LUND UNIVERSITY

PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00

Ett tal två situationer

Arvidsson, Matilda

Published in:Retorikmagasinet

2000

Document Version:Förlagets slutgiltiga version

Link to publication

Citation for published version (APA):Arvidsson, M. (2000). Ett tal två situationer. Retorikmagasinet, 2(6), 25-29.

Total number of authors:1

Creative Commons License:Ospecificerad

General rightsUnless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by thelegal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private studyor research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal

Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will removeaccess to the work immediately and investigate your claim.

https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/ett-tal-tvaa-situationer(a8512aa2-5fb5-41ac-aaf6-873ed9e131b6).htmlhttps://portal.research.lu.se/portal/en/publications/ett-tal-tvaa-situationer(a8512aa2-5fb5-41ac-aaf6-873ed9e131b6).htmlhttps://portal.research.lu.se/portal/en/journals/retorikmagasinet(76aab6bf-40cb-4905-9829-fc23739a17c3)/publications.html

R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g å n g 2 · M a j 2 0 0 0 · S i d a 2 5

Plötsligt förstod jag vad det vill säga att verkli-gen älska någon och bli villkorslöst älskad till-baka. [-] Allt detta satte ni stopp för. Du TonyOhlsson, du Andreas Axelsson och du JackieA r k l ö v .

Annelie Ljungberg den 22 december 1999.

Det är den 22 december, det är rättegångens 23:e dagoch huvudförhandlingen skall strax avslutas. Åklagarenoch försvarsadvokaterna skall hålla sina slutplädering-ar. Men dessa kommer få att minnas – istället kommerAnnelie Ljungberg, den mördade polisens sambo, attbli ihågkommen.

Utvidga synenI förra numret av RetorikMagasinet kunde vi läsa omLloyd F. Bitzers ”Den retoriska situationen” – omsituationsanalys. Situationsanalys utgår från att alla talhålls i en viss situation och att denna situation ‘formar’talet. Bitzers retoriska situation består av tre element:ett retoriskt problem, en retorisk publik och situationellttvingande omständigheter. För att ett tal skall kunna kal-las retoriskt, måste det svara på den givna situationen,dvs behandla ett problem, rikta sig till en publik somkan ändra/påverka problemet samt förhålla sig till talsi-tuationens specifika innehålls- eller formkrav.

Malexandertalet återgavs och diskuterades även det i

förra numret av RetorikMagasinet , där det ifrågasatteshuruvida Malexandertalet överhuvudtaget är ett reto-riskt tal.

Jag ska i denna artikel försöka att ge ett svar – ett svarsom också kan utvidga synen på vad ‘en retorisk situa-tion’ är. Till Bitzers teori har jag lagt en annan ameri-kans, Roderick P. Hart, tanke om ”de situationellavariablerna”.

Malexandertalet är ett skolexempel, ett tal som gördet tydligt vad de situationella variablerna – ämne,talare och publik, den retoriska scenen och media –innebär och hur de kan fungera.

SituationenFör att en situationsanalys skall säga någonting omtalet måste först situationen identifieras. Så vad äregentligen situationen den 22 december 1999 närAnnelie Ljungberg talar i rätten?

Det visar sig snabbt att det inte alls är en enkel fråga,och vi kommer att bli tvungna att revidera vår syn på‘en situation’ innan vi kan svara.

För i Malexandertalet är det inte en, utan två situa-tioner som Annelie Ljungberg talar i. Och hon lyckasmed att svara på de ‘situationellt tvingande varia-blerna’ i båda situationerna. Genom att fånga ögon-blicket då dessa situationer möts i rättegångssalen den22 december, bryter hon mot de retoriska konventio-

M a l e x a n d e r t a l e t :

Ett tal - tvås i t u a t i o n e r

Annlie Ljungbergs tal i Malexandermålet bröt mot många konventioner

– och kanske är det därför det hade effekt.

Matilda Arvidsson visar här hur retorisk situationsanalys

kan förklara hur man kan bryta förväntningar och krav

– och ändå göra det retoriskt 'rätta'.

S i d a 2 6 · R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g å n g 2 · M a j 2 0 0 0

nerna – vilket vanligtvis är detsamma som att ‘miss-lyckas’ – samtidigt som hon på bästa tänkbara sättsvarar på de retoriska situationerna.

Denna definition av retorisk situation – såsom möjligatt se som flera samtidiga men från varandra skilda situ-ationer med olika retoriska problem, publiker och situ-ationellt tvingande variabler – kan kanske till en till enbörjan verka främmande.

Men denna flerdimensionella tanke har en högst reellverklighet som grund. Malexandertalet är ett tydligtoch förklarande exempel. Och det är inte det första ochdefinitivt inte det enda exemplet på ett tal som hålls itvå samtidiga situationer. Dessutom har Ljungbergmed sitt tal hittat fram till en retorisk scen som tidiga-re inte varit berörd, och detta är unikt, några andra likatydliga exempel låter sig inte finna.

För att finna tal som är effektfulla, på det sätt somLjungbergs är, måste vi leta efter tydliga situationer,situationer med starka retoriska konventioner som intetidigare har utmanats med stöd i svar på den publikasituationen.

Det är utifrån förståelsen av Malexandertalet somhemmahörande i två situationer som effekterna,vadtalet förändrade, blir klarare. Ljungberg bröt mot reto-riska konventioner i rättegången, och hon gjorde det påett sätt som har lett till en ny och förändrad konvention

i denna institution.

SituationernaDen 28 maj 1999 mördades två poliser, Olov Borénoch Robert Karlström. Bankrånet i Kisa och mordet påde båda poliserna skulle senare komma att omtalassom något av det mest brutala i svensk kriminalhisto-ria. Dessa händelser krävde effektiv hantering. Det varviktigt att finna de skyldiga, men också att senare, i rät-ten, finna dem skyldiga. Svenska folket följde jakten påtre unga män. Dessa tre befanns i allmänhetens ögonvara de skyldiga, de befanns av Annelie Ljungberg varade skyldiga, de befanns också senare, av Linköpingstingsrätt, vara de skyldiga.

Här ser vi grunddragen för inte en, utan två olika situ-ationer för Annelie Ljungbergs tal. Den ena, den pub-lika situationen, handlar om det som vi följt från ochmed skotten den 28 maj (en situation som fortfarandepågår, om än i betydligt mer begränsad omfattning ändå Ljungberg höll sitt tal). Den andra situationenbörjar och slutar i och med rättegången mot de tre.

Ljungbergs tal hör hemma i båda dessa situationer.Båda situationerna krävde ett agerande – i grunden tvåolika agerande: ett moraliskt (publikt) och ett juridiskt(legalt) agerande.

Hart ställer up de situationellt tvingandevariablerna så att de formar bud-skapet, efter att de ‘silats’ genomretoriska konventioner (uttalade eller

underförstådda förväntningar). Budskapet, publiken och talaren befin-ner sig inom det kulturella ramverket,som avgränsar situationens räckvidd.

Harts kulturella ramverk

Publik

Ämne

Den retoriskascenen

Tid & rum

Medier

Talare

Retoriska konventioner

BUDSKAP

R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g å n g 2 · M a j 2 0 0 0 · S i d a 2 7

Sett i detta perspektiv framstår talet som ett tal somtalar i två från varandra skilda och samtidiga situa-tioner.

Talet i rättegångenHuvudförhandlingen i Linköpings tingsrätt börjadeden 1 november. Media bevakade rättegången, menstoffet bjöd inte på några egentliga nyheter, inte förränden 22 december. Dagen efter stod det att läsa i mor-gontidningarna: ”Hon stal showen och bröt ramarnaför processen med ett passionerat tal till den döde sam-bon.” Ljungberg stal showen i elfte timmen då det vardags för slutpläderingar.

Talet faller, och detta bör betonas, inom den svenskarättegångsbalkens ramar, och är till sitt innehåll intehelt olikt en slutplädering. En viktig skillnad finnsdock: Ljungberg utmanar de retoriska och juridiskakonventionerna i två avseenden.

Ljungberg bryter i sitt tal med den oskyldighets-presumtion som råder i svensk rättegångsordning, dvsatt alla är oskyldiga tills annat har bevisats. I rätte-gångssituationen bryter alltså Ljungberg mot, ellerutmanar, en juridisk konvention.

Talet är emotionellt, fyllt av passion och vrede isådan omfattning att det bryter mot de retoriska kon-ventionerna i rättegången. Talet, tonen och den direk-ta tilltalen är inte vad som förväntas i rättegångssalen.Detta är något som ytterligare förstärks genom mediasnärvaro.

Talet i de båda situationerna Utifrån Bitzers ‘retoriska situation’ och Harts ‘situatio-nella variabler’ växer bilden fram av två i grunden olikasituationer. Den juridiska rättegångssituationen är for-mellt och rent fysiskt avgränsad till tingshusets rätte-gångssal, där aktörerna – åklagaren, advokaterna ochde åtalade – följer processreglerna. Den publika situa-tionen, å andra sidan, har sin bakgrund i att Malexan-dermorden varit en offentlig händelse ända sedan den28 maj 1999, och den får sin fortsättning genom me-dias närvaro i rättegångssalen. I den publika situa-tionen ingår följaktligen rättegången som en del.

En nödvändig fråga är om Ljungbergs tal svarar motsituationerna? Om situationerna förblir sedda var försig svarar Ljungbergs tal inte mot de förväntningar somfanns, framför allt om man ser till rättegångssitua-tionen. Det blir således i den situationen varken lämp-ligt eller passande, dvs. inte ett retoriskt tal, då det bry-ter mot konventionerna. I den andra situationen, den

publika, svarar däremot talet väldigt väl mot de situa-tionella förväntningarna. Det är inte förrän vi ser deolika situationerna var för sig och undersöker hur desamverkar som vi kan förstå varför talet ändå framstårsom ett retoriskt tal. Det blir då ett tal som svarar påden givna situationen i både rättegångssituationen ochden publika situationen. Det griper nämligen ett uniktögonblick då de båda situationerna möts.

Talet och konventionernaHur och varför kunde Ljungberg bryta mot konven-tionerna i den ena situationen, samtidigt som hon sva-rade på den andra? Harts situationella variabler: ämne,talare och publik, den retoriska scenen och media kanvara förtjänstfulla för att systematisera och förklara debåda situationerna. Dessa variabler bildar gemensamtde situationer som Ljungberg håller sitt tal i.

ÄmnetTalet behandlar ett retoriskt ämne, det vill säga ettämne och ett problem som kräver ett snart ställnings-tagande i ena eller andra riktningen: vem är skyldig ochpå vilka grunder? Detta är det första elementet i Bitzersretoriska situation.

Ämnet delas i en juridisk och en moralisk del. Juri-diskt – rätten skulle avgöra vad som var bevisat i rätte-gången, och med Ljungbergs lösning fälla dem alla tre.Moraliskt – svenska folket skulle fälla en moralisk domöver de tre, en slags allmän rättviseskipning.

Juridik handlar nämligen om att få rätt – något somLjungberg kunde få (och sedan också fick) endast i denjuridiska (rättegångs-) situationen. Moral, i detta sam-manhang, handlar å andra sidan om att ha rätt – någotsom kom att bekräftas i den publika situationen.

Det handlar alltså om dels ett juridiskt ämne, dels ettmoraliskt. Ljungbergs tal gav inte någon väsentligt nyinformation, istället gjorde Ljungberg detta komplexaämne till något mänskligt och begripligt, hon gav rätt-visan en ton av berättigad (moraliskt riktig) hämnd.

Talaren och Publiken Ljungbergs ethos är högt i publikens ögon; det är in-lånat från offrens anhöriga och från den döde sambon.

Hon är helt enkelt oundvikligt trovärdig. Det stärksockså av var hon talar: rättssalen. Rättssalen som sådanger en viss tyngd till de ord som uttalas där. Pliktenunder ed: ”att säga hela sanningen och intet förtiga,tillägga eller förändra” spiller över även på de tal somhålls utan att någon ed svurits. Detta är något som ock-så förstärks av att hon använder sig av Karl Bertil Jons-sons ‘ed’ om att ”rakryggat yppa sanningen”. (AttLjungberg de facto inte talar under ed är något sombara har betydelse i rättegångssituationen.)

Det finns tre olika publiker: domaren, de tilltalade ochallmänheten via media. Domaren är med Bitzers ord enretorisk publik, därför att han kan omvandla Ljung-bergs budskap till verklighet: livstids fängelse för de till-talade. De tilltalade kan, genom ett erkännande, ävende omvandla budskapet till verklighet – alltså är de ock-så en retorisk publik. Media, slutligen, är den publikasituationens vakande öga, som både påverkar rätte-gångssituationen och förmedlar intrycken ut tillallmänheten. Denna allmänhet bekräftar sedan Ljung-bergs budskap genom att moraliskt döma de tilltalade.

Den retoriska scenenRättegången kom i stort att handla om vem som hadesanningen på sin sida. Som den efterlevande änkan harLjungberg inget att förlora på att säga sanningen; detsom hon säger, säger hon som sanningens försvarare.Försvaret, å andra sidan, har ingen chans att nå framtill publiken efter hennes tal.

Ljungbergs tal frös positionerna på den retoriska sce -nen. Allt som framställdes efter hennes tal blev mednödvändighet mindre intressant – och längre frånmoral och sanning, så som de nu definierats av Ljung-berg i talet. I denna situation, rättegångens elfte timma,låses de retoriska positionerna i ’good guys’ och ’badguys’. Hade domaren avbrutit talet hade han hamnatpå fel sida om ‘sanningen’, tillsammans med försvars-advokaterna. Situationen som tvingade Ljungberg atttala, tvingade också de andra att inte tala. En inter-vention av någon av de andra var alltså inte retorisktmöjlig.

MedierVal av metod och medier avgör ofta om ett budskap fårgenomslagskraft. Med rättssalen som ethosstärkandeforum – med journalisterna som allmänhetens vakandeöga har Ljungberg ett starkt utgångsläge.

Ljungberg lyckades ta kommando över den retoriskascenen. Med hjälp av journalisternas närvaro hade honstöd i, och talade till ‘den svenska moralen’ (det mora-

liska agerandet i den publika situationen). Genom attsvara på den publika situationen kunde hon bryta motkonventionerna i rättegångssituationen och därmedkunde hon också få den uppmärksamhet som behövdesför att nå fram i media och nå ut i den publika situa-tionen.

Lärdomar att dra från Ljungbergs talMed variablerna som stöd för att förstå hur de retoris-ka situationerna såg ut framstår Ljungbergs tal som ettsvar på två olika situationer. Ljungberg talade för atthon fick tillfälle att göra så, hon utmanade och brötkonventioner för att hon hade möjligheten att göra så,hon gjorde det för att hon svarade på två unika situa-tioner i det ögonblick då de möttes.

Men – talet skall inte ses som en automatisk replik,formad endast av situationer. Det är ett väl genomtänktsvar, med ett klart syfte: Ljungberg grep ett mogetögonblick.

Tajming – när i tiden som ett agerande på den reto-riska scenen tar plats och hur detta agerande formas irelation till situationsvariablerna – sammanfattar påsätt och vis idén om den retoriska situationen och förden ett steg vidare. Om talaren läser situationen rätt istort, men misstar sig på bara en punkt kan budskapetkomma att gå den tilltänkta publiken förbi.

Det som står att dra lärdom av efter en situations-analys av Ljungbergs tal är att den retoriska situationenkan vara ‘flerdimensionell’ – den kan vara flera ochsamtidiga situationer. Vad som krävs av talaren för attkunna lyckas med ett retoriskt tal i en komplex situa-tion är att hon eller han kan identifiera det ögonblick dåsituationerna möts och det uppstår en möjlighet attpåverka och förändra en retorisk konvention.

Talet i ett vidare perspektivVi vet nu hur och varför talet fungerade. Frågan kan dåinställa sig om detta är något nytt. Idén om att ett talsvarar på flera samtidiga situationer är inte ny, vi har

S i d a 2 8 · R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g å n g 2 · M a j 2 0 0 0

R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g å n g 2 · M a j 2 0 0 0 · S i d a 2 9

sett det förr. Det som är signifikant i Malexandertaletär att den publika situationen når in i en juridisk/legalsituation som har fasta retoriska konventioner, en situa-tion som vanligtvis är relativt skyddad från den publikasituationens intrång. Om man skall jämföra med någotsom ligger utanför rättssalen, blir det närmast de så kal-lade ‘utomprocessuella’ försvarstal.

Ett för alla väl känt exempel är Earl Spencers tal tillprinsessan Diana. Talet, som hölls i kyrkan underbegravningen var en hyllning till och ett minnestal överden döda systern, samtidigt som det var en anklagelsemot det brittiska kungahuset. Talet hölls i en rituellsituation: i kyrkorummet i begravningsritualen. Somfamiljemedlem hade han rätt att tala i ritualen – som enav ‘folket’ hade han möjlighet att bryta med de retoris-ka konventioner som ritualen ställde upp. Åter igen,genom medias bevakning av – och det publikas intrångi – en formaliserad process, möjliggjordes ett brott motannars fasta konventioner.

Ett känt svenskt exempel på utomprocessuellt försvars-tal är Mona Sahlins tal den 17 oktober 1995. Sahlin hardär en publik situation att svara på: det att svenska fol-ket väntar på att få veta varför Sahlin köpt blöjor ochToblerone för deras pengar. Den andra situationen ärden internpolitiska, där Sahlin måste svara på partietsfråga om hennes duglighet eller lämplighet som före-trädare för partiet.

Flerdimensionella situationer är ofta dolda även förden intresserade lyssnaren. Ytterligare områden därretorisk situationsanalys skulle kunna användas för attförstå mångtydiga politiska budskap är inom t.ex.diplomati och förhandlingsteori.

Konventionen som förändratsMen vad förändrade talet egentligen? Har det lämnatnågra spår, förutom rättens protokoll och gamlalöpsedlar? Gamla nyheter är inte längre nyheter ifall deinte berättar och fortsätter att berätta något, om de intebringar förändring.

Det som hände i Malexander kommer att finnas kvari det svenska medvetandet i många år. Så kommer ock-så Ljungbergs tal, och efter det att det glömts bortkommer förändringarna det förde med sig att finnaskvar.

Det som inte minst gör talet fortsatt intressant är atträttegångssalen nu har blivit en plats för svar på publi-ka situationer – något som också förändrar de retoriskakonventionerna i rättssalen. Det har skett ett trendbrotti svensk rättegångsretorik. Exempel på det senare ärpappans tal i rättegången den 29 mars i år, i anledningav mordet på Björn Söderberg. Detta tal, som både har

liknats vid, och jämförts med Ljungbergs tal, talar i enförändrad retorisk rättegångskonvention. Av denanledning att normen har förändrats, så har inte hellerpappans tal samma retoriska kraft – det förändrar inte,det utmanar inte. Talet verkar inte heller i en lika tyd-lig publik situation. Det mediala intresset för såvälbrottet som rättegången har visserligen varit stort, menhar inte fått det stora publika genomslag som Malexan-dermorden fått.

Här återstår fler frågor än vad som här kan ges svar:vad är det som avgör i vilka frågor som den publikasituationen aktualiseras?

Så här några månader efter det att Ljungberg höll sitttal är det inte möjligt att sia om dess historiska bety-delse. Två saker är dock tydliga:

Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklövdömdes till livstids fängelse av Linköpings tingsrätt. Iden nu pågående huvudförhandlingen i Hovrätten harde tre börjat berätta om händelserna i Malexander. Omdet är den sanning som Ljungberg efterlyste är dockinte möjligt att avgöra, men trendbrottet är tydligt.

Talet är retoriskt sprängstoff. Det behandlar ett klas-siskt dilemma, en krisis som kräver ett avgörande ochett svar. Hur kan vi känna sanningen och rättvisan?Hur kan vi skilja rätt från fel?

Som sådant är det alltså talet ett intressant studie-objekt och det finns mycket mer att säga om det, sominte ryms inom denna artikels ramar. Med den struk-tur, kontext och tajming som jag har lyft fram i artikelnväxer bilden av hur ett tal kan verka i fler än en situa-tion samtidigt. En komplex samverkan av variabler,Ljungbergs svar på två samtidiga situationer, ger ossmöjligheten att studera hur det moraliska och det juri-diska, det publika och det specifika samexisterar.

❧ Matilda Arvidsson har studerat retorik och juridik vid Lunds Universitet och Mitthögskolan i Härnösand

Lloyd F. Bitzer: ”The Rhetorical Situation” iPhilosophy and Rhetoric, 1-14, 1968.Dansk översättelse i Rhetorica Scandi-navica 5/98.

Roderick P. Hart: Modern rhetorical criti -cism. London: Allyn and Bacon, 1997.

Se också artikeln om Den retoriska situatio -nen samt Talarstolen i RetorikMagasi-nets nr 5, mars 2000.

Läs mer