SVEA HOVRÄTT Mål nr Miljööverdomstolen 2009-10-09 Rotel …Anna Engströms dödsbo, Bunge 100,...

Mål nr M 350-09

SVEA HOVRÄTT Miljööverdomstolen Rotel 1312

DOM 2009-10-09 Stockholm

Dok.Id 839968 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid

08-561 670 00 08-561 675 59 Box 2290 103 17 Stockholm

Birger Jarls Torg 4 E-post: [email protected] www.svea.se

måndag – fredag 09:00-15:00

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2008-12-19 i mål nr M 1826-07, se bilaga A KLAGANDE OCH MOTPART Nordkalk AB, 556073-4054, Storugns, 620 34 Lärbro Ombud: Advokaten Mikael Lundholm, Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB, Strandvägen 7 B, 114 56 Stockholm KLAGANDE OCH MOTPARTER 1. Gotlands kommun, 621 81 Visby Ombud: Advokaten Mårten Bengtsson, Box 162 95, 103 25 Stockholm 2. Ivar Magnusson, Strandvägen 24, 624 62 Fårösund Ombud: Advokaten Staffan Michelson, Box 7305, 103 90 Stockholm 3. Anna Engströms dödsbo, Bunge 100, Bunn, 624 64 Fårösund 4. Kally Mårtensson, Ekuddsvägen 2, 131 38 Nacka 5. Bertil Ström, Bunge Hägur 127, 624 64 Fårösund Ombud för 3-5: Advokaten Johan Öberg, Box 7701, 103 95 Stockholm MOTPARTER (till Nordkalk) 1. Länsstyrelsen i Gotlands län, Visborgsallén 4, 621 85 VISBY 2. Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm 3. Håkan Linder, Bunge Annex, 624 64 Fårösund Ombud: Olov Söderdahl, Fleringe Nors 160, 624 60 Lärbro 4. Leif Gustafsson och Maj Gustafsson, Löre 731, 705 97 Glanshammar Ombud: Advokaten Viveca Dahlin, Box 5209, 102 45 Stockholm 5. Maria Karlsson, Rute Bräntings 985, 624 58 Lärbro 6. Bräntings gård AB, 624 58 Lärbro 7. Sigrid Nordström, c/o Gert Ove Johansson, Fårö Holmudden, 624 67 Fårö 8. Anders Falkgren och Eva Falkgren, Fleringe Skymnings 405, 624 60 Lärbro 9. Hans Bothorp och Charlotta Bothorp, Nybrogatan 10, 871 31 Härnösand Ombud: Prof. em. Staffan Westerlund, Stora Åmyra, 743 71 Björklinge

1

SVEA HOVRÄTT M 350-09 Miljööverdomstolen

DOM

SAKEN Ansökan om tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Gotlands kommun, samt därtill hörande följdverksamhet ___________________ MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Tillåtlighet Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom i tillståndsfrågorna och förklarar att det är tillåtligt att, i enlighet med vad Nordkalk AB angett i ansökningshandlingarna och i målet angett och åtagit sig, - inom markerade områden på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kom-

mun bedriva täktverksamhet samt övriga arbetsmoment som behövs för att be-driva täktverksamheten,

- bortleda inläckande grundvatten ur kalkbrottet samt infiltration av vatten i syfte att öka grundvattenmängden och att utföra erforderliga anläggningar för detta samt att anlägga uppsamlingsdiken och avskärande diken,

- anlägga och driva den rulltransportör med serviceväg (transportbandet) som av-ses användas för transport av kalksten från täkten till bolagets verk och hamn-anläggning i Storugns

samt föreskriver att miljödomstolen ska meddela tillstånd till den ansökta verksamhe-ten och föreskriva nödvändiga villkor och bestämmelser i övrigt för denna. Rättegångskostnader vid miljödomstolen 1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom såvitt avser ersättning för rättegångskostnader till Gotlands kommun (punkt 1). 2. Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom i punkterna 2 – 7 och förpliktar Nordkalk AB att betala ersättning för rättegångskostnader endast till

a. Håkan Linder med 134 245 kr, varav 121 125 kr avser ombudsarvode, och b. Kally Mårtensson med 425 172 kr, varav 247 500 kr avser ombudsarvode.

På beloppen under punkterna a och b utgår ränta enligt 6 § räntelagen från den 19 december 2008 tills betalning sker. Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen 1. Nordkalk AB ska betala rättegångskostnaderna i Miljööverdomstolen till

a. Gotlands kommun med 198 181 kr, varav 158 000 kr avser ombudsarvode b. Håkan Linder med 17 325 kr, allt för ombudsarvode och c. Kally Mårtensson med 186 036 kr, varav 165 000 kr avser ombudsarvode.

På beloppen under punkterna a – c utgår ränta utgå enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker. 2. Övriga yrkanden om ersättning för rättegångskostnader avslås. ____________________

2


DOM

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Nordkalk AB (nedan Nordkalk) har yrkat att Miljööverdomstolen ska meddela bola-get tillstånd till sökt verksamhet i enlighet med framställda yrkanden vid miljödom-stolen eller i andra hand att Miljööverdomstolen efter tillåtlighetsprövningen ska åter-förvisa målet till miljödomstolen för fastställande av villkor. Nordkalk har vidare yrkat att Miljööverdomstolen ska avslå framförda yrkanden om ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen avseende Sigrid Nordström, Håkan Linder, Leif och Maj Gustafsson, Anna Engströms dödsbo, Bertil Ström, Ivar Magnusson, Maria Karlsson och Bräntings Gård AB eller i vart fall nedsätta ersätt-ningen till de belopp som bolaget vitsordat som skäliga i och för sig. Nordkalk har slutligen yrkat att Miljööverdomstolen ska nedsätta ersättning för rättegångskostnader till Gotlands kommun och Kally Mårtensson till vid miljödomstolen vitsordat belopp. Gotlands kommun, Ivar Magnusson, Kally Mårtensson, Bertil Ström och Anna Engströms dödsbo har yrkat att Miljööverdomstolen fullt ut ska bifalla deras yrkan-den vid miljödomstolen om ersättning för rättegångskostnader. Klagande har bestritt motparts yrkanden, Gotlands kommun har dock tillstyrkt Nord-kalks yrkanden i huvudsaken. Motparterna har bestritt Nordkalks yrkanden. Gotlands kommun, Ivar Magnusson, Kally Mårtensson, Anna Engströms dödsbo, Bertil Ström, Leif och Maj Gustafsson, Håkan Linder, Maria Karlsson och Brän-tings Gård AB har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomsto-len. UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Tillåtlighet Parterna har i väsentliga delar åberopat samma omständigheter som vid miljödomsto-len och i övrigt tillagt och framhållit följande. Nordkalk

Val av plats Det saknas rimliga alternativa lokaliseringar. Det finns ingen annan känd fyndighet i Sverige eller Östersjöregionen med den höga kvalitet som kalken i Bunge har. Prov-brytningarna har bekräftat detta. Det innebär att kalkstenen som produceras i Bunge-täkten har sådana unika egenskaper att Nordkalk kan tillgodose kundernas krav inom stålindustrin. Miljödomstolen har inte uppmärksammat fyndighetens speciella kvalitet. Fyndigheten är tillräckligt stor för att möjliggöra långsiktiga och stora investeringar. Lokaliseringen har också stora fördelar när det gäller logistik och hamn. Eftersom kalksten utgör ett så kallat jordägarmaterial saknas det möjligheter att mot en markäga-res vilja erhålla undersökningstillstånd till en viss kalkstensfyndighet. Det innebär en begränsning av vad som kan anses möjligt och rimligt enligt 2 kap. 6 och 7 §§ miljöbalken i fråga om att utreda alternativa kalkstensfyndigheter. Bolaget har efter önskemål från Länsstyrelsen och Naturvårdsverket avstått från projektering på de för-värvade markområdena Hoburgsmyr och Mölnermyr för att i stället avsätta dessa för naturändamål. I samband med dessa diskussioner under år 2001 hänvisade länsstyrel-

3


DOM

sen Nordkalk till Bungeområdet, vilket ledde till att Nordkalk förvärvade mark och undersökte fyndigheten på den nu aktuella platsen. Detta är en omständighet som bör vägas in vid överprövningen av miljödomstolens krav på en annan plats för täktverk-samheten. Ett sådant krav innebär i praktiken en nedläggning av verksamheten på Gotland när Klinthagentäkten är utbruten år 2012. Kalkprodukter måste sedan trans-porteras från andra delar av Europa till högre kostnader och högre miljöbelastning. Ändamålet att säkra bolagets råvarubehov med riktigt hög kvalitet kan inte tillgodoses med mindre intrång och olägenhet på annan plats. Täktens påverkan på naturmiljön och omgivningen kan med de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som föreslås inte anses innebära en olägenhet av väsentlig betydelse enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Skulle Miljööverdomstolen trots allt finna att så är fallet bör Miljööverdomstolen bl.a. med hänsyn till sysselsättningspolitiska och andra allmänna intressen hänskjuta frågan enligt 23 kap. 7 § och 21 kap. 7 § miljöbalken till regeringen för prövning av verksam-hetens tillåtlighet. Riksintressen Avgörande för miljödomstolens bedömning att riksintresset för naturvård vinner före-träde har varit att naturmiljön inte kan ersättas på annan plats medan kalk, trots förde-larna med Bungetäkten, kan utvinnas på såväl andra platser på Gotland som på fastlan-det eller utomlands. Nordkalk ifrågasätter riktigheten i påståendet att naturmiljön inom själva täktområdet är särskilt unikt i förhållande till områdets omgivningar och till Gotland i stort. Nordkalk har inte heller uppfattat Naturvårdsverket så att täktområdets naturvärden är unika i sig utan att bevarandevärdet ligger i att naturmiljön inom Natur-vårdsverkets hela riksintresseområde ska lämnas helt orört. Bungefyndigheten måste som riksintresse för mineralförsörjningen anses som betydligt mer unik och minst lika bunden till platsen som naturmiljön på själva täktområdet. I förhållande till det 10 000 hektar stora riksintresset för naturvården utgör täktområdet endast ett par pro-cent. Kalksten kan inte brytas utan att naturmiljön inom området tas i anspråk. Den relevanta frågan för prövningen är därför om naturvårdsintresset inom riksintresseom-rådet Bästeträsk med omgivningar i stort kan anses tillräckligt väl tillgodosett samti-digt som Bungetäkten, som riksintresse för landets mineralförsörjning, tas i anspråk. Området förlorar inte sitt värde som riksintresse för naturmiljön på grund av Bunge-täkten. Frågan gäller således inte om en långvarigt god hushållning i detta fall innebär naturvård eller kalkstensindustri. Miljöbalkens målsättning med en hållbar utveckling förutsätter att hänsyn inte endast tas till ekologiska aspekter utan att även sociala och samhällsekonomiska intressen värnas liksom att den materiella välfärden även för kommande generationer säkerställs. Det måste därför vara lagstiftarens målsättning att förutsättningarna för samexistens mellan olika angelägna men motstående intressen alltid ska eftersträvas. Det bör beaktas att den artrikedom som finns på täktfastigheten finns också i täktens omgivningar och på andra platser med motsvarande naturmiljö på Gotland. Eftersom stora områden runt täkten är formellt skyddade som naturreservat och Natura 2000-områden bör livsbetingelserna för djur- och växtlighet i dessa områden vara mycket goda. När det gäller gaffelfibblan har Nordkalk, utöver stöd till forskning, åtagit sig att flytta bestånd samt driva upp nya plantor t.ex. i tidigare kalkbrott.

4


DOM

Natura 2000 Naturvårdsverkets synsätt att varje påverkan på ett Natura 2000-område är otillåten även om den är helt liten, stämmer inte med den rättspraxis som har utvecklats. Enligt praxis är det endast befarade skador på de särskilt utpekade livsmiljöerna och arterna som omfattas av reglerna. Det är vidare skyddade arter och livsmiljöer i sin helhet som inte får skadas eller störas. Hela områdets gynnsamma bevarandestatus är således ut-gångspunkt för vad som är en tillåten påverkan. Det är den bedömda kvarstående på-verkan efter vidtagande av skydds- och kontrollåtgärder som ska bedömas. Någon osä-kerhet kring kunskapsläget finns inte. Genom de omfattande utredningar och under-sökningar som har redovisats finns t.ex. stor kunskap om hur stor områdets specifika avrinning är, hur den varierar över året, hur vattenbalansen för Ojnaremyr och Tvär-lingsmyr ser ut liksom hur vattenkemin varierar i rum och tid. Tvärlingsmyrs avrin-ningsområde har övervakats i fråga om vattenkvalitet och vattenstånd. Det finns också stor kunskap om hur vattnet avrinner vid olika tider på året, i vilka delar avrinningen sker via vattendrag, som översilning av täta ytor respektive genom marklagret. Det finns en mycket noggrann bestämning av var gränsen mellan inströmningsområde och utströmningsområde löper. Sprickkarteringen överensstämmer med förekomsten av våtmarker och det finns en klar bild av vilka våtmarker som är strikt nederbördsbero-ende och vilka som är delvis grundvattenförsörjda och hur stort detta grundvattenin-flöde är för Ojnaremyr. Särskilda kontrollprogram har utarbetats och det bör noteras att floran och faunan i området torde vara tålig för tillfälliga variationer av de hydrologiska förhållandena, vilka Nordkalk åtagit sig att upprätthålla i nödvändig utsträckning. Det är oklart om miljödomstolens uttalanden och bedömningar beror på att domstolen satt nivån för tillåten påverkan alldeles för lågt eller om de hydrologiska utredningarna, tekniska skyddsåtgärderna och kontrollåtgärderna som har föreslagits har underkänts. Vattenverksamhet

Miljödomstolen gör en felaktig bedömning av Bungetäktens påverkan på omgivningen sett från hydrologisk synvinkel. Domstolen har även felbedömt och underskattat beho-vet och nyttan av Bungetäkten. Vattenverksamheten är en nödvändig förutsättning för att kunna bryta Bungetäkten. Nyttan med vattenverksamheten är därför lika stor som nyttan av Bungetäkten sett från enskild och allmän synpunkt. De ekonomiska värden som Nordkalk frånhänds om Bungetäkten inte tillåts är oerhörda. Verksamheten på Gotland måste avvecklas. Det innebär arbetslöshet och därmed sociala och samhälle-liga konsekvenser, såsom uteblivna skatteintäkter och problem för underleverantörer och serviceorganisationer. Bästeträsk ligger på ett avstånd av 1,8 km från täkten och Bungetäktens del av tillrin-ningen till Bästeträsk uppgår endast till ca 12 %, dvs. om inga åtgärder vidtas för att upprätthålla vattenbalansen. Vid fullt utbruten täkt beräknas i medeltal över året ca 30 liter vatten per sekund behöva bortledas från täkten. I syfte att upprätthålla vattenför-hållandena i både yt- och grundvatten har förslaget till villkor 16 getts följande lydelse:

16. Vatten som pumpas ut från brottet till angränsande marker inom Bästeträsks avrin-ningsområde, får i kvalitetshänseende inte på något påtagligt sätt avvika från referens-prov av yt- och grundvatten tagna i närheten av täkten. Vid avvikelser tas beslut om lämplig hantering av vattnet i samråd med tillsynsmyndigheten, t.ex. att behandla vatt-

5


DOM

net på plats, pumpa bort det via ett förberett slangsystem, eller till tankbil för vidare transport.

Utpumpat vatten infiltreras i täktens omgivningar bl.a. i syfte att upprätthålla vatten-balansen och motverka eventuell grundvattenpåverkan. De hydrologiska utredningarna bygger på flera år av undersökningar av de hydrolo-giska förhållandena och påverkan på omgivningarna. Undersökningarna har involverat ett stort antal personer inom olika ämnesområden. Slutsatserna bygger således på de-taljkunskaper om området. Tekniska åtgärder kommer att vidtas för att länshålla täkten och upprätthålla vattenbalansen och vattenkvaliteten för att säkerställa att inga nega-tiva ekologiska konsekvenser uppstår i de omkringliggande Natura 2000-områdena. Dessa åtgärder innefattar bl.a. avskärande diken för att leda ytvatten förbi det framväx-ande täktområdet samt rening och återföring av länshållningsvatten från täkten via olika reningssteg och infiltrationsmetoder. Dessa tekniker är välbeprövade och okom-plicerade. Det finns ingen anledning att i detalj fastställa hur åtgärderna ska utföras redan idag. Detta skulle kunna låsa utförandet så att ett optimalt slutresultat motverkas. Den hyd-rologiska övervakningen har pågått sedan år 2007 och kommer att fortsätta under an-läggnings-, drift- och efterbehandlingsfasen. Vid en noterad risk kan anpassningar och justeringar göras i vad det avser infiltration och förbiledning av ytvatten. Utredningen i målet är fullt tillräcklig och denna tillsammans med föreslagna skyddsåtgärder, försik-tighetsmått och kontrollmetodik visar att verksamheten är tillåtlig med avseende på täktens påverkan på omkringliggande våtmarker och på sjön Bästeträsk. Gotlands kommun och hydrologiska expertis har instämt i denna bedömning och tillstyrkt att tillstånd meddelas. SGU, som är den centrala myndigheten med ansvar och kompetens i grundvattenfrågor, har bekräftat kvaliteten och riktigheten i Nordkalks utredningar och slutsatser. Efterbehandling

Miljödomstolen grundar även avslaget på att det föreligger osäkerhet kring täktens påverkan på Bästeträsk efter avslutad brytning för det fall att efterbehandlingsalterna-tivet att vattenfylla den utbrutna täkten blir aktuellt. Täkten tar maximalt endast ca 12 % av Bästeträsks tillrinning under förutsättning att inget vatten återförs eller leds förbi täkten (dvs. om inga kontroll- eller skyddsåtgärder vidtas över huvud taget). Det är inte tekniskt svårare att kontrollera eller bortleda vatten efter brytningstiden än un-der tiden verksamhet pågår och det bör noteras att det krävs tillstånd innan en anlägg-ning för bortledande av vatten tas ur bruk. Nordkalk har föreslagit att det ställs en säkerhet för efterbehandling på fem miljoner kr innan täkttillståndet tas i anspråk. Därefter byggs säkerheten på med ett belopp som nu höjts till motsvarande 250 kr/1000 ton producerad sten. Eftersom det är förenat med svårigheter att nu ange hur långt tid en uppfyllnad av täkten kommer att ta för det fall att efterbehandlingsalternativet Bungeträsket skulle bli aktuellt är Nordkalk berett att höja säkerheten vid fullt utbrutet brott till omkring 20 milj. kr.

6


DOM

Naturvårdsverket Det är fråga om en verksamhet som kommer att medföra mycket negativa effekter un-der mycket lång tid i ett område som har mycket höga och unika naturvärden. Att ta detta område i anspråk för utvinning av aktuellt material med de relativt kortsiktiga samhällsekonomiska effekterna är inte förenligt med miljöbalkens krav på långsiktig och god hushållning med mark och vatten. Under sådana förhållanden ska företräde enligt 3 kap. 10 § miljöbalken ges till riksintresset för naturvård. Den sökta verksam-heten kommer att påtagligt skada de naturvärden som gjort att området pekats ut som riksintresse. Det finns därför grund för att avslå överklagandet enligt 3 kap. 6 § miljö-balken. Avseende Natura 2000-prövningen kan konstateras att de luckor i underlaget som på-pekades i underinstansen fortfarande kvarstår, dels vad gäller den eventuella kumula-tiva effekten med anledning av SMA:s sökta utvidgning av täkten i Stucks, dels hur Nordkalk tänkt sig att de föreslagna försiktighetsmåtten ska fungera. Naturvårdsverket har noggrant redogjort för vilka naturtyper som kommer att påverkas och varför den utredning som sökanden presenterat inte på ett trovärdigt sätt kunnat visa att en gynn-sam bevarandestatus kommer att kunna bibehållas för naturtyperna. Då Nordkalk inte har kunnat visa att det finns förutsättningar för att meddela tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken finns grund för att avslå överklagandet enligt stoppregeln i 4 kap. 8 § miljöbalken. Om Miljööverdomstolen skulle komma fram till att varken stoppre-geln i 4 kap. 8 § miljöbalken eller skyddsbestämmelsen i 3 kap. 6 § miljöbalken enligt ovan skulle utgöra hinder för att meddela tillstånd har domstolen att bedöma hållbar-heten i bolagets val av plats för verksamheten i förhållande till lokaliseringsbestäm-melsen i 2 kap. 6 § miljöbalken. Då bolagets val av plats inte uppfyller lokaliserings-kravet finns ytterligare grund för att avslå överklagandet. Behovet på marknaden av kalksten ifrågasätts inte men detta behov kan tillgodoses på annat sätt. Den endemiska arten gaffelfibbla hotas av täkten. Kompensationsåtgärder som erbjudits av bolaget kan förvisso påverka arten positivt i ett kunskapssammanhang. Men då en betydande del av den nuvarande livsmiljön försvinner om täkten bryts kan dessa åtgärder inte läka ska-dan sett i ett livsbetingelsesammanhang. Länsstyrelsen i Gotlands län Den sökta täkt- och vattenverksamheten kommer sannolikt att skada livsmiljöer i Na-tura 2000-områden, allvarligt försämra hotade arters livsbetingelser samt riskera att hota Bästeträsks tillrinning och vattenkvalitet och därmed vattenförsörjningen på norra Gotland. Skyddsintressena överväger i detta fall utan tvekan intresset av att utvinna kalkmaterialet med hänsyn till att påverkan från en eventuell täkt skulle bli bestående. Länsstyrelsen ansluter sig till kommunens uppfattning om säkerhetens storlek. Gotlands kommun Kommunen tillstyrker ansökan men motsätter sig yrkandet om verkställighet. Det ifrå-gasätts om den av Nordkalk erbjudna säkerheten är tillräckligt omfattande. Den nu föreslagna säkerheten uppgår till 20 miljoner kr vid brytningens slut. Som jämförelse kan nämnas att säkerheten för Nordkalks befintliga täkt i Klinthagen uppgår till 16 miljoner kr. Efterbehandlingsåtgärderna i Bungetäkten kan bli väsentligt mer omfat-tande och komplicerade. Nordkalk har inte närmare redovisat kostnader för olika efter-behandlingsalternativ. Om vattenbalansen ska upprätthållas kan bolaget tvingas att pumpa och infiltrera vatten under de kanske 100 år som det tar att fylla kalkbrottet med

7


DOM

vatten sedan brytningen har avslutats. Miljökonsekvenserna av efterbehandlingen är inte kända. Med hänsyn till osäkerheten kring genomförandet av efterbehandlingsåt-gärder bör den erbjudna säkerheten höjas väsentligt. Leif Gustafsson och Maj Gustafsson De känner oro för hur deras fastighet kommer att påverkas. Den samlade påverkan i området är inte bedömd. Prövningen av Nordkalks ansökan borde i enlighet med de krav som finns samordnas med ansökan från Gotlands kommun om vattentäkt i Bäste-träsk och SMA:s ansökan om utvidgat täkttillstånd vid Stucks. Villkorsprövningen bör ske i miljödomstolen och bullervärden bör finnas i kontrollprogram. De motsätter sig att verkställighetsförordnande ges. Anders Falkgren och Eva Falkgren De bor ca 2 km från den planerade täkten och är oroliga för vattenförsörjningen till deras djur. De befarar även att de ska bli utsatta för buller från transportbandet och täktverksamheten samt att sprängningarna ska ge sprickbildningar i deras hus. Hans Bothorp och Charlotte Bothorp Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla en helhetsbedömning av samtliga konse-kvenser och brister. Flera frågor är obehandlade. Om domstolen är osäker om rättsläget när det gäller skyddet i Natura 2000-områden bör förhandsbesked inhämtas från EG-domstolen. De motsätter sig att verkställighetsförordnande ges. Sakägarfrågan och rättegångskostnader Nordkalk Influensområdets utbredning beräknas till ca 300 meter från täktkanten. Efter minskat brytdjup kan det beräknas till under 200 m. Nordkalk har vidare redovisat var vatten-delarna går mellan olika hydrologiska system. Endast en brunn på fastigheten Bunge Ducker 1:39 har identifierats inom influensområdet. Övriga fastigheter inom influens-området bedöms inte utsättas för sådan risk för skada och olägenhet till följd av vat-tenverksamheten att ägarna är att betrakta som sakägare. Täktens hydrologiska påver-kan på omgivningen har kraftigt överskattats av miljödomstolen. Risken för påverkan på fastigheter på kilometerlånga avstånd måste betraktas endast som teoretisk eller helt obetydlig. Ersättning till andra än Gotlands kommun och Kally Mårtensson ska därför inte utgå. Beloppen bör dock jämkas i enlighet med Nordkalks yrkanden och redovi-sade inställning i miljödomstolen. Det har framkommit att det, i motsats till vad som angavs vid huvudförhandlingen, inte finns någon brunn på Håkan Linders fastighet Bunge Stucks 1:146 som kan påverkas av vattenverksamheten. Håkan Linder är därför inte sakägare i vattenrättslig mening och ersättning för rättegångskostnader ska inte utgå. Att Nordkalk medgett yrkandet vid miljödomstolen kan inte utgöra ett processu-ellt hinder mot bifall till bolagets yrkande eftersom medgivandet grundades på den felaktiga uppgiften. Gotlands kommun Vid bedömningen av om rättegångskostnaderna varit skäliga för att tillvarata parternas rätt måste hänsyn tas till att kommunen är politiskt styrd och att beslutsfattandet skiljer sig avsevärt från t.ex. ett bolag. Kommunens ombud har haft fem olika kontaktperso-ner hos huvudmannen och varit ansvarig för ett sammanhållet yttrande över ansökan.

8


DOM

Ombudet har haft omfattande kontakter med den sakkunnige Håkan Djurberg och med huvudmannen. Ersättning bör därför utgå med yrkat belopp. Ivar Magnusson Han bedömdes vara sakägare i målet som rörde provtäkterna. Det finns risk för saltin-trängning i grundvattnet. Miljödomstolen jämkade ersättningen för ombudet till ca en tredjedel av det yrkade beloppet. Det har för såväl sakägarombud som för företrädare för allmänna intressen fordrats inträngande granskning och analyser för att göra dom-stolen uppmärksam på de förhållanden som sammantagna föranlett att verksamheten befunnits otillåtlig. Ett vederhäftigt bemötande av ansökan fordrade därför ett grundligt förarbete och stor kunskap i detaljfrågor vid huvudförhandlingen. Nedlagt arbete med 140 timmar har varit oundgängligen påkallat för att tillvarata huvudmannens intresse att räddas undan den omfattande och mycket störande verksamheten. Kally Mårtensson, Anna Engströms dödsbo och Bertil Ström Ombudet har varit involverat i målet under avsevärt längre tid än merparten av övriga juridiska ombud som anlitats av sakägare i målet. Det stod tidigt klart att det var de hydrologiska konsekvenserna av kalktäkten som var den centrala frågan. Kally Mår-tensson anlitade därför professorn Bo Olofsson för att kunna sätta sig in i den hydrolo-giska komplexiteten. Arbetet har varit av väsentlig betydelse för att kunna ifrågasätta Nordkalks utredningar. Genom att arbetet initierades redan år 2007 saknades anledning för övriga sakägare att sätta sig in i det komplicerade materialet. Kally Mårtensson m.fl. tvingades sedan anlita Magnus Martinsson eftersom det var oklart i vilken ut-sträckning som sakägare och berörda myndigheter skulle presentera riskerna med täkt-verksamheten. En part som definieras som sakägare har rätt att åberopa samtliga om-ständigheter av betydelse i målet som kan tala till sakägarens fördel, alltså även all-männa intressen. Att närmast regelmässigt underkänna sakägares krav på ersättning för kostnader de haft för att ta tillvara sin rätt strider mot den i svensk rätt grundläggande kontradiktoriska principen. Håkan Linder Han har sina djur på bete norr om täkten vid Ojnaremyr. Ca 440 m från täktområdet finns det en källa som förser hans får med vatten. Intill källan finns en källmyr. Hela vattensystemet kommer att påverkas. Influensområdets utbredning skiftar. Genom minskad vattentillgång kommer skogen att försämras. Leif Gustafsson och Maj Gustafsson Det är alltjämt osäkert hur långt influensområdet sträcker sig. Det finns därför en risk, som inte är obetydlig, för att deras fritidsfastighet skadas. Om Miljööverdomstolen gör en annan bedömning än miljödomstolen i frågan om de ska anses var sakägare bör de åtminstone ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader fram till den ändrade be-dömningen. Maria Karlsson och Bräntings Gård AB Genom den verksamhet hon bedriver med bl.a. djurhållning och turistverksamhet på sin fastighet är hon sakägare i vattenrättslig mening. Kommunens provborrning visade på ett influensområde om 2 km. Hela Blutmyr, som har vattenföringen mot hennes fastighet, kommer att påverkas.

9


DOM

Sigrid Nordström Hon känner oro för vattentillgången på sin fastighet, där det förekommer djurhållning. YTTRANDEN FRÅN REMISSINSTANSERNA Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) Miljööverdomstolen bör bifalla Nordkalks ansökan om täkttillstånd med därtill hö-rande följdverksamhet. De utredningar som Nordkalk har utfört avseende de hydrolo-giska förhållandena och de bedömda konsekvenserna för grundvattnet till följd av den ansökta täktverksamheten är trovärdiga och tillfyllest. Risk för påverkan på hydrologin och grundvattenförhållandena är liten även i ett långsiktigt perspektiv. Fyndigheten är unik och inte omlokaliseringsbar. Utöver Svenska Minerals kalkstensbrott i Stucks finns det inga kända alternativ till kalkstensfyndigheter i Sverige som svarar mot det av SGU utpekade riksintresseområdet på Bunge Ducker 1:64. Närmast liggande fyn-digheter med likartad kalkstenstyp finns i södra Polen. Det råder inte någon generell vattenbrist på Gotland. Problemet med den gotländska vattenförsörjningen är av logis-tisk/teknisk natur. Det är inte sannolikt att det kommer att ske en inträngning av salt-vatten i stenbrottet på grund av förekomsten av subhorisontella konduktorer. Svenska Naturskyddsföreningen Området är av synnerligen stor betydelse för naturvården. Det finns andra alternativ för kalkstenbrytning bl.a. i södra Polen. Svenska Botaniska Föreningen Naturen kring Bästeträsk på norra Gotland innehåller kalkhällmarker, alvarområden, kalktallskogar, kalkfuktängar, agkärr och sjöar i ett komplext mosaiklandskap med en unik artrikedom och artsammansättning vars motsvarighet inte finns någon annanstans i Europa eller i andra delar på jordklotet. Området är av riksintresse för naturvård och i Nationalparksplan för Sverige pekas Bästeträsk ut som ett nationalparksområde vars genomförande ska prioriteras under de närmaste fem åren. Området har dokumente-rade värden av högsta dignitet för naturvetenskap och naturvård, både i nationellt och internationellt avseende. Om täktverksamheten kommer till stånd går ett av landets mest värdefulla naturområden förlorat och skadas på ett sådant sätt som aldrig kan re-pareras. Det innebär också att nationalparken Bästeträsk aldrig kan bildas. Natura 2000-områdena, naturreservaten och riksintresseområdet för naturvård kommer att skadas påtagligt. Det finns inte anledning att överlämna frågan om tillåtligheten till Regeringen eftersom ansökan så uppenbart strider mot lokaliseringsprincipen och be-stämmelserna om vattenverksamheten. Gotlands Botaniska Förening Det är inte styrkt att områdets nuvarande, komplexa ytvattensystem, med stora varia-tioner såväl mellan olika tidsperioder under året som i större skala mellan olika år kan bevaras oförändrat. Det råder således stor osäkerhet om vilka slutsatser som kan dras om omfattningen av grundvattenpåverkan på grund av brytningen. Föreningen håller för troligt att tillflödet av vatten till Ojnaremyr och Bästeträsk kommer att minska un-der den tid, som täkten vattenfylls efter avslutad brytning, gissningsvis under 100-200 år utifrån redovisade modeller. Naturvärdena som idag finns inom det planerade täk-tområdet kommer att spolieras helt om tillstånd ges.

10


DOM

Fiskeriverket Bortledning av vatten kommer sannolikt inte att påverka ytvattennivån i Bästeträsk. Det är självklart viktigt att kontrollprogrammet noggrant följer förändringar i grund-vattennivån och ytvattennivån i Bästeträsk och att en signifikant avvikelse ska leda till avbruten verksamhet. Detta måste regleras i villkor för verksamheten. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gotlands kommun Den planerade täkten kommer att ligga inom ett vattenskyddsområde. En enig nämnd har därför avstyrkt ansökan. Nya bullerutredningar visar att bullret kan bli högre än vad Nordkalk förutsett. Detta på grund av att Nordkalks bullerutredning inte beaktat att marken, som består av sten och vatten, reflekterar ljud. Riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetet har hänvisat till sin tidigare bedömning beträffande Ojnarevä-gen och ansluter sig i övrigt till länsstyrelsens bedömning. Föreningen Bevara Ojnareskogen har, utan att vara sakägare eller remissinstans, fram-hållit naturvärdena i området. MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Tillåtlighet Enskilda sakägare har ifrågasatt om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven enligt 6 kap. miljöbalken och även ansett att förhandsbesked bör inhämtas från EG-domstolen i fråga om omfattningen av skyddet i art- och habitatdirektivet. Det har även framställts krav på en samordnad prövning med Gotlands kommuns ansökan om vat-tentäkt och SMA:s ansökan om utvidgning av sin verksamhet.

Miljööverdomstolen gör i likhet med miljödomstolen bedömningen att miljökonse-kvensbeskrivningen kan godkännas. Skäl att inhämta förhandsbesked från EG-dom-stolen föreligger inte. Det finns inte förutsättningar för att samordna prövningen med de ansökningar som inte ännu prövats av miljödomstolen. Prövningen i detta fall ska avse de miljömässiga konsekvenser som Nordkalks sökta verksamhet kan ge upphov till.

Val av plats

De rättsregler som blir tillämpliga i denna del framgår av miljödomstolens dom, dock att de särskilda prövningsreglerna om täkter i 9 kap. 6 a § miljöbalken numera har upphävts. I stället för en prövning enligt 9 kap. 6 a § ska en allsidig prövning ske främst genom tillämpning av bestämmelserna i 2 och 3 kap. miljöbalken.

Platsen för den planerade täktverksamheten ingår i ett område som Naturvårdsverket pekat ut som ett område av riksintresse för naturvården. Täktområdet har samtidigt pekats ut av SGU som av riksintresse avseende ämnen och material för landets materi-alförsörjning. Utpekandet är inte rättsligt bindande, men Miljööverdomstolen instäm-mer i miljödomstolens bedömning att båda riksintressena föreligger för täktverksam-heten. Miljööverdomstolen instämmer också i miljödomstolens bedömning att en täkt på den aktuella platsen skulle på det sätt som avses i 3 kap. 6 § miljöbalken påtagligt skada natur- och kulturmiljön.

11


DOM

När oförenliga riksintressen på detta sätt står mot varandra och verksamheten kan befa-ras medföra påtaglig skada på riksintresset ska, enligt 3 kap. 10 § miljöbalken, före-träde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushåll-ning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. En avvägning ska således göras mellan bevarande- och utnyttjandeintressena i ett långsiktigt hushållningsper-spektiv.

Miljödomstolen har vid sin prövning funnit att Bungeområdet inte är det enda alterna-tivet för kalkbrytning på Gotland och på andra platser i landet, om än att det då kan röra sig om kalk av annan kvalité. Nordkalk har i Miljööverdomstolen framhållit att någon annan känd plats för brytning av kalk med samma goda kvalitet som i Bunge inte finns i Sverige. Nordkalk har vidare framhållit att prospektering har pågått i ca tio år och att länsstyrelsen, i samband med att bolaget avstod mark för naturreservat år 2001, hänvisat bolaget till Bungeområdet. Bolaget har hävdat att någon realistisk alter-nativ plats för kalkbrytning således saknas. Om tillstånd inte ges kommer verksamhe-ten på Gotland enligt bolaget att läggas ner och inte ersättas av annan kalkbrytning i Sverige.

Nordkalk har vidare hänvisat till de negativa konsekvenser för miljö och ekonomi som skulle uppkomma om industrins behov av kalk skulle tillgodoses från täkter i södra Polen och genom import från södra Europa. En täkt i Bungeområdet skulle enligt bola-get innebära en miljömässigt god logistik genom att transport av kalk inte skulle ske med lastbil utan med båt från Storugns.

Vad Nordkalk anfört angående förutsättningarna för att bryta kalk på annan plats och kalkkvalitén i Bungeområdet har bekräftats av SGU, som är central förvaltningsmyn-dighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. Att kalk av den speciella kvalité som finns i området är väsentlig för stålindustrin har vidare be-kräftats av dess företrädare, som yttrat sig i målet.

Motparterna i målet har inte vederlagt dessa uppgifter.

Miljööverdomstolen har därför, till skillnad mot miljödomstolen, som utgångspunkt för prövningen att någon realistisk alternativ plats för brytning av kalk av den kvalité som Nordkalks kunder efterfrågar saknas i närområdet och att ett vägrat tillstånd skulle leda till att råvaruförsörjningen skulle få ske genom import från mer avlägset liggande kalkbrott.

Mot detta ska ställas de obestridliga naturvärden som finns i området. Dessa naturvär-den är unika enligt Naturvårdsverket och består av omfattande ostörda hällmarks- och våtmarkskomplex med egenartad hydrologi och rik biologisk mångfald. Fåglar som t.ex. nattskärra, ängshök och havsörn finns i området. På själva täktområdet finns ett antal rödlistade arter, bl.a. den skyddsvärda gaffelfibblan. Företrädarna för de allmänna intressena har ansett att områdets värde som riksintresse för naturvård kommer att ska-das allvarligt om täktverksamheten tillåts.

Frågan är då om intresset av att bevara dessa naturvärden väger över i den bedömning som ska göras enligt 3 kap. 10 § miljöbalken.

12


DOM

Skadorna på riksintresset för naturvård och kulturmiljön inskränker sig till själva täk-ten och närområdena intill samt barriäreffekter. Riksintresseområdet som helhet, mer än 9 000 ha, kommer inte att skadas. Täktområdet utgör således en relativt begränsad del av det totala området som omfattas av detta riksintresse. Naturmiljön på täktområ-det kommer naturligtvis att gå förlorad och kommer inte att kunna återställas i ur-sprungligt skick efter avslutad brytning. Däremot ger de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig att utföra goda förutsättningar för att närområdena kommer att kunna bibe-hålla sin karaktär. Miljööverdomstolen bedömer att skyddsåtgärder och försiktighets-mått kommer att kunna begränsa verksamhetens påverkan på yt- och grundvatten så att hänsynsreglerna i miljöbalken iakttas. Genom de åtaganden som Nordkalk gjort i fråga om bl.a. avsättning av ett annat markområde åt naturvården och för bevarandet av gaf-felfibblan kommer naturvårdsintressena att i viss utsträckning kompenseras för den förlust av naturvärden som täkten orsakar. Det kommer också att finnas stora arealer kvar där flora och fauna kan leva vidare. Mot detta står att riksintresset för materialut-vinning kommer helt att gå förlorat vid ett avslag på ansökan, med de negativa effekter som ovan redovisats. Utvinning kan ske under i vart fall 25 år, vilken tidsperiod enligt Miljööverdomstolens uppfattning är tillräckligt långsiktig. Miljööverdomstolen gör mot denna bakgrund bedömningen att intresset av materialutvinning från hushållnings- och samhällsekonomisk synpunkt väger tyngre än naturvårdsintressena.

Miljööverdomstolen instämmer vidare i miljödomstolens bedömning att det förhållan-det att Gotland enligt 4 kap. 2 § miljöbalken angetts som ett område där intresset av turism och friluftsliv särskilt ska beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av ingrepp i miljön inte utgör något hinder för den planerade täktverksamheten.

Vid en samlad bedömning finner Miljööverdomstolen att verksamheten är tillåtlig en-ligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken.

Natura 2000 Genom regeringens beslut i december 1998 utpekades området norr om fastigheten, Bästeträsk, som ett bevarandeområde. I januari 2001 pekades vidare ett område strax söder om fastigheten, Bräntings haid, på samma sätt ut som bevarandeområde. Täk-tområdet, som består av fastigheten Bunge Ducker 1:64 och som delvis gränsar till dessa två, omfattas däremot inte av något områdesskydd.

Skyddet i ett Natura 2000-område gäller mot störningar av de arter och naturtyper för vilka området har utsetts. Enligt upprättade bevarandeplaner för de aktuella Natura 2000-områdena finns flera prioriterade naturtyper såsom kalkkärr med gotlandsag, nordiskt alvar och västlig taiga inom områdena. Av bevarandeplanerna framgår att framför allt kalkkärr med gotlandsag och rikkärr är känsliga för förändringar i hydro-login.

Tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken krävs för verksamhet som på ett betydande sätt kan påverka ett Natura 2000-område, oavsett om verksamheten ska bedrivas inom eller utanför området. Tillstånd får enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken lämnas endast om verksamheten inte kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som avses skyddas och inte heller medför att den art eller de arter som avses skyddas utsätts för störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller

13


DOM

arterna. Enligt 4 kap. 8 § miljöbalken får en verksamhet som är tillståndspliktig inte komma till stånd om inte sådant tillstånd lämnats.

Vid bedömningen av om en verksamhet är tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljö-balken ska prövningen göras med utgångspunkt från dess typiska effekter (jfr MÖD 2003:100 och Darpö, Juridisk Tidskrift 2007-2008, I s. 14). Vid denna prövning bör därför ingen mer detaljerad prövning göras av de försiktighetsmått och skyddsåtgärder som sökanden förklarat sig beredd att vidta i det konkreta fallet. En annan utgångs-punkt bör vara att tillståndsplikten ska ges en förhållandevis vid tillämpning.

När den planerade täkten bryts ut mot de omgivande Natura 2000-områdena är det enligt Miljööverdomstolens bedömning ofrånkomligt att de på ömse sidor om täkten befintliga våtmarkerna, som är känsliga för förändringar i hydrologin, skulle kunna komma att påverkas på ett betydande sätt. Tillstånd krävs därför enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.

Vid den därpå följande prövningen enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken av om tillstånd ska ges ska utgångspunkten vara den faktiskt bedömda påverkan efter det att nödvändiga villkor föreskrivits.

För att tillstånd ska kunna lämnas fordras att den sökta verksamheten vid en samlad bedömning, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamhe-ter, inte kan skada de livsmiljöer som avses skyddas eller att skyddade arter inte utsätts för störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av arterna i området. Det innebär att livsmiljöerna ska bibehålla sin funktion och att de skyddade arterna måste ha tillräckliga utbredningsområden för att bli en livskraftig del av livsmiljön. Det är de skyddade naturtyperna i de aktuella Natura 2000-områdena som helhet be-traktat som inte får skadas (MÖD 2004:68).

De hydrologiska förhållandena i området är av särskilt intresse för prövningen i detta fall. Dessa får inte förändras på ett sådant sätt att de skydda livsmiljöerna skadas. Möj-ligheterna för Nordkalk att även på lång sikt upprätthålla de hydrologiska förhållan-dena för att skydda livsmiljön och skyddade arter i Natura 2000 områdena är således av central betydelse för frågan om tillstånd kan lämnas. Det kan samtidigt konstateras att hydrologin i området är svårbedömd. Prövningen bör göras med detta i åtanke.

Täktverksamheten kommer att påverka ytvatten- och grundvattenförhållanden för om-rådet omkring täkten. Nordkalk har vid sin beräkning av influensområdets utsträckning och genom den erfarenhet som finns från intilliggande kalkbrytningar kommit fram till att influensen är ca 300 m vid ett brytningsdjup om -9 m. Efter nya beräkningar som gjorts för brytningsdjupet +1 m har influensområdet funnits vara ca 200 m, men Nord-kalk har dock hållit fast vid antagandet att områdets utsträckning kan bli högst 300 m. De miljöstörningar som kan bli följden av en täktverksamhet utan försiktighetsåtgärder utgörs enligt Nordkalk bl.a. av ändring av yt- och grundvattenströmmar, dränering av kringliggande områden och förändrad hydrokemi och därmed negativ påverkan på flora och fauna. För att motverka sådana störningar föreslås olika skyddsåtgärder i om-rådet runt täkten. Skärmdiken anläggs på uppströmssidan av täkten och vattnet leds till ytvattensystemen nedströms täkten. Sildammar anläggs på uppströmssidan mot Brän-tings Haid för att skydda våtmarkerna

14


DOM

mot torrläggning. Till täkten inläckande grundvatten samt nettonederbörd renas och pumpas upp och tillförs yt- och grundvattensystemet nedströms täkten. Det finns enligt bolaget få sprickor, vilket gör att kapaciteten för utströmning av grundvatten på tre till fyra meters djup blir låg. Sildammarna avser att efterlikna den naturliga strömningen. För ytvattenrinningen kommer diken runt täktområdet att anläggas allt eftersom det utvidgas och placeras ca 20-40 m från fastighetsgränsen. Visst tillskott av grundvatten kommer att tas om hand i diken.

Nordkalk har hävdat att skyddsåtgärderna medför att den marginella påverkan som kan uppkomma i de skyddade områdena efter vidtagna skyddsåtgärder inte utgör hot mot naturtypernas bevarandestatus utan ligger inom ramen för vad som är godtagbart.

Naturvårdsverket har gjort gällande att Bräntings haid och Bästerträsk kommer att åsamkas betydande skador i skyddade livsmiljöer genom förändringar i hydrologin på grund av täktverksamheten. Gynnsam bevarandestatus kommer inte att bibehållas för habitaten rikkärr resp. kalkkärr med gotlandsag. Verket har vidare inställningen att statiska skyddsåtgärder inte kan ur biologisk synpunkt ersätta ett känsligt och naturligt hydrologiskt system med variationer i vattenregim och ytvattenrörelser. Ett återinfiltre-rat vatten med förändrade egenskaper riskerar ge biologiska långtidseffekter på habitat och arter. Även ökad dämning och ökad dränering ger enligt Naturvårdsverket olikar-tade negativa effekter på våtmarkshabitaten och innebär risk för förändrade naturtyper och typisk artsammansättning. Verket har särskilt pekat på att hydrologiska undersök-ningar i områdena runt täkten inte har utförts och att osäkerheten är betydande i den heterogena hydrauliska miljön i området.

Länsstyrelsen har sett som ett genomgående problem med Nordkalks utredningar att huvudsakligen årsmedelvärden för avrinningen anges och med mätningar som gjorts under en förhållandevis kort period. Hur och var återföring av vatten till omgivningen ska ske och om aktuella jord- och bergarters egenskaper gör det möjligt redovisas inte i detalj. Reningsinstallationer måste finnas installerade redan i ett första brytskede och vara dimensionerade för att kunna hantera de variationer i flöden som kan förväntas. Vattenhanteringen kan även leda till ökad avdunstning och därmed minskad tillrinning till Ojnarmyr, Tvärlingsmyr och Bästeträsk. Länsstyrelsen pekar också på osäkerhet i fråga om hydrologin i täktens omgivning samt på risken för minskad tillrinning till Bästeträsk efter brytperiodens slut.

Miljööverdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Regeringen har bestämt att livsmiljöer i områdena Bräntings haid och Bästeträsk ska skyddas men valt att inte skydda den del av Bunge Ducker 1:64 som sannolikt inne-håller samma naturtyper som de utpekade Natura 2000-områdena. Det får förutsättas ha skett med synsättet att de ovan berörda intressena skulle kunna vara förenliga med varandra och att materialutvinningen inte skulle omöjliggöras. Detta får bilda utgångs-punkten också vid tillståndsprövningen.

För att bedöma de hydrologiska förhållandena och den planerade täktens påverkan på omgivande naturområden har Nordkalk använt en modell som ansetts bra av såväl SGU som Naturvårdsverkets sakkunnige. SGU, som har lång erfarenhet av hydrogeo-logiska frågor på Gotland, har vidare ansett att Nordkalks bild av grundvattenförhål-

15


DOM

landena är korrekt och riktig samt att någon nämnvärd påverkan på omgivning eller brunnar inte kommer att uppstå.

Av utredningen i målet framgår att hydrologin i täktområdet och dess omgivning upp-visar stora heterogena förhållanden. Resultatet av beräkningarna innehåller därför osäkerheter. Som miljödomstolen funnit skulle emellertid ytterligare utredning inte ge något klarare besked om vad som kan förväntas i fråga om ändrade vattenströmmar vid full utbrytning av täkten. Det finns skäl att anta att de utpekade våtmarkerna, som del-vis ligger inom influensområdet och som är känsliga för förändrad hydrologi i form av både torka, dämning och förändrad vattenkemi, i viss utsträckning kommer att skadas av täktverksamheten. Det är därför nödvändigt att skyddsåtgärder kan utföras och att verkningarna av dessa kan kontrolleras så att det säkerställs att skyddade livsmiljöer inte skadas och att den gynnsamma bevarandestatusen bibehålls.

Frågan är då om de av Nordkalk föreslagna skyddsåtgärderna är tillräckliga för att för-hindra skador på de skyddade naturtyperna och arternas livsmiljöer i de två Natura 2000-områdena under brytnings- och efterbehandlingstiden. Både Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har bedömt att det inte är möjligt att genom artificiella åtgärder upp-rätthålla den naturliga hydrologin och har hävdat att utredningen inte ger tillräckligt underlag för en sådan bedömning.

Miljööverdomstolen kan instämma i Naturvårdsverkets och länsstyrelsens bedömning att det finns en osäkerhet om föreslagna skyddsåtgärder är tillräckliga.

Det kan dock konstateras att stora variationer i flöden inte är ovanliga på norra Gotland utan att livsmiljön tar skada. Det finns därför ingenting som talar för att förändringar i flödet, som inte blir bestående, kommer att skada livsmiljön så att dess bevarande inte kan säkerställas. Även om förhållandena inte är helt jämförbara och slutsatserna därför ska dras med försiktighet visar erfarenheter från Klinthagentäkten att grundvattenför-hållandena 50 m från täkten är opåverkade trots att inga skyddsåtgärder vidtagits. Även vid Stuckstäkten finns en näraliggande våtmark ca 40-50 m söder om pallväggen som inte har påverkats negativt av den bedrivna verksamheten. Genom skyddsåtgärder och en noggrann kontroll och övervakning av dessa bedömer Miljööverdomstolen att inte heller omgivningarna vid den planerade täkten riskerar att skadas allvarligt.

Täktverksamheten kommer först efter ca tio år att närma sig de känsligaste områdena vid Bräntings haid och mot Tvärlingsmyr. Det ger möjligheter för bolaget att skaffa sig goda kunskaper om de förändringar som sker i områdena runt täkten och utveckla nöd-vändiga försiktighetsmått. Det ankommer på Nordkalk att fortlöpande göra undersök-ningar av vattenförhållandena i samråd med tillsynsmyndigheten och vid oväntade händelser vidta åtgärder som säkerställer för de skyddade livsmiljöerna och arterna nödvändiga förhållanden. Det finns inte anledning att betvivla att det finns teknik och kunskap för att uppfylla uppställda villkor som tillgodoser detta. Genom kontrollpro-gram kommer övervakning och uppföljning att kunna ske av villkor avseende livsbe-tingelserna för naturtyper och arter i täktens omgivningar.

Det är, mot angiven bakgrund, enligt Miljööverdomstolens bedömning uppenbart att täktverksamheten i viss mån kommer att ge upphov till effekter på bevarandeområdena i täktens omedelbara närhet. Domstolen gör samtidigt bedömningen att, trots de osä-

16


DOM

kerheter som föreligger vad avser bedömningen av de hydrologiska förhållandena, de planerade skydds- och kontrollåtgärderna bör leda till att effekterna inte påverkar de skyddade livsmiljöerna i området som helhet eller medför att de skyddade arterna ut-sätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av arterna i om-rådet.

Vid en samlad bedömning av det som framkommit i målet finner Miljööverdomstolen att tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken kan ges.

Vattenverksamheten

Vattenverksamheten är som miljödomstolen konstaterat en förutsättning för själva täkten. Kalkbrytningen har för Nordkalk och för Nordkalks kunder ett betydande värde. Samhällsnyttan och råvaruförsörjningen representerar också ett högt värde. Be-träffande skador och olägenheter innebär kalkbrytningen självfallet att naturvärdena på täktfastigheten försvinner liksom att vissa olägenheter kommer att uppstå i områdena närmast täkten. Det finns ingen stark oro för att Bästeträsk skulle påverkas under bryt-ningstiden medan farhågor finns för att sjön kan skadas under återfyllnadsperioden. De skyddsåtgärder som utförts under brytningstiden måste naturligtvis fortsätta även un-der efterbehandlingstiden i syfte bl.a. att inte skada Bästeträsks vattentillgång. SGU har inte bedömt att det finns någon risk för att Bästeträsk skulle hotas som vattentäkt. Miljööverdomstolen finner inte anledning att göra någon annan bedömning. Enligt Nordkalks förslag till villkor 16 krävs att vattnet som förs till omgivningen kontrolleras så att det har tillräcklig god kvalitet. Föroreningsrisken är liten vid kalk-brytning. 1973 års beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten utgör därför inget hinder mot tillstånd till vattenverksamheten. Kally Mårtensson och andra fastighetsägare har framför allt hyst oro för att brunnar kommer att påverkas genom saltvatteninträngning. Enligt SGU visar väl dokumente-rade hydrogeologiska förhållanden att en negativ påverkan från salt grundvatten inte kommer att uppstå och att inträngning av salt grundvatten inte är trolig. Miljööver-domstolen instämmer i den bedömningen. Miljööverdomstolen finner sammanfattningsvis att vattenverksamhetens fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den. Den ansökta vattenverksamheten är därför tillåtlig. Sammanfattande bedömning

Miljööverdomstolen bedömer att det av utredningen i målet får anses framgå att den skada och de olägenheter som verksamheten kommer att orsaka kan, med i huvudsak de villkor för verksamheten som ansökan innehåller, motverkas genom skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått så att endast begränsade skador på natur- och kulturmiljö uppkommer. Verksamheten bedöms inte heller hota bevarandet av någon livsmiljö i Natura 2000-områdena. Miljööverdomstolen anser således att den sökta täktverksam-het på Bunge Ducker 1:64 med angivna skyddsåtgärder kan bedrivas utan oacceptabla störningar för omgivningen. Miljööverdomstolen gör samma bedömning i fråga om transportbandet. När det gäller efterbehandling har det getts alternativ på olika möjliga metoder. Miljööverdomstolen ifrågasätter inte att efterbehandlingen kan ske med nå-gon av metoderna med bibehållna naturvärden i omgivningen. Vilken metod som ska

17


DOM

användas bör kunna bestämmas i ett senare sammanhang. Verksamheten är därmed tillåtlig. Tillstånd till verksamheten kan därför meddelas. Med hänsyn till instansord-ningen bör det ankomma på miljödomstolen att meddela tillstånd till verksamheten och föreskriva de villkor och bestämmelser i övrigt som ska gälla. Målet ska därför hänvi-sas till miljödomstolen för fortsatt handläggning i denna del. Yrkandet om verkställig-hetsförordnande får prövas i samband med målets återupptagande.

Rättegångskostnaderna vid miljödomstolen Miljööverdomstolen behandlar först frågan om vem som ska anses som sakägare i frå-gan om vattenverksamheten. Enligt 25 kap. 2 § miljöbalken ska sökanden i ansökningsmål om vattenverksamhet svara för sina egna och motpartens kostnader i miljödomstolen under förutsättning att motparten är att betrakta som sakägare i den del av målet som avser vattenverksamhet. Genom Högsta domstolens avgörande i NJA 2004 s. 590 har slagits fast att sakägare är den, som berörs av en planerad vattenverksamhet på ett sådant sätt att han eller hon kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet och att risken inte anses vara enbart teoretisk eller helt obetydlig. Nordkalk har hävdat att ingen annan än Kally Mårtensson är sakägare och att följaktli-gen endast hon har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader. Som skäl för sin ståndpunkt att övriga fastighetsägare inte är sakägare i vattenrättslig mening har bola-get hänvisat till beräknat influensområde, avståndet mellan täkten och aktuella fastig-heter samt att brunnarna är belägna i ett annat hydrologiskt system. Håkan Linders fastighet är den som ligger närmast av dem som Nordkalk inte anser berörs av vattenverksamheten. Fastigheten har inte någon brunn inom influensområdet, vilket enligt Nordkalk uppgavs vid miljödomstolen, men väl en källa belägen ca 440 m ifrån täktfastigheten. Nordkalk medgav vid miljödomstolen att utge ersättning till Håkan Linder på den grunden att han skulle anses som sakägare. Miljööverdomstolen anser inte att omständigheterna är sådana att Nordkalk ska tillåtas att nu återta sitt medgivande. Håkan Linder ska därför anses som sakägare. Anna Engströms dödsbo äger en fastighet som är belägen ca 700 m från täktfastighe-ten. Sigrid Nordströms, Ivar Magnussons samt Leif och Maj Gustafssons fastigheter ligger ca 1 km ifrån medan Maria Karlssons ligger på det dubbla avståndet. Bertil Ströms fastighet ligger enligt uppgift tre km bort. Risken för att fastigheternas brunnar kommer att skadas på grund av täktverksamheten får anses vara obetydlig mot bak-grund av djupet på täkten, som ligger på nivån +1 m öh, beräknat influensområde och att de är belägna utanför en vattendelare. Även om grundvattendelaren vid ett stort grundvatteninflöde i täkten kan förflytta sig något bedömer Miljööverdomstolen att grundvattentillgången på fastigheterna ändå inte ska påverkas. Någon laglig möjlighet att som miljödomstolen gjort döma ut ersättning till Maria Karlsson och Bräntings gård AB för utredningskostnader i sakägarfrågan finns inte. Miljödomstolens dom ska alltså, med bifall till Nordkalks överklagande, ändras i fråga om utdömda ersättningar för rättegångskostnader till Sigrid Nordström, Ivar Magnusson, Bertil Ström, Anna Engströms dödsbo, Leif och Maj Gustafsson, Maria Karlsson och Bräntings gård AB.

18


DOM

När det sedan gäller att pröva vad som skäligen kan anses påkallat för tillvaratagande av parts rätt i frågan om ersättning till Gotlands kommun, Kally Mårtensson och Håkan Linder gör Miljööverdomstolen följande bedömning. Gotlands kommun har som skäl för att full ersättning för kostnader vid miljödomstolen bör dömas ut hänvisat till de särskilda svårigheter som är förenade med att bevaka en kommuns rätt och de speciella omständigheterna som förelegat i detta fall med fem olika kontaktpersoner. Nordkalk har som stöd för att ersättningen ska sänkas till vits-ordat belopp bl.a. anfört att en stor del av arbetet avsett annat än det som ersättningsre-geln avser. Det kan enligt Miljööverdomstolens mening inte anses skäligt att låta Nordkalk svara för kostnader som uppstått på grund av svårigheter inom kommunen att samordna frå-gorna som hör till Nordkalks ansökan. Inte heller finns det tillräckliga skäl för att sätta ned den av miljödomstolen bestämda ersättningen. Miljödomstolens dom ska därför fastställas i denna del. När det sedan gäller Kally Mårtensson instämmer Miljööverdomstolen i miljödomsto-lens bedömning att en orimligt stor arbetsinsats lagts ner på frågor som inte direkt be-rör Kally Mårtenssons rätt och att någon ersättning inte ska utgå till Magnus Martins-son och Jonas Ebbesson. Eftersom någon ersättning för det arbete som belöper på Anna Engström och Bertil Ström inte ska utgå och ombudet Johan Öberg uppgett att 1/6 av nedlagt arbete avser var och en av dem, ska avdrag ske med 1/3. I övrigt in-stämmer Miljööverdomstolen i miljödomstolens bedömning. Den ersättning som Nordkalk således ska betala i ombudsarvode och för Bo Olofssons biträde uppgår till 317 000 kr exkl. moms. I miljödomstolen företrädes Håkan Linder och Sigrid Nordström av ett gemensamt ombud och Nordkalk medgav viss ersättning åt Håkan Linder. Av den av miljödom-stolen utdömda ersättningen ska jämkning ske med skäligt ansedda 1/6 eftersom Sigrid Nordström inte är att anse som sakägare. Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen Enligt 25 kap. 2 § andra stycket miljöbalken ska sökanden i ansökningsmål om vatten-verksamhet svara för sina egna kostnader i högre rätt och för de kostnader som har uppkommit där för motparterna genom att sökanden har överklagat. Nordkalk ska där-för svara för de kostnader som Gotlands kommun, Kally Mårtensson och Håkan Linder har haft i Miljööverdomstolen. Kostnadsyrkandena från Sigrid Nordström, Bertil Ström, Anna Engströms dödsbo, Ivar Magnusson, Leif och Maj Gustafsson, Maria Karlsson samt Bräntings gård AB ska avslås på de skäl som anförts ovan. Gotlands kommun har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 208 181 kr exkl. moms, varav 168 000 kr avser ombudsarvode. Av dessa utgör 10 000 kr ersättning för arbete avseende kommunens eget överklagande, vilket belopp Nordkalk bestritt, samt 31 500 kr avser utlägg för tekniska biträdet Håkan Djurberg, också bestritt. Utlägget till Djurberg har bestritts med hänvisning till att utlåtandet inte åberopats av kommu-nen. Nordkalk har medgett att betala 100 000 kr i ombudsarvode under hänvisning till att tidsåtgången till inte obetydlig del beror på den interna politiska beredningsproces-

19


DOM

sen inom kommunen samt till att arbetet till en del avsett miljöfarlig verksamhet. Öv-riga utlägg har vitsordats. Det arbete som lagts ner motsvarar, med den timkostnadsnorm som angetts vid miljö-domstolen, ungefär 68 tim. Mot bakgrund av den tid som huvudförhandlingen tagit och den skriftväxling som skett i Miljööverdomstolen får det kommunen yrkat i ombuds-arvode anses skäligt, dock efter avdrag med 10 000 kr som avser arbetsinsats för kommunens eget överklagande, vilket inte bifallits. Håkan Djurbergs utlåtande, som innehåller en bedömning av SGU:s yttrande i Miljööverdomstolen, får anses ha varit av betydelse för kommunens ställningstaganden i målet varför yrkandet om ersättning för detta också bör bifallas. Kally Mårtensson m.fl. har yrkat ersättning med 227 286 kr, varav 165 000 kr (exkl. moms) avser ca 75 timmars arbete för ombudet. Nordkalk har medgett 100 000 kr för ombudsarvode samt yrkad ersättning för utlägg. Med hänsyn till att yrkandet också innefattar arbete för Anna Engströms dödsbo och Bertil Ström, vilka inte är ersätt-ningsberättigade, och Kally Mårtenssons eget överklagande inte bifallits, bör ersättning till ombudet bestämmas så att den motsvarar 60 timmars arbete eller 132 000 kr exkl. moms. Håkan Linders yrkande om ersättning för rättegångskostnader har vitsordats som skä-liga om han bedöms vara sakägare. Ersättning ska därför utgå med yrkat belopp. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast 2009-11-06 I avgörandet har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsrådet Lars Dirke, miljörådet Sven Bengtsson och hovrättsrådet Rose Thorsén, referent. Enhälligt.

20

Sid 1 (131) Mål nr M 1826-07

DOM 2008-12-19 meddelad i Nacka Strand

NACKA TINGSRÄTT Miljödomstolen

Dok.Id 116337 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid

08-561 656 00 08-561 657 99 Box 1104 131 26 Nacka Strand

Augustendalsvägen 20 E-post: [email protected]

www.nackatingsratt.domstol.se

måndag – fredag 08:30-16:00

SÖKANDE

Nordkalk AB, 556073-4054,

Storugns, 620 34 Lärbro

Ombud: advokat Mikael Lundholm,

Fröberg & Lundholm Advokatbyrå,

Strandvägen 7 B, 114 56 Stockholm

SAKEN

Ansökan om tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge

Ducker 1:64, Gotlands kommun samt därtill hörande följdverksamhet

AO: 118/117 Koordinater (RT90) x: 6419400 y: 1687500 Avd I miljöboken: III och V

_____________

DOMSLUT

Tillståndsfrågan

Nordkalk AB:s ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till bergtäkt och

vattenverksamhet på fastigheten Gotland Bunge Ducker 1:64 med därtill hörande

verksamheter lämnas utan bifall.

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljödomstolen finner att den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen

med gjorda kompletteringar uppfyller kraven i 6 kap miljöbalken.

Rättegångskostnader

Nordkalk AB ska ersätta

Bilaga A

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT M 1826-07 Miljödomstolen

DOM 2008-12-19

1. Gotlands kommun dess rättegångskostnad med fyrahundrasextioniotusenfjorton

(469 014) kr exklusive mervärdesskatt, varav 345 000 kr exklusive mervärdesskatt

avser ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 19

december 2008 till dess betalning sker.

2. Sigrid Nordström och Håkan Linder deras rättegångskostnad med

etthundrafemtiosextusenåttahundrasjuttio (156 870) kr inklusive mervärdesskatt,

varav 115 000 kr exklusive mervärdesskatt avser ombudsarvode, jämte ränta på

beloppet enligt 6 § räntelagen från den 19 december 2008 till dess betalning sker.

3. Leif och Maj Gustafsson deras rättegångskostnad med etthundrasjuttiofemtusen-

tvåhundratrettiotvå (175 232) kr inklusive mervärdesskatt, varav 132 000 kr

exklusive mervärdesskatt avser ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 §

räntelagen från den 19 december 2008 till dess betalning sker.

4. Kally Mårtensson, Anna Engström och Bertil Ström deras rättegångskostnad med

femhundratjugotvåtusenfemhundrasjuttiosex (522 576) kr inklusive mervärdesskatt,

varav 286 000 kr exklusive mervärdesskatt avser ombudsarvode, jämte ränta på

beloppet enligt 6 § räntelagen från den 19 december 2008 till dess betalning sker.

5. Ivar Magnusson dennes rättegångskostnad med etthundrasjuttiosjutusen-

åttahundratrettioen (177 831) kr inklusive mervärdesskatt, varav 130 000 kr

exklusive mervärdesskatt avser ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 §


6. Maria Karlsson dennes rättegångskostnad med sextiotvåtusenfemhundra (62 500)

kr inklusive mervärdesskatt för ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 §


7. Bräntings gård AB dess rättegångskostnad med etthundrafyratusenfemhundra

(104 500) kr exklusive mervärdesskatt, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen

från den 19 december 2008 till dess betalning sker.


DOM 2008-12-19

Prövningsavgift

Miljödomstolen fastställer prövningsavgiften slutligt till tidigare beslutade

femtontusen (15 000) kr.

Övrigt

SMA Svenska Mineral AB:s m.fl. invändning om rättegångshinder, med anledning

av ansökan i annat mål om kalktäkt i Stucks, avslås.

_____________


DOM 2008-12-19

YRKANDEN

Nordkalk AB:s yrkanden

1. Nordkalk AB, härefter benämnt Nordkalk eller bolaget, har yrkat att

miljödomstolen lämnar sökanden tillstånd till täkt av kalksten enligt 9 kap 6 a §

miljöbalken inom markerade täktområden på fastigheten Bunge Ducker 1:64,

Gotlands kommun, (nedan kallat Bungetäkten) enligt vad som framgår av täktplan

domsbilaga 1 med den förändringen att brytningsplatser ändrats för de första fem

åren inom täktplanen. Ansökan omfattar ett maximalt uttag av 2,5 miljoner ton

kalksten per år till dess täkten är utbruten vilket beräknas ta ca 25 år samt även

samtliga arbetsmoment som erfordras för att bedriva täktverksamheten dvs.

brytning av kalkstensberggrund innefattande bl.a. borrning, sprängningsarbeten,

schaktning, krossning, uppläggning samt lastning och transport av sten m.m.

2. Bolaget har vidare yrkat att miljödomstolen lämnar bolaget tillstånd enligt 11 kap

9 § miljöbalken att bortleda inläckande grundvatten ur kalkbrottet samt infiltration

av vatten i syfte att öka grundvattenmängden och att utföra erforderliga

anläggningar för detta samt att anlägga uppsamlingsdiken och avskärande diken.

3. Bolaget har dessutom yrkat att miljödomstolen lämnar bolaget tillstånd enligt 7

kap 28 a § miljöbalken för den verksamhet och de åtgärder som kan påverka Natura

2000-områdena Bräntingshaid respektive Bästeträsk.

4. Bolaget har härutöver begärt tillstånd till följdverksamhet enligt 16 kap 7 §

miljöbalken i form av anläggande och drift av den rulltransportör med serviceväg

(transportbandet) som avses användas för transport av kalksten från täkten till

bolagets verk och hamnanläggning i Storugns.

5. Bolaget har slutligen yrkat att miljödomstolen fastställer arbetstiden för

vattenverksamheten till 10 år från den dag tillståndsdomen vinner laga kraft,

bestämmer tiden för anmälan av anspråk på ersättning för oförutsedd skada på


DOM 2008-12-19

grund av vattenverksamheten till 10 år räknat från utgången av arbetstiden,

bestämmer tiden för igångsättning av den miljöfarliga verksamheten till 10 år från

den dag tillståndsdomen vinner laga kraft, meddelar verkställighetsförordnande

samt godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Övriga yrkanden

Yrkanden om rättegångskostnader samt om rättegångshinder redovisas i domskälen.

ANSÖKAN

Om företagets verksamhet

Nordkalk utgör den svenska delen av Nordkalkgruppen som har sitt huvudkontor i

Finland. Nordkalkgruppen är Nordeuropas ledande tillverkare av kalkstensbaserade

produkter för bland annat stål-, massa- och pappersindustrin. Omsättningen år 2004

var ca 271 miljoner euro. Antalet anställda inom hela Nordkalkgruppen uppgår till

ca 1 300 i åtta olika länder. Inom Nordkalkgruppen finns totalt omkring 20

kalkbrott och gruvor belägna i Sverige, Finland, Estland och Polen. Totalt bryts här

årligen omkring 11 miljoner ton kalksten. Den mest omfattande kalkbrytningen sker

på Gotland i Klinthagentäkten där drygt tre miljoner ton kalksten bryts per år.

Navet i Nordkalkgruppens verksamhet utgörs av Nordkalks verksamhet på Gotland.

Vid bolagets anläggning vid Storugns finns en industrianläggning för behandling,

homogenisering och lagring av den brutna kalkstenen. Anläggningen innefattar

kross- och sorteringsanläggningar och har en hamn för utlastning av sten på fartyg

på upp till 15-20 000 ton. Till hamnen anlöper ca 450 fraktfartyg per år.

Omkring 130 personer är anställda vid bolagets verksamhet på Gotland vilket gör

Nordkalk till en av öns största arbetsgivare.

Dagens kalkbrytning sker i Klinthagentäkten som ligger ca tre km från

anläggningarna vid Storugns. Brutet berg i Klinthagen krossas i en

grovkrossanläggning innan kalkstenen transporteras på ett drygt tre km långt


DOM 2008-12-19

transportband till Storugns. Brytning har skett i Klinthagen sedan 1987. Det senaste

täkttillståndet från maj 2004 medger en brytning av 4,2 miljoner ton kalksten per år

fram till utgången av 2012. Den faktiska brytningstakten är betydligt lägre, ca 3,2

miljoner ton per år. Trots detta beräknas Klinthagentäkten vara utbruten 2010.

Bungetäkten beräknas med dagens brytningstakt kunna förse verksamheten med

kalksten under ca 25 års tid, dvs. fram till år 2035.

Tidigare prövning

Nordkalk har 2006 (Stockholms tingsrätt, miljödomstolens dom 2006-02-01 i mål

M 20062-05) beviljats tillstånd till brytning i två provbrott i den norra delen av

Bunge Ducker 1:64. Syftet med provbrytningen har varit att undersöka och testa

kalkstenens kvalitet inför fortsatt prospektering och prövning av den nu aktuella

huvudtäkten.

Lokaliseringen

Plan- och omgivningsförhållanden

Området där Bungetäkten planeras är inte detaljplanelagt. Området inom vilket

Bungetäkten kommer att ligga anges i den kommunala översiktplanen för Gotlands

kommun som ett område av riksintresse för naturvården och även som ett område

där systemekologisk forskning prioriteras.

Lämpligast lokalisering för ändamålet

Nordkalk är för sin fortsatta verksamhet beroende av tillgång till kalkstensråvara av

en särskilt hög kvalitet. Därutöver kräver investeringen i en ny täkt att fyndigheten

är tillräckligt stor för att säkra produktionen och leveranser under en lång tid

framöver. Ett annat viktigt kriterium är att Nordkalk ska kunna

utnyttja befintlig industri- och hamnanläggning och hamn vid Storugns, dvs. att

avstånd och transportmöjligheter måste framstå som rimliga.


DOM 2008-12-19

Utredning och prospektering av Bungetäkten har skett under ca tio års tid. Nordkalk

har förvärvat de markområden som efter vissa fastighetsbildningsåtgärder nu utgör

på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Bungetäkten. Provborrningar om drygt 5 000

meter har skett på fastigheten och ungefär lika mycket på andra tänkbara gotländska

fyndigheter. Bolagets omfattande utredningarna rörande olika lokaliseringar och

alternativa lösningar visar att den idag enda realistiska och tillgängliga fyndigheten

som kan ersätta Klinthagen utgörs av den nu aktuella Bungetäkten. Bolaget har

avstått brytvärda kalkstenstillgångar närmare Storugns till förmån för

naturvårdsintresset (Hoburgsmyr och Mölnermyr). De kalkstensresurser som

bolaget avstått från motsvarar många års brytning.

Nordkalk har genom sitt långsiktiga prospekteringsarbete undersökt stora områden

på Gotland. I miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) bedöms de fyra mest relevanta

alternativen till Bungetäkten; Hangvar, Fleringe, Risungs och Storugns.

Fyndigheterna vid Fleringe, Risungs och Storugns bedöms samtliga vara alltför små

i förhållande till Bungetäkten för att motivera investeringskostnaderna i en ny täkt.

Mot en utbrytning av fyndigheten vid Risungs talar vidare närheten till Natura

2000-området Mölnermyr. Ett näraliggande alternativ hade vidare kunnat vara en

fortsatt utvidgning av täkten vid Klinthagen men även här gränsar området till ett

Natura 2000-område, Hoburgsmyr. Kvarvarande stenresurs är vidare mycket

begränsad. Hangvartäkten framstår sammantaget som det mest realistiska

alternativet till Bungetäkten. Denna fyndighet finns därför särskilt utförligt

beskriven i MKB:n. Hangvarfyndigheten är dock inte lämplig sett i relation till

Bungetäkten. Fyndigheten är endast hälften så stor som Bungetäkten och skulle vara

utbruten efter ca 14 år. Den är grund och skulle därför nästan ta en dubbelt så stor

yta som Bungetäkten i anspråk. Den ligger nära bebyggelse och är i detta hänseende

betydligt sämre lokaliserad än Bungetäkten. Transporten av stenen skulle behöva gå

över viken vid Kappelshamn och kräva en komplicerad infrastruktur.

Även möjligheterna att bryta kalksten utomlands beskrivs i MKB:n liksom varför

detta alternativ inte är möjligt. Även det s.k. nollalternativet beskrivs.


DOM 2008-12-19

Bungetäkten framstår i ljuset av detta som det bästa och enda rimliga alternativet

för att säkra fortsatt råvaruförsörjning till verksamheten.

Bungetäkten är mycket lämpligt lokaliserad sett till störningssynpunkt för

närboende och människors hälsa. Lokaliseringen är betydligt bättre än den

nuvarande täkten vid Klinthagen liksom det utredda alternativet Hangvartäkten.

Transportbandet innebär vidare att störningarna från transporterna av stenen till

Storugns blir mycket begränsade. Endast en privat brunn bedöms kunna påverkas av

vattenverksamheten. Bungetäkten ligger långt ifrån närmaste bebyggelse och ett par

kilometer från närmaste samhälle. Området används endast i begränsad utsträckning

för friluftsliv och turism och genomkorsas inte av några transportleder.

Av MKB:n framgår att Bungetäkten utgör en liten del av ett mycket stort område

med dokumenterat höga naturvärden. Nordkalk har inventerat naturen på själva

Bungetäkten liksom efter den tänkta dragningen av transportbandet. Dessa bekräftar

att det även finns värdefulla arter och naturtyper på själva täktområdet. Det finns

dock inget som talar för att Bungetäkten skulle vara unik i förhållande till

omgivningen. Gjordes en lika omsorgsfull inventering av hela norra Gotland skulle

bilden bli densamma. I ett regionalt perspektiv är Bungetäkten minst lika lämplig

som något annat alternativ.

Naturinventeringar, rödlistade arter, nyckelbiotoper m.m.

Naturinventeringar har visat att ett antal rödlistade arter förekommer samt att en stor

del av täktområdet utgörs av skogliga nyckelbiotoper, omfattas av

våtmarksinventeringen, utgör värdekärnor och eller arter eller naturtyper enligt

fågel- och habitatdirektivet (Natura 2000) påträffats mm.

Rödlistan har inte en föreskriftsform utan fastställs genom ett beslut av

Naturvårdsverket. Ett problem med tillämpningen av rödlistan är att den uteslutande

klassificerar arterna enligt deras risk för utdöende enligt vissa objektivt fastställda

kriterier (hotad, sårbar, missgynnad osv.). Däremot tas inte någon hänsyn till varför

en art betraktas som hotad. Detta leder t.ex. till att arter förs upp på rödlistan som


DOM 2008-12-19

hotade enbart på den grunden att de befinner sig på gränsen till sitt

utbredningsområde. Med hänsyn till Gotlands något mildare klimat är det därför

fullt naturligt det påträffas ett stort antal arter som finns på den svenska rödlistan.

Detta syftar inte till att förringa naturvärdena vid Bungetäkten men är av betydelse

för den rättsliga bedömningen av de naturvärden som tillskrivs Bungetäkten.

Syftet med inventeringar och klassificeringar av naturvärden är i första hand att ge

ett kunskapsunderlag i arbetet med att bevara en tillräcklig mängd (men av naturliga

skäl inte alla) skyddsvärda områden. Resultatet av olika inventeringar har däremot

sällan någon direkt rättsverkan i sig. Det legala styrmedel som står till hands för

bevarandeändamål är olika former av områdesskydd främst naturreservat,

biotopskyddsområden eller naturvårdsavtal.

Det ur rättslig synvinkel viktigaste konstaterandet vad gäller Bungetäkten är därför

att området inte omfattas av något formellt områdesskydd i nu berört hänseende.

Det finns inte något naturreservat, biotopskyddsområde eller Natura 2000-område

på själva fastigheten.

Hushållningsbestämmelser

Nordkalk anser att det på norra Gotland går att förena naturvårdens intressen med

bolagets intresse av råvaruförsörjning vilket är i linje med miljöbalkens syn på vad

en långsiktigt god hushållning innebär.

I 3 kap 2 § miljöbalken finns en bestämmelse som anger att stora mark- och

vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av

exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön så långt möjligt ska skydda mot

åtgärder som påtagligt kan påverka områdets karaktär. Den situation som avses med

bestämmelsen är att det finns en praktisk möjlighet att förlägga verksamheten till ett

område som redan är exploaterat. Enligt vad som anges ovan finns det inte något

realistiskt alternativ till Bungetäkten för att tillgodose bolagets behov. I begreppet

"så långt möjligt" ligger också att skyddsintresset kan få vika för regionalpolitiska,


DOM 2008-12-19

sysselsättningspolitiska och enskilda intressen. Behovsutredningen visar att

Bungetäkten fullt ut uppfyller dessa kriterier.

Hela Gotland är av riksintresse enligt 4 kap miljöbalken

Gotland är enligt 4 kap 1 § och 2 § miljöbalken, med hänsyn till dess natur- och

kulturvärden, i sin helhet av riksintresse för turismen och friluftslivet. Vid en

sammantagen bedömning utgör dessa bestämmelser inget hinder mot Nordkalks

ansökan.

Riksintresse för naturvård

Bungetäkten om 170 hektar ligger inom ett 9 700 hektar stort område som

Naturvårdsverket utpekat som av riksintresse för naturvården enligt 3 kap 6 §

miljöbalken, Bästeträsk med omgivningar. Ytterligare utpekade riksintressen för

naturvården i närheten är Bräntings och Hoburgsmyr. Det kan således konstateras

att största delen av norra Gotland är utpekat som riksintresse för naturvården.

Bungetäkten är av riksintresse för mineralbrytning

Kalkstensfyndigheten i Bungetäkten är å sin sida utpekad som av riksintresse för

mineralbrytning. I Sveriges Geologiska Undersökningars, SGU, beslut från 1994

utmärktes fyndigheterna med en koordinatsatt punkt. I beslutet 2005 gjordes en

detaljavgränsning av fyndigheterna. Som kriterier vid 1994 års utpekande nämndes

att fyndigheterna har från försörjningsberedskapssynpunkt stor betydelse för landet,

är väldokumenterad, uppfyller speciella krav på materialegenskaper, förekommer i

begränsad omfattning men är dock så stor att den även på lång sikt kan försörja hela

eller en del av landet med material, har betydelse för landets försörjning i ett

avspärrningsläge. I 2005 års beslut redovisade SGU skälen till varför fyndigheten är

av riksintresse avseende ämnen och material för landets materialförsörjning. SGU

beskrev i sitt beslut det väsentliga i att det finns råvara för försörjning långt fram i

tiden samt de krav som ställs på kalkstenens egenskaper för att kunna användas i

Nordkalks verksamhet. Råvarutillgången ger en nödvändig bas för framtida

investeringar och från social synpunkt skapar verksamheten sysselsättning i

området. Det konstateras vidare att fyndigheterna representerar värden i


DOM 2008-12-19

miljardklassen. Länsstyrelsen har enligt beslutet ansett att områdena är relativt bra

lokaliserade då det inte finns så många närboende.

Mot ovanstående bakgrund finns det ett starkt och nära förestående behov av att

utnyttja fastigheten för kalkbrytning. Något rimligt alternativ finns inte. Utpekandet

av Bungetäkten som riksintresse för mineralbrytning innebär att området ska

skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av fyndigheten. Det är

uppenbart att ett anspråk på täktområdet för områdesskydd för naturmiljön är en

sådan åtgärd som påtagligt skulle försvåra utvinningen enligt denna bestämmelse.

Bungetäkten innebär inte påtaglig skada på riksintresse för naturvården. Enligt vad

som angetts ovan utgör Bungetäkten även en liten, skarpt avgränsad del av ett

utpekat riksintresse för naturvården, Bästeträsk med omgivningar, vilket omfattar

stora delar av norra Gotland.

Riksintresseavvägning

I detta fall synes två riksintressen stå emot varandra.. För en sådan situation anges i

3 kap 10 § miljöbalken att företräde ska ges åt de eller de ändamål som lämpligaste

sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i

övrigt. En avvägning enligt detta lagrum blir dock bara aktuell om naturmiljön i

riksintresseområdet för naturvården kan komma att skadas påtagligt av

Bungetäkten. Den första frågan gäller därför om den ca 170 hektar stora

Bungetäkten verkligen kan anses innebära en påtaglig skada på det 9 700 hektar

stora riksintresset för naturvård.

De naturvärden som har motiverat utpekandet av Bästeträsk med omgivningar som

riksintresse är ett stort och ekologiskt intressant hällmarkskomplex, värdefulla

våtmarker och egenartad hydrologi, kustområdet är geologiskt intressant,

lavförekomsten samt fågelfaunan, särskilt på Fallholmen, Stor- och Lillholmen.

Av dessa punkter kan Bungetäkten knappast sägas påverka kustområdet eller

fågelfaunan på öarna i sjön Bästeträsk. Några lavfynd av större intresse har inte

heller gjorts på fastigheten. Vad gäller hällmarkskomplexet är det främst


DOM 2008-12-19

kalktallskogen som berörs av Bungetäkten. Det kan dock noteras att kalktallskogen

inte är listad som naturvärde i registerbladet. Bungetäkten omfattar endast ca 100 av

minst 1 400 hektar kalktallskog i området. Enligt Nordkalk framstår det som

tveksamt om 7 % av skogen når upp till det relativt stränga rekvisitet påtaglig skada

i den mening som avses i 3 kap 6 § miljöbalken.

Begreppet egenartad hydrologi torde främst avse förekomsten av karstsprickor och

att området innehåller flera stora våtmarker. Dessa områden ligger dock i huvudsak

utanför Bungetäkten.

Bungetäkten kommer att påverka grundvattensituationen i området och ligger inom

Bästeträsks avrinningsområde. Med de omfattande skyddsåtgärder och

försiktighetsmått som kommer att vidtas för att minimera inverkan på de

hydrologiska förhållandena kommer någon påverkan på Bästeträsk inte att

uppkomma. Det är i detta avseende uteslutet att tala om en påtaglig skada.

Sammantaget menar Nordkalk i första hand att Bungetäkten inte bör bedömas

medföra en påtaglig skada på Bästeträsk med omgivningar. Det främsta skälet är att

täkten tar en så relativt sett liten areal i anspråk och att kvarvarande delar är

tillräckligt stora och sammanhängande för att förekommande djur- och växtarter ska

kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga populationer. Denna bild förstärks

ytterligare av att stora delar av omgivande områden är skyddade som naturreservat

och Natura 2000-områden. Det är därför liten risk för att dessa områden kommer att

exploateras. Riksintresset för kalkstensbrytning ska därför äga företräde.

Om påtaglig skada anses uppkomma äger intresset av kalkstensbrytning företräde

Naturvårdsverket har publicerat ett allmänt råd (NFS 2005:17) rörande tolkningen

av begreppet påtaglig skada enligt 3 kap 6 § miljöbalken. I råden kan bl.a. följande

läsas.

”Påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön kan uppstå om en åtgärd kan mer än


DOM 2008-12-19

obetydligt skada något eller några av de natur- kultur- eller friluftsvärden som utgör

grunden för riksintresset /.../.”

Naturvårdsverket sätter här nivån på vad som kan utgöra en påtaglig skada tämligen

lågt. Mer än obetydlig skada görs synonymt med påtaglig skada. Enligt Nordkalks

uppfattning är det tveksamt om en sådan vid tolkning rent semantiskt kan inrymmas

i begreppet påtaglig skada.

Skulle miljödomstolen anse att Bungetäkten med tillhörande transportband utgör en

påtaglig skada på riksintresset Bästeträsk med omgivningar gör Nordkalk gällande

att företräde i detta fall ska ges åt kalkstensbrytningen. Kalkstensfyndigheten på

platsen har enligt Nordkalks uppfattning större betydelse för landet som

materialresurs än som naturvårdsobjekt i ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Det

finns ett omedelbart "behov" av att utnyttja området som bergtäkt för att säkerställa

industrianläggningen i Storugns behov av råvaruförsörjning efter 2010 när

nuvarande fyndighet vid Klinthagen beräknas vara utbruten. Bungetäkten beräknas

räcka till ca 2035 vilket motsvarar kravet på en långsiktigt god hushållning. Någon

alternativ fyndighet som ens tillnärmelsevis kan jämföras med Bungetäkten finns

inte. Utan råvaruförsörjning i form av kalksten kan industrianläggningen i Storugns

inte bedrivas vidare. I detta sammanhang måste också den gotländska kalkstenens

betydelse för svensk basindustri, främst stålindustrin, tas i beaktande.

Vad gäller frågan om långsiktighet bör här även nämnas Nordkalks avsikt att

avsätta en del av intäkterna av det utbrutna materialet i en fond för främjandet av

näringslivets utveckling i området i framtiden.

Miljöbalkens utgångspunkt är att god hushållning innebär att man ska kunna

utnyttja mark- och vattenområden för flera olika ändamål samtidigt genom god

planering och hänsyn från respektive verksamhet. Bungetäkten innebär inte ett

hinder mot att Bästeträsk med omgivningar även fortsättningsvis utgör ett

riksintresse för naturvårdsändamål. Med de försiktighetsmått och skyddsåtgärder


DOM 2008-12-19

som föreslås kommer Bungetäkten gott och väl kunna bedrivas inom området och

samexistera med naturvårdsintresset på norra Gotland.

Proportionalitetskravet

Företrädare för naturvårdsintresset, och då främst Naturvårdsverket, har anfört att

Bungetäkten inte bör få brytas ut med hänsyn till områdets naturvärden. Detta

absoluta bevarandeanspråk på området innebär i sin förlängning att Nordkalk skulle

gå miste om brytvärd kalksten på bolagets fastighet som kan värderas till tiotals

miljarder kronor.

Av 7 kap 25 § miljöbalken framgår att hänsyn ska tas även till enskilda intressen.

En inskränkning i den enskildes rätt att använda mark eller vatten som grundas på

skyddsbestämmelserna i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet

med skyddet ska tillgodoses. Det ska således finnas en rimlig balans eller

proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund

av inskränkningen.

Enligt vad lagrådet anförde måste denna princip iakttas vid tillämpningen av alla

bestämmelser i miljöbalken som kan medföra inskränkningar i rätten att använda

sin egen mark. Proportionalitetsprincipen gäller således inte endast vid beslut om

naturreservat eller Natura 2000-områden utan även vid tillståndsprövning och vid

tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna etc. Det är utomordentligt stora

skador och förluster som skulle drabba Nordkalk om Bungetäkten inte får brytas ut.

Fastigheten är inte oundgängligen nödvändig för att tillgodose naturvårdsintresset i

området. Någon ersättningsrätt för Nordkalk följer inte av 31 kap miljöbalken vilket

ytterligare minskar utrymmet för vad som kan anses som proportionella och rimliga

inskränkningar i användanderätten. Det naturvården vinner med ett bevarande av

täktområdet står inte i rimlig proportion till den skada som skulle drabba Nordkalk

och andra samhällsintressen.


DOM 2008-12-19

Täktverksamheten

Teknisk beskrivning m.m.

Bungetäkten kommer att brytas ut under 25 års tid med en takt av ca 2,5 miljoner

ton kalksten per år. Brytning kommer att ske vid två fronter för att erhålla de två

olika stenkvaliteter som finns i fyndigheten. Enligt vad som framgår av täktplanen

sker brytningen två pallar (nivåer) och brytningen är indelad i fem etapper. Fullt

utbruten blir täkten ca 170 hektar och mellan 12 och 23 m djup.

Täktverksamheten inleds med att skogen avverkas och marken avbanas med

grävmaskiner så att berget blottläggs. Avbaning sker eftersom brytfronterna flyttas.

Avbaningsmassorna läggs inledningsvis upp efter den västra kanten så att

avrinningen kan samlas upp och kontrolleras. Efterhand kan massorna läggas upp

nere i täkten. Det bör noteras att marktäcket överlag är mycket tunt på fastigheten.

Brytningen sker genom att hål borras för laddning av sprängmedel. Borrning utförs

av en larvburen borrigg och laddning med en särskild bulkbil. Inget sprängmedel

förvaras i täkten. Losstagning (sprängning) sker med tidsfördröjning mellan

borrhållen för att minska buller och vibrationer. Sprängning beräknas ske 3-4

gånger per vecka med 1-2 salvor per tillfälle men styrs ytterst av behovet av sten.

En grävmaskin lastar upp stenen på truckar för transport till grovkrossen i täkten.

Det krossade materialet förs därefter till transportbandet och vidare till fabriken i

Storugns. För att minimera risken för spill och läckage sker tankning på tät yta.

Drivmedelstankar är försedda med påkörningsskydd och invallade till hela sin

volym.

Arbete i Bungetäkten kommer att pågå året runt och huvudsakligen under dagtid

vardagar. Under begränsade perioder kan även natt och helgarbete förekomma.

Detta gäller dock inte sprängning. Omkring tolv personer kommer att arbeta i täkten

och vissa personalutrymmen anordnas. Behovet av elektrisk energi kommer att

tillgodoses genom leveranser som förutsätter viss utbyggnad av elnätet.


DOM 2008-12-19

Miljökonsekvenser

Den främsta miljöpåverkan av själva täktverksamheten är att området tas i anspråk

med den påverkan på naturmiljön och landskapsbilden som detta innebär. Täkten

kommer dock inte att kunna ses förrän man kommer direkt inpå den och inte heller

synas från t.ex. Fårösundsvägen. I området förkommer endast begränsat friluftsliv.

Genom att transporter sker på ett transportband uppkommer inte heller någon ökad

trafik i området. Vad gäller påverkan på själva naturmiljön är det främst effekterna

på livsbetingelserna för vissa hotade och sällsynta arter som är av betydelse.

Övriga störningar från täktverksamheten är främst buller, damning, vibrationer och

luftstötar. Enligt vad som sagts ovan är Bungetäkten bra lokaliserad sett ur

störningssynpunkt med tanke på att det inte finns några bostäder eller byar i

omgivningen. Även i denna del är det främst dessa störningars påverkan på

omgivande naturmiljö som är av intresse vid prövningen. Bullret från täkten liknar

mest ett bakgrundsbrus som avklingar med avståndet. Eventuellt dammpåslag

utgörs av kalkdamm som sköljs bort när det regnar, dvs. samma material som

berggrunden. Störningarna sträcker sig endast något hundratals meter från täktens

brytfronter. Med föreslagna skyddsåtgärder innebär Bungetäkten endast en

obetydlig risk för föroreningar av grundvatten och omkringliggande våtmarker.

Täktverksamheten kommer ha försumbar inverkan på luftkvaliteten. Verksamheten

genererar överlag mycket begränsade utsläpp och avfallsmängder. Det bör här

vidare noteras att störningarna till stor del kommer att flytta sig med brytfronterna

under täktens utbrytning under en 25-årsperiod. Störningarna är i detta perspektiv

relativt tillfälliga till sin karaktär.

De allmänna hänsynsreglerna

Kunskapskravet

Nordkalk har mycket lång erfarenhet av, och gedigen kunskap om

kalkstensbrytning på Gotland liksom av den omgivningspåverkan som

verksamheten medför. De erfarenheter, rutiner och metoder som används för att


DOM 2008-12-19

minimera risker och påverkan och som utvecklats i nuvarande verksamhet kommer

att användas även i Bungetäkten.

Med hänsyn till de förhållandena som råder på norra Gotland har Nordkalk låtit

utföra långtgående utredningar, inventeringar och bedömningar av området. Detta

för att säkerställa att påverkan och störningar från verksamheten blir acceptabla. I

samband härmed har tänkbara miljörisker identifierats, värderats, och vid behov

skyddsåtgärder föreslagits för att begränsa den slutliga påverkan. Utredningarna

uppfyller vad som rimligen kan krävas och framstår som avsevärt mer omfattande

än vad som är normalt förekommande för denna typ av verksamhet.

Kravet på försiktighetsmått och bästa tillgängliga teknik

Nordkalk kommer att vidta de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs för

att förebygga, hindra och motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet

för människors hälsa eller miljön. Den täktverksamhet som kommer att bedrivas i

Bungetäkten kommer i stora delar vara identisk med den nuvarande verksamheten i

Klinthagen. Nordkalk är ett ledande bolag vad det gäller kalkstensbrytning och

sprängteknik och känner väl till de Gotländska förhållandena. Åtgärder kommer att

vidtas för att minimera risken för olyckor inom och utom täktområdet.

Varningsskyltar samt ett staket längs den norra och södra täktkanten kommer att

varna allmänheten. Arbets- och säkerhetsinstruktioner samt utbildning och

fastställda rutiner för personalen bidrar till att förebygga incidenter och oförutsedda

händelser.

Den teknik och de försiktighetsmått som används för att minimera damm, buller

och vibrationer i den nuvarande täkten i Klinthagen kommer även att tillämpas i

Bungetäkten. I Klinthagen är det främst närheten till omkringboende som motiverar

långtgående begränsningar av omgivningspåverkan. Detta är inte förhållandet vid

Bungetäkten. Bolaget kommer trots detta minimera störningar kring täkten på

motsvarande sätt av hänsyn till djur, växter och naturmiljön i övrigt.

Nordkalks utarbetade åtgärdsprogram mot damning kommer att tillämpas i

Bungetäkten innefattande bl.a. vattenbegjutning av vägar och uppsamling av


DOM 2008-12-19

borrdamm. Krossen kommer på sikt att sänkas ner i täkten för att minimera buller.

Genom att delvis ny utrustning och ny teknik kommer att användas i Bungetäkten

kommer störningarna minska ytterligare.

Genom rutiner för drivmedelshantering, invallning, beredskap för sanering etc.

kommer risken för förorening av grundvatten att minimeras och kontrolleras.

Hantering av täktvatten kommer också att ske så att risken för förorening av

omgivande vattensystem kan undvikas. Olika vattenströmmar kommer så långt som

möjligt hållas separerade t.ex. att vatten från brytfronten och nederbörd respektive

inträngande grundvatten hålls åtskilda. Klarningsbassänger med oljeavskiljare och

omfattande kontroll innan bortledande sker ska ytterligare säkerställa detta.

Sammantaget menar Nordkalk att den planerade verksamheten vid Bungetäkten väl

motsvarar miljöbalkens krav på bästa tillgängliga teknik.

Hushållning, kretslopp och produktval

Den kalksten som bryts kommer till användning i bolagets verksamhet och i de

kalkstensprodukter som framställs. Genom användning av ny teknik kommer

fraktionen finmaterial och därmed materialförlusten minska med åtminstone en

fjärdedel jämfört med idag. Den nya tekniken är bl.a. resultatet av ett EU-projekt

som Nordkalk medverkat i. Fraktioner som inte kommer till användning i

produktionen lämnas kvar och återanvänds i samband med efterbehandlingen av

täkten.

Nordkalk har genom åren arbetat för att successivt minska den specifika laddningen

vid sprängning. Vetenskapliga utvärderingar har visat att de markvibrationer som

bolaget uppnått i sin verksamhet är bland de lägsta i hela landet.

Arbetsmaskinerna drivs med diesel och kommer att uppfylla gällande

utsläppsbestämmelser. Utöver drivmedel och sprängämneshantering kommer endast

en mycket begränsad hantering av kemiska produkter att förekomma. Inom ramen

för Nordkalks interna miljöorganisation finns en Kemigrupp med uppgift att

fortlöpande utreda möjligheten att byta ut kemiska ämnen mot miljövänligare


DOM 2008-12-19

alternativ när så är möjligt. Endast små mängder avfall uppkommer i verksamheten

i övrigt.

De särskilda täktbestämmelserna

Vid prövning av en ansökan om tillstånd till täkt ska enligt 9 kap 6 a § miljöbalken,

behovet av det material som kan utvinnas vägas mot de skador på djur- och

växtlivet och miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Av nämnda

bestämmelse följer vidare att tillstånd inte får lämnas till en täkt som kan befaras

försämra livsbetingelserna för någon särskilt skyddsvärd djur- eller växtart.

Avvägning mellan behov och skada

Den huvudsakliga påverkan som uppkommer till följd av Bungetäkten är att ett

relativt opåverkat område som idag huvudsakligen utgörs av hällmarksskog tas i

anspråk. Fullt utbruten efter ca 25 år blir Bungetäkten ca 170 hektar. Omkring 100

hektar av området utgörs av hällmarksskog och drygt 30 hektar av våtmarker.

Knappt åtta hektar av området är upptagen i ängs- och betesinventeringen.

Hällmarkskogen betraktas som skoglig nyckelbiotop och värdekärna främst på

grund av sitt innehåll av död ved och rödlistade arter. Enligt vad som framgår av

MKB:n har omkring 1 100 hektar hällmarkskog på Gotland inventerats varav ca

680 hektar i Bästeträsks omgivningar. Till detta ska dock läggas den ännu ej

nyckelbiotopsinventerade kalkpräglade skogen inom de näraliggande Natura 2000-

områdena Bästeträsk och Bräntings haid. I praktiken innebär detta att Bungetäkten

ligger inom ett område med en total area av kalktallskog med höga naturvärden som

försiktigtvis kan uppskattas till åtminstone 1 400 hektar. Även efter etableringen av

Bungetäkten så kommer den återstående hällmarkskogen vara tillräckligt stor för att

härbärgera den mångfald av ekologiska nischer som krävs för att upprätthålla

artsammansättningen. Arter och individer trängs djupare in i skogarna men kommer

att finnas kvar i livskraftiga bestånd. Det bör här särskilt beaktas att lågt räknat ca

720 hektar av omgivande hällmarkskog har ett formellt skydd i egenskap av

naturreservat och Natura 2000-områden vilket förstärker bevarandemöjligheterna

för berörda arter och biotoper ytterligare.


DOM 2008-12-19

I sammanhanget bör vidare beaktas att Nordkalk för att kompensera de ca 100

hektar kalktallskog som tas i anspråk för Bungetäkten avser att avsätta ca 300

hektar skog på bolagets fastigheter.

Inom täktområdet finns ca 30 hektar våtmark som enligt våtmarksinventeringen

skulle tillhöra Släkmyr (klass 1). I själva verket tillhör våtmarksområdet inom

täkten de östligaste delarna av ett annat område, Gaistmyr. Den egentliga Släkmyr

ligger väster om Bräntings haids naturreservat och Natura 2000-område på ett

alltför långt avstånd från täkten för att kunna påverkas.

På Gotland finns totalt 24 000 hektar våtmarker 14 000 hektar tillhör klass 1 enligt

våtmarksinventeringen. Sammanlagt rör det sig om drygt 1 000 våtmarker.

Bungetäkten tar som sagt i anspråk drygt 30 hektar våtmark. Även vid

bedömningen av våtmarksförlust bör Nordkalks förslag till kompensationsåtgärder

beaktas. Bolaget är villigt att kompensera för förlusten av våtmark genom att stödja

länsstyrelsens arbete med restaureringen av våtmarker och småvatten inom andra

delar av Gotland.

Vid bedömningen av påverkan på område bör vidare noteras att täktområdet inte till

någon del utgörs av naturreservat, Natura 2000-område, kulturreservat eller

biotopskyddsområde. Bungetäktens påverkan på miljön i övrigt genom buller,

damm, utsläpp och påverkan på kulturmiljön i övrigt framstår som högst begränsad.

Sett ur störningssynpunkt är lokaliseringen mycket lämplig.

Trots Bungetäktens storlek framstår de skador på djur- och växtlivet och miljön i

övrigt som täkten kan befaras medföra som tämligen begränsade. Enligt vad som

anges ovan ska dessa effekter vägas mot behovet av utvinning av materialet.

Av behovsutredningen framgår Bungetäktens stora betydelse för Nordkalks fortsatta

verksamhet på norra Gotland. En avgörande faktor är tillgången på kalksten av en

viss kvalitet som tillgodoser kundernas behov. Det existerar inte några andra

kalkfyndigheter inom landet med samma goda egenskaper som den gotländska


DOM 2008-12-19

kalken. Av vad som närmare redogörs för i behovsutredningen motsvarar kvaliteten

t.ex. den svenska stål- och pappersindustrins behov, dvs. industrisektorer av största

betydelse för det svenska samhällets ekonomi och sysselsättning.

Kalkstensprodukterna har även en lång rad andra viktiga funktioner, av vilka vissa

är av direkt miljövårdande syfte t.ex. rökgasrening och vattenrening.

Alternativet att hämta motsvarande kvalitet utomlands t.ex. i Norge, Frankrike eller

England eller eventuellt Kanada eller Mexico, innebär ett flertal negativa

konsekvenser både för Nordkalk och bolagets kunder vad gäller logistik,

transportavstånd och kostnader. Följden skulle både bli ökad miljöbelastning och

förlorade arbetstillfällen på Gotland. Det kan vidare tas för givet att samma typ av

naturmiljö skulle behöva tas i anspråk oavsett i vilket land brytningen sker. Bolaget

har i dagsläget inte tillgång till några sådana fyndigheter. Av MKB:n framgår att

Bungetäkten utgör det enda rimliga gotländska alternativet.

Det kan konstateras att marknaden i dagsläget och under överskådlig tid har ett

behov av kalksten av den kvalitet som finns i Bungetäkten. Gjorda utredningar

rörande transportavstånd, logistik och kvalitetskrav visar att råvarubehovet inte kan

tillgodoses på något annat sätt. Ändamålet kan enligt Nordkalks uppfattning inte

uppnås med mindre intrång i miljön någon annanstans.

Förädlingsvärdet av Nordkalks verksamhet på Gotland uppgår lågt räknat till ca 650

mkr/år. Det motsvarar ett värde av Bungetäkten till minst 16-17 miljarder kr. Utan

säkrad råvaruförsörjning är risken dock att Nordkalks industriverksamhet i Storugns

tvingas till nedläggning. Detta utgör således det noll-alternativ som Bungetäktens

påverkan på naturmiljön ska ställas mot i behovsprövningen. Det rör sig här om

140-150 arbetstillfällen i vart fall under 25 år. Detta motsvarar årligen ca 43 mkr i

löner och ca 14 mkr i sociala avgifter. Vidare skulle omkring 150 leverantörer som

Nordkalk köper varor och tjänster av på Gotland, gå miste om ca 16 mkr per år.

Totalt sett kan således behovet av Bungetäkten värderas till uppemot 20 miljarder

kronor. Här har inte inräknats de negativa effekter i socialt och ekonomiskt


DOM 2008-12-19

hänseende samt ren värdeförstöring som följer med arbetslöshet och

företagsnedläggningar.

Enligt Nordkalks uppfattning framstår det som uppenbart att det ovan konstaterade

behovet av den kalksten som kan utvinnas överväger de relativt begränsade skador

på djur- och växtlivet och miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka.

Livsbetingelser för hotade arter m.m.

I enlighet med vad som framgår av MKB:n har det vid utförda inventeringar av

täktområdet påträffats en rad arter som är förtecknade på den svenska rödlistan.

Resultatet var inte oväntat. Rödlistan tar inte någon hänsyn till orsaken till varför en

art är hotad vilket t.ex. innebär att arter på gränsen till sitt klimatmässiga

utbredningsområde automatiskt upptas på listan. Gotlands gynnsamma klimat

innebär att en mängd arter som inte förkommer på fastlandet har sin norra

utbredning på ön. Det behöver däremot inte betyda att arten som sådan skulle vara

utrotningshotad. Det finns enligt Nordkalks uppfattning särskild anledning att i

detta fall ta denna omständighet i beaktande vid tillämpningen av den för täkter

särskilda bestämmelsen i 9 kap 6 a § miljöbalken om att livsbetingelserna för

hotade arter m.m. inte får försämras på grund av täktverksamheten.

Det bör vidare noteras att någon motsvarande inventering som den Nordkalk låtit

utföra på täktområdet och efter den tänkta dragningen av transportbandet inte torde

ha utförts någon annanstans på norra Gotland. En av de viktigare slutsatserna som

kan dras av inventeringarna är att det inte finns något som talar för att motsvarande

artrikedom och naturvärden inte skulle finnas även i omkringliggande områden. Det

saknas skäl att anta att de inventerade områdena skulle vara unika för norra

Gotland. Med största sannolikhet förekommer de påträffade arterna i motsvarande

mån i omkringliggande områden. Dessa områden omfattas till stor del av formellt

bevarandeskydd som naturreservat och Natura 2000-områden vilka har till syfte att

säkerställa en gynnsam besvarandestatus.


DOM 2008-12-19

Bland påträffade insekter är tallskalbaggarna av störst intresse i detta sammanhang.

För hårig dolkstekel, gulfläckig praktbagge, hårig blombock och reliktbock innebär

ianspråktagen hällmarkskog en påverkan på populationen. Återstående

hällmarktallskog bedöms dock vara tillräckligt stor för att hysa samtliga insektsarter

som lever där idag. Inte heller övriga insekters livsbetingelser kan befaras försämras

av täkten.

Bland inventerade kärlväxter är på motsvarande sätt kalknarv, alvarglim, brun

ögontröst, kalkmaskros och gaffelfibbla av särskilt intresse i beaktande av

bestämmelsen i 9 kap 6 a § miljöbalken. Av MKB:n framgår att kalknarven är väl

etablerad på stora delar av Gotland och att Bungetäkten därför inte kan anses utgöra

något hot mot arten. Vad gäller alvarglim innebär täkten en viss begränsad

habitatförlust men de huvudsakliga populationerna finns söderut på ön. Brun

ögontröst har endast påträffats i den sydvästra delen av egentliga Släkmyr och inte

på täktområdet. Den bedöms därmed inte påverkas av täkten. Två bestånd

kalkmaskros har påträffats på täktområdet. De främsta lokalerna har dock påträffats

nordost om täktområdet och då främst på Fårö. Dessa påverkas inte av

verksamheten.

Gaffelfibblan har tidigare varit relativt okänd och fördes upp på den svenska

rödlistan så sent som i april 2005. Arten är endemisk för Öland och Gotland vilket

betyder att dessa områden utgör artens världsutbredning. Endast ett 40-tal

förekomster är ännu så länge kända. Hälften av dessa har påträffats vid

inventeringen av täktområdet och efter den inventerade korridoren för

transportbandets tänkta sträckning. Detta talar starkt för att motsvarande

inventeringar i omkringliggande områden skulle leda till ytterligare fynd. Sex

förekomster påträffades på själva täktområdet. Nordkalk har mot denna bakgrund

för avsikt att som kompensationsåtgärd för förlorade växtlokaler för gaffelfibblan

stödja forskning och försök för att stödja artens fortlevnad. Inom ramen för detta

avser bolaget att stödja ett projekt för flyttning av befintliga bestånd från

täktområdet samt försök med att driva upp plantor för utplantering. Något hot mot

artens livsbetingelser kan Bungetäkten inte anses utgöra. Det bör här särskilt


DOM 2008-12-19

beaktas att arten tills helt nyligt varit relativt okänd vilket ger goda möjligheter till

upptäckt av hittills okända bestånd i omkringliggande hällmarksskogar.

Vad gäller fåglar är det observationer av ängshök och nattskärra som är av

huvudsakligt intresse i detta sammanhang. Det har framkommit uppgifter om att

havsörn finns i omgivande områden. Boets placering ligger dock på ett sådant

avstånd från täkten att det inte påverkas. Nattskärran är rödlistad och har vid studier

visat sig bli störd av friluftsliv. Genom att arten är nattaktiv påverkas den i mycket

låg grad av täktverksamheten. Det största hotet mot arten är den minskade tillgång

på häckningsmiljöer som följt av nedläggning av jordbrukslandskap i södra Sverige.

Minskade mängder ängs- och betesmark bidrar också till mindre mängder föda.

Någon risk för att arten skulle försvinna från Gotland på grund av täktverksamheten

finnsinte. Även ängshöken är rödlistad och har vid studier visat sig bli störd av

friluftsliv. Arten har också varit utsatt för äggsamlare. Inga säkra uppgifter om

häckande ängshök i närheten av täkten finns. Artens huvudsakliga utbredning i

Sverige är på Öland. På Gotland finns endast fåtal häckande par rapporterade.

Skälet till detta antas vara att näringsunderlaget är för dåligt. Den europeiska

populationen utanför Ryssland uppgår till ca 15 000 par och i Ryssland

uppskattningsvis 20 000 - 30 000 par. Sammantaget kan Bungetäkten inte anses

utgöra ett hot mot artens livsbetingelser.

Generellt gäller för fåglar att de visat sig bli mer störda av en fotgängare än av

fordon, t.ex. bil, båt eller flyg. Noterbart är också att det sedan lång tid pågår en

omfattande kalkstensbrytning i närområdet (Svenska Mineral AB:s, SMA,

kalkbrott på fastigheten Bunge Stucks 1:357). Det finns inte några dokumenterade

rapporter eller utredningar som pekar på att denna verksamhet skulle ha lett till

skador eller negativ påverkan på djurlivet i omkringliggande områden.

Sammantaget visar de omfattande utredningar Nordkalk låtit utföra i samband med

framtagandet av denna täktansökan att Bungetäkten inte kan antas försämra någon

berörd artslivsbetingelser i området. En starkt bidragande faktor till detta är att den

typ av livsmiljöer som direkt berörs av täkten kommer att finnas kvar i avsevärd


DOM 2008-12-19

omfattning och i mycket stora sammanhängande områden i omgivningen kring

täkten. Dessa områden har i många fall ett formellt starkt bevarandeskydd som

naturreservat och Natura 2000-områden vilket motverkar exploatering och därför

ger ett särskilt skydd åt förekommande arter och biotoper.

Transportbandet

Teknisk beskrivning

Bungetäkten ligger ca 9 km från Nordkalks hamn- och industrianläggning i

Storugns. Med transportbandet avses den krossade kalkstenen transporteras mellan

täkten och verket. Sett till de alternativa sätt som finns för att transportera den

utbrutna kalkstenen från täkten till Storugns framstår transportbandet som den

överlägset bästa lösningen. Detta ur såväl tekniskt miljömässigt, säkerhetsmässigt

som ekonomiskt hänseende. Alternativ som har valts bort som betydligt sämre i nu

berörda hänseenden är järnväg, linbana och olika former av fordonstransporter, t.ex.

med lastbil.

Transportbandet blir ca 9 km långt och uppdelat i tre segment med

omlastningsstationer däremellan. Konstruktionen blir två meter hög och två meter

bred och inklädd med plåt på ena sidan och på översidan. Samma modell används

idag mellan Storugns och den nuvarande täkten i Klinthagen. Längs med

transportbandet kommer en mindre serviceväg att dras.

Även den elkabel som behövs för att försörja krossen i Bungetäkten och

transportbandet med elkraft kommer att markförläggas i anslutning till

transportbandet. Bandet kommer att passera två vägar och tanken är att bandet dras

under dessa. Detta sker i samråd med Vägverket. Även trappövergångar kommer att

anordnas i erforderlig omfattning för att underlätta för friluftsliv och kringboende.

Närmare placering och utformning av övergångarna bestäms i samråd med

tillsynsmyndigheten. Transportbandet kommer att byggas ut i sin helhet innan

brytningen i Bungetäkten påbörjas. Under anläggningsskedet bedöms en upp till 30

m bred zon tas i anspråk. Upphandling och anläggande av transportbandet beräknas


DOM 2008-12-19

ta ca ett och ett halvt år. När transportbandet inte längre behövs kommer det att

monteras ner.

Miljöpåverkan

Av MKB:n framgår bl.a. följande med avseende på transportbandets miljöpåverkan.

Transportbandet innebär en viss förändring av landskapsbilden. Ytmässigt tar den

mindre än 30 hektar mark i anspråk. Till största delen utgörs marken av

hällmarktallskog. Vissa mindre våtmarker kommer också att påverkas. I långa

stycken kommer transportbandet att döljas i skogen. Främst vid passagen av vägen

mellan Fleringe och Rute och omkringliggande öppna områdena kommer bandet

dock att synas. Transportbandet är så lågt och smalt att det inte bedöms utgöra

något hinder för insekter, fåglar eller vindspridda frön. Bandet är inte tätt under.

Mindre djur kommer därför kunna passera under bandet som för övrigt är avstängt

under nattetid. Den störning som transportbandet ger upphov till under drift är

huvudsakligen ett begränsat buller. Mänsklig närvaro kommer endast undantagsvis

förekomma efter anläggningsskedet. Bullret dämpas av att bandet delvis är inbyggt

och kan närmast beskrivas som ett bakgrundsbrus. Ljudnivån avklingar till en låg

nivå på ett relativt kort avstånd från bandet. Damm från transportbandet faller rakt

ner och sprids inte i omgivningen.

Tillåtlighetsfrågor avseende transportbandet

Några Natura 2000-områden eller andra skyddade områden tas inte i anspråk för

dragningen av transportbandet. Transportbandet korsar Mölner myrs utlopp

(Mölnerbäcken) och kommer därför utformas att så vattenflödet i bäcken inte

påverkas.

En viss påverkan på landskapsbilden är oundviklig men framstår som godtagbar.

Påverkan är inte heller permanent utan landskapsbilden återställs på sikt när bandet

monteras ner. Stor omsorg kommer läggas på att i samråd med kringboende och

tillsynsmyndigheten välja och utforma lämpliga platser för övergångar.

Barriäreffekten för olika djurarter framstår som högst begränsad. En lång rad

försiktighetsmått kommer att vidtas för att förhindra och motverka eventuella


DOM 2008-12-19

störningar från transportbandet. Omlastningsstationerna blir inbyggda och utrustas

med filter för dammbekämpning. Stup och trattar är gummiklädda för att minska

buller.

Vid passager av vattendrag läggs trummor ner eller lyfts bandet för att inte påverka

flödena. Passagerna överdimensioneras också här för att underlätta för

vattenlevande djur att passera. För att undvika att kabeldiket ska kunna dränera

ytvatten fylls diket med tät lera med jämna mellanrum. Efter verksamhetsperioden

monteras transportbandet ner och landskapsbilden återgår till den ursprungliga.

Vattenverksamheten

Teknisk beskrivning

Hanteringen av vatten i Bungetäkten syftar främst till att upprätthålla en oförändrad

vattenbalans i omgivningen och att skydda vattenresursen och omkringliggande

våtmarker (i förlängningen Bästeträsk) och enskilda brunnar. För att säkerställa

detta ska mängden inträngande vatten i täkten minimeras samt det vatten som

bortleds kontrolleras med avseende på vattenkvalitet. Huvudsaklig tillrinning till

täkten kommer från sydväst. Längs de delar av täkten som direkt gränsar mot

våtmarkerna i Släkmyrskomplexet kommer ett avskärmande dike/vall att anläggas i

syfte att upprätthålla vattenbalansen och i möjligaste mån bibehålla flödesmönstret

norrut. Den periodiska bäckfåran i täktens västligaste del leds om i samma syfte.

Täkten kommer att öppnas på två ställen och brytas ut i olika etapper. Detta innebär

att två pumpstationer med tillhörande sedimenteringsbassänger/pumpdammar

kommer att anläggas i täkten. Inom täkten anordnas diken för vattenstyrning mot

bassängerna i täkt med täktens utvidgning.

Pumparna dimensioneras för att omhänderta beräknat tillflöde av inträngande

grundvatten, ytvatten, nederbörd och smältvatten (täktvatten). Medelflödet vid fullt

utbruten täkt uppgår uppskattningsvis till 35 l/s (ca 100 m³/h) varav två tredjedelar

utgör nederbördsvatten inom själva området.


DOM 2008-12-19

Efter sedimentering rinner klarvattnet över i pumpdammarna. Efter kvalitetskontroll

pumpas täktvattnet över pallkanten fördelas ut i lugna flöden via

infiltrationsdammar vid sidan om själva dagbrottet. Huvuddelen återförs österut mot

Ojnaremyr och en mindre del västerut mot Släkmyr och våtmark vid Bästeträsk. På

så sätt upprätthålls omgivande våtmarkers vattenbalans. Den mer exakta

utformningen anpassas efter rådande förhållanden och med täktens utvidgning.

Miljöpåverkan och inverkan på grundvattenförhållandena

Med hänsyn till de i många fall komplexa grundvattenförhållanden som råder på

Gotland har Nordkalk låtit genomföra mycket noggranna utredningar och

undersökningar av de hydrogeologiska förhållandena på och omkring Bungetäkten.

Utöver egna utredningar och undersökningar i form av nivåmätningar och

smalhålspumpning m.m. har befintligt kunskapsunderlag insamlats och utvärderats,

t.ex. erfarenheter från andra kalkbrott och utvärderingen av Gotlands kommuns

provpumpning i närheten av Fårösund. SGU har genomfört en hydrogeologisk

bedömning som ligger till grund för bedömt influensområde. Sammantaget innebär

detta att kunskapsläget vad det gäller bedömd hydrologisk påverkan från

Bungetäkten måste bedömas som mycket gott.

Bolagets utredningar visar att Bungetäkten ligger på gränsen mellan ett västligt

område med tätt berg och högre stående grundvattennivåer och ett östligt område

med sprickigare ytberg och varierande grundvattenyta ca 5 m under marken.

Det finns inget som tyder på avvikelser liknande de som upptäcktes vid den

kommunala provpumpningen sydost om Bungehöjden i området mot Fårösund.

Detta område utgör ett eget hydrauliskt system med god tillrinning av vatten.

Grundvattensänkningen fortplantade sig hastigt mot sydost vid provpumpningen

och avbröts. Under samrådsförfarandet har enskilda brunnsägare framfört farhågor

om att Bungetäkten skulle kunna medföra liknande avsänkningar av grundvattnet.

Det finns dock inget som tyder på att Bungetäkten skulle orsaka liknande långväga

grundvattensänkningar. En utförd brunnsinventering visar att antalet brunnar i


DOM 2008-12-19

Bungetäktens närhet är mycket lågt, endast ett tiotal inom en radie på 2 km från

täkten. Inom bedömt influensområde finns endast en brunn.

Bungetäkten ligger i sin helhet inom Bästeträsks avrinningsområde. Området kan

indelas i olika delavrinningsområden som försörjer de olika våtmarkerna som leder

ner mot sjön Bästeträsk. Till största del ligger Bungetäkten inom avrinningsområdet

för Ojnaremyr -Tvärlingsmyr - Bästeträsk. Endast de nordvästliga delarna av

Bungetäkten förmodas rinna av västerut i systemet Släkmyr - våtmark vid

Bästeträsk.

Sjön Bästeträsk kommer inte att påverkas av Bungetäkten, vare sig med avseende

på vattenkvalitet eller vattentillgång. Hanteringen av vattnet i täkten sker på ett

sådant sätt att kvaliteten på det bortledda vattnet inte i något väsentligt hänseende

ska skilja sig från opåverkat vatten. De utredningar som utförts visar att insamlat

vatten i täkten inte kommer att skilja sig nämnvärt från omgivande vatten.

Avståndet från täkt till sjö, tillsammans med det faktum att transporten sker genom

berget eller via våtmarker medför att det tar en avsevärd tid innan vattnet når

Bästeträsk varvid det poleras ytterligare. Bungetäkten kommer inte att tillföra eller

förbruka något vatten utan endast att ändra strömningsmönstren i täktens närhet.

Fullt utbruten bedöms Bungetäkten ge upphov till ett influensområde på maximalt

upp till 300 m från täktkanten. Bedömningen baserar sig i hög grad på erfarenheter

från Filehajdar-brottet. Utredningen visar att de hydrogeologiska förhållandena är

jämförbara.

Det bör dock understrykas att grundvattenavsänkningen minskar avsevärt med

avståndet från täktkanten. Längs den västra sidan av täkten, mot Bräntings haid, där

berget är tätare bedöms avsänkningszonen begränsas till några tiotal meter. Inom

resten av det försiktigtvis angivna influensområdet på 300 m blir avsänkningen mer

teoretisk och knappast ens mätbar. Mot öster där berget är sprickigare sträcker sig

influensområdet sannolikt något längre.


DOM 2008-12-19

Den naturliga tillgången på vatten i våtmarkerna i närheten av Bungetäkten varierar

stort under året, från rikligt under vintern till nästa torrlagda vissa somrar. Detta

visar att tillrinningen främst beror på nederbörd och snösmältning. Eftersom

grundvattenytan varierar med flera meter under året har våtmarkerna bara kontakt

med grundvatten under vissa perioder. De våtmarker som vilar på tillräckligt tätt

berg med täta bottnar kommer inte alls att påverkas av en grundvattensänkning.

Observationer från täktområdet visar att våtmarkerna företrädesvis uppträder på tätt

berg.

Genom återledning av omhändertaget vatten från täkten kommer vattenbalansen för

våtmarkerna att upprätthållas. Den sammanlagda våtmarksarealen utanför

täktområdet blir därför oförändrad.

Ojnaremyr ligger direkt nedströms Bungetäkten och är därför den myr som i första

hand påverkas av förändrade inströmningsmönster. Det är också mot Ojnaremyr

som huvuddelen av det omhändertagna täktvattnet kommer att återledas. Genom

kontroll av vattenkvalitet och vattennivåer kommer myrens övergripande

ekologiska funktion och utbredningsområde bevaras intakta. Påverkan på den

uppströms belägna våtmarken vid Släkmyr bedöms bli obetydliga.

Sakägare

Av den brunnsinventering som genomförts framgår att antalet brunnar i närheten av

Bungetäkten är mycket lågt. Endast en enskild brunn på fastigheten Bunge Ducker

1:39 omedelbart söder om täkten ligger inom beräknat influensområde. Det kan inte

uteslutas att brunnen kan påverkas av grundvattensänkningen. Ägaren till

fastigheten Bunge Ducker 1:39 är därför att anse som sakägare i målet.

Utanför influensområdet, inom en radie av 1 km, har endast ett tiotal ytterligare

brunnar påträffats. Dessa ligger samtliga söder om täkten på andra sidan av länsväg

148 mot Fårösund. Brunnarna ligger på andra sidan vattendelaren söder om täkten,

dvs. i ett annat hydrologiskt system. Dessa brunnar kan därför inte påverkas av

vattenverksamheten. Övriga fastigheter inom influensområdet bedöms inte utsättas


DOM 2008-12-19

för en sådan risk för skada eller olägenhet till följd av vattenverksamheten att

ägarna är att betrakta som sakägare.

Allmänna hänsynsregler

Utformningen av vattenverksamheten är i sig en del av en skyddsåtgärd som syftar

till att skydda omgivande våtmarker och hydrologiska system. Lokaliseringen av

vattenverksamheten följer av naturliga skäl täktens lokalisering. För att säkra

vattenkvaliteten kommer olika delströmmar i täkten hållas separerade så långt detta

är möjligt. Olika strömmar är t.ex. vatten från brytfronten, lakvatten från

avbaningsmassor och regnvatten.

En viktig fråga är att säkra drivmedelshanteringen i täkten. All tankning måste ske

över särskilda hårdgjorda ytor. Tankarna ska vara invallade till hela sin volym och

försedda med särskilda påkörningsskydd. I anslutning till samtliga fordon och

tankar kommer saneringsutrustning att finnas tillgänglig. Eftersom verksamheten

sker under grundvattenytan och täkten hålls torr genom pumpning råder ett

uppåtriktat vattentryck vid täktens botten. Där tidigare vattenmättat berg tryckt

tillbaka grundvattnet etableras ett tomrum. I takt med att mottrycket försvinner

kommer grundvattnet att pressas uppåt. Det innebär att ett eventuellt spill endast

mycket långsamt kommer att spridas ner i grundvattnet.

Vattnet som samlas upp i täkten kommer att passera klarningsbassänger försedda

med oljeavskiljare. Vattnets kvalitet kontrolleras innan det leds vidare. Vid

avvikelser kan beslut tas om särskilda reningsåtgärder eller om att leda vattnet till

havet eller att det körs till Storugns. Skulle en oförutsedd grundvatteninträngning

ske i täkten kan tätning ske med betong eller genom injektering.

Kontrollprogrammet för grund- och ytvatten utgör en integrerad del av

skyddsåtgärderna för att minimera eventuell påverkan. En viktig del i detta är att

genom en nulägesbeskrivning fastslå naturliga variationer i vattenflödena redan

innan täktverksamheten påbörjas. Nordkalk har mot denna bakgrund redan påbörjat

en omfattande nulägesinventering avseende grundvattennivåer, vattenkvaliteter etc.


DOM 2008-12-19

Det är också viktigt att notera att Bungetäkten bryts ut stegvis under en lång följd av

år och att ökade kunskaper om täktens påverkan på omgivningen således kan vinnas

successivt och fortlöpande tas till vara i skyddsarbetet.

Förbud mot utsläpp av avloppsvatten i Bästeträsk

Genom beslut 1973-04-27 meddelade Kungl. Maj:t med stöd av 2 § fjärde stycket

och 8 § miljöskyddslagen förbud mot allt utsläppande från mark, byggnad eller

anläggning av avloppsvatten fast ämne eller gas, utöver vad som för närvarande

äger rum, i sjön Bästeträsk med tillflöden och källsjöar i Gotlands län samt mot

uppläggande av fast avfall så att nämnda vattenområden kan förorenas.

Enligt vad som framgår av beskrivningen av vattenverksamheten ovan kommer det

grundvatten som pumpas upp ur täkten att efter noggranna kvalitetskontroller

infiltreras i marken inom det område som berörs av 1973 års beslut. Enligt

Nordkalks uppfattning strider inte den planerade verksamheten mot 1973 års beslut

om förbud mot utsläpp av avloppsvatten. Det bortledda grundvattnet bör inte

betraktas som avloppsvatten i strikt juridisk mening. Det rör sig dessutom inte om

ett direkt utsläpp i sjön Bästeträsk eller dess tillflöden och källsjöar. Förbudet kan

enligt ordalydelsen inte anses omfatta infiltration i marken på det sätt som nu är

aktuellt. Verksamheten kan inte anses strida mot beslutet.

Planerad vattentäkt i Bästeträsk

Tekniska nämnden Gotlands kommun har upplyst att nämnden inlett ett

tillståndsförfarande i avsikt att leda bort vatten från Bästeträsk för allmän

vattenförsörjning samt ett förfarande för att inrätta ett vattenskyddsområde.

Enligt vad som framgår av de utredningar och bedömningar som Nordkalk låtit

utföra inom ramen för MKB-förfarandet kommer vare sig vattenkvaliteten eller

vattentillgången i Bästeträsk att påverkas av Bungetäkten. Täkten kommer vidare på

grund av det stora avståndet till sjön endast att ligga i en eventuell framtida yttre

skyddszon och måste med hänsyn till den ringa föroreningsrisken anses förenlig

med Tekniska nämndens planerade vattentäkt.


DOM 2008-12-19

Samhällsekonomisk tillåtlighet

Enligt 11 kap 6 § miljöbalken får en vattenverksamhet endast bedrivas om dess

fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och

olägenheterna av den. Nyttan av vattenverksamheten består främst i att den är

nödvändig för genomförandet av den planerade täktverksamheten. Den fungerar

ytterst som en skyddsåtgärd. Det kapitaliserade värdet av Bungetäkten har beräknats

till ca 17 miljarder kr. Till detta kommer den nytta i form av sysselsättning,

näringspolitiska aspekter m.m. Mot den samlade nyttan av verksamheten ska vägas

kostnaderna för den planerande täktverksamheten. Den sammanlagda

investeringskostnaden kan beräknas till ca 250 mkr varav ca 1-5 mkr avser kostnad

för utförande av vattenverksamheten i täkten. Nyttan av verksamheten överstiger

således kostnaderna. På grund härav och då några skador till följd av

vattenverksamheten inte förutses bör tillåtlighetskravet enligt bolagets uppfattning

vara uppfyllt.

Arbetstid och tid för anmälan av oförutsedd skada

Med hänsyn till att arbetena för vattenverksamheten delvis är avhängiga av täktens

stegvisa utvidgning hemställes om att arbetstiden sätts till 10 år från det att domen

vunnit laga kraft. Tiden för anmälan av oförutsedd skada bör stättas till 10 år från

utgången av arbetstiden.

Natura 2000-prövningen

Om Bungetäkten innebär en betydande påverkan på de livsmiljöer och arter som

skyddas enligt bestämmelserna för Natura 2000-områden Bräntings haid respektive

Bästeträsk krävs ett särskilt tillstånd för verksamheten. Tillstånd får endast ges om

påverkan från verksamheten ensam eller tillsammans med andra planerade

verksamheter eller åtgärder inte är så ingripande att den eller de livsmiljöer som

avses skyddas i området kan skadas, eller medför att den art eller de arter som avses

skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i

området av arten. För Bungetäktens del innebär detta att det är den samlade

påverkan från täktverksamheten, vattenverksamheten samt transportbandet som ska


DOM 2008-12-19

bedömas. Eftersom täkten angränsar till Bräntings haid och Bästeträsk har Nordkalk

bedömt att områdena påverkas på ett sådant sätt att MKB:n ska belysa denna

påverkan.

Fågeldirektivet och habitatdirektivet

Natura 2000 är det nätverk av skyddsvärda områden som alla EU:s medlemsstater

ska bidra till att skapa enligt två olika direktiv, habitatdirektivet (92/43/EEG)

respektive fågeldirektivet (79/409/EEG). I särskilda bilagor till dessa direktiv listas

de arter och naturtyper för vilka områden ska pekas ut. Det bör noteras att urvalet av

arter enligt direktiven i många stycken inte passar svenska förhållanden utan utgår

från ett mellaneuropeiskt perspektiv. En hel del vanliga naturtyper och arter i

Sverige tas ändå upp i bilagorna eftersom de nästan är helt borta i Mellaneuropa.

Det är här viktigt att notera att alla områden som innehåller arter eller naturtyper

enligt de båda direktivens listor inte behöver finnas med i nätverket och beredas

skydd. Endast tillräckligt många områden för att säkra arternas och livsmiljöernas

långsiktiga existens i ett europaperspektiv. Prövningen enligt Natura 2000-

bestämmelserna ska således ske med avseende på det direktiv som legat till grund

för utpekandet samt avseende de arter och livsmiljöer som föranlett utpekandet

enligt direktivet. Den omständighet att det kan förekomma arter eller naturtyper i

området som finns med i direktivens listor men som inte föranlett något utpekande

ska därför inte beaktas. På motsvarande sätt saknar det i sammanhanget betydelse

att det på själva täktområdet finns arter och naturtyper som i och för sig omfattas av

direktivens bilagor. Bägge områdena har utpekats enligt habitatdirektivet men

däremot inte enligt fågeldirektivet.

Livsmiljöer, djur- och växtarter som skyddas i Bräntingshaid och Bästeträsk

Följande livsmiljöer och arter har enligt Naturvårdsverkets förteckning (NFS

2004:8) föranlett utpekandet av Bräntings haid enligt habitatdirektivet.

Livsmiljöer:

- Gräsmarker på kalkhällar 6110

- Nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker 6280


DOM 2008-12-19

- Fuktängar med blåtåtel eller starr 6410

- Kalkkärr med gotlandsag 7210

- Rikkärr 7230

- Västlig taiga 9010

- Skogsbevuxen myr 91

Arter:

- Styv kalkmossa 1988

För Bästeträsks del avser utpekandet enligt habitatdirektivet följande livsmiljöer

och arter.

Livsmiljöer:

- Perenn vegetation på steniga stränder 1220

- Kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger 3140

- Enbuskmarker på hedar eller kalkgräsmarker 5130

- Gräsmarker på kalkhällar 6110

- Kalkgräsmarker 6210

- Nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker 6280

- Fuktängar med blåtåtel eller starr 6410

- Kalkkärr med gotlandsag 7210

- Rikkärr 7230

- Västlig taiga 9010

- Skogsbevuxen myr 91 DO

Arter:

- Smalgrynsnäcka 1014

- Bred gulbrämad dykare 1081

- Stensimpa 1163

- Kalkkrassing 1493


DOM 2008-12-19

Påverkan på Natura 2000-områdena

Bungetäktens konsekvenser för Natura 2000-områdena är i hög grad beroende på

avståndet mellan täkten och de livsmiljöer och arter för vilka respektive område har

utsetts. Eftersom vare sig själva täkten eller transportbandet tar någon del av Natura

2000-områdena i anspråk begränsas störningarna till buller, damm, förändrad

hydrologi samt vissa kanteffekter.

Nordöstra delen av Bräntings haids Natura 2000-område gränsar till Bungetäkten

längs en sträcka av en kilometer. Berörd naturtyp är först och främst våtmarken i

nordväst som sträcker sig från det egentliga Släkmyr väster om Bräntings haid

genom Natura 2000-området och ett stycke in på Bungetäktens område. Våtmarken

består av rikkärr och kalkkärr med gotlandsag. Direkt gränsande naturtyper är

därutöver västlig taiga och nordiskt alvar. En viktig fråga är påverkan på områdets

hydrologi. Av MKB:n framgår att denna bedöms bli ringa. En orsak härtill är att

Natura 2000-området ligger uppströms täkten och att tillrinningen därför inte

påverkas. Genom avgränsande diken och säkerställande av det flöde som sker via

bäcken norrut bibehålls de naturliga vattenflödena mellan de olika våtmarkerna.

Våtmarkerna är till största del ytvattenförsörjda och inte beroende av grundvatten.

Grundvattenpåverkan fortplantar sig också kortare uppströms än nedströms. I

praktiken uppkommer sannolikt en grundvattensänkning högst något tiotal meter

från täktkanten, dvs. inom avbaningszonen mot Natura 2000-området Bräntings

haid. I sådana fall blir det inte fråga om någon grundvattensänkning alls inom

Natura 2000-området. Vad gäller övriga livsmiljöer i kantzonen, västlig taiga och

nordiskt alvar är det främst ökad solexponering och vind som kommer att påverka

livsmiljöerna. Påverkan bedöms bli mycket begränsad och lokal. Övriga livsmiljöer

och arter som avses skyddas i området påverkas inte av täkten på något

beaktansvärt sett.

I fråga om konsekvenserna för skyddade livsmiljöer och arter i Bästeträsks Natura

2000-område framgår följande. Norra delen av täktområdet gränsar drygt 600 meter

mot Natura 2000-området. I gränslinjen går Ojnarevägen som en naturlig avdelare.

Med den planerade avbaningszonen kommer det därmed vara ett avstånd på ca 40


DOM 2008-12-19

m mellan brottkanten och Bästeträsks Natura 2000-område. Flera av områdets

skyddade livsmiljöer och arter är enligt bevarandeplanen för området knutna till

sjön Bästeträsk och dess våtmarker samt till Tvärlingsmyr. Sjön Bästeträsk ligger

nästan 2 km från Bungetäkten. De förtecknade arterna är med undantag av

kalkkrassingen direkt knutna till sjön och bedöms inte påverkas. Den berörda

naturtyp som gränsar till täkten på andra sidan Ojnarevägen är västlig taiga.

Naturtypen är knuten till naturskog och består i detta fall i hög grad av gammal

tallskog. Förekomst av död ved är viktig för många arter. Effekten av täkten blir en

förstärkt kanteffekt efter Ojnarevägen med ökad solexponering och vindhastighet.

Detta kan i sin tur leda till ökade stormfällen vilket ökar andelen död ved.

Bevarandemålet bedöms ej påverkas. Övriga berörda naturtyper är främst rikkärr i

Våtmark vid Bästeträsk samt Kalkkärr med gotlandsag (Tvärlingsmyr). Bägge dessa

våtmarker ligger nedströms den planerade täkten. De närmaste delarna av Våtmark

vid Bästeträsk ligger 50-60 m från Ojnarevägen och därmed omkring 70-80 meter

från brottkanten. I bevarandeplanen anges att våtmarken huvudsakligen består av

vätar och främst är ytvattenförsörjt. Tillrinningen kommer från Släkmyrshållet och

täktens påverkan bedöms som mycket liten. Genom att vattenbalansen upprätthålls i

Bräntings haid omfattas även Våtmark vid Bästeträsk 1. Tvärlingsmyr ligger i

utkanten av det beräknade influensområdet för täktens grundvattenpåverkan.

Influensområdet beräknas till 300 m från brottkanten med kraftigast avsänkning vid

kanten som sedan avtar successivt. Grundvattenpåverkan bedöms därför inte

påverka Tvärlingsmyr. Vattenhanteringen i täkten syftar till att upprätthålla

vattenbalansen i Ojnaremyr och därmed i förlängningen i Tvärlingsmyr och

Bästeträsk. Genom att flödet genom Ojnaremyr i stort ska hållas oförändrat kommer

någon påverkan på Tvärlingsmyr inte heller att uppkomma. Som försiktighetsmått

kommer kontroller ske vad avser vattenstånd, vattenkvalitet och flöden enligt ett

särskilt utarbetat åtgärdsprogram. Enligt vad som anges i MKB:n bedöms inte

Bungetäkten påverka övriga skyddade livsmiljöer eller arter i Bästeträsks Natura

2000-område i någon beaktansvärd omfattning.


DOM 2008-12-19

Tillåtlighetsbedömning

Natura 2000-bestämmelserna har i första hand utarbetas med sikte på verksamheter

och åtgärder som bedrivs inom ett Natura 2000-område och således direkt tar en del

av området i anspråk. Reglerna är emellertid även tillämpliga på verksamheter och

åtgärder utanför själva området i den mån dessa innebär en motsvarande påverkan

på de skyddade arterna och livsmiljöerna i området. Enligt förarbetena till

lagstiftningen torde, i fråga om verksamheter och åtgärder som vidtas utanför ett

område, prövningen i de flesta fall leda till slutsatsen att tillstånd kan lämnas. Att

stoppa en verksamhet som avses vidtas utanför ett skydds- eller bevarandeområde

kommer enligt förarbetena sannolikt höra till ovanligheterna. Den första frågan att

ta ställning till är därför om den av Nordkalk planerade verksamheten verkligen kan

anses medföra sådana betydande konsekvenser till nackdel för miljön i Bräntings

haids och Bästeträsks Natura 2000-områden att verksamheten är tillståndpliktig

enligt 7 kap 28 a § miljöbalken.

Sett till resultatet av de omsorgsfulla utredningar och bedömningar som bolaget låtit

utföra och som redovisas ovan och i MKB:n, framstår påverkansgraden som så

begränsad att det kan ifrågasättas om tillståndsplikt föreligger. Detta gäller i vart

fall påverkan på Bräntings haid. Vad gäller Bästeträsks Natura 2000-område ligger

detta nedströms täkten och berörs i vart fall indirekt av den grundvattenpåverkan

och vattenhantering som kommer att ske i täkten. I denna del finns det därför mer

som talar för att åtgärden skulle vara tillståndspliktig. Oavsett hur det förhåller sig

har Bolaget dock valt att ansöka om tillstånd enligt 7 kap 28 a § för den verksamhet

och de åtgärder som kan påverka Natura 2000-områdena Bräntings haid och

Bästeträsk.

Vad gäller tillståndsbedömningen enligt 7 kap 28 b § miljöbalken visar enligt

Nordkalks uppfattning MKB:n tydligt att verksamheten inte medför sådana skador

på livsmiljöer, eller betydande störningar för de arter, för vilka områdena utsetts, att

tillstånd inte skulle medges. I förarbetsuttalanden understryks också att

bestämmelserna inte innebär hinder mot varje fysisk påverkan på området eller


DOM 2008-12-19

varje störning som påverkar området. För varje verksamhet eller åtgärd måste en

bedömning göras avseende dess effekt för det skyddsintresse som

motiverar att området pekats ut. I vissa fall kan en verksamhet eller åtgärd uppfattas

som svårförenlig med naturintressena utan att den fördenskull försämrar en

livsmiljö eller stör en art på ett sådant sätt verksamheten eller åtgärden inte får

tillåtas. Genom de omfattande utredningar och undersökningar som Nordkalk

redovisat i MKB:n har bolaget på motsvarande sätt visat att den planerade

täktverksamheten, trots sin relativt stora omfattning, är förenlig med de syften och

målsättningar som ligger bakom utpekandet av Bästeträsk och Bräntings haid inom

nätverket Natura 2000.

Tillåtlighet enligt 16 kap miljöbalken

Detaljplaner och miljökvalitetsnormer

Ingen detaljplan gäller för fastigheten Bunge Ducker 1:64. Området anges i

nuvarande kommunala översiktplan som ett område av riksintresse för naturvården.

I översiktsplanen anges området även som ett område där systemekologisk

forskning prioriteras. Den akvatiska forskningen i området startade 1981 och

bedrivs sedan 1999 i Högskolan på Gotlands regi. Med hänsyn till att Bästeträsk

inte kommer att påverkas av täktverksamheten bör inte heller den pågående

forskningsverksamheten i Ar påverkas av täktverksamheten. Det kan konstateras att

gällande översiktsplan ännu inte har uppdaterats med anledning av SGU:s beslut att

detaljavgränsa Bunge Ducker 1:64 som av riksintresse för mineralbrytning.

Verksamheten medverkar inte till överskridande av någon miljökvalitetsnorm

Miljömål

Täktverksamheten är förenlig med flertalet av de av statsmakterna beslutade

miljömålen. Det kan dock konstateras att de miljömål som fastställts regionalt

avseende Myllrande våtmarker och Levande skogar inte synes överensstämma med

den planerade verksamheten. De regionala miljömålen kan nämligen tolkas som om

inte någon Natura 2000-naturtyp får påverkas negativt av någon form av

exploatering samt att all skog äldre än 140 år ska bevaras. Miljömålen har


DOM 2008-12-19

emellertid inte någon formellt bindande rättverkan. Det kan ifrågasättas om de

regionalt fastställda målen är realistiska när andra samhällsvärderingar än rent

ekologiska bevarandeintressen vägs in i bedömningen.

Kompensationsåtgärder

Enligt 16 kap 9 § miljöbalken får tillstånd förenas med en skyldighet för

verksamhetsutövaren att utföra eller bekosta bl.a. särskilda åtgärder för att

kompensera för det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.

Nordkalk är väl medvetet om att Bungetäkten innebär intrång i ett värdefullt

naturområde. Bolaget föreslår därför en rad åtgärder som syftar till att kompensera

för den negativa påverkan verksamheten kan medföra. Åtgärderna syftar dels till att

kompensera för de livsmiljöer som Bungetäkten tar i anspråk och då främst

kalktallskog och våtmarker. Nordkalk avser att avsätta 300 hektar egen skogsmark

som ersättning för de ca 100 hektar hällmarkskog som tas i anspråk på Bunge

Ducker 1:64. Som ersättning för de ca 30 hektar våtmarker som finns på

täktområdet är Nordkalk villigt att bidra ekonomiskt till länsstyrelsens pågående

projekt med restaurering av tidigare utdikade våtmarker på Gotland.

Nordkalk vill även stödja utveckling av ny kunskap kring den relativt nyligen

uppmärksammade arten Gaffelfibbla som påträffats inom täktområdet. Möjligheten

att flytta befintliga bestånd eller driva upp nya plantor framstår här som av särskilt

intressanta. Nordkalk har varit i kontakt med landets främste expert på fibblor,

Torbjörn Tyler vid Lunds Universitet, för att utreda förutsättningarna för att

omplantera eller odla Gaffelfibblor. Enligt honom är detta säkert fullt möjligt. En

viktig fråga gäller dock utplaceringen. Det finns anledning att iaktta försiktighet vid

utplantering i lokaler som redan har en skyddsvärd flora eller fauna. Tidigare

kalkbrott framstår som ett lämpligt alternativ för detta. Den närmare utformningen

och inriktningen på ett projekt rörande Gaffelfibblan samt våtmarksrestaurering bör

bestämmas i samråd med myndigheter och forskare på området.

Nordkalk anser att frågan om fastställande av den närmare innebörden och formen

för kompensationsåtgärderna bör delegeras till tillsynsmyndigheten.


DOM 2008-12-19

Efterbehandling och säkerhet

Efterbehandlingen av Bungetäkten ligger mycket långt in i framtiden.

Förhållandena kommer att vara annorlunda jämfört med idag (effekten av

klimatpåverkan, ny teknik, ny lagstiftning m.m.). Nordkalk har föreslagit att frågan

om vad den utbrutna täkten ska användas till bör skjutas upp under en prövotid och

inte avgöras idag. En preliminär plan ska lämnas till miljödomstolen inom tre år

från det att verksamheten påbörjas och en slutlig plan i god tid innan verksamheten

avslutas. En säkerhet för efterbehandlingen ska byggas upp under utbrytningen av

täkten för att säkerställa efterbehandlingskostnaden vid behov. Det finns många

olika tänkbara användningsområden för utbrutna kalkstenstäkter. Dalhalla i Rättvik

och Gotland Ring i Storugns är exempel på detta. Ett annat alternativ är att låta

brottet vattenfyllas för att sedan kunna användas som t.ex. vattentäkt. Detta får

anses utgöra en god hushållning i ett mycket långt tidsperspektiv.

Nordkalk har tidigare bedömt att det skulle ta mellan 25 och 30 år att fylla täkten

för det fall allt tillrinnande vatten tilläts stanna i brottet. Farhågor har nu väckts

kring vad som skulle hända med Bästeträsks vattenförsörjning liksom nedströms

liggande naturmiljöer för det fall de planerade tekniska åtgärderna för att

upprätthålla vattenbalansen upphörde. Det kan konstateras att det skulle ta längre tid

att återfylla brottet om det skulle visa sig att en viss mängd av det tillrinnande

vattnet även fortsättningsvis skulle behöva bortledas ur och förbi täkten. Det går

inte att idag beräkna återfyllnadstiden under sådana förhållanden men påståendet att

det skulle ta ända upp till 100 år eller mer tillbakavisas.

Rent tekniskt är det inte svårare att upprätthålla vattenbalansen runt brottet efter

brytningsperioden än under pågående drift. Tvärtom kan det förutsättas att både

kunskapen om områdets hydrologi och teknikutvecklingen kommer att ha

förbättrats avsevärt under de närmaste 25-40 åren. Vill Nordkalk upphöra med

bortledandet kommer bolaget att behöva ansöka om tillstånd för detta. Nordkalk


DOM 2008-12-19

anser att föreslagen säkerhet för efterbehandling av täkten även innefattar kostnader

för att bibehålla ett system för vattenhantering under en uppfyllnadsfas.

Bolaget överväger att närmare utreda förutsättningarna för att successivt avsätta

medel från kommande kalkbrytning i Bunge till en fond för främjandet av

utvecklingen av det lokala näringslivet

Prövotid

Mot bakgrund av vad som sägs ovan hemställer Nordkalk om frågan om vilka

villkor som ska gälla för efterbehandlingen av täkten skjuts upp under en prövotid.

Som prövotidsföreskrift bör gälla en skyldighet för bolaget att utarbeta en plan för

efterbehandling. Nordkalk föreslår att en preliminär plan ska lämnas till

miljödomstolen inom tre år från det att täktverksamheten påbörjats. En slutlig plan

ska inlämnas för fastställelse i god tid innan verksamheten upphör.

Villkor om säkerhet

Bungetäkten kommer att brytas ut i olika etapper under en period av 25 år. Den

beräknade kostnaden för efterbehandling kommer därför vara betydligt lägre

inledningsvis än vid fullt utbruten täkt. Nordkalk föreslår att säkerhet för

efterbehandling ska anpassas efter detta förhållande och därmed utökas allt eftersom

täkten bryts ut. Säkerhet föreslås i form av bankgaranti. Innan täkttillståndet tas i

anspråk ställer bolaget en säkerhet på 1 mkr. Därefter föreslås att säkerheten årligen

byggs på med ett belopp motsvarande 80 kr/1000 ton producerad sten. Med

planerad produktion motsvarar detta ca 240 000 kr/år. En standardiserad

efterbehandling av en fullt utbruten täkt med avsläntningar, skogsplantering m.m.

kostar sannolikt omkring 7 mkr. Med den ovan föreslagna modellen kommer

säkerheten att uppgå till detta belopp vid fullt utbruten täkt.

Skyddsåtgärder och förslag till villkor

Bolaget föreslår att följande villkor ska gälla för verksamheten.


DOM 2008-12-19

1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska verksamheten – inbegripet

åtgärder för att minska störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i

ansökningshandlingarna eller i övrigt i målet.

2. Personal som arbetar inom täktområdet ska vara väl informerade om betydelsen

av innehållet i domen. En kopia av domen (täkttillståndet med villkor) samt arbets-

och säkerhetsinstruktioner för arbetsmoment innefattande miljörisker ska finnas

tillgängligt vid täkten.

3. Inträffar driftstörningar som kan innebära risk för skada på miljön eller på

människors hälsa ska verksamheten omedelbart avbrytas och tillståndsmyndigheten

kontaktas.

4. För att förhindra att allmänheten beträder täkten ska markytan närmast täkten

vara avbanad så att kanten markeras. Skyltar som varnar för livsfarligt stup ska

sättas upp runt hela täkten. Utmed brytfronten mot söder och norr (dvs. mot

Ojnarevägen respektive länsväg 148) ska stängsel sättas upp.

5. Buller från täktverksamheten ska begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån vid

närmaste bostäder som riktvärde inte överskrider 50 dB (A) dagtid (kl 07-18) och

45 dB(A) kvällstid (kl 18-22) samt lördagar, sön- och helgdagar och 40 dB(A)

nattetid (kl 22-07). Om hörbara toner eller impulsartat ljud förekommer, ska den

tillåtna ljudnivån sänkas 5 dB(A) enheter.

6. Vid sprängning får vibrationshastigheten som riktvärde0 uppgå till högst 2 mm/s

(i vertikal led) och som gränsvärde2 inte överskrida 4 mm/s (i vertikal led), mätt i

närmast belägna bostadsfastighets bottenvåning.

7. Sprängning får endast ske vid i förväg bestämd tidpunkt som meddelas de

närboende med en tydlig förvarningssignal.

8. Bolaget ska vidta åtgärder för att förhindra stenkastning förekommer utanför

verksamhetsområdet.

9. De vattentäkter inom influensområdet som kan påverkas av verksamheten ska

provtas regelbundet. Mätning och kontroll av grundvatten i övrigt ska regleras i

kontrollprogrammet.

10. Tillfällig deponi i brottet för överblivet material får enbart innehålla inert

material och inte något som kan förorena grundvatten. Uppläggning eller tippning


DOM 2008-12-19

av utifrån kommande sten, schaktmassor, rivningsmassor och dylikt får inte ske

inom verksamhetsområdet.

11. Förvaring och hantering av petroleumprodukter och andra för grundvatten

skadliga ämnen inklusive avfall ska ske på hårdgjord tät yta och utföras med största

aktsamhet så att risken för skador till följd av spill/läckage elimineras. Cisterner ska

vara utrustade med påkörningsskydd samt vara invallade till hela sin volym.

12. Utrustning för sanering av oljespill eller annat läckage ska finnas lätt

tillgängligt. God beredskap ska finnas för att ta hand om kemikalier eller farligt

avfall från olyckor som kan hota grundvatten.

13. Tankning av fordon eller cisterner ska där så är möjligt ske utanför täktområdet,

och i annat fall utföras över hårdgjord, tät yta där spill kan saneras. Inga

reparationer av maskiner som kan innebära tömning eller spill av vätskor får göras

inom verksamhetsområdet. Om akut reparationsbehov uppkommer ska åtgärder

vidtas så att förorening av mark eller grundvatten inte sker.

14. Vatten som samlas upp i täkten ska passera klarningsbassänger, försedda med

oljeavskiljare. I dessa bassänger kontrolleras att vattenkvaliteten upprätthålls innan

det bortleds. Bortledda volymer ska mätas kontinuerligt.

15. Hantering av sprängmedel ska ske så att risk för spill vid laddning kan

minimeras.

16. Vatten som pumpas ut från brottet till angränsande marker inom Bästeträsks

avrinningsområde, far i kvalitetshänseende inte på något påtagligt sätt avvika från

prov av referensgrundvatten tagna i närheten av täkten. Vid avvikelser tas beslut om

lämplig hantering av vattnet i samråd med tillsynsmyndigheten, t.ex. att behandla

vattnet på plats, pumpa bort det via ett förberett slangsystem, eller till tankbil för

vidare transport.

17. Transportbandet ska vid passage av Mölnermyrs utlopp utföras så att flöde och

vattenkvalitet inte påverkas negativt.

18. Förslag till kontrollprogram ska ges in till tillsynsmyndigheten i god tid innan

verksamheten påbörjas.


DOM 2008-12-19

Kontroll av verksamheten

En viktig fråga att beakta vid prövningen av Bungetäkten är verksamhetens

förändring över tiden. Den maximala miljöpåverkan som den fullt utbrutna täkten

har, t.ex. i fråga om hydrologi och påverkan på landskapsbilden, kan sägas vara

"momentan" i den meningen att efterbehandlingsfasen inleds den dag täkten är fullt

utbruten.

Tillåtlighetsbedömningen och MKB:n tar ytterst sikte på denna ögonblicksbild av

verksamheten som ligger ca 30 år fram i tiden. I själva verket börjar verksamheten

med relativt begränsade täkter som successivt växer i etapper under ett tidsspann av

25 år. Detta ger goda möjligheter att genom ett utvecklat kontrollprogram vinna

erfarenheter av verksamhetens inverkan på omgivningen och att kontinuerligt följa

upp och vidta lämpliga anpassningar. Som exempel på detta kan nämnas

tillflödet av täktvatten (grundvatten, ytvatten, nederbörd och smältvatten) som

långsamt kommer att öka från noll vid verksamhetsstart till uppskattningsvis 30 l/s

vid fullt utbrutet brott år 2035. Frågan om fortlöpande kontroll- och uppföljning av

verksamhetens verkningar är därför av central betydelse och skapar ytterligare

förutsättningar för att minimera täktens miljöpåverkan allt eftersom den växer fram.

Det kommer att krävas tekniska åtgärder för att länshålla täkten och för att

upprätthålla vattenbalans och vattenkvalitet vilket bl.a. syftar till att säkerställa att

inga negativa ekologiska konsekvenser uppstår i omkringliggande Natura 2000-

områden och att grundvattnet och Bästeträsk inte påverkas i negativt avseende.

Dessa åtgärder innefattar bl.a. avskärande diken för att leda ytvatten förbi det

framväxande täktområdet samt rening och återföring av länshållningsvatten från

täkten via olika reningssteg och infiltrationsmetoder. Vid en noterad risk för

avvikelser eller påverkan på de hydrologiska omgivningsförhållandena som kan

hänföras till täktverksamheten kan anpassningar och justeringar göras vad avser

infiltration och förbiledning av ytvatten. Kontrollen utgör därmed en integrerad del

av de försiktighetsmått och skyddsåtgärder som föreslås.


DOM 2008-12-19

Nordkalk har utarbetat en modell för kontrollen av verksamheten vilken finns

beskriven i ingivna handlingar i målet. Nordkalk föreslår ett villkor om att ett

kontrollprogram baserat på de principer som redovisas i MKB:n och anpassad till

miljödomstolens dom, ska ges in till tillsynsmyndigheten i god tid innan

verksamheten påbörjas.

Frågan om samlad bedömning med SMA;s tillståndsansökan

SMA söker tillstånd för fortsatt och utökad verksamhet vid Stucks kalkbrott och att

en gemensam bedömning av den sammantagna grundvattenpåverkan bör föregå

domstolens avgörande i detta mål. Nordkalk konstaterar att handläggningen av

SMA;s tillståndsansökan befinner sig i ett tidigt handläggningsskede. Nordkalk gör

i förevarande mål gällande att bolaget med föreslagna kontroll- och skyddsåtgärder

kommer att upprätthålla vattenbalans och vattenkvaliteten i täktens omgivningar.

Nordkalk förutsätter att SMA i en framtida eventuell ansökan om bortledande av

grundvatten från täkten vid Stucks måste göra samma åtagande. Detta är dock

omöjligt att uttala sig om i dagsläget eftersom de långtidsprovpumpningar som ska

ligga till grund för ansökan har utvärderat tidigast om ett år. Stucks ligger dessutom

delvis inom ett annat hydrologiskt område varför vissa frågor kommer att vara

unika för verksamheten där. Respektive mål ska därför prövas mot bakgrund av det

kunskapsunderlag som föreligger vid varje givet tillfälle. Den sammanlagda

effekten av de båda verksamheterna får bedömas vid en framtida tillståndsprövning

av vattenverksamheten vid Stucks. SMA har vidare angett att påverkan från täkten

vid Stucks inte är av den omfattningen att ett särskilt tillstånd behöver sökas enligt

Natura 2000-bestämmelserna. Slutligen är bestämmelsen om förening av mål i

miljöbalken, enligt avgörande i miljööverdomstolen, inte tillämplig när fråga är om

två skilda verksamhetsutövare.

Effekten av justerat yrkande mm

Nordkalk har i juni månad 2008 justerat yrkandet vad avser brytdjup från - 9 m

under havsytan till + 1 över havsytan. Justeringen innebär vidare en minskad

brytningstakt och en ny mer specialiserad inriktning på verksamheten i


DOM 2008-12-19

Bungetäkten. Utredningar främst med inriktning på risk för saltvattenuppträngning

och hantering av inneslutet relikt havsvatten har föranlett Nordkalk att justera

yrkandena vad avser brytdjup och brytningstakt. Det tekniska utförandet av

transportbandet har vidare ändrats för att medge en möjlighet för bolaget att

använda en alternativ lösning i den mån det visar sig tekniskt och ekonomiskt

möjligt.

Skälen till att Nordkalk minskat brytdjupet är i första hand den farhåga för

saltvattenuppträngning i täkten som olika remissinstanser har gett uttryck för och då

främst en eventuell inverkan på kommunens planerade vattentäkt i Bästeträsk. Det

är angeläget att det finns en tillräcklig säkerhetsmarginal mellan täktbotten och det

på ett större djup belägna salta grundvattnet. Som en följd av att Nordkalk justerar

ansökan i fråga om brytdjup har bolaget beslutat om en minskad brytningstakt och

en ny mer specialiserade inriktning på verksamheten i Bungetäkten (stålindustrins

behov). Samtidigt som täktens livslängd bibehålls medför dock förändringarna

neddragningar i personalstyrkan. Den nya inriktningen och den minskade bryttäkten

innebär en i än högre grad långsiktigt god hushållning med den unika gotländska

kalksten som är av riksintresse för landets mineralförsörjning och säkerställer

därmed en långsiktigt hållbar råvaruförsörjning för den svenska och nordiska

stålindustrin.

Vid ett brytdjup på 20 m ger beräkningsmodellen vid handen att influensområdet

reduceras med ca 40 procent till ca 185 m från täktkant. Ytterligare positiva effekter

av det minskade influensområdet utgörs av en minskad effekt på

grundvattenutströmningen till Ojnaremyr; en minskad grundvatteninträngning till

täkten (vilket i sin tur medför mindre täktvattenhantering); minskad risk för en

eventuell påverkan på omkringliggande Natura 2000-områden samt slutligen en

ytterligare minskad risk för skador eller påverkan på enskilda brunnar i

omgivningen. Det i ansökan bedömda influensområdet på 300 m måste mot denna

bakgrund anses vara konservativt och uppfylla rimliga krav på försiktighet i nu

berört hänseende.


DOM 2008-12-19

En minskad brytningtäkt minskar föroreningsmängden från sprängning samtidigt

som recipientvolymen är densamma. Resulterande halter kommer därmed att bli

lägre i Ojnaremyr än som tidigare redovisats. Bedömningar är således gjorda med

god säkerhetsmarginal. I WSP Environmentals rapport görs bedömningen att

behovet av kvävereduktion kan ifrågasättas. Frågan om eventuella åtgärder för

kvävereduktion bör därför avvakta till efter en prövotid på två år, under vilken

period kvävehalterna i utgående vatten upp. En minskad brytningstakt medför även

en reduktion av frekvensen av störningar i form av buller, damning och vibrationer

och luftstötepisoder och annan påverkan i täktens omgivningar.

Nordkalk avser dock att fortsätta utredningarna med målsättningen att på sikt bryta

täkten ner till tidigare ansökt djup. En framtida brytning under +1 m förutsätter

dock en förnyad prövning av miljödomstolen.

SYNPUNKTER

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket hemställer att miljödomstolen avslår ansökan. Området står i en

särklass i sitt slag vad avser naturmiljö och omfattar stora, ostörda hällmarks- och

våtmarkskomplex med rik biologisk mångfald. Den planerade täkten har ett flertal

Natura 2000-områden i sin absoluta närhet. Bästeträskområdet har dessutom av

verket föreslagits som lämpligt nationalparksobjekt.

Enligt Naturvårdsverkets uppfattning är den sökta verksamheten inte förenlig med

miljöbalkens mål om att bl.a. skydda värdefulla naturmiljöer och att använda mark

och vatten på ett sätt som främjar en ekologisk långsiktigt god resurshushållning.

Enligt Naturvårdsverket är den långsiktigt bästa hushållningen med marken, vattnet

och den fysiska miljön i övrigt att området bevaras opåverkat.

Naturvårdsverkets bedömning är att den planerade täkten skulle innebära ett mycket

omfattande ingrepp i ett område som är av riksintresse för naturvården. Enligt


DOM 2008-12-19

verkets uppfattning ger därför den planerade täkten upphov till påtaglig skada enligt

3 kap 6 § miljöbalken. Naturvårdsverket anser att den långsiktigt bästa

hushållningen med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt är att området

bevaras opåverkat och att riksintresset för naturvården bör ges företräde vid en

avvägning.

Naturvårdsverket anser att tillstånd inte kan medges enligt 9 kap 6 a § första

stycket miljöbalken. Vid en avvägning mellan behovet av materialet och de skador

på djur- och växtlivet som täkten kan befaras orsaka anser verket att det

senare intresset har betydligt större tyngd och därför ska ges företräde.

Verksamheten kan vidare befaras försämra livsbetingelser för en rad rödlistade

arter i området.

Naturvårdsverket anser att det saknas förutsättningar för att tillstånd enligt 7

kap 28 a § miljöbalken ska kunna lämnas. Naturvårdsverket anser att den sökta

verksamheten är av sådan art och omfattning att den kan skada de livsmiljöer

som avses skyddas i Natura 2000-områdena Bästeträsk, Bräntings haid samt

Gildarshagen och att den innebär en störning som på ett betydande sätt kan

försvåra bevarandet av de arter som avses skyddas i Natura 2000-området.

Bolagets ändringar av ansökans omfattning ändrar inte Naturvårdsverkets yrkande

om avslag av tillståndsansökan. Ändringarna påverkar i huvudsak heller inte verkets

grunder för yrkat avslag då ändringarna i huvudsak inverkar på risker kopplade till

planerad vattentäkt och inte på det omfattande ingrepp i områdets värdefulla

naturmiljöer som skulle bli en följd av etableringen.

Långsiktigt god hushållning med mark- och vattenområden

Sökanden har beskrivit fyndigheten som unik med avseende på kalkstenens kvalitet

och ekonomiska brytvärdhet. Sökanden anger vidare att Bungealternativet är det

enda ekonomiskt försvarbara alternativet. Naturvårdsverket ifrågasätter inte att

platsen är lämplig med hänsyn till ändamålet, d.v.s. brytning av kalksten.

Ifrågavarande verksamhet kommer dock att ta en mycket värdefull naturmiljö i


DOM 2008-12-19

anspråk. Naturvårdsverket är medvetet om att även andra lokaliseringar innebär

påfrestningar på miljön. Det kan vidare tänkas att alternativa lokaliseringar och

utformningar innebär att kalken inte håller samma kvalitet eller att behovet av

kalkstenen exempelvis måste tillgodoses av flera täkter. Mot bakgrund av områdets

karaktär anser dock verket att det måste ställas höga krav på en utredning om vilken

plats som är lämplig för att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och

olägenhet för miljön. Enligt Naturvårdsverkets uppfattning har inte sökanden

förmått visa att platsen är lämplig för att ändamålet ska kunna uppnås med minsta

intrång och olägenhet för miljön.

Hushållning med mark- och vattenområden

Mot intresset av att bedriva täkt på platsen står intresset av att bevara ett orört

område med osedvanligt höga naturvärden. Bästeträskområdet har utpekats och

beskrivits som ett mycket värdefullt område ur naturmiljösynpunkt i samband med

bland annat beslut om områdesskydd enligt miljöbalken och nationella

inventeringar.

Naturvårdsverket har vidare ansvar för planering av och förslag till nya

nationalparker. För närvarande pågår en översyn av planen och regeringen har

angivit att förutsättningarna för en nationalpark vid Bästeträsk bör övervägas.

Naturvårdsverket har bedömt området vid Bästeträsk och funnit att det väl

motsvarar de kriterier som gäller för nationalparker. Att Bästeträskområdet föreslås

som lämpligt nationalparksobjekt är naturligtvis i sig ett ställningstagande i ett

nationellt perspektiv till områdets mycket höga naturvärden.

En stor del av värdet med att bevara området för framtiden består just av

orördheten. När verksamheten på området avslutas och fyndigheten är uttömd har

området skadats på ett irreversibelt sätt. Det är således inte möjligt att bevara

området för framtiden samtidigt som täkt bedrivs på platsen. Enligt

Naturvårdsverkets uppfattning har inte sökanden på ett övertygande sätt visat att det

från allmän synpunkt i stället skulle vara god hushållning med mark- och

vattenområden att bedriva täkt på platsen. Enligt verkets uppfattning är området


DOM 2008-12-19

mest lämpat för att bevaras för framtiden och det medför även en från allmän

synpunkt god hushållning med mark- och vattenområdet. I denna bedömning ligger

även att det är fråga om en specifik och avgränsad fyndighet som kan tillgodose

behovet av materialet under en relativt kort period jämfört med

hushållningbestämmelsernas flergenerationsperspektiv.

Ifrågavarande mark- och vattenområden är obetydligt påverkade av ingrepp i miljön

och ska således skyddas så långt det är möjligt mot åtgärder som kan påtagligt

påverka områdenas karaktär enligt 3 kap 2 § miljöbalken. Den planerade täkten

kommer ofrånkomligen att påtagligt påverka ifrågavarande markområdens karaktär.

Naturvårdsverket anser inte att sökanden förmått visa att behovet av material inte

kan tillgodoses med annan utformning och/eller annan lokalisering utan att ta det

stora opåverkade markområdet i anspråk.

Naturvårdsverket delar inte bolagets uppfattning att justeringen av yrkandet skulle

innebära en bättre hushållning av kalkstensresursen eller att ändringarna skulle

stärka bolagets argument avseende riksintresseavvägningen. Verket anser tvärtemot

att ändringarna begränsar nyttan, sett till resursen kalksten, av det sökta uttaget.

Verksamheten skulle i stort innebära lika stor skada på bland annat riksintresset för

naturvården som med tidigare sökt utformning samtidigt som en avsevärt mindre

mängd kalksten skulle kunna tillgodogöras. Naturvårdsverket anser heller inte att

bolagets resonemang om inriktning mot stålindustrisegmentet som främsta

kundkategori är relevant. Bolaget har ju tidigare hävdat att stålindustrin kväver

speciella kvaliteter ur den sökta Bungetäkten och har inte redogjort för varför nu

samtliga kalkstenstyper kan styras till stålindustrin. Naturvårdsverket anser att en

långsiktigt hållbar utveckling av kalkindustrin på Gotland istället förutsätter att

industrin fortsätter att förbättra tekniken för att använda kalk med lägre kvalitet i

stålframställning, att alternativa områden för kalkbrytning på Gotland eftersöks där

påverkan på känsliga och värdefulla naturområden kan undvikas samt att industrin

överväger import av vissa kalkkvaliteter. Naturvårdsverket konstaterar att nu begärt

uttag om 62,5 miljoner ton kalksten ligger närmare de uppskattade totala reserverna

kalksten om 45 miljoner ton i alternativet Hangvartäkten. Hangvaralternativet,


DOM 2008-12-19

ensamt eller i kombination med andra mindre fyndigheter, bör därför redovisas

utförligt som ett jämförbart alternativ.

Sökanden har redovisat konsekvenserna avseende utsläpp till luft av att importera

tre miljoner ton kalk till svensk industri. Detta motsvarar hela Nordkalks produktion

på Gotland men endast hälften av stålindustrins behov av detta flöde. Om andra

användare har samma höga krav på specifika brännegenskaper framgår inte.

Analysen är intressant som ett ”värsta fall” men sökanden bör även utreda exempel

på möjligheter att till viss del importera exempelvis kalksten med goda

brännegenskaper eller att från andra täkter i Sverige införskaffa kalk med lägre

kvalitet. Vidare borde kostnaderna och miljökonsekvenserna av sådana alternativa

materialflöden bedömas.

Naturvårdsverket ifrågasätter bolagets påstående att den sökta täkten, i linje med

hushållningsbestämmelserna, skulle innebära en permanent lösning av

vattenförsörjningsfrågan på norra Gotland. Verket anser inte att en omfattande

industriell täktverksamhet är ett lämpligt sätt att omvandla en mindre känslig

grundvattenvattenförekomst till en betydligt känsligare ytvattenförekomst.

Verksamheten som sådan innebär risker som kan påverka grundvattnet inom

området under minst hela verksamhetstiden. Verket ifrågasätter också underlaget

avseende hur kommande storskaliga ytvattenuttag skulle påverka kringliggande

hydrologiskt känsliga naturområden. Mer vatten kommer inte finnas tillgängligt på

grund av att området omformas till en ytvattentäkt. En sådan ytvattentäkt skulle

även öka sårbarheten för vattenförsörjningen vid tex. förorening av vattentäkten.

Påtaglig skada på naturmiljön i område av riksintresse för naturvården

Det föreslagna brytningsområdet är en central del av det 9707 hektar stora

riksintresset Bästeträsk med omgivningar. Naturvårdsverket beslutade i februari

2000 om vilka områden på Gotland som är av riksintresse för naturvård. Beslutet

baseras bl.a. på rikstäckande inventeringar av våtmarker, skog samt ängs- och

hagmarker.


DOM 2008-12-19

Naturvårdsverket anser att riksintressets mest framstående värde består av de

omfattande, ostörda hällmarks- och våtmarkskomplexen med rik biologisk

mångfald, bland annat många rödlistade arter. Enligt Naturvårdsverket står området

i en särklass i sitt slag på Gotland och i Sverige, särskilt med avseende på väl

utvecklade naturtyper i stora mosaiker som utgör en sammanhängande yta samt

graden av orördhet. Liknande natur finns på andra delar av Gotland men inte alls av

samma klass. Den extrema ansamlingen av skogliga nyckelbiotoper understryker

dessa förhållanden. Det bör vidare framhållas att det är ovanligt att ett naturområde

kan uppvisa så starka samlade biologiska och geologiska värden samt värden med

hänsyn till naturlighet.

Skadorna på den mark som omfattas av själva täkten kommer att vara irreversibla.

För marken längs med transportbandet, kommer en återhämtning troligen att kunna

ske, men först efter mycket lång tid. Det handlar om minst en eller flera

trädgenerationer vilket i dessa områden med låg tillväxttäkt innebär mer än 100-200

år. Även om skogen återkommer är det långt ifrån säkert att de hotade arter som

lever i dessa miljöer återkommer. Det gäller bl.a. mossor och lavar, däribland

Sveriges viktigaste förekomst av den akut hotade falska guldskivslaven. Områdets

mycket låga produktivitet, exempelvis mycket låg skoglig bonitet, innebär att

läkningsprocesser tar mycket längre tid än i områden på samma breddgrad med

annan berggrund, jordmån och andra naturgivna förutsättningar. Längs

transportbandet finns det också risk för permanent störning av häckande kungs- och

havsörn under de decennier som transportbandet är i funktion.

Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2005:17) om påtaglig skada kan sådan

skada på naturmiljön uppstå om en åtgärd mer än obetydligt kan skada något eller

några av de naturvärden som utgör grunden för riksintresset. En negativ inverkan

som är irreversibel med avseende på något värde som utgör grunden för

riksintresset bör som regel anses utgöra påtaglig skada på naturmiljön. Vidare

framgår det att man vid bedömningen av om en åtgärd ska anses påtagligt skada

naturmiljön bör beakta hur mycket, på vilket sätt och för hur lång tid åtgärden kan

inverka negativt på de värden som utgör grund för att området har bedömts vara av


DOM 2008-12-19

riksintresse. Områdets känslighet för påverkan bör beaktas liksom naturmiljöns

återhämtningsförmåga.

Av Naturvårdsverkets handbok (2005:5) med allmänna råd för tillämpningen av 3

kap 6 § andra stycket miljöbalken, sid. 49 f, framgår att man bör beakta om den

föreslagna åtgärden påverkar särskilt skyddsvärda eller känsliga naturtyper eller

hotade djur- och växtarter negativt.

Naturvårdsverkets bedömning är att den planerade täkten skulle innebära ett mycket

omfattande ingrepp i ett område som är av riksintresse för naturvård. De mycket

höga, i många fall unika, naturvärden som utgör grunden för riksintresset skulle

därigenom gå om intet för all framtid. Enligt Naturvårdsverkets uppfattning är det

därmed uppenbart att den planerade täkten ger upphov till påtaglig skada enligt 3

kap 6 § miljöbalken.

Oförenliga ändamål, riksintresseavvägning

Enligt nyss nämnd handbok, sid. 56, ska man vid en bedömning av vilket

riksintresse som ska ges företräde beakta bl.a. om det finns möjlighet till alternativ

lokalisering av det konkurrerande riksintresset, om det konkurrerande riksintresset

är en permanent verksamhet, om de förhållanden som utgör grunden för

riksintresset för naturvård är unika eller mycket ovanliga i landet eller regionen, om

det finns livsmiljöer för akut hotade arter i området, om skyddsvärda eller känsliga

naturtyper berörs, om området som är av riksintresse för naturvården har dålig

återhämtningsförmåga, skadans storlek på riksintresset för naturvård och samhällets

behov av att utnyttja området för det konkurrerande riksintressets ändamål.

Naturvårdsverket anser att den långsiktigt bästa hushållningen med marken, vattnet

och den fysiska miljön i övrigt är att området bevaras opåverkat och att riksintresset

enligt 3 kap 6 § miljöbalken därför bör ges företräde. Detta eftersom

sammansättningen av naturtyper och naturvärden som utgör grunden för

riksintresset är ovanliga nationellt och är så väl företrädda att riksintresseområdet

enligt Naturvårdsverkets uppfattning kan betecknas som unikt. I området finns ett

stort antal rödlistade arter och ett högt skyddsvärde föreligger för naturtyperna.


DOM 2008-12-19

Skadorna kommer delvis att vara oåterkalleliga och i övrigt kräva mycket lång tid

för återhämtning.

Vad gäller transportbandet bör det noteras att det endast till en mindre del av sin

längd löper genom ett område som är utpekat som riksintresse med avseende på

förekomsten av ämnen och material för landets materialförsörjning. Större delen av

det område som påverkas av transportbandet är endast utpekat som riksintresse för

naturvården. Någon avvägning mellan olika motstående riksintressen behöver i

detta avseende därmed inte göras. Som ovan påpekats bedömer Naturvårdsverket att

transportbandet och dess påverkansområde skulle orsaka påtaglig skada på

naturmiljön och att de negativa effekterna för naturvärdena troligen kommer att

kvarstå i långt mer än ett sekel efter avslutad verksamhet.

Behovsprövning enligt 9 kap 6 a § miljöbalken

Sökanden har uppgett att det finns ett stort behov av materialet som kan utvinnas ur

just Bungetäkten. Naturvårdsverket ifrågasätter inte att sökanden kan avsätta

materialet. Däremot anser verket att det inte är visat att behovet av materialet från

den sökta täkten kan anses överväga den skada ur naturvårdssynpunkt som

verksamheten kommer att orsaka.

Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för

någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.

Inom området för den planerade täkten finns en rad arter som är hotade, sällsynta

eller i övrigt hänsynskrävande. Den s.k. rödlistan ger vägledning om vilka arter som

berörs. Rödlistan är en förteckning från ArtDatabanken, SLU, över de arter som

bedöms inte ha långsiktigt livskraftiga populationer i Sverige. Med andra ord, arter

som löper risk att försvinna från landet.

På norra Gotland finns ca 550 rödlistade arter registrerade, vilket är knappt hälften

av alla rödlistade arter som påträffats på hela Gotland. På norra Gotland finns

dessutom de rödlistade arterna ofta i större antal än i andra områden.


DOM 2008-12-19

På norra Gotland finns många förekomster av arter inom flera organismgrupper som

i övriga Sverige är extremt sällsynta. Exempel på sådana grupper är lavar,

kärlväxter, fjärilar, marksvampar och skalbaggar. Den planerade täkten ligger inom

ett stort område bestående av ett mosaikkomplex av hällmarker, hällmarksskog och

våtmarker där förekomsten av rödlistade kärlväxter är oerhört rik jämfört med

övriga Sverige. Detta område hyser förmodligen norra Europas artrikaste

tallanknutna skalbaggsfauna.

Av rödlistade och hotade arter i det föreslagna täktområdet kan exempelvis

gaffelfibblan nämnas. Globalt förekommer den enbart på Öland och Gotland och

beståndet i täktområdet antas hysa en betydande del av världspopulationen. Andra

hotade arter i täktområdet är bl.a. apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Längs

transportbandet finns en nationellt mycket viktig förekomst av falsk guldskivlav,

samt i nära anslutning även boplatser för de båda svenska örnarterna. För alla dessa

och ytterligare ett stort antal rödlistade arter innebär täkten respektive

transportbandet att livsbetingelserna försämras. Naturvårdsverket delar således inte

sökandens syn om en utebliven, eller mer marginell, påverkan för flertalet arter.

Natura 2000

Sökanden har inte redogjort för hur stor areal av de förtecknade naturtyperna som

kommer att påverkas negativt eller utvecklat hur skador på våtmarksområdena ska

undvikas. Trots dessa brister i ansökan bedömer Naturvårdsverket att det är

uppenbart att täkten på ett betydande sätt kan påverka naturmiljön i angränsande

Natura 2000-områden och därmed initiera en tillståndsplikt. Förändringarna i

området är, som verket utvecklat ovan, omfattande och permanenta.

Naturvårdsverket anser att den sökta verksamheten är av sådan art och omfattning

att den kan skada de livsmiljöer som avses skyddas i ett Natura 2000-område och att

den innebär en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av de

arter som avses att skyddas i Natura 2000-områdena. Tillstånd kan därför inte

lämnas enligt 7 kap 28 a § miljöbalken. Enligt Naturvårdsverkets handbok med

allmänna råd, Natura 2000 i Sverige, är redan risken för att skador uppkommer eller


DOM 2008-12-19

för att störningar som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av

arten eller arterna kan uppkomma tillräcklig för att åtgärden inte ska vara tillåten.

Placeringen av den föreslagna täktverksamheten, omedelbart gränsande till Natura

2000-områdena Bästeträsk och Bräntings haid är direkt olämplig med hänsyn till

möjligheterna att bevara utpekade arter och habitat i långsiktigt gynnsam

bevarandestatus. Påverkanszonens bredd beror på vilka habitat eller arter som

diskuteras och kan variera från några tiotals meter upp till flera hundra meter och

undantagsvis kanske kilometervis.

Påverkan på habitaten kan vara både direkt och indirekt. Det rör sig främst om olika

typer av våtmarker samt skogliga habitat. Samtliga våtmarkshabitat i dessa Natura

2000-områden är ytterst känsliga för åtgärder som kan förändra deras intrikata och

känsliga hydrologi. Små förändringar i såväl ytvatten- som grundvattenbalans

bedöms kunna ge mycket stora och i många fall irreversibla skador på habitaten och

deras arter. När det gäller Natura 2000-områdena Bästeträsk och Bräntings haid

skär det föreslagna täktområdet dessutom av ett intrikat system av mycket

värdefulla våtmarker inom och mellan dessa områden. Naturvårdsverket bedömer

att hydrologin och därmed de olika våtmarkerna med flera utpekade särskilt

prioriterade habitat riskeras att skadas permanent. Utpekade våtmarker av högsta

nationella klass samt flera utpekade, särskilt prioriterade Natura 2000-

våtmarkshabitat med naturlig, opåverkad hydrologi ska under mycket lång tid och

delvis för all framtid ersättas av artificiell pumpning av vatten, vallar för att leda av

ytvatten, samt omgrävning och omledning av befintlig bäckfåra. Även om täkten

efter att verksamheten upphört återfylls med vatten kommer hydrologin i

kantzonernas övre delar vara permanent påverkade.

De skogliga miljöerna riskerar särskilt att skadas genom kanteffekter direkt mot

täktområdet. Det kan bl.a. medföra förändringar i mikroklimat, solinstrålning,

vindpåverkan m.m. Flera särskilt utpekade prioriterade skogliga habitat berörs.


DOM 2008-12-19

För de hotade arter som lever i våtmarkerna och skogsmiljöerna riskerar täkten att

påverka genom fragmenteringseffekter, barriäreffekter och förändrade livsvillkor

genom kanteffekter. Att ett större orört skogs- och våtmarksområde fragmenteras

gör inte bara att arternas totala livsutrymme minskar. Det blir också svårare för

arterna att sprida sig mellan olika lämpliga habitat. Lämpliga habitat riskerar att

hamna under kritiska arealkrav, och artens faktiska population kan därmed minska

avsevärt. För en hotad art kan effekten av att våtmarkerna och skogen i det

planerade täktområdet raderas ut få mycket stora negativa konsekvenser i områden

även långt utanför täktområdet.

Naturvårdsverket konstaterar vidare att någon egentlig bedömning av hur stora ytor

som kommer att skadas saknas i underlaget. För den prioriterade naturtypen västlig

taiga, som totalt kommer att beröras av kanteffekter längs en stäcka av 670 + 400

m, gör sökanden samma bedömning för hela området, d.v.s. att bevarandemålen inte

kommer att påverkas negativt, trots att väderstreck, vindpåverkan och hydrologi

skiljer sig åt mellan de olika berörda Natura 2000-områdena och trots att sökanden

har identifierat förändrade förhållanden såsom ökad solexponering och

vindhastighet, torrare lokalklimat, förändrad hydrologi, barriäreffekter och förlust

av naturmiljöer på täktytan, damning och buller. Förklaringen till varför påverkan

längs den drygt en km långa kantzonen inte skulle påverka bevarandemålen för

västlig taiga behandlar i stort sett tallens tålighet för uttorkning och fördelen av

ökad mängd död ved. Att Natura 2000-områdenas kärlväxter och tallar är torktåliga

är ju dock inte samma sak som att de inte påverkas vid förändrad hydrologi. Dessa

skogar och dess arter har anpassats till växelvis torka och vatten. Naturvårdsverket

delar inte sökandens syn på att dessa torra skogshabitat inte är särskilt känsliga och

därför inte kommer att påverkas negativt av täktverksamheten. Tvärtom anser

verket att den lilla men avgörande fukt- och vattentillförsel som växterna är

beroende av under sommarens torrperioder gör att området är ytterst känsligt för

förändringar i hydrologin, och vidare att förändrat lokalklimat och kanteffekter

genom täkten otvivelaktigt kan påverka denna balans negativt för växternas del.


DOM 2008-12-19

För Bästeträsk och Bräntings haid tar respektive bevarandeplan upp många

ovanliga och känsliga arter, såväl rödlistade arter som arter från EU:s art- och

habitatdirektiv respektive fågeldirektivet. Gaffelfibblan har även här en nyckelroll.

En stor del av världspopulationen bedöms finnas i täktområdet samt i angränsande

delar av Bästeträsk och Bräntings haid. Täkten innebär att områdets viktigaste

växtlokaler för arten utraderas vid kalkbrytningen och att förekomsterna i

angränsande delar av Natura-områdena påverkas negativt av den minskande

totalpopulationen, fragmentering, barriäreffekter och risk för förändrade

livsbetingelser. Arten är beroende av fuktiga vinterförhållanden och risken för

negativ påverkan genom förändrad hydrologi kan inte uteslutas.

Andra arter där Naturvårdsverket, till skillnad från sökanden, anser att negativa

effekter på arternas långsiktiga bevarandestatus i Natura 2000-området inte kan

uteslutas är exempelvis skalbaggen gulfläckig praktbagge, fjärilen svartfläckig

blåvinge och kärlväxten kalknarv, for att ta några exempel.

Även oberoende av den hydrologiska påverkan i de berörda Natura 2000-områdena

bedömer Naturvårdsverket att den sökta verksamheten kommer att innebära en

störning som på ett betydande sätt kan försvåra för många av arterna i objekten.

Exempelvis kan den gulfläckiga praktbaggens bevarandestatus påverkas negativt

genom förlust av livsmiljö (täktområdet), minskning av totalpopulationen, samt

fragmenterings- och barriäreffekter.

De sammantagna riskerna och effekterna som sökanden identifierat är omfattande

och komplexa och kräver en bred noggrann analys som tar hänsyn till vilka

strukturer och funktioner samt vilka typiska arter och arters livsmiljöer som riskerar

att skadas genom verksamhen. Bedömningen försvåras av att sökanden inte

tillräckligt undersökt hydrogeologiska avvikelser i täktens kantzoner eller påverkan

på bland annat våtmarker och funktion av de vallar, kanaler, tärningar m.m. som

föreslås i anslutning till Natura 2000-områdena.


DOM 2008-12-19

För det fall kompletterande hydrogeologiska undersökningar, i likhet med den

genomförda kommunala provborrningen med en grundvattenpåverkan upp till 1000

m, skulle visa på ett större påverkansområde, kan den areal som påverkas för

respektive naturtyp bli större än den som antagits genom sökandens avgränsning om

300 m. Dessutom är det oklart hur sökanden avser att anlägga de artificiella vallar

m.m. som föreslås för att skada inte ska uppkomma framför allt på naturtyperna

"Rikkärr" och "Kalkkärr med Gotlandsag”. Om åtgärderna inte fungerar

tillfredsställande kan skadan nära kantzonen bli stor och den yta som faktiskt

påverkas bli större än förväntat. I Bräntings haid riskerar stora arealer av olika

naturtyper att påverkas negativt, varav flera är prioriterade habitat, bl.a. merparten

av Gräsmarker på kalkhällar 6110 och uppemot en tredjedel av arealen Rikkärr

7230. Även flera andra naturtyper riskerar att påverkas påtagligt.

Sammantaget anser Naturvårdsverket att den planerade täktverksamheten riskerar

att allvarligt skada de livsmiljöer som de omgivande Natura 2000-områdena avser

att skydda. Verksamheten riskerar även att påtagligt försämra livsbetingelserna för

de hotade arterna i Natura 2000-områdena, och att utpekade Natura 2000-arters

långsiktigt gynnsamma bevarandestatus därmed kan påverkas negativt.

Täktplanerna strider därför mot Natura 2000-områdenas bevarandesyfte och

bevarandeplaner.

Naturvårdsverket bedömer att förutsättningar för tillstånd jämlikt 7 kap 29 §

miljöbalken saknas i det aktuella fallet.

Alternativa lokaliseringar

Sökandens skäl för att inte presentera jämförbara alternativ är bland annat

fyndigheternas begränsade volym, risk för tidsbrist och brist på rådighet över

marken. Naturvårdsverket anser inte att dessa skäl bör beaktas i prövningen enligt

miljöbalken och vidhåller att det är av vikt att sökanden beskriver alternativa

lokaliseringar av verksamheten. Det bör vara fullt möjligt att beskriva lösningar

med en kombination av mindre täkter samt att nya fyndigheter söks och redovisas.


DOM 2008-12-19

Hydrogeologisk undersökning

Naturvårdsverket anser inte att den hydrogeologiska undersökningen avseende

bland annat dimensionering och placering av brunnar samt genomförande av

provpumpningar är tillräcklig för att avgöra omfattningen av skadorna på de

naturmiljöer som gränsar till den planerade täkten. Provpumpningar har genomförts

under alltför kort tid och i otillräckligt dimensionerade s.k. smalhålsborrhål.

Dessutom har "riktigt" dimensionerade brunnar inte alls utförts i kantzonerna mot

Bräntings haid och Bäste träsk eller inom området i övrigt.

Naturvårdsverket har låtit granska sökandens ansökan och MKB ur hydrogeologisk

synpunkt. Enligt denna granskning är de utförda korttidspumpningarna alltför få,

har för liten spridning inom täktområdet, är alltför kortvariga, är inte upprepade och

är inte relaterade till kärnborrhålens geologi och grundvattenytans läge. Någon

diskussion om sannolikheten av förekomst av större anomalier i berggrunden av den

typ som den kommunala provpumpningen i södra delen vid väg 148 visade görs

inte.

Det saknas en redogörelse från den enda långtidsprovpumpning som hittills

företagits i Bungetäktens närmaste omgivning, nämligen den kommunala

månadslånga provpumpningen år 2004. Dessutom saknas information om

observationsbrunn söder om väg 148. Denna provpumpning är mycket

intressant genom att grundvattenytan påverkades på ett avstånd av 1000 -

1500 m från pumpplatsen. Detta är med all sannolikhet ett exempel på en

hydrogeologisk anomali i berggrunden.

Frågor om förändringar i ytvattenregimerna under brytningstiden och tiden

tills täkten har bedömts vara helt vattenfylld är sannolikt de helt kritiska

frågorna för säkerställandet av Natura 2000-områdenas framtid. Dessa frågor

har i flera avseenden inte berörts alls i ansökan.

Det saknas en geohydrologisk matematisk modell som täcker föreslaget

brytningsområde med omgivning och omgivande Natura 2000-områden.


DOM 2008-12-19

Naturvårdsverket anser sammanfattningsvis att dagens kunskapsläge inte är

tillräckligt och att eventuella framtida undersökningar har någon betydelse i detta

skede. Enligt verkets mening utgör avsaknaden av korrekt dimensionerade,

placerade och genomförda borrhål samt provpumpningar en avgörande brist i

MKB:n. Dessa undersökningar utgör en viktig del av utredningen, men även

kompletterade analyser krävs för att klarlägga såväl yt- som

grundvattenförhållanden inom området. För att det ska vara möjligt att bedöma

omfattningen av de risker och effekter som kan uppkomma på miljön krävs enligt

Naturvårdverket en betydligt mer omfattande hydrogeologisk undersökning.

Bolaget har genom SF GeoLogic AB genomfört kompletterande undersökningar

bland annat i form av tolv korttidsprovpumpningar. Naturvårdverket tolkar

rapportens slutsatser som att försiktiga bedömningar avseende vattenförande

strukturer vid täktkanten kan göras. Samtidigt pekas på att en bedömning avseende

vilket scenario (avseende strukturgeologi och grundvattenströmning) som är troligt

inte har kunnat undersökas fullt ut i denna utredning p.g.a. brist på observationshål i

vissa riktningar.

Påverkan på grundvatten och naturvården

Tvärlingsmyrs avrinningsområde är enligt IVL Svenska Miljöinstitutets rapport ett

hydrologiskt mycket dynamiskt område dvs. responsen på nederbörd skiljer sig

mycket mellan olika tillfällen och platser. IVL gör bedömningen att täkten inte

behöver ha en direkt effekt på Ojnaremyrs grundvattentillflöde men att täkten ändå

kan komma att påverka grundvatteninflödet. Ytterligare undersökningar och

analyser krävs för att nå klarhet i vilken långsiktig påverkan på Ojnaremyr som kan

förväntas. Ansökan saknar även en redovisning av hur skapande av artificiella

vattenfåror, bassänger, översilningsytor samt flödesreglering konkret är tänkt att

fungera tekniskt och biologiskt under överskådlig framtid.

Naturvårdsverket konstaterar att bolaget kraftigt missbedömt tillrinningen av vatten

för båda provtäkterna. För det västra brottet har tillrinningen varit mer än 10 gånger

större än beräknat. IVL konstaterar att "den västra provtäkten har gett upphov till en


DOM 2008-12-19

betydligt större effekt på grundvattensituationen än den förväntade, enligt inlämnad

ansökan" samt pekar på ett antal viktiga erfarenheter, bland annat att "behovet av

fortsatta hydrogeologiska utredningar bekräftas av skillnaderna mellan de båda

provtäkterna". Naturvårdsverket anser att dessa erfarenheter visar att det för

huvudtäkten krävs en betydligt mer omfattande hydrogeologisk undersökning för att

det ska vara möjligt att bedöma omfattningen av risker och effekter som kan

uppkomma på miljön.

Ytvattenutredning

IVL har genomfört en analys av ytvattnets funktion i Tvärlingsmyrs

avrinningsområde på norra Gotland. I rapportens slutsatser redovisas bland annat

att: "Med lämpliga tekniska åtgärder bedöms Bungetäktens effekter på

ytvattensituationen i Bästeträsks och Brantings haids Natura 2000-områden kunna

begränsas så att inga negativa konsekvenser uppstår." I rapporten nämns kort

tänkbara lösningar för reglering av ytvattenflöden. Naturvårdsverket vill åter

framhålla att en noggrann redovisning bör lämnas av hur sådana, enligt rapporten

nödvändiga system, är tänkta att fungera ur teknisk och biologisk synpunkt samt

erfarenheter av likartade situationer även långt efter det att täkten avslutats.

Rapporten behandlar inte sådana utvecklade färdiga förslag till lösningar och inte

heller annat än översiktligt förändrade förutsättningar för flora och fauna.

Naturvårdsverket anser därför att IVL:s slutsats är hypotetisk och saknar betydelse.

Teknik för behandling av vatten

WSP har upprättat ett principförslag som beskriver olika möjligheter att omhänderta

och behandla läkagedagvattnet. Rapporten beskriver även allmänt olika tekniker för

rening av läkagedagvatten. Det är fråga om högst schematiska beskrivningar om hur

rening av läkagedagvatten och återföring av ytvatten skulle kunna gå till. Verket har

inte ifrågasatt att tekniska lösningar för att rena dagvatten finns tillgängliga och

vidhåller att sökanden dessutom noga bör redovisa hur sådana omfattande

regleringar av ytvattenflöden är tänkta att utformas och fungera.


DOM 2008-12-19

Strategi för formellt skydd av skog

Bolaget framhåller att Bungetäkten inte längre är utpekat som område i

länsstyrelsens strategi för formellt skydd av skogsmark. Naturvårdsverket vill dock

framhålla att det faktaunderlag som låg till grund för ett tidigare utpekande

fortfarande gäller. Området innehåller således en viktig del av den koncentration av

skogliga nyckelbiotoper som finns i Bästeträskområdet.

Slitage på området vid en eventuell nationalparksbildning

Bolaget pekar på ett ökat slitage på området vid en nationalparksbildning. Vid en

nationalparksbildning sker en noggrann planering av hur området ska göras

tillgängligt och skötas. Parken ska inte utsättas för slitage som medför risker för

naturvärden. Bolagets påståenden om störningseffekter av en nationalpark saknar

grund. Den planerade kalkbrytningen kommer däremot göra det omöjligt att

upprätthålla de naturvärden som finns i området för täkten och kommer enligt

verkets bedömning dessutom att innebära buller och damm runt om och slitage i

närområde och längs det projekterade transportbandet.


Naturvårdsverket anser att MKB:n inte uppfyller miljöbalkens krav

avseende alternativredovisning, beskrivning av försiktighetsåtgärder eller uppgifter

som krävs för att bedöma täktens påverkan på människors hälsa, miljön och

hushållningen med mark och vatten och att den därför inte bör godkännas.

Sveriges geologiska undersökning (SGU)

SGU tillstyrker ansökan samt anser att ett kontrollprogram bör fastställas.

SGU har anfört att huvuddragen i den komplexa grundvattenströmningen i

anslutning till den tänkta brytningen är väl dokumenterad och verifierad genom de

undersökningar och resultat som redovisats. SGU anser vidare att slutsatser och

prognoser avseende grundvattnets kvalitet är väl grundade och genomarbetade.


DOM 2008-12-19

SGU har anfört att Nordkalk i kompletteringen av ansökan har lämnat väl grundade

och genomarbetade förklaringar och prognoser beträffande risken för och åtgärder

mot saltvatteninträngning. SGU noterar att SMA har påbörjat en tillståndsprocess

om fortsatt brytning inom fastigheten Stucks 1:368. Det är av vikt att de

hydrogeologiska frågeställningarna i de två ärendena ses i ett sammanhang,

eftersom båda aktörerna är eller avser att bli verksamma inom tillrinningsområdet

för Bästeträsk. Från hydrogeologisk synpunkt kan således verksamheterna komma

att samverka.

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen anser att tillstånd för den sökta täktverksamheten inte bör ges.

Miljökonsekvensbeskrivningen i målet kan dock godkännas.

Vattenfrågan

Såväl de kompletterande utredningarna som utvärderingen av provbrotten visar

tydligt hur komplicerad både hydrologin och kalkstensstrukturen i området är. Den

hydrauliska konduktiviteten varierar till exempel mellan 6-10-8 - 1-10-5 m/s. Den

stora variationen beror på kalkberggrundens egenskaper med svårdefinierade och

svårtolkade spricksystem, något som medför att det är mycket svårt att göra

schablonbilder av grundvattnets rörelser. Stort utrymme har ägnats åt att visa att det

inte föreligger någon hydraulisk kontakt mellan kommunens brunnar från

provpumpningen 2004 och det planerade täktområdet. Den viktigaste slutsatsen av

kommunens provpumpningar är dock att det i området finns så svårdefinierade och

svårtolkade sprickformationer att man har mycket svårt att i förväg uttala sig om

grundvattnets rörelser i berggrunden.

Underlagsrapporten rörande mätning av konduktivitet och kloridhalt visar att

saltvatteninträngning i området är trolig. I utredningen har mätning av grundvattnets

konduktivitet och kloridhalt på 25 meters djup utförts i 20 av områdets befintliga

borrhål. Resultatet visar att fyra hål i den nordöstra delen av området har förhöjda

klorid- och konduktivitetshalter. Bolaget bedömer i det kompletterande materialet


DOM 2008-12-19

att övergången till salint grundvatten går cirka 25 meter lägre än täktbotten. Den

ovan redovisade undersökningen visar dock att i det i det aktuella området har

uppmätts förhöjda kloridhalter långt ovan täktbotten. Värt att notera här är också att

detta är under opåverkade förhållanden. Hur grundvattenkvaliteten på djupet

påverkas vid fullt utbruten täkt är oklart.

Länsstyrelsen anser att hydrologin i området är komplex och svårbedömd. Det

framstår fortfarande som oklart vad som egentligen händer när man förändrar

områdets hydrologi genom att ta bort stora mängder sött grundvatten. Förändringar i

vattenströmningen kan medföra påverkan och saltvattenuppträngning både i och

utanför täktområdet. Det saknas förklaringar till de utpekade lågresistiva punkterna,

som kan vara vattenfyllda sprickzoner med kontakt med underliggande saltvatten.

Modelleringen visar också att sådana sprickzoner kan medföra att

saltvattenuppträngning kan ske. Länsstyrelsen gör också bedömningen att det är

svårt att avgöra hur mycket inneslutet relikt havsvatten som finns i området.

Bolaget redovisar tre olika åtgärdsalternativ om grundvatten med höga kloridhalter

erhålls i brottet: utspädning, avsaltning samt bortledning. Ingen av dessa metoder

har redovisats fullt ut.

Natura 2000

När det gäller den planerade täktens påverkan på närliggande Natura 2000-områden

gör länsstyrelsen bedömningen att flera av de livsmiljöer som finns i dessa områden

kan komma att påverkas på ett betydande sätt och främst då genom täktens

påverkan på avrinningsförhållanden och hydrologin. Det är rimligt att anta att

influensområdet lokalt kommer att vara närmare 1000 meter. Förutom i nu aktuell

tillståndsansökan berörs Natura 2000-området Bästeträsk även av SMA:s planerade

bergtäkt och kommunens planerade vattenuttag från Bästeträsk.

Länsstyrelsen menar att det inte som bolaget påstår krävs några "exceptionella

förhållanden" eller "kvalificerade skadenivåer" för att Natura 2000-skyddet ska

hindra verksamheten. I 17 kap 28 b § miljöbalken anges två skadetyper och

gemensamt för dessa är att redan risken för att skada kan uppkomma - antingen


DOM 2008-12-19

genom att skada någon av Natura 2000-områdets naturtyper eller genom att utsätta

någon av områdets skyddsvärda arter för en störning som kan försvåra bevarandet

av arten i området - är tillräcklig för att verksamheten eller åtgärden inte ska vara

tillåten.

Bolaget påstår felaktigt att nationellt föreslagna Natura 2000-områden utgör en

bruttolista och att områden kan komma att tas bort i den mån områdena inte behövs

för att skapa ett tillräckligt skydd i ett europeiskt perspektiv. Sverige (Gotlands län)

har vid ett flertal tillfällen, efter kommissionens utvärderingsmöten, tvärtom varit

tvunget att komplettera listorna med nya områden för att få med tillräckligt mycket

av de naturtyper och arter som direktiven avser att skydda. De svenska Natura

2000-områden som utpekats enligt habitatdirektivet är dessutom inte bara

föreslagna utan nu även fastställda av kommissionen som s.k. särskilda

bevarandeområden.

Transportbandet

Analysen av transportbandet visar på att många konfliktpunkter finns ur

naturvårdssynpunkt där flera hotade naturmiljöer och arter kan komma att beröras.

Det planerade transportbandet kommer att innebära en påtaglig skada på

riksintresset för naturvård och medföra risk för försämrade livsbetingelser för ett

flertal hotade, sällsynta eller i övrigt hänsynskrävande djur- och växtarter. För den

planerade passagen över flera våtmarker har inte någon bedömning gjorts avseende

hydrologisk påverkan på omgivande mark. Länsstyrelsen anser att passagen över

Mölnerbäcken är särskilt känslig och saknar en bedömning över vilken påverkan

transportband och serviceväg kan komma att få på Natura 2000-området

Mölnermyr.

Riksintresset för kulturmiljövård kommer att skadas påtagligt av det planerade

transportbandet. Bolaget hävdar att värdena är högst i centrum och norr.

Riksintresset är dock en helhet och bedöms därefter. Ingen del är därmed mindre

värt än någon annan. Spåren av bandet kommer att finnas kvar i många

generationer, om de någonsin försvinner.


DOM 2008-12-19

Strategi för ett formellt skydd av skog

Det aktuella täktområdet ingår i länsstyrelsens Strategi för formellt skydd av skog i

Gotland län.

Naturturism

Bolaget ifrågasätter hur naturturism som ersättning för kalkstensindustrin skulle

kunna gå att förena med de bevarandemål som finns för omgivande naturreservat

och Natura 2000-områden. Länsstyrelsen vill här framföra som exempel

nationalparkerna Söderåsen och Store Mosse, som båda har ett stort antal besökare

(ca 300 000 respektive ca 100 000 personer per år). Bevarandemålen går väl att

förena där med det stora besöksantalet. I de två nationalparkerna utnyttjar besökarna

nästan uteslutande de vandringsleder som finns, vandringsleder som är utformade så

att de inte går genom de känsligaste delarna av parkerna.


Bolaget hänvisar till att fastigheterna Hangvar Flenvike 3:1 samt Hangvar Skäls-

städe 1:32 skulle kunna utgöra ersättningsmark. Bolaget måste visa vilka värden

dessa fastigheter har i jämförelse med Bunge Ducker 1:64 samt hur de anser att

detta skulle vara en fullgod kompensation. Länsstyrelsen kan inte utan sådant

underlag ta ställning till detta förslag.

Gotlands kommun

Kommunens inställning allmänt

Kommunen tillstyrker Nordkalks ansökan. För kommunen är det ytterst angeläget

att grundvattnet och Bästeträsk inte påverkas negativt såvitt avser kvalitet och

kvantitet. Kommunen har ansökt om tillstånd till bortledande av vatten (22 l/s) från

Bästeträsk, för allmän vattenförsörjning samt till forskningsstationen i Ar, vilket

understyrker sjöns och dess tillrinningsområdes betydelse för den allmänna

vattenförsörjningen. Risken för saltvatteninträngning till täkten med ödesdigra

konsekvenser för sötvattenresurserna på norra Gotland bedömer kommunen vara


DOM 2008-12-19

liten vid den nu angivna täktbotten på +1 m över havet. Även risken för att

inläckande grundvatten och ytvatten i täkten inte ska renas när det leds bort från

täktområdet bör vara liten om erforderliga skydds- och kontrollåtgärder vidtas.

Utförda undersökningar säkerställer inte att det helt saknas större geologiska

strukturer som kan medföra stor lokal påverkan för bl.a. myrmarker.

Influensområdets utbredning kan därför komma att variera. Mängden inläckande

vatten till täkten kan således bli både större och mindre än den beräknade och

påverka vattenförsörjningen om inte detta vatten återförs till Bästeträsks

tillrinningsområde. Genom ökad väderexponering med öppna dammar och

återinfiltration på naturmark torde tillrinningen minska. Dessutom kommer

tillrinningen till Bästeträsk minska kraftigt under den kanske 100 år långa tiden för

att fylla kalkbrotten när brytningen avslutats. Hur efterbehandling närmare ska

genomföras är oklart. Frågan om säkerhet för de väsentligt mera omfattande

åtgärder än standardiserad efterbehandling som kan bli aktuella efter det att täkten

är utbruten har inte alls uppmärksammats. Kommunen anser att det fortfarande

finns viss osäkerhet kring Bungetäktens påverkan på omgivningen och att det finns

risk för att tillrinningen till Bästeträsk i någon mån kommer att reduceras. Därtill

kommer viss risk för att grundvattnet och Bästeträsks vatten förorenas.

Sammantaget finner kommunen dock att de skydds- och kontrollåtgärder som

Nordkalk planerar att vidta gör att bolaget bör kunna hålla påverkan på en

godtagbar nivå.

Bungetäkten utgör en del av ett mycket stort område med dokumenterat höga

naturvärden. Området anges i den kommunala översiktplanen för Gotlands kommun

som ett område av riksintresse för naturvården och även som ett område där

systemekologisk forskning prioriteras. Värdefulla arter och naturtyper finns även

inom själva täktområdet. Gjorda naturinventeringar utvisar att ett antal rödlistade

arter identifierats, att en stor del av täktområdet utgörs av skogliga nyckelbiotoper,

omfattas av våtmarksinventeringen, utgör värdekärnor och/eller arter eller

naturtyper enligt fågel- och habitatdirektivet mm. Med de försiktighetsmått,

skyddsåtgärder samt kompensationsåtgärder som föreslås bedömer Gotlands


DOM 2008-12-19

kommun dock att en samexistens mellan föreslagen verksamhet och

naturvårdsintresset på norra Gotland är möjlig.

Kommunen bedömer således att den påverkan som kommer att ske på områdets

naturvärden som ett resultat av kalkbrytningen inte är av sådan omfattning att det

motiverar en avstyrkan på ansökan. Kommunen poängterar att näringslivsskälen för

en fortsatt kalkbrytning på norra Gotland är starka och en eventuell nedläggning av

Nordkalks verksamhet skulle få negativa sociala och ekonomiska konsekvenser.

Kommunen motsätter sig dock yrkandet om omedelbar verkställighet. Kommunen

yrkar att Nordkalk ska ställa säkerhet för de relativt omfattande åtgärder som kan

bli aktuella när täkten är utbruten.

Rådande grundvattenförhållanden

De befintliga grundvattennivåerna inom det planerade täktområdet ligger mellan +

20 och + 28 m. Avsänkningen av grundvattennivån inom täktområdet kommer att

uppgå till 19-27 m. I kommunens anlitade sakkunnige Håkan Djurbergs

promemoria anges att befintlig grundvattensituation kommer att väsentligt förändras

genom kalkbrytningen. Det nordvästliga grundvattenflödet från Bungeberget

kommer att upphöra och Ojnaremyrens hydrauliska förhållanden kommer att

förändras markant. Täkten kommer att ta i anspråk en stor grundvattenresurs som

inte nyttjas idag. Att avrinningsförhållandena förändras innebär dock inte att

tillrinningen till Bästeträsk upphör, eftersom Nordkalk planerar att återföra vattnet

till Bästeträsks avrinningsområde, men mängden vatten och vattenkvaliteten kan

komma att förändras.

Nordkalk har låtit genomföra tolv korttidsprovpumpningar i åtta brunnar. Varje

korttidsprovpumpning pågick mellan två och sex dagar. Uttaget från brunnarna har

varierat mellan 0,1 l/s och 0,7 l/s. Den totala mängd vatten som tagits ut under

provpumpningarna har varierat mellan 1,3 m3 och 240 m3. Det är svårt, för att inte

säga omöjligt, att beräkna eller bedöma influensområdets lokala utbredning utan att

genomföra provpumpning som efterliknar de förhållanden som ett utbrutet brott

kommer att få. Influensområdets utbredning kommer att variera runt brottet. De


DOM 2008-12-19

geologiska strukturerna kommer att styra influensområdets utbredning och

utseende. I Håkan Djurbergs promemoria anges att det föreligger stor sannolikhet

för att det påträffas strukturer som medför stor lokal påverkan. Är strukturerna

riktade mot myrmarker kan dessa bli påverkade. Om strukturerna är riktade mot

kommunens provpumpningsbrunnar finns risk att privata brunnar påverkas, vilket

indirekt kan komma att påverka den kommunala vattenförsörjningen. Mängden

inläckande vatten kan bli både större och mindre än den beräknade. Eftersom en del

av de brunnar som har provpumpas kan ha hydraulisk kontakt med Ojnaremyrens

våtmarker - där Bästeträsk till stor del får sitt vatten från - är ett klarläggande av

influensområdet av stor vikt för kommunen.

Risk för saltvattenuppträngning och andra grundvattenkvalitetsförändringar

Den tidigare ansökta nivån -9 hade medfört uppenbara risker för att salthaltigt

vatten skulle tränga upp i kalkbrottet. Genom förändringen av yrkandet och

bottennivån har riskerna för saltvattenuppträngning reducerats. Av Håkan Djurbergs

utredning framgår att det enligt teoretiska beräkningar finns indikationer på att det

med hänsyn till det reducerade brytningsdjupet inte kommer att bli någon

saltvattenuppträngning i bergtäkten. Riskerna är dock inte helt obefintliga men det

torde kräva speciella förhållanden för att detta ska inträffa.

Kommunens vattenförsörjning

Den framtida vattenförsörjningen är en av de högst prioriterade lokala miljö-

frågorna, och ett säkerställande av befintliga och planerade vattentäkter utgör en

grundförutsättning för utvecklingen på ön. Hela Bungetäkten ligger inom

Bästeträsks tillrinningsområde. Det planerade uttaget ska i första hand försörja bl a

Fårösunds samhälle och delar av Fårö, områden för vilka kommunen under lång tid

eftersökt och utrett olika möjligheter för en tillfredsställande vattenförsörjning. Det

är mot den bakgrunden av yttersta vikt att varken mängd eller kvalitet på vattnet

inom tillrinningsområdet försämras.


DOM 2008-12-19

Beräkning av förlorad tillrinning till Bästeträsk

Tillrinningen till Bästeträsk är redan idag osäker. Kommunens planerade uttag av

ytterligare vatten för den allmänna vattenförsörjningen på Gotland måste dessutom

beaktas. Av Nordkalks yttranden framgår varken hur tillrinningen till Bästeträsk ska

säkras under tiden för brytningen eller under tiden för täktens tilltänkta

uppfyllnadsskede.

Avrinningen från Bästeträsk kan beräknas uppgå till 200 - 250 l/s. Nordkalk har

bedömt att länshållningsmängden kommer att uppgå till ca 30 l/s i genomsnitt under

året. En utebliven återföring av länshållningsvattnet skulle således reducera

avrinningen från Bästeträsk med ca 15 %. En utebliven återföring av

länshållningsvattnet står i konflikt med framför allt ett eventuellt framtida ökat uttag

för allmän vattenförsörjning. Vidare kommer brottet efter avslutad täktverksamhet

att vattenfyllas under en tidsperiod i storleksordningen 100 år varvid tillrinningen

till Bästeträsk kommer reduceras.

Nordkalk avser att återföra täktvattnet till våtmarkssystem som avrinner mot

Bästeträsk. Enligt Djurbergs utredning kommer Ojnaremyr inte att "få det

grundvattenutflöde (vatten med konstant temperatur) som finns idag utan

tillrinningen kommer huvudsakligen att ske på ytan". Detta kan medföra förutom

förändrade levnadsbetingelser för växt- och djurliv även att tillförseln förändras i

tiden på grund av grundvattenmagasinets buffertförmåga. Vidare finns inte någon

ingående bedömning hur tillrinningen kommer att förändras. Mängden inläckande

vatten kan bli både större och mindre än den beräknade. Även här har de geologiska

strukturerna stor betydelse. Även om mängden blir större behöver inte den

kommunala vattenförsörjningen påverkas om den mängden vatten som återförs till

Bästeträsks avrinningsområde ökar i motsvarande mån.

Nordkalk hävdar att avrinningen från det aktuella området inte kommer att minska.

Detta finns dock inte belagt och det är troligare att en ökad väderexponering med

bl.a. direkt solstrålning på öppna dammar och därefter återinfiltration på naturmark

leder till att tillrinningen minskar. Det är inte heller troligt att


DOM 2008-12-19

grundvattenmagasinets buffert och utjämnade effekt på tillrinningen kan återskapas.

Under uppfyllnadsfasen kommer tillringen till Bästeträsk att kraftigt reduceras. Ska

denna konsekvens minska måste åtgärder vidtas som måste pågå i decennier eller

ända upp till ett sekel.

Infiltration av täktvatten

Nordkalk har sökt tillstånd till infiltration av vatten i syfte att öka

grundvattenmängden. Någon beskrivning av hur och när infiltration ska ske saknas.

Enligt Djurbergs utredning framstår det som osäkert om infiltrationen ens är möjlig

och att utredning möjligheten att återföra uppumpat vatten till grandvattenmagasinet

i kalkbergrunden saknas. Det är därför högst osäkert om Ojnaremyr kommer att få

behålla grundvattentillrinningen från söder.

Ojnaremyrs hydrauliska förhållanden kommer vidare med stor sannolikhet att

förändras. Hur detta påverkar hela avrinningsområdets avrinning till Bästeträsk är

inte helt klarlagt.

Risk för förorening av grundvattnet

Vid all täktverksamhet uppkommer restprodukter från tex. sprängning. Det kan

även förekomma andra oönskade ämnen från t.ex. utsläppsolyckor där drivmedel

eller andra ämnen från utlastnings och transportfordon, som påverkar

vattenkvaliteten negativt. För att förorenat vatten inte ska spridas vidare krävs att

det behandlas och genomgår noggranna kontroller och att det först därefter pumpas

bort från brottet. Djurberg gör bedömningen att Nordkalk kommer att ha

behandlingsmetoder och kontrollåtgärder som medför att kvaliteten är godtagbar

innan vattnet lämnar brottet och att riskerna för den kommunala vattenförsörjningen

därmed blir liten.

Användande av inläckande vatten som dricksvatten

Det torde inte finnas några förutsättningar att inom överskådlig framtid använda

vatten från kalkbrottet för allmän vattenförsörjning. Dessutom är kommunen

negativ till att utnyttja ett vatten som närmast är att betrakta som ett avloppsvatten

för dricksvattenproduktion.


DOM 2008-12-19

Näringsliv

Kalkfyndigheterna på norra Gotland är av Riksintresse för kalkstensbrytning enligt

beslut av SGU. Upphör denna brytning måste svensk och nordeuropeisk industri

hitta kalksten på annat håll, dvs. utanför landets gränser, vilket uppges bli

kostsammare än idag. Gotlands kommun konstaterar att produktionen således har

ett nationellt intresse, men uppehåller sig inte ytterligare vid det nationella

perspektivet. Det kan inte ifrågasättas att den sökta verksamheten har stor betydelse

för arbetsmarknaden på norra Gotland, som redan är hårt ansträngd genom nedlägg-

ningar och rationaliseringar. Alternativa möjligheter till sysselsättning är i dagsläget

ytterst begränsade, och det står därmed helt klart att en nedläggning av

produktionen får allvarliga negativa konsekvenser. Vilka möjligheter som finns att

på sikt ersätta denna verksamhet med annan sysselsättning är svårt att bedöma.

Förutom de direkta arbetstillfällena påverkas även näringslivet i övrigt genom att de

företag, som säljer varor och tjänster till bolaget, genom bortfall av bolaget som

kund får sämre förutsättningar att överleva och utvecklas. Det är därför kommunens

uppfattning att stora ansträngningar måste göras för att hitta lösningar som

möjliggör fortsatt produktion med hänsyn tagen till de motstående intressen som

finns.

I händelse av att miljödomstolen inte beviljar sökt tillstånd och Nordkalk tvingas

avveckla sin verksamhet minskar antalet sysselsatta på norra Gotland med 5 % (120

personer). Detta motsvarar en ökning av arbetslösheten på Gotland med 0,3 %. I

utredningen sägs vidare att företaget varje år köper lokala varor tjänster för 20-30

mkr, intäkter som försvinner vid en eventuell avveckling av verksamheten. Till

detta kommer konsekvenser i form av minskad konsumtion och minskade

skatteintäkter.

SMA:s ansökan angående provpumpning och utökat täkttillstånd

SMA har en pågående täktverksamhet i Stucks. Även denna bergtäkt ligger inom

Bästeträsks tillrinningsområden. Vattnet från Stucks avrinner i likhet med

Nordkalks bergtäkt till Ojnaremyr och vidare till Bästeträsk. Även från detta


DOM 2008-12-19

område avrinner viss del av vattnet genom grundvattenmagasinet. Djurberg anser

att en bedömning av all planerad täktverksamhets miljöpåverkan borde komma till

stånd innan tillstånd ges till en av täkterna.

Sprängmedelshantering

Nordkalk menar att risken för att kväveföroreningar från sprängmedel sprids till

grundvattnet måste bedömas som mycket begränsad med hänsyn till den teknik som

används vid sprängningsarbetena. Av underlaget framgår att det i princip inte

kommer att förekomma något spill av sprängmedel. Trots detta uppkommer viss

adsorption av kväve i bergmassorna. Det teoretiska kväveläckaget i

länshållningsvattnet uppskattas till 0,7-1,8 ton kväve per år. Med ett

medelvattenflöde på 35 l/s och en ursprunglig kvävehalt på 1 mg/l blir

totalkvävehalten i länshållningsvattnet 1,5-2,6 mg/l. Det är oklart för kommunen

hur dessa beräkningar överensstämmer med erfarenheterna från provbrytningen.

Nordkalk har föreslagit att frågan om åtgärder avgörs först efter en prövotid på två

år. Under denna tid skulle kvävhalterna i utgående vatten följas upp. I materialet

saknas en bedömning av vilken påverkan en total-kvävehalt i länshållningsvattnet

på 2 eller 2,5 mg/l skulle medföra. En sådan analys är en förutsättning för att under

två års tid släppa ut allt länshållningsvatten utan kväverening. Bolaget bör

presentera någon form av anläggning för att reducera spridning av kväve till vatten.

Transportbandet

Nordkalk anser att de skyddsåtgärder som föreslås ska regleras genom det allmänna

villkoret samt att bolaget ska ges viss teknisk frihet vid det faktiska anläggandet av

transportbandet. Kommunen anser att ett alternativ till detta är att villkor 17 ges ett

mera generellt innehåll med avseende på vattenområden.

Efterbehandling

Kommunen har ingen erinran mot att detaljfrågor om efterbehandlingen delegeras

till tillsynsmyndigheten. Kommunen vidhåller dock sin inställning att domstolen i

samband med tillåtlighetsprövningen ska bedöma vilka efterbehandlingsåtgärderna


DOM 2008-12-19

som kan bli aktuella att utföras och konsekvenserna av dessa, främst på områdets

hydrologi.

Skyddsåtgärder och villkor

Det bör föreskrivas som villkor att om verksamheten, trots vidtagna

försiktighetsåtgärder, ändå medför en oförutsedd påverkan på grundvattnet, ska

verksamheten omedelbart upphöra och motåtgärder ska redovisas och genomföras.

Villkor 17 anger att transportbandet vid passage av Mölnermyrs utlopp ska utföras

så att flöde och vattenkvalitet inte påverkas negativt. Detsamma ska gälla vid övriga

vattendrag och mindre våtmarker som transportbandet kommer att korsa.

Säkerhet

Den säkerhet som Nordkalk föreslår avser en standardiserad efterbehandling. De

åtgärder som kan bli aktuella efter det att täkten är utbruten kan bli väsentlig mera

omfattande. I avvaktan på att bolaget redovisar åtgärderna och kostnaderna för

dessa bör bolaget åläggas en flerdubbelt högre säkerhet än de knappt 5 mkr som

bolaget föreslagit.

Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet anser att avståndet från täktplatsen till närmast liggande

rikintresseområde för kulturmiljövården är så stort att påverkan inte kan anses

föreligga och ser därför från kulturmiljövårdens synpunkt inga hinder för att lämna

bifall till ansökan. Riksantikvarieämbetet har dock inte någon avvikande mening

från de synpunkter länsstyrelsen lämnat i ärendet beträffande kulturmiljövården i

området.

Svenska Botaniska Föreningen

Svenska Botaniska Föreningen anser att ansökan bör avslås. Fastigheten ingår i ett

komplext mosaiklandskap i sluttande terräng (kalkhällar med omväxlande torra och

fuktiga våtmarker och fastmarksområden, med öppna gläntor och glesa trädbevuxna


DOM 2008-12-19

ytor med träd av varierande ålder) som främst kännetecknas av kalkhällar,

våtmarker och tallskogar av olika typer. Gamla träd och träd med varierande

åldersfördelning har här under århundraden utvecklat och skapat robusta

förutsättningar för att bibehålla växt- och djurliv intakt i en naturmiljö vars

motsvarighet inte längre finns i övriga Europa. Området innehåller ett stort antal

skyddsvärda och känsliga naturtyper och arter. Området är ovanligt lite påverkat av

exploatering, vilket har skapat förutsättningar att bibehålla den sista opåverkade

delen av det gotländska landskapet som kännetecknas av såväl kvalitetsmässigt rent

vatten som störningskänsliga naturmiljöer och naturtyper med ett ursprungligt och

artrikt växt- och djurliv. Fågelfaunan har vildmarkskaraktär. Insektsfaunan, särskilt

skalbaggsfaunan, är resultatet av att äldre hundraåriga träd fortfarande förekommer

i området. Gotlands kalktallskogar och dess insektsfauna i det nu aktuella området

är unika i Europa.

Glesa hällmarksskogar med gamla träd och våtmarkskomplex, tillika

nyckelbiotoper, dvs. skogsområden med särskilt höga naturvärden, dominerar

fastigheten. Nyckelbiotopsinventeringen visar att det inom fastigheten finns

nyckelbiotoper av väsentligt större omfattning än vad som är normalt i svenska och

gotländska skogar. Detta är resultatet av att naturskogar och våtmarker i

hällmarksterrängen förblivit oexploaterade och inte avverkats eller dränerats

(fragmenterats). Denna typ av urskogar/naturskogar är en synnerligen sällsynt

bristvara i södra Sverige.

Inom området finns olika slag av våtmarker, som bildar ett hydrologiskt ovanligt

intakt och väldifferentierat komplex. Bunge Ducker ligger i en sluttning med

översilning och diffust vattenflöde. Våtmarker av högsta värde finns dokumenterade

såväl inom som utanför fastigheten. Våtmarkerna inom fastigheten bildar

tillsammans med våtmarkerna i omgivningen ett hydrologiskt sammanhängande

område, som omfattar flera kvadratkilometer när vattenståndet är som högst.

Härigenom tryggas vattentillförsel till fuktängar, olika typer av kalkkärr och öppna

vatten liksom övrig vegetation samtidigt som grundvattenreserven fylls. Vissa

ekologiskt anpassade fuktängar är sommartid till synes torrlagda, vilket innebär att


DOM 2008-12-19

växt- och djurarter speciellt anpassats till detta levnadssätt. I detta sammanhang

finns särskilt skäl att betona att s.k. torra växtplatser och naturtyper även sommartid

är helt beroende av små men livsviktiga mängder vatten för att överleva. Nordkalk

vill i ansökan göra gällande att torrmarksmiljöer saknar intresse, eftersom de inte

skulle vara vattenberoende, vilket är fel. Utan vattentillgång blir området mycket

torrt till skada för växter och djur. Efter nederbördsrika perioder och efter

snösmältningsperioder ingår Bunge Ducker i ett vattendominerat landskap. Ytvatten

rinner av, marker översvämmas och permanenta vattensamlingar bildas på sätt som

skett under århundraden och som är förutsättningen för att de olika komplexen av

våtmarker ska bestå. För att hålla ett täktområde fritt från vatten under sådana

förhållanden krävs enorma vattenförflyttningar som skulle dränera och skada stora

arealer.

Om marken blir torrare i Bräntings haid, inleds en igenväxningsprocess där nu högt

skyddsvärda naturtyper och dess typiska arter skulle ersättas av triviala arter.

Ändrade vattenflöden och uttorkning i Natura 2000-område skulle i dessa extremt

känsliga naturmiljöer direkt leda till ändrade naturförhållanden med följd att

prioriterade naturtyper som skogbevuxen myr (91 DO) och kalkkärr med gotlandsag

samt rikkärr minskar i areal, att typiska arter försvinner och att funktioner förändras.

Gynnsam bevarandestatus skulle aldrig kunna uppnås.

Inom hela fastigheten finns en koncentration av ett extremt stort antal hotade,

sällsynta och hänsynskrävande växt- och djurarter d v s arter som inte har sin

framtid säkrad i landet (rödlistade arter). Art- och individrikedomen är

uppseendeväckande stor. Många av arterna är fridlysta. Här finns endemiska arter

samt globalt rödlistade växt- och djurarter. Här finns också arter som Sverige

förbundit sig att skydda.

En täktverksamhet inom Bunge Ducker skulle oåterkalleligt skada förekomsten av

ett stort antal arter och som Sverige ska ge ett starkt skydd. Hit hör bland annat

nattskärra, spillkråka, trana, trädlärka, ängshök, kungsörn, apollofjäril och

svartfläckig blåvinge. Det är mycket få områden i Sverige som innehåller så många


DOM 2008-12-19

högt skyddsvärda arter i sina naturliga livsmiljöer som är fallet i det aktuella

området.

Gotlands Botaniska Förening

Gotlands Botaniska Förening anser att tillstånd inte ska beviljas eftersom området

hyser en ovanligt hög täthet av i Sverige rödlistade organismer.

Hotade arter

Ett antal känsliga arter som upptagits av fågeldirektivet och art- och habitatdirektiv

har registrerats inom täktområdet, närområdet samt längs transportbandet. Inom

täktområdet har det hittats 28 arter upptagna i rödlistan for Sverige. Detta stora antal

rödlistade arter och mängden fynd av dessa visar på områdets unika

naturförhållanden och omistliga värden. Av dessa är 20 arter med över 120 fynd

klassade som NT (Missgynnad), 8 arter med över 40 fynd klassade som VU

(Sårbar) samt 3 arter med 11 fynd klassade som EN (Starkt hotad) enligt rödlistan.

På mark som påverkas av sträckningen för transportbandet har 10 rödlistade arter

anträffats med sammantaget 30 fynd. Den rödlistade (CR) falsk guldskivlav har

anträffats på 4 växtplatser längs transportbandet. Transportbandet hotar förstöra en

sjättedel av det svenska beståndet av laven.

Bräntings haid

Det hävdas av Nordkalk att Släkmyrskomplexet avvattnas endast vid högt

vattenstånd som vanligen förekommer vid snösmältningen på våren Verkligheten är

dock den att beskrivna vattenflöden finns under en stor del av hösten, vintern och

våren så länge vattnet ej fryser till samt efter häftiga regn sommartid. Särskilt rik är

vattenföringen i snösmältningstid

Föreningen har noterat flödesvärden som innebär att det under en vecka i

snösmältningstid passerar uppskattningsvis 900 000 m3 vatten från Bräntings haid

Natura 2000, genom Bunge Ducker mot Bäste träsk Natura 2000. Detta kan

jämföras med angiven normalvattenföring under ett år på ca 2,3 miljoner m3.

Ordentliga flöden förekom även i april 2005 samt under den gångna milda vintern


DOM 2008-12-19

kontinuerligt från november 2006 till januari 2007, då dock med svagare flöden. Att

dessa vattenflöden endast förekommer under en "begränsad period på våren", som

Nordkalk hävdar, måste därför tillbakavisas eftersom de förekommer från november

till minst slutet av april milda vintrar.

Nattskärran kommer till skillnad från vad bolaget hävdat störas eftersom de även

dagtid ligger och ruvar på lagda ägg i boet. Detta bo läggs på marken och bör då

påverkas av vibrationer från sprängningsverksamheten i täkten. Förutom att de tre

revir som ligger inom täktområdet försvinner kommer även de häckande paren i

täktens närområde kraftigt att störas vid boplatserna. Hela detta område med

utbredda hällmarkstallskogar utgör en optimal biotop för nattskärra. Populationen

inom täkten och flera kilometer runt densamma kan förmodas minska genom

upphörd häckning på grund av den störning som åstadkoms vid sprängning och

övrigt arbete i brottet. Täkten utgör även en spridningsbarriär. Denna senare effekt

rör kanske i än högre grad de rödlistade och hotade insekter, som har stora och rika

bestånd i omgivande skogar.

Bästeträsk

Flöden från Släkmyr passerar idag fastigheten och flera källor i östra kanten av

samma fastighet rinner med vattenflöden ned till Ojnaremyr. Dessa flöden bidrar

alltså till att Bästeträsk fylls på med nytt vatten. En stor del av detta vatten kommer

från eller passerar det planerade täktområdet.

Samma vatten genom täktområdet, från källor norr om Littorinagränsvallen och från

Ojnaremyr ansamlas på sin väg mot Bästeträsk i agmyren Tvärlingsmyr, vilken med

hälften av arealen ligger inom Natura 2000. Här häckade den rödlistade (EN) arten

ängshök år 2006. Det är viktigt att myrens vattennivå hela tiden hålls på en hög nivå

för att minska predationsrisken från räv.

Påverkan på Västlig taigas bevarandesyfte och ekologi

I den västra delen av gränsområdet mellan fastigheten och Bästeträsk Natura 2000

finns norr om Littorinagränsvallen ett flertal källor, vilka framspringer ur


DOM 2008-12-19

sluttningen. Dessa källor rinner i små flöden norrut mot våtmarkerna inom Natura

2000. Här finns också en gles tallskog med stort inslag av den rödlistade idegranen

(NT). Den senare är även riklig längs hela Ojnarevägen som följer gränsen. Detta

träd blir ofta särskilt vanligt spridd på grusåsar, där rörligt grundvatten passerar,

som sker i detta fall. Vid en kalktäkt på Bunge Ducker kommer dessa rörelser av

grundvatten helt att upphöra genom Littorinagränsvallen och källorna på nordsidan

av vallen att sina. Detta kommer märkbart att påverka förekomsterna av den

rödlistade idegranen, tallskogen i sluttningen på nordsidan samt de våtmarker, som

får sitt vatten från källorna i sluttningen. Enligt karta över grundvattenflöden efter

total utbrytning av täkten skulle grundvattenströmmen vändas söderut under

Littorinagränsvallen och en inströmning till kalktäkten bli aktuell. Naturvärdena i

åtminstone denna del av Natura 2000 kommer därmed att påtagligt skadas av

kalktäkten på Bunge Ducker.

Rikkärr (våtmark vid Bästeträsk) och kalkkärr med gotlandsag (Tvärlingsmyr)

En inte obetydlig del av tillrinningen kommer genom flöden från Bräntings haid

Natura 2000, rinner norrut inom västra delen av Bunge Ducker och ned till dessa

våtmarker och vidare till Bäste träsk Natura 2000. Uppskattningsvis kommer upp

till 50 % från detta håll.

Högskolan på Gotland

Utifrån lokaliseringen och omfattningen av den planerade verksamheten, liksom

den begränsade varaktigheten av aktiviteten, anser Högskolan på Gotland på grund

av områdets höga naturvärden med internationellt åtagande i angränsande Natura

2000-områden, samt den osäkerhet som råder vad gäller påverkan på

vattenhushållningen, att tillstånd till ovanstående verksamhet inte ska medges.

De höga naturvärdena gör att området är skyddsvärt inte bara i ett gotländskt- eller

nationellt perspektiv utan även i ett internationellt perspektiv. Av denna typ av

alvarmark finns ca en tredjedel av förekomsten i världen på Gotland.

Hällmarksområdet i Fleringe-Bunge-Rute utgör ett stort sammanhängande och till


DOM 2008-12-19

stora delar orört område av denna typ. Den tänkta täkten skulle, förutom att direkt

förstöra det 170 ha stora området som utgör själva täkten, även innebära negativ

påverkan för den biologiska mångfalden genom fragmentering och därmed minskat

livsutrymme för ett flertal rödlistade arter, samt medföra uppenbar risk för negativ

inverkan på angränsande Natura 2000-områden, som måste anses vara oerhört

känsliga, framförallt för förändringar i vattenförhållandena, liksom i hög grad

omintetgöra områdets vildmarkskaraktär. I en tid då antalet större områden med

liten mänsklig påverkan blir allt färre, ökar skyddsbehovet för att främja den

biologiska mångfalden liksom för att i framtiden kunna nyttjas som ekologiska

referensområden och för växande ekoturism. Högskolan anser att

försiktighetsprincipen bör råda eftersom osäkerheter som råder kring påverkan på

vattenförhållandena i området. Vidare bör skydds- och hållbarhetsaspekten

beträffande vattenförsörjningen d.v.s. att säkra god tillrinning till Bästeträsk vara

avgörande för beslutet. Ett hållbart nyttjande som vattentäkt främjar, i motsats till

en bergtäkt, en långsiktigt hållbar hushållning av mark- och vatten i området. Även

här måste försiktighetsprincipen framhållas, den framtida vattenförsörjningen får

inte äventyras av en irreversibel kortsiktig bergtäktverksamhet.

Världsnaturfonden WWF Sverige

Världsnaturfonden WWF Sverige anser att ansökan ska lämnas utan bifall. WWF

menar att Bästeträskområdet utgör ett unikt naturområde som inte kan jämföras med

andra områden. Här finns äldre skogar, de flesta med nyckelbiotopsklass,

interfolierade med alvarytor med unika växtsamhällen och vätar av högsta

naturvärde. I anslutning till ansökt brytområde och angöringsvägar finns några av

Gotlands och därmed norra Europas mest skyddsvärda agkärr. Denna inom EU

prioriterade naturtyp finns i Mölner myr, Släkmyr och Ojnaremyr. Alla dessa har

mycket höga skyddsvärden, både för sin relativt ostörda omgivning, och stora

innehåll av både djur- och växtarter.

I och med att riktigt skyddsvärda naturområden minskar i antal och storlek i södra

Sverige och angränsande delar av Östersjöbäckenet borde denna del av Gotland


DOM 2008-12-19

undantas all svår exploatering. Alltför storskalig exploatering har redan skett öster

om tänkt nationalpark liksom i väster och söderut intill Slite samt mitt i File Hajdar.

Ytterligare allvarlig påverkan på naturen i denna del av Gotland är oacceptabel. De

kvarvarande värdena är omistliga, inte bara för den biologiska mångfalden utan

även för människors mentala välbefinnande och för att säkra de ekosystemtjänster

området ger.

Synpunkter från föreningen Bevara Ojnareskogen

Föreningen Bevara Ojnareskogen anser att Nordkalks ansökan om täkttillstånd ska

avslås eftersom det enligt föreningen är uppenbart att så stora ingrepp som

Nordkalks verksamhet skulle innebära i det känsliga och skyddade naturområdet

skulle strida mot miljöbalkens övergripande målsättning. Föreningen har i inlagor

utvecklat sin talan och därvid berört frågor om hydrologi, samhällsnytta,

kulturmiljö, störning av de kringboende, påverkan på Natura 2000-områden och

alternativa lokaliseringar. Föreningen anser att MKB:n är otillräcklig.

Synpunkter från Svenska Naturskyddsföreningen

Naturskyddsföreningen avstyrker ansökan eftersom föreningen anser att en

verksamhet i enlighet med ansökan skulle strida bl.a. mot

hushållningsbestämmelserna, reglerna om takter och reglerna om särskilda

skyddade områden i miljöbalken. Naturskyddsföreningen anser också att

beslutsunderlaget innehåller sådana brister att ansökan redan pga. detta inte kan

godtas.

Naturskyddsföreningen menar att områdets karaktär av nästan helt oexploaterat

landskap påtagligt skadas. Skadorna kommer väsentligen att vara irreversibla. Till

den del återhämtning kan ske kommer det att ta mycket lång tid. Denna karga miljö

har en mycket dålig återhämtningsförmåga. Det är enligt Naturskyddsföreningens

synsätt uppenbart att ett bifall till ansökan innebär att riksintressets centrala värden

av oexploaterat naturlandskap med väl utvecklade naturtyper i stora mosaiker som


DOM 2008-12-19

utgör en sammanhängande yta kommer att gå förlorade och därmed självklart

påtagligt skadas. Att det rör sig om stora sammanhängande arealer innebär bland

annat att möjligheterna for att bevara naturvärdena intakta är mycket goda, långt

bättre än i en uppsättning mindre områden avskilda från varandra.

Naturskyddsföreningen anser att det är tydligt att den långsiktigt bästa

hushållningen med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt är att området

bevaras opåverkat och att riksintresse för naturvården ska ges företräde. Vid en

sådan användning finns dessutom båda naturresurserna kvar (naturvärdena och

mineralresursen) för kommande generationer. vilket är ytterligare ett argument för

att beslutet främjar en hållbar utveckling. Naturskyddsföreningen anser vidare att

det av beslutsunderlaget framgår att så många osäkerheter och brister finns i

underlaget avseende grundvattenförhållanden och mellan yt och

grundvattenförhållanden att det inte är tillräckligt för att kunna bedöma vilka

konsekvenser verksamheten kommer att få på vattenförhållandena. n. Det är stor

risk för skador genom hydrologisk påverkan på de känsliga Natura 2000-områden

som gränsar till takten.

Det tilltänkta transportbandet går genom områden av riksintresse för naturvården i

närmare två tredjedelar av sin totala längd. Den störning på riksintresset för

naturvård som transportbandet i form av intrång och barriäreffekter skulle innebära

riskerar att skada naturmiljön påtagligt. Områden av riksintresse för naturvård ska

skyddas mot sådana åtgärder som ens kan riskera att skada området påtagligt.

Naturskyddsföreningen menar att transportbandet därmed inte kan få komma

tillstånd. Föreningen menar vidare att miljökonsekvensbeskrivningen inte ska

godkännas.

Beträffande merutsläppen av koldioxid för det fall försörjningen av kalksten sker

utomlands ifrån istället för Gotland konstaterar föreningen att utsläppsökningen

beräknas till mellan 51 000 ton till 66 900 ton per år beroende på skeppstyp och

land. Det innebär att en övergång till utländsk försörjning med kalksten inte skulle

öka bolagets utsläpp med mer än 4-5 procent, vilket är inom företagets årsvariation.

Naturskyddsföreningen medger dock att spridning av främmande arter via


DOM 2008-12-19

ballastvatten är ett allvarligt miljöproblem men det gäller knappast alls transporter

inom Nordvästeuropa.

Synpunkter från SveMin – Föreningen för gruvor, mineral- och

metallproducenter i Sverige

SveMin anser att ansökan bör bifallas. Föreningen konstaterar att den gotländska

kalkstenens unika egenskaper eller dess stora betydelse för de malmproducerande

medlemmarna i SveMin, nordisk stålindustri, med flera inte har ifrågasatts.

Detsamma gäller Nordkalks betydelse för det lokala näringslivet och

sysselsättningen på norra Gotland. SveMins bedömning är att Nordkalk visat att

man tagit farhågor som framförts avseende vattensituationen på norra Gotland på

stort allvar. De kompletterande undersökningar som bolaget låtit genomföra tillför

ärendet ett betydligt förstärkt beslutsunderlag med en fördjupad förståelse av de

geologiska och hydrologiska förhållandena i området. Detta i kombination med

bolagets reviderade täktplan med minskat brytningsdjup gör att SveMin bedömer att

den osäkerhet som rått angående den ansökta verksamhetens påverkan på

vattensituationen i området nu är undanröjd så långt som rimligen kan krävas.

Marginalerna till inträngning av salt havsvatten eller djupare relikt saltvatten är

enligt utredningarna stora. Mängden saltvatten som maximalt bedöms kunna

inneslutas i takten på grundare djup har visats vara begränsad. Den kontrollen och

uppföljningen i samband med verksamheten borgar vidare för att

vattenförhållandena kommer att skyddas från oplanerad påverkan.

Synpunkter från Svenska Kalkföreningen

Svenska Kalkföreningen anser att tillstånd för kalkbrytning i Bunge bör ges.

Kalkbrytningen är utomordentligt viktig för det gotländska samhället likaså för det

svenska samhället och dess industri. Det nya Bungebrottet, 170 ha, endast utgör ca

2 % av ca 9 000 ha riksintresse för naturvård. Därmed är det fullt möjligt att de båda

riksintressen kan existera sida vid sida till gagn för alla. Vattenfrågorna i samband

med kalkbrytning är väsentliga. Inget talar dock för att tekniska lösningar inte


DOM 2008-12-19

skulle kunna undanröja eventuella problem vad avser vatten. Föreningen vill

framhålla regeringsbeslutet 2006 enligt vilket det är nödvändigt för företagen inom

kalk- och cementindustrin att få tillgång till mark för brytning av kalk eftersom

detta har stor betydelse för sysselsättning på ön samt för råvaruförsörjning till bland

annat stålindustrin.

Synpunkter från Fältbiologerna

Fältbiologerna anser att tillstånd inte ska ges. Föreningen anför att ett kalkbrott som

kommer vara i bruk i max 25 år finns inte innebär långsiktighet. Att istället satsa på

förslaget att göra en nationalpark av hela Bästeträsk med omgivningar och på den

potential för ekoturism som finns i området skulle däremot vara en långsiktigt

hållbar utveckling. Kalken är inte en förnyelsebar resurs och så småningom måste

det utvecklas ett förnyelsebart alternativ. Istället för att fortsätta jakten på kalk att

bryta måste det sättas igång en utveckling av alternativ teknik för att minska

industrins behov av kalk. Det måste tvingas fram bättre resurshushållning inom

industrin. Ett exempel är att återanvända stål i högre grad. Fältbiologerna påpekar

att försiktighetsprincipen ska gälla. Det går inte att förutse alla konsekvenser som

kalkbrottet skulle ge och därför kan kalkbrottet i Ojnareskogen inte tillåtas.

Fältbiologerna har dessutom påpekat att utredningen inte beaktat

klimatförändringarnas betydelse i form av ändrad havsnivån och därmed

kalkbrottets djup i förhållande till den.

Synpunkter från IF Metallklubben Storugns

Fackstyrelsen och övriga 130 anställda på Nordkalk är mycket oroade över

framtiden på Gotland men även utvecklingen av den fortsatta livnäringen här på

norra delen av ön. Om Nordkalk inte får täkttillstånd kommer det att drabba minst

det dubbla antalet människor, som har verksamheter anknutna till bolaget. Alla

måste verkligen tänka efter ordentligt i detta fall. Vi gotlänningar har skött arbete

och natur bra och kommer att göra det fortsättningsvis också. Tryggheten på norra

Gotland for alla familjer som skulle drabbas riskerar att försvinna och många,


DOM 2008-12-19

inklusive barn, skulle få flytta från ön till fastlandet vilket skulle medföra att den

levande landsbygden dör ut. Detta påverkar även dagis, skolor, affärer och många

fler på norr. Experternas utredningar visar enligt föreningen att ett stenbrott inte

skulle försämra vattnets kvalitet eller kvantitet.

Synpunkter från SMA Svenska Mineral AB

SMA Svenska Mineral AB bedriver sedan 10 år brytning av kalksten på fastigheten

Bunge Stucks 1:368. Utskeppning av kalkstenen sker via Strå Hamn intill Fårösund.

SMA har vidare ansökt om tillstånd för fortsatt och utökad verksamhet vid Stucks

kalkbrott ävensom hamnverksamheten. Såvitt kan utläsas av Nordkalks handlingar

kommer brytning av kalksten ske omedelbart intill den gemensamma

fastighetsgränsen, Influensområde för grundvattenpåverkan sträcker sig in över

SMA:s fastighet. Exakt hur långt in på SMA:s område redovisas dock inte. SMA

anser allmänt att långtidspumpningar är ändamålsenliga för att verifiera övriga

undersökningar. Genom långtidspumpning erhålles ett säkrare beslutsunderlag.

SMA:s ansökan innefattar sådan undersökning. Det kan ifrågasättas hur åtgärder

med infiltration m.m. ska utföras när Nordkalk inte har tillgång till marken, och

vilken påverkan som kan förväntas på SMA:s mark. SMA anser därför att

Nordkalks ansökan ska samordnas med SMA:s ansökan.

Enskilda fastighetsägare

Beträffande den planerade täkten och dess inverkan på privata fastigheter har bl.a.

följande fastighetsägare anfört i huvudsak följande.

Anna Engström, Bunge Änge 1:14, Ivar Magnusson, Stenstugu 1:8 och Leif

Gustafsson, Stenstugu 1:16

Rubricerade fastighetsägare har motsatt sig brytning av täkten. Som skäl för detta

har anförts tidigare erfarenheter från kommunens vattenborrning och provpumpning

i området. I den händelse brunnar påverkas beträffande vattentillgång eller -kvalitet

bör Nordkalk åläggas skyldighet att ombesörja kostnadsfria leveranser motsvarande

nuvarande vattenmängd och -kvalitet. SGU skriver i sin översiktliga hydrologiska


DOM 2008-12-19

bedömning 2005-02-23: ”Beträffande enskilda vattentäkter som finns på fastigheten

i SO (Bunn) och i O (Stenstuga) om det planerade brytningsområdet, kan ev. en

påverkan (avsänkning) på grundvattennivån bli följden.” Stoftfyllda sprängmoln,

luftstötar och vibrationer från sprängningarna, omfattande dammbildning och

bullerstörningar från stenhanteringen och återkommande problem med

vattenkvalitet och vattenmängd i brunnarna är vanliga klagomål vid bergtäkt. Även

fastigheter med upp till ett par kilometers avstånd från brottet har vid andra täkter

märkt grumlat vatten i brunnen vid kraftiga sprängningar. Det är också ett känt

faktum att Nordkalk under långa perioder fått köra vatten i tankbilar till närboende

som förlorat vattnet i sina brunnar, likaså att det hänt olyckstillbud när sten slungats

långt ifrån brottet vid missriktade laddningar. Den säkerhet som Nordkalk

garanterar är alltså långt ifrån självklar. Tillgång till bra vatten är inte bara viktig for

enskilda hushåll utan också för lantbrukare med djurbesättningar, som är helt

beroende av vatten i tillräcklig mängd och kvalitet för sitt välbefinnande.

Marie Karlsson/Bräntings gård AB, Rute Bräntings 1:3 och 1:8

Brutmyr samt dess omgivningar hyser höga naturvärden och omgivningarna får

enligt länsstyrelsen inte utsättas för någon typ av negativ hydrologisk påverkan.

Myrens norra del befinner sig i Natura 2000-området Bräntings haid och den södra

delen på rubricerad fastighet. I övrigt kan nämnas att fastigheten till stor del upptas

av alvarmarker på hårda kalkstenar, skog samt naturbetesmarker som är

klassificerade med högsta bevarandevärde enligt EU:s miljöprogram för

naturbetesmarker. På gården finns uppfrysningsalvar och vätar med knappag. Även

dessa naturtypers naturvärden är helt beroende av att hydrologin i området inte får

skadas. Hela våtmarken Brutmyr ligger inom 2000 meter från det tänkta

brytområdets södra brottkant. Det finns här en uppenbar risk att brytningen kommer

att leda till att hydrologin på fastigheten kan komma att påtagligt skadas. Detta är

något som inte accepteras. Den näringsverksamhet som Maria Karlsson/Bräntings

gård AB bedriver är helt beroende av att naturen på fastigheter inte påverkas

negativt. Det finns risk för förändrat grundvattenflöde om den tänkta täkten blir

verklighet. Detta beror på slukhål och källor som finns på Bräntings 1:3 vilka alla

befinner sig mellan höjdkurvan 30 - 25 möh. En förändring av grundvattennivån


DOM 2008-12-19

skulle kunna komma att ge en direkt förändring för de arter och det djurliv som

finns inom området. Täktverksamheten kommer även på andra sätt påverka

verksamheten i Bräntings gård AB. Ett starkt argument för den som gästar

fastigheterna och Gotland är nämligen tystnaden, den orörda natthimlen, det rika

och unika naturlivet samt tillgång till rent och friskt vatten. Nordkalk har inte

beaktat hänsynstagande till Brutmyr och övriga våtmarker på Bräntings 1:3 och

dess komplexa vattenavledningssystem i miljökonsekvensbeskrivningen. Kartor

som presenteras i materialet visar enbart höjdkurvan 25 möh. De höjdskillnader som

är däröver och därunder presenteras inte. Om dessa hade lagts in skulle det visat att

hela Brutmyr befinner sig mellan 30-25 meter över havet, våtmark 07JH09 samt

07J3H06 35-30 meter över havet. Den tydliga figuren på s. 18 i GeoLogics rapport

av den 4 juni 2008 visar hur vatten transporteras mellan bergets vertikala

vattenförande sprickor och kanaler. Om Nordkalks ansökan om brytning beviljas

skulle det kunna innebära en momentan sänkning av Brutmyrs vatten och därmed

ödelägga de avrinningsområden som myren har.

Kally Mårtensson, Bunge Ducker 1:39

Kally Mårtensson har yrkat att miljödomstolen ska avslå ansökan och inte godkänna

MKB:n. Hon har anfört att undersökningar visar att täkten kommer att medföra att

grundvattendelaren i täktens södra del kommer att förskjutas kraftigt åt sydost.

Detta förhållande tillsammans med täktens dränerande funktion kommer i sin tur att

påverka vattenförsörjningen på Kally Mårtenssons fastighet Bunge Ducker 1:39.

Flera av sakfrågorna i målet är av mycket komplicerad natur. Detta gäller inte minst

de centrala frågorna hur de hydrauliska förhållandena i och omkring Bunge Ducker

1:64 är konstituerade och vilka konsekvenser ett tillstånd till ansökan därmed skulle

få för vattenflöden till och från intilliggande områden. Professor Olofsson har

ytterligare belyst svårigheterna med att utifrån nuvarande faktaunderlag bedöma hur

långt effekten av ett eventuellt kalkbrott på Bunge Ducker 1:64 faktiskt skulle

sträcka sig och vidare påtalat den outredda risken för saltvatteninträngning till följd

av en s k uppkoningseffekt på grund av täkten, något som skulle kunna påverka

brunnar långt från täktområdet. Slutsatsen är att riskerna för påtagliga negativa

effekter måste betecknas som betydande.


DOM 2008-12-19

Sigrid Nordström, Stenstugu 1:10 samt Håkan Linder, Stucks 1:146 och Bunge

Annex 1:5

Sigrid Nordström och Håkan Linder har anfört att deras fastigheter är belägna i

närheten av det planerade täktområdet. Vissa marker ligger endast ca 100 m från

täktområdet. Inom fastigheterna bedrivs djurhållning och markerna används som

betesmark där de naturliga källorna och vattenflödena är en förutsättning för att

kunna hålla på med djurhållning. På fastigheternas brukningscentrum förbrukas

stora mängder vatten både i djurhållningen och som hushållsvatten. Vattenfrågorna

är därför av största betydelse. Redovisade undersökningar är inte tillräckligt

långvariga för att effekterna blir på grundvattennivån ska kunna bedömas, vilka

fastigheter och vattentäkter som påverkas och huruvida vattenkvaliteten blir

försämrad av saltvatteninträngning. Vidare är den sammantagna effekten på

grundvattnet till följd av både Nordkalks och SMA:s verksamheter inte belysts i

målet. Till detta kommer Gotlands kommuns planerade vattenuttag från Bästeträsk,

som också kan komma att påverka vattensituationen i området.

Bertil Ström, Hägur 1:51

Delar av Bertil Ströms mark som han använder som betesmark ligger inom möjligt

påverkansområde, naturreservatet Gildarshagen. Inom det området finns alltid

tillgång till vatten och god tillgång på bete för betesdjuren pga. hög fuktighet. En

negativ påverkan på vattentillgången till följd av brottet skulle på ett avgörande sätt

försämra betingelserna för näringsverksamheten. Djurproduktionen på gården är

beroende av omedelbar vattenleverans om brunnen töms på vatten eller

vattenkvaliteten påverkas negativt.

Leif och Maj Gustafsson, Bunge Stenstugu 1:16

Leif och Maj Gustafsson har yrkat att Nordkalks ansökan ogillas i sin helhet. För

det fall miljödomstolen meddelar tillstånd i någon del har fastighetsägarna begärt att

tiden för oförutsedd skada för yrkad vattenverksamhet bestämmes till 15 år.


DOM 2008-12-19

Fastighetsägarnas inställning är att även med det justerade yrkandet om

brytningdjup kan de hydrologiska förhållandena inom närområdet runt täktområdet

komma att påverkas.

Hans och Charlotta Bothorp, Fleringe Utoje 1:11

Hans och Charlotta Bothorps fastighet är belägen söder om transportbandets

dragning norr om Mölner myr. Skulle ansökan bifallas försvinner troligen en stor

del av meningen och behållningen med bostaden. Tystnaden, naturen och det orörda

i omgivningarna var skälet till att de köpte fastigheten.Bothorp yrkar därför avslag

på ansökan i sin helhet avseende tillstånd for bergstäkt med vattenverksamhet, att

miljökonsekvensbeskrivningen avseende delen externa bullerberäkningar inte

godkänns eftersom relevant data saknas och beräkningarna for den tredje sista

etappen (brottets sydvästra del) helt har utelämnats samt avslag på ansökan

avseende transportbandet med hänvisning till att friluftslivet enligt 3 kap 6 §

miljöbalken ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller

kulturvärden. I det fall tillstånd ändå ges yrkar Bothorp att tillståndet villkoras med

användning av den i beskrivna nya tekniken, kallad CBC (vajerdriven

bälttransportör), som enda möjliga transportbandslösning samt att Nordkalk ska

skapa ännu en planskild korsning lämplig for såväl hästekipage (häst och vagn) som

ridande och cyklister på den gamla skogsvägen mellan Mölners gårdar och

Kappelshamnsviken.

NORDKALKS REDOVISNING AV YTTERLIGARE UTREDNINGAR

SAMT BEMÖTANDE AV SYNPUNKTER

Redovisning av utredningar rörande frågan om salt grundvatten

GeoLogics rapport av den 4 juni 2008 analyserar risken för saltvattenuppträngning

vid en brytning ner till havsnivån. En integrerad tolkning och jämförelse av IVL:s

grundvattenprover och SGU:s markgeofysiska mätningar liksom tidigare

utredningar och undersökningar ger vid handen att ett eventuellt inflöde av salt

grundvatten, i samband med brytning av kalksten ner till havsnivån inte blir av


DOM 2008-12-19

sådan mängd att det bedöms äventyra förutsättningarna för en återinfiltration till

omgivningen, alternativt annan användning, exempelvis vattenförsörjning.

Denna slutsats baseras således på konkreta fakta och mätresultat från Bunge Ducker

1:64 med omgivningar. Tolkningens riktighet har stärkts av den modellering som

genomförts i syfte att undersöka och visualisera den integrerade tolkningens

hållbarhet när grundvattennivån inom täktområdet ändras i samband med brytning

av kalkstenen. Enligt Nordkalks uppfattning visar de utförda och redovisade

utredningarna att en utbrytning av Bungetäkten ner till havsnivån kan ske utan risk

för en saltvattenuppträngning av betydelse för täktens tillåtlighet. Någon risk för

negativ påverkan på kommunens planerade vattentäkt i Bästeträsk kan inte heller

anses föreligga. Det bör här dessutom noteras att det nya maximala brytdjupet enligt

täktansökan är +1 m över havsnivån vilket således ger ytterligare

säkerhetsmarginal. Bevakning och uppföljning av saltvattenfrågan kommer även att

ske genom ett kontrollprogram.

Enligt vad som framgår av SGU:s rapport visar utförda geofysiska mätningar i

anslutning till Bungetäkten att den övre delen av berggrunden ner till ca -20 m är

relativt opåverkad av större sprickzoner eller förkastningar. Ett i området uppmätt

mycket lågresistivt lager på djupnivån -60 till -80 m tolkas av SGU som en regional

förekomst av salt grundvatten. I ett område utmed Bungetäktens nordöstra kant och

utanför planerat täktområde visar utförda mätningar dock på geofysiska

resistivitetsanomalier. Dessa påträffas i nivåer -20 till -40 m och orsaken till dessa

är inte helt klarlagda. Enligt SGU är det sannolikt frågan om avsnitt/zoner i

berggrunden med förhöjd sprickighet som kan vara knutet till anrikning av lera,

mineralisering eller koppling till en lokal förekomst av lokalt salt grundvatten. SGU

bedömer det som sannolikt att det rör sig om lokala inneslutningar av relikt salt

grundvatten och att dessa inneslutningar sannolikt är små. För att de påträffade

zonerna i nordost och vid Ojnaremyr skulle kunna ha en koppling till regionalt

förekommande salt grundvatten på större djup krävs enligt SGU att det föreligger

speciella omständigheter (artesiska förhållanden) t.ex. förekomst av sprickzoner

som skär genom horisontella hydrauliska barriärer. Några sådana har dock inte


DOM 2008-12-19

kunnat påvisas genom undersökningarna vilket enligt SGU gör detta mindre

sannolikt.

IVL:s utredning tar sikte på att bedöma mängden av inneslutet relikt havsvatten i

Bungetäkten. Detta är således salt grundvatten som finns inneslutet i berggrunden

och som kommer att frigöras vid en utbrytning av täkten. Det rör sig således om en

något annorlunda fråga jämfört med risken för uppträngning av regionalt saltvatten

på större djup vilket är föremål för behandling i GeoLogics ovan behandlade

rapport. Även med IVL:s försiktiga bedömningar vad avser volym och halter av

förekommande inneslutet relikt grundvatten i Bungetäkten ger utredningen vid

handen att kloridhalten i primärrecipienten (Ojnaremyr) aldrig kommer att överstiga

gränsen för teknisk anmärkning för dricksvatten, 100 mg/l. Smakgränsen ligger på

300 mg/l. De inneslutna kloridmängder som beräknas frigöras i och med brytningen

av Bungetäkten är därmed så begränsade att de inte kan anses utgöra någon risk för

negativa konsekvenser vare sig för naturmiljön i recipienten eller för

dricksvattenresursen i Bästeträsk.

Transportörlinjen mellan Bungetäkten och Storugns

En närmare projektering av transportbandet har medfört förändringar i utförandet

som medför att miljökonsekvenserna kan bli mindre än vad som tidigare antagits.

En viktig förändring i nu berört hänseende avser transportörlinjens bredd som

tidigare uppskattats till 30 m nu bedöms bli 10-15 m. En alternativ teknisk lösning -

Cablebelt conveyor - har utvecklats vilken kan medföra fördelar även från

miljösynpunkt. Några omlastningsstationer behövs inte med den utformningen och

möjligheten att undvika känsliga häll- och våtmarker ökar. Även buller och

energiförbrukning skulle bli mindre. Det finns därför skäl att ge bolaget en viss

teknisk frihet vid det faktiska anläggandet av transportbandet snarare än att i

tillståndet detaljreglera utförandet av enskilda passager och sträckor. Det kan dock

vara lämpligt att i tillståndet fastställa att anläggandet av transportbandet ska

föregås av ett samråd med tillsynsmyndigheten.


DOM 2008-12-19

Grundvattenfrågor

Ett antal remissinstanser och sakägare anser att hydrologin i området är komplex

och svårbedömd och ger uttryck för en fortsatt osäkerhet i fråga om risken för

saltvattenuppträngning i täkten. Nordkalk vidhåller att utredningen i målet rörande

salt grundvatten får anses vara tillfyllest och hänvisar till att SGU tillstyrkt att

tillstånd ges till bergtäkt och vattenverksamhet. Nuvarande kunskaper om

täktområdet och dess omgivningar bygger på fler års undersökningar där ett stort

antal personer varit delaktiga inom olika ämnesområden (geologi, hydrogeologi,

hydrokemi, biologi, ytnära ekosystem). Utredningarna i målet är tillräckligt

omfattande för att ligga till grund för en prövning. Med föreslagna försiktighetsmått

och kontrollåtgärder är verksamheten tillåtlig. Utredningsarbetet har skett med

metoder som föreslagits av SGU, Naturvårdsverkets sakkunnige och Kally

Mårtenssons sakkunnige professor Olofsson. Det har varit fråga om inhämtning av

dokumenterad kunskap från undersökningar i andra områden (Klinthagen, File

Hajdar, Stucks), geologisk kartering, geofysiska undersökningar med olika metoder,

borrningar, provpumpningar, grundvattenprovtagning, hydrologiska mätningar,

laboratorieanalyser och tredimensionell flödesmodellering med saltvattentransport

utan täktverksamhet respektive med täktverksamhet.

De åberopade sakkunniga Bo Olofsson och Magnus Martinsson förefaller inte

beakta de kontroll- och skyddsåtgärder som föreslås för att upprätthålla vattenbalans

och vattenkvalitet. Magnus Martinsson utgår från att ett markområde med en radie

på 2 000 meter från det aktuella området skulle drabbas av en påtaglig hydrologisk

störning. Nordkalk hävdar att detta inte är en relevant utgångspunkt. Martinsson har

också fel när han påstår att Bungetäkten ligger 400 m från de brunnar som

kommunen provpumpade år 2004. Avståndet från brunnarna till Bungetäkten är ca

1 200 m. Vidare tar inte Martinsson hänsyn till att kommunen pumpade i ett s.k.

slutet berggrundsmagasin där den naturliga trycknivån i brunnsområdet innan

pumpstart ligger mellan 25-30 m under markytan. I Martinsson redovisning finns

överhuvudtaget inga referenser till uppmätta hydrogeologiska egenskaper och

förhållanden i Bungeområdet eller i det område som kommunen provpumpade i år

2004. Bo Olofsson anför att vattenbalansen i Ojnaremyr kräver åtgärder på


DOM 2008-12-19

konstgjord väg för att inte betydande hydrologiska förändringar ska uppkomma vid

ett eventuellt täkttillstånd. Nordkalk har aldrig påstått att det inte krävs tekniska

åtgärder för att upprätthålla vattenkvalitet och vattenbalans i täktens omgivningar.

Kally Mårtenssons inställning är oklar och i stora delar svår att förena med Bo

Olofsson redovisade slutsatser. Det anförs vidare att den genomsnittliga salthalten i

länshållningsvattnet skulle kunna överstiga 100 mg/l vilket därmed skulle

omöjliggöra en återinfiltration. Resonemanget synes gå ut på att om

länshållningsvattnet inte uppfyller kravet för teknisk anmärkning vid

dricksvattenförsörjning (risk för korrosion på ledningar etc.) så får det inte

återinfiltreras i naturmiljön. Huruvida vattnet genomgående innehåller kraven för

teknisk anmärkning vid kommunal dricksvattenförsörjning (100 mg/l) är inte

relevant för tillåtlighetsbedömningen av återinfiltrationen.

Bemötande av yttrande av Naturvårdsverket

Nordkalk konstaterar att Naturvårdsverkets bedömning av den sökta

täktverksamhetens tillåtlighet skett från naturvårdssynpunkt men att andra

samhällsintressen som sysselsättning och näringsliv inte synes ha vägts in i någon

större utsträckning. Inte heller beaktar verket att själva täktområdet pekats ut som

av riksintresse för landets mineralförsörjning av en annan statlig myndighet.

Naturvårdsverket har inte berört den grundlagsfästa proportionalitetsprincipen dvs.

kravet på en rimlig balans mellan vad det allmänna skulle vinna med ytterligare

naturskydd och vad Nordkalk skulle förlora på grund av inskränkningar i

möjligheten att utnyttja sin egendom.

Nordkalk menar att behovet av kalkstenen i Bungefyndigheten är otvetydigt och

tydligt framgår av ansökan och den till ansökan bilagda behovsutredningen.

Fullskaletester av kalkstenen från de två provbrotten på täktområdet visar att

kalkstenen i Bungetäkten uppfyller högt ställda kvalitetskrav och därmed kan

ersätta kalkstenen från dagens snart utbrutna täkt i Klinthagen. Nyttan av att

säkerställa stålindustrins råvarubehov och fortsatt industriell verksamhet på norra

Gotland i 25-30 år kan inte nog överskattas. Detta i synnerhet när nollalternativet


DOM 2008-12-19

sannolikt innebär dramatiska negativa förändringar i form av företagsnedläggning,

arbetslöshet, avfolkning, värdeförstöring mm.

Nordkalk vidhåller att täktverksamheten, inklusive föreslagna

kompensationsåtgärder, inte kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur-

eller växtart som är hotad sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande och får i denna del

hänvisa till vad som anförs i ansökan och MKB:n. De arter som påträffats vid de

noggranna inventeringarna som utförts på själva täktområdet och längs

transportbandet skulle utan vidare påträffas om motsvarande inventeringar gjordes i

omkringliggande naturreservat och Natura 2000-områden. Det formella

områdesskydd som således föreskrivit i omgivande områden innebär ett

långtgående skydd för bevarandet av arternas livsbetingelser.

Gotlands kommun har numera avstyrkt förslaget att göra Bästeträsk med

omgivningar till nationalpark i samband med remissbehandlingen av

Nationalparksplanen. Regeringen pekade inte heller ut Ojnaremyr som Natura

2000-område i sitt beslut 2006. I beslutet framhåller regeringen tvärtom följande:

”Det är viktigt att särskilt uppmärksamma den kalk- och cementindustri som finns

på norra Gotland. Dessa företag är av mycket stor betydelse för sysselsättningen på

ön samt för råvaruförsörjningen till bland annat stålindustrin. Det är därför

nödvändigt för företagen att få tillgång till mark för brytning av kalk.”

Behovet av Bungetäkten är i hög grad betingat av den gotländska kalkstenens unika

kvalitet och brännegenskaper vilket framhållits i yttranden från Jernkontoret och

Finlands Stål och Metallproducenters Förening rf. Stålföretagen i Sverige och

Finland hör till de bästa i världen då man beaktar koldioxidutsläppen per

producerad ton stål varför det ur ett globalt miljöperspektiv finns fördelar med att

stålet tillverkas här. Nordkalk har redan avstått brytvärda kalkstensresurser till

förmån för naturvården.


DOM 2008-12-19

Bemötande av yttrande av länsstyrelsen

Det är mycket svårt att se hur en massiv naturturism som ersättning för

kalkstensindustrin skulle gå att förena med de bevarandemål som finns för

omgivande naturreservat och Natura 2000-områden. Nordkalk menar att den av

bolaget föreslagna ersättningsmarken, Hangvarområdet, skulle ha betydligt bättre

förutsättningar att genom riktade åtgärder anpassas för naturturism. Närheten till

vägar, kommunikationer och samhällsfunktioner gör Hangvarområdet mindre

lämpligt för kalkstensbrytning men är däremot nödvändiga faktorer för turism och

friluftsliv. Även Hangvarområdet ligger inom ett utpekat tyst område. Nordkalks

förslag innebär därmed en möjlighet till utveckling av både naturturism och

kalkstensindustri i området, en samverkan och samexistens mellan olika intressen

som rimligen bör vara eftersträvansvärd.

Nordkalk kan inte se hur transportbandets sträckning i områdets södra del kan anses

orsaka en påtaglig skada av kulturmiljön i riksintresseområdet. Transportbandet

kommer även att monteras ner efter avslutad brytning. Områdets kulturvärden är

enligt registerbladet främst koncentrerade till dess norra och centrala delar.

Transportbandet finns både inritat och särskilt omtalat i SGU:s beslut om

detaljavgränsning av riksintresset för kalkstenbrytning. Skulle transportbandet anses

innebära en påtaglig skada på kulturmiljön gör Nordkalk gällande att riksintresset

för kalkstenbrytning även måste ges företräde i fråga om transportbandets påverkan

på kulturmiljön vid en vägning mellan intressena.

Länsstyrelsens skogsskyddsstrategi

Beträffande länsstyrelsens strategi för formellt skydd av skog i Gotlands län bör

påpekas den inte innebär att det idag finns några beslut om formellt skydd av

skogen på täktområdet vilka inverkar på tillståndsprövningen. Vad länsstyrelsen får

antas mena är att om det av något skäl slutligen skulle fastställas att det inte blir

aktuellt att bryta ut Bungetäkten så skulle marken istället i framtiden kunna

användas som naturreservat eller liknande i skogsskyddande syfte. Sådana mer

allmänna och hypotetiska planer och strategier för framtiden kan dock enligt

Nordkalks uppfattning inte tillmätas betydelse som ett argument mot täkten vid


DOM 2008-12-19

prövningen av förevarande mål. Ett område som är av riksintresse för landets

mineralförsörjning borde inte tas med i ett förslag för skogsskyddsåtgärder då det

finns andra lämpliga områden för skog utan mineralintresse.

Riksintresseavvägningen

Regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska såväl som berörda enskilda intressen

kan vägas in vid bedömningen av vad som utgör en långsiktigt god hushållning.

Vidare bör det vid bedömningen av den lämpligaste användningen av ett område

alltid undersökas om det finns möjlighet att utnyttja ett område för flera olika

verksamheter. Nordkalk vidhåller bolagets i ansökan redovisade inställning att det

utpekade riksintresset för naturvård på norra Gotland har målats med en så "bred

pensel" över så omfattande landarealer att inte ens en så relativt stor täkt som

Bungetäkten kan anses påtagligt skada riksintresset Bästeträsk med omgivningar.

För att påtagligt skada ett så stort område torde krävas att betydligt mer än några få

procent av området tas i anspråk.

Området för transportbandets dragning och riksintressen

SGU:s beslut som pekar ut Bungetäkten som ett riksintresse för landets

mineralförsörjning innefattar att det krävs möjlighet till transport av kalkstensråvara

till industrianläggningen i Storugns. En möjlig transportled har ritats ut i kartbilagan

till beslutet. Ett transportband är dessutom från miljö- och företagssynpunkt den

överlägset bästa lösningen. Föreslagen dragning har utretts och anpassat för att

minimera eventuella störningar och påverkan på natur- och kulturmiljön. Nordkalk

vidhåller att de områden som är tänkta att utnyttjas för transportbandets och

tillhörande servicevägens dragning ska bedömas vara av riksintresse för utvinning

och transport av kalkstensresursen i Bungetäkten. Transportbandet utgör därvid ett

riksintresse som både faller under 3 kap 7 § och 8 § miljöbalken som reglerar

riksintressen avseende bl.a. anläggningar för industriproduktion,

transportförsörjning och liknande anordningar. Nordkalk bestrider länsstyrelsens

påstående att inverkan av transportbandet når upp till en nivå där den kan anses

påtagligt skada natur- och kulturmiljön i de i detta hänseende berörda

riksintresseområdena (Fleringebygden respektive Bästeträsk med omgivningar).


DOM 2008-12-19


Genom lämpliga restaurerings- och naturvårdande åtgärder skulle området

utvecklas till ett naturområde som sammanhänger med och stärker det i närheten

belägna Natura 2000-området Hall-Hangvar. Nordkalk anser att de av bolaget

frivilligt föreslagna kompensationsåtgärderna måste anses vara tillräckligt väl

beskrivna i ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen samt att de vid en

skälighetsbedömning enligt 16 kap 9 § miljöbalken får anses fullt tillräckliga för att

kompensera för det intrång i allmänna intressen som Bungetäkten kan anses

medföra. Nordkalk menar att ersättningsområdet i Hangvar redan från början skulle

kunna utvecklas på ett sådant sätt att det kommer att lämpa sig och bidra till den

framtida utvecklingen av naturturism som länsstyrelsen förutskickar.

Natura 2000-frågor

Frågan om täktverksamhetens påverkan på de hydrologiska förhållandena i Natura

2000-områdena har beskrivits. Med iakttagande av de försiktighetsmått och

skyddsåtgärder som föreslås bedöms verksamheten inte heller i detta hänseende

kunna skada eller störa skyddade livsmiljöer eller arter på ett sätt som inte är tillåtet.

Vad gäller själva skadebedömningen vid en prövning enligt 7 kap 28 b §

miljöbalken är inte varje skada eller störning i Natura 2000-området otillåten.

Bedömningen tar istället sikte på påverkan på områdets gynnsamma

bevarandestatus inom Natura 2000-området. Härmed får förstås att de livsmiljöer

som avses skyddas i området inte till omfattning och struktur får försämras på ett

sätt som riskerar att äventyra dess funktion som livsmiljö för de arter som typiskt

sett förekommer i sådana livsmiljöer. Vidare måste de särskilda arter som avses

skyddas inom området ha tillräckliga utbredningsområden,

fortplantningsmöjligheter och andra förutsättningar för att förbli en livskraftig del

av sin livsmiljö. Vid tillämpning av dessa principer och riktlinjer för prövningen av

Bungetäktens påverkan på de angränsande Natura 2000-områdena Bästeträsk och

Bräntings haid samt med iakttagande av föreslagna försiktighetsmått och

skyddsåtgärder för verksamhetens bedrivande, gör Nordkalk gällande att den

planerade verksamheten inte kommer att skada skyddade livsmiljöer eller medföra


DOM 2008-12-19

störningar som på ett betydande sätt försvårar bevarandet av de skyddade arterna

inom området.

Bemötande av yttrande av Gotlands kommun

Vattensituationen

Nordkalk har full förståelse för den besvärliga vattenförsörjningssituation som råder

i området och medverkar aktivt till att varje möjlighet till en gemensam lösning av

frågan utreds. Det bör här noteras att kommunens planer på en anläggning för

vattenbortledning i Bästeträsk också skulle komma att ske i den av naturvårdsverket

föreslagna nationalparken. Kommunens planer understryker ytterligare det faktum

att norra Gotland är en region där människor och företag måste ges möjligheter att

verka och utvecklas. Det kan också noteras att Bästeträsk är en sedan länge reglerad

sjö. Vad som utgör områdets ursprungliga och naturliga hydrologi kan därför vara

svårt att fastställa.

Kommunens avsedda uttag på 20 l/s för dricksvattenförsörjning är intressant i

relation till Bungetäkten eftersom det beräknade årsmedelflödet av utpumpat vatten

från stenbrottet vid fullt utbruten täkt har beräknats till 35 l/s. Möjligheten att

använda täktvattnet till dricksvattenförsörjning måste därför utredas och analyseras

ytterligare. Efterbehandlingsalternativ Bungeträsket innebär på sikt tillskapandet av

Gotlands djupaste sjö. Fördelen med att använda Bungeträsket som en framtida

vattentäkt i stället för Bästeträsk är att vattnet inte behöver kylas ner på samma sätt

som det varmare vattnet i den grunda sjön Bästeträsk. I ljuset av denna möjlighet

framstår Bungetäkten också i ett mycket långsiktigt hushållningsperspektiv som den

ur allmän synpunkt bästa markanvändningen.

Sprängämneshantering

Enligt vad som framgår av rapporten måste risken för att kväveföroreningarna från

sprängmedlet sprids till grundvattnet bedömas som mycket begränsad med hänsyn

till den teknisk som används vid sprängningsarbetena.


DOM 2008-12-19

Bemötande av yttrande av SGU

SGU noterar att SMA har påbörjat en tillståndsprocess om fortsatt brytning inom

fastigheten Stucks och framhåller att det är av vikt att de hydrologiska

frågeställningarna i de två ärendena ses i ett sammanhang, eftersom båda aktörerna

är eller avser att bli verksamma inom tillrinningsområdet för Bästeträsk. Nordkalk

förutsätter att den kommande utredningen rörande SMA:s planerade täkt som nu är i

ett tidigt skede kommer att ta i beaktande de hydrologiska utredningar som

Nordkalk har givit in i målet rörande Bungetäkten och att en eventuellt

sammantagen påverkan på omgivande hydrologiska förhållanden på grund av de

bägge täkterna kommer att bedömas vid en eventuell framtida tillståndsprövning av

täkten i Stucks.

Bemötande av yttrande av Högskolan på Gotland

Högskolan på Gotland framför att de skyddade områden inte får bli "öar" i ett i

övrigt hårt exploaterat landskap och att det måste finnas spridningskorridorer

mellan de skyddade områdena för att säkerställa ett långsiktigt skydd. Nordkalk

anser att det snarare är täktområdet som utgör en ö i ett område där naturskyddet är

väl tillgodosett. Täkten medför oundvikligen vissa barriäreffekter vilket dock inte

hindrar att livskraftiga populationer kan bibehållas och utvecklas i omkringliggande

områden.

Bemötande av yttrande av Svenska Botaniska Föreningen

Nordkalk ifrågasätter inte att torrmarkerna hyser naturvärden. Stora delar av

alvarmarkerna är mycket torra och innebär därför speciella förutsättningar för

specialiserade, men generellt sett konkurrenssvaga arter att hävda sig. Däremot är

bedömningen att torrmarkerna inte är beroende av grundvatten för sin funktion

varför dessa inte tagits upp särskilt vid bedömningen av miljökonsekvenserna i

Natura 2000-områdena till följd av en förändrad grundvattensituation.


DOM 2008-12-19

Föreningen tycks mena att de arter och naturtyper som finns på själva täktområdet

omfattas av ett formellt skydd på grund av bestämmelserna i fågel- och

habitatdirektivet och att Nordkalk inte beaktat dessa lagregler. Tolkningen saknar

stöd i lagstiftningen. Regelverket ska och tillämpas så att det bara omfattar

skyddsvärda livsmiljöer och livsmiljötyper i den mån de geografiskt ingår i ett

utpekat Natura 2000-område. Vad gäller regler om artskydd och fridlysning i 8 kap

miljöbalken bör det noteras att reglerna tar sikte på avsiktliga åtgärder som riktas

mot enskilda individer eller exemplar. Varje projekt skulle utan vidare kunna

stoppas genom en nitisk inventering av berörda markområden. Synsättet måste

betraktas som extremt ensidigt och innebära ett överdrivet skyddskrav som vare sig

EU eller den svenske lagstiftaren avsett.

Bemötande av yttrande av Gotlands Botaniska Förening

Det saknar ur rättslig synvinkel betydelse att arter och naturtyper som finns med på

direktivens listor påträffas på själva täktområdet eller efter transportbandet eftersom

fastigheten Bunge Ducker 1:64 inte till någon del är utpekad som Natura 2000-

område och då transportbandets sträckning valts bl.a. för att undvika intrång i

befintliga Natura 2000-områden mellan Bungetäkten och industrianläggningen i

Storugns. Vidare omfattar skyddet inom utpekade områden endast de arter och

livsmiljöer som föranlett utpekandet enligt respektive direktiv. Utpekandet har

endast skett enligt habitatdirektivet men däremot inte enligt fågeldirektivet. Den

omständighet att fåglar som finns med på fågeldirektivets listor påträffats i området

medför därför inte att Natura 2000-bestämmelserna blir tillämpliga.

Föreningens kommentarer rörande att s.k. prioriterade naturtyper förekommer

saknar också rättslig betydelse så länge det inte är aktuellt att tillämpa 7 kap 29 §

miljöbalken, dvs. om Bungetäkten skulle anses medföra sådana omfattande skador i

omgivande Natura 2000-områden att verksamheten endast kan tillåtas efter

regeringens godkännande och Kommissionens hörande. Det skulle i ett sådant fall

röra sig om mer kvalificerade skador, t.ex. att betydande delar av Natura 2000-

områdena skulle tas i anspråk för täktverksamheten vilket inte är aktuellt i detta fall.


DOM 2008-12-19

Att arter på den svenska rödlistan förekommer på täktområdet är av viss betydelse

för tillämpningen av 9 kap 6 a § miljöbalken om att livsbetingelserna för hotade

arter m.m. inte får försämras på grund täktverksamheten. I denna del synes i allt

väsentligt överensstämmelse råda mellan de av Gotlands Botaniska Förening

uppräknade arterna och de i bolagets ansökan och MKB redovisade arterna.

Däremot gör Nordkalk och föreningen helt olika bedömningar av vilka rättsliga

följder påträffandet av arter på rödlistan innebär. Bestämmelsen gäller formellt sett

inte transportbandet eller vattenverksamheten. Den art som Nordkalk noterat i detta

sammanhang är gaffelfibbla men eftersom Nordkalk föreslagit särskilda

kompensations- och forskningsåtgärder föreligger inte någon risk för artens

fortbestånd.

De fynd av rödlistade kärlväxter som gjordes vid artinventeringen av täktområdet

och efter transportbandet 2005 kan ge intryck av att koncentrationen av rödlistade

arter skulle vara särskilt hög på själva täktområdet och efter korridoren för

transportbandet vilket förstås beror på att de omgivande områdena inte inventerats.

Det finns inte någon omständighet som talar för att motsvarande fynd inte skulle

göras i omgivningen. Dessa omgivande områden utgörs i hög utsträckning av

naturreservat och Natura 2000-områden. De arter och livsmiljötyper som finns i

dessa områden åtnjuter därmed ett långtgående formellt skydd med krav på skötsel

av olika slag och med begränsade möjligheter att utföra för naturmiljön ingripande

åtgärder.

Nordkalk menar att dessa förhållanden medför ett mycket starkt skydd för berörda

arters livsbetingelser och väsentligt ökar utrymmet för brytning av kalksten i

Bungetäkten. Området utgör inte en nationalpark och kommer med största

sannolikhet aldrig heller att göra det. Det finns därmed inte något rättsligt stöd för

kravet på en orördhet och bevarad helhet inom det berörda riksintresset för

naturvård.


DOM 2008-12-19

Bemötande av yttrande av Naturskyddsföreningen

Nordkalk ifrågasätter om landskapet på norra Gotland verkligen kan betraktas som

så orört och opåverkat som Naturskyddsföreningen gör gällande. Det rör sig om en

kulturbyggd där människor verkat i tusentals år. Om brytningen av kalkstenens ska

ske utomlands i stället för på Gotland som föreningen föreslår kommer

koldioxidutsläppen till följd av de ökade fartygstransporter öka.

Med internationella fartygstransporter finns det vidare alltid en risk för att

främmande arter skulle komma att spridas med ballastvatten. Detta anses vara ett av

de allvarligaste hoten mot livet i Östersjön. Omkring 100 sådana arter har hittills

kunnat dokumenteras. Av de naturvärden som motiverat utpekandet enligt

registerbladet är det främst hällmarkskomplexet och den därpå belägna

kalktallskogen som påverkas av Bungetäkten. Eftersom Bungetäkten endast tar ca

100 av totalt minst 1 400 ha kalktallskog i anspråk har Nordkalk ifrågasatt om

täkten kan anses innebära en, i juridisk mening, påtaglig skada på

riksintresseområdet Bästeträsk med omgivningar. Vid bedömningen bör också

beaktas det ca 300 ha stora området med ersättningsmark i Hangvar som Nordkalk

föreslår som en del av kompensationsåtgärderna för Bungetäkten.

Ersättningsmarken består till stor del av kalktallskog.

Bemötande av yttrande av Fältbiologerna

Nordkalk ställer sig mycket tveksam till områdets lämplighet som nationalpark med

en omfattande turism och friluftsliv i de känsliga markerna. För att eko-turismen

ska kunna ersätta kalkstensindustrin och skapa en hållbar utveckling i regionen

torde det krävas en massiv turism och friluftsaktivitet i nationalparksområdet.

Bemötande av yttrande av Storugns byalag

Industriverksamheten i Storugns ligger ca 9 km från den planerade Bungetäkten och

regleras genom ett särskilt tillstånd. En prövning av industri- och

hamnverksamheten ingår därför inte i förevarande mål. Någon ändring eller

utökning av verksamheten är inte planerad till följd av att kalkstenen i framtiden


DOM 2008-12-19

kommer från Bungetäkten istället för från den nuvarande täkten i Klinthagen.

Nordkalk har dock tidigare aviserat att ett nytt tillstånd för hamnen och verket i

Storugns kommer att sökas varvid frågan om buller och damning kommer att bli

föremål för prövning. Vad gäller buller och damning från är täkten så belägen att

den kommer att påverka ytterst få omkringboende. Nordkalk planerar inte att flytta

den nuvarande kalkstenshanteringen vid verket till brottet i Klinthagen, vilket skulle

innebära en flytt av större delen av nuvarande industriella verksamhet. De

tillkommande störningarna till följd av transportbandet från Bungetäkten bedöms

bli mycket begränsade för de som bor omkring hamnen och verket i Storugns.

Någon påverkan överhuvudtaget på Vitärtskällan kan inte förutses till följd av

transportbandet.

Bemötande av yttrande av Föreningen bevara Ojnareskogen, Anna Engström,

Ange 1:14, Ivar Magnuson, Stenstugu 1:8 samt Leif Gustafsson, Stenstugu 1:16

Nordkalk menar att långsiktighetsperspektivet vid en tillståndsprövning av en

mineralfyndighet måste ges en rimlig avgränsning. 25 år måste här ses som en

normal framförhållningen avseende råvaruförsörjning. Att idag uttala sig om

kommande generationers behov av den gotländska kalkstenen är vanskligt. Helt

klart är dock att det omedelbart och i ett generationsperspektiv finns ett behov av

den kalkstensresurs som finns i Bungetäkten, detta både ur lokal och ur nationell

synvinkel. De berörda fastighetsägarna ifrågasätter de hydrologiska utredningarna i

ansökan och MKB:n. Nordkalk anser dock att de aktuella fastigheterna inte ligger

inom bedömt influensområde för Bungetäkten.

Föreningen anför med hänvisning till registerbladet för Fleringebygdens riksintresse

för kulturminnesvård att områdets norra två tredjedelar klassats som kulturhistoriskt

värdefulla och hela områdets centrala del som värdefull jordbruksbygd och

landskapsbild. Föreningen gör sedan gällande att transportbandet skulle passera

genom det området. Enligt Nordkalk är detta inte korrekt. Transportbandet passerar

i områdets sydligaste del på långt avstånd från områdets centrala.


DOM 2008-12-19

Bemötande av yttrande av Kally Mårtensson Bunge Ducker 1:39

Nordkalk konstaterar att Kally Mårtenssons fastighet Bunge Ducker 1:39 ligger

inom beräknat influensområde men bedömer att någon skada till följd av

vattenverksamheten inte kommer att uppkomma. Skulle detta mot förmodan ske

åligger det Nordkalk att vidta åtgärder och ersätta uppkomna förluster inom ramen

för gällande regler om oförutsedd skada.

Kally Mårtensson synes mena att en riksintresseavvägning alltid skulle ge företräde

åt natur- och kulturvärden framför intresset av mineralutvinning. Detta är felaktigt

liksom påståendet att transportbandet inte skull omfattas av riksintresset för

mineralutvinning. Nordkalk kan vidare inte se att den vattenverksamhet som ska

bedrivas i Bungetäkten skulle kunna försvåra kommunens eventuella framtida uttag

av dricksvatten i Bästeträsk på ett sådant sätt att 11 kap 7 § miljöbalken blir

tillämplig. Enligt vad som framgår av regeln i fråga får en jämkning med stöd av

bestämmelsen i vart fall inte medföra en oskälig kostnad, det är således inte frågan

om en stoppregel vilket Mårtenssons yttrande ger intryck av.

Nordkalk kan inte se att den utredning som Kally Mårtensson låtit Magnus

Martinsson utföra tillför något i sak rörande berörda naturtyper och arter som inte

redan berörts i de utredningar Nordkalk låtit ta fram som underlag för ansökan. Det

är dock värt att notera att Martinsson pekar på att flera av de berörda naturtyperna

med tunt jordtäcke är särskilt känsliga för markslitage, något som aktualiserar

frågan om områdenas lämplighet för storskaligt friluftsliv och naturturism. Den

främsta skillnaden mellan Nordkalks egna utredningar och Martinssons rapport är

att Martinsson räknar med ett influensområde på 2 000 m att jämföra med de 300 m

som Nordkalk uppgivit i ansökan. Påverkansområdet blir därmed avsevärt mycket

större och omfattar även andra Natura 2000-områden än de som Nordkalks

tillståndsansökan avser.

Det får anses helt uteslutet att de korttidsprovpumpningar i nio borrhål vid

Bungetäkten som Nordkalk utförde mellan april och september 2007 kan ha orsakat


DOM 2008-12-19

de uppgivet torrare förhållandena vid Ringtallevät under vintern 2008. På

motsvarande sätt kan det uteslutas att de två provbrotten, ca 3 km från Ringtallevät,

kan ha orsakat de uppgivet torrare förhållandena. Provtäkterna har återgått till

hydrologisk jämvikt på en säsong. Förhållandet vid Bungetäkten övervakas

noggrant (sex nivåregistreringar per dygn) och har under hösten och vintern

uppvisat normala variationer. Inga pumpaktiviteter har förekommit. Högt belägna

ythydrologiska system, t.ex. Ringtallevät, är känsliga för förändringar i

grundvattenbildningen, dvs. tillgången på nederbörd och växternas

evapotranspiration. Vintern 2007-2008 var ovanligt varm vilket innebar att

avdunstningen var högre än normalt och att växtsäsongen inleddes tidigt. Dessutom

magasinerades inte nederbörden som snö utan har kunnat avrinna kontinuerligt

istället för att koncentreras under en vårflod.

Bemötande av yttrande av Maria Karlsson, Bräntings Gård, Rute Bräntings

1:3 och 1:8

Nordkalk anser att de omfattande utredningar som utförts och redovisats i målet ger

ett tydlig stöd för slutsatsen att Bräntings gård och Brutmyr ligger i ett annat

hydrogeologiskt system än Bungetäkten. Genomförda utredningar, inklusive

provpumpningar, har inte kunnat påvisa någon grundvattenkontakt över

ytvattendelaren. Med ett mindre brytdjup blir grundvattenpåverkan dessutom än

mindre kring täkten. Brutmyr ligger drygt 1 km från Bungetäkten och de närmaste

slukhål och källor Maria Karlsson pekar ut på ytterligare större avstånd. Nordkalk

ifrågasätter inte de observationer av torrare marker som beskrivs av Maria Karlsson

men kan samtidigt konstatera att detta naturligtvis inte kan ha orsakats av den ännu

inte utbrutna Bungetäkten, eller för delen provtäkterna eller provpumpningarna.

Däremot överensstämmer Maria Karlssons observationer med resultatet av den

fortsatta hydrologiska övervakning som Nordkalk nu redovisar. Rapporterna utvisar

att de två senaste åren utmärks av tidiga, varma och torra vårar vilket gett upphov

till överlag torra förhållanden. Nordkalk bestrider vidare att täktverksamheten skulle

kunna försämra livsbetingelserna för de rödlistade arter som uppges ha påträffats

vid naturinventeringar av fastigheterna Bräntings 1:3 och 1:8.


DOM 2008-12-19

DOMSKÄL

Nordkalks tänkta verksamhet i Bunge är sådan att tillståndsprövningen aktualiserar

ett flertal bestämmelser i miljöbalken. Miljödomstolen har således att ta ställning till

om hinder för tillstånd föreligger vad gäller dels den allmänna lokaliseringen av

täkten, dels påverkan på bevarandeområdena (Natura 2000), dels den särskilda

täktprövningen, dels vattenverksamheten (pumpning, infiltration, anläggande av

diken). Verksamhetens effekter på yt- och grundvattnet i området har som framgått

ovan därvid betydelse för bedömningen även av annat än den renodlade

vattenverksamheten. Miljödomstolen redovisar tillståndsfrågan i enlighet med nyss

nämnd uppräkning. Avslutningsvis behandlas frågor om MKB, rättegångskostnad

och övriga frågor.

Tillstånd

Lokaliseringen ur miljösynpunkt samt användningen av mark och vatten

För att tillstånd till täkten ska kunna ges måste Nordkalk visa att verksamheten

uppfyller de grundläggande reglerna i 2, 3 och 4 kap miljöbalken som verkar för

en hållbar utveckling. 2 kap 6 § miljöbalken stadgar att platsen för verksamheten

ska vara lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta

intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö. Detta krav gäller enligt 7 §

samma kapitel i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla det. Av 3

kap 1 § miljöbalken följer att markområde ska användas för det ändamål som

området är mest lämpat för med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande

behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt

god hushållning. 3 kap 2 § miljöbalken föreskriver att stora mark- och

vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av

exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön så långt möjligt ska skyddas mot

åtgärder som påtagligt kan påverka områdenas karaktär. Vidare sägs i 3 kap 6 §

miljöbalken att områden och fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän

synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till


DOM 2008-12-19

friluftslivet, så långt som möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada

natur- eller kulturmiljön. Områden som är av riksintresse för naturvården,

kulturmiljövården eller friluftslivet ska skyddas mot sådana skadliga åtgärder.

Enligt 3 kap 7 § miljöbalken ska å andra sidan områden som innehåller värdefulla

ämnen eller material så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan

försvåra utvinningen av dessa. Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller

material som är av riksintresse ska skyddas mot sådana för utvinningen försvårande

åtgärder. I sådana fall av riksintressekonflikter stadgar 3 kap 10 § miljöbalken att

för det fall att ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, ska

företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig

hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Enligt 4 kap 2 §

miljöbalken ska vidare turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets,

intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag

eller andra ingrepp i miljön på Gotland som helhet. Om det finns särskilda skäl

utgör detta dock inte hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter

som målet gäller. Mark får inte användas på sätt som strider mot

skyddsbestämmelserna för Natura 2000-områden.

Det aktuella området ingår i det större område Bästeträsk med omgivningar som har

pekats ut av Naturvårdsverket som riksintresse för naturvården. Naturvårdsverket

har anfört att områdets mest framstående värde består av de omfattande, ostörda

hällmarks- och våtmarkskomplexen med rik biologisk mångfald, bland annat många

rödlistade arter. Området är i en särklass i sitt slag på Gotland och i Sverige, särskilt

med avseende på väl utvecklade naturtyper i stora mosaiker som utgör en

sammanhängande yta samt graden av orördhet. De naturvärden som motiverat

utpekandet att området innefattar ett stort och ekologiskt intressant

hällmarkskomplex samt värdefulla våtmarker och egenartad hydrologi. Vidare

anses kustområdet geologiskt intressant. Vidare betonas lavförekomsten och

fågelfaunan. Den föreslagna täktverksamheten skulle enligt Naturvårdsverket

påtaglig skada naturmiljön.


DOM 2008-12-19

Nordkalk har gjort gällande att Bungetäkten inte innebär påtaglig skada på

riksintresset för naturvården eftersom det är en jämförelsevis liten, skarpt avgränsad

del (170 hektar) av det utpekade området (9 700 hektar) som omfattar stora delar av

norra Gotland. Kvarvarande delar är således enligt Nordkalk tillräckligt stora och

sammanhängande för att djur- och växtarter ska kunna fortleva i långsiktigt

livskraftiga populationer. Detta gäller särskilt, menar bolaget, då stora delar av

omgivande områden är skyddade som naturreservat och Natura 2000-områden.

Området har dessutom pekats ut av SGU som riksintresse avseende ämnen och

material för landets materialförsörjning. SGU har som skäl angivit att fyndigheten

har från försörjningsberedskapssynpunkt stor betydelse för landet, är

väldokumenterad, uppfyller speciella krav på materialegenskaper, förekommer i

begränsad omfattning men är dock så stor att den även på lång sikt kan försörja hela

eller en del av landet med material samt har betydelse för landets försörjning i ett

avspärrningsläge.

Bl.a. Naturvårdsverket har anfört att det inte är tillräckligt utrett i målet huruvida

kalk kan utvinnas på alternativa platser som innebär mindre intrång och olägenhet

för miljön.

Miljödomstolen konstaterar beträffande lokaliseringsfrågan inledningsvis att det

aktuella täktområdet och dess omgivningar har mycket stora naturvärden som är

unika och därför har ett högt skyddsvärde. Den 170 hektar stora täkten skulle, med

sin längsträckta nord sydliga placering, på ett påtagligt sätt inverka negativt och

irreversibelt på det sammanhållna naturområdet och det gäller även oavsett

eventuell hydrologisk påverkan på omgivningarna. Mot detta kan anföras att det

finns ett begränsat antal alternativ för kalkbrytning. Nordkalk har hävdat att detta i

princip är den enda tänkbara platsen för bolagets fortsatta verksamhet. Såväl

Nordkalk som länsstyrelsen har redogjort för vissa andra kalkförekomster på

Gotland. Vad gäller tillgången på kalk i övriga landet samt ifråga om import är

utredningen i målet dock knapphändig. Klart är att Bungeområdet är den för

Nordkalk absolut bästa platsen för brytning. Det synes vara den största enskilda


DOM 2008-12-19

kalkförekomsten i regionen. Utredningen ger dock vid handen att det finns

alternativa platser att bryta kalk på Gotland och dessutom på andra platser i Sverige,

fastän med huvudsakligen annan kvalitet. Domstolen anser därför att Bungeområdet

inte är det enda alternativet och att då verksamheten enligt vad som nyss sagts leder

till stora olägenheter för miljön, är verksamheten inte förenlig med

lokaliseringskravet i 2 kap miljöbalken. Värdet av brytning av kalk på platsen är

otvivelaktigt ekonomiskt mycket högt och medför inkomster för bolaget och

arbetstillfällen under 25 år i en region som för närvarande lider brist på större

arbetsgivare. Det finns därför skäl att överväga om lokaliseringshänsyn här är

orimlig att uppfylla jämlikt 2 kap 7 § miljöbalken. Miljödomstolen gör därvid den

bedömningen, att även om kalkbrytningen måste anses mycket angelägen, är de

förhållandena att alternativa möjligheter finns och att stora naturvärden står på spel

som för alltid förloras, sådana att kravet på hänsyn vid lokalisering får anses vara

rimligt.

Platsvalet ska vidare bedömas enligt bestämmelserna om användning av marken i 3

och 4 kap miljöbalken. Sektormyndigheter har pekat ut det aktuella området som

riksintressen för naturvård respektive mineralutvinning. Detta utpekande är dock

inte rättsligt bindande utan ska bedömas i det enskilda fallet i samband med

tillståndsprövning. Miljödomstolen anser det visat i målet att båda riksintressena

ska anses föreligga för den aktuella fastigheten, trots att utredningen vad gäller

behovet av kalksten ur försvarssynpunkt är vag. Miljödomstolen anser det vidare

klarlagt att täkten, på sätt som utvecklas ovan angående lokaliseringskravet, skulle

påtagligt skada miljön på sätt som avses i 3 kap 6 § miljöbalken. I målet är således

fråga om konkurrerande riksintressen. Företräde ska i sådant fall ges enligt 3 kap 10

§ miljöbalken åt det ändamål som på lämpligaste sättet främjar en långsiktig

hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Tillämpningen av

kap 3 miljöbalken beror dessutom av om riksintresset för naturvården även

föreligger enligt 4 kap miljöbalken. Gotland är enligt 4 kap 1 § och 2 § miljöbalken,

med hänsyn till dess natur- och kulturvärden, i sin helhet av riksintresse för

turismen och friluftslivet. Eftersom skyddet i dessa bestämmelser emellertid inte

avses hindra det lokala näringslivet och inte heller, om det finns särskilda skäl,


DOM 2008-12-19

utvinning av mineralfyndigheter är det rättens bedömning att riksintresset enligt 4

kap 2 § miljöbalken inte utgör hinder för verksamheten. Riksintressen med

anledning av Natura 2000 behandlas nedan. Miljödomstolen bedömer inte att

området är sådant stort oexploaterat område som avses i 3 kap 2 § miljöbalken.

Vid riksintresseavvägningen ska bl.a. miljöbalkens mål enligt 1 kap 1 § miljöbalken

beaktas liksom Sveriges internationella åtaganden. Värdefulla naturmiljöer ska

skyddas men samtidigt ska en ur samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god

hushållning tryggas. Förutom att just de långsiktiga behoven ska ges särskild tyngd

måste även möjligheten att kombinera användningen av marken övervägas. För

naturvårdsintresset talar enligt domstolen att den värdefulla naturmiljön är unik och

bunden till platsen men för kalkbrytning finns andra lokaliseringar. Vidare finns ett

antal hotade arter i området. Den skada verksamheten medför genom att bilda ett

dagbrott är omöjlig att reparera eller ersätta med kompensationsåtgärder. För

mineralutvinningsintresset talar att det är en fyndighet av mycket stort värde och av

särskilt god kvalitet. Fastigheten är vidare relativt väl belägen i förhållande till

Storugns, medför få störningar för grannar samt innebär ett antal arbetstillfällen

under 25 år. Nordkalk har anfört att ett omfattande naturskydd råder i täktens

omgivningar samt i regionen som helhet och att det därför vid avvägningen ska

beaktas att det måste vara en rimlig balans mellan vad det allmänna skulle vinna

med ytterligare naturskydd och vad bolaget skulle förlora på grund av

inskränkningar i möjligheten att utnyttja sin egendom. Vid bedömningen anser

domstolen att den stora oreparerbara skada på naturmiljön av riksintresse som

täktens dimensioner och placering innebär väger mycket tungt liksom det

industriella behovet av kalkråvaran. Vid ett val mellan dessa intressen är det dock

avgörande att naturmiljön inte kan ersättas av en annan plats medan kalk trots

fördelarna med Bungetäkten faktiskt kan utvinnas på andra platser såväl på norra

Gotland som på fastlandet eller utomlands. Långsiktigt är det enligt domstolens

bedömning således en bättre hushållning att skydda naturmiljön i detta fall.

Riksintresset för naturvården har alltså företräde. Miljödomstolen anser vidare att

det inte är möjligt att både skydda naturområdet och bedriva täkten. Dess inverkan

rent fysiskt är allt för stor och skyddsåtgärder kan inte ändra det förhållandet.


DOM 2008-12-19

Föreslagen markanvändning är således inte förenlig med

hushållningsbestämmelserna.

Särskilda bevarandeområden, Natura 2000

Enligt 7 kap 28 a § miljöbalken krävs tillstånd för att bedriva verksamhet som på ett

betydande sätt kan påverka Natura 2000-områdena Bräntings haid och Bästeträsk

som förtecknats enligt habitatdirektivet. Tillstånd enligt 7 kap 28 b § miljöbalken

får lämnas endast om verksamheten, tillsammans med andra pågående eller

planerade verksamheter eller åtgärder, inte kan skada de livsmiljöer och arter som

avses skyddas.

Enligt Nordkalk är det här fråga om mindre störningarna i form av buller, damm,

förändrad hydrologi samt kanteffekter. Berörd naturtyp i Bräntings haid är främst

våtmark bestående av rikkärr och kalkkärr med gotlandsag. Direkt gränsande

naturtyper är dessutom västlig taiga och nordiskt alvar. Våtmarkerna ligger

uppströms täkten och tillrinningen påverkas därför inte enligt bolaget. Genom

avgränsande diken och säkerställande av det flöde som sker via bäcken norrut ska

naturliga vattenflöden mellan våtmarkerna behållas. Beträffande övriga livsmiljöer i

kantzonen till Bräntings haid, västlig taiga och nordiskt alvar, är det främst ökad

solexponering och vind som kommer att medföra lokal och ringa påverkan.

Beträffande Bästeträsks bevarandeområde är sjön Bästeträsk och dess våtmarker

samt Tvärlingsmyr viktiga. Detta bevarandeområde ligger nedströms täkten och

berörs i vart fall indirekt av den grundvattenpåverkan och vattenhantering som

kommer att ske i täkten. Bolaget menar dock att eftersom vattenhanteringen i täkten

syftar till att upprätthålla vattenbalansen i Ojnaremyr och därmed i Tvärlingsmyr

och Bästeträsk kommer inte någon beaktansvärd påverkan uppkomma. Bolaget har

gjort gällande att utredningen visar så begränsad påverkansgraden att det kan

ifrågasättas om ens tillståndsplikt föreligger i vart fall beträffande Bräntings haid.

Influensområdet från täktkanten uppgår maximalt till 300 meter.

Naturvårdsverket har anfört att den sökta verksamheten kan skada de livsmiljöer

som skyddas och att den innebär en störning som på ett betydande sätt kan försvåra


DOM 2008-12-19

bevarandet av skyddade arter. Placeringen av täkten är enligt verket direkt olämplig

med hänsyn till möjligheterna att bevara utpekade arter och habitat i långsiktigt

gynnsam bevarandestatus. Det är fråga om störningar av buller, damm, sol- och

vindexponering, fragmenteringseffekter, förändrad hydrologi samt en minskning av

arternas naturliga utbredningsområde. Påverkan är både direkt och indirekt och

varierar från några tiotals meter upp till flera kilometer. Små förändringar i såväl

ytvatten- som grundvattenbalans bedöms enligt Naturvårdsverket kunna ge mycket

stora och i många fall irreversibla skador på våtmarkshabitaten och deras arter.

Naturvårdsverket har anfört att hydrologin och därmed våtmarkerna riskeras skadas

permanent. Redan risken för skador eller störningar är tillräcklig för att åtgärden

inte ska vara tillåten.

Länsstyrelsen har anfört att såväl de kompletterande utredningarna som

utvärderingen av provbrotten tydligt visar hur komplicerad både hydrologin och

kalkstensstrukturen i området är. Den hydrauliska konduktiviteten varierar påtagligt

vilket beror på kalkberggrundens egenskaper med svårdefinierade och svårtolkade

spricksystem. Det medför att det är mycket svårt att göra schablonbilder av

grundvattnets rörelser. Länsstyrelsen anser att saltvatteninträngning i området är

trolig. Transportbandet kommer att medföra risk för försämrade livsbetingelser för

ett flertal hotade, sällsynta eller i övrigt hänsynskrävande djur- och växtarter.

Länsstyrelsen har gjort gällande att flera av de livsmiljöer som finns i

bevarandeområdena kan komma att påverkas på ett betydande sätt och främst då

genom täktens påverkan på avrinningsförhållanden och hydrologin.

Influensområdet kan lokalt uppgå till en kilometer. Bevarandeområdet Bästeträsk

berörs även av SMA:s planerade bergtäkt och kommunens planerade vattenuttag

från sjön, vilket ska beaktas i bedömningen.

Flera intresseorganisationer och enskilda intressenter har argumenterat i

huvudsaklig samstämmighet med Naturvårdsverket och länsstyrelsen.

Miljödomstolen konstaterar att bolaget utfört och presenterat omfattande

undersökningar för att få förståelse för yt- och grundvattenförhållandena och hur


DOM 2008-12-19

dessa påverkas om den planerade täktverksamheten kommer till utförande. De

hydrologiska och hydrogeologiska förhållandena inom området är dock

komplicerade och det kan därför vara svårt att förutsäga hur yt- och

grundvattensituationen påverkas. Grundvattnets uppträdande i kalksten

kännetecknas av att det finns stora variationer i kalkstenens

vattengenomsläpplighet. Detta har framgått av genomförda provpumpningar och

den stora skillnaden i tillrinningen till de två provtäkterna. För att bättre förstå hur

hela grundvattensystemet fungerar har bolaget låtit utföra hydrogeologiska

beräkningar med hjälp av en analytiskt modell. I alla modeller måste

förutsättningarna förenklas eftersom fältförhållandena ofta är alltför komplicerade.

Bolaget har antagit att med den stora utsträckning som brottet planeras få kan

kalkstenens inhomogeniteter homogeniseras vad gäller förväntad

grundvattenpåverkan. Med hjälp av modellen har bolaget kunnat värdera de

ingående parametrarnas betydelse genom en s.k. känslighetsanalys och visat att

störst betydelse för mängden uppumpat täktvatten och storleken på influensområdet

har värdet på kalkstens vattengenomsläpplighet (hydrauliska konduktivitet).

Bolaget föreslår ett antal artificiella åtgärder för att dels återleda grundvattnet till

omgivande områden, dels för att i möjligaste mån efterlikna den nu befintliga

ytvattensituationen. Bolaget har även föreslagit ett kontrollprogram för att bl.a.

övervaka effekterna på omgivningen och identifiera eventuella avvikelser från det

förväntade så att bolaget vid behov kan vidta ytterligare åtgärder.

Miljödomstolen anser att utredningsläget är sådant i målet att en negativ påverkan

på bevarandeområdena kan verkar högst trolig via främst ändrade yt- och

grundvattenförhållanden. Bolaget undersökningar visar att en del våtmarker är

ytvattenberoende medan andra är både yt- och grundvattenberoende. Den flora och

fauna som etablerats inom bevarandeområdena har anpassats till rådande

förhållanden. Miljödomstolen anser att det sannolikt inte är möjligt att med

artificiella åtgärder efterlikna och upprätthålla de vattenförhållanden som nu råder.

Detta gäller särskilt ytvattenförhållandena och vattnets strömningsbild. Det är även

inte helt utan komplikationer att vidmakthålla grundvattensituationen genom


DOM 2008-12-19

artificiell infiltration. Miljödomstolen delar Naturvårdsverkets bedömning att små

förändringar i såväl ytvatten- som grundvattenbalans kan ge mycket stora och i

många fall irreversibla skador på våtmarkshabitaten och deras arter.

Domstolen bedömer vidare att den inskränkning som områdesskyddet innebär enligt

detta ställningstagande, vid en avvägning enligt 7 kap 25 § miljöbalken, inte går

längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses.

Prövning av täkten som miljöfarlig verksamhet

Vid prövning av ansökan ska enligt den särskilda täktbestämmelsen 9 kap 6 a §

miljöbalken behovet av material som kan utvinnas vägas mot skador som befaras på

djur och växter samt miljön i övrigt. Tillstånd får inte lämnas om täkten befaras

försvåra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad eller i övrigt

hänsynskrävande.

Nordkalk har beträffande avvägningen anfört att det rör sig om ett mindre

täktområde i ett betydligt större område med skog och våtmarker, att Nordkalk

kommer att kompensera med kalktallskog på annan plats samt göra insatser för

våtmarker, att sällsynta arter inte kommer att hotas, att störningar i form av buller

och damm är mycket begränsade, att skadorna på djur- och växtlivet och miljön i

övrigt som täkten orsakar blir tämligen begränsade. Vidare har Nordkalk förklarat

att gotländska kalkfyndigheter har för landet unika egenskaper som hyser stor

efterfrågan inom industrin, att Bungetäkten är det enda realistiska alternativet, att

täkten har ett värde om 16-17 miljarder kronor samt att import medför negativa

konsekvenser både för Nordkalk och bolagets kunder vad gäller logistik,

transportavstånd och kostnader. Nordkalk har vidare gjort gällande att täkten

medför 140-150 arbetstillfällen under minst 25 år, påverkar omkring 150

leverantörer på Gotland och att Nordkalks industriverksamhet i Storugns kan

tvingas till nedläggning om inte råvaruförsörjningen tryggas. Nordkalk har för bl.a.

bevarande av växten gaffelfibbla föreslagit särskilda kompensations- och

forskningsåtgärder.


DOM 2008-12-19

Naturvårdsverket har anfört att verksamheten skulle ha en påtaglig påverkan på

växt- och djurliv och i denna del noterat att det på norra Gotland finns ca 550

rödlistade arter och att där finns många förekomster av arter inom flera

organismgrupper som i övriga Sverige är extremt sällsynta. Vidare har verket anfört

att täkten ligger inom ett stort område där förekomsten av rödlistade kärlväxter är

oerhört rik jämfört med övriga landet samt där norra Europas artrikaste tallanknutna

skalbaggsfauna förekommer. Naturvårdsverket har beträffande gaffelfibblan anfört

att den globalt endast förekommer på Öland och Gotland och att beståndet i

täktområdet antas hysa en betydande del av världspopulationen. Andra hotade arter

i täktområdet är apollofjäril och svartfläckig blåvinge.

Sveriges Botaniska Förening har anfört att det på fastigheten finns en koncentration

av ett extremt stort antal rödlistade växt- och djurarter med en uppseendeväckande

stor art- och individrikedomen. Täkten riskerar enligt föreningen dessutom skada

arter som Sverige förbundit sig ge ett starkt skydd såsom nattskärra, spillkråka,

trana, trädlärka, ängshök, kungsörn, apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Mycket

få områden i landet har så många högt skyddsvärda arter i sina naturliga livsmiljöer

som i det aktuella området.

Gotlands Botaniska Förening har påtalat ett stort antal fynd på det tänkta

täktområdet av rödlistade arter av vilka några är starkt hotade. Föreningen har

anfört att omflyttning efter odling av sällsynta och rödlistade växter inte är en

acceptabel lösning.

Miljödomstolen anser det väl utrett i målet att behovet av stenmaterialet föreligger

och att det måste anses relativt stort. Vid en avvägning ska beaktas bl.a. alternativa

fyndigheter, föroreningsrisk, buller damm, transporter samt påverkan på arter,

habitat och övrig miljö. Miljödomstolen anser generellt att med skyddsåtgärder och

kontrollprogram kan den praktiska hanteringen av malmen inklusive

transportbandet utformas på godtagbara sätt. Direkt påverkan av buller, damm och

ljus framstår som acceptabla med beaktande av den stora nyttan av fyndigheten.

Vad däremot gäller påverkan via yt- och grundvattnet, som utvecklats ovan i


DOM 2008-12-19

samband med överväganden om Natura 2000-områden, är det domstolens

uppfattning att skadeverkan som kan befaras på framförallt våtmarker är alltför stor

för att den ska uppvägas av behovet. Miljödomstolen anser det vidare visat i målet

att försämrade livsbetingelser för hotade arter kan befaras. Vid sådana

omständigheter kan tillstånd enligt nu aktuell bestämmelse inte lämnas.

Vattenverksamheten

Den vattenverksamhet som ska bedömas i målet är bortledande av yt- och

grundvatten från täkten, infiltration av samma vatten i omgivningen samt avledning

av ytvatten kring täkten. Eftersom verksamheten ska bedrivas i sin helhet på

bolagets fastighet föreligger rådighet. Vid prövningen tillämpas bl.a. de särskilda

förutsättningarna som följer av 11 kap 6 § och 7 § miljöbalken. Därtill kommer

frågan om 1973 års förbud mot utsläpp av avloppsvatten.

Beträffande vattenhanteringen har Nordkalk redovisat en översiktlig plan med

diken, sedimenteringsbassänger och infiltrationsdammar.

Kommunen har anfört att mängden inläckande vatten till täkten kan påverka

vattenförsörjningen om inte vattnet återförs till Bästeträsks tillrinningsområde.

Tillrinningen kommer ändå minska genom dels ökad väderexponering med öppna

dammar och återinfiltration på naturmark, dels den kanske 100 år långa tiden för att

fylla kalkbrotten när brytningen avslutats. Vidare kan förorening inträffa.

Kommunen har dock ansett att de skydds- och kontrollåtgärder som Nordkalk

planerar att vidta gör att påverkan bör kunna hållas på en godtagbar nivå.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen samt flera intresseorganisationer har anfört,

sammanfattningsvis, att underlaget inte är tillräckligt för att avgöra hur påverkan

blir på yt- och grundvattensituationen och omfattningen av skadorna på de

naturmiljöer som gränsar till täkten. Även fastighetsägare har pekat på att

underlaget som sökanden presenterat inte klargör hur deras fastigheter påverkas när

det gäller vattentillgång och vattenkvalitet.


DOM 2008-12-19

SGU har anfört att huvuddragen i den komplexa grundvattenströmningen i

anslutning till den tänkta brytningen är väl dokumenterad och verifierad genom de

undersökningar och resultat som redovisats. SGU anser vidare att slutsatser och

prognoser avseende grundvattnets kvalitet är väl grundade och genomarbetade.

Miljödomstolen konstaterar att vattenhanteringen är en förutsättning för själva

täkten som innebär en uppenbar ekonomisk fördel för bolaget, samhällsnytta i form

av arbetstillfällen i drygt två decennier och försörjning av råvara till annan industri.

Detta överväger klart kostnaderna för vattenåtgärderna. Beträffande skador och

olägenheter är det återigen miljödomstolens bedömning att utredningen i målet

väcker farhågor om stor negativ påverkan på både närliggande våtmarker som

möjligheten att nyttja den planerade vattentäkten Bästeträsk i framtiden. Med tanke

på den generella vattenbristen på Gotland har sjön Bästeträsk ett mycket stort

ekonomiskt värde ur allmän synpunkt som måste beaktas. Kommunen har

visserligen tillstyrkt ansökan men samtidigt förklarat den utomordentligt stora

betydelse vattenfrågan har och därvid framhållit Bästeträsk som av avgörande vikt.

Såsom miljödomstolen konstaterat ovan har bolaget utfört omfattande

undersökningar för att klargöra yt- och grundvattenförhållandena i området.

Miljödomstolen anser emellertid att utredningen i målet om dels vattenpåverkan av

täkten som sådan, dels vattenhanteringen i sig, inte klargjort hur Bästeträsk kommer

att påverkas vare sig under driften eller under återfyllnadsperioden som sannolikt

sträcker sig över flera decennier. Dessa osäkerheter leder till att tillstånd till ansökt

vattenverksamhet inte kan lämnas vid en prövning enligt 11 kap 6 § och 7 §

miljöbalken.

Beträffande de enskilda fastighetsägarnas invändningar om skador på vattentäkter

(brunnar m.m.) anser miljödomstolen att det trots omfattande utredning alltjämt är

oklart huruvida de närmast lokaliserade fastigheterna kommer att påverkas.

Vad härefter gäller 1973 års beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten är det

miljödomstolens uppfattning att eftersom förbudet syftar på att säkerställa tjänligt


DOM 2008-12-19

vatten i Bästeträsk måste det omfatta alla typer av avlopp dvs. även förorenat vatten

från en industri. Nordkalk har här invänt att vattnet avses renas innan det infiltreras.

Förbudet kan enligt domstolens tolkning inte rimligen innebära ett totalt förbud mot

utsläpp mot även helt renat vatten. Beslutet är därför inget absolut hinder mot

infiltration så länge vattnet är så rent att det inte kan anses som skadligt för

vattentäkten. Huruvida så är fallet här beror bl.a. på tänkt hantering och

skyddsåtgärder vilka inte utvecklats närmare i ansökan. Miljödomstolens slutsats är

således att infiltration är möjlig men att det på föreliggande material inte går att

bedöma om vattnet kommer att ha tillräckligt god kvalitet.

Tillståndsfrågan sammanfattningsvis

Mot bakgrund av det som anförts ovan finner miljödomstolen att tillstånd inte kan

lämnas till den sökta verksamheten. Såväl lokaliseringen som risken för påverkan

på omgivande bevarandeområden och faran för hotade arter hindrar att tillstånd kan

ges. Dessutom föreligger osäkerhet beträffande möjligheten att skydda vattentäkten

Bästeträsk. Ansökan ska därför lämnas utan bifall.

Fråga om regeringsprövning

Enligt 21 kap 7 § miljöbalken ska domstolen i mål som rör vissa allmänna intressen

av synnerlig vikt överlämna yttrande till regeringen för avgörande. I målet har

anförts arbetsmarknadspolitiska skäl för att tillstånd ska ges. Miljödomstolen

bedömer dock att med beaktande av det antal arbetstillfällen det rör sig om här kan

det inte anses som att frågan är av synnerlig vikt på sätt som avses i bestämmelsen.


Ett antal remissinstanser m.fl. har såväl under förberedelsen av målet som vid

huvudförhandlingen krävt att Nordkalk presenterar ytterligare utredningar främst

vad gäller de hydrogeologiska förutsättningarna. Utredningskraven innefattar bl.a.

flera års provpumpningar av stora mängder vatten. Nordkalk har under

förberedelsen tillfört utredningen ett omfattande material för att söka tillmötesgå

kraven. Bolaget har utfört ett stort antal provpumpningar och andra undersökningar.


DOM 2008-12-19

Vidare har saltvattenfrågan analyserats grundligt. Nordkalk har till bemötande av

utredningskraven anfört att man gjort vad som rimligen kan begäras, att det nu finns

en tillräckligt klar bild av geologin samt att kraven på långtidspumpningar skulle

medföra alltför stora kostnader och medföra att bolaget inte hinner få täkttillstånd i

tid. Miljödomstolen noterar att det är ett mycket omfattande material som givits in

och att det skett i olika delutredningar. Nordkalk har lagt ned stora resurser på att

söka klarlägga hur vattensituationen är och förmodas kan bli med en utbyggd täckt.

Bolaget har besvarat flertalet av de tekniska frågor som ställts men många

intressenter anser trots det att det fortfarande finns oklarheter av vikt vad gäller

särskilt grundvattenförhållandena. Miljöpåverkan av en sådan ingripande och icke-

reversibel verksamhet som det här är fråga om måste beskrivas ingående och

fullständigt för att syftet att vara underlag för prövningen ska uppfyllas. Det finns

emellertid rimligen en gräns för när det är alltför kostsamt och tidskrävande att i en

ansökan klargöra samtliga miljöeffekter i en avlägsen framtid. Brister i

kunskapsläget får istället beaktas vid tillståndsprövningen. Miljödomstolen anser

således att Nordkalk med allt utredningsmaterial sammantaget har nått upp till en

rimlig utredningsnivå inför prövningen avseende de krav som ställs i 6 kap

miljöbalken och att MKB:n således kan godkännas.

Rättegångskostnader

Gotlands kommun har yrkat ersättning med 542 014 kr exklusive mervärdesskatt,

varav 418 000 kr avser arvode (Mårten Bengtsson, 180 timmar à 2 300 kr),

ersättning till sakkunnig 108 582 kr samt övriga utlägg 15 432 kr.

Nordkalk har bestritt yrkandet på den grunden att det kan ifrågasättas om

kommunen är sakägare vattenrättslig mening. Kommunens yttrande tar i stor

utsträckning sikte på aspekter av målet som rör miljöfarlig verksamhet. Nordkalk

har vitsordat totalt belopp om 252 194 kr exklusive mervärdesskatt, varav 150 000

kr avser arvode och 80 000 kr ersättning till det tekniska biträdet. Övrig yrkad

ersättning för utlägg om 22 194 kr har vitsordats som skälig i och för sig.


DOM 2008-12-19

Sigrid Nordström och Håkan Linder har yrkat ersättning med 156 870 kr inklusive

mervärdesskatt, varav 115 000 kr avser arvode (Lennart Eriksson, 67,75 timmar à 1

700 kr), 10 496 kr ersättning för utlägg samt 31 374 kr mervärdesskatt.

Nordkalk har vitsordat att Håkan Linder är sakägare i vattenmålet. Nordkalk har

bestritt att Sigrid Nordström är sakägare i vattenrättslig mening eftersom hennes

fastighet ligger ca 1,5 km från täkten i ett annat hydrologiskt system. Nordkalk har

medgett att Håkan Linder medges ersättning med 110 496 kr, varav 100 000 kr

inklusive mervärdesskatt avser ombudsarvode. Yrkad ersättning om 10 496 kr för

utlägg har vitsordats som skälig i och för sig.

Leif och Maj Gustafsson har yrkat ersättning med 175 232 kr inklusive

mervärdesskatt, varav 132 000 kr avser ersättning för arvode (Viveca Dahlin, 66

tim, à 2 000 kr), 8 186 kr avser utlägg och 35 046 kr avser mervärdesskatt.

Nordkalk har bestritt Leif och Maj Gustafssons yrkande på den grunden att

fastigheten ligger över 1 km från täkten inom ett annat hydrologiskt system. Ett

arvode på 112 500 kr inklusive mervärdesskatt, samt yrkad ersättning för utlägg på

8 186 kr har vitsordats som skäligt i och för sig.

SMA har yrkat ersättning med 126 119 kr inklusive mervärdesskatt, varav 87 500 kr

avser arvode (Louis Vasseur), 13 395 kr utlägg och 25 224 kr mervärdesskatt.

Vidare har yrkats ersättning för tekniskt biträde med 85 640 kr, varav 64 000 kr

avser arvode, 4 512 kr avser utlägg och 17 128 kr mervärdesskatt.

Nordkalk har bestritt yrkandet då SMA inte är att betrakta som sakägare i målet.

Yrkat ombudsarvode om 87 500 kr exklusive mervärdesskatt vitsordas som skäligt i

och för sig. Beträffande ersättning till det tekniska biträdet vitsordas ett belopp om

40 000 kr som skäligt i och för sig. Ersättningen om 17 907 kr för utlägg vitsordas

som skälig i och för sig. Moms bör inte ingå i ersättningen då SMA torde vara

skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen.


DOM 2008-12-19

SMA har genmält att bolaget anser att det har all anledning att kunna bevaka sina

intressen på sökandens bekostnad. Beträffande kostnad för tekniskt biträde har

SMA godtagit Nordkalks vitsordade belopp på 40 000 kr exkl. mervärdesskatt, samt

instämt i Nordkalks påpekande om mervärdesskatt.

Kally Mårtensson, Anna Engström och Bertil Ström har yrkat ersättning med totalt

1 015 860 kr inklusive mervärdesskatt varav 545 600 kr avser arvode (Johan Öberg,

248 tim, à 2 200 kr), utlägg för expertbiträde av Bo Olofsson med 187 627 kr (varav

10 077 kr avser utlägg), Magnus Martinsson med 59 400 kr samt Jonas Ebbesson

med 7 000 kr. Slutligen avser 13 061 kr av beloppet övriga utlägg och 203 172 kr

mervärdesskatt.

Nordkalk har anfört att det tid och det arbete som lagts ned i detta fall medfört

kostnader som gått långt utövar vad som kan anses skäligt för att tillvarata

sakägarnas rätt i målet. Nordkalk har bestritt att Anna Engström och Bertil Ström är

sakägare i vattenrättslig mening. Vidare har Nordkalk bestritt att kostnaderna

beträffande Magnus Martinsson och Jonas Ebbesson är ersättningsgilla. Nordkalk

vitsordar att Kally Mårtensson tillerkänns ersättning för rättegångskostnader med

268 922 kr inklusive mervärdesskatt, varav 150 000 kr inklusive mervärdesskatt

avser ombudsarvode och 90 000 kr inklusive mervärdesskatt avser Bo Olofssons

arbete. Ifall även Anna Engström och Bertil Ström skulle anses som sakägare

vitsordas inte någon sammanlagd högre ersättning eftersom talan i allt väsentligt

tagit sikte på berörda allmänna intressen. Yrkad ersättning för utlägg med

sammantaget 28 922 kr inklusive mervärdesskatt vitsordas som skälig i och för sig.

Ivar Magnusson har yrkat ersättning med 459 081 kr inklusive mervärdesskatt,

varav 355 000 kr utgör ombudsarvode (Staffan Michelson, 140 tim, à 2 536 kr),

88 750 kr mervärdesskatt och 15 331 kr utlägg.

Nordkalk har bestritt yrkandet på den grunden att Ivar Magnusson inte riskerar

skador på sin egendom till följd av den vattenverksamhet som ansökan avser på ett

sådant sätt att han är sakägare i vattenrättslig mening. Som skäligt belopp för


DOM 2008-12-19

ombudskostnader har vitsordats 100 000 kr inklusive mervärdesskatt. Yrkad

ersättning om 15 331 kr inklusive mervärdesskatt har vitsordats som skäligt i och

för sig.

Maria Karlsson och Bräntings gård AB med hälften vardera har yrkat ersättning

med 165 000 kr inklusive mervärdesskatt varav 132 000 kr avser ombudsarvode

(Eva Ernstsson, 110 tim, à 1 200 kr) och 33 000 kr mervärdesskatt. Bräntings gård

AB har därutöver yrkat ersättning med 122 750 kr inklusive mervärdesskatt för eget

utfört arbete samt utlägg 14 500 kr.

Nordkalk har bestritt yrkandet på den grunden att varken Maria Karlsson eller

Bräntings gård AB är sakägare i målet i vattenrättslig mening. Som skäligt belopp

har vitsordats 50 000 kr inklusive mervärdesskatt för Maria Karlsson och 40 000 kr

exklusive mervärdesskatt för Bräntings gård AB. Nordkalk har utgått ifrån att

Bräntings gård är mervärdesskattepliktigt.

Miljödomstolen gör följande bedömning beträffande rättegångskostnader.

Enligt 25 kap 2 § första stycket miljöbalken svarar en sökande i vattenmål för sina

egna och sakägarnas kostnader i miljödomstolen. För att kostnaderna ska berättiga

till ersättning ska kostnaderna varit skäligen påkallade för att tillvarata partens rätt.

Nordkalks ansökan avser både miljöfarlig verksamhet (för vilken ersättning inte kan

utgå) och vattenverksamhet. Den miljöfarliga verksamheten som ansökan avser är

en förutsättning för vattenverksamheten. Det är därför förklarligt att sakägarna fört

fram synpunkter på verksamheten som sådan för att tillvarata sina intressen och att

det i vissa delar är ogörligt att dela upp arbetet att avse miljöfarlig verksamhet

respektive vattenverksamhet. Miljödomstolen anser ändå att somliga sakägare i

målet ägnat en orimligt stor del av arbetet åt omständigheter av allmän miljö- och

naturvårdskaraktär som inte direkt berör den enskilda ägaren av brunn och liknande

anläggningar. Endast det arbete som behövs för att tillvarata sakägarnas rätt ska


DOM 2008-12-19

ersättas av sökanden. Därvid får dock inläsning av hela materialet i målet samt

deltagande i huvudförhandlingen anses nödvändigt.

Miljödomstolen har under handläggningen tagit upp följande fastighetsägare i

målets sakägarförteckning såvitt gäller vattenverksamheten. Bräntings gård

AB/Maria Karlsson, Kally Mårtensson, Anna Engström, Bertil Ström, Leif och Maj

Gustafsson, Ivar Magnusson, Håkan Linder och Sigrid Nordström. Nordkalk har

mot bakgrund av bolagets syn på influensområdet anfört att endast Kally

Mårtensson och Håkan Linder är att anse som sådan sakägare. Miljödomstolen

anser att utredningen i målet, bl.a. synen, visar att Maria Karlssons/Bräntings gård

AB:s fastigheter inte skulle påverkas av vattenverksamheten. Detta hindrar dock

inte att ersättning för rättegångskostnader tillerkänns eftersom klarhet i denna fråga

uppnåddes först vid huvudförhandlingen. Beträffande övriga fastighetsägare, som

miljödomstolen tagit upp som sakägare i den vattenrättsliga delen av målet, kvarstår

den tidigare bedömningen att respektive fastigheter med brunnar och liknande

anläggningar kan påverkas av vattenverksamheten eftersom osäkerheten om

influensområdet består.

Miljödomstolen anser det klart att Gotlands kommun är att anse som sakägare med

tanke på den möjliga påverkan på befintlig och planerad vattentäkt. Mot bakgrund

av de komplicerade frågor som berör kommunens intresse får det anses rimligt att

förhållandevis mycket arbete lagts ned. Miljödomstolen anser dock att yrkat belopp

bör nedsättas och att kommunen i fråga om arvode för ombudet ska ersättas för

skäliga 150 timmars arbete vilket med yrkad timkostnad innebär 345 000 kr. Yrkad

ersättning för sakkunnige Håkan Djurberg är skälig med hänsyn till det arbete som

lagts ned och som är helt relevant i målet.

Miljödomstolen bedömer att av Sigrid Nordström, Håkan Linder samt Leif och Maj

Gustafsson yrkad ersättning är skälig och ska utgå med fullt belopp.

Miljödomstolen anser att SMA inte kan anses som sakägare i målet. Även om det

finns en hydrologisk anknytning mellan sökandens och SMA:s fastigheter har det


DOM 2008-12-19

inte framkommit i målet att detta skulle kunna medföra någon skada för SMA.

Någon ersättning ska därför inte utgå.

Beträffande ersättningsyrkande av Kally Mårtensson, Anna Engström och Bertil

Ström noterar miljödomstolen att de genom sitt ombud och anlitade experter lagt

ner mer arbete än övriga enskilda sakägare, bland annat i fråga om den

hydrogeologiska utredningen. Det måste anses rimligt att när det är fråga om

tekniskt komplicerade utredningar anlita egen expertis för att kunna bemöta

sökandens utredningar. Inte desto mindre finner miljödomstolen att arbetsinsatsen

är alltför omfattande såväl när det gäller antal nedlagda timmar som det förhållandet

att arbetet i stor utsträckning berört andra faktorer än sådant som behövs för att ta

tillvara sakägarnas rätt. Ersättningen avseende arvode för ombudet ska därför

jämkas till att avse 130 timmars arbete vilket med yrkad timkostnad innebär

286 000 kr. Beträffande ersättning till sakkunniga anser miljödomstolen att

utredningen av Bo Olofsson behandlar i relativt stor del allmänna intressen varför

en viss jämkning bör göras. Miljödomstolen bedömer i den delen att 140 timmars

arbete skäligen bör ersättas vilket med begärt timarvode innebär 119 000 kr.

Magnus Martinssons utredning berör uteslutande allmänna intressen och ersättning

för detta arbete ska inte utgå. Något godtagbart motiv för att anlita utomstående

juridisk expertis utöver ombudet har inte framkommit varför utlägget till Jonas

Ebbesson inte bedöms som ersättningsgillt.

Vad härefter gäller Ivar Magnussons ersättningsyrkande anser miljödomstolen att

yrkad ersättning motsvarar ett alltför omfattande arbete som inte kan ersättas av

sökanden fullt ut. Arbetet för andra sakägare med jämförliga intressen i målet har

motsvarat betydligt lägre belopp. Miljödomstolen finner det mot den bakgrunden

skäligt att Nordkalk ska utge ersättning till Ivar Magnusson med 130 000 kr

avseende arvode exklusive mervärdesskatt samt 15 331 kr för utlägg.

Maria Karlsson och Bräntings gård AB har begärt ersättning för arbete som utförts

av anlitat ombud och Bräntings gård AB dessutom för eget arbete. Miljödomstolen

anser mot bakgrund av den arbetsinsats som skäligen behövs för att ta tillvara


DOM 2008-12-19

fastighetsägarens rätt att Nordkalk ska ersätta Bräntings gård AB och Maria

Karlsson med totalt 140 000 kr exklusive mervärdesskatt för arbete, (varav

ombudsarvode 100 000 kr), att fördelas med 50 000 kr till Maria Karlsson och

90 000 kr till Bräntings gård AB som därutöver ska ersättas för utlägg med 14 500

kr.

Övriga frågor

Inverkan av SMA:s ansökan beträffande Stucks

SMA samt ett antal remissinstanser m.fl. har väckt frågan om ansökan kan prövas

trots att SMA i ansökan till miljödomstolen i annat mål begärt prövning av en täkt

inom fastigheten Stucks 1:368, vilket enligt invändning i detta mål påverkar miljön

i närområdet och även kan tänkas inverka på grund- och ytvattensituationen. Frågan

kan ses som en invändning om rättegångshinder. SGU har anfört att båda aktörerna

avser bedriva verksamhet inom tillrinningsområdet för Bästeträsk och att dessa

således från hydrogeologisk synpunkt kan komma att samverka. Kommunen har

påpekat att vattnet från Stucks – liksom Bungetäkten - avrinner till Ojnaremyr och

vidare till Bästeträsk. Viss del av vattnet avrinner genom grundvattenmagasinet.

Nordkalk har genmält att utredningarna beträffande Stucks ligger långt fram i tiden,

att endast en mindre del av påverkan från Stucks är gemensamt med Bunge samt att

de skyddsåtgärder och kontroller som Nordkalk föreslår för sin verksamhet innebär

att vattenbalans och vattenkvalitet kommer att upprätthållas i Bungetäktens

omgivningar.

Miljödomstolen konstaterar att det i princip alltid pågår faktiska eller planerade

miljöpåverkande verksamheter i prövningsverksamhetens närhet. Det förhållandet

är en del av den verklighet som prövningen har att beakta och vad gäller Stucks är

planerad verksamhet där en omständighet som inte kan förbigås. Det finns dock

ingen möjlighet att sammanlägga målen till gemensam handläggning och att

vilandeförklara målet i avvaktan på fullständig utredning av konkurrerande

verksamheter i närheten förefaller inte rimligt eftersom handläggningen måste vara

tidsmässigt effektiv och dessutom ytterligare verksamhet kan tillkomma eller


DOM 2008-12-19

förändras under väntetiden. Gotlands kommun har som exempel på detta nyligen

ingivit ansökan om miljöprövning av grundvattenuttag i Bästeträsk. Domstolen

anser därför att den komplikation som SMA:s verksamhet leder till ska beaktas i

den utsträckning den nu är känd men att den inte utgör hinder mot att pröva

Nordkalks ansökan. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att Nordkalks i sin talan

hävdar att omgivande vatten inte ska påverkas.

Prövningsavgift

Sökanden har inte invänt mot prövningsavgiften som tidigare beslutats.

Miljödomstolen fastställer avgiften slutligt till samma belopp.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2

Överklagande ska ges in till miljödomstolen, Nacka tingsrätt, senast den 9 januari

2009 och vara ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt. Prövningstillstånd

erfordras.

Mikael Hagelroth Bengt Jonsson

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Mikael Hagelroth, miljörådet Bengt

Jonsson samt de sakkunniga ledamöterna Kia Sahlin och Anders Nordstrand.

Domen är enhällig.


DOM 2008-12-19


DOM 2008-12-19

Domsbilaga 2

Bilaga B

SVEA HOVRÄTT Mål nr Miljööverdomstolen 2009-10-09 Rotel …Anna Engströms dödsbo, Bunge 100,...

Documents

Transcript of SVEA HOVRÄTT Mål nr Miljööverdomstolen 2009-10-09 Rotel …Anna Engströms dödsbo, Bunge 100,...