Yttrandefrihet i Turkiet utifrån artikel 301 · iii 3.7. turkiet efter den sista statskuppen 15 4....
Transcript of Yttrandefrihet i Turkiet utifrån artikel 301 · iii 3.7. turkiet efter den sista statskuppen 15 4....
Yttrandefrihet i Turkiet utifrån
artikel 301
Författare: Hanna Larsdotter
Handledare: Lena Karlbrink
Malmö Högskola
MR 61-90, vårterminen 2009
i
The purpose of my thesis is to analyze and discuss the compatibility of the criminal code of
Turkey with article 10 of the European Convention of Human Rights and the Fundamental
Freedoms. I have chosen to focus on article 301 of the Turkish Criminal Code. Article 301 is
used to suppress freedom of expression in Turkey and can result in a two year prison term. To
be able to establish if article 301 is a violation of article 10 I need to understand how Turkey
interprets article 10. I have used a number of court cases from the European Court of Human
Rights to be able to understand how the states interpret article 10. I have chosen legal method,
and the Vienna Convention on the Law of Treaties is my interpretation tool.
Syftet med uppsatsen är att analysera och diskutera Turkiets lagstiftnings tillämplighet med
artikel 10 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. Jag har valt att fokusera på artikel 301 i den turkiska brottsbalken.
Artikel 301 används för att hindra yttrandefriheten i Turkiet och kan ge upp till 2 år i fängelse.
För att komma fram till om artikel 301 är en kränkning av artikel 10 behöver jag förstå hur
Turkiet tolkar artikel 10. För att förstå detta har jag använt mig av ett antal domstolsfall från
den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Jag har valt att använda mig av
juridisk metod för att komma fram till resultatet och Wienkonventionen om traktaträtt är mitt
tolkningsverktyg.
ii
Innehållsförteckning
1. INTRODUKTION 1
1.1. MITT ÄMNESVAL 1
1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 1
1.2.1. SYFTET MED UPPSATSEN 1
1.2.2. FRÅGESTÄLLNING 2
1.3. AVGRÄNSNING 2
1.4. DISPOSITION 2
1.5. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR 3
1.6. MATERIAL 3
2. METOD OCH TEORI 5
2.1. INLEDNING 5
2.2. METOD 5
2.3. TEORETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT 6
2.3.1. WIENKONVENTIONEN OM TRAKTATRÄTT 7
ARTIKEL 31- ALLMÄN REGEL OM TOLKNING 7
ARTIKEL 32 - SUPPLEMENTÄRA TOLKNINGSMEDEL 7
ARTIKEL 33 - TOLKNING AV TRAKTATER SOM BESTYRKTS PÅ TVÅ ELLER FLERA SPRÅK 8
2.3.2. KONVENTIONSTOLKNING 8
3. TURKIETS HISTORIA 10
3.1 INLEDNING 10
3.2. DE FÖRSTA TURKARNA OCH OMORGANISATIONEN 10
3.2.1. TANZIMAT 10
3.3. TURKISK NATIONALISM 11
3.4. FÖRSTA VÄRLDSKRIGET 12
3.4.1. REPUBLIKENS BEGYNNELSE 12
3.4.2. BEFOLKNINGSUTBYTET 13
3.4.3. KURDERNA 13
3.5. DEN TURKISKA REPUBLIKEN 13
3.6. STATSKUPPERNA 14
iii
3.7. TURKIET EFTER DEN SISTA STATSKUPPEN 15
4. YTTRANDEFRIHET 16
4.1. INLEDNING 16
4.2. YTTRANDEFRIHET I SVERIGE 16
4.3. YTTRANDEFRIHET INTERNATIONELLT 17
4.4. UNDANTAG FÖR YTTRANDEFRIHET 17
5. ARTIKEL 301 18
5.1. INLEDNING 18
5.2. BAKGRUND 18
5.3. ARTIKEL 301 19
5.3.1. I 2005-ÅRS BROTTSBALK 19
5.3.2. I 2008-ÅRS LAGSTIFTNING 20
5.4. EN JÄMFÖRELSE AV DE TVÅ LAGTEXTERNA 20
5.5. ÅTAL UNDER ARTIKEL 301– IGÅR OCH IDAG 21
5.6. DEBATTEN KRING ARTIKELN 22
5.6.1. INOM EU 22
5.6.2. INOM MEDIA 22
5.6.3. BLAND NGO:S 23
6. ECHR OCH DOMSTOLEN 25
6.1. INLEDNING 25
6.2. ARTIKEL 10 I ECHR 25
6.3. ANALYS AV ARTIKEL 10 25
6.3.1. MARGIN OF APPRECIATION 26
6.4. STATISTIK FRÅN DOMSTOLEN 29
6.5. DOMSTOLSFALLEN 30
6.5.1. HALIS V. TURKEY 30
6.5.2. MARAŞLI V. TURKEY 31
6.5.3. İ.A. V. TURKEY 32
6.5.4. GRIGORIADES V. GREECE 33
6.5.5. ÖZGÜR GÜNDEM V. TURKEY 34
iv
7. DISKUSSION AV ANALYSEN 37
7.1. INLEDNING 37
7.2. TOLKNING AV ARTIKEL 10 I ECHR 38
7.2.1. HALIS V. TURKEY 38
7.2.2. MARAŞLI V. TURKEY 39
7.2.3. İ.A. V. TURKEY 40
7.2.4. GRIGORIADES V. GREECE 42
7.2.5. ÖZGÜR GÜNDEM V. TURKEY 43
8. SLUTSATS ARTIKEL 301 47
LITTERATURLISTA 49
ANTOLOGIER 49
BÖCKER 49
TIDSKRIFTSARTIKLAR 50
TIDNINGSARTIKLAR FRÅN INTERNET 50
HEMSIDOR 50
PRIMÄRKÄLLOR 52
1
1. INTRODUKTION
1.1. MITT ÄMNESVAL
Jag har studerat en termin vid Sabancı universitetet i Istanbul. Under den terminen väcktes
mitt intresse för turkisk politik och samhälle och för landets medlemsprocess in till EU.
Det som fick mig intresserad av att studera det turkiska rättssystemet var mordet på den
turkisk-armeniska författaren Hrant Dink i Istanbul i januari 2007, åtalen och förföljelserna av
författare, journalister, akademiker, poeter etc. Jag har fokuserat på artikel 301 i den turkiska
brottsbalken.
1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
1.2.1. SYFTET MED UPPSATSEN
Syftet med uppsatsen är att analysera och diskutera Turkiets lagstiftning med fokus på artikel
301 i den turkiska brottsbalken samt dess tillämplighet och förenlighet med artikel 10 i
Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna1.
Artikel 10 beskriver vilken grad av yttrandefrihet som befolkningen i fördragsstaterna har och
på vilket sätt staten har rätt att inskränka den. Artikel 301 används i Turkiet för att hindra
yttrandefriheten och offentlig kränkning av turkiskheten, republiken, nationalförsamlingen,
statliga rättsväsenden samt militär- och säkerhetsstrukturer kan ge upp till två år i fängelse. Ett
exempel på offentlig kränkning av turkiskheten är uttalanden om huruvida de mellan 800 000
till 1 500 000 dödsfallen i samband med utvisningen av armenier under det Osmanska rikets
sista år, ska definieras som folkmord eller inte.
EU och NGO:s såsom Amnesty International och Human Rights Watch sätter stor press på
Turkiet och kräver att landet ska slopa lagen. Jag vill veta om detta är försvarbart då stater har
en bred margin of appreciation2 vad gäller yttrandefriheten genom artikel 10(2) i ECHR.
1 Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
kommer hädanefter benämnas som ECHR. 2 Margin of appreciation kommer förklarar och diskuteras mer ingående i kapitel 6.
2
1.2.2. FRÅGESTÄLLNING
• Hur tolkar Turkiet artikel 10 i ECHR vid åtal under artikel 301 i den turkiska
brottsbalken?
• Är artikel 301 i den turkiska brottsbalken kompatibel med artikel 10 i ECHR?
• Vilka typer av yttrandefrihetskränkningar kan Turkiet göra enligt artikel 10 i ECHR?
1.3. AVGRÄNSNING
• Jag har valt att analysera yttrandefriheten utifrån ett europeiskt perspektiv baserat på
Turkiets eventuella medlemskap i EU. Den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen
har en dömande makt, vilket FN saknar. Domstolens organ är dessutom starkt
kontrollerande. Det är just denna skillnad och detta förhållande som fått mig
intresserad av ämnet.
• I historiekapitlet ger jag endast en kort bakgrund till republikens bildande utifrån
händelser i historien som har lett fram till skapandet av artikel 301.
1.4. DISPOSITION
I kapitel 2 redogör jag för min valda metod och uppsatsens teoretiska förhållningssätt.
I kapitel 3 gör jag en kort skildring av Turkiets historia. Jag har valt att placera historiekapitlet
i början av uppsatsen för att tidigt ge läsaren en inblick i på vilket sätt Turkiets historia kan ha
påverkat tillkomsten av artikel 301.
I kaptitel 4 diskuterar jag kortfattat yttrandefriheten i Sverige och bland internationella organ.
I kapitel 5 presenterar jag förhistorien till artikel 301, lagens definition och hur lagen används
idag. Jag avslutar kapitlet med att redogöra för debatten som omger artikel 301 inom EU,
media och bland NGO:s.
3
I kapitel 6 redogör jag för definitionen av artikel 10 i ECHR, hur artikeln tolkas av domstolen
och förklarar begreppet margin of appreciation. Till sist redogör jag för domstolens statistik
och de domstolsfall jag valt.
I kapitel 7 diskuterar jag analysen utifrån uppsatsens teoretiska förhållningssätt och min valda
metod. Slutligen ger jag en kort slutsats av uppsatsens arbete i kapitel 8.
1.5. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR
ECHR- Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
VCLT- Wienkonventionen om traktaträtt
Domstolen- den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen)
Sökande- den person som skickat in en anmälan om kränkning till den europeiska domstolen
för mänskliga rättigheter
1.6. MATERIAL
Primärlitteratur är den turkiska brottsbalken, ECHR, VCLT, rapporter från Amnesty
International och EU-kommissionen samt rättsfall från Europeiska mänskliga
rättighetsdomstolen.
Sekundärlitteratur är historieböcker, encyklopedier, textböcker om ECHR och VCLT samt
hemsidor som jag finner tillförlitliga.
I historiekapitlet har jag använt mig av följande källor som jag finner trovärdiga:
• Andrew Mango, författare till The Modern History of a Solid Country i antologin The
EU and Turkey a Glittering Prize or a Milestone som är referenslitteratur till min
uppsats. Han har tidigare varit chef för sydeuropeiska och franska språkservicen på
BBC World Service, medlem i mellanöstern institutet i London, Paris, Ankara och
Israel. Han har skrivit ett antal böcker om Turkiet, bland annat The Turks Today och
en biografi om Atatürk.
4
• Professor Roderick H. Davidson, författare till Turkey a Short History som är
referenslitteratur till min uppsats. Han har tidigare arbetat som professor på George
Washington universitetet och har undervisat på universiteten Princeton, Harvard och
John Hopkins i USA. Davidson har även skrivit böcker om Osmanska riket och
Mellanöstern.
• Professor Erik J. Zürcher, medförfattare till Turkey a Short History är professor i
Osmanska rikets nutida historia på Amsterdam universitetet, Universiteit van
Amsterdam.
• Nationalencyklopedin.
Referenslitteratur till lagstiftningskapitlet är Amnesty Internationals översättning av artikel
301 från turkiska till engelska i 2005-års brottsbalk. Jag har varit i kontakt med
pressekreterare Elisabeth Löfgren på Amnesty Sverige som har bekräftat att översättningen är
korrekt. I översättningen av 2008-års artikel 301 har jag använt mig av en artikel som är
skriven av Bülent Algans för German Law Journal. Bülent Algan är forskningsassistent vid
juridiska fakulteten på Ankara universitetet Ankara Üniversitesi.
Ulf Linderfalk, redaktör och författare till Folkrätten i ett nötskal som är referenslitteratur till
min uppsats. Han är folkrättsjurist och universitetslektor på Juridiska institutionen vid Lunds
universitet.
5
2. METOD OCH TEORI
2.1. INLEDNING
Detta kapitel beskriver min valda metod och uppsatsens teoretiska förhållningssätt. Uppsatsen har
juridisk metod som utgångspunkt.
2.2. METOD
Jag har valt att använda juridisk metod i mitt uppsatsskrivande. Jag har börjat med att
identifiera det juridiska problemet, därefter identifierat en lämplig lagregel och tolkat denna,
och avslutat med att argumentera för en lösning på det juridiska problemet.
Det juridiska problemet har jag identifierat i syfte och frågeställning i kapitel 1.2. och kan
sammanfattas med att jag undrar om artikel 301 i den turkiska brottsbalken är kompatibel med
artikel 10 i ECHR. Bland annat EU och NGO:s kräver att Turkiet avskaffar artikel 301 och
jag undrar om detta är försvarbart då margin of appreciation kan tolkas brett när det gäller
kränkning av yttrandefriheten. Den lämpliga lagregeln som används i uppsatsen är artikel 10 i
ECHR.
För att bättre förstå domstolens och Turkiets tolkning av artikel 10 använder jag mig av ett
antal rättsfall från den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen och ett antal författares
åsikter om domstolens tolkning av artikel 10. Mitt juridiska verktyg i lösningen av det
juridiska problemet, är artiklarna 31-33 i Wienkonventionen om traktaträtt och Ulf
Linderfalks bok Folkrätten i ett nötskal.
Då jag använder mig av Wienkonventionen om traktaträtt som tolkningsverktyg blir
tolkningsmetoden ett integrerat tillvägagångssätt mellan objektiv- subjektiv- och teleologisk
tolkning, med vikt på objektiv tolkning. Objektiv tolkning utgår från själva konventionstexten
och förklarar den sedvanliga betydelsen av konventionsorden. Subjektiv tolkning betyder att
6
tolkning utgår från staternas intentioner med konventionen. Teleologisk tolkning innebär att
man tolkar lagtexten utifrån konventionens ändamål och syfte.3
I artikel 31(1) av Wienkonventionen om traktaträtt hittar man den teleologiska tolkningen
som enbart används till klargöra den vardagliga formuleringen av konventionstexten. Om den
objektiva tolkningen leder till tvetydig eller otydlig betydelse får man använda sig av en
subjektivtolkningsmetod, dvs. titta på staternas intentioner med konventionstexten.4
Jag inriktar mig på rättsfall från den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen som belyser
brott mot nationell säkerhet och kränkningar som skulle kunna vara nödvändiga i ett
demokratiskt samhälle, i enlighet med artikel 10(2) i ECHR.
2.3. TEORETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT
Juridiken bygger inte på teorier enligt Håkan Hydén5. Istället utgår juridiken från ett givet
regelsystem och använder det valda regelsystemet som utgångspunkt för hur samhället ska förstås.
Det är rättsreglerna inom juridiken som ersätter teorin inom samhällsvetenskapen. Den juridiska
kunskapen handlar främst om förståelse av vad rättsreglerna innebär och hur de bör tolkas. När
samhällsvetenskapen använder sig av teorier för att lösa ett problem tillhandahåller juridiken
metoder för att tolka ett rättsystems innehåll.6
Nedan följer de artiklar i Wienkonventionen som jag använder i min analys av staternas och
domstolens tolkningar av artikel 10. För att förklara hur en traktat ska tolkas utifrån
Wienkonventionen använder jag mig av Folkrätten i ett nötskal.7
3 Wallace, Rebecca, M. M (2005), International Law (London: Sweet & Maxwell) s. 263f +
föreläsningsanteckningar, 2005-03-03. 4 Ibid. 5 Hydén, Håkan (2001), Rättsregler En introduktion till juridiken, (Lund: Studentlitteratur) 6 Ibid, s. 11. 7 Linderfalk, Ulf (2006), “Tolkningen av traktater” i Ulf Linderfalk (red.) Folkrätten i ett nötskal
(Studentlitteratur: Lund, 2006) .
7
2.3.1. WIENKONVENTIONEN OM TRAKTATRÄTT
ARTIKEL 31- ALLMÄN REGEL OM TOLKNING8
1. En traktat skall tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av
traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens
ändamål och syfte.
2. I sammanhanget ingår vid tolkningen av en traktat, förutom texten inklusive dess
preambel och bilagor,
a) överenskommelser rörande traktaten som träffats mellan alla parter i
samband med traktatens ingående;
b) dokument som upprättats av en eller flera parter i samband med traktatens
ingående och godtagits av de andra parterna som dokument sammanhörande
med traktaten.
3. Utöver sammanhanget skall hänsyn tagas till
a) efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning
eller tillämpningen av dess bestämmelser;
b) efterföljande praxis vid traktatens tillämpning, som ådagalägger enighet
mellan parterna om traktatens tolkning;
c) relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållandet mellan
parterna.
4. Ett uttryck skall tilläggas en speciell mening, om det fastställts att detta var
parternas avsikt.
ARTIKEL 32 - SUPPLEMENTÄRA TOLKNINGSMEDEL
Supplementära tolkningsmedel, inbegripet förarbetena till traktaten och
omständigheterna vid dess ingående, kan anlitas för att få bekräftelse på den
mening som framkommer vid tillämpningen av artikel 31 eller för att fastställa
meningen, när en tolkning enligt artikel 31 a) icke undanröjer dess tvetydighet
eller oklarhet; eller b) leder till ett resultat som uppenbarligen är orimligt eller
oförnuftigt.
8Konventionssamling i mänskliga rättigheter och humanitär rätt (Stockholm: Nordstedts juridik, 2004, 2:a uppl.).
8
ARTIKEL 33 - TOLKNING AV TRAKTATER SOM BESTYRKTS PÅ TVÅ
ELLER FLERA SPRÅK
1. När en traktat har bestyrkts på två eller flera språk, äger texten lika vitsord på
vart och ett av dessa språk, såvida icke traktaten föreskriver eller parterna är
överens om att en bestämd text skall ha företräde i händelse av skiljaktigheter.
2. En version av traktaten på annat språk än det eller dem på vilka texten bestyrkts
skall betraktas som en bestyrkt text endast om traktaten föreskriver det eller
parterna är överens därom.
3. Traktatens uttryck förutsätts ha samma mening i varje bestyrkt text.
4. När en jämförelse av de bestyrkta texterna uppenbarar en skillnad i meningen
som ej bortfaller vid tillämpningen av artiklarna 31 och 32, skall den mening
antagas, som med beaktande av traktatens ändamål och syfte bäst
sammanjämkar texterna, utom när en bestämd text har företräde enligt mom. l.
2.3.2. KONVENTIONSTOLKNING
Den enda gången vi behöver tolka en text är när vi inte förstår den, menar Ulf Linderfalk.
Tolkningen betyder ”klarläggandet av en traktattext som är oklar”. Följande två
tolkningsregler kan användas9:
• En tolkningsprocess ska inledas, när den traktattext är oklar, och bara när en
traktattext är oklar. En tolkningsprocess får inte inledas, när en traktattext inte är
oklar.
• En tolkningsprocess ska avslutas, när den traktattext man tolkar blivit klar, och
bara när den blivit klar. En tolkningsprocess får inte avslutas, så länge den
traktattext man tolkar fortfarande är oklar. 10
VCLT innehåller tolkningsmedel som kan kategoriseras som grundläggande och
supplementära. Grundläggande tolkningsmedel är de som man kan använda med hänvisning
till artikel 31(1) konventionellt språkbruk; (2) sammanhanget och (3) traktatens ändamål och
9 Linderfalk (2006), s. 81. 10 Ibid s. 82.
9
syfte. Supplementära tolkningsmedel är de tolkningsmedel som man kan använda med
hänvisning till artikel 32; förarbetena och omständigheterna.11
Wienkonventionen förklarar också under vilka speciella förutsättningar de olika
tolkningsmedlen ska användas och i vilken ordning. Linderfalk förklarar det genom följande
diagram12:
Kon-
ventionellt
språkbruk
sammanhanget
+
ändamål och syfte
suppl. tolkningsmedel
Tolkningsmedlen ska användas i turordning, från triangelns topp. De två horisontella linjerna
i triangeln anger en presumtion som kan förklaras enligt följande: om en person med hjälp av
ett tolkningsmedel tolkar en traktat och har kommit fram till en mening som är klar då ska
denna mening anses som korrekt. Tolkningsprocessen kan därför avbrytas.13
Konventionellt språkbruk innebär att en traktat ska tolkas i överensstämmelse med den gängse
meningen av traktatens uttryck. Gängse mening betyder konventionellt språkbruk och innebär
såväl vardagligt språk som fackspråk. En traktat ska också tolkas utifrån sitt ändamål och
syfte, dessa kan endast användas tillsammans med konventionellt språkbruk och används som
ett komplement om det konventionella språkbruket är vagt. 14
11 Linderfalk (2006), s 82f. 12 Ibid, s. 83. 13 Ibid, s. 83f. 14 Linderfalk (2006), s. 84.
Diagram 1
10
3. TURKIETS HISTORIA
3.1 INLEDNING
I detta kapitel ger jag en kort historisk beskrivning av övergången till den turkiska republiken;
från de första turkarna, det Osmanska riket och fram till dagens Turkiet. Kapitlets syfte är att
få läsaren att förstå framkomsten av Turkiets artikel 301.
3.2. DE FÖRSTA TURKARNA OCH OMORGANISATIONEN
På sitt erövringståg västerut anlände seljuqerna år 1071 till främre Asien. Efter slaget vid
Manzikert intog de stora delar av Bysantinska riket och vid slutet av 1100-talet hade de bosatt
sig i så stora skaror att hela halvön blev känd i Europa som Turkiet. Hundra år senare
deklarerade en krigsherre vid namn Osman självstyre i halvöns nordvästra hörn. Detta blev
inledningen till det Osmanska riket, vilket under kommande århundraden spelade en viktig
roll i europeisk politik.15
3.2.1. TANZIMAT
Under 1800-talet genomfördes en omorganisation av hela det Osmanska riket som kom att
kallas Tanzimat. Omorganisationen medförde att europeisk kultur, framförallt fransk,
etablerades mer permanent i det turkiska samhället.16 Denna period är den mest ifrågasatta
och omdiskuterade i Turkiets historia och ledarna kritiserades starkt av de unga turkiska
intellektuella. Moderna turkiska historiker kategoriserar den som ytlig och drastisk, men trots
kritiken har den också blivit lovordad som en tid då nya idéer och institutioner skapades.
Författaren Roderick H. Davidson menar att imperiet inte hade något annat val än att
västernisera sig om det skulle överleva i den moderna världen.17
15 Mango, Andrew, “The Modern History of a Solid Country”, i The EU and Turkey a Glittering Prize or a
Millstone, editor Lake, Michael (The Federal Trust for Education and Research, London, 2005) s. 15 +
Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/333270?i_whole_article=true>, (2009-08-18). 16 Mango (2005), s. 15. 17 Davidson, Roderic H (1998), Turkey a Short History (Hundigton: The Eothen Press), s. 91f.
11
Under Krimkriget år 1853-1856 allierade sig Osmanska riket med Storbritannien, Frankrike
och Sardinien gentemot Ryssland, vilket hjälpte föga för diplomatin. Den resulterade endast i
försäkran om att de europeiska länderna inte skulle lägga sig i de turkiska inrikesfrågorna.
Européerna tryckte trots detta på om reformer, speciellt för de kristna minoriteternas
rättigheter, vilket kommer att förklaras mer ingående i kapitel 3.3.18
3.3. TURKISK NATIONALISM
Till följd av Tanzimat-eran fanns det tre olika identitetstankar: Osmanism, Islam och det
turkiska språket. Alla bidrog till den turkiska nationalismen på olika sätt. Osmanismen
menade att alla folk inom imperiet var jämlika oberoende av religion eller etnisk tillhörighet,
så länge man var lojal mot regeringen. Dessa tankar skulle för övrigt bli Ungturkarnas tankar
under revolutionen 1908.19
De islamistiska tankarna hade rötter i motståndet mot den snabba västerniseringen och i sin
panislamistiska doktrin. Islamisterna argumenterade för att muslimer inte skulle splittras upp i
olika nationaliteter. Istället skulle albanerna, kurderna, turkarna och araberna förena sig under
Kalifatet20.21
Även om det ännu inte fanns en turkisk identitet, började en sådan formas under Ungturkarnas
period. Den utvecklades till en sorts panturanism, vilket innebar att man skulle se både
kulturen och den politiska enheten i Turan22. Panturanism var opraktisk som en politisk
identitet och ersattes istället av en ökad känsla för turkiskhet.23 Med målet att rädda imperiet,
skapades turkisk nationalism. Ideologin kom från författaren Ziya Gökalp men inspirationen
kom från etniska grupper i Ryssland. Ungturkarna blev den dominanta politiska kraften
18 Davidson (1998), s. 92. 19 Ibid, s. 128. 20 Kalifatet var den politiska delen inom Islam och styrdes av en kalif. Kalifatet upplöstes av Atatürk under
formationen av den turkiska republiken. 21 Davidson (1998), s. 128. 22 Turan är alla turkspråkiga folk. 23 Davidson (1998), s. 130.
12
tillsammans med dess ledare Enver Pascha. Nationalismen antogs som en lösning till den
pågående krisen inom imperiet.24
Under Osmanska rikets tid var yrkena uppdelade efter etnicitet och Tanzimat förde med sig
reformer som skapade ekonomiskt dominanta minoriteter. Följden av detta blev att
icke-muslimer dominerade bland annat handel och hantverk och med sin ekonomiska vinning
följde krav på att politisk självständighet. Ungturkarna introducerade en ny konstitution 1908
i syfte att minska de kristnas tankar på självständighet men det gav ingen effekt.25
3.4. FÖRSTA VÄRLDSKRIGET
År 1915, i början av första världskriget, dödade staten och lokala muslimer armenier och
andra kristna i deportationen från Osmanska riket. Folkdeportationen är fortfarande en känslig
fråga för Turkiet. Landet har inte erkänt morden som ett folkmord, men har press på sig från
omvärldens att göra det. Landet menar att armenierna och de kristna dog i de strider som
utkämpades i öst i samband med kriget.26
Osmanska riket deltog i första världskriget tillsammans med Centralmakterna. Styrkorna
tillhörande Ententen attackerade så småningom riket från alla håll. Imperiet besegrades och
miljontals muslimska flyktingar anlände från bland annat Balkan och Ryssland.27
3.4.1. REPUBLIKENS BEGYNNELSE
I maj 1919 anlände Mustafa Kemal, vid den tiden general i den turkiska militären, till Samsun
en turkisk stad vid Svarta havet. Mustafa Kemal accepterade inte de allierades inflytande över
landet och fick dem att överge Sèvresfördraget som var avsett att dela landet i flera mindre
stater. Ett nytt fredsfördrag förhandlades fram i juli 1923, det så kallade Lausannefördraget.
Den turkiska utrikesministern İsmet Pasha fick igenom alla nationella krav vilket fick till följd
24 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL = <
http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/33327001>, (2009-07-14). 25 Mango (2005), s. 16. 26 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
http://www.ne.se.support.mah.se/lang/armenien/118053/A928773?i_h_word=folkmord+armenier, (2009-07-15). 27 Mango (2005), s. 16.
13
att varken Armenien eller Kurdistan existerade och inte heller någon grekisk zon. Några
stormakts influenser förekom heller inte längre inom de turkiska gränserna.28
3.4.2. BEFOLKNINGSUTBYTET
Under Lausannefördraget, 1923, löstes även ett annat turkiskt problem, minoritetsproblemet.
Det förhandlades fram en grek–turkisk överenskommelse för ett befolkningsutbyte mellan
turkarna i Grekland och grekerna i Turkiet. Endast grekerna och armenierna i Istanbul och
turkarna i Thrakien var undantagna från utbytet. Utbytet gav upphov till mycket förtvivlan
bland de drabbade, då folk tvingades ifrån sina hem. Många av de drabbade kunde inte tala
sitt nya modersmål.29
3.4.3. KURDERNA
Utbytet gjorde Turkiet mer homogent men det fanns fortfarande ett folk, kurderna, som
orsakade problem för det turkiska nationsbyggandet och deras nationella krav tog nationen
ingen hänsyn till. Kurderna fortsatte kämpa för ett självständigt Kurdistan och tre stora uppror
trycktes ner av den turkiska staten. Efter sista upproret följde en massiv hämndaktion från
turkarna i form av deportationer, massakrer och förflyttningar av kurder till Kurdistan från
andra delar av landet. Detta blev början på en starkare kurdisk identitet vilket resulterade i att
staten såg kurderna som ett ännu större hot.30
3.5. DEN TURKISKA REPUBLIKEN
Den turkiska republiken utropades i oktober 1923 av Mustafa Kemal, ledare av
oppositionsrörelsen. Landet var fattigt och ruralt. Utanför Istanbul låg landet i ruiner och
befolkningen var till stor del analfabeter. Mustafa Kemal var rationalist och genomförde stora
reformer de första åren vid makten, såsom bildandet av regering och sekularisering av
religionen genom att till exempel förbjuda fez och huvudduk på allmänna platser och skolor.
28 Mango (2005), s. 16. 29 Davidson (1998), s. 146. 30 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet
&i_history=1>, (2007-11-22).
14
Han stängde religiösa skolor, införde gregoriansk kalender, introducerande vardaglig turkiska
istället för det mandarin-osmanska språket som använts tidigare. Efternamn blev obligatoriska
och Mustafa Kemal antog efternamnet Atatürk, vilket han hädanefter kommer att benämnas
som.31
3.6. STATSKUPPERNA
Den första statskuppen genomfördes 1960 efter att den dåvarande regeringen hade övergett
Atatürks sekulära reformer och en växande anti-demokratisk anda vuxit fram inom
regeringen. Under militärens inflytande skapades en ny konstitution år 1961, vilken var den
mest liberala hittills. Fackförbund etablerades och politisk frihet expanderade. Det ska
tilläggas att den militära eliten alltid har haft en stor påverkan på turkisk politik i republikens
historia. Den har ansett sig vara utsedd att fortsätta Atatürks arbete på grund av dess
betydande insats vid grundandet av republiken.32
Under 1960-70- talen etablerade dock militären en mer konservativ roll. De tidigare
motsättningarna mellan kemalister33 och oppositionen ersattes av vänster-höger motsättningar
allteftersom landet blev mer industrialiserat och en arbetarklass uppstod. Generalerna
allierade sig med företagarna som kände sig hotade av arbetarklassens krav och strejker och
studentsamlingar ledde till en ny statskupp 1971. Många studenter och intellektuella hamnade
i fängelse och många officerare avsattes.
År 1973 hölls ett nytt val men den nya regeringen lyckades inte kontrollera den politiska och
ekonomiska krisen som inträffade mellan åren 1975-80, då våldsamma motsättningar mellan
extremistgrupper resulterade i politiska mord och anarki. En ny statskupp framtvingades
1980, då generalstabschefen tog makten för att kunna upprätthålla kontroll över republiken.
Politiker och fackföreningsledare fängslades eller landsförvisades. Generalstabschefen behöll
makten i tre år, vilket resulterade i stora skador för demokratin. Militären förbjöd och
31 Mango (2005), s. 17f. 32 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet
&i_history=1>, (2007-11-21). 33 Kemalism är Atatürks politiska tankar.
15
upplöste alla politiska partier och en ny konstitution infördes genom folkomröstning 1982.34
Det kan tilläggas att förhållandet mellan Turkiet och europeiska gemenskapen inte existerade
vid den här tiden.35
Den nya konstitutionen la makten i händerna på de verkställande och utökade både
presidentens och det nationella säkerhetsrådets makt. Den begränsade individens rättigheter,
pressfriheten, fackförbundens friheter och förbjöd alla slags strejker. Yttrandefrihet och
mötesfrihet inkluderades i konstitutionen men kunde begränsas, suspenderas eller återkallas
vid störande av nationella intressen, allmän ordning, nationell säkerhet, fara för republiken
eller allmän hälsa etc.36
3.7. TURKIET EFTER DEN SISTA STATSKUPPEN
Hösten 1983 gick landet tillbaka till civilt styre, men fackföreningsrepresentanter får
fortfarande inte uttala sig i politiska frågor, statliga tjänstemän får inte grunda fackföreningar,
lärare får inte tillhöra ett politiskt parti och partier får inte ha kvinno- eller
ungdomsföreningar. Turkiet har idag en strikt terroristlag som hindrar yttrandefriheten, vilket
har kritiserats hårt. I 2002-års parlamentsval vann det religiösa AKP- partiet och Recep Tayip
Erdoĝan blev vald till premiärminister. AKP, som har uppmärksammats för sina nya tankar
kring inrikes- och utrikespolitik samt för deras arbete mot ett medlemskap i EU,
har fortfarande makten i Turkiet.37
34 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet
&i_history=1>, (2007-11-21). 35Euractiv, www.euractiv.com, URL = <http://www.euractiv.com/en/enlargement/eu-turkey-relations/article-
129678#links>, (2007-11-14). 36 Zürcher, Erik J (2003), Turkey A Modern History (I.B. Tauris & Co Ltd: London & New York) s. 295. 37 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet
&i_history=1>, (2007-11-21).
16
4. YTTRANDEFRIHET
4.1. INLEDNING
Många människor med mig anser att yttrandefriheten är hörnstenen i varje demokrati. Dock
yttrar den sig olika i världens demokratier. I Sverige är den inskriven i grundlagen, både i
tryckfrihetsförordningen (TF) och i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I detta kapitel redogör
jag kort för yttrandefrihetens historia både i Sverige och internationellt, samt ett övergripande
resonemang kring yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Jag valde Sverige som exempel
för att yttrandefrihetslagstiftning skiljer sig åt från Turkiet yttrandefrihetslagstiftning.
4.2. YTTRANDEFRIHET I SVERIGE
I Sverige finns det fyra grundlagar varav TF och YGL är två av dem, dessa tillkom år 1949
respektive 1991.38
TF reglerar yttrandefriheten i tryckta skrifter, främst i tidningar, tidskrifter, broschyrer och
böcker samt publikationer som framställts på annat sätt, genom exempelvis kopiering.39 Vår
tidigaste tryckfrihetslagstiftning infördes år 1766 och var den första i sitt slag i världen. Den
avskaffades under 1700-talets senare del för att återinföras i början av 1800-talet, efter att
Gustav IV Adolf avsatts. Tryckfrihetsförordningen från 1812 gällde i nästan 140 år och blev
ersatt av nu gällande TF från år 1949. Den senaste TF är, trots ändringar och kompletteringar,
i grunden sig lik.40
Vid YGL:s tillkomst var TF förebild och mycket av det som finns i TF återkommer i YGL.
Grundlagen skyddar bland annat radio, tv, video och ljudupptagningar. Den bygger på
etableringsfrihet, utgivaransvar, källskydd, censurförbud, särskild brottskatalog och
38 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/enkel/grundlag?i_h_word=yttrandefrihet+sverige>, (2009-06-14). 39 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/tryckfrihetsf%C3%B6rordningen>, (2009-06-14). 40 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/tryckfrihetsf%C3%B6rordningen>, (2009-06-14) och Warnling-Nerep,
Wiweka (2003), En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet, (Visby: eddy.se ab). s. 7.
17
juryrättegång, dock kan inte etableringsfriheten nyttjas fullt ut inom tv och radio på grund av
begränsat sändningsutrymme i luften.41
4.3. YTTRANDEFRIHET INTERNATIONELLT
Yttrandefrihet är en av våra viktigaste rättigheter och återkommande i internationella
mänskliga rättighetsdokument såsom FN:s Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter,
europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, den amerikanska konventionen om
mänskliga rättigheter och afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter.42
Yttrandefriheten ska skydda både horisontellt och vertikalt; den ska skydda individen mot
intrång från staten och även från andra individer. Staten är skyldig att se till att nationella
lagar skyddar på båda nivåerna. Idag finns det endast ett fåtal stater i världen som inte har
yttrandefrihet inskrivna i sina konstitutioner. 43
4.4. UNDANTAG FÖR YTTRANDEFRIHET
Det finns undantag för vad som anses vara yttrandefrihet och när den ska gälla. Mänskliga
rättigheters instrument kan identifiera ett flertal legitimerade begränsningar av
yttrandefriheten då den har olika innebörd för olika människor och stater och olika situationer.
I de flesta stater är begränsningar av yttrandefriheten accepterat. Begränsningarna motiveras
med risk för den nationella säkerheten, allmänna ordningen, allmänna moralen etc. Icke-
förekomsten av presscensur anses ofta vara ett av de tydligaste tecknen på ett fritt samhälle;
ett samhälle där individer och grupper öppet kan kritisera regeringen och debattera om
nationella och regionala frågor.44
41 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL = http://www.ne.se.support.mah.se/lang/yttrandefrihetsgrundlagen
(2009-06-14) och Warnling-Nerep, s. 128. 42 Smith, Rhona K. M. (2005), Textbook on international human rights (New York & Oxford: Oxford University
Press), s. 284f. 43 Smith (2005), s. 285. 44 Ibid, s. 286.
18
5. ARTIKEL 301
5.1. INLEDNING
I detta kapitel ger jag två definitioner av artikel 301 – både den tidigare och den senare
revideringen, för att kunna göra en jämförelse av de två. Jag redogör även kort för artikel
301:s föregångare som är artikel 159, hur artikel 301 har använts tidigare, hur den används
idag samt ungefär hur många åtal som gjorts genom åren. Till sist presenterar jag den debatt
som förts kring artikel 301 inom EU, media och NGO:s. Artikel 301 är definierad på engelska
då jag inte hittat någon översättning till svenska.
5.2. BAKGRUND
Historiekapitel gav en introduktion till varför Turkiet har artikel 301 i sin lagstiftning. Artikel
159 antogs redan 1926, reviderades sju gånger och avskaffades i juni 2005 på grund av en
reviderad konstitution. Den ersattes då av artikel 301. Syftet med den nya artikeln var att ge
fler rättigheter, men istället skapade den mer kontroverser då den genom kryphål i
lagstiftningen tillät åtal mot personer med avvikande åsikter.45 Den drog till sig både nationell
och internationell uppmärksamhet efter flera kontroversiella fall och brottsmålsutredningar
gentemot kända författare och journalister.46
Sedan 2005 har artikel 301 reviderats två gånger. Den 1 juni 2007 antog det turkiska
parlamentet en reviderad brottsbalk med ändringar av bland annat artikel 301. Detta för att
gynna Turkiets medlemskapsprocess till EU.47 Den 29 april 2008 antogs ytterligare en
reviderad artikel 301, en för förhandlingsprocessen nödvändig ändring, som medförde att
steget mot ett EU-medlemskap kortades.48
45 Lauren Fulton (2008), “A Muted Controversy: Freedom of Speech in Turkey”, Harvard International Review,
Vol. 30, Issue 1, s. 26. 46 Bülent Algan (2008), “The Brand New Version of Article 301 of Turkish Penal Code and the Future of
Freedom of expression Cases in Turkey”, German Law Journal, vol. 09, nr 12, s. 2237f. 47 Ibid. 48 Euractiv, www.euractiv.com, URL = <http://www.euractiv.com/en/enlargement/turkish-parliament-softens-
restrictions-freedom-speech/article-172074>, 20090416.
19
Den turkiska regeringen har inte för avsikt att avskaffa artikeln. Justitieministern, Mehmet Ali
Şahin, menar nämligen att den sista ändringen av artikeln gör den likartad med lagstiftningen i
EU-länder som Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Justitieministern har även uttalat att
trots revideringen av artikeln kan det inte uteslutas att straffpåföljder blir aktuella vid
kränkning av den turkiska identiteten eller republiken.49
Vice ordförande för oppositionspartiet CHP, Hakki Süha Okay, har kritiserat ändringen och
menar att den inte är rationell. Han har anklagat regeringen för att endast följa EU:s order, att
förslaget var dåligt förberett och att revideringen inte tillför någonting nytt. Partiordförande
för Nationalist Action Party Devlet Bahceli har gått så långt som att säga att en
folkomröstning borde hållas, så att turkarna själva får avgöra om de vill att turkiska
värderingar och Turkiets aktningsvärda historia ska kränkas.50
5.3. ARTIKEL 301
5.3.1. I 2005-ÅRS BROTTSBALK
1. Public denigration of Turkishness, the Republic or the Grand National
Assembly of Turkey shall be punishable by imprisonment of between six
months and three years.
2. Public denigration of the Government of the Republic of Turkey, the judicial
institutions of the State, the military or security structures shall be punishable
by imprisonment of between six months and two years.
3. In cases where denigration of Turkishness is committed by a Turkish citizen in
another country the punishment shall be increased by one third.
49 Euractiv, www.euractiv.com, URL = <http://www.euractiv.com/en/enlargement/turkish-parliament-softens-
restrictions-freedom-speech/article-172074>, 20090416. 50 Ibid.
20
4. Expressions of thought intended to criticize shall not constitute a crime.51
5.3.2. I 2008-ÅRS LAGSTIFTNING
1. A person who publicly denigrates Turkish Nation, the State of the Republic of
Turkey, the Government of the Republic of Turkey or the Judicial bodies of
the State, shall be sentenced a penalty of imprisonment for a term of six
months to two years.
2. A person who publicly denigrates the military or security structures shall be
punishable according to the first paragraph.
3. Expressions of thought intended to criticize shall not constitute a crime.
4. The prosecution under this article shall be subject to the approval of the
Minister of Justice.52
5.4. EN JÄMFÖRELSE AV DE TVÅ LAGTEXTERNA
Den första lagtexten från 2005, skyddade regeringsorganen mot attacker i väldigt stor
utsträckning. Den innehöll skydd mot allmänt förtal public denigration av turkiskheten53,
republiken, parlamentet, regeringen, de juridiska instanserna, militären och
säkerhetsstrukturerna. I den reviderade lagtexten från 2008 har turkiskheten och republiken
51 Amnesty International, www.amnesty.org,
<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/003/2006/en/1bfaf47e-d44b-11dd-8743-
d305bea2b2c7/eur440032006en.html>, (2007-11-08). 52 Algan (2008), s. 2239f. 53 Turkiskhet betyder följande, enligt utkastsförfattarna till 2005-års konstitution: ”What is meant by the term
”Turkishness” in the article is, a common entity which has come into being as result of the common culture
peculiar to the Turks living anywhere around the world. This entity is wider than the term “Turkish Nation” and
it encompasses the societies who live outside Turkey and who are participants of the same culture. What is
meant by the term republic is, the State of the Republic of Turkey.”, TBMM, 22. Dönem, Yasama Yılı 2, sıri
Sayısı 644, 688 i Algan (2008), s. 2242.
21
ersatts av turkiska nationen och statsrepubliken Turkiet. Dessutom har det maximala
fängelsestraffet sänkts och eventuella åtal ska godkännas av justitieministern.54
Ju större spännvidd artikeln har desto mer begränsad är yttrandefriheten, vilket betyder att den
reviderade lagtexten där turkiskhet ersatts av turkisk nation ska ge yttrandefriheten mer plats.
Enligt Bülent Algan, som är forskningsassisten på juridiska fakulteten vid Ankara
universitetet, likställer högsta överklagandedomstolen i Turkiet turkiskheten med turkisk
nation. Han menar också att båda benämningarna är för vaga för att användas som grund för
att straffa de som utrycker sina åsikter.55
5.5. ÅTAL UNDER ARTIKEL 301– IGÅR OCH IDAG
Både föregångaren artikel 159 och nuvarande artikel 301 har använts för att åtala journalister,
konstnärer, artister, studenter och advokater med flera, vars åsikter har ansetts förtala
turkiskheten. Individerna som åtalats har olika bakgrund och uppfattning, allt från liberala till
konservativa och från sekulära till religiösa.56 Enligt Human Rights Watch har 29 personer
åtalats under 2005 och 72 personer under 200657. Situationen förvärrades under 2007 då de
nationella valen närmade sig. Redan under det första kvartalet åtalades totalt 1 189 personer
för brott mot artikel 301 enligt justitieministern.58 Under första kvartalet 2008 stod 42
personer åtalade för brott mot artikel 30159 och efter att den reviderade lagtexten trätt i kraft
har justitieministern, mellan maj 2008 och februari 2009, godkänt 70 åtal, nekat 402 och 113
väntade fortfarande svar. 60
54 Algan (2008), s. 2241. 55 Ibid, s. 2242f. 56 Amnesty International, www.amnesty.org, URL =
<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/003/2006/en/1bfaf47e-d44b-11dd-8743-
d305bea2b2c7/eur440032006en.html>, (2007-11-08). 57 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL =
<http://www.hrw.org/legacy/english/docs/2007/04/13/turkey15692_txt.htm>, (2007-11-08). 58 Algan (2008), s. 2243. 59 Bianet, www.bianet.org, URL = < http://bianet.org/english/freedom-of-expression/114266-in-three-months-
110-people-tried-for-their-thoughts>, (2009-07-13). 60 “Protecting Turkishness Continues”, Hürriyet, 2009-02-16
22
5.6. DEBATTEN KRING ARTIKELN
5.6.1. INOM EU
EU-kommissionens rapport Turkey 2007 Progress Report rapporterar om yttrandefriheten,
inklusive medias yttrandefrihet. Rapporten visar på det oroväckande med åtalen och domarna
för yttrande av icke-våldsamma tankar under vissa stadgar i brottsbalken. Antal åtal
dubblerades nästan under 2006 jämfört med året innan och de flesta åtalen gällde brottsbalken
och särskilt artikel 301.61
Rapporten fastslår att artikel 301 måste ändras i enlighet med EU-standard. De rättsliga
förhandlingarna och hoten som har förekommit gentemot mänskliga rättigheters försvarare,
journalister och akademiker har resulterat i självcensur, även inom den akademiska världen.
Detta och andra förekomster gör att yttrandefriheten i Turkiet inte når upp till EU-nivå.62
I rapporten Turkey 2008 Progress Report redogörs det för ändringen av artikel 301 och att
syftet med ändringen var att skydda yttrandefriheten. Kommissionen hävdar att trots ändrade
ordval är innebörden i artikeln densamma som tidigare. Åtalen ska numera godkännas av
justitieministern och kommissionen menar att artikeln då kan bli föremål för politisk
betraktelse.63
5.6.2. INOM MEDIA
Media runt om i världen har återkommande rapporterat om artikel 301, eftersom den utgör ett
hinder för medlemskap i EU, men kanske desto mer för åtalet mot författaren och
Nobelprisvinnaren Orhan Pamuk och mordet på författaren Hrant Dink i Istanbul i början av
2007.
Den amerikanska tidningen New York Times rapporterade t ex om åtalet mot författaren Elif
Shafak. Shafak skrev en fiktiv bok The Bastards of Istanbul i vilken en av karaktärerna 61 Commission of the European communities, Turkey 2007 Progress Report, URL =
http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2007/nov/turkey_progress_reports_en.pdf, (2009-07-13). 62 Ibid. 63 Commission of the European Communities, Turkey 2008 Progress Report, URL =
http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/press_corner/key-
documents/reports_nov_2008/turkey_progress_report_en.pdf, (2009-07-13).
23
använder ordet folkmord när denne talar om deportationen av armenierna under första
världskriget. Detta medförde att författaren åtalades för att ha kränkt turkiskheten. Åtalet
bevakades av författare och akademiker runt om i världen och även EU kritiserade åtalet som
slutligen lades ned på grund av brist på bevis.64
Dagens nyheter (DN) citerade i slutet av 2007 EU-kommissionären Olli Rehn när han sa att
artikeln måste avskaffas och att tankefrihet och religionsfrihet är av yttersta vikt för ett land
som vill bli medlem i EU.65 I en annan artikel skrev tidningen att turkiska befattningshavare
hävdar att artikel 301 är en kopia av brottsbalkarna i Italien och Portugal. Tidningen kontrade
med att författare och journalister i dessa två länder inte dagligen straffas på grund av nämnd
lagstiftning.66 DN har också rapporterat om när den svenska författaren Barbro Karabuda
greps och belades med utreseförbud från Turkiet under sin semesterresa i landet år 2008. Den
troliga grunden för gripandet var enligt DN artikel 301 efter att en av hennes böcker hade
översatts till turkiska tidigare under året.67
Den turkiska tidningen Turkish Daily News skrev i november 2007 att EU återkommande ber
Ankara om att revidera artikel 301. Joost Lagendijk, viceordförande i turkiska EU förenade
parlamentärkommissionen, menade att artikeln skadat Turkiets rykte och påstod att Turkiets
fiender inom EU vill att artikel 301 ska lämnas oförändrad.68
5.6.3. BLAND NGO:S
Organisationen Amnesty International har kritiserat artikel 301 och menar att den är ett hot
mot fundamental yttrandefrihet. De menar också att mänskliga rättigheters förespråkare och
journalister åtalas för att de öppet vågar diskutera frågor som rör landets historia.69 I rapporten
Amnesty International Report 2009 menar organisationen att artikel 301 trots revideringen
64 ”Istanbul Court Clears Author of Insulting Turkish Identity”, New York Times, 2006-09-22. 65 ”EU vill se Turkiet slopa åsiktslag”, Dagens nyheter, 2007-11-06. 66 ”EU-kritik kan mildra lag om ”turkiskhet””, Dagens nyheter, 2006-11-07. 67 ”Svensk författare greps i Turkiet, Dagens nyheter, 2008-06-26. 68 ”AKP Reluctant on Reform”, Turkish Daily news, 2007-11-23. 69 Amnesty International, www.amnesty.org, URL =
http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/035/2005/en/7af4fffc-d47d-11dd-8743-
d305bea2b2c7/eur440352005en.html, (2009-11-14).
24
begränsar yttrandefriheten. I augusti 2008 gav nämligen justitieministern sitt godkännande till
åtal av författaren Temel Demirer under artikel 301. Demirer hade uttalat sig om att staten var
ansvarig för mordet på författaren Hrant Dink i januari 2007.70
Organisationen Human Rights Watch uppmanade i ett långt brev till den turkiska
premiärministern i april 2007 att omedelbart avskaffa artikel 301. Organisationen oroades
över de fortsatta åtalen mot författare, bokförläggare och mänskliga rättigheters aktivister.71 I
rapporten World Report 2009 rapporterar de att kritiska och öppna debatter ökat trots fortsatta
restriktioner mot yttrandefriheten. Även HRW menar att revideringen av artikel 301 endast
var kosmetisk och genomfördes efter en enorm press från EU:s håll.72
70 Amnesty International, Amnesty International Report of 2009, URL =
<http://thereport.amnesty.org/sites/report2009.amnesty.org/files/documents/air09-en.pdf>, (2009-07-14). 71 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL = <www.hrw.org/english/docs/2007/04/13/turkey15692_txt.htm>,
(2007-11-08). 72 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL = < http://www.hrw.org/en/world-report/2009/turkey>, (2009-07-
14).
25
6. ECHR OCH DOMSTOLEN
6.1. INLEDNING
Det här kapitlet inleder jag med att redogöra för artikel 10, därefter förklarar jag den och
beskriver den mer ingående och om vilka inskränkningar som skulle kunna göras mot
yttrandefriheten bland medlemsstaterna. Därefter redogör jag för den europeiska mänskliga
rättighetsdomstolens roll genom att redovisa statistik och presentera de domstolsfall jag har
valt att analysera. Jag har inriktat mig på domstolsfall där båda paragraferna i artikel 10
kränks och där nationell säkerhet är anledningen till kränkningen.
6.2. ARTIKEL 10 I ECHR
1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet
att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig
myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en
stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det
underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder,
som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn
till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten,
förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av
annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga
underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och
opartiskhet.73
6.3. ANALYS AV ARTIKEL 10
Artikel 10(1) redogör för yttrandefriheten och 10(2) för dess begränsning. Begränsningarna
försvaras med att det måste finnas en balans mellan samhällets och individens intressen.
Endast myndigheterna har möjlighet att inskränka yttrandefriheten genom vissa förordnade
73 Konventionssamling i mänskliga rättigheter och humanitär rätt.
26
villkor. Det finns två grundläggande principer gällande restriktionerna: det får endast utföras
kränkningar som är godkända av konventionen och begränsningarna får endast användas i det
syfte som är stadgade, enligt artikel 18 i europeiska mänskliga rättighetskonventionen.74
Artikel 10(1) innehåller alla former av skydd för meningsyttrande: muntligt, skriftligt,
politiskt, kommersiellt och konstnärligt. Den skyddar både åsiktsinnehavaren och personen
som tillhandahåller resursen, t ex förläggaren för vilken åsikten förmedlas. Staten är inte
skyldig att erbjuda sin befolkning tillgång till tidningar eller sändningsmedia, inte heller att
tillhandahålla subventioner så att mer än en mening uttrycks till allmänheten. I de fall det ges
subventioner måste staten garantera att mottagaren inte diskrimineras. Staten kan tvingas att
skydda en tidning och dess anställda om de fysiskt attackeras av okända personer.75
Yttrandefrihet gäller alla, men vissa grupper har särskilda plikter, skyldigheter och olika
skyddsnivåer enligt artikel 10(2). Det är exempelvis lättare att rättfärdiga begränsningar av
polisers, soldaters och fångars yttrandefrihet på grund av disciplinsnödvändigheter än vad det
är att rättfärdiga journalisters begränsningar, då det är deras jobb att leverera information och
nyheter till allmänheten.76
6.3.1. MARGIN OF APPRECIATION
För att en inskränkning ska vara tillåten måste det i varje enskilt fall påvisas att
inskränkningen är lagstadgad enligt nationell lag, i enlighet med artikel 10(2). De nationella
domstolarnas tolkningar av den nationella lagstiftningen måste godtas av domstolen.
Domstolen har genom kommissionens praxis utarbetat ett trestegstest som kallas
förutseendetestet, detta för att avgöra om kränkningen är i enlighet lagen.
1. Det måste fastställas om kränkningen av konventionsartikeln har en grund i den
nationella lagstiftningen.
2. Lagen måste vara tillgänglig.
74 Ovey, Clare & White, Robin, C.A. (2006), Jacobs & White: The European Convention on Human Rights
(New York: Oxford University Press), s. 218f f. 75 Cameron, Iain (2006), An Introduction to the European Convention on Human Rights (Uppsala: Iustus Förlag
AB), s. 122. 76 Cameron (2006), s. 122.
27
3. Lagen måste vara formulerad på ett sådant sätt att en person kan förutse vad
konsekvensen av sitt handlande kommer att bli, på ett sätt som under
omständigheterna är skäliga.77
Den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har betonat att inskränkningar av artikel 10(2)
måste tolkas noggrant och att nödvändigheten för att inskränka måste vara starkt påvisad.
Även om kränkningarna ska tolkas noggrant, varierar margin of appreciation i förhållande till
de legitima mål som ska uppnås. Vanligtvis är margin of appreciation bred när det gäller
moralfrågor, då det inte existerar en gemensam europeisk moral. Kommersiellt yttrande har
en högre nivå av margin of appreciation än ett politiskt yttrande.78
När domstolen väl är övertygad om att inskränkningen har en legitim grund, som uppfyller
lagstiftningskraven i konventionsstadgan, testar domstolen om inskränkningen uppfyller något
av de specificerade legitima målen. Rättfärdiganden som är fastställda i konventionsstadgan
är uttömmande, vilket underlättar för de enskilda staterna att motivera sitt handlande genom
något av de beskrivna undantagen. Därmed behöver domstolen sällan lång tid till att analysera
begränsningens karaktär.79
En inskränkning av yttrandefriheten måste, förutom att den är laglig och uppfyller ett legitimt
ändamål, vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle. För att fastslå om en kränkning är
nödvändig i ett demokratiskt samhälle måste det bevisas att inskränkningen har gjorts utifrån
ett socialt tryckande behov.80
Det diskuteras ofta i vilken utsträckning domstolsorganen ska ta hänsyn till statens tolkning
av den situation den står inför när den tillåter en begränsning av rättigheterna som garanteras i
konventionen. Domstolen har konstaterat att myndigheterna i ett land oftast är bättre rustade
än en internationell domare i frågan om att uttala en åsikt om innehållet i anspråken så väl
som om nödvändigheten av en restriktion eller ett straff. 81
77 Ovey & White (2006), s. 223. 78 Cameron (2006), s. 124f. 79 Ovey & White (2006), s. 226. 80 Ibid, s. 232. 81 Ovey & White (2006), s. 232f.
28
Författaren George Letsas menar att experter ofta uttrycker sitt missnöje över bristen på ett
enhetligt och konsekvent användande av margin of appreciation-doktrinen i domstolens
rättspraxis. Doktrinen används på två olika sätt och de finns inte stadgade i konventionen utan
har utvecklats av Strasbourgorganen.82
George Letsas menar att det har skapats mycket förvirring och kontroverser på grund av
domstolens misslyckande i att åtskilja de två begreppen. Domstolen använder samma term till
att beskriva att den sökande inte hade rättigheten han eller hon ansåg sig ha och till att
beskriva att den inte kommer att undersöka den nationella myndighetens beslut gällande en
eventuell kränkning av en medborgares rättighet.83
Det första begreppet är det faktiska begreppet och förklarar förhållandet mellan individuella
friheter och kollektiva mål. Begreppet berör de domstolsfall där det funnits en uppenbar
rättighetskränkning, men där domstolen dömt att kränkningen var nödvändig i ett
demokratiskt samhälle eftersom det funnits ett stort socialt behov för den. 84
Det andra begreppet är det strukturella begreppet. Begreppet tvingar domstolen att begränsa
sig i sin tolkning av margin of appreciation, på grund av att ECHR är en internationell
konvention.85 I granskningen av nationella myndigheters beslut är den europeiska
domstolsmakten mer begränsad än hos de nationella domstolarna/organ som övervakar och
granskar överensstämmelsen med konventionen. Detta innebär att staterna åtnjuter en margin
of appreciation i vilken domstolen inte granskar den nationella myndighetens beslut gällande
kränkning i lika stor utsträckning som under det faktiska begreppet. Det rör sig om
förhållandet mellan domstolen och de nationella myndigheterna, istället för förhållandet
mellan mänskliga rättigheter och det allmänna intresset.86
82 Letsas, George (2007), A Theory of Interpretation of the European Convention on Human Rights (New York:
Oxford University Press), s. 80. 83 Ibid, s. 81. 84 Ibid, s. 84f. 85 Ibid, s. 80f. 86 Letsas (2007), s. 90.
29
6.4. STATISTIK FRÅN DOMSTOLEN
Turkiet är det land med flest fällande domar för kränkning av artikel 10. Landet har totalt 170
fällande domar jämfört med sammanlagt 348 för alla medlemsländer. Det land som kommer
efter Turkiet i antal fällande domar för kränkning av artikel 10 är Österrike, med 32 stycken.
Totalt har domstolen tagit upp 1 939 fall gällande Turkiet och av dessa har Turkiet fällts i
1 676 av fallen och frikänts i 37 fall.87
Under 2008 fick domstolen in 49 850 nya fall, vilket var en ökning med 20 % sedan året
innan. Av dessa ansågs 38 800 vara kommittéfall som antogs bli avvisade som oantagbara.
Övriga gick vidare till en kammare och i slutet av 2008 hade 17 800 fall gått vidare till en
juridisk instans, vilket ökade domstolens pågående fall från 79 400 år 2007 till 97 300.88
Under 2008 fanns det 11 085 pågående fall rörande Turkiet vilket utgjorde 11, 4 % av totala
antalet pågående fall och under 2008 tillkom 3706 nya fall rörande landet. För att jämföra
siffran med antalet invånare i Turkiet, som under 2008 uppgick till cirka 70 miljoner, blir det
0,53 fall per 10 000 invånare eller drygt ett fall på 20 000 invånare. Domstolen fick in 0,35
fall per 10 000 invånare från Sverige under samma år.89
87 European Court of Human Rights. Violation of Article and by Country 1959-2008 (2009), URL =
<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/E26094FC-46E7-41F4-91D2-
32B1EC143721/0/Tableau_de_violations_19592009_ENG.pdf>, (2009-07-05). 88 European Court of Human Rights. Analysis of Statistics, URL=
<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/55E4E440-6ADB-4121-9CEB-
355E527600BD/0/Analysisofstatistics2008.pdf>, (2009-07-05). 89 European Court of Human Rights. Analysis of Statistics, URL=
<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/55E4E440-6ADB-4121-9CEB-
355E527600BD/0/Analysisofstatistics2008.pdf>, (2009-07-05).
30
6.5. DOMSTOLSFALLEN
6.5.1. HALIS V. TURKEY90
Den turkiska journalisten Attila Halis arbetade vid tiden för åtalet på tidningen Özgür
Gündem. Halis recenserade fyra böcker som beskriver problematiken i sydöstra Turkiet. En
av böckerna som recenserades är skriven av den förre PKK-ledaren Abdullah Öcalan91. Halis
åtalades av åklagaren i Istanbuls statssäkerhetsdomstol för att ha spridit propaganda om en
olaglig separatist- och terroristorganisation och dömdes till ett års fängelse och böter. Halis
överklagade beslutet men den övre domstolsinstansen vidhöll den första domstolens dom.
Den sökande menade att domen hade kränkt hans yttrandefrihet genom artikel 10 i ECHR.
Den turkiska regeringen medgav att en kränkning hade gjorts men att den var berättigad under
villkoren i den andra paragrafen av artikel 10. Enligt domstolen vore kränkningen en
överträdelse av innebörden i artikel 10 om den inte var lagstagad, om den inte följde en eller
fler av de legitima mål som finns beskrivna i den andra paragrafen i artikel 10 och om den
dessutom var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen menade att domen som den
sökande fick var förordnad enligt den turkiska terroristlagen och att kränkningen av
yttrandefriheten därför kan ses som lagstagad. De legitima mål som anges i den andra
paragrafen som skydd av nationell och allmän säkerhet är uppfyllda på grund av den rådande
situationen i sydöstra Turkiet.
Den sista frågan domstolen prövade var om kränkningen av yttrandefriheten var nödvändig i
ett demokratiskt samhälle. Den sökande menade att åtalet som väckts mot honom inte gällde
hans ordval i recensionen utan spridandet av separatistpropaganda genom sin recension. Han
poängterade också att artikeln omöjligt kunnat uppmana folk till hat eller våld, då
tidningsupplagan hade konfiskerats av Istanbuls statssäkerhetsdomstol redan innan den
publicerades för allmänheten.
90 European Court of Human Rights. Case of Halis v. Turkey/Application no.30007/96, URL = <
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=halis&sessionid=285
59727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02). 91 Före detta ledare av det kurdiska arbetarpartiet PKK. PKK förde under flertalet år en väpnad kamp för ett
självständigt Kurdistan.
31
Domstolen fastslog att det inte fanns tillräckliga skäl till att rättfärdiga kränkningen av
yttrandefriheten då den sökande inte var författare till de fyra böckerna, utan endast en
journalistisk kommentator. Den turkiska domstolen dömde inte för författarens ordval utan
endast för spridning av propaganda för en upplaga som aldrig hann ges ut. Straffet som den
sökande fick ansågs vara oproportionerligt jämfört med målen som uppnåddes och inte
nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Turkiet hade alltså kränkt den sökandes yttrandefrihet
genom artikel 10.
6.5.2. MARAŞLI V. TURKEY92
Den sökande, Recep Maraşli, skrev en artikel i en turkisk veckotidning om Europas ställning i
Kurdistanfrågan och Turkiet. Han dömdes av Istanbuls statssäkerhetsdomstol till ett år och
åtta månaders fängelse samt böter för att ha författat separatistpropaganda. Den sökande
överklagade domen, men den överklagande instansen fastställde den första domstolens dom.
Den sökande menade att hans yttrandefrihet hade kränkts genom artikel 10. Både staten och
domstolen enades om att det skett en kränkning av artikel 10(1) och att kränkningen var
lagstadgad och legitim för skydd av territorial integritet, enligt artikel 10(2). Domstolen skulle
därför avgöra om kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen
undersökte rättspraxis och kom fram till att regeringen inte hade tillfört något som motiverade
att domstolen skulle döma annorlunda än enligt rättspraxis.
Domstolen menade visserligen att artikeln gav en negativ bild av Turkiet och att berättaren
använde en hotfull ton. Men artikeln uppmanade varken till våld, väpnat motstånd eller uppror
och utgjorde inte heller någon hotbild. Med anledning av ovanstående samt straffets
omfattning ansåg domstolen att straffet för den sökande var alltför hårt i jämförelse med målet
som uppnåddes och var därför inte nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det hade alltså
skett en kränkning av artikel 10.
92 European Court of Human Rights, Case of Maraşli v. Turkey/Application no. 40077/98, URL = <
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=40077/98&sessionid
=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02).
32
6.5.3. İ.A. V. TURKEY93
İ.A. var vid tillfället för åtalet ägare och verkställande direktör för ett bokförlag och hade
genom sitt förlag publicerat en novell av en turkisk författare. Novellen diskuterade
författarens syn på filosofiska och teologiska frågor. I april 1994 åtalades İ.A. av Istanbuls
allmänna åklagare för hädelse mot Gud, religionen, profeten och den heliga boken för
innehållet i novellen.
Åtalet baserades på en expertrapport som var utförd på uppdrag av den allmänna åklagaren
och skriven av Salih Tuğ, teologidekan och professor vid Marmara University. İ.A. dömdes
till två års fängelse och böter. Straffet omvandlades till böter motsvarande 16 US dollar. Den
sökande överklagade beslutet men den överklagande instansen fastställde den första
domstolens dom.
İ.A. menade att domen hade kränkt hans yttrandefrihet enligt artikel 10 medan den turkiska
regeringen menade att innehållet i boken var en våldsam attack mot religion, särskilt Islam
och hade kränkt religiösa känslor. Domen utgjorde därför ett stort socialt behov. Både den
sökande och staten var däremot överens om att domen var en kränkning av den sökandens
yttrandefrihet genom artikel 10(1). De var även överens om att kränkningen var lagstagad, att
den uppnådde legitima mål för att förebygga oreda, att den skyddade moralen och rätten för
andra, genom artikel 10(2). Dock var de oeniga i frågan om kränkningen var nödvändig i ett
demokratiskt samhälle.
Domstolen påpekade att artikel 10(2) för med sig skyldigheter och ansvar. I förhållande till
religiös tro kan det vara legitimt att inkludera en skyldighet för att undvika uttryck som är
onödigt kränkande för andra, menade domstolen. Det kan alltså vara nödvändigt att bestraffa
olämpliga attacker på objekt som är av religiös vördnad.
93 European Court of Human Rights, Case of İ.A v. Turkey/42571/98, URL =
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=42571/98&sessionid
=28559727&skin=hudoc-en, (2009-05-02).
33
Medlemsstaterna har en viss, men inte obegränsad, margin of appreciation. Det finns inget
gemensamt europeiskt krav för skydd av andras rättigheter när det gäller angrepp på religiös
tro. Staterna har därför en större margin of appreciation när det gäller regleringen av
yttrandefriheten i samband med frågor som rör personliga uppfattningar inom ramen för
moral och religion. Staten har i och med det möjlighet att ta till nödvändiga åtgärder för att
reglera vidarebefordrandet av information och idéer som är oförenliga med respekten för
andras tankefrihet, moral och religion. Det är dock upp till domstolen att ta ett sista beslut om
inskränkningarna är kompatibla med konventionen.
Domstolen konsulterade rättspraxis och dömde att regeringen inte hade överträtt sin margin of
appreciation, då grunderna som de nationella domstolarna gav för att rättfärdiga
inskränkningen av yttrandefriheten var relevanta och tillräckliga. Straffet som författaren fick
var proportionerligt och därför hade ingen kränkning av artikel 10 gjorts.
6.5.4. GRIGORIADES V. GREECE94
Grigoriades fälldes för att ha förolämpat den grekiska armén genom ett brev som han hade
skrivit till sin befälhavare och som denne ansåg vara kränkande för de militära styrkorna. Den
sökande dömdes till tre månaders fängelse av den grekiska staten. Brevet innehöll till viss del
starkt och obehärskat språk, men domstolen menade att dessa påpekanden framfördes i ett
sammanhang av en generell och utdragen diskurs där författaren var kritisk till armélivet och
armén som institution.
Regeringen menade att kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Att
”förolämpa armén” betecknades som ett brott påverkade inte kärnan i yttrandefriheten. På
grund av att militärlivet medförde särskilda behov var det nödvändigt att förlita sig på
brottsbalken för att upprätthålla militärdisciplin, effektivitet och prestige inom
militärstyrkorna. Brevet hade formulerats på ett kränkande sätt då den grekiska armén blev
kallad både kriminell och terrorist apparat.
94 European Court of Human Rights, Case of Grigoriades v. Greece/Application no. a121/1996/740/939, URL =
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=121/1996/740/939&
sessionid=28559727&skin=hudoc-en, (2009-07-11).
34
Brevet hade skickats med taxibud. Leveransmetoden lämnade inte den garantin och avskildhet
som det grekiska postväsendet erbjöd, menade regeringen. Dessutom hade den sökande gett
en kopia av brevet till en värnpliktskollega. Under omständigheterna var det fel att tro att
brevet endast var en privat åsiktsfrihetshandling.
Både regering och sökande var överens om att yttrandefriheten hade kränkts under artikel
10(1). Den sökande borde ha insett att han begick ett brott, då kränkningen var lagstadgad
under den militära brottsbalken. Kränkningen åstadkom ett legitimt mål, då det gällde skydd
av nationell och allmän säkerhet. Domstolen konsulterade rättspraxis och kom fram till att
artikel 10 var applicerbar på såväl militärpersonal som civila. Då brevet varken publicerades
eller spreds av den sökande eller någon annan var kränkningen inte nödvändig i ett
demokratiskt samhälle, enligt domstolen.
Staten har rätt att införa restriktioner när det finns hot mot den militära disciplinen, men det är
inte upp till staten att förlita sig på dessa restriktioner för att hindra yttrandefriheten, även om
de riktas direkt mot militären som institution. En kränkning hade begåtts av både artikel 10(1)
och 10(2).
6.5.5. ÖZGÜR GÜNDEM V. TURKEY95
Det sista fallet berör artikel 15996 i den turkiska brottsbalken och gäller tidningen Özgür
Gündem, som vid tiden för åtalet hade sitt huvudkontor i Istanbul. Tidningen påstod att det
utförts attacker mot tidningens journalister, distributörer och samarbetspartners, vilket
medförde att tidningen fick stänga. Sju personer som var knutna till tidningen mördades under
1992-1993 av okända gärningsmän och folk utsattes för bland annat mordbränder, hot och
angrepp.
I december 1993 genomfördes en husrannsakan på tidningens kontor i Istanbul, då alla 107
närvarnade anhölls. Polisen hittade två pistoler, ammunition, gasmasker och sovsäckar. Vid
95 European Court of Human Rights, Case of Özgür Gündem v. Turkey/Application no. 23144/93, URL =
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=23144/93&sessionid
=28559727&skin=hudoc-en, 2009-05-02). 96 Föregångare till artikel 301.
35
en senare husrannsakan hittades även foton i kuvert märkta PKK Terrorist Organisation, ett
skattekvitto med 400 000 000 TRL (Turkiska Lira) märkt ERNK (en avdelning inom PKK),
utskrifter och handskriva dokument, inklusive en artikel om Abdullah Öcalan. Tidningens
publicering stoppades under ett par dagar på grund av husrannsakan och flera av de anställda
arresterades och anklagades för PKK-medlemskap och spridning av PKK-propaganda.
Flera åtal väcktes mot tidningen och resulterade i flertalet bötesstraff, fängelsestraff,
konfiskering av upplagor och beslut om stängning av tidningen mellan tre och trettio dagar.
De sökande redogjorde, vilket regeringen inte har bestridit, att det har väckts åtal mot 486 av
de totalt 580 upplagorna som tidningen har publicerat. Totalt fick journalisterna och de
ansvariga utgivarna 147 års fängelsestraff och 21 miljarder TRL i böter. De sökande menade
att deras yttrandefrihet kränktes genom artikel 10 då tidningen inte kunde publiceras på grund
av attacker mot dess journalister och samarbetspartners.
Regeringen menade i sin tur att tidningen var ett PKK-instrument med målet att förstöra
Turkiets territoriala integritet genom våldsutövning. Regeringen menade också att det inte
fanns några bevis för att de mördade eller utsatta personerna hade något samband med
tidningen.
Domstolen konstaterade att den turkiska regeringen misslyckats med att skydda tidningens
yttrandefrihet genom att inte skydda tidningen och dess medarbetare på ett tillfredsställande
sätt. Regeringens påstående om att tidningen och dess medarbetare var PKK-supportrar,
rättfärdigade inte att hoten inte hade utretts och att de inte hade fått tillräckligt skydd mot
olagliga våldshandlingar. Regeringen svarade att det är upp till inrikesmyndigheterna att
avgöra om säkerheten i landet är hotad. Det är inrikesmyndigheterna som har den dagliga
kontakten med dessa grupper/krafter och staten måste i detta fall åtnjuta en bred margin of
appreciation.
Domstolen dömde att det hade skett en kränkning av artikel 10(1) och att kränkningen var
fastslagen enligt lag, men frågan var om den var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
Adjektivet nödvändig inom ramen för artikel 10(2) antyder att det måste finnas ett angeläget
socialt behov för kränkningen och att staterna åtnjuter en viss margin of appreciation för att
avgöra om behovet finns. Det är dock upp till domstolen att fastställa om en sådan
36
begränsning är förenlig med yttrandefriheten i artikel 10. Domstolen konsulterade i detta fall
praxis för att avgöra om en det gjorts en kränkning. De tittade också på fallet i sin helhet för
att avgöra om kränkningen var proportionerlig i jämförelse med de legitima mål som
uppnåddes.
Då fallet behandlade åtgärder mot en tidningsutgivning, tvingades domstolen att analysera det
utifrån den betydande roll som media spelade för att försäkra att demokratin fungerade. Media
får inte överträda de gränser som är satta för att skydda de väsentliga statliga intressena som
nationell säkerhet och territorial integritet. Samtidigt är det viktigt att media tar sig an rollen
som informationsförmedlare gällande politiska uppfattningar, även delande sådana.
Åtalet under artikel 159 (artikel 301:s föregångare) i den turkiska brottsbalken gällde tre
publicerade artiklar och en tecknad serie. Åtalet resulterade i böter, 10 månaders fängelse och
15 dagars stängning. Domstolen menade att staten måste få kritiseras, även om kritiken anses
provokativ eller nedvärderande. Domstolen hittade ingen övertygande anledning till att straffa
någon av artiklarna eller den tecknande serien. Domstolen följde kommissonens linje och
ansåg att kränkningen inte är nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
Av de totalt trettio artiklar som hade utretts av kommissionen och domstolen ansåg domstolen
att tre artiklar under lagen ”att rapportera uttalanden gjorda av PKK” uppmanade till våld.
Med tanke på den då rådande situationen i sydöstra Turkiet och det lätta straffet kunde
kränkningen anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle för förebyggande av brott och
oreda, inom ramen för artikel 10(2).
Domstolen konstaterade också att de båda husrannsakningarna som resulterade i att tidningen
inte kunde publiceras under två dagar, utgjorde en kränkning av yttrandefriheten. Domstolen
accepterade att kränkningen var fastslagen enligt lag men menade att den inte var
proportionerlig gentemot målet och därför inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
Domstolen dömde enhälligt att det hade gjorts en kränkning av artikel 10.
37
7. DISKUSSION AV ANALYSEN
7.1. INLEDNING
Europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har dömt republiken Turkiet i 170 fall för
kränkning av yttrandefriheten, att jämföra med totala antalet domstolsfall rörande artikel 10
vilka uppgår till 348 stycken. Det betyder att Turkiet ”haft huvudrollen” i princip i hälften av
alla domstolsfall.
Totalt har domstolen tagit upp 1 939 fall gällande Turkiet (inklusive fall rörande artikel 10)
och av dessa har Turkiet fällts i 1 676 fall och frikänts i 37. Siffrorna visar klart och tydligt att
republiken Turkiet ofta kränker sina medborgares rättigheter. De två frågor jag vill få svar på
är hur Turkiet tolkar artikel 10 och om artikel 301 är kompatibel med artikel 10.
I detta kapitel diskuterar jag vad jag kommit fram till i föregående kapitel genom att använda
VCLT som tolkningsmedel. Jag redogör först för domstolsfallen och tolkar därefter
domstolens och staternas agerande utifrån VCLT. Ett komplement till VCLT, och som ett
tolkningsverktyg, använder jag mig av Ulf Linderfalks vägledning för att tolka en traktat
utifrån dess ändamål och syfte. Genom att analysera domstolens och Turkiets tolkning av
artikel 10 samt författarnas åsikter kan ett ställningstagande fattas angående artikel 301.
I tidigare kapitel har det konstaterats att yttrandefriheten är en rättighet som medför ansvar
och skyldigheter för den som utövar rättigheten. Staten får alltså kränka en persons
yttrandefrihet om det är för att skydda följande:
• den nationella säkerheten
• den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten
• förebyggande av oordning eller brott
• skydd av hälsa eller moral
• skydd av annans goda namn och rykte eller rättigheter
• för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids
• för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet
Dock måste staten kunna påvisa att kränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
38
7.2. TOLKNING AV ARTIKEL 10 I ECHR
7.2.1. HALIS V. TURKEY
Domstolsfallet Halis v. Turkey, där Attila Halis hade dömts till fängelse och böter av Turkiet
för en bokrecension av Turkiets överinstansdomstol, fastslog domstolen var en kränkning av
artikel 10.
Domstolen fastslog att domen den sökande fått var förordnad enligt den turkiska terroristlagen
och uppfyllde de legitima mål som anges i artikel 10(2) för skydd av nationell och allmän
säkerhet vid den då rådande situationen i sydöstra Turkiet. Domstolen fastslog att då det inte
var den sökande som var författare till de fyra böckerna, utan endast var en journalistisk
kommentator, då den turkiska domstolen inte dömde för författarens ordval, utan endast för
spridning av propaganda och då upplagan aldrig hann ges ut, var inte detta tillräckligt för att
rättfärdiga kränkningen av yttrandefriheten. Straffet som den tilltalade fick var
oproportionerligt jämfört med målen som uppnåddes och därför inte nödvändigt i ett
demokratiskt samhälle.
Jämför vi domstolens tolkning av artikel 10 med artikel 31(1) i VCLT har artikeln i domen
tolkats ärligt utifrån sitt ändamål och syfte, vilket är att skydda yttrandefriheten. Den har
också tolkats ärligt när den har följt inskränkningsmöjligheterna i artikel 10(2); domstolen
följde anvisningarna i artikeln gällande statens rätt till inskränkning. Domstolen dömde till
statens fördel när den konstaterade att kränkningen var förordnad enligt lag och skyddade
nationell och allmän säkerhet men ansåg inte att spridningen av propaganda var en legitim
grund till kränkning, då recensionen aldrig hann publiceras.
Turkiet medgav att en kränkning av artikel 10 hade gjorts men menade att den var berättigad
under andra paragrafen i artikeln, då den var förordnad enligt lag och skyddade nationell och
allmän säkerhet. De turkiska domstolarna dömde emellertid inte för ordvalet i recensionen
utan för spridning av propaganda, men upplagan hann aldrig publiceras innan den
konfiskerads av myndigheterna.
39
Artikel 10 i ECHR har med hänsyn till artikel 31(1) i VCLT tolkats ärligt utifrån sitt ändamål
och syfte av Turkiet, om man ser till följande: Den sökande straffades för spridning av
propaganda vilket var ett lagstadgat brott i den turkiska brottsbalken och kränkningen gjordes
på grund av nationell och allmän säkerhet. Tittar man på följande kan det dock inte anses att
staten tolkat artikel 10 ärligt utifrån sitt ändamål och syfte: Recensionen hann aldrig
publiceras vilket betyder att kränkningen inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle
eftersom allmänheten aldrig fick ta del av den.
De författare, vars åsikter jag redogjort för i kapitel 6 bekräftar domstolens konstaterande. Det
ska vara svårare att begränsa journalisters yttrandefrihet eftersom deras uppgift är att leverera
information och nyheter till allmänheten. Attila Halis förmedlade information utan att vara
författare till böckerna. Det måste påvisas att inskränkningen gjordes utifrån ett socialt
tryckande behov och att kränkningen inte var större än nödvändigheten för att tillmötesgå det
sociala trycket. Eftersom recensionen aldrig publicerades kan inte inskränkningen utgöra ett
socialt tryckande behov och alltså inte vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
7.2.2. MARAŞLI V. TURKEY
I domstolsfallet Maraşli v. Turkey hade den sökande skrivit en artikel i en veckotidning om
Europas ställning i Kurdistanfrågan och Turkiet. Den sökande dömdes av de turkiska
domstolarna till fängelsestraff och böter för att ha författat separatistpropaganda. Domstolen
fastslog att Turkiet hade kränkt den sökandes yttrandefrihet genom artikel 10.
Enligt domstolen var kränkningen lagstadgad och skyddade den territoriella integriteten, då
artikeln gav en negativ bild av Turkiet och innehållet hade en hotfull ton. Artikeln uppmanade
inte till våld, väpnat motstånd eller uppror och utgjorde inte heller någon hotbild menade
domstolen. Med anledning av ovanstående samt straffets omfattning ansåg domstolen att
kränkningen inte var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen dömde enligt
rättspraxis eftersom Turkiet inte tillförde domstolen ytterligare information.
Artikel 10 tolkas av domstolen ärligt och i gängse mening med hänsyn till sitt ändamål och
syfte, enligt artikel 31(1) i VCLT. Den skyddar yttrandefriheten, anser att inskränkningen var
lagstadgad och skyddade Turkiets territoriella integritet. Enligt artikel 31(3.b.) i VCLT ska
40
hänsyn tas till efterföljande praxis vid traktatens tillämpning som visar på enighet mellan
parterna om traktatens tolkning. Domstolen följde praxis när den dömde att kränkningen inte
var nödvändig i ett demokratiskt samhällde. I jämförelse med inskränkningarna som får göras
i artikel 10(2) i ECHR utifrån artikel 32(b) i VCLT leder inte domstolens tolkning till ett
resultat som är orimligt eller oförnuftigt eftersom tidningsartikeln varken uppmanade till våld,
väpnat motstånd, uppror eller utgjorde någon hotbild.
Turkiet var överens med domstolen om att de hade kränkt yttrandefriheten stadgad i artikel
10(1) men menade att då den var lagstadgad och legitim när den skyddade territoriell
integritet enligt artikel 10(2) var kränkningen godkänd. Turkiet tillförde inte ytterligare
information och därför dömde domstolen enligt praxis.
Om man ser till artikel 31 i sin helhet har Turkiet inte tolkat artikeln ärligt och i gängse
mening med hänsyn till sitt ändamål och syfte. Turkiet är medveten om kränkningen av artikel
10(1) men menar att kränkningen är rättfärdigad genom artikel 10(2). Enligt artikel 31(3.b.)
ska praxis användas när man tolkar en konvention. Om Turkiet hade studerat domstolens
praxis i liknande fall hade landet insett sin felaktiga tolkning av artikel 10. Utifrån detta
resonemang har Turkiet alltså inte tolkat artikel 10 ärligt utifrån artikelns syfte och ändamål.
Författarna bekräftar domstolens linje. Det måste påvisas att kränkningen gjordes utifrån ett
socialt tryckande behov och kränkningen inte är större än nödvändigheten för att tillmötesgå
det sociala trycket. Trots att artikeln var kritisk mot Turkiet och utgjorde ett säkerhetshot
enligt turkisk lagstiftning ansåg inte domstolen att det var ett socialt tryckande behov eller att
den var tillräckligt nödvändig.
7.2.3. İ.A. V. TURKEY
I domstolsfallet İ.A. v Turkey var den sökande dömd i egenskap av bokförläggare, för
innehållet i en bok han publicerat. Domen som den turkiska domstolen utdömde bestod av:
hädelse mot gud, religionen, profeten och den heliga boken. İ.A. dömdes först till två års
fängelse och böter men straffet omvandlades till enbart böter om 16 US dollar. Domstolen
fastslog att Turkiet inte hade kränkt den sökandes yttrandefrihet eftersom det inte existerar en
gemensam europeisk moral
41
Domstolen påpekade att artikel 10(2) för med sig skyldigheter och ansvar. I förhållande till
religiös tro kan det vara legitimt att inkludera en skyldighet för att undvika uttryck som är
onödigt kränkande för andra. Det kan alltså vara nödvändigt att straffa så kallade olämpliga
attacker på objekt som är av religiös vördnad. Domstolen förklarade att staterna har en större
margin av appreciation av yttrandefriheten i fall som rör moral och religion men det är upp
till domstolen att fatta beslut. Domstolen ansåg inte att Turkiet hade överträtt sin margin of
appreciation och fastslog att straffet som den sökande fick var proportionerligt.
Resultatet är att den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har tolkat artikel 10 ärligt och i
gängse mening med hänsyn till sitt ändamål och syfte enligt artikel 31(1) vilket betyder att
kränkningen uppfyllde det legitima kravet och var nödvändig i ett demokratiskt samhälle då
det fanns ett tryckande socialt behov för den. Domstolen konsulterade rättspraxis enligt artikel
31(3.b) och ansåg att en kränkning var berättigad.
Enligt Turkiet var domen en kränkning av den sökandens yttrandefrihet, genom artikel 10(1).
Kränkningen var lagstadgad, uppnådde legitima mål för att förebygga oreda och skydda
moralen och rätten för andra genom artikel 10(2). Både den sökande och staten var överens
om att kränkningen var lagstadgad och uppnådde legitima mål, men de var inte överens om att
kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Enligt Turkiet utgjorde domen ett
tryckande socialt behov för kränkning av yttrandefriheten då publiceringen ansågs vara en
våldsam attack mot religion särskilt mot Islam och hade kränkt religiösa känslor.
Jämför vi Turkiets tolkning av artikel 10 med artikel 31 i VCLT har artikel 10 tolkats ärligt i
överensstämmelse med gängse mening av traktatens uttryck och mot bakgrund av ändamål
och syfte vilket innebär att kränkningen var lagstadgad i nationell lagstiftning, uppnådde
legitima mål för att förebygga oreda samt skyddade moralen och rätten för andra.
Kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
Staterna åtnjuter en större margin av appreciation i frågor som rör moral vilket följer artikel
31(3.a) om överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning och tillämpning.
Turkiet har också följt praxis då liknande händelse har dömts på samma sätt enligt artikel
31(3.c.).
42
Författarna tolkar Wienkonventionen på följande sätt: Margin of appreciation har i detta fall
tolkats brett eftersom det inte existerar en gemensam europeisk moral. Enligt George Letsas
följer den här kränkningen det faktiska begreppet om förhållandet mellan individuella friheter
och kollektiva mål. Man kränker individens rättighet för att uppnå ett kollektivt mål vilket i
detta fall betyder att rätten för andra och förebyggande av oreda i samhället ska skyddas.
Individen får stå tillbaka för kollektivets vinning.
7.2.4. GRIGORIADES V. GREECE
Grigoriades hade dömts till fängelse i tre månader för förolämpning av den grekiska armén på
grund av ett brev han skrivit till sin befälhavare vars innehåll ansågs kränkande för de militära
styrkorna. Domstolen dömde att staten hade kränkt yttrandefriheten i artikel 10:s båda
paragrafer.
Domstolen fastslog att brevet till viss del innehöll starkt och obehärskat språk, men menade
att dessa påpekanden gjordes i ett sammanhang av en generell och utdragen diskurs där
Grigoriades var kritisk till armélivet och armén som institution. Kränkningen var lagstadgad i
den militära brottsbalken och uppnådde ett legitimt mål vad gällde skydd av nationell och
allmän säkerhet. Den sökande borde ha insett att han begick ett brott då kränkningen var
lagstadgad i den militära brottsbalken. Domstolen konsulterade rättspraxis och kom fram till
att artikel 10 är applicerbar på såväl militärpersonal som civila. Då brevet varken publicerades
eller spreds av den sökande eller någon annan var kränkningen inte nödvändig i ett
demokratiskt samhälle, enligt domstolen. Staten måste få införa restriktioner när det föreligger
hot mot den militära disciplinen men det är inte upp till staten att förlita sig på dessa
restriktioner för att hindra yttrandefriheten, även om de riktas direkt mot militären som
institution.
Vid jämförelse mellan domstolens tolkning av artikel 10 och VCLT artikel 31(3.b.) har
domstolen följt ”den efterföljande praxis vid traktatens tillämpning” då den konsulterat
tidigare fall och kommit fram till att artikel 10 är applicerbar på militärpersonal. Domstolen
har också följt 31(1.a.) då ”efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande
traktatens tolkning eller tillämpning av dess bestämmelser” vid konstaterandet att staten
43
visserligen får införa restriktioner, men att det inte är upp till staten att förlita sig på dessa för
att hindra yttrandefriheten. Slutligen har domstolen tolkat artikel 10 ärligt och i
överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck och mot bakgrund av
ändamål och syfte då brevet varken publicerades eller spreds. Detta medförde att domstolen
dömde att kränkningen inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
Grekland menar och har rätt i att kränkningen var lagstadgad i den militära brottsbalken och
åstadkom ett legitimt mål då den skyddade nationell och allmän säkerhet. Både den grekiska
regering och den sökande var överens om att yttrandefriheten hade kränkts under artikel
10(1). Regeringen menade att kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att
upprätthålla militärdisciplin, effektivitet och prestige inom militärstyrkorna på grund av att
brevet hade ett kränkande innehåll gentemot militären.
Greklands ansåg utifrån sin tolkning av artikel 10 utifrån VCLT artikel 31(1) att staten hade
tolkat artikel 10 ärligt och i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck
samt mot bakgrund av ändamål och syfte; att brottet var lagstadgat och skyddade nationell
och allmän säkerhet. Om man ser till artikelns helhet har Grekland inte gjort en ärlig tolkning
eftersom de inte följt anvisningarna i artikel 31(3.b.), att efterföljande överenskommelser
mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpning ska följas. Staten skulle
nämligen ha konsulterat domstolens praxis innan domen föll.
Om vi konsulterar författarna i hur artikel 10 ska tolkas skriver Iain Cameron att det är lättare
att rättfärdiga begränsningar av soldaters yttrandefrihet på grund av disciplinära skäl men
nödvändigheten för att inskränka måste vara starkt påvisad. Eftersom brevet aldrig spreds var
det inte tillräckligt för att inskränka den sökandes rättighet.
7.2.5. ÖZGÜR GÜNDEM V. TURKEY
Det sista fallet gällde den turkiska tidningen Özgür Gündem. Journalisterna och de ansvariga
utgivarna dömdes sammanlagt till 147 års fängelsestraff och 21 miljarder TRL i böter.
Domstolen dömde enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10 även om vissa kränkningar
ansågs nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Åtalet under artikel 159 i den turkiska
44
brottsbalken gällde publicerandet av artiklar och en tecknad film, vilket resulterade i 10
månaders fängelse, böter och 15 dagars stängning av tidningen.
Domstolen konstaterade att den turkiska regeringen misslyckats med att skydda tidningens
yttrandefrihet genom att inte skydda tidningen och dess medarbetare på ett tillfredsställande
sätt. Det hade skett en kränkning av artikel 10(1) och kränkningen var fastslagen enligt turkisk
lag. Domstolen konsulterade praxis för att avgöra om kränkningen var nödvändig i ett
demokratiskt samhälle.
Ingen av artiklarna under artikel 159 ansågs nödvändiga att straffa i ett demokratiskt
samhälle. Av totalt trettio tidningsartiklar som domstolen utredde ansågs fyra som nödvändiga
att kränka i ett demokratiskt samhälle. De båda husrannsakningarna utgjorde en kränkning av
yttrandefriheten trots att de var fastslagna i lag men ansågs inte var proportionerliga i relation
till målet som uppnåddes och därför inte nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.
Det här domstolsfallet är väldigt omfattande. Det innehåller flera nationella lagar inklusive
artikel 159 och innehåller flera kränkningar av yttrandefriheten men också några kränkningar
som domstolen anser vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Det här fallet är viktigt för
uppsatsen. Den visar att domstolen både kan neka och godkänna kränkningar utifrån praxis,
överenskommelser och framförallt ett ärligt tolkande av konventionstexten.
Domstolen har tolkat artikel 10 ärligt, i överensstämmelse med den gängse meningen och mot
bakgrund av traktatens ändamål och syfte, enligt artikel 31(1). Först och främst konstaterade
domstolen att den turkiska regeringen misslyckats med att skydda tidningens yttrandefrihet på
ett tillfredsställande sätt vilket fick till följd att flera personer i anslutning till tidningen blev
mördade. Ytterligare en korrekt tolkning gjordes vad gäller de nödvändiga kränkningarna där
kränkningen gjordes i syfte att förebygga brott och oreda med anledning av rådande
säkerhetstillstånd i sydöstra Turkiet. Samtidigt har domstolen inte godkänt kränkningar av
yttrandefriheten när det gällde de artiklar som inte uppmanade till våld eller oreda, vilket är
korrekt. Rättspraxis har konsulterats för att avgöra om en kränkning var nödvändig i ett
demokratiskt samhälle, enligt artikel 31(3.b.).
45
Turkiet hävdade att tidningen var ett PKK-instrument med målet att förstöra Turkiets
territoriala integritet genom våldsutövning. Man ansåg att det saknades bevis för att de
mördade eller utsatta personerna hade någon relation till tidningen. Man menade också att det
är upp till inrikesmyndigheterna att avgöra om säkerheten i landet är hotad och att staten i
detta fall måste åtnjuta en bred margin of appreciation. Turkiet ansåg att det var rätt att
kränka yttrandefriheten i totalt trettio tidningsartiklar och en tecknad serie och att de båda
husrannsakningarna på tidningens ägor var nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Alla
inskränkningar som gjordes av Turkiet var lagstadgade och uppfyllde ett legitimt syfte, enligt
artikel 10.
Turkiet har dömts för ett större antal kränkningar av yttrandefriheten under artikel 10 och fått
endast ett fåtal godkända. Domstolens slutgiltiga beslut var enhetligt bland domarna i
europeiska mänskliga rättighetsdomstolen och Turkiet dömdes för kränkning av
yttrandefriheten. För att jämföra Turkiets tolkning av artikel 10 med VCLT har staten tolkat
artikel 31(1) ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen och mot bakgrund av
traktatens ändamål och syfte i tre av tidningsartiklarna som fanns med i utredningen. Turkiet
har tolkat artikel 10 korrekt i endast 10 % av det totala antalet skriva tidningsartiklarna som
fanns med i domstolsfallet.
Resten av artiklarna, den tecknade filmen och husrannsakan samt att staten inte skyddade
tidningen från attentat betyder att Turkiet inte tolkat artikel 31(1) ärligt i överensstämmelse
med den gängse meningen och mot bakgrund av traktatens ändamål och syfte. Staten menade
att den skulle åtnjuta en omfattande margin of appreciation i tolkningen av artikel 10, men
följde inte anvisningarna i artikel 31(3.a.) vilken stadgar att efterföljande överenskommelse
mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpning ska följas. Domstolen
konstaterade att staten åtnjuter en viss margin of appreciation, men att det är upp till
domstolen att fastställa omfattningen av den. Staten har inte heller följt anvisningarna i artikel
31(1.b.) som stadgar att efterföljande praxis ska följas. Då staten varken följt anvisningarna
för tolkning eller rättspraxis har den inte tolkat artikel 10 på ett ärligt sätt och mot bakgrund
av konventionens ändamål och syfte.
Författarna har tidigare förklarat att det är journalisters jobb att förmedla information till
allmänheten och det därför ska vara svårare att begränsa deras yttrandefrihet. I Özgür Gündem
46
fallet har staten inte följt dessa riktlinjer då staten väckte åtal mot 486 av de totalt 580
upplagorna som tidningen publicerade. Inskränkningar av artikel 10(2) måste tolkas noggrant
och nödvändigheten för att inskränka måste vara starkt påvisad, vilket domstolen också har
visat i detta fall.
47
8. SLUTSATS ARTIKEL 301
Utifrån domstolens implementering av artikel 10 och användningen av margin of appreciation
är det inte längre av betydelse om Turkiet har kvar artikel 301 eller avskaffar den. Utifrån
uppsatsens analys och diskussion utgörs problemet istället av statens formulering, tolkning
och implementering av artikel 301.
Om en person öppet kritiserar den turkiska nationen, republiken Turkiet, den turkiska
regeringen, de turkiska juridiska instanserna, den militära- och/eller säkerhetsstrukturen har
staten rätt att inskränka en persons rättighet i följande fall:
Om det/den a) är fara för den nationella säkerheten b) är fara för den allmänna säkerheten c)
kan uppstå oordning d) förtroliga underrättelser kan spridas e) för att upprätthålla
domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
Så länge som kränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle och det finns ett socialt
behov för kränkningen. Det är dock inte upp till staten att besluta om kränkningen är
nödvändig. Det avgör domstolen.
För att referera till några av domstolsfallen. Domstolen konstaterade i Gregorius fallet att
staten har rätt att införa restriktioner när det finns hot mot den militära disciplinen, men det är
inte upp till staten att förlita sig på dessa restriktioner för att hindra yttrandefriheten, även om
hotet riktas direkt mot militären som institution. Det är upp till staten att införa restriktioner,
men det är domstolen som beslutar om restriktionen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
Artikel 301 innefattar orden militär och säkerhetsstrukturer när den redogör för vilka
yttrandefrihetskränkningar som får göras, men enligt fallet Gregorius har staten endast rätt att
införa restriktioner mot yttrandefriheten om det finns hot mot den militära disciplinen.
Domstolens beslut kan tolkas som att delen av artikel 301 som innehåller militär- och
säkerhetsstruktur endast får användas när det riktas hot mot staten.
I fallet Özgür Gündem visade domstolen att den är väldigt restriktiv när den godkänner
kränkningar av yttrandefriheten. I tre av de totalt trettio artiklarna godkände domstolen en
kränkning. Alla var inte under artikel 301.s föregångare men det visar ändå att Turkiet i allt
för stor utsträckning kränker medborgarnas yttrandefrihet.
48
Domstolen skrev i utredningen av Özgür Gündem fallet att den var tvungen att analysera
fallet utifrån den betydande roll som media spelar för att försäkra att demokratin fungerar.
Media får inte överträda de gränser som är satta att skydda de väsentliga statliga intressena
såsom nationell säkerhet och territorial integritet. Samtidigt är det viktigt att media påtar sig
rollen som informationsförmedlare av gällande politiska uppfattningar, även delande sådana.
Utifrån diskussionen ser jag två alternativ för den turkiska staten;
1. Man måste bättre följa den europeiska mänskliga rättighetsdomstolens praxis när
man applicerar sin nationella lagstiftning och dömer folk i yttrandefrihetsmål.
2. Man måste avskaffa lagen.
49
LITTERATURLISTA
ANTOLOGIER
• Linderfalk, Ulf (2006), “Tolkningen av traktater” i Ulf Linderfalk (red.) Folkrätten i
ett nötskal (Studentlitteratur: Lund, 2006)
• Mango, Andrew, “The Modern History of a Solid Country”, i The EU and Turkey a
Glittering Prize or a Millstone, editor Lake, Michael (The Federal Trust for Education
and Research, London, 2005)
BÖCKER
• Cameron, Iain (2006), An Introduction to the European Convention on Human Rights
(Uppsala: Iustus Förlag AB)
• Davidson, Roderic H (1998), Turkey a Short History (Hundigton: The Eothen Press)
• Hydén, Håkan (2001), Rättsregler En introduktion till juridiken, (Lund:
Studentlitteratur)
• Letsas, George (2007), A Theory of Interpretation of the European Convention on
Human Rights (New York: Oxford University Press)
• Ovey, Clare & White, Robin, C.A. (2006), Jacobs & White: The European
Convention on Human Rights (New York: Oxford University Press)
• Smith, Rhona K. M. (2005), Textbook on international human rights (New York &
Oxford: Oxford University Press)
• Wallace, Rebecca, M.M (2005), International Law (London: Sweet & Maxwell)
• Warnling-Nerep, Wiweka (2003), En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet,
(Visby: eddy.se ab)
50
• Zürcher, Erik J (2003), Turkey A Modern History (London & New York: I.B. Tauris &
Co Ltd)
TIDSKRIFTSARTIKLAR
• Bülent Algan (2008), “The Brand New Version of Article 301 of Turkish Penal Code
and the Future of Freedom of expression Cases in Turkey”, German Law Journal, vol.
09, nr 12
• Lauren Fulton (2008), “A Muted Controversy: Freedom of Speech in Turkey”,
Harvard International Review, Vol. 30, Issue 1
TIDNINGSARTIKLAR FRÅN INTERNET
• ”AKP Reluctant on Reform”, Turkish Daily news, 2007-11-23
• ”EU-kritik kan mildra lag om ”turkiskhet””, Dagens nyheter, 2006-11-07
• ”EU vill se Turkiet slopa åsiktslag”, Dagens nyheter, 2007-11-06
• ”Istanbul Court Clears Author of Insulting Turkish Identity”, New York Times, 2006-
09-22
• “Protecting Turkishness Continues”, Hürriyet, 2009-02-16
• ”Svensk författare greps i Turkiet, Dagens nyheter, 2008-06-26
HEMSIDOR
• Amnesty International, www.amnesty.org, URL =
<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/003/2006/en/1bfaf47e-d44b-11dd-
8743-d305bea2b2c7/eur440032006en.html>, (2007-11-08)
51
• Amnesty International, www.amnesty.org, URL =
<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/035/2005/en/7af4fffc-d47d-11dd-
8743-d305bea2b2c7/eur440352005en.html>, ( 2009-11-14)
• Bianet, www.bianet.org, URL = < http://bianet.org/english/freedom-of-
expression/114266-in-three-months-110-people-tried-for-their-thoughts>, (2009-07-
13)
• Euractiv, www.euractiv.com, URL = <http://www.euractiv.com/en/enlargement/eu-
turkey-relations/article-129678#links>, (2007-11-14)
• Euractiv, www.euractiv.com, URL =
<http://www.euractiv.com/en/enlargement/turkish-parliament-softens-restrictions-
freedom-speech/article-172074>, 20090416
• Human Rights Watch, www.hrw.org, URL =
<http://www.hrw.org/legacy/english/docs/2007/04/13/turkey15692_txt.htm>, (2007-
11-08).
• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/33327001>, (2009-07-14)
• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/333270?i_whole_article=true>,
(2009-08-18)
• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/armenien/118053/A928773?i_h_word=folkmo
rd+armenier>, (2009-07-15)
52
• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=3
3327002&i_word=turkiet&i_history=1>, (2007-11-22)
• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/enkel/grundlag?i_h_word=yttrandefrihet+sverige>,
(2009-06-14)
• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/tryckfrihetsf%C3%B6rordningen>, (2009-06-
14)
• Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/yttrandefrihetsgrundlagen> (2009-06-14)
PRIMÄRKÄLLOR
• Amnesty International, Amnesty International Report of 2009, URL =
<http://thereport.amnesty.org/sites/report2009.amnesty.org/files/documents/air09-
en.pdf>, (2009-07-14)
• Commission of the European communities, Turkey 2007 Progress Report, URL =
<http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2007/nov/turkey_progress_repor
ts_en.pdf>, (2009-07-13)
• Commission of the European Communities, Turkey 2008 Progress Report, URL =
<http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/press_corner/key-
documents/reports_nov_2008/turkey_progress_report_en.pdf>, (2009-07-13)
• European Court of Human Rights. Violation of Article and by Country 1959-2008
(2009), URL = <http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/E26094FC-46E7-41F4-91D2-
32B1EC143721/0/Tableau_de_violations_19592009_ENG.pdf>, (2009-07-05)
53
• European Court of Human Rights. Analysis of Statistics, URL=
<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/55E4E440-6ADB-4121-9CEB-
355E527600BD/0/Analysisofstatistics2008.pdf>, (2009-07-05)
• European Court of Human Rights. Case of Halis v. Turkey/Application no.30007/96,
URL =
<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig
hlight=halis&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02)
• European Court of Human Rights, Case of Maraşli v. Turkey/Application no.
40077/98, URL =
<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig
hlight=40077/98&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02)
• European Court of Human Rights, Case of İ.A v. Turkey/Application no. 42571/98,
URL =
<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig
hlight=42571/98&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02)
• European Court of Human Rights, Case of Grigoriades v. Greece/Application no.
a121/1996/740/939, URL =
<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig
hlight=121/1996/740/939&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, (2009-07-11)
• European Court of Human Rights, Case of Özgür Gündem v. Turkey/Application no.
23144/93, URL =
<http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&hig
hlight=23144/93&sessionid=28559727&skin=hudoc-en>, 2009-05-02)
• Human Rights Watch, www.hrw.org, URL = <http://www.hrw.org/en/world-
report/2009/turkey>, (2009-07-14)
54
• Konventionssamling i mänskliga rättigheter och humanitär rätt (Stockholm:
Nordstedts juridik, 2004, 2:a uppl.)