The Beatles i Sverige år 1963 - diva-portal.org560997/FULLTEXT01.pdf · The Beatles i Sverige år...

The Beatles i Sverige år 1963

En studie om The Beatles radioinspelning på Karlaplan samt

gruppens mottagande i media under samma turné

Ellinor Nilsson

Examensarbete HS3 2012

Institutionen för musikvetenskap

Uppsala universitet

3

Abstract

Ellinor Nilsson: The Beatles i Sverige år 1963. En studie om The Beatles radioinspelning på Karlaplan och

gruppens mottagande i media under samma turné [The Beatles in Sweden 1963. A study of The Beatles’ radio

recording on Karlaplan and how the group was depicted in Swedish media during the tour]. Uppsala universitet:

Institutionen för musikvetenskap, examensarbete 15 högskolepoäng, 2012.

In October 1963 The Beatles started their first tour abroad, which took place in Sweden.

Except for their concerts and their participation in a television show, they also did one recording

to be broadcasted on radio. The aim of this study is to define how come The Beatles chose to

travel to Sweden and why the group was an interesting product for the Swedish organizers. The

study compares the group’s radio recording with the same but published songs and introduces

articles and announcements from newspapers of the same time.

One inference of the study is media’s focus on The Beatles’ appearance. That their recording

on Karlaplan has more distorsion and a higher BPM number than their record recordings is

another. The several connections between The Beatles and Sweden is, what I interpret, the main

reason why Sweden was the tour’s destination.

4

Innehåll

1. Inledning ......................................................................................................................... 6

1.1 Syfte och frågeställning ................................................................................. 6

1.2 Begreppsutredning ......................................................................................... 7

1.3 Forskningsläge ................................................................................................ 7

1.4 Metod och källmaterial .................................................................................. 9

2. Vägen till Sverige ........................................................................................................ 10

2.1 Innan turnén ................................................................................................ 10

2.2 Samtidens musiska ideal ............................................................................. 16

3. Studioinspelningen på Karlaplan .............................................................................. 18

3.1 Förberedelse ................................................................................................ 18

3.2 Genomförande ............................................................................................ 19

3.3 Efter inspelningen ....................................................................................... 20

4. Svensk press om The Beatles i Sverige .................................................................... 21

4.1 Turnén och musiken ................................................................................... 22

4.1.1 Annonser ..................................................................................... 23

4.2 Utseende och uppenbarelse ....................................................................... 25

5. Karlaplansinspelningen kontra skivinspelningar .................................................... 27

1. “I Saw Her Standing There”.................................................................... 28

Karlaplan ............................................................................................... 28

LP ........................................................................................................... 29

2. ”From Me to You” ................................................................................... 29

Karlaplan ............................................................................................... 29

Singel ..................................................................................................... 30

3. ”Money” ..................................................................................................... 30

Karlaplan ............................................................................................... 30

LP ........................................................................................................... 31

4. ”Roll Over Beethoven” ............................................................................ 31

Karlaplan ............................................................................................... 31

LP ........................................................................................................... 32

5

5. “You Really Got a Hold on Me” ............................................................ 32

Karlaplan ............................................................................................... 32

LP ........................................................................................................... 33

6. “She Loves You”....................................................................................... 33

Karlaplan ............................................................................................... 33

Singel ..................................................................................................... 34

7. “Twist and Shout” .................................................................................... 34

Karlaplan ............................................................................................... 35

LP ........................................................................................................... 35

6. Sammanfattande diskussion ...................................................................................... 36

7. Käll- och litteraturförteckning .................................................................................. 41

Tryckt material ................................................................................................... 41

Internet ............................................................................................................... 41

Fonogram ........................................................................................................... 42

Dags- och kvällstidningar ................................................................................. 42

Artiklar .................................................................................................. 42

Övrigt .................................................................................................... 43

6

1. Inledning

I oktober 1963 begav sig det engelska popbandet The Beatles till Sverige på sin första egentliga

utlandsturné. De landade på Arlanda flygplats onsdagen den 23 oktober och mottogs av ungefär

tio svenska fans, alla unga kvinnor.1 Innan det hade bandet varit verksamma runtom i England,

där de gjorde många framträdanden tillsammans från år 1960, ibland under andra namn än ”The

Beatles”. De hade även medverkat i radiosändningar och gjort inspelningar av originallåtar och

covers. De släppte singlar i flera länder2 men var ännu inte särskilt kända, utan var ett popband i

mängden. Under sin turné i Sverige framförde gruppen konserter i Stockholm, Göteborg, Borås,

Eskilstuna och Karlstad. De gjorde likaså en studioinspelning i Stockholm, bestående av sju låtar,

vilken två veckor senare sändes i svensk radio. Den här studien utreder hur det kom sig att The

Beatles åkte till Sverige och hur de togs emot av svensk media under samtiden. Det tillsammans

med en jämförelse mellan deras låtinspelningar i Stockholm och deras skivinspelningar3 av

samma låtar är föremål för studien.

1.1 Syfte och frågeställning

Huvudsyftet med föreliggande uppsats är att få klarhet i studioinspelningens omständigheter

såsom förberedelse, genomförande och eventuella komplikationer kring inspelningen. Jag

kommer även redogöra för hur The Beatles besök till Sverige mottogs av svensk media med

fokus på dags- och kvällstidningar från tiden i anslutning till gruppens turné. Hur bemöttes

popbandet i fråga av samtida svensk press och vad fokuserade artiklarna på? Inte heller har

karlaplansinspelningen eller Sverige som marknad för The Beatles tidigare studerats djupgående.

Hur skiljer sig karlaplansinspelningen från bandets skivinspelningar av samma låtar och vilka

likheter finns? Varför var Sverige en tänkvärd marknad för popbandet och hur kom det sig att

The Beatles var intressant för turnéns arrangörer? Min förhoppning är att även utreda hur

bekanta The Beatles var i Sverige under samtiden och vad som kännetecknade bilden av gruppen.

1 Ammi Bohm & Börje Lundberg (2003), s. 52 och 57. Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige. Stockholm: Premium. 2 Ian MacDonald, (2000), s. 310-323. En revolution i huvudet: The Beatles’ inspelningar och 60-talet. Göteborg: Bo Ejeby Förlag. 3 Låtarna de spelade in i Stockholm var under tidpunkten för inspelningen redan släppta på skiva eller klara för publicering.

7

1.2 Begreppsutredning

The Beatles gjorde den 24 oktober 1963 en spelning för publik i en studio på Karlaplan i

Stockholm. Den spelades in för att sändas i radio en tid senare. I detta arbete använder jag mig av

”karlaplansinspelning”, ”studioinspelning” och ”radioinspelning” för att beskriva denna händelse.

Under kapitel 4 omnämns samma händelse ”publikspelning” för att skilja den från

skivinspelningar. Denna spelning på Karlaplan släpptes inte på skiva då4 och när jag i uppsatsen

omnämner ”skivinspelning” syftar jag helt enkelt på The Beatles låtinspelningar som redan hade

publicerats eller var i full gång att släppas.5

Medlemmar ur The Beatles har kommit att kallas för ”beatlar”, i singular ”en beatle”. Detta

kan tänkas bero på deras stora framgång i Sverige, vilket ledde till en slags försvenskning av

bandets engelska namn. Jag använder mig vid vissa tillfällen av dessa uttryck.

I den använda litteraturen beskrivs The Beatles turné till Sverige år 1963 som gruppens första

utlandsturné. Ett år tidigare befann sig popbandet i Hamburg, där de hade spelningar på klubbar

och pubar. Vistelsen i Hamburg ses inte som en turné just av anledningen att det är skillnad på att

framföra konserter på olika platser och att spela på barer, ofta dessutom samma barer. I

Hamburg spelade The Beatles på Star-Club under flera kvällar där de framförde spelningar utan

att hålla konserter och därav var The Beatles besök till Sverige år 1963 gruppens första

utlandsturné.

1.3 Forskningsläge

Ammi Bohm och Börje Lundberg presenterar i Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige (2003)

om The Beatles konserter och hur svenskar och svensk media tog emot gruppen. Den är

sammanställd med hjälp av många intervjuer men även av tidningsartiklar, annonser och affischer

samt ljudspår och video från konserter och sändningar i radio och TV. Där finns mycket

information som är relevant för detta arbete, då allt i boken handlar om just The Beatles i Sverige.

Jag ser boken som ytterst genomtänkt och välarbetad i det avseende att mängden information om

ämnet i fråga är stor och detaljerad, vilket för med sig en trovärdighet. Den tar upp ett flertal

intervjuer med människor som på något sätt har varit i kontakt med The Beatles eller har haft

4 Fem av låtarna släpptes på skivan Anthology, volym 1, år 1995. Anledningen till att inte alla sju låtar släpptes var för att andra livespelningar av ”She Loves You” och ”Twist and Shout” fanns med på skivan. 5 Låtarna från Karlaplan som vid radioinspelningens tidpunkt inte ännu var släppta på skiva hade redan spelats in till With The Beatles. With The Beatles släpptes i november 1963.

8

med deras sverigebesök att göra på annat vis. Den har många bilder på gruppen från turnén och

även bilder på affischer och annonser från tidningar utgivna i anslutning till turnén.

Allt arbete som The Beatles har gjort är sammanställt i The Complete Beatles Chronicle (1992).

Med arbete syftas deras liveframträdanden från år 1957, deras övriga sammanträden och

studioaktiviteter samt deras framträdanden i radio och television. Boken är en komplett och

kronologisk krönika av Mark Lewisohn med förord av Beatles-producenten George Martin. Där

finns information om deras album och singlar som jag har haft användning för i detta arbete och

George Martin nämner i förordet att han anser att krönikan är den överlägsna av krönikor som

skrivits om The Beatles. Martin avslutar förordet med orden ”it will be as accurate as it is

detailed”, där han åsyftar boken i fråga. Eftersom det är just The Beatles skivproducent George

Martin som yttrar dessa ord torde materialet i Lewisohns krönika vara sanningsenligt men med

tendenskriteriet i åtanke kan det tänkas att äktheten i underlaget bör bemötas med en viss skepsis.

Emellertid tar inte materialet som jag har använt i uppsatsen upp någon värdering och därför ser

jag ingen rimlig orsak till att materialet inte skulle vara ärligt.

En revolution i huvudet: The Beatles’ inspelningar och 60-talet från 1994 är en bok med fokus på The

Beatles inspelningar. I kronologisk ordning går författaren Ian MacDonald igenom låt för låt där

besättning, inspelningsdatum, utgivningsdatum, vilken slags skiva låten utgavs på och information

om låtens text är exempel på vad som anges. En kronologi med en överblick över 60-talets

händelser och trender av intresse i The Beatles karriär finns även i boken. Både The Beatles

inspelningar, då främst inspelningarnas instrumentbesättning, samt kronologin har varit material

av värde under skrivandeprocessen av det föreliggande arbetet.

Dan Malmström beskriver hur det svenska populärmusiklivet såg ut på 1900-talet med en

sammanfattning av samma ämne under 1800-talet som bokens första kapitel. Med rubriker som

”Radions betydelse”, ”Tradition och förnyelse i schlagern”, ”Det vokala idealet”, ”Rocken i

början av 60-talet”, ”Ståltrådspop” och ”Beatles” har Härligt, härligt men farligt, farligt. Populärmusik i

Sverige under 1900-talet (1996) information om Sverige som för detta arbete varit ytterst relevant.

Den svenska fanklubben ”The Beatles Information Center” gav 1993 ut en bok på 100 sidor

med namnet Beatles i Sverige. I den finns information om gruppens turnéer i Sverige 1963 och

1964 och även ett kort avsnitt om gruppens sverigerelaterade tid mellan de båda sverigebesöken.

Gruppens konserter och aktiviteter dag för dag under turnén i Sverige 1963 tas upp, vilket jag har

haft användning för i denna uppsats.

The Beatles Anthology 2 är en dokumentär om The Beatles som tar upp det tidsspann som det

föreliggande arbetet fokuserar. Dokumentären presenterar intervjuer och tidigare utlåtanden av

beatlarna själva samt människor med anknytning till gruppen. Jag har haft nytta av antologin då

9

den nämner turnén som detta arbete handlar om. Att se och höra dessa intervjuer och samtal gör

mig säker på att personernas utlåtanden faktiskt har sagts och att de inte bör ses med skepsis.

Ett antal populära journalistiska texter som berör samma ämne finns sedan tidigare men ett

samlat akademiskt arbete om detta har tidigare inte gjorts.

1.4 Metod och källmaterial

I arbetet med den föreliggande uppsatsen har jag genom att analysera och utreda tidigare skriven

information och påståenden samt studera en del av samtidens tryckta press försökt hitta svar på

uppsatsens frågeställningar. Jag har även gjort en jämförelse av låtarna från inspelningen på

Karlaplan med samma låtar från skivorna som de är utgivna på. Under jämförelsen mellan

studioinspelningen på Karlaplan och skivinspelningen har jag lyssnat på samma låt från de båda

inspelningarna, växlat mellan dem för att höra skillnader och likheter och med tangenttryckningar

vid varje pulsslag tagit reda på låtarnas BPM (beats per minute). Till min hjälp använde jag en

elektronisk BPM-räknare6. Skillnader och likheter i besättning, form, tempo, nivåer, sång,

stämsång, effekter och fokus är vad jag har sökt. Jag har undersökt medias framställning av The

Beatles från tiden då de var i Sverige 1963 samt några dagar innan och efter deras besök. Det

genom att finna artiklar, topplistor eller annonser som på något vis inkluderar The Beatles. ”The

Beatles Information Center” och Bohm & Lundberg nämner en del av den svenska media som

The Beatles medverkade i under samtiden med deras sverigeturné i fråga. Utifrån dessa texter har

jag getts information om verksamma tidningar och tidskrifter under perioden i fråga och jag har

valt att undersöka de av dessa som har funnits tillgängliga för mig. Aftonbladet,

Eskilstuna-Kuriren, Expressen, Stockholmstidningen och Svenska Dagbladet är de tidningar jag har använt

i studien. Anledningen till det begränsade urvalet av antal tidningar och datum jag har tittat på är

att denna uppsats storlek inte har utrymme för en mer genomgripande mediegranskning. Jag har

konsekvent tagit hänsyn till vad som skrivits i litteraturen och källmaterialet för att kunna gå in

med en genomtänkt analys i såväl materialet från media som inspelningarna och tidigare skriven

litteratur om The Beatles.

6 Räknaren jag använde finnes via hemsidan <http://www.all8.com/tools/bpm.htm>.

10

2. Vägen till Sverige

Detta kapitel fokuserar på hur och varför det blev just Sverige som The Beatles första

utlandsturné. Förhoppningen är att utreda omständigheterna kring bekantskapen och relationen

mellan Sverige och The Beatles.

2.1 Innan turnén

År 1962 befann sig en av 60-talets framstående, svenska rock n’ roll-musiker Jerry Williams med

sitt kompband The Violents i Hamburg för att ha några spelningar. De spelade en vecka på

Star-Club, en ombyggd biograf. På samma ställe spelade både Little Richard och många engelska

band, bland annat det brittiska popbandet The Beatles. Enligt Jerry Williams minnesbild spelade

inte The Beatles lika mycket som de andra banden. Hasse Rosén, medlem i The Violents, hävdar

dock att The Beatles var något av Star-Clubs husband och det band som spelade mest av alla.

Tommy Lindberg, kompgitarrist i The Violents, berättar att det var Jerry Williams och Little

Richard som stod för scenshowerna och resten av banden, inklusive The Beatles, var dansband

och fungerade som utfyllnad. The Violents trummis Johnny Landenfelt hävdar att The Beatles

inte ens stod med på Star-Clubs reklamaffischer. Både Jerry Williams och The Violents basist

Olle Attersjö ansåg att The Beatles hade något speciellt och gjorde bra covers. Attersjö tyckte att

de lät annorlunda än andra band från Liverpool och att det var nyskapande med 3-4 killar som

sjöng. Han hävdar dock att The Beatles inte lockade lika mycket publik som Jerry Williams med

The Violents och att The Beatles överhuvudtaget inte var en lika stor attraktion som de var.7

Det är nödvändigt att påpeka att Lindberg, Landenfelt och Attersjö faktiskt spelade med Jerry

Williams och därmed möjligtvis ser sina spelningar på ett annat sätt jämfört med utomstående

som kom till Star-Club. Det kan för dem vara fördelaktigt att framställa Jerry Williams och The

Violents i bättre dager än vad som var fallet.

Gitarristen Hasse Rosén tyckte även han att The Beatles var riktigt bra och att de stod för

något annorlunda och nytt.8 Efter en vecka i Hamburg åkte Jerry Williams och The Violents hem

till Sverige igen och fortsatte sitt turnéliv. Året efter, det vill säga 1963, blev de förvånade när de

stötte på det band som de skulle dela omklädningsrum med på Kungliga Tennishallen i

Stockholm: The Beatles som de träffade i Hamburg! The Beatles hade då en ny stil, menar

7 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 12-13. 8 Op. cit., s. 14.

11

Johnny Landenfelt. Han tyckte att de hade mer självförtroende, inte var lika stöddiga och gärna

höll sig för sig själva. Olle Attersjö menar även han att The Beatles hade utvecklats och att de

spelade mer originallåtar än vad de gjorde i Hamburg året innan då det mest var covers som stod

på programmet. Jerry Williams kom att uppskatta The Beatles mer under turnéns gång. Han

menar att de blev mer skärpta och samspelta än i Hamburg.9

Lennart Karlsson som kom att bli en svensk nöjeskändis som ägare av nöjesrestaurangerna

Baldakinen i Stockholm såg The Beatles på Star-Club 1962 och tyckte att de var okej men inte

mer än så. Karlsson var år 1962 ingen nöjeskändis, utan gjorde under den tiden lumpen efter att

ha jobbat på skivbolaget Sonet. Det var Karlsson som fick Sonet att ta sig an hans favoritband

The Violents två år tidigare. Ett halvår senare åkte Jerry Williams, som också tillhörde Sonet, till

Star-Club för att spela. 10

Det som har tagits upp i detta kapitel ger en anblick av dåtidens bild av The Beatles. Lennart

menade att de spelade okej i Hamburg år 1962 men inte mer än så och musikerna Landenfelt,

Attersjö och Williams såg mer positivt på The Beatles i Stockholm än vad de gjorde i Hamburg.

Detta tyder på att de hade utvecklats från året innan. Nyskapande, hade något speciellt, samspelta

är ord som Attersjö, Landenfelt och Williams använder vid beskrivningen av The Beatles 1963.

Att svenskarna Jerry Williams och The Violents spelade på samma pub som The Beatles ger även

en koppling mellan The Beatles och Sverige.

Redan på våren 1963, alltså flera månader innan de faktiskt kom till Sverige, kunde The

Beatles ha spelat i Sverige, nämligen på Gröna Lund. Sture Borgedahl, som kände

skivproducenten George Martin sedan tidigare och startade skivbolaget Air Scandinavia med

honom samt träffade The Beatles ett flertal gånger, har förklaringen till varför det inte blev någon

spelning på Gröna Lund. 1962 åkte Borgedahl till London för att skaffa förlagsrättigheter till ny

musik. Han hade då bytt jobb från Nordiska Musikförlaget till Philips och började med att gå till

Philips kontor för att lyssna på en mängd demoskivor. Borgedahl hänvisades till Dick James, som

bland annat var The Beatles första musikförläggare. På James lilla kontor på Denmark Street kom

de överens och skrev ett treårskontrakt. När det blivit nytt år, 1963, bildade James bolaget

Northern Songs tillsammans med The Beatles och deras manager Brian Epstein. De ville att

Borgedahl skulle ansluta sig för Skandinavien även där, vilket han gjorde och var därmed ansluten

till två kontrakt.11 Den dåvarande musikförläggaren Dick James ville att Borgedahl skulle ta The

Beatles till Stockholm under våren.12

9 Op. cit., s. 15-16. 10 Op. cit., s. 20. 11 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 32-33. 12 Op. cit., s. 34.

12

Troligtvis var Dick James avsikt att sprida The Beatles musik utomlands och göra mer

framgång och då han hade kontakt med svensken Sture Borgedahl såg han möjligtvis det som en

potentiell ingångsport till Sverige.

Borgedahl erbjöd Gröna Lund att för 15 000 kr få The Beatles en hel vecka. Gröna Lund

tackade dock nej. Det var för riskfyllt och ett för okänt popband, menade de.13

Att nöjesfältet, som kan tänkas hade en del koll på artistvärlden, inte ville betala 15 000 kr för

att få The Beatles i en vecka vittnar om att gruppen var någorlunda okända i svenska

musikkretsar.

Det faktum att Borgedahl sedan tidigare kände George Martin, The Beatles producent, kan

vara en stark faktor till varför Sverige blev aktuellt för gruppen. Eftersom Borgedahl kom från

Sverige och dessutom var Skandinaviens representant för deras skivbolag Air Scandinavia, drar

jag slutsatsen att Martin i samband med Borgedahl kände till Sverige. När Borgedahl dessutom

blev Northern Songs skandinaviska representant, som faktiskt bildades av The Beatles och

managern Epstein, fick även de en svensk kontakt. Borgedahl var knuten till The Beatles,

gruppens manager och även deras skivproducent och var därmed en länk till Sverige. Det kan

mycket möjligt vara via Borgedahl som ett intresse för Sverige nådde Martin, Epstein och även

popbandet i fråga. Samtidigt ger detta belägg för att Borgedahl hade kunskap om The Beatles och

troligtvis visste hur deras framgång i England artade sig. I och med gruppens stora framgång där

kan det sannolikt även från Borgedahls håll ha funnits ett intresse att få The Beatles till Sverige.

Från mars 1961 fram till 30 juni 1962, knappt 16 månader innan The Beatles kom till Sverige,

sände Radio Nord svensk och engelsk populärmusik.14 Radio Nords sändare nådde Gävle i nord,

Örebro i väst och Öland i syd och klassades av massmedia som en piratradio då stationen fanns

på internationellt vatten. Enligt mätningar av IMU15 och SIFO16 lyssnade 25 % av befolkningen

regelbundet på radiokanalen.17

Då Radio Nord sände engelsk populärmusik och 25 % av den svenska befolkningen

regelbundet lyssnade på kanalen ges belägg för att en stor del svenskar hade hört engelsk

populärmusik redan ett och ett halvt år innan The Beatles sverigeturné.

13 Ibid. 14 “The Beatles Information Center” (1993), s. 11. Beatles i Sverige. Norsborg: SIB-tryck AB. 15 Institutet för marknadsundersökningar. 16 Svenska institutet för opinionsundersökningar. 17 Dan Malmström (1996), s. 187-188. Härligt, härligt men farligt, farligt. Populärmusik i Sverige under 1900-talet. Borås: Natur och kultur.

13

Radio Nord blev således oerhört populär och även Sveriges Radio tog därför hänsyn till vad

Sveriges ungdomar ville lyssna på.18 De kom snabbt igång med kanalen P3 och ungdomsprogram

med popmusik, såsom ”Tio i topp” och ”Pop-63”.19

Det spelades alltså engelsk popmusik i svensk radio och svenskar fick därmed möjligheten att

höra popinfluenser från England. The Beatles hade vid Radio Nords tid varken släppt singlar eller

album men det kan absolut tänkas att radiokanalen spelade andra engelska rock n’ roll-band som

gjorde de svenska lyssnarna intresserade av den sortens musik.

I oktober 1962 släpptes singeln Love Me Do, i mars 1963 släpptes albumet Please Please Me20 och

eftersom The Beatles började bli riktigt populära i England21 spelade (och följaktligen spred)

rimligtvis ”Pop-63” det populära, engelska bandet The Beatles ut till svenska hem.

The Beatles hade förmodligen inte kommit till Sverige om det inte vore för Klas Burling, som

var ett välkänt radionamn i Sverige på 60-talet. Han spelade de senaste hitlåtarna från England

och USA på Sveriges Radio. Han valde även skivor, skrev manus och gjorde intervjuer med mera.

I augusti 1963 åkte Burling på en bilsemester till Frankrike. Han tog vägen genom England för att

kolla upp de senaste popartisterna. Radion hade lovat honom 50 kronor per intervju i lön. The

Beatles var ett band som Burling hade lyssnat mycket på och han ville gärna träffa bandet.22 De

släppte i oktober 1962, alltså ungefär ett år innan de kom till Sverige, sitt album Love Me Do. I

januari 1963 spelade de även in singelskivan Please Please Me, vilken Burling kan ha hört.23 Innan

Burling åkte införskaffade han ett hjälpande introduktionsbrev från Skandinaviska Grammophon

AB, där det bland annat stod att Burling var Sveriges ledande diskjockey, vilket faktiskt var helt

sanningsenligt. Burling hade kollat upp The Beatles turnéschema och visste att de skulle spela i

staden Bournemouth. Han åkte dit och fick sällskap av sångaren Michael Cox från Liverpool,

som även han var nyfiken på The Beatles. Väl i Bournemouth tog de in på ett billigt bed and

breakfast. Michael Cox var under den tiden känd i Sverige efter den genomslående hiten ”Stand

Up” som uppföljdes med en sverigeturné. Tillsammans åkte de till biografen Gaumont Cinema

där bland annat The Beatles skulle spela, liksom Billy J Kramer och Sounds Inc. De stötte först

på Neil Aspinall som var The Beatles turnéledare. De tre herrarna fortsatte backstage, där Burling

fick syn på beatlen Paul McCartney som satt och spelade trummor. I omklädningsrummet fick de

18 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 11. 19 Programmet hette 1961 ”Pop-61” och 1962 ”Pop-62” för att 1963 byta namn till ”Pop-63”. ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 11 och Malmström, Härligt, härligt men farligt, farligt, s. 188. 20 Mark Lewisohn (1992), p.350. The Complete Beatles Chronicle. London: Pyramid Books. 21 Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24), <http://www.youtube.com/watch?v=Ac0FAiyxGlA&feature=BFa&list=UUIqvx6T1H7tO-AZlTCVBqJQ>. 22 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 36. 23 Malmström, Härligt, härligt men farligt, farligt, s. 201.

14

sedan hälsa på resten av beatlarna, som tyckte att det var roligt att träffa Michael Cox som också

var från Liverpool. De frågade honom om Sverige och om deras band var populärt i Sverige, om

deras skivor spelades mycket och om de låg på den svenska topplistan. Michael svarade att

liverpoolbandet Gerry & The Pacemakers var större än The Beatles.24

Beatlarna var således intresserad av gruppens framgång i Sverige redan då och eftersom

Michael Cox hade gjort succé med sin ”Stand Up” kan det tänkas att beatlarna såg möjligheten

att även de kunna göra framsteg i Sverige.

Klas Burling hade tidigare hört The Beatles på skiva men fick ändå en stor kick när de började

sin konsertspelning.

Än idag kan jag känna hur håret reste sig på armarna och jag fick kalla kårar efter ryggen.

Tonårstjejerna var helt hysteriska. Några kissade faktiskt på sig, det är sant. Sätena fick bytas

efteråt. (Klas Burling)25

Sakförhållandet att säten behövde bytas då fantaster i publiken vätte ner dem, kan bidra till

förståelse om hur fenomenala The Beatles beundrare menade att de var. Detta hände dessutom

innan de hade blivit riktigt kända, vilket för tankarna till hur det skulle kunna ha sett ut i publiken

en tid senare då hysterin var på sin högsta punkt. Den så kallade ”beatlemania”26 uppstod inte

förrän några år senare.27

I pausen mellan The Beatles två spelningar fortsatte Burling prata med bandet. Han var då helt

inställd på att få The Beatles till Sverige.

Jag kittlade dem med att de måste ta upp kampen med Gerry & The Pacemakers. Jag lockade

också med blonda svenska flickor. ’Får jag presentera min fru Cynthia’, sa John då. Jag trodde att

jag gjort bort mig men alla bara garvade. (Klas Burling)28

Burling frestade med svenska flickor och att de skulle nå en popularitet högre än Gerry & The

Pacemakers. Uppenbarligen var stämningen avslappnad, då de kunde skämta med varandra.

Efter den andra konsertspelningen intervjuade Burling bandet.29 Under intervjun låter han

varje medlem presentera sig vid namn och även berätta vilket instrument han spelar. Beatlarna

24 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 38-39. 25 Ibid. 26 Fanatisk hysteri kring The Beatles, vilken under perioden den förekom var avsevärd i så hög grad att den kom att bli känd. 27 Staffan Olander, “Beatles”. Nationalencyklopedin (2012-05-15), http://www.ne.se/beatles. 28 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 39. 29 Ibid.

http://www.ne.se/beatles

15

svarar med att först härma ljudet av sina respektive instrument innan de presenterar sina namn.

Burling frågar därefter om de har funderat på att komma till Sverige. Starr svarar att de skulle vilja

men att de är så upptagna att de förmodligen inte kan åka till Sverige förrän året efter om det ens

kommer ske alls. McCartney säger att de vill komma för att de har hört om de svenska flickorna.

Även Harrison säger att han skulle vilja komma till Sverige. Burling nämner artisten och

beatlarnas vän Michael Cox och The Beatles bekräftar att Cox hade berättat mycket för dem om

Sverige. Burling frågar om de fortfarande har kvar intresset att komma till Sverige efter det som

Cox hade berättat och de svarar att de har det. ”More than ever!”, svarar Starr. Efter det

fortsätter Burling intervjun med att fråga Lennon och McCartney om hur deras

låtskrivandeprocess går till. Lennon svarar att det ofta är orden som kommer först och att

musiken läggs till efter att texten har skrivits. McCartney berättar att de skriver personliga texter

för att försöka få fram en trovärdig känsla i det som de sjunger om.30

The Beatles frågade därpå efter en organisatör som skulle kunna ordna en turné till Sverige.

Burling nämnde då bokningsfirman Telstar31 och Telstars chef Bengt-Åke Bengtsson.32

Bengtsson bildade bolaget Telstar 1961 och började ta utländska band till Sverige. Efter det

belgiska The Cousins, amerikanen Del Shannon och twistaren Chubby Checker sökte Bengtsson

nya utmaningar. Han hade nära kontakt med Sonet och fick därigenom kontakt med Jerry

Williams. Williams berättade för Bengtsson om The Beatles och att han trodde att de skulle bli

stora. The Beatles började dessutom dyka upp på topplistorna under samma tid.33 Expressens

”Pop tio” var en topplista över skivförsäljning, där underlaget kom från ca 50 skivbutiker runtom

i landet. The Beatles singel She Loves You kom in på listan i oktober 1963 och låg även på NK:s

singel- och EP-barometer som bestod av 20 skivor i topp.34 På radiolistan “Tio i topp” låg The

Beatles med “Please Please Me” redan I mars. Även ”From Me to You”, ”Twist and Shout” och

“She Loves You” låg på “Tio i topp” under samma år.35 Låtarna ”Twist and Shout” och ”She

Loves You” låg på listan ”Pop i topp” och ”She Loves You” även på ”Kvällstoppen”.36

Bengtsson ringde sin kontakt i England, Alan Blackburn, som tidigare hade hjälpt honom att få

artister som Ray Charles och Lionel Hampton till Sverige. Bengtsson bad Blackburn om hjälp att

30 Burling möter Beatles, spår 1. Premium Förlag: ISBN 91-89136-03-9, 2003. Bifogad CD-skiva i Ammi Bohm & Börje Lundberg (2003), Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige. 31 Senare EMA-Telstar. 32 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 39. 33 Op. cit., s. 47. 34 ”Pop tio” (1963-10-19), Expressen, s. 27 och ”NK:s SINGEL och EP-barometer” (1963-10-27), Expressen, s. 15. 35 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 75. 36 ”Kvällstoppen” (1963-10-23). Aftonbladet, s. 20 och ”Pop i topp” (1963-10-12). Stockholmstidningen, s. 11 och ”Pop i topp” (1963-10-26). Stockholmstidningen, s.11 och ”Kvällstoppen” (1963-10-30). Expressen, s. 29.

16

få The Beatles till sig i Sverige men inget hände trots flera försök. En dag fick han veta att Klas

Burling hade varit i England och träffat The Beatles. En kort stund efter det ringde Eskil Eckert-

Lundin från Idrottens artistförening och frågade om Bengtsson och Telstar kunde hålla i The

Beatles fem dagar långa sverigeresa. Bengtsson tackade ja direkt och skrev kontrakt på tio jobb.

Kontraktet gav honom även ensamrätt på The Beatles i Sverige.37

I september kom Burling tillbaka till Sverige och tog då över radioprogrammet ”Tio i Topp”

helt och hållet. Telstar höll då på att få ihop en turné med The Beatles. Burling ringde Brian

Epstein och spikade en spelning i TV och en i radio. Tillsammans med Kersti Adams-Ray och

Kjell ”Kulan” Eriksson ledde Burling då det nya TV-programmet ”Drop In” som handlade om

popmusik och som hade artister på besök i programmen. Han visste under den tiden inte särskilt

mycket om gager och föreslog 100 pund per program för managern Epstein, som gick med på

summan. Burling pratade också med Allan Schulman, TV:s biträdande underhållningschef, om att

ha med The Beatles i programmet ”Hylands hörna” men programledaren Lennart Hyland

avböjde förslaget.38

Måhända tackade Hyland nej av samma anledning som Gröna Lund: The Beatles var för

okända och det var för riskfyllt att ha med dem just i det avseendet. Okända artister lockar

uppenbarligen inte lika många tittare som kända artister gör. Det kan också ha haft med

programmets målgrupp att göra, kanske var The Beatles helt enkelt inte rätt för programmet i det

avseendet.

Efter The Beatles sista inspelning till LP:n With The Beatles i studio 2 på Abbey Road onsdagen

den 23 oktober 1963 satte sig popbandet med sitt följe på ett jetplan från flygbolaget BEA mot

Stockholm. Planet med John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr,

turnéledaren Neil Aspinall, Apples blivande presschef Malcolm Evans och popbandets manager

Brian Epstein landade på ett soligt Arlanda samma eftermiddag. 39

2.2 Samtidens musiska ideal

Under 1959 började rockmusiken accepteras i högre grad i Sverige40 och under 60-talet ökade

internationaliseringen avsevärt, vilket blev tydligt även inom populärmusiken. Intresset för det

traditionellt svenska var inte särskilt stort under 60-talets början och framför allt inte hos

ungdomar. De unga blev istället nyfikna på alla sorts nyheter i samband med att den

37 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 47-48. 38 Op. cit., s. 40. 39 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 11. 40 Malmström, Härligt, härligt men farligt, farligt, s. 178.

17

internationella informationsspridningen ökade.41 Även intresset för utländska artister, främst de

engelska och amerikanska, ökade. Topplistorna under den tiden pryddes övervägande av

utländska namn, exempelvis Cliff Richard, Helen Shapiro, Chubby Checker och Brenda Lee.

Engelsmannen Cliff Richard var populärast och uppfattades som en rockmusiker. Det vokala

idealet gick från att efterlikna den uppövade bel canto-tekniken till att låta personlig och uttrycka

sina känslor i sången.42 Som The Beatles nämner i intervjun i England med Klas Burling försökte

de skriva personliga texter för att få fram en trovärdighet i texterna. Då idealet var att låta

personlig och känslomässig kan det vara en del i svenskarnas uppskattning av The Beatles musik.

Under samma tidsperiod ändrades även synsättet på elgitarren som tidigare hade setts som ett

oäkta instrument. Elgitarren kom inom kort att användas i många olika sammanhang. Även

elbasen förekom oftare i rockband, trots att den inte ännu hade konkurrerat ut basfiolen. Den

vanligaste instrumentsättningen blev elgitarr, trummor och elbas och helst skulle minst två

elgitarrer finnas med i sättningen. Följaktligen gjorde det att det minsta antalet personer var fyra

för ett rockband, vilket var en ekonomisk sammansättning i jämförelse med en jazzorkester där

fler musiker behövdes för att göra sig hörd i en danslokal. Rockmusikerna var därtill ofta unga

amatörer som tog emot låga betalningar.43 The Beatles hade således den instrumentsättning som

eftertraktades under samtiden.

Under början av 60-talet var det inte längre repertoaren som var det huvudsakliga, vilket det

tidigare hade varit, utan istället själva sättet repertoaren uppfördes på. Att uppnå en rockig

ljudbild var det som gällde44 och det ansågs också väsentligt att gitarrernas ljudbild var unik och

kändes personlig.45 Det är möjligt att distorsionen på inspelningen från Karlaplan uppskattades

av The Beatles just för att det gav ljudbilden en personlig känsla.

The Spotnicks var ett svenskt band som hade påtagliga framgångar utomlands under 60-talets

början. På vissa håll i utlandet var deras efterfrågan till och med större än i hemlandet Sverige. De

gjorde en turné i England 1962, vilken blev gynnad av framgång.46

Att The Spotnicks englandsturné gjorde succé kan betyda att The Beatles hade hört talas om

det framgångsrika bandet från Sverige och därmed fick intresse för landet. Faktumet att The

Spotnicks hade ett unikt utseende med sina scenkostymer föreställande rymddräkter vågar jag

påstå ökar chanserna för att The Beatles hade hört talas om dem, till skillnad om de hade sett ut

som ett band i mängden.

41 Op. cit., s. 181. 42 Op. cit., s. 190-192. 43 Op. cit., s. 196-197. 44 Op. cit., s. 198. 45 Op. cit., s. 201. 46 Op. cit., s. 199.

18

3. Studioinspelningen på Karlaplan

Hittills har arbetet tagit upp tiden innan The Beatles reste till Sverige. Fortsättningsvis handlar

kapitlet nedan om studioinspelningen på Karlaplan. Kapitlet tar upp planeringen inför

inspelningen, hur den genomfördes samt vad som hände närmast efter att popbandet gick ut ur

studion. Förhoppningen är att utreda omständigheterna kring inspelningen.

3.1 Förberedelse

Radioinspelningen skulle äga rum på Östermalm i Karlaplansstudion (idag Maximteatern).47

Många radioprogram sändes från Karlaplansstudion under slutet av 50-talet och början av 60-

talet. Ett av de mest populära och kända programmen var ”Frukostklubben” som leddes av Sigge

Fürst.48 Inga utländska artister eller band hade tidigare fått tillträde till studion, The Beatles var de

första.49 Detta kan tyda på populärmusikens växande popularitet och därav ett tilltagande intresse

för att ta in utländskt influerad musik. Som nämnts tidigare spelades engelsk popmusik i radio

under samma tid och Sverige ökade därmed sin bekantskap med musiken i fråga. Det kan också

vara så att inget annat utländskt band hade tagits upp i ett sammanhang att tillträda studion, just

för att den utländska popmusiken var ett relativt nytt fenomen för det svenska folket.

Enligt den biträdande underhållningschefen på Sveriges Radio, Stig Olin, fick Klas Burling

arbeta hårt för att inspelningen skulle gå igenom. Tack vare att liverpoolbandet var så billiga,

1500 kr med reprisrätt, gick Sveriges Radio tveksamt till slut med på att inspelningen skulle äga

rum.50 Den tiden var början av The Beatles karriär, innan deras stora genombrott och innan de

hade haft någon utlandsturné. En anledning till att Epstein gick med på det låga gaget kan vara att

en sverigeturné skulle ge bandet bra marknadsföring och samtidigt vara en chans att nå en

internationell publik.

Titeln på radioprogrammet var tydlig när det gällde programmets innehåll: ”The Beatles –

popgrupp från Liverpool på besök i Stockholm”.51

I samband med ”Tio i Topp” delades ett hundratal biljetter ut och när det var dags för

radiospelningen väntade flera hundra utanför studion. Burling släppte in allihop. The Beatles

hade ett problem då deras spelutrustning som skulle transporteras med båt inte hade kommit

fram i tid. Vid samma tillfälle stod Hasse Rosén med sitt band Northmen på scenen och var

47 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40. 48 “The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12. 49 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40 50 Ibid. 51 “The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12.

19

villiga att låna ut sin utrustning till The Beatles. Northmen spelade dock på Fender och The

Beatles var sponsrade av Vox. John Lennon påpekade att det inte hörs i radio vilket märke de har

på sin utrustning och att han dessutom ansåg att Fender lät bättre. De bestämde sig för att låna

Northmens utrustning. Brian Epstein ville inte att The Beatles skulle spela längre än 30 minuter

och för att fylla ut tiden fanns därför Hasse Rosén och Northmen på plats. Om The Beatles hade

spelat hela sin repertoar på radiospelningen skulle inte publiken ha något ytterligare att komma

och lyssna till på den kommande turnén, menade Epstein. Burling ville att The Beatles skulle

framföra något utöver programmet de vanligtvis spelade och trots att Lennon inte riktigt gillade

idén att sjunga både ”Twist and Shout” och ”Money”, som han ansåg var ansträngande för

rösten, gick han till slut med på upplägget.52

3.2 Genomförande

Torsdagen den 24 oktober 1963 kl. 17.00 var det dags för radioinspelningen som var The Beatles

första framträdande i Sverige någonsin.53

Mycket välkomna till Karlaplansstudion, där vi ikväll har verkligt fina gäster. Vi ska börja på en

gång och jag säger bara det att vi här har besök av John, George, Paul och Ringo – The Beatles!

(Klas Burling)54

Programmet inleds med Klas Burlings presentation av gruppen. Paul räknar sedan in med orden

”one, two, three, four!” och de börjar spela ”I Saw Her Standing There”. Efter framträdandet

tackar Paul McCartney andfått den skrikande publiken och berättar att låten finns med på deras

första LP-skiva. McCartney fortsätter med att presentera nästa låt, ”From Me to You”. Efter

låtens slut och publikens jubel talar han om att den kommande låten är från deras nya LP, varpå

Lennon snabbt fyller i med ”new LP”, som får publiken att skratta. McCartney berättar att LP:n

släpps i november samma år och att låtens titel är ”Money”.55 The Beatles tog därefter en paus

medan Hasse Rosén och hans Northmen kom in på scenen och framförde tre instrumentala

låtar.56 När det blev dags för The Beatles att åter äntra scenen börjar de direkt spela ”Roll Over

Beethoven”57 med George Harrison på sång58. McCartney presenterar låten efter framträdandet i

52 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40. Från intervju med Klas Burling. 53 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12-13. 54 Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion, Stockholm, den 24 oktober 1963. 55 Ibid. 56 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 13. 57 Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion den 24 oktober 1963. 58 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 13.

20

samband med presentationen av det kommande numret ”You Really Got a Hold on Me”, som

han berättar är skriven av den amerikanska gruppen The Miracles. Låten följs av applåder och

skrik från publiken och McCartney tackar ett flertal gånger innan publiken tystnar och han kan

fortsätta med nästa presentation: ”Now we’d like to sing our new record ’She Loves You’”.

Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion den 24 oktober 1963.

Publiken visar snabbt sin uppskattning med skrik och jubel både till låtens intro och avslut.59

”She Loves You” låg under den här tiden på svenska topplistor, bl.a. ”Pop i topp” i

Stockholmstidningen och Expressens ”Pop Tio”.60 Efter McCartneys tack är det dags för spelningens

sista nummer. Hans ord ”This will be the last one from us. We’d like to sing ‘Twist and Shout’”

utlöser en våg av publikjubel och skrik.61

Programmet spelades in live, utan omtagningar och inspelningen direktmixades i mono.

Publiken var städad.62 Den 26 minuter63 långa inspelningen genomfördes utan repetition och

blev tillgänglig för allmänheten först 18 dagar efter att den ägt rum. Måndagen den 11 november

sändes spelningen i P1 mellan kl. 22.05 och 22.30.64

3.3 Efter inspelningen

Efter spelningen gick The Beatles till kontrollrummet, var nöjda över resultatet och skrev många

autografer. Lennon sa senare att det är det bästa de har gjort i liveradio. En bidragande orsak till

Lennons åsikt må vara att de använde Fenders instrument, vilket Lennon ansåg lät bättre än

Vox.65 Karlaplansinspelningen hade även mycket distorsion och det kan vara ett annat

understödjande skäl till Lennons mening. Efter inspelningen förklarade nämligen ljudteknikern

Hans Westman anledningen till den starka distorsionen, varpå Lennon svarade: ”We love

distorsion”.66 Hans Westman gjorde en professionell inspelning som resulterade i en ljudkvalitet

god nog att ta med på en CD-skiva67 som släpptes senare.68

59 Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion den 24 oktober 1963. 60 ”Pop i topp” (1963-10-12). Stockholmstidningen, s. 11 och ”Pop tio” (1963-10-19). Expressen, s. 27. 61 Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion den 24 oktober 1963. 62 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40. 63 Op. cit., s. 69. Sidan består av en bild på originalprotokollet från inspelningen. Där står att inspelningen var 26 minuter 5 sekunder lång. 64 ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 13. 65 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 40. 66 Op. cit., s. 74. 67 Skivan Anthology, volym 1, år 1995. 68 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 74 och ”The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12. Se mer om inspelningen under kapitel 4.

21

Klas Burling hade varit nervös inför inspelningen men var nöjd han också. Det enda missödet

som inträffat var att ett handfat hade gått sönder.69 Med försenade instrument och

premiärinspelning för det utländska popbandet som Burling hade tagit dit är det förståeligt att

han var nervös och ville att inspelningen skulle bli lyckad.

Innan The Beatles åkte tillbaka till England gjorde Klas Burling en intervju med gruppen om

vad de skulle göra därnäst. Under intervjun berättar gruppen om deras spelning för Englands

drottning samt om den kommande turnén. När Burling frågar Starr om de kommer att åka

tillbaka till Sverige någon gång svarar han att det är hans förhoppning, då de hade haft en

enastående tid under sverigeturnén och att det svenska folket hade varit mycket trevliga. Burling

fortsätter intervjun med att fråga McCartney huruvida det har varit tufft med resandet under

tiden de har varit i Sverige. McCartney svarar att det har varit tufft men att det kompenserades

tack vare de svenska flickorna. ”Beautiful girls”, utbrister någon av de andra medlemmarna.

”Very nice”, ”Lovely!”, fyller den tredje och fjärde i.

Efter att ha framfört omständigheterna kring inspelningen på Karlaplan tas en annan

synvinkel av popbandets sverigeturné upp fortsättningsvis. Svensk media, såsom dags- och

kvällstidningar, lyfts i kommande kapitel.

4. Svensk press om The Beatles i Sverige

Gruppens första presskonferens i samband med en utlandsturné blev verklighet på Hotel

Continental i Stockholm några timmar efter deras ankomst. Dåvarande EMI-medarbetarna

Gunnar Lindqvist och Renée Liljeqvist (numera Törnblad) höll i presskonferensen som ett

tjugotal fotografer och reportrar begav sig till. När det var dags att hälsa alla välkomna var det

någon som nämnde ordet ”aktiebolag” i samband med The Beatles svenska skivbolag

Skandinaviska Grammophon AB och efter det hördes beatlarna ropa ”aksebelabet, aksebelabet”.

Journalisterna på plats ställde frågor som handlade lika mycket om The Beatles utseende som

gruppens musik. Idag skulle beatlarna förmodligen inte ses som långhåriga men på den tiden var

de flesta unga män antingen snaggade eller hade bakåtkammat hår inspirerat av Elvis Presley och

Cliff Richard och därför framstod The Beatles som långhåriga. En annan frisyr som uppkom

under samma tid var den så kallade Sven Lindahl-frisyren70, som var kortare än beatlarnas

frisyrer.71

69 Bohm & Lundberg, Yeah! Yeah! Yeah!, s. 41. 70 Uppkallad efter den då mycket populäre TV-profilen Sven Lindahl. 71 “The Beatles Information Center”, Beatles i Sverige, s. 12.

22

4.1 Turnén och musiken

Jussi Anthal skrev en artikel i Expressen den 2 oktober 196372 om de kommande popgästerna från

Liverpool. Artikeln tar upp att The Beatles manager Brian Epstein uttalade sig om att gruppen

hade planer på att börja sin världserövring på en turné till Frankrike men att de också planerade

att resa till Tyskland, USA och Skandinavien. I artikeln står att Epstein menar att det är

otillräckligt att endast lyssna på The Beatles på skiva för att popgruppen ska få en

genomslagskraft, musiken behöver upplevas live. Epstein beskriver i artikeln The Beatles som en

världsattraktion och berättar att han upptäckte dem i en högljudd och rökig källare i Liverpool.

Det skrattades när han under upptäckten jämförde The Beatles talang med Elvis Presleys. Anthal

valde också att skriva om gruppens arvode och de spekulationer som fanns kring att betalningen

låg på 100 000 kr i veckan. Enligt Anthal var 25 000 kr en sannare siffra.

Eftersom The Beatles under den här tiden låg på svenska topplistor med ”Twist and Shout”

var Sverige ett av de länder där gruppen började höras. Enligt Epstein behövde alltså det svenska

folket även uppleva The Beatles live för att kunna erövras av gruppen. Detta är en förklaring till

varför gruppen åkte till Sverige 1963. Epstein ville med The Beatles erövra världen och Sverige

var en lovande utgångspunkt.

Några dagar innan The Beatles kom till Sverige trycktes i Eskilstuna-Kuriren73 en stor bild på

gruppen tillsammans med information om att den ”ofantligt populära” gruppen skulle komma till

Eskilstuna, där de skulle uppträda på samma popgala som Sven-Ingvars med orkester, Trio mé

Bumba med orkester och Jerry Williams med The Violents. The Beatles stora framgångar med

”Twist and Shout” nämns i texten.

Aftonbladet publicerade en artikel om The Beatles torsdagen den 24 oktober74, en dag efter

deras ankomst till Stockholm. Den skrevs av Hans Fridlund och hade fokus på deras sverigeturné

med en presentationsinledning av bandet där bland annat deras framträdande för den engelska

drottningen en vecka tidigare presenterades. Där står även att gruppen fick 50 000 kr för deras

sverigebesök. Fridlund beskriver i texten The Beatles som ”de brutala” och verkar inte nöjd över

att Epstein menade att The Beatles hade en rolig show, då han inom parentes förklarar att en

rockgrupps show ”brukar inskränka sig till några få steg, på stället marsch osv.”. Fridlund skriver

även att gruppens frisyrer hade gjort engelska barberare arbetslösa, vilket insinuerar till

missnöjdhet därtill.

72 Sida 30. 73 Notis (1963-10-18). Eskilstuna-Kuriren, s. 12. 74 Sida 20.

23

Med rubriken ”Beatles – sitter kraften i håret?” recenserade Jan Sjöholm i Expressen75

gruppens konsert i Karlstad dagen efter den ägde rum. Recensionen är positiv och Sjöholm

verkar ytterst nöjd med musikaftonen:

Beatles är en fantastisk uppenbarelse i popbranschen: fyra långhåriga ynglingar iförda svarta

stuprörskostymer gör en sober entré, lugnt och sansat. […] Beatles ger allt vad en popfrälst väntar

sig av en popfestival. Där finns höftvrickningarna, volymrattar i botten och falsettsång. (Jan

Sjöholm)76

Sjöholms belåtenhet går inte att missförstå i dessa ord och för honom var konserten synnerligen

välgenomförd, vilket även indikeras i texten till bilden av McCartney och Harrison där gruppen

uttrycks veta hur en popgala skulle skötas. Sjöholm nämner kort att det emellertid var noterbart

att allt inte fungerade lika ansenligt som vid bandets inspelningar. Med det syftade Sjöholm

rimligtvis på det tekniska, då han förefaller nöjd med konsertens övriga delar. Det nämns också

att det under konserten blev känt vad för slags tjejer de fyra beatlarna föredrog och en punktlista

över popfestivalens övriga händelser som kunde vara av intresse är bifogad. Trots att det är en

musikrecension väljer författaren att nämna utseendet i rubriken och tar även upp någon rad om

beatlarnas hår.

Den 22 oktober publicerades i Svenska Dagbladet77 att The Beatles skulle komma till Sverige

samt kort om vad de skulle göra i landet. Artikeln utan signatur beskriver bandet såsom var de

kom ifrån och att de var framgångsrika i England. Två dagar senare, när gruppen hade kommit

till Sverige, publicerade tidningen en artikel78 med liknande information av signaturen ”Pe Ge”.

4.1.1 Annonser

Expressen och Aftonbladet annonserade om att The Beatles skulle komma till Sverige. Annonserna

som de använde sig av hade två olika grundutséenden, vilka jag kallar 1 och 2:

75 Sida 29. 76 Ibid. 77 ”Engelska skivfavoriter i Sverige” (1963-10-22), s. A12. 78 ”Engelskt toppband i Sverige” (1963-10-24), s. A10.

24

Dessa annonser förekommer i både Aftonbladet och Expressen men med små textskillnader

beroende på annonsens inriktning och när den kom ut. Annons 1 i Aftonbladet den 16 oktober79

har en bild på The Beatles och intill texten ”The Beatles kommer”. Rubriken ”Pop-festival” och

tid och plats för alla The Beatles konserter under deras turné finns med. Längst ner står

”Biljetterna släpps ut denna vecka!”. I annons 1 som kom ut fem dagar senare i samma tidning80

är det informationen om biljettförsäljningen som har ändrats, som då hade börjat. Ytterligare tre

dagar senare, den 24 oktober81, kom samma grundannons ut i Expressen men med information

om konserterna i Kungliga tennishallen i Stockholm den 26 oktober. Istället för rubriken ”Pop-

festival” nämns de fem grupper som ska uppträda82 och de ställen där det gick att köpa biljetter

nämns. Annonsen har även en avslutande rad som lyder: ”P.S. Joey Dee kommer till Stockholms

79 Aftonbladet, s. 26. 80 Aftonbladet (1963-10-21), s. 29. 81 Expressen s. 44. 82 Joey Dee, & The Starliters, The Beatles, Jerry Williams, The Violents, Suzie.

1 2

25

Central i kväll kl. 21.45!!!”. Joey Dee är en av de fyra artister utöver The Beatles som ska uppträda

på samma evenemang.

Grundannons 2 i Aftonbladet den 17 oktober 196383 ser ut som bilden ovan och är alltså en

turnéplan för popfestivalen som komma skulle med en bild föreställande en springande man som

pekar med ena handen och håller biljetter i den andra. ”Popfestival” lyder den stora rubriken.

”Joey Dee”84 och ”The Beatles” får stor plats i annonsen medan resten av banden radas upp

nedanför. Turnéplanen finns bifogad nedanför artistnamnen, med unik information under varje

stad. En upplysning om artisterna som uppträder samt hur förköp av biljetter går till i respektive

stad föreligger. Två dagar senare förekom grundannonsen i samma tidning85 men utan

turnéplanen och med underrättelse om konserterna i endast Stockholm en vecka senare. The

Beatles, Jerry Williams, The Violents, Suzie och Joey Dee har alla lika stort utrymme i annonsen.

Längst ner finns en rad med förköpsinformation, vilket kunde göras på NK, Tidningarnas

depeschk, PUB och Svala & Söderlund Konserthuset.

4.2 Utseende och uppenbarelse

Innan popbandet hade kommit till Sverige86 publicerades en artikel om bandet, Liverpool och

andra brittiska popband med framgång. Jussi Anthal skrev artikeln och översätter precis som

skribenten Hans Fridlund namnet ”The Beatles” till ”De brutala” på svenska. Anthal skriver att

gruppens skivor såldes i miljonupplagor i England, att de tjänade 50 000 kr i veckan och att de

två år tidigare var helt okända. Artikeln berättar om The Beatles tidiga år då de först uppträdde på

pubar i Liverpool men flyttade till källarlokaler när polisen förbjöd dem att spela på pubarna.

Anledningen till förbudet var att det kom för mycket folk till barerna när även tjejer begav sig dit.

Det blev mer livat än poliserna klarade av och därför sökte bandet sig istället till källarlokaler som

rengjordes och inreddes. Anthal tar upp andra band som inspirerades av kulturen som The

Beatles förde med sig men som hade en egen stil. The Pacemakers och The Undertakers är

artikelns exempel på sådana grupper. Skribenten upplyser även om Englands dåvarande antal

källarpubar och den då nya uttrycksformen som kallades Mersysound efter Mersyfloden. En kort

intervju med The Beatles manager Brian Epstein finns med i artikeln. Intervjun berättar om när

Epstein upptäckte The Beatles och att managern tillsammans med popgruppen räknade med att

hålla sig på toppen i 3-4 år. Av den orsaken skulle bandet satsa och tjäna så mycket pengar som

83 Sida 30. 84 ”& The Starliters” följer Joey Dees namn men med en betydligt mindre fokusering. 85 Aftonbladet (1963-10-19), s. 25. 86 Expressen (1963-10-14), s. 19.

26

möjligt medan de fortfarande stod på toppen. Ett foto på gruppen finns intill artikeln, där de

omnämns ”långhåriga nyskapare av engelsk pop-musik”.

Den 24 oktober 1963 publicerades en text i Expressen87 skriven av Peter Himmelstrand med

rubriken ”Huka er gubbar i herrmoderådet! Beatles är här med nya modet”. En bild av George

Harrison iförd en av gruppens scenkostymer pryder uppskattningsvis en tredjedel av sidan.

Himmelstrand skriver i artikeln att en beatle skulle förskräcka herrmoderådet. Han skriver också

att engelska tonåringar hade påverkats av gruppens modeidéer och nämner att modet så

småningom kunde komma att sträcka sig även till Sveriges ungdomar. Artikeln omnämner

George Harrisons egna åsikter om gruppens dåvarande scenkostymer, vilka är positiva. Fem

centimeter höga klackar gav illusionen av att de är längre än vad de i verkligheten var och den

höga kragen på skjortorna som de ibland bar såg bättre ut på scenen än vad de låga kragarna likt

vita, smala ränder gjorde. Artikeln berättar om deras kommande premiärkonsert för sverigeturnén

som ägde rum i Karlstad. Att The Beatles skulle ha varit med i radio- och

TV-programmet ”Karusellen” direkt från Karlstad men att det inte blev så nämns också. På

helbilden av George Harrison finns med hjälp av pilar vissa av Harrisons val av utstyrsel

utmärkta. Dessa är det långa håret, den runda kragen, jackan utan slag med en rund halsringning

och som dessutom har falska fickor och tre knäppta knappar, de smala byxorna med 37

centimeter i vidd längs hela byxbenen samt skorna utan remmar som går upp över vristerna och

som därtill har en fem centimeter hög klack.

Två dagar senare88 fanns en annan artikel om The Beatles i Expressen med fokus på hur söner

hade gått från att lyssna på kompositörer inom konstmusiken till att lyssna på och påverkas av

The Beatles. Den innehåller citat av ”Bekymrad pappa”89 och framtoningen är negativ och

uppgiven.

Där våra musikaliska gymnasister förut höjde ögonbrynet inför Bachs geniala musikmatematik

himlar de nu med ögongloberna och skriker ”Jä-jä-jä-jä”.

Missnöjet är uppenbart. Texten beskriver att sönerna från sånggymnasiet Adolf Fredrik i

Stockholm hade berättat att The Beatles var samtidens Bach och att de inte förstod hur

föräldrarna inte kunde begripa gruppens storhet. Artikeln berättar att de unga männen var

beundrade av skolans unga damer och att de blev tillfrågade att på matrasterna spela ”P.S. I Love

87 Sida 36. 88 Lars Widding (1963-10-26). ”Beatles är vår tids Bach. Jä-jä jä-jä… Men ’Bekymrad pappa’ har ordet”, Expressen, s. 13. En feltryckning gör att det i tidningen står på endast sida 13 att datumet är fredag den 25 oktober, istället för det rätta datumet lördag den 26 oktober. 89 Enligt rubriken ”Beatles är vår tids Bach, Jä-jä, jä-jä. Men ’Bekymrad pappa’ har ordet”.

27

You” på skolgården. En beskrivning av melodin följer, att den handlar om en ung man som i sitt

brev till sin käresta skriver att anledningen till brevet är att berätta att han älskar henne. Missnöjet

hos skribenten uppenbarar sig ytterligare: ”För säkerhets skull tillägger han i ett PS att han älskar

henne. En onödig upprepning kan man kanske tycka”. Widdings artikel fortsätter med att

beskriva de första symptomen då föräldrar var i skede att få en The Beatles-fanatiker i hemmet.

Långt hår som kammades snett över ögonbrynen, jacka utan slag, falska fickor, skor med fem

centimeter höga klackar och smala byxben ”– max 37 cm! – ” omnämns. En uppgivenhet avslutar

artikeln:

Har man väl fått en Beatle i sitt hem förändras det mesta. Det blir högst sällan som man kan låta

grammofontallriken snurra med ”Svansjön”. Och innan man vet ordet av går man där själv

omkring och nynnar för sig själv:

- Jä-jä-jä-jä.

Det är hemskt.

En fotnot berättar att ”den långhåriga poporkestern från Liverpool” just då var på turné i Sverige

och att de ”brutala ynglingarna” hade anlänt till Stockholm samma dag. För att tämligen

förtydliga gruppens utseende finns en bifogad bild av Paul McCartney med texten ”Så ser en

Beatle ut: långt hår, jacka utan slag. Sjunger gärna ’PS I love you’”.

Stockholmstidningen publicerade den 24 oktober en artikel med rubriken: “Långhårigheten är det

hos THE BEATLES”, vilken lägger fokus på popgruppens hår och utseende.90

Dessa artiklar avslutar kapitlet om medias inställning till The Beatles och således har uppsatsen

kommit till kapitlet med en jämförelse mellan låtarna från Karlaplan och The Beatles skivor.

5. Karlaplansinspelningen kontra skivinspelningar

Under inspelningen på Karlaplan 1963 hade bandet följande sättning: McCartney på elbas,

Lennon på kompgitarr, Harrison på sologitarr och Starr vid trumsetet. Detta har jag valt att kalla

The Beatles grundsättning, av den anledningen att det oftast var den sättningen de hade under

tiden de var verksamma, både vid inspelningar och på konserter. Skivinspelningarnas

instrumentsättning består sålunda ofta av grundsättningen men det finns vissa supplement, vilka

utges i följande kapitel under ”besättningstillägg”. Melodisång samt körsång växlar ofta mellan

90 Signatur ”Mill” (1963), s. 11.

28

Lennon och McCartney och ibland sjunger även Harrison. Följaktligen redogör jag under varje

spår vem som sjunger melodi-, kör- eller stämsång. Rubriken ”besättningstillägg” åsyftas alltså

skivinspelningens sång samt de instrument som inte ingår i grundsättningen.

De sju låtarna hade alla inte getts ut på skiva vid tillfället bandet var på Karlaplan. ”Money”,

”Roll Over Beethoven” och ”You Really Got a Hold on Me” fanns ännu inte på skiva. Dock

hade de redan spelats in till With The Beatles som kom att släppas i november samma år, inte ens

en månad senare. ”I Saw Her Standing There” och ”Please Please Me” fanns utgivna på Please

Please Me och ”From Me to You”, ”Twist and Shout” samt ”She Loves You” var utgivna på

singelskivor. Alla sju låtar kom ut 1963.

Låtarna spelas i samma tonart på båda inspelningarna och tempot är i huvudsak några BPM

snabbare på karlaplansinspelningen än på skivinspelningen, med ett undantag, vilket jag går

närmare in på längre fram i kapitlet. Generellt är inspelningen från Karlaplan råare och

smutsigare än skivinspelningarna till ljudbilden sett. Denna ljudbildsskillnad är tydligare i vissa

låtar. Övergripande har alla sju låtar mer reverb på skivorna, i synnerhet när det gäller sången.

1. “I Saw Her Standing There”

Skiva: LP:n Please Please Me, A-sidan. Inspelad 11 februari 1963 och utgiven 22 mars 1963.91

Besättningstillägg: McCartney sång, Lennon körsång. Hela gruppen utför handklappning på

skivinspelningen.92

Form: Efter mellanspelet spelas på LP:n ett stick innan låten fortsätter med en fjärde vers. I

inspelningen från Karlaplan går mellanspelet direkt till den fjärde versen, utan ett stick emellan.

Bpm skiva: 160-161.

Bpm Karlaplan: 163-164.

Karlaplan

Hi-haten och elbasen är framträdande men nivåerna är ändå relativt bra, sången är tydlig och

dränks inte av instrumenten. Klangen är rå och smutsig. Lennons understämma är helt klart mer

utmärkande än melodistämman. Graden på detta varierar beroende på refräng. I deras spelning i

TV-programmet ”Drop In” som inträffade sex dagar efter studioinspelningen på Karlaplan93

hörs samma företeelse och där ses Lennon sjunga närmare mikrofonen än McCartney. Om deras

91 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 56. 92 Ibid. 93 Sändes den 3 november i Sveriges Television.

29

mikrofoninställningar inte skiljde sig avsevärt eller Lennons mikrofonvolym var betydligt lägre är

det högst troligt anledningen till varför Lennons stämma hörs tydligare än melodistämman.

Eftersom det endast är sex dagar mellan inspelningarna kan det tänkas att samma fenomen

skedde på Karlaplan.

LP

Hi-hatens volym är betydligt lägre än på karlaplansinspelningen och en bättre balans med virveln

infinner sig. Elbasen är fortfarande utmärkande och nivåerna mellan melodisång och stämsång är

mer jämnt fördelad än på Karlaplan. Stämsången infinns i samma delar som på

karlaplansinspelningen, nämligen i refrängerna och sticken. Melodistämman är tydligare än

understämman, till skillnad från publikinspelningen. Låtens ljudbild är inte lika rå som på

karlaplansinspelningen. Ett reverb på Harrisons gitarr uppträder och McCartneys inräkning för

att starta låten avslöjar ett reverb på sången som jag inte kan urskilja på inspelningen från

Karlaplan. Sångropet innan mellanspelet blir distat på karlaplansinspelningen men inte, eller

möjligtvis knappt, på skivinspelningen. LP-inspelningen har ett stick efter mellanspelet, innan den

fjärde versen, vilket inte karlaplansinspelningen har. En möjlig anledning till detta kan vara att

gruppen betraktade låten vara för lång för en livespelning och valde att ta bort något, vilket då

blev sticket.

2. ”From Me to You”

Skiva: Singeln From Me to You. Inspelad 5 mars 1963 och utgiven 11 april 1963.94

Besättningstillägg: McCartney sång, Lennon sång och Harrison stämsång. På singeln From Me to

You spelar Lennon även munspel i vissa partier.95

Form: Densamma i båda inspelningarna.

BPM skiva: 137-138.

BPM Karlaplan: 143-144.

Karlaplan

Basen och den öppna hi-haten är framträdande men alla instrument hörs bra. I sticket går Starr

från ett spel på vad som låter som en öppen hi-hat till en stängd hi-hat, vilket förbättrar

ljudbildens balans. Sången är tydlig, har stämsång i låtens alla delar utom introt och har viss fokus

94 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 66. 95 Ibid.

30

riktad mot sig. McCartneys basspelande låter osäkert på få toner då han först träffar fel ton men

räddar situationen genom att glida till rätt band på elbasen. Tempot är pendlande, vilket upptäcks

med blotta örat. Ingen distorsion förekommer vad jag kan höra mer än en aning på

kompgitarren.

Singel

Fokus ligger på munspelet då det finns med och i övrigt är sången det som är framträdande.

Basen spelar även en tydlig roll i låten. Ett reverb på sången som inte utgörs på

karlaplansinspelningen infinnes, vilket även gäller kompgitarren. Under frasen ”with love from

me to you” hör jag ett ljud liknande vissel men som jag efter ett flertal lyssningar kommer fram

till troligtvis är övertoner. Dessa övertoner kan mitt öra inte urskilja i inspelningen från

Karlaplan.

3. ”Money”

Skiva: LP:n With The Beatles, B-sidan. Inspelad 18 och 30 juli 1963 och utgiven 22 november

1963.96

Besättningstillägg: Lennon sång och McCartney och Harrison körsång. På skivinspelningen

spelade producenten George Martin piano.97

Form: Skiljer sig inte de två inspelningarna emellan.

BPM skiva: 129-130.


Karlaplan

Lennons sång är distad under flera ställen i låten och McCartneys och Harrisons körsång är distad

låten igenom. Distorsion utmärker även gitarrerna, speciellt kompgitarren. För övrigt är nivåerna

mer balanserade än tidigare. Hi-haten sticker inte ut på samma sätt som den gör i de föregående

spåren. Sången hörs tydligt och har en bra nivå och en högre sångvolym hade troligtvis gjort den

för framträdande i höjd med instrumentens volym. Ljudklangen i det stora hela upplever jag som

burkig och det burkiga ljudet hörs tydligt på sången.


31

LP

I denna version utmärker sig pianot, vilket framträder ytterligare då pianot ensamt startar låten. I

verserna har pianot inte alls samma stora roll utan ägs då av gitarrkompet. I övrigt har sången en

framträdande roll, där körsången troligtvis har ett finger med i spelet. Körsången infinner sig som

ett svar på melodin i refrängen med texten ”that’s what I want” och dess volym är inte lika hög

som på karlaplansinspelningen men den är likväl tydlig. Ett reverb på sången uppträder samt vid

vissa tillfällen även distorsion. Graden av distorsion är inte lika hög som på

karlaplansinspelningen. I mellanspelet hör jag något som låter som handklappningar, vilket för

med sig en dynamik som ”Money” från Karlaplan saknar. I slutet av den sista refrängen skär sig

Lennons röst men troligtvis ansågs det inte störa eftersom det var den versionen som valdes.

Personligen anser jag inte att det stör, utan faktiskt tillför en känsla och energi till inspelningen.

4. ”Roll Over Beethoven”

Skiva: LP:n With The Beatles, B-sidan. Inspelad 30 juli 1963.98

Besättningstillägg: George Harrison sång99 och på With The Beatles klappar hela gruppen

händerna.100 På karlaplansinspelningen hörs en överstämma sjungas i den sista refrängen. Vem

som sjunger den kan jag inte säkert avgöra men min gissning ligger på McCartney.

Form: På With The Beatles spelas tre verser innan första refrängen, på karlaplansinspelningen

spelas endast två verser innan samma refräng.

BPM skiva: 162-163.


Karlaplan

Under introt är sologitarren utmärkande med sin rock n’ roll-slinga. Utöver det har elbasen en

stark roll. Jag hör inget reverb på varken sång eller instrument. I den sista versen dämpas

trumkompet till en mer avslappnad variant och under låtens sista refräng som kommer precis

efteråt infinner sig låtens enda stämsång.

98 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 79. 99 På With The Beatles är sången dubblerad. 100 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 79.

32

LP

Precis som karlaplansinspelningen ligger fokus på sologitarren under introt och basen är utöver

introt framträdande. Dock är även hi-haten utmärkande på skivinspelningen. På LP:n infinner sig

handklappning, vilka för mig sticker ut. Då jag har jämfört två inspelningar med varandra kan det

hända att mitt öra omedvetet utmärker klappningarna på skivan då de inte uppträder på

inspelningen från Karlaplan. Hursomhelst uppfattar jag handklappningarna som framträdande.

Ingen stämsång infinner sig i denna inspelning, till skillnad från karlaplansinspelningen där en

stämma förekommer på den sista refrängen. Inte heller på LP:n hör jag något reverb. Det kan

vara så att de använder sig av reverb men att de inte är urskiljbara med de verktyg jag har att

jobba med och då låtens alla instrument spelas samtidigt under hela låten, utan break eller annat

moment då enstaka instrument lättare kan uppfattas. En skillnad från karlaplansinspelningen är

att en extra vers förekommer innan den första refrängen. Kan hända att gruppen ansåg låten vara

för lång för en publikspelning med tre verser innan den första refrängen och därför valde att ta

bort den sista. I låtens absolut sista vers är trumkompet likadant som tidigare och ingen variation

sker som i inspelningen från Karlaplan. Harrisons dubblerade melodisång hörs.

5. “You Really Got a Hold on Me”

Skiva: LP:n With The Beatles, B-sidan. Inspelad 17 oktober 1963.101

Besättningstillägg: Lennon och Harrison sång102 och McCartney stämsång. George Martin

spelade elpiano på inspelningen av With The Beatles.103

Form: Ingen skillnad på inspelningarnas låtform.

BPM skiva: 76-78.


Karlaplan

Trummorna tar stor plats i denna inspelning men fokus ligger även på sången. Ett misstag

uppträder även då strofen ”oh, oh, oh, you treat me badly” sjungs första gången. Andrastämman

sjunger vid tillfället i fråga rätt text men melodistämman sjunger fel text (jämfört med

skivinspelningen). Lennon sjunger ”you treat me wrong now” och fortsätter sen också, för att

101 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 73. 102 Det låter som att det är Harrison som sjunger responsen på Lennons fras ”you really got a hold on me”. 103 Ibid.

33

inte avslöja sitt misstag kan tänkas, med frasen ”my love is strong now” som rimmar på den

föregående frasen, istället för att sjunga den rätta frasen ”I love you madly”. Andra gången

samma strof kommer mumlar andrastämman ”wrong now” medan melodin sjunger ”badly”.

Lennon valde (eller helt enkelt glömde vilken text som var den rätta) att byta plats på fraserna

medan stämsångaren tog vid med den rätta texten.

LP

Till skillnad från karlaplansinspelningen har sången ett reverb, vilket stickens break avslöjar då

sången framträder. Även gitarren tycks ha en aning reverb i ljudet. Sången har även mer fokus

riktat mot sig än karlaplanssången, kan hända tack vare det reverb som infinner sig på

skivinspelningen. Basen anser jag även ha en fokusroll.

6. “She Loves You”

Skiva: Singeln She Loves You. Inspelad 1 juli 1963 och utgiven 23 augusti 1963.104

Besättningstillägg: Lennon och McCartney sång och Harrison stämsång.105

Form: Samma form i båda inspelningarna.

Bpm skiva: 151-152.

Bpm Karlaplan: 153-154.

Karlaplan

I introt låter det som om sångarna inte riktigt träffar rätt i tonarten och att en av sångarna flyttar

närmare mikrofonen eller kommer in på det tredje ”she loves you”. Först då känns tonhöjden

rätt i förhållande till tonarten. Ett starkt jubel stundar då låten presenteras, vilket kan vara

anledningen till den felande tonhöjden om det var så att jublet överröstade instrumenten och

sångarna därför inte hörde tonarten tydligt. Överhuvudtaget verkar musikanterna variera

avståndet till mikrofonen, då röster vid vissa tillfällen blir mer framträdande. Sången har en stark

distorsion, utmärkande i refrängerna då tonerna är högre, vilket resulterar i en högre volym och

därmed mer distorsion. I den första refrängen brister en av rösterna som sjunger melodi, alltså

Lennons eller McCartneys. Jag kan inte uppfatta vems röst det är. Inget instrument är mer

utmärkande än något annat men däremot överröstas instrumenten av sången under introt och

fokus ligger på sången låten igenom. Sångens fokus kan vara en följd av dess distorsion, den


34

unisona melodisången på refrängen samt att stämmor förekommer. Stämsången uppträder under

låtens alla delar, vilket för sången under strålkastarljuset.

Singel

På singelskivan är nivåerna bra, sången överröstar inte instrumenten som på Karlaplan. Jag hör

ett reverb på sången som jag inte uppfattar på karlaplansinspelningen. Inte heller på singeln är

något instrument mer utmärkande än något annat men fokus förs mot sången. På singeln hörs

inte distorsion på sången men däremot reverb som en tänkbar ersättare och som förutom

stämsången och den unisona refrängsången kan tänkas vara en anledning till dess fokus.

7. “Twist and Shout”

”I couldn’t sing the damn thing, I was just screaming!” (John Lennon)106

Det var vad Lennon sa om inspelningen av “Twist and Shout” till LP:n Please Please Me. När

Please Please Me spelades in och ”Baby It’s You” var färdiginspelad var The Beatles inspelningstid

egentligen förbrukad. Dock ville producent George Martin ha en låt till som oväntat kunde

avsluta den nya LP:n, vilket medförde att personalen och beatlarna tog en kaffepaus och

begrundade situationen. De kom fram till att den avslutande låten skulle bli gruppens repertoarlåt

”Twist and Shout”, en cover som först gjordes av The Isley Brothers. Klockan var ungefär 22:30

när de startade inspelningen och Lennon var trött i rösten och skulle bara klara en eller två

tagningar innan rösten försvann. Efter den första tagningen märkte Lennon att rösten inte

klarade mer sång för kvällen och således slutfördes sessionen och den första tagningen släpptes

på skiva.107 I dokumentären ”The Beatles Anthology 2”108 kommenterar Paul McCartney John

Lennons bristande röst på inspelningen av “Twist and Shout”: “You can hear it on the record but

it was a pretty cool performance”. McCartney var nöjd med den råa rösten i inspelningen.

106 Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24), <http://www.youtube.com/watch?v=Ac0FAiyxGlA&feature=BFa&list=UUIqvx6T1H7tO-AZlTCVBqJQ>. 107 MacDonald, En revolution i huvudet, s. 65 och Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24), <http://www.youtube.com/watch?v=Ac0FAiyxGlA&feature=BFa&list=UUIqvx6T1H7tO-AZlTCVBqJQ>. 108 YouTube <http://www.youtube.com/watch?v=TcujpLeL_s8&feature=BFa&list=UUIqvx6T1H7tO-AZlTCVBqJQ>.

35

Enligt Harrison var låtarna på Please Please Me deras konsertlåtar och de var vana att spela dem

live.109 ”Vad har vi mer?” frågade gruppen sig under skivinspelningen och spelade helt enkelt de

låtar de kunde från sina konserter.

Skiva: LP:n Please Please Me, B-sidan. Inspelad 11 februari 1963.110

Besättningstillägg: Lennon sång samt McCartney och Harrison körsång.

Form: Densamma på båda inspelningarna.

Bpm skiva: 125-127.

Bpm Karlaplan: 122-123.111

Karlaplan

Sångens distorsion går inte att missa när John Lennons skrikiga sång ger intrycket av att han i den

här låten var tvungen att klämma i från tårna. Även körsången är distad. Lennon låter trött i

rösten och som att han måste skrika för att få ut något ljud överhuvudtaget. Den brister på några

ställen men det känns inte oavsiktligt. Kanske inte heller avsiktligt men enligt mitt tycke tillför

hans raspiga, skrikiga sång energi till låten och en slags personlighet och känsla. Under lyssningen

ges jag intrycket av att Lennon inte ogillade att rösten var hes och sprack ibland. Stämsången som

finns på inspelningen är ett tvåstämmigt svar på melodistämman med samma melodi men med en

varierande text. Stämmorna svarar melodin med bland annat fraserna ”shake it up, baby”, ”twist

and shout”, ”come on baby” och ”work it on out”. Det instrument som är mest utmärkande är

just sången, förmodligen för att den har den speciella, hesa klangen, distorsion och även körsång

till det. Trummorna och elbasen har ingen distorsion som går att urskilja men gitarrens distorsion

hörs.

LP

Likt sången på Karlaplan är Lennons röst på inspelningen till Please Please Me hes, raspig och trött

men faktiskt snäppet värre än på Karlaplan. Hesheten är starkare. Detta är förståeligt då Lennon

hade sjungit betydligt mer på skivinspelningen då de där tog flera tagningar per låt till skillnad

från på Karlaplan där det samtidigt var en publikspelning. Sångens distorsion är betydligt lägre än

109 Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24), <http://www.youtube.com/watch?v=Ac0FAiyxGlA&feature=BFa&list=UUIqvx6T1H7tO-AZlTCVBqJQ>. 110 Macdonald, En revolution i huvudet, s. 65. 111 Tempot verkar bli långsammare längre in i låten, då BPM efter första versen ligger på 125.

36

på karlaplansinspelningen. Stämsången är däremot överensstämmande med inspelningen från

Karlaplan och förekommer på samma ställen i låten. Gitarren har ett pålagt reverb, vilket hörs i

mellanspelet då gitarren kommer fram mer än tidigare. Den har däremot ingen distorsion, vilket

den har på karlaplansinspelningen. Skivinspelningens ”Twist and Shout” går i ett högre tempo än

inspelningen från Karlaplan, till skillnad från resten av låtarna som på skivinspelningarna har ett

lägre BPM-tal. ”Twist and Shout” var den låt som under inspelningen av Please Please Me snabbt

bestämdes skulle adderas till LP:n och som dessutom spelades in under endast en tagning. De

hade därför inte möjlighet att ändra volymer, nivåer, effekter eller tempo. De spelade den helt

enkelt som om det vore en konsertspelning. Eftersom resten av låtarna från konsertspelningen på

Karlaplan går snabbare än på skiva kan det vittna om att gruppen av någon anledning, exempelvis

adrenalin eller publikpådrag, ökade låtarnas tempo vid livespelningar. Detta resulterar i ett högre

BPM-tal vid skivinspelningen av ”Twist and Shout” då gruppen spelade stycket som om det vore

en livekonsert.

De övergripande skillnaderna mellan inspelningarna är ett snabbare tempo, en smutsigare och

en mer distad ljudbild på karlaplansinspelningen jämfört med skivinspelningarna. Efter att

slutligen ha gått igenom skillnaderna mellan The Beatles skivinspelningar och inspelningen från

Karlaplan i Stockholm följer avslutningsvis en sammanfattande diskussion.

6. Sammanfattande diskussion

Detta arbetes sista kapitel är en sammanfattande diskussion kopplat till frågeställningarna. Min

önskan är att detta avsnitt ska knyta ihop säcken och ta bort läsarens eventuella kvarstående

frågetecken.

Hur bekanta var The Beatles i Sverige under den här tiden och vad karakteriserade bilden av

popgruppen? Hur bemöttes gruppen av samtida svensk press och vad inriktade sig artiklarna på?

The Beatles hade några få låtar på svenska topplistor under år 1963 då sverigeturnén ägde rum

och var därmed inte helt okända för Sverige. De hade dock inte haft någon förstaplaceringshit

med genomslagskraft landet runt ännu. Som en följd av detta hade de inte på grund av

igenkändhetsfaktorn heller problem med att vistas offentligt i Sverige. De blev oftast inte

igenkända eller i alla fall inte uppmärksammat igenkända. Tidningarnas genomgående förklaringar

av popgruppen såsom var de kom ifrån, att de var ett popband och hur de såg ut vittnar om att

det svenska folket inte var helt bekanta med gruppen och därför behövde ett klargörande.

37

Utöver topplistor och turnéannonser med The Beatles namn förekom artiklar om gruppen. I

annonserna om pop-festivalen gavs gruppen ungefär lika stor uppmärksamhet som andra artister

eller band som skulle spela på festivalen. De gavs alltså inte mer utrymme i annonserna än de

andra artisterna, vilket ger belägg för att gruppen inte var särskilt kända för den svenska publiken.

Tidningsartiklarna om The Beatles fokuserade till stor del på deras utseende. Främst håret men

också kläder och skor var ett vanligt förekommande ämne. Deras utseende beskrevs enligt min

uppfattning ofta som att det var något drastiskt och oacceptabelt.

Vikten av gruppens utseende blir påtagligt vid tanken på vad artiklarna inte fokuserade på för

att utseendet föreföll viktigare att ställa i centrum. Med dagens referensramar, som skiljer sig en

del från 1963 års, kan det bli svårt att förstå att gruppen sågs som banbrytande gällande

utseendet. Under TV-avsnittet av ”Drop In” som The Beatles var med på är deras kroppsspråk

och uttryck vid spelningen synligt, till skillnad från ljudspåren från Karlaplan. När jag såg

avsnittet föll inte reaktionen på deras yttre då jag på 2010-talet inte ser gruppens utseende som

något radikalt. Min uppmärksamhet föll istället dels på gruppens yttrande glädje men också på

deras bugning. Bugningen föreföll professionell, stilren och smakfull, vilket kan ge ett välskött

och ordentligt intryck av popbandet. Den händelsen nämns inte i artiklarna från 1963 men det

gör däremot gruppens apparition. Deras kläder, skor och hår hade tydligtvis en stark påverkan på

skribenterna i fråga, vilket i och med detta möjligt kan förstås lättare.

De recensioner från konserterna i Sverige vilka jag har stött på var positiva. Jag gavs intrycket

att recensionerna samtidigt beskrev The Beatles som ett livligt, fartfyllt fenomen som tidigare inte

skådats.

Klas Burling ville att en studioinspelning skulle ske när gruppen var i Sverige, vilket han

uppenbarligen kämpade för. Tack vare att The Beatles accepterade ett lågt gage blev inspelningen

till slut av på Karlaplan. Bandets instrument från Vox hade dock inte kommit fram vid

tidpunkten för spelningen. Andra instrument fanns emellertid på plats, fast av märket Fender.

Trots ett annat märke än tänkt var det situationens räddning och det som gjorde att The Beatles

kunde genomföra studioinspelningen. Hur skiljer sig The Beatles inspelning från Karlaplan med

gruppens skivinspelningar av samma låtar och vilka likheter finns?

Låtarna från skivinspelningarna har reverb till större del än låtarna från karlaplansinspelningen.

Sången är det instrument som på alla skivor har reverb pålagt, vilket sången på

karlaplansinspelningen inte har. Det, till viss del, kan vara en anledning till att inspelningen från

Karlaplan för mig upplevs som råare och smutsigare. Skivinspelningarnas ljud tycks vara lenare.

Distorsionen är en annan faktor, som är betydligt mer utmärkande på Karlaplan än på

38

skivinspelningarna. Angående nivåerna är de även på Karlaplan balanserade, trots att spelningen

gjordes på endast en tagning. Under vissa låtar på publikspelningen, främst i början av

spelningen, är hi-haten utmärkande och ibland även elbasen. Detta upplever jag dock inte som

för övertagande att det blir ett störande moment. Det mest utmärkande på karlaplansinspelningen

i det stora hela är distorsionen. En annan skillnad mellan inspelningarna är tempot, som på

skivorna är långsammare. En tänkbar faktor som påverkar tempot är adrenalin under

inspelningen på Karlaplan då den skedde inför publik eller att ett snabbare tempo upplevdes

uppskattas vid bandets publikspelningar. Låtarnas form är identiska med undantagen ”I Saw Her

Standing There” och ”Roll Over Beethoven” från karlaplansinspelningen där en del har tagits

bort på respektive låt. En orsak till de nedkortade varianterna skulle kunna vara att ”I Saw Her

Standing There” och ”Roll Over Beethoven” i jämförelse med den övriga repertoaren var längre

och behövde göras kortare men så är inte fallet. På de släppta skivorna är ”I Saw Her Standing

There” 2 min 53 sekunder och ”Roll Over Beethoven” 2 min 48 sekunder men ”Money” ligger

på 2 min 50 sekunder och ”You Really Got a Hold on Me” är hela 3 min 3 sekunder lång. Den

aspekten går därför bort. Karlaplansspelningen var trots allt ett publikframträdande och skulle

dessutom sändas i radio. Möjligtvis var programmet på Karlaplan för långt för radio eller så kan

The Beatles själva gjort bedömningen att repertoaren var en aning lång för en publikspelning och

valde att göra de två låtarna i fråga kortare för att de inte påverkade låtarna negativt på något sätt.

Det kan även vara så att musikerna helt enkelt ansåg att låtarna gjorde sig bättre för publik i en

kortare version.

Vad gjorde Sverige till en tänkvärd marknad för The Beatles och varför var The Beatles intressant

för arrangörerna av sverigeturnén?

Sture Borgedahl hade kontakt med popbandets producent George Martin och så småningom

även med bandets första musikförläggare Dick James. Där fanns en stark koppling mellan The

Beatles och Sverige, både från popbandets sida och från Sveriges sida. Även Michael Cox som

fick lyckad framgång med låten ”Stand Up” hade kontakt med beatlarna och var ytterligare en

förbindelse till den svenska popmarknaden. Cox som var från Liverpool precis som The Beatles

och som fick medgång i Sverige gjorde rimligt att intresset för, och därmed kunskapen om,

engelska artister växte hos svenskarna. Att Liverpool dessutom var en gemensam nämnare mellan

Cox och The Beatles försämrade troligtvis inte intresset att få The Beatles till Sverige, från

Sveriges sida sett. Till synes det i kombination med The Beatles framgångar i hemlandet gav en

positiv bild av att få gruppen till Sverige.

39

Cox berättade för The Beatles om Sverige och efter det sa beatlarna i Burlings intervju112 att

de blivit intresserade av Sverige. En i bandet utbrast till och med ”More than ever!”. Detta ger

belägg för att Cox bidrog till The Beatles intresse för Sverige. Under intervjun sa beatlarna även

att de hade hört gott om Sverige och de svenska flickorna och yttrade att de önskade att resa till

Sverige. Även Burling som reste till England och träffade gruppen bidrog troligtvis till att

sverigeturnén ägde rum. Hans intervju med beatlarna gjorde att de, även om bara för en kort

stund, faktiskt funderade över att resa till Sverige för en turné. Burling planterade tanken att åka

till Sverige i och med sina frågor. Möjligt var just det hans avsikt med frågorna då han sagt efteråt

att han gick in för att få popbandet till Sverige.

Managern Brian Epstein menade att The Beatles inte kunde erövra världen endast genom att

människor lyssnade till gruppens låtar. Hans resonemang var att gruppen även behövde upplevas

live för att få en riktigt stor genomslagskraft. Sveriges topplistor hade några låtar av The Beatles

och var därmed ett potentiellt land för framgången att ta fart, vilket kan ha varit Epsteins

tankegång då han siktade på en världserövring. Just eftersom The Beatles låtar klättrade upp på

svenska topplistor kan tänkas vara en bakgrundsorsak till varför bandet var intressant för Sverige.

I och med den tänkta spelningen på Gröna Lund tidigare under året hade reflektionen att åka

till Sverige redan funnits där. De hade alltså haft kontakt med den svenska branschen. Utifrån

detta kan tros att det var föga komplicerat att ta kontakt med Sverige inför deras oktoberturné, då

de hade hållit kontakt dessförinnan. Där hade Sture Borgedahl ytterligare ett finger med i spelet.

Det är inte omöjligt att The Beatles kände till det svenska popbandet The Spotnicks, som

gjorde karriär i England. Det kan i sådant fall ha gjort dem mer intresserade av Sverige, om de

visste att det framgångsrika The Spotnicks var ett svenskt band. Detta är dock bara spekulationer

men även en möjlighet att det var en bidragande faktor till The Beatles ökande intresse för att åka

till Sverige. Samma sak gäller svenskarna Jerry Williams & The Violents som spelade på samma

pub som The Beatles i Hamburg 1962.

Det fanns alltså ett flertal kopplingar mellan The Beatles och Sverige. The Beatles musik var i

en jämbördig fas med musiken som i högre grad blev populär bland svenska lyssnare. Gruppen

hade tidigare varit nära att spela på Gröna Lund och de hade hört gott om Sverige. De var

anknutna till svenskar inom musikbranschen och svensken Klas Burling intervjuade dem några

veckor innan de åkte till Sverige. Burling gillade dessutom The Beatles musik och ville ta dem till

Sverige. Det yttrar sig som att de många faktorerna klaffade rätt i tiden. Med dessa faktorer i

åtanke drar jag slutsatsen att det föreföll sig relativt naturligt att åka just till Sverige för en första

utlandsturné. Gruppen var tänkbart i stånd för en turné med den engelska framgången i ryggen

112 Se detaljer om intervjun i Bournemouth i kapitel 2.1.

40

och med påtrycket från flera håll att åka till Sverige blev det så. De svenska kontakterna gjorde

det enkelt för The Beatles att åka till Sverige rent praktiskt och det var därtill ett intressant resmål

för popbandet.

41

7. Käll- och litteraturförteckning

Tryckt material

Bohm, Ammi & Lundberg, Börje (2003). Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige. Stockholm:

Premium

Lewisohn, Mark (1992). The Complete Beatles Chronicle. London: Pyramid Books

MacDonald, Ian (2000). En revolution i huvudet: The Beatles’ inspelningar och 60-talet. Göteborg: Bo

Ejeby Förlag

Malmström, Dan (1996). Härligt, härligt men farligt, farligt. Populärmusik i Sverige under 1900-talet.

Borås: Natur och kultur

“The Beatles Information Center” (1993). Beatles i Sverige. Norsborg: SIB-tryck AB

Internet

Olander, Staffan. “Beatles”. Nationalencyklopedin (hämtad 2012-05-15),

<http://www.ne.se/beatles>

Youtube, “The Beatles - "Drop In" Swedish TV show - 30.10.1963” (hämtad 2012-05-25) ur

TV-programmet “Drop In” (1963) i Sveriges Television,

<http://www.youtube.com/watch?v=6XtEJXvPryc&feature=related>

Youtube, ”the beatles anthology 2” (hämtad 2012-05-24) ur dokumentären The Beatles Anthology 2

(1995),

<http://www.youtube.com/watch?v=TcujpLeL_s8&feature=BFa&list=UUIqvx6T1H7tO-

AZlTCVBqJQ>

Hemsida med BPM-räknare (2012-05-15). All8, <http://www.all8.com/tools/bpm.htm>

42

Fonogram

The Beatles, From Me to You, Parlophone: R 5015, 1963

The Beatles, Please Please Me, Parlophone: PCS 3042, 1963

The Beatles, She Loves You, Parlophone: R 5055, 1963

The Beatles, With The Beatles, Parlophone: PCS 3045, 1963

Burling möter Beatles, Premium Förlag: ISBN 91-89136-03-9, 2003. Bonus-CD till första upplagan

av Bohm, Ammi & Lundberg, Börje, Yeah! Yeah! Yeah! – The Beatles erövrar Sverige

Ljudupptagning från The Beatles radioinspelning i Karlaplansstudion, Stockholm, den 24 oktober

1963.

Dags- och kvällstidningar

Artiklar

Anthal, Jussi (1963-10-02). ”’Beatles’ planerar turné i Skandinavien” Expressen, s. 30

Anthal, Jussi (1963-10-14). ”De skapade en ny, glad pop (För två år sedan var de fattiga och

arbetslösa)”, Expressen, s. 19

Fridlund, Hans (1963-10-24). ”Europas pop-ettor”, Aftonbladet, s. 20

Himmelstrand, Peter (1963-10-24). ”Beatles är här med nya modet”, Expressen, s. 36

Sjöholm, Jan (1963-10-26). ”Beatles – sitter kraften i håret?”, Expressen, s. 29

Widding, Lars (1963-10-26). ”Beatles är vår tids Bach. Jä-jä jä-jä... Men ’Bekymrad pappa’ har

ordet”, Expressen, s. 13

43

Signatur ”Mill” (1963-10-24). ”Långhårigheten är det hos THE BEATLES”, Stockholmstidningen,

s. 11

Signatur ”Pe Ge” (1963-10-24). ”Engelskt toppband i Sverige”, Svenska Dagbladet, s. A10

Ingen signatur (1963-10-22). ”Engelska skivfavoriter till Sverige”, Svenska Dagbladet, s. A12.

Övrigt

Notis (1963-10-16). Aftonbladet, s. 26




Notis (1963-10-18). Eskilstuna-Kuriren, s. 2.

Notis (1963-10-24). Expressen, s. 44

Topplista över låtar (1963-10-23). ”Kvällstoppen”, Aftonbladet, s. 20

Topplista över skivor (1963-10-19). ”Pop tio”, Expressen, s. 27

Topplista över skivor (1963-10-27). “NK:s singel- och EP-barometer”, Expressen, s. 15

Topplista över låtar (1963-10-30). ”Kvällstoppen”, Expressen, s. 29

Topplista över låtar (1963-10-12). “Pop i topp”, Stockholmstidningen, s. 11

Topplista över låtar (1963-10-26). “Pop i topp”, Stockholmstidningen, s. 11

The Beatles i Sverige år 1963 - diva-portal.org560997/FULLTEXT01.pdf · The Beatles i Sverige år...

Documents

Transcript of The Beatles i Sverige år 1963 - diva-portal.org560997/FULLTEXT01.pdf · The Beatles i Sverige år...