (svag anknytning till skolan) och brottsdebut tycks finnas.

Förutom svaga band till skolan så är, enligt Sampson och Laub, svaga band till familjen den

viktigaste faktorn bakom ungdomsbrottslighet I tidigare forskning har familjestrukturer ofta

studerats som ett mått på sociala band till familjen (Mack m.fl. 2007). Några av de intervjuade

berättade om hur det blev svårt för deras föräldrar som ensamstående attt ta hand om familjen,

framförallt för att elmentet av “övervakning” försvagades vilket alltså stöder den tidigare

forskning som menar att brist på övervakning i sig kan öka risken för avvikande (Kierkus &

Hewitt, 2009:129f). Andra berättar att både den ekonomiska stabiliteten och elementet

”övervakning” minskade när familjestrukturen förändrades, vilket ger alltså stöd till den

tidigare forskningen som menar att familjestruktur och andra faktorer inte verkar oberoende

av varandra (Mack m.fl. 2007:63).

När det gäller bandet övertygelse, har jag funnit kopplingar till svag anknytning till familjen,

vilket stöds av teorin (Hirschi, 1969:17, 26). En annan faktor som jag uppfattar har påverkat

övertygelsen om lagar och normers validitet är omhändertagande av socialtjänsten. Detta

finner också visst stöd i den tidigare forskningen (Soothill, 2009:70ff). Enligt de intervjuade

39

har LVU-placeringar skapat en ytterligare distans till samhället genom att de ledde till mycket

negativa känslor gentemot socialtjänsten och polisen. Några av de intervjuade beskriver just

omhändertagandet av socialtjänsten som en tydlig vändpunkt i deras liv, i negativ mening.

Omhändertagande, som hade till syfte att bryta den unges negativa utveckling, hade alltså

enligt de intervjuade en negativ effekt som försvagade de positiva banden till det etablerade

samhället, dels genom att banden till familj och skola försvagades, men också eftersom de

upplevde att samhället behandlade dem felaktigt.

Uppslag för framtida forskning

I denna studie har jag tagit upp riskfaktorer kopplade till segregation i bostadsområden och

vilka effekter detta får på språkutvecklingen. Detta är något som jag tycker vi behöver mer

forskning om, då det är en strukturell riskfaktor som bara drabbar vissa grupper i samhället.

Vidare skulle det som sagt vara intressant att även studera kvinnors kriminella karriärer

separat för att se om det faktiskt finns skillnader i hur kriminella karriärer ter sig mellan

könen även i denna grupp (McIvor m.fl. 2004:181ff, Estrada & Nilsson, 2012:212).

Jag har här huvudsakligen studerat band till familj och skola, denna avgränsning är kopplad

till det begränsade utrymmet i en masteruppsats, det hade varit intressant att även studera

vilken roll anknytning till kamrater har spelat för intervjudeltagarnas kriminalitet. Detta är

något jag önskar göra i framtiden då jag tror att kamratrelationer trots allt kan ha spelat en roll

för deltagarnas utveckling av kriminalitet. En del av kritiken som riktats mot Hirschis teori är

ju just hans syn på anknytning till kamrater (Kubrin m. fl. 2009:182f) och flera andra

forskare, framförallt förespråkare för socialinlärningsteori och differentiella associationer

(Sutherland, 195577f, Soothill m.fl., 2009:103f), menar att unga som har stark anknytning till

kamrater som begår brott, eller är involverade i andra avvikande beteenden, har större risk att

själva börja begå brott (ibid) och att Hirschis teori om sociala band bör kompletteras med

teorin om differentiella associationer för att förklara hur anknytning till andra kriminella ökar

risken att börja begå brott (Box, 1983:178, Church m.fl. 2012:1036).

40

9. Litteraturförteckning Becker, H. S. (2006). Utanför: avvikandets sociologi. Lund: Arkiv

Bergström, G & Boréus, K (red.) (2005). Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 2., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Box, Steven (1983). Power, crime and mystification . London: Tavistock

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber

Carlsson, C. (2014). Continuities and Changes in Criminal Careers. (Doctoral dissertation).

Stockholm: Department of Criminology, Stockholm University.

Chesney-Lind, M. & Morash, M (2013). “Transformative Feminist Criminology: A Critical

Re-thinking of a Discipline”. Critical Criminology. Volume 21 Number 3. S. 287-304.

Church, W. T., Jaggers, J. W. & Taylor, J. K. (2012). “Neighborhood, poverty, and negative

behavior: An examination of differential association and social control theory”. Children and

Youth services review. Volume 34 Number 5 S. 1035-1041.

Devers, L. (2011). Research Summary: Desistance and Developmental Life Course Theories

Estrada, F. & Nilsson, A. (2012). “Does It Cost More to Be a Female Offender? A Life-

Course Study of Childhood Circumstances, Crime, Drug Abuse, and Living Conditions”.

Feminist Criminology. Volume 7 Number 3. S. 196-219.

Hirschi, T. (1969). Causes of delinquency. Berkeley: Unveristy of California Press

Kierkus, C. A., & Hewitt, J. D. (2009). “The contextual nature of the family structure/

delinquency relationship”. Journal of Criminal Justice. Volume 37 Number 2. S. 123-132.

Kubrin, C. E., Stucky, T. D. & Krohn, M. D. (2009). Researching theories of crime and

deviance . New York, NY: Oxford University Press

41

Kvale, S (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun . Lund: Studentlitteratur

Laub, J. H., & Sampson, R. J. (2001) “Understanding desistance from crime”. Crime and

Justice. Volume 28 S. 1-69.

Lander, I (2003). Den flygande maran: en studie om åtta narkotikabrukande kvinnor i

Stockholm . Diss. Stockholm : Univ.

Mack, K. Y., Leiber, M. J., Featherstone, R. A., & Monserud, M. A. (2007). “Reassessing the

family-delinquency association: Do family type, family processes, and economic factors make

a difference?” Journal of Criminal Justice. Volume 35 Number 1. S. 51-67.

McIvor, G., Murray, C., & Jamieson, J. (2004). “Desistance from crime: is it different for

women and girls?” I: Maruna, Shadd & Immarigeon, Russ (red.). After crime and

punishment: pathways to offender reintegration. S. 181-197. Cullompton: Willan

Nilsson, A (2002). Fånge i marginalen: uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall i

brott bland fångar. Diss. Stockholm: Univ.

Sampson, R. J., & Laub, J. H. (1993). Crime in the making: pathways and turning points

through life. Cambridge, Mass.: Harvard University Press

Sampson, R. J., & Laub, J. H (1997). “A Life- Course Theory of Cumulative Disadvantage

and the Stability of Delinquency”. I: Advances in Criminological theory. Vol. 7 ed.

Thornberry, T. S. 1-29.

Soothill, K, Fitzpatrick, C. & Francis, B. (2009). Understanding criminal careers.

Cullompton, UK: Willan

SOU:2010:15”Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp”.

Sutherland, E. H (1955). Principles of criminology. 5 ed. Chicago: Lippincott

Piquero, A. R (2004) “Somewhere between persistence and desistance: the intermittency of

42

criminal careers”. I: Maruna, Shadd & Immarigeon, Russ (red.). After crime and punishment:

pathways to offender reintegration. S. 102-125. Cullompton: Willan

Piquero, A. R., Farrington, D. P. & Blumstein, A. (2007). Key issues in criminal career

research: new analyses of the Cambridge Study in Delinquent Development. Cambridge:

Cambridge University Press

Ryen, A (2004). Kvalitativ intervju: från vetenskapsteori till fältstudier. 1. uppl. Malmö:

Liber ekonomi

Vetenskapsrådets rapport 1:2011. God forskningssed.

Övriga källor

Projektplan för sociala insatsgrupper 20-29

Stockholmstad

http://www.statistikomstockholm.se/index.php/omradesfaktax (hämtat 17/6-2014)

43

10. Bilagor

Bilaga 1. Intervjuguide

Familj och uppväxt

Vem vilka har du vuxit upp med? (Föräldrar, syskon, annan/andra)

Var? (ort/land, flyttat)

Utbildning (skola)

Grundskola, gymnasium, eftergymnasial, yrkesutbildning, kurser?

Trivdes? Betyg?

Hur har du försörjt dig?

Har du arbetat? Med vad?

Karriären?(första jobb, extrajobb) Svart/vitt?

Har du fått bidrag/försörjningsstöd?

Kriminalitet?

Brott?

Vilken typ av brott har du begått? I vilket syfte?

Första brottet?

Narkotika?

Har du använt droger? Vad för droger? I vilken utsträckning? När?

Sålt?

Rehabilitering?

Myndighetskontakter

- När kom du för första gången i kontakt med myndigheterna (polis, socialtjänst)

varför?

Vad för kontakter med myndigheterna efter det? (Polis, Kriminalvård, socialtjänst)

Kontakt med arbetsförmedling, kronofogden?

44

Förtroende för myndigheter?

- Hur har du upplevt kontakterna?, fick du den hjälp du behövde?

- Vad kunde ha gjorts annorlunda/bättre?

Vad skulle du säga är dina största hinder idag från leva ”lagligt”?

Varför vill du vara med i SIG 20-29?13

Vad tror du att det kan göra för dig?

Om du inte var med i SIG 20-29, skulle du ta något annat initiativ att förändra din situation?

13 Denna fråga är främst avsedd för utvärderingen