Selma.skarp version MS:Layout 1 · 2011-02-14 · Selma.skarp_version_MS:Layout 1 08-02-28 22.44...

Selma Lagerlöf 1858–2008…

Selma.skarp_version_MS:Layout 1 08-02-28 22.44

Selma Lagerlöf1858–2008…

.

redaktör Anna Nordlund

bildredaktör Ann-Charlotte Knochenhauer

KUNGL. BIBLIOTEKET


Utställningskatalog till Selma Lagerlöf 1858–2008…

Kungl. bibliotekets utställningskatalog nr 153ISSN 0491-0567ISBN 978-91-7000-263-2

Katalogredaktör: Anna NordlundBildredaktör: Ann-Charlotte Knochenhauer,

Kungl. biblioteketGrafisk form: Anders LjungmanFaktor: Mimma Almström, Kungl. biblioteketReproduktioner: Kungl biblioteket.

Där inget annat anges, återger reproduktionerna material ur Kungl. bibliotekets handskrifts-, bild- respektive affischsamling

Papper: Omslag: Munken Polar 240 g. Inlaga: Munken Polar 150 g.

Typsnitt: Mercury Text. Rubriker: HTF Champion och Mercury Display

Upplaga: 800 ex.Tryckeri: Alfa Print AB, Solna 2008


INNEHÅLL

Förord Gunnar Sahlin

Inledning Anna Nordlund

Stämmor om Selma Lagerlöf 1908

Selma Lagerlöfs samling i Kungl. biblioteket Ann-Charlotte Knochenhauer

Selma Lagerlöfs liv före debuten Lisbeth Stenberg

Dikt till seminaristernas avskedsfest Selma Lagerlöf

Resenären Selma Lagerlöf Ying Toijer-Nilsson

Den politiska Selma Lagerlöf Jenny Bergenmar

Kvinnornas politiska mognad Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf och Nobelpriset Birgitta Holm

Allmänheten skriver till Selma Lagerlöf Maria Karlsson

Selma Lagerlöf och filmen Victor Sjöström

Danske oversættelser af Selma Lagerlöfs værkerAnne Marie Bjerg


Summaries

Författarpresentationer

7

11

17

23

39

50

55

70

84

89

105

119

137

149

152

158


Förord

Selma Lagerlöfs litterära arv är intimt sammanvävt med Kungl.biblioteket. Här finns hennes samlade litterära produktion,dels det som har utgivits i Sverige, dels största delen av över-sättningarna. I libris, den svenska samkatalogen, finns biblio-grafiska uppgifter om hennes produktion, det som har skrivitsom henne och i vilka forskningsbiblioteks hyllor materialetfinns uppställt. I magasinen under Humlegården finns hen nesefterlämnade arkiv – manuskripten, breven, anteckningar na.En guldgruva för dem som vill komma närmare författarska-pet. Det ta material skall liksom hennes böcker bevaras för kom-mande generationer. Det är en viktig del av vårt ge men sammasvenska kulturarv. Kungl. biblioteket är därutöver, i kraft avvårt förvaltande av arkivet, en aktiv part i förberedelserna förutgivningen av Selma Lagerlöfs samlade verk. En utgåva somplaneras att helt följa den moderna teknikens möjlighetermed digitala och tryckta utgåvor av texter, manuskript, brevoch kommentarer.

Författaren skriver sina verk och förlagen ger ut dem. Fors -karen samlar in uppgifter, analyserar och ger sina tolkningar.För den humanistiske forskaren är Kungl. biblioteket och and ra

7


forskningsbibliotek naturliga arbetsplatser, där grunden ska-pas för avhandlingar och andra akademiska verk och där vårtrika kulturarv lyfts fram. Även författare utnyttjar i hög gradfolk- eller forskningsbiblioteken som sina arbetsplatser.

Forskningsbiblioteken skall ge stöd till författarnas litteräraskapande och forskarnas letande efter information. Genom rik -haltiga samlingar av svenska och utländska verk, men ock så avannat material, hanteras den uppgiften. Därutöver skall biblio-teken strukturera och förmedla information. Bibliote kens upp -gift är således att aktivt erbjuda sina samlingar och specialist-kunskaper för forskaren. Nationalbibliotekets klart definieraderoll är dessutom att samla in, bevara, beskriva och tillhanda-hålla svenskt tryckt material, snart också allt digitalt, men ävenmanu skript och annat opublicerat material.

En väsentlig del av tillgängliggörandet är att ordna utställ-ningar. Det är ett sätt för den invigde att fördjupa sin kunskapoch för den oinvigde att få ett intresse för utställningsföremå-let. Som ett led i 150-årsjubileet av Selma Lagerlöfs födelsegör Kungl. biblioteket en utställning. Den ger oss möjlighet attför en bred skara besökare visa fram delar av det material somvi förvaltar. Som vid alla viktiga utställningar produceras enkata log. Katalogen är en betydelsefull del av utställningen ochdet som får utställningen att leva vidare. Välkända Lagerlöf -fors kare deltar och ger sina perspektiv på nobelpristagaren.

Med utställningen och katalogen vill Kungl. biblioteket gesitt bidrag till firandet av Selma Lagerlöf. Utställningen ger osssamtidigt en möjlighet att visa fram några delar av ett av våramest betydande arkiv. Förhoppningsvis kommer detta om

8

gunnar sahlin


några år att vara tillgängligt i ett bredare sammanhang, närmaterialet som digitaliserade objekt finns på våra webbsidori den samlade utgåvan. Dessförinnan har vi en bra ersättning,en utställning som berättar sin Selmahistoria.

riksbibliotekarie Gunnar Sahlin

förord


Selma Lagerlöf på väg.


InledningAv Anna Nordlund

Till sin 50-årsdag år 1908 skrev Selma Lagerlöf berättelsen”Två spådomar” om hur hon själv tidigt blev medveten om attvara född under en stark stjärna och på något sätt utvald attåstadkomma vad ingen före henne lyckats med. Hennes för-fattarkarriär blev också enastående. Det är de två sidorna avSelma Lagerlöf som denna bok vill skildra – yrkeskvinnan La -gerlöf och författarskapets ställning.

Som 12–åring stod det klart för Selma Lagerlöf att hon skul lebli författare. Frågan var bara hur. Man ska inte glömma bortatt Selma Lagerlöf växte upp i en tid då kvinnors möjlighetertill utbildning och försörjning var ytterst begränsade. Sombarn och tonåring bekymrade det henne. Tidigt befarade honatt hennes framtid skulle bli att leva på nåder hos sina brödersom ogift mamsell. I de sista stora verk hon publicera de, Ettbarns memoarer från 1930 och Dagbok för Selma Otti lia LovisaLagerlöf från 1932 skildras hinder som låg på hennes väg tillen självförsörjande författarkarriär.

Vägen till debutverket Gösta Berlings saga år 1891 och denoförstående kritik som verket bitvis mötte skildras i berättelsen

11


”En saga om en saga” från 1902. De tio åren mellan 1891 och1902 var Lagerlöfs strävsammaste år. Fram till 1897 var honanställd som lärarinna vid Elementarläroverket i Lands kronaoch hade ständiga bekymmer för att få pengarna att räcka tillatt vara tjänstledig och kunna skriva. År 1897 vågade hon ste-get att säga upp sig och flyttade med sin mamma och fastertill Falun, där systern Gerda redan bodde med sin familj.

Upplagor, arvoden och stipendieintäkter ökade nu stadigtför vart år. Efter de stora framgångarna med Jerusalem 1-2byttes 1902 en anspråkslös fyrarummare ut mot en 18 rumsparadvåning vid Stora Torget!

Med de svindlande sexsiffriga upplagorna av Nils Holgers -sons underbara resa genom Sverige 1906–1907 och Nobel pri -set 1909 var Selma Lagerlöf snart Sveriges mest välbeställdayrkeskvinna, men ännu utan rösträtt. Selma Lagerlöf var ytterstmedveten om sin betydelse som författare och som förebildför andra kvinnor. Hon ville ha makt att påverka och engage-rade sig mycket i kvinnornas rösträttsrörelse. Det var honsom anonymt skrev Falukretsens rösträttspetition år 1906. Förförmögenheten hon samlade på sig köpte hon tillbaka barn-domshemmet Mårbacka och påbörjade omfattande renove-ringar och ombyggnader. Hon engagerade sig i bygden ochsatt i kommunfullmäktige. På Mårbacka inrättade hon en mo -dern välfärdsstat i miniatyr, med sjukförsäkringar, pensioneroch andra slags understöd till sina anställda. Den politiskaSelma Lagerlöf presenteras i Jenny Bergenmars artikel ochkommer till uttryck i texter som Jenny Bergen mar återfunniti dagspress och andra slags publikationer.

12

anna nordlund


Selma Lagerlöf var pionjär och modern – som kvinna och in tel -lek tuell en föregångare. Hennes intresse för ny medieteknik varexempelvis stort. Filmen attraherade henne och den svenskastumfilmens internationella framgångar under 1920-talet var,som regissören Victor Sjöström kan berätta, i mycket hennesförtjänst. Deras brevväxling finns i Kungl. bibliotekets sam-ling och filmaffischer ställs ut (i reproduktion).

Kungl. bibliotekets jubileumsutställning och katalog expo-nerar bibliotekets rika samling av material kring Selma La ger -löfs författarskap och karriär. Samlingen presenteras ock så ikatalogen av den för samlingen ansvariga bibliotekarien Ann-Charlotte Knochenhauer.

I sin samtid kultförklarades Selma Lagerlöf som sagoför-täljerska och sedlighetsdanare. Det passade också de synsättsom rådde in på 1900-talets första decennium, att kvinnor varmer passiva och mottagliga i sitt intellektuella tänkande ochskapande och mer moraliskt oförvitliga än män. Sådana upp-fattningar märks i samtidskritiken av Selma Lagerlöfs förfat-tarskap och inte minst i motiveringarna till att hon, som förstakvinna och första svensk, fick Nobelpriset i litteratur. I dessaföreställningar om Selma Lagerlöf som sagoförtäljerska ochsed lighetsdanare förmedlades också uppfattningar att hennesskapande var naivt ursprungligt och därmed utan medveten-het och intellektuell ambition. Så har hennes dimensionerbegränsats genom decennierna för att inte spränga gränsernaför vad en kvinnlig författare kunde antas klara av.

När forskningen om Selma Lagerlöf kom igång under 1950-och 60-talen gjorde forskarna målmedvetet upp med den pas -

13

inledning


sivi serande inställningen till Selma Lagerlöf som sagoförtäljer-ska. I manuskriptsamlingen i KB kunde forskarna upptäckaen målmedvetet arbetande författare. De brev som fanns i olikamottagares samlingar (och som gavs ut i urval av Ying Toijer-Nilsson i två volymer 1967 och 1969) visade likaså en enormviljestyrka, intellektualitet och starkt självförtroende. Och ock-så mod att mot faderns vilja skaffa sig en kvali ficerad yrkes -utbildning och knyta kontakter med samtidens intellektuellakvinnorörelse, som Lisbeth Stenberg visar i sin artikel omSelma Lagerlöf före debuten. Och mod att dra ut i världen till-samman med väninnan Sophie Elkan på de strapatsrika resorsom Ying Toijer-Nilsson berättar om i sitt bi drag till katalogen.

När breven i Selma Lagerlöf-samlingen i KB år 1990 i en lig -het med Lagerlöfs testamente släpptes fria att läsas, stärkte detLagerlöf-forskningens uppfattningar att Selma Lagerlöf var enpragmatisk konstnär och intellektuell. I breven framstår honsom väl orienterad i sin samtid och väl medveten om sin origi -nalitet och författarskapets nyskapande värde. Forskare under1990-talet var emellertid mindre intres serade av personen Sel -ma Lagerlöf än av hennes texter. Först un der 2000-talet harintresset för den biografiska personen Selma Lagerlöf återvänt.År 2002 kom Vivi Edströms stora biografi Livets vågspel. Åretföre disputerade Lisbeth Sten berg på dok torsavhandlingenEn genialisk lek. Kritik och överskridande i Selma Lagerlöfs tidi-ga författarskap, den första ingående forsk ningen om SelmaLagerlöfs författarskap före debuten. Här utnyttjades materiali KB:s samling både för textanalys av det tidiga författarska-pet och för att studera Lagerlöfs livs situation före debuten

14

anna nordlund


och tiden närmast efter. I min egen av handling Selma Lager -löfs underbara resa genom den svenska litteraturhistorien 1891–1996 från år 2005 har Selma Lager löfs samling av recensioneranvänts, liksom brev som kunnat be rätta om Lagerlöfs inställ-ning till sitt författarskap och dess mottagande. Flera doktors -avhandlingar om Selma Lagerlöf har publicerats under 2000-talets första år och flera är på gång.

Pågående forskning drar stor nytta av Selma Lagerlöf-sam-lingen i KB. Framför allt det stora projektet att förbereda ochge ut Selma Lagerlöfs samlade verk i en vetenskaplig utgåva.Men också förstås det forskningsprojekt om läsarbrev till Sel -ma Lagerlöf, som Maria Karlsson berättar om i katalogen. Såaktiv som Lagerlöf-forskningen är i dag har den inte varit se -dan 100-årsjubileet av Selma Lagerlöfs födelse firades år 1958!Också internationellt ökar intresset för den genom tidernamest uppmärksammade svenska Nobelpristagaren i litteratur.Men flera nyöversättningar till de ledande språken behövs. Ikatalogen berättar Anne Marie Bjerg om sitt arbete att nyöver-sätta författarskapet till danska.

När Selma Lagerlöf fyllde 50 år 1908 firades hon storslagetsom en drottning, samtidigt som det spekulerades i huruvidahon detta år skulle få Nobelpriset i litteratur. Turerna kringdetta skildrar Birgitta Holm i sin artikel.

För att visa hur beständigt intresset för Selma Lagerlöfs för -fattarskap är, men också för att belysa hur uppfattningar omförfattarskapet förändrats över tid, återfinns i katalogen ett an-tal av tidskriften Idun initierade uttalanden om Selma Lager -löf från kulturpersonligheter med anledning av hennes 50-års -

15

inledning


dag år 1908, parat med tankar om Selma Lagerlöfs be tydelsefrån kulturpersonligheter i dag. Selma Lagerlöf författarskaphör till de få som hålls ständigt aktuella av nya läsare. Vår för-hoppning är att Selma Lager löf 1858–2008… ska locka såvälhennes gamla som nya läsare!

Läsa vidare:

Linus Brodin, Fröken på Mårbacka. En bok om människan Selma Lager -löf, Uppsala 1940.

Erik Eliasson, Selma Lagerlöf i Landskrona. Skrifter utgivna av Lands -krona museiförening 2, Landskrona museum 1958.

Sigvard Lindqvist, ”Selma Lagerlöf i Dalarna”, Lagerlöfstudier 1960, SelmaLagerlöfsällskapet 1961, s. 99–144.

Selma Lagerlöf-sällskapets hemsida har aktuell information om forsk-ning och evenemang: www.selmalagerlof.org

anna nordlund


17

Helena Nyblom (1843–1926), författare

och kritiker

Som jag nog i offentligt omnäm-nande var den första hvilken medstor glädje hälsade Gösta Berlingvälkom men, kan jag ju ha lof attännu en gång säga, att med dennabok har Selma Lagerlöf gjort epoki svenska litteraturen. Med ettslag gjorde den slut på skomakare-realismen härravälde, under hvil-ket alla stackars fantasimenniskorsuckade. Sedan Alm qvist har nogingen så kraftig och mångfaldigfantasi skapat på svenska språket.Dock äger Selma Lagerlöf det före-träde framför Alm qvist, att hon är lika etisk som hon är poe tiskt. Ja, man kan väl säga, att för henneär det etiska det mest inne hålls -rika och intressantaste af allt.

Hennes tankar äro djupa, ädlaoch rika, och till slut är det nog

djupet i hvad hon har att säga, somgör det så outtömligt. I alla hennesböcker finner man denna rikedompå tankar, men – efter mitt tycke –är och förblir Gösta Ber lings sagahennes bästa bok, hennes egenspeciella bok, mest spontant ochlefvande skrifvet, af hvilken manfår intrycket, att dess ämne harlegat hennes hjärta närmast.



Carl Larsson (1853–1919), konstnär

Kan bara säga att jag känner migglad och lycklig när jag läser hen-nes underbara sagor och äfventyr.

Jag fasar för tanken att vi idessa rysliga tider ej skulle haftdenna välsignade kvinna. Och så bra att hon också är snillrik!

Bo Bergman(1869–1967), författare och kritiker, invald i Svenska Akademien 1925

Barnets öga och snillets öga stirra i samma högahimlar av bländverk in.Snillets barnablick blev din.långt i blånande underlandreser din dikt vart det lyster.Sagan själv med fjädern i handstannat vid din stol iblandoch viskat sakta: syster.

18

stämmor om selma lagerlöf 1908

foto herman hamnqvist


19

Albert Engström (1869–1940), konstnär

och författare

Högst bland den ärade författa-rinnans ar beten sätter jag fort -farande Gösta Berlings saga, ettdet vackraste barn av konstnär lignaivitet, som fötts i något landsdiktning.

Jag vill använda en klassisk,kanske nå got högtravande me ta -for: Sprang väl mer än en PallasAthene fullrustad med Ägid ochhögtsvingad lans under härskrifram ur Zeus hufvud?

Gösta Berling förtjusade oss alla.


Anders Österling (1884–1981), författare och kritiker,invald i Svenska Akade mien 1919 ochdess ständige sekreterare 1941–1981

Af lifvets gråa härfva kan hon nys ta med lugna händers konstsitt purpurgarn, och sagan hörhon tala i det tysta sitt fågelspråkför små och stora barn.


20


Gustaf Mittag-Leffler (1846–1927), matematiker och

samhällsdebattör

Selma Lagerlöf, 50-åringen ”barna-fantasiens fördärverska”, lyck-önskas att icke mer än tvennedecennier återstå till dess GöstaBerlings saga och Nils Holgers -sons resa av Svenska Aka de mienupphöjas bland Sveriges klassis-ka litteratur ”i ideell riktning”,och tillönskas på samma gång attfå uppleva denna sin ålders mog-nad med tillhörigt Nobelpris ochakademiskt hyllningskväde.

Elin Wägner(1882–1949), författare och journalist,invald som andra kvinna efter SelmaLagerlöf i Svenska Akademien 1944

Äfven om icke Selma Lagerlöfsdiktning gett märken i mitt per -son liga lif, äfven om jag icke införhennes arbeten böjt mina knänoch aflagt löften, skulle jag ändåvara glad att få säga henne mittvarmaste tack – ett tack då urkvinnopolitisk synpunkt därföratt vi med hennes namn kunnatäppa munnen på många hädare.

foto henry goodwin

foto henry goodwin


21


Per Hallström (1866–1960), författare, invald i Svenska Aka demien 1908 och dess ständige sekreterare 1931–1941

Epikens största namn i Sveriges diktvem kan mot framtid se med tillförsiktsom du? Vem står så lugn, så fast så klaroch enar det som är med det som vari ögats ljusa glans, i hjärtats slagpå höjden av sin rika arbetsdag?Sol, höstens bästa sol kring dina år!Kring namnet aldrig bleknad solglans rår.

Anna Sandström (1854–1931), pedagog

och författare

När vintersnön knappt har smältbort och anemonerna spira uppfrån sin fördolda rot, tyckes derasfärgprakt vara ett under, densynes härstamma mer från flyddasomrar än från den bleka mattavintersolen. Så bröt Selma La ger -löfs diktning plötsligt fram somett vårens under ur en kall ochfrostig mark. De människor somleva, tro och älska i hennes dikter,de äro ej vår tids barn: de ha fost-rats av lugnare solvarmare da gar

än de som komma oss till del, ochmånga av dem ha vandrat underEdens palmlundar. Men vi kännaigen dem – ack så väl – vi ha settdem i drömmen, när vi somnadepå ängen bland prästkragar, ochvår moder har viskat om dem, närvi sutto på hennes knä.


Nils Afzelius håller en bronsrelief före ställande Selma Lagerlöf. Från KB:s Nils Holgerssonutställning 1956.


Selma Lagerlöfs samlingi Kungl. biblioteket

av Ann-Charlotte Knochenhauer

I ett av Kungl. bibliotekets (KB) underjordiska magasin, på sam manivå som Östermalmstorgs tunnelbaneperrong, huserar SelmaLagerlöfs samling. Med sitt ungefärliga omfång på 70 hyllmeterutgör den en av de största författarsamlingarna i KB:s hand-skriftssamling. Förutom de huvudsakliga dokumentkategoriernabrev och manuskript, finns här bland annat tryck, pressklippoch fotografier.

Mårbackadepositionens väg till Kungl. biblioteket

I oktober 1927 inkom det första Lagerlöf-materialet till KB: brevoch anteckningar rörande Nils Holgerssons underbara resa ge -nom Sverige. En notering i Handskriftsavdelningens acces-sionsliggare, ger vid handen att det rör sig om en gåva av f.d.seminarieadjunkten V. Olander – Selma Lagerlöfs väninna ochsekreterare. Sedan dess har samlingen successivt byggts pågenom donationer och inköp. I huvudsak utgörs emellertid

23


Lagerlöf-samlingen av en deposition från Mårbackastif tel sen,något som Selma Lagerlöf stipulerade under punkt IX i sitttestamente från 1933. Hon ville att:

[…] manuskripten och breven deponeras i Kungliga Biblioteket i Stock -holm, att breven förseglas med villkor att de icke få öppnas förränfemtio (50) år efter min död och att brev, som härröra från då levandepersoner, allt fortfarande icke få hållas tillgängliga för allmänhetenoch forskare, förrän brevskrivaren avlidit, samt att manuskriptenoch breven icke få överlåtas.

I fall Mårbackastiftelsen av någon anledning skulle upphöra,var det bestämt att depositionen skulle tillfalla KB. Selma La -gerlöf hade själv använt sig av KB:s tjänster under 1895 och1897, som en förberedelse inför sin Italienresa och det därpåföljande arbetet med Antikrists mirakler.

En person av oerhörd betydelse för KB:s Lagerlöf-samlingvar bibliotekarien Nils Afzelius; inte minst var han den för-medlande länken då Nils Holgersson-materialet kom till KB.Spår efter hans hängivna arbete finns nästan överallt i sam-lingen. Han kom till KB som amanuens 1922 och blev seder-mera 1:e bibliotekarie och chef för KB:s Handskrifts avdel -ning. Afzelius var släkt på långt håll med Selma Lagerlöf ochredan under hennes livstid bistod han henne, bland annat medatt ordna hennes pressklippssamling. Emellertid kunde hansnitiska arbete ibland kännas smått besvärande. I ett brev tillväninnan Valborg Olander, daterat den 17 augusti 1932 skri verhon nämligen:

24

ann-charlotte knochenhauer


Nog tycker jag, att det är skönt att han plågar dig och jag slipper,men i det stora hela tycker jag att han gör sig för mycket besvär medalla småsaker såsom nu om tidskrifterna och de besökande på Mår -backa. Man vet inte hur länge mitt rykte står vid lag. Snart frågaringen efter allt det där, som vi samla.

Ungefär en månad efter Selma Lagerlöfs död, i april 1940, blevAfzelius av advokat Eva Andén ombedd att ordna upp SelmaLagerlöfs efterlämnade litterära kvarlåtenskap. Ma terialet för -varades såväl på Mårbacka som i Selma Lagerlöfs villa i Falun.Den försommarmånad som Afzelius vistades på Mårbacka an-vände han till att något så när arbeta sig igenom de oerhördamängderna med papper. Upp ordningsarbetet skedde

[…] under den hemska tid, när både tågens och Mår backa biblio te -kets fönster var täckta med mörkläggningspapper, när kanondund-ret hördes dit från norska gränsen och när Sverige väntade på sin turatt överfallas. Det var en lycka att under en sådan tid få kasta sig iarbete till långt in på nätterna. Överallt vällde det fram nya buntar,nya askar, nya lårar med brev, som måste sorteras, nya manuskript.Mer än 20 lårar gick åt att förvara allt detta i.

Depositionen överlämnades rent formellt till KB i slutet av år1950. En notering om detta – med Afzelius handstil – åter finnsi Handskriftsavdelningen dagbok:

Inkom en skrivelse från Mårbackastiftelsen, vari tillkännagavs sty-relsens beslut vid sammanträde den 3 december 1950 att hos Kung -liga Biblioteket deponera samtliga de Selma Lagerlöfs manuskriptsom av Stiftelsen tidigare har lämnats till bibliotekarien Nils Af ze -lius för sortering och som sedan 1940 förvarats i biblioteket.

25

selma lagerlöfs samling i kungl. biblioteket


Samlingen skattades så högt, att den i KB:s ämbetsberättelsesamma år betecknades som en av de viktigaste som inkommitunder senare år.

Brevsamlingen

Brevsamlingen består i huvudsak av mottagna brev, men i hand-skriftssamlingen finns även en växande svit med brev – såväli original som i kopior – från Selma Lagerlöf. Dessutom finnsdet i Sophie Elkans samling (L84) drygt 2 000 brev, vilka Sel -ma Lagerlöf återfick efter väninnans frånfälle 1921.

Vid uppordningen av samlingen var Afzelius noga med attdokumentera sitt arbete i olika PM. När materialet överfördestill KB var det i huvudsak ordnat i paket med ett antal olika på-skrifter, såsom Svenskt, Tyskt, Dyrgripar, Släkt och vän ner,Hjälp sökande, Hjälpbehövande samt Uppdrag, Bidrag.

Eftersom brevsamlingen var så oerhört omfattande insågAfzelius, att han för att få materialet mer hanterligt behövdefastställa principer för arbetet. Han ville i möjligaste månreducera antalet brev som skulle få kartotekskort, något somju så småningom skulle behövas för att göra samlingen sök-bar. Brev från i samlingen återkommande brevskrivare skullehållas ihop, men särskilt bland de svenska och tyska brevenskulle brev komma att brytas ut. Detta gällde till exempelenstaka brev, samt gratulationer till de olika bemärkelseda-garna, såsom 70-, 75- och 80-årsdagarna. Vidare fastställde Af-zelius en uppdelning efter länder och inte efter språk. Dettavar viktigt, inte minst för att kunna hantera tyskspråkiga brev-

26



Nils Af zelius noteringar i Handskriftsavdelningens dagbok den 29/12 1950.Mårbackadepositionen är nu formellt överlämnad till KB.


Brev från Selma Lagerlöf till Nils Afzelius, den 27/2 1931. Här låter hon ana en viss trötthet över sin roll som välgörarinna. (Ep. L 45)


skrivare i Sudetområdet, Transsylvanien och Baltikum. Som ettuttryck för den så kallade Suecanaprincipen, fördes svenskakvinnor som var gifta och bosatta i utlandet ändå till Sve rige.

Utöver de många människor som vände sig till Selma La -gerlöf för att be om ekonomisk hjälp, var det åtskilliga somskrev för att uttrycka sin djupa beundran för henne och hen-nes författarskap.

Selma Lagerlöf betecknade själv de brevskrivare i ekonomis -ka svårigheter, som skrev till henne som ”Hjälpsökande” eller”Hjälpbehövande”. Trots att det ofta rörde sig om regelrättatiggarbrev, beslöt Afzelius att behålla hennes mer neutralabenämning. De här breven bidrar till att ge en föreställningom rådande sociala och ekonomiska förhållanden – såväl i Sve -rige som i utlandet.

Även om Selma Lagerlöf gjorde stora insatser för att hjälpasina medmänniskor florerade ändå rykten om hennes snål-het, något Valborg Olander skriver om: ”Hon har, märkvär-digt nog, råkat att själv få höra det, och ibland, till exempelnär hon just har betalat ut en större summa för välgörandeändamål, kan det undslippa henne ett milt och skämtsamt:’Ja, jag är ju så snål’.”

Understundom kunde dock Selma Lagerlöf tröttna på sinroll som välgörare, vilket man kan läsa i hennes brev till ”Dok-tor Afzelius” från den 27 februari 1931:

Jag hoppas, att Ni och Gretl vill tillåta mig att en gång i världen få litetroligt för mina pengar. Det är annars så, att utom de, som gå till dag-ligt bröd här på Mårbacka, användas de andra mestadels till männi-skor, som stå på randen av bankrutt eller till kassörskor, som kom-

29



mit på balans eller till sjuka och blinda, ja i allmänhet till misslyck-ade och hjälplösa individer, så att jag tycker, att de äro som bortkas-tade, fast det kanske är hjärtlöst. Jag ville mycket hellre göra en litenglädje åt unga, friska, framåtsträvande människor, och då jag i daghar fått en oväntad inkomst på en översättning, så vill jag fråga omNi skulle vilja mottaga 1 000 kr att användas till en förströelseresanästa sommar.

Afzelius gladde sig givetvis åt denna omtänksamma gest riktadmot honom och hans hustru.

I brevsamlingen finns även förlagskorrespondens, såväl ettstort antal brev från den svenska förläggaren Bonniers somfrån utländska förlag, som till exempel danska GyldendalskeBoghandel och tyska Albert Langen Verlag. Vidare hade Sel maLagerlöf livaktig kontakt med många av ”sina” översättare –korrespondens som blir viktig för den kommande utgivningenav hennes samlade verk.

Den stora mängden svenska och utländska barnbrev ochbarnteckningar i samlingen, kan sägas utgöra ett mått på Sel -ma Lagerlöfs popularitet. Inte minst gäller detta i Tyskland,där hennes böcker vunnit stort erkännande. Barnbreven varundantagna från den spärr på 50 år som Selma Lagerlöf fast-ställt i sitt testamente.

Under nästan hela 1980-talet katalogiserades breven tillSelma Lagerlöf. Dessa öppnades sedan för forskning på dagen50 år efter hennes död, den 16 mars 1990. Med sina ca 40 000brev från ungefär 17 000 brevskrivare – oräknat samlingen avbarnbrev – är detta en av de absolut största brevsamlingarnai Sverige.

30



Manuskriptsamlingen

Den ansenliga mängd manuskript av Selma Lagerlöf som för-varas i KB speglar hennes litterära produktion. De manuskriptsom hör till Mårbackadepositionen består främst av Sel maLagerlöfs förarbeten och utkast, något som möjliggör inblickari hennes arbetssätt. Man kan härigenom få en uppfattning omhennes tankar och innersta avsikter med sina verk. De tidigamanuskripten är egenhändiga, medan Selma Lagerlöf så små-ningom lämnade över renskrivandet till andra personer, främsttill Valborg Olander. Utkast till hennes litterära produk tion från1920- och 1930- talen finns här så gott som komplett bevarade,till exempel i de 27 anteckningsböcker i vilka Selma Lagerlöfförde in noteringar av olika slag. Det kunde vara alltifrån upp-slag till berättelser, reseförberedelser (med användbara adres-ser) till enkla skisser. Där en del texter är obearbetade kanandra verka mer ”färdiga”, såsom i ett av häftena där hon åter-ger sitt möte med Greta Garbo i Stock holm den 13 mars 1936.Skådespelerskan beskrivs här som ”ett trollväsen, man hadesvårt för att med henne tala vanlig prosa. Det var något av storfladdrande fjäril över henne”.

Utöver Mårbackadepositionen finns en annan, mindre, La -ger löf-relaterad deposition i handskriftssamlingen. Det rör sigom de s.k. Landskronamanuskripten (Dep. 160) – egenhändigautkast av Selma Lagerlöf från den tid hon bodde i Lands -krona. Bland dessa manuskript återfinns prov på Selma La -gerlöfs tidiga arbeten, till exempel fragment till Gösta Ber -lings saga.

31


manuskriptet till gösta berlings saga

En av KB:s verkliga klenoder är manuskriptet till Gösta Ber lingssaga, som kom till biblioteket efter många turer. Enligt uppgifti pressen i november 1933, ville sonen till Frithiof Hell berg(redaktör för Idun och Selma Lagerlöfs förste förläggare), säljadet manuskript efter vilket originalupplagan tryckts. EnligtAf zelius spred denne ut ett rykte om att han skulle sälja det tillAmerika; detta i syfte att driva upp priset. Eftersom Selma La-gerlöf vid den här tiden inte hade möjlighet att själv köpa till-baka manuskriptet, slog sig redaktör Torsten Tegnér (son tillAlice Teg nér, en av Selma Lagerlöfs studiekamrater från lära -rinne semi nariet) samman med Svenska Akademien och KB föratt för värva det. Efter att ha bundits in och konserverats komdet så till KB i mars 1935. Selma La gerlöf var mycket nöjd medatt ”den gamla luntan nu ligger på ett säkert ställe och inte blirutsatt för vidare köpslagan, inte kommer att crossa Atlanteneller råkat ut för andra äventyr”, vilket hon skrev i ett brev tillAfzelius den 26 mars 1935. Hon skrev vidare att hon visserli-gen hade bett att få tillbaka manuskriptet när boken trycktes,men då fått höra att det var allt för trasigt och nedsmutsat.Enligt hennes förmenande kun de dock Hellberg inte ha haftför avsikt att själv lägga beslag på det, eftersom han ”var för-tvivlad över boken, den var för lång, och han ansåg den oläs-bar utom för värmlänningar”.

32


Manuskriptet till Gösta Ber lings saga, en av KB:s klenoder. (Vf 132a)


nils holgerssons underbara resa genom sverige

Förarbetena till Nils Holgerssons underbara resa kom till KBunder 1927 och 1928. Förutom tryckmanuskriptet till verket,vilket nästan helt och hållet renskrivits av Valborg Olander,återfinns brev till Alfred Dalin, överlärare i Huskvarna. Hanvar en av initiativtagarna till arbetet att sammanställa en nyläsebok för de svenska skolbarnen. Under 1901 kontaktade hanSelma Lagerlöf för att fråga henne om hon kunde tänka sig attta sig an denna uppgift. I ett brev daterat den 22 no vember1901 tackar hon honom för förtroendet och skriver engageratom, att det som barn främst behöver få kunskap om är sitteget land. Man behövde därför ”ge lif åt kartan och så att sägaför de smås inbillning fylla den med skogar och sjöar, fält ochängar, byar, slott, landtgårdar och städer alltifrån Ystad tillHaparanda”. Under ett antal år företog sedan Selma Lagerlöfresor runt om i landet för att skaffa stoff till läseboken.

I mitten av 1980-talet köpte KB in åtta blad ur Nils Holgers -sons underbara resa – de enda som återstår av Selma Lager -löfs egenhändiga förstamanuskript. Dessa var illa medfarnaefter, att som det sägs, ha legat kvar ett antal år på tomten tillLagerlöfgården i Falun, vilken revs i slutet av 1960-talet. Enprivatperson ska ha hittat dem där bland rivningsbråten.

Övrigt material i samlingen

I Selma Lagerlöfs samling finns även en betydande mängdfoto grafier. Det rör sig om alltifrån rena amatörfotografier till

35


Selma Lagerlöfs egenhändiga förstamanuskript till Nils Holgerssons underbara resa. (L1:329)


påkostade ateljéporträtt, såsom fotografier från ateljéerna Jæ -ger och Heurlin samt av den skicklige tysk-svenske fotogra-fen Henry Goodwin. När Afzelius ordnade upp brevsamlingentog han ofta ut fotografier och andra bilagor och förde sam-man dessa med övriga fotografier i Lagerlöfsamlingen.

I den stora pressklippssamlingen finns bland annat svens-ka och utländska recensioner, en tematiskt ordnad svit base-rad på bemärkelsedagar, samt en kronologisk svit. Pressklipp -samlingen har sedan successivt byggts på under årens loppgenom KB:s prenumeration på pressklipp rörande Selma La -ger löf, vilken löpte fram till mitten av 1990-talet. Numera ärdet möjligt att söka efter Lagerlöf-relaterade artiklar och re -censioner på webben.

Samlingens tillgänglighet

Även efter det att han gått i pension arbetade Nils Afzeliusvidare i det dåvarande Lagerlöfrummet – enligt utsago medstor energi och utrustad med plastmuddar som skydd runtmanschetterna. Han avled emellertid innan han färdigställtden bibliografi över Selma Lagerlöfs skrifter som han, enligttidigare handskriftsbibliotekarien Eva Andersson ”med ena-stående flit och spårsinne samlat ända sedan 1927”. I dödsrunani Dagens Nyheter den 23 december 1970, skriver litteratur veta-ren Örjan Lindberger att Afzelius ”var en ivrig och nästan ofatt-bart flitig litteraturforskare och bibliograf och en inte så litettemperamentsfull bedömare”. För att slutföra bibliografin togEva Andersson på sig det stora arbetet, att på sin fritid under

36



flera år sammanställa och komplettera det av Afzelius in sam -la de materialet. Även i sitt arbete med Lagerlöf-samlingengjorde hon en stor insats; inte minst ge nom att hon ordnadeoch tillgängliggjorde Selma Lagerlöfs originalmanuskript.

Selma Lagerlöfs samling i KB har under årens lopp varitföremål för livaktig forskning – såväl inom som utom landet.Den är idag kanske mer aktuell än någonsin, i och med förbe-redelsearbetet för en vetenskaplig utgåva av Selma Lagerlöfssamlade verk. Den databas över Selma La gerlöfs verk och ma-nuskript, som byggts upp av KB-medarbetaren Krister Pers -son och Lagerlöf-forskarna i projekt SLSV (Selma La ger löfsSamlade Verk) inom ramen för utgivningsförberedelserna, skaså småningom bli tillgänglig på webben. Detta torde kommasåväl forskare som den intresserade allmänheten till godo.Detsamma gäller förstås också för det uppordningsarbete sompågår i Lagerlöf-samlingen.

Läsa vidare:

Valborg Olander, Anteckningar om Selma Lagerlöf. Kungl. biblioteket.Brev från Selma Lagerlöf till Nils Afzelius, Alfred Dalin och Valborg

Olander, Kungl. biblioteket.Nils Afzelius, Selma Lagerlöf - den förargelseväckande. Lund, 1969. (2. upp-

lagan utg. av Selma Lagerlöf-sällskapet, 1973). Här ingår bland annatuppsatserna ”Selma Lagerlöfs manuskript och något om August Strind-bergs” och ”Läsebok blir barnboksklassiker: Nils Hol gersson har pas -serat 50-årsstrecket”.

Nils Afzelius, Selma Lagerlöfs bibliografi. Originalskrifter, färdigställd avEva Andersson, Acta Bibliothecæ regiæ Stockholmiensis 23, 1975, ävenutgiven av Selma Lagerlöfsällskapet, Skrifter 11.

37



Selma Lagerlöfs liv före debuten

av Lisbeth Stenberg

Selma Lagerlöfs liv har framställts som en askungesaga. Ensaga om den halta flickan vars familj kom på obestånd mensom liksom genom ett trollslag blev världsberömd. Den saganmöter oss läsare också i en del av Selma Lagerlöf självbiogra -fiska berättelser. I opublicerade dikter och brev till nära vän-ner skymtar ett annat liv. Till Sophie Elkan skrev hon i ett avde första öppenhjärtiga breven, den 9 april 1894:

Om vi råkas någon mer gång så skall du hålla mig till att berätta minverkliga historia, ty den känner du ej på långt när. Den är en endalång variation öfver ordet vilja. Det är verkligen som om ingentingvore mig medfödt, utan som om jag skapat min begåfning själf ge -nom att önska fram den. Jo, ärelystnaden är mig nog medfödd ochrimmarförmågan, men så knappast något mer. Men om du visste hurdum jag varit och ännu är, så skulle du allt hållit det för temligen otro-ligt att en sådan som jag var vid 20 år kunde bli författarinna vid 30.Det är en förödmjukelsernas historia, och det skall behöfs mycketmycket solsken för att få bort den tyngd som den lagt på mig.

39

Våren 1889 fann Selma Lagerlöf sin egen stil. Vid samma tid klippte hon sitt hår kort. Foto: Hansen & Weller, Köpenhamn.


Mängder av brev och opublicerade texter av Selma Lagerlöffinns i KB. Materialet uppenbarar nya sidor både av personenoch av författarskapet. Ny könskritisk forskning håller samti-digt på att skapa en ökad kunskap om de normer i Lagerlöfssamtid som hindrade henne från att skriva och leva på ett sätthon upplevde som äkta och sant.

Mårbacka – idyll och instängdhet

I minnesbilder som ”En saga om en saga” och Nobeltalet be -tonade Lagerlöf själv sin lyckliga uppväxt och sin kärlek tillhembygden. Om man följer Selma Lagerlöfs väg fram till de -buten i opublicerade dikter och textfragment skymtar en världdär hon tillsammans med systern Gerda och kvinnliga släk-tingar och flickor på granngårdarna skapade något av ett lek-rum där de med skämt och skratt kunde dela sin syn på tillva-ron. De bevarade dikterna är inte bara av Selma Lagerlöfshand. Bland dikterna finns födelsedagshyllningar och balla-der, som ibland sjöngs till kända melodier. I de tidiga dikter-na får vi en glimt av gårdarna runt Frykens långa sjö och ettrikt socialt liv. Man avlägger flitigt besök hos grannar, släktoch vänner. Bröllop stod i dagarna tre.

På de värmländska herrgårdarna upprätthölls en variant av1800-talets salongskultur. Flickornas färdigheter övades ochuppmuntrades. De fick stå i centrum och mötte positivt in -tresse när de framförde sina alster. För fäderna var döttrarnasframgång en del av ett socialt uppåtsträvande. Genom dött-rarnas bildning och uppträdande, med t.ex. sång och musik

40

lisbeth stenberg


vid privata tillställningar, kunde fäderna stärka sin position.En dotters bildning och framtid blev ett samarbetsprojekt mel -lan henne och fadern. I det ljuset kan Selma Lagerlöfs bandtill sin far ses. Men hans projekt med henne, t.ex. de upprepadebehandlingarna för hältan, lyckades lika lite som hans för-bättringsförsök på Mårbacka.

Amerikanska kvinnoforskare har visat att den borgerligakvinnovärlden i 1800-talets Amerika kunde vara mindre be -gränsande för kvinnor än man antagit. Systrar, släktingar ochvänner kunde ge varandra viktigt stöd, kärlek och näring tillskapande. I 1800-talets vänskapskult, där nära relationer mel -lan kvinnor var ett inslag, fortlevde i viss mån en äldre syn påkänslan. Under 1700-talet sågs de ömma känslorna i vänska-pen som förädlande. Vänskapen kunde rymma passioneradeinslag som senare exklusivt kom att förknippas med hetero-sexuella relationer. Bland Selma Lagerlöfs tidiga opublicera-de dikter finns manuskript i KB till flera kärleksdikter somdenna:

På tu man hand vid kärlikt smekJag tar din hand liksom på lekOch för den sakta mot min kindDet känns just som en sommarvind.

Och derpå tar jag samma stundOch för din hand emot min mundSamt trycker på den kyss mot kyssför att så ljuft den smekte nyss.

41

selma lagerlöfs liv före debuten


För de unga Värmlandsflickorna verkar mycket rörlighet varittillåten upp till tonåren. Flickorna hade sin egen värld, därbröder och manliga släktingar inte utan vidare rönte beund-ran. Det syns i diktfragmenten. Men kraven på ett discipline-rat beteende ökade allt eftersom åren gick. Processen av an -passning till en traditionell kvinnlighet innebar, på 1870-taletmer än idag, en socialisering till självförnekelse. I den proces-sen riskerade både lek och självförtroende att försvinna. Enkris för de stora bruken i Värmland på 1870-talet slog samti-digt sönder grunden för ett bekymmerslöst herrgårdsliv.

Idyllen var hotad. När molnen hopades över Mårbacka, pågrund av faderns tilltagande alkoholism och ekonomiska svå-righeter, blev flickornas egen värld en tillflykt. Under de se -nare tonåren blev Selma Lagerlöf allt mer den som ageradeoch tog initiativ till lekar och t.ex. dockteaterföreställningar.Samtidigt finns texter, som Ying Toijer-Nilsson lyft fram, somvisar hur hon kände sig allt mer instängd i hemmiljön. Vardiktardrömmarna bara ett sätt att fly en allt mer pressandeverklighet?

Den atmosfär som Lagerlöf själv senare lockar fram när honskriver om sin barndom är fylld av lust och glädje. Åter ochåter igen frambesvärjs minnen av en tid då leken var en viktigdel av livet. Lekens betydelse för kreativiteten har betonats imånga teorier om skapande. 1800-talet har beskrivits som entid då arbete och lek skildes åt men paradoxalt nog allt merkom att likna varandra. Det skapades speciella platser förordnad lek, mest för män. Det ledde till en utveckling därkvinnor antingen kom att befinna sig på en manligt dominerad

43


I ett album i guld och svart finns femton tidiga dikter av Lagerlöf inskrivna. De är vackert illustrerade, sannolikt av landskronaflickan Alberta Rönne. ( L1:330)


hierarkisk arbetsmarknad eller i en utarmad hemmasfär. Kvin -nornas vantrivsel ökade och det syntes i utbredningen av men-tal sjukdom, hysteri och den tidstypiska diagnosen bleksot.

I sina senare verk skildrar Selma Lagerlöf ofta hur unga flick-or kringskärs i tonåren. Att Lagerlöf själv upplevde samma sakär troligt. Ett orosmoment för de unga herrskapsfröknarna varhur deras framtida försörjning skulle lösas. Löjtnant La gerlöfkunde knappast tänka sig något alternativ till giftermål. Detskulle i så fall vara att bli kvar i hemmet, som gammaljungfru,likt hans egen syster, faster Lovisa. Men då ekono min försäm-rades var det en lösning som inte längre var självklar. När Sel maLagerlöf flyttade till Stockholm och började sin utbildning tilllärarinna var fadern motståndare till idén att hon skulle skaf-fa sig ett yrke.

Selma Lagerlöf växte upp i en brytningstid, som innebar nyamöjligheter för unga borgerliga kvinnor. Vägar till utbildningöppnades och man kunde bli självförsörjande. Samtidigt höllsman kvar i familjen med krav på att vara en god dotter. I slu-tet av 1800-talet delade många ogifta yrkeskvinnor ett hem.Samtidigt började en identitet som avvikare, som homosexuell,etab leras. Först handlade det mest om män men även kvinnorsnära relationer kunde utsättas för misstankar. Den intimitetsom varit möjlig mellan kvinnor inom ramen för en djup vän-skap började uppfattas i termer av sexualitet och det innebaren stigmatisering. För Selma Lagerlöf, som under hela sitt livtill stor del levde i olika kvinnovärldar, blev en sådan sexualise -ring av kvinnors nära relationer problematisk. Men det varinget det var möjligt för henne att skriva öppet om.

44

lisbeth stenberg


Högre lärarinneseminariet

Nordens första kvinnotidskrift Tidskrift för hemmet börjadeutges 1859, året efter det att Selma Lagerlöf föddes. Den lång-samt framväxande kvinnorörelsen ger en ram både för SelmaLagerlöfs liv och verk. Eva Fryxell, dotter till prosten i Sunneoch engagerad för ”qvinnofrågan”, var den som uppmanadehenne att söka sig till seminariet. För kvinnorörelsens pionjä-rer var kravet på utbildning centralt. Efter år av påtryckningarinrättades Kungliga högre lärarinneseminariet. Det var en unikinstitution med hög status. Men när Selma Lagerlöf 1882 börja -de där verkar skolan ha haft en nedgångsperiod. Någon kvinno-emancipatorisk tendens fanns knappast i den undervisning somde manliga lektorerna stod för. Selma Lagerlöf som redan lästmycket innan hon började på seminariet hade inte mycket atthämta. Inte ens hennes uppsatser i svenska uppskattades.Lektor Nils Linder gick hårt fram med rödpennan. Umgängetmed kamraterna var det som var det mest givande för SelmaLagerlöf. Hon mötte nya kvinnoideal och hon fick vänner förlivet. Särskilt viktig var Mathilda Wide gren som senare blevfredskämpe. Täta besök på opera och teater inspirerade SelmaLagerlöfs eget skrivande. Hon drabbades av ”sonettfeber” ochskrev under Stockholmsåren över 60 teatersonetter om de ge-stalter hon sett på scenen. Glädjen över ett djärvt rimmandesyns där liksom i en stor del av de tidiga dikterna, men hu mornblir nu ironisk. Att udden inte fick vara för vass och knappastriktas mot auktoriteter fick Lagerlöf snabbt erfara när honporträtterade de manliga lärar na vid seminariet. Bevarat från

45


Stockholmsåren finns även utkast till en grovt satirisk dikt -cykel runt en äktenskapsvägrande, självständig hjältinna, ”Bea -trice de Geer”. Men ut vecklingen i skrivandet gick hu vud sak -ligen från öppna skämt till mer dold ironi.

Vägen till debuten

När Selma Lagerlöf höstterminen 1885 började sin tjänst somlärarinna vid flickskolan i Landskrona stod hon på egna ben.Hon var en självförsörjande Ny kvinna. Men hon måste följasnäva regler för hur en lärarinna skulle uppträda. Före stånda-rinnan var sträng och konservativ. Det var bland kollegor ochnya vänner som Selma Lagerlöf fann bekräftelse och fick nyaintryck. Anna Oom spelade Månskenssonaten och lät hennedrömma sig bort. Elise Malmros engagerade henne i arbeteför stadens fattiga. Till Köpenhamn tog det bara en och enhalv timme med ångbåt och där fanns teatrar och livsluft.Selma Lagerlöf fortsatte att skriva dikter och fick 1886 någrateatersonetter publicerade i Fredrika Bremer förbun dets tid-skrift Dagny. Kontakten med redaktören för tidskriften, SophieAdlersparre, signaturen Esselde, fick Lagerlöf att börja skrivaprosa och använda sin penna för kvinnosaken. Sophie Adler -sparre personifierade den tidiga kvinnorörelsen och hon ini-tierade otaliga projekt. Hon arbetade pragmatiskt för refor-mer och skapade under 1860-och 70-talen ett nätverk blandinflytelserika män och kvinnor. År 1884 initierade hon bil-dandet av Fredrika Bremerförbundet.

Nyåret 1887 bjöd den då 63-åriga Sophie Adlersparre Selma

46

lisbeth stenberg


Selma Lagerlöf kände sig ibland instängd i småstadsmiljön.Brevväxling med kamrater från seminariet fungerade som enlivlina. Här Matilda Widegren, sittande, på besök i Lands krona.

Josepha Ahnfelt (överst t.h.) var rektor vid flickskolan iLandskrona och höll de nio lärarinnorna i ett hårt grepp.

Anna Oom (ovan t.h.) var Selma Lagerlöfs kollega i Lands krona.Även hon kom från en familj som fått lämna sin gård efter eko-nomiska svårigheter.

Kontakten med den tidiga kvinnorörelsens nestor, Sophie Adler-sparre (t.h.), var helt avgörande för Selma Lagerlöfs debut.

foto frans e. arvidsson, landskrona

foto anton hagman, landskrona

foto alfred dahllöf, stockholm

fo

to

l

in

a j

on

n, l

un

d


Lagerlöf till sitt hem. Det var samma år som den skandinaviskasedlighetsdebatten, som Adlersparre var djupt engagerad i,nådde sin kulmen. Georg Brandes angrep på sommaren Elisa -beth Grundtvig som inom Dansk kvindesamfund gett sin synpå tidens dubbelmoral och krävt att männen skulle bli sedligtrena. Brandes argumenterade för en friare kärlek. Sy nen påprostitutionen var en nyckelfråga.

I brevväxlingen med seminariekamraten Mathilda Widegrenunder Landskronaåren syns att Selma Lagerlöf med stort in -tresse följde tidens debatter. Hon är skeptisk till krav på frikärlek men fängslas av Brandes som författare. Så här skriverhon t.ex. till Widegren den 19 april 1886:

[…] jag vore så glad om någon hölle med mig, om någon ville fram-hålla en sund och måttlig egoisms berättigande gent mot vår blekasjelfförsakelselära. Bevare mig, jag håller ej på den Strindbergskaåtergången till de blinda lustarnas välde, men nog kunde de låta bliatt predika i oss en lära hvars oundvikliga konse kvens är asketismoch som vi derför aldrig bjuda till att hålla ens. Vi äro nu så föräls-kade i vår religions ideala fordringar, men kanske det är bara svag-het, vore det ej bättre att ställa dem lagom högt, så att vi ej som nuginge med två moraler, kanske säger jag, sikta vi alltid öfver målet,och det är därför som vi ej råka det.

Selma Lagerlöf kände sig instängd i en småstadsmentalitetsom krävde självuppoffring av kvinnor. Men efter år av expe-rimenterande skrivande fann hon plötsligt sitt nya språk därpoesi och prosa förenades – Gösta Berling-tonen. Det blev enislossning. När tidskriften Idun utlyste en följetongstävlingom bästa roman sände hon in några kapitel och vann. I fe bru -

48

lisbeth stenberg


ari 1891 kom Ur Gösta Berlings saga ut. Adlersparre ordnadepengar så Selma Lagerlöf kunde ta ledigt från sin tjänst och tilljulen samma år utkom romanen i sin helhet.

Under många år före sin debut hade Selma Lagerlöf levtnär mast helt i en kvinnovärld och haft stöd av kvinnor. Men närromanen nådde en vidare offentlighet väntade en kalldusch.”Man klippte mina vingar alltför hårt.” skrev Selma Lagerlöflångt senare till den gamla lärarkollegan Anna Oom. De kvinn -liga kritikerna var entusiastiska men några ledande manligakritiker var helt oförstående och negativa. Debuten blev ingetomedelbart genombrott. Men flera danska kvinnor uppmärk-sammade Gösta Berlings saga. Ida Falbe Hansen och hennespartner Elisabeth Grundtvig tog kontakt och översatte verket.Lagerlöf blev upptagen i Köpenhamns ledande kvinnokretsaroch inbjuden till Kvindelig Læseförening. När George Bran -des så skrev en anmälan i Politiken började det vända. En för-fattarkarriär utan like tog sin början.

Läsa vidare:

Ying Toijer-Nilsson, ”Selma Lagerlöf – flickan som inte fann sig i sin kvin -noroll. Kring ett par opublicerade memoarutkast”, Lagerlöf stu dier 1971.

Lillian Faderman, Surpassing the Love of Men. Romantic Friendship andLove bet ween Women from the Renaissance to the Present, New York 1981.

Karin Johannisson, Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin-de-siècle, Stockholm 1994.

Eva Helene Ulvros, Kärlekens villkor. Tre kvinnoöden 1780–1880, Lund 1998.Sten Högnäs, ”Lidelsefull vänskap och förnuftig kärlek” i Ljuva möten och

ömma samtal. Om kärlek och vänskap på 1700-talet, Stockholm 1999.Lisbeth Stenberg, En genialisk lek. Kritik och överskridande i Selma La -

ger löfs tidiga författarskap, Göteborg 2001.

49



Strandpromenaden i Landskrona, där Selma Lagerlöf tyckte om att beskåda utsikten över Öresund.


Dikt till seminaristernas avskedsfestav Selma Lagerlöf

Ack nog kan man älska att drömmadet hängångna fram ur dess gömma,att forntidens bilder, de högaframmana till lifvet en stund,att stiga de må för vårt ögasom dimmor ur svalnande vatten,som trollstenen, lyftad om nattenpå gyllene pelares rund.

Och hvem som har lust må väl ilatill djupen, der tiderna hvilalikt fängslade unga titanersom bundits af glömskans magi.Han pejle väl de oceaner dit tider som en gång förrunnitlikt sjunkna Atlantis försvunnitmed glödande, frisk fantasi.

51


Men ljufvare smeks mina sinnenaf dagens förgängliga minnen,af blommor, för stunden blott födda,af nattens förflygande dröm,af ord snart med vinden förströdda,af vänskap, som glöms med sekundenaf storverk som rifvas från grundenmed tidens bortilande ström.

Och derför mitt hjärta tillhördedet strålande lif, som vi förde,med all dess oroliga äflan,dess segrar, dess strider, dess fall.Vi foro med glödande täflani kapp öfver glittrande vågorvid skämtets mångfärgade lågorfanfarernas glädtiga skall.

Men jag, nu i afskedets timma,då blicken vill fyllas af dimma,som stiger med ängslande tankarur minnenas fuktiga dal,ej blåser på slocknande dankar,Ej kallar igen det som farit,hvad mera om godt det har varitej därför det vållar oss kval.

52

selma lagerlöf


Nej hän mot de bidande tider,som vänta med segrar och stridervår unga och modiga skaraMå blicka med anande hopp.Vår skall hela framtiden varaVi nått såsom väntande gästerdess slott, som för lysande festerhelt snart kastar portarna opp.

Af känslornas dallrande etersom brytes då skiljas det heter,mig är som ett spectrum jag sågesig spegla från blick och till blick.Men hela sin skimrande bågefrån framtid till framtid det spänner.O, kunde så vara, I vänneratt aldrig dess strålglans förgick.

dikt till seminaristernas avskedsfest


54

Selmas och Sophies långa resor gjordes ofta med tåg både i Sverige och utomlands.


Resenären Selma Lagerlöf

av Ying Toijer-Nilsson

”Och vi skulle ha rest, Sophie Elkan, vi skulle ha sett jordensskönaste trakter omigen, vi skulle ha stått inför de ädlasteverk, som konsten äger, vi skulle ha levat oss in i gammal ochny historia. Vi skulle ha glidit utför Nilen, vi skulle ha åkt imånsken över Libanons berg.”

När Selma Lagerlöf i sitt tal vid Sophie Elkans grav dröjdevid minnena av livets bästa stunder, är det helt naturligt, atthon på nytt tänkte sig in i deras gemensamma resor. Det varju Sophie Elkan, som vidgade världen för Selma Lagerlöf ochmöjliggjorde de långfärder, som i förlängningen utveckladestill ett författarskap, som ledde till världsberömmelse.

Värmländskan Selma hade inte kommit längre än med tågtill Stockholm och med båt från Landskrona till Köpenhamn.I Sophie fick hon en vän, som enligt egen utsago legat på Euro-pas landsvägar sedan hon var nitton år, som var väl förtrogenmed alla praktiska arrangemang och åtog sig dem. De var tuf faresenärer, som inte bara färdades på tåg, medelhavs ångare och

55


flodbåt utan också i roddbåt och hästskjuts, på kamelrygg ellerridande på åsna.

Jag tänker här gå in på tre långresor som hade betydelse förSelma Lagerlöf som författare. Stegvis har mer och mer blivitkänt om deras färder. Sophie Elkans brev till Betty Warburg vartillgängliga redan på 1940-talet. Selma Lagerlöfs brev till mo -dern Louise Lagerlöf, som släpptes fria 1990, innehåller långaresebeskrivningar, som säkert lästes upp i familjekretsen. Luck -or i den del av korrespondensen, som rör den stora Orient re -san, kunde fyllas ut år 2002, när ett fyrtiotal vykort hittades i enlåda på Mårbacka. Breven till Valborg Olander, som också blevfria 1990, innehåller en hel del uppgifter. Det finns alltså ettstort källmaterial från en tid då resor, särskilt kvinnors, varbetydligt ovanligare än nu. Den svenska pionjären var förståsFredrika Bremer men Sophie Elkan och Selma Lagerlöf varinga dåliga efterföljare.

Mot Italien

Deras första resa gick till Italien och räckte från början avoktober 1895 till juni 1896. Selma Lagerlöf fick ett par stipen-dier, något hade hon sparat och den förmögna reskamratenlär också ha skjutit till en del. Förväntningarna var stora. Den27 september skrev Selma till Sophie: ”Vi skola bli bra lyckliga.Tänk att få fara ut med den man helst vill.”

Den färden ter sig som en klassisk bildningsresa. I breventill modern beskrivs hur de studerar kyrkor, palats, museer,folkliv – de redde sig rätt bra med italienskan. Det är, konsta-

56

ying toijer-nilsson


terar hon ”en så oerhörd rikedom i växter och byggnader påsamma gång är folket fattigt”. Stort och smått blandas i bre-ven och hon vinnlägger sig om beskrivningar, som mammankan relatera till: krukväxter som kaktus och pelargoner växersom ogräs vid vägkanten. Det rörliga folklivet i Neapel liknarhon vid Åmbergsheds marknad i Sunne:

Hästarna blänka med messingsbeslagna selband, de vackraste jagsett, bodar och stånd stå midt på de finaste gatorna människoström-men är tät, så man får knuffa sig fram alla unga flickor äro vackrakarlarna se ut som skurkar allihop. Alla skratta, skrika och gräla ochgöra fuffens. Allt ser ut som vansinne och det är så roligt så jag be -höfde aldrig göra annat än bara gå ut för att bli glad. Det är som dengamla ombergsheden bara med den skillnaden att den varar helaåret. Men jag får ärligt bekänna att jag aldrig hört någon mer än jag,som tyckt om det. I Neapel har jag skaffat mig litet nytt i klädväg enreskjol och dito bluslif och en sommarhatt och så en sommarkappaatt vara fin med.

Det egentliga resmålet var Sicilien men ett par upplevelser påvägen dit blev av stor betydelse för kompositionen i den bokhon skrev efter hemkomsten. Det var Jesusbarnet, som finnsi kyrkan Aracoeli på Capitolium i Rom och Signorellis freskerom Antikrist i Orvieto – hela romanen fick ju namnet Anti -krists mirakler efter hans målning. Handlingen förlades tillSicilien, där de stannade ett par månader. Den yttre miljön ärså igenkännlig, att man kan ha romanen som handbok, när manfärdas på ön. Selma markerade sitt revir på södra Etna slutt -ningen. Sophie, som också ville skriva om Sicilien, fick höra:”Ta inte Paternò då mördar jag dig”. Men Selma Lagerlöf hade

57

resenären selma lagerlöf


Detta odaterade fotografi är från ett hotellrum i Neapel. Selma och Sophie besökte staden 1896 och 1903.


ytterst svårt att omforma sina upplevelser till skönlitteraturdenna gång.

Av de brev hon skrev till Sophie efter hemkomsten framgårdet hur hon kämpade för att finna bokens form. Folkloristiskaskisser, naturbeskrivningar, enstaka episoder, knutna till be -stämda platser, gick bra men den stora bärande idén kom honinte på förrän i december 1896 och sedan dröjde det ännu ettår innan boken kom ut. Kärlekshistorien är en lek med iden-titeter; donna Micaela har drag av Sophie och hennes svär-miska kärlek till en belgisk pedagog. Men själva huvudhand-lingen, som hon vävt in i livligt sydländskt folkliv, är motsätt-ningen mellan kristendom och socialism.

Den stora Orientresan

I flera år gick Selma Lagerlöf med uppslaget till romanen Je ru-salem i bakhuvudet, boken om bönderna från Nås, som efteren väckelse utvandrade till Det heliga landet för att leva iKristi efterföljelse. Dalamiljön hade hon gjort till sin genomflyttningen till Falun. Men hon kunde inte börja skriva förränhon följt efter Nåsfamiljerna till Palestina.

Sophie organiserade resan som vanligt men hon nöjde sig intebara med Jerusalem. Tillsammans med Cooks resebyrå ladehon upp en stor Orientresa, som omfattade Egypten på ut re -san och Libanon, Konstantinopel och Grekland på hemvägen.Så varade den också från början av december 1899 till mittenav juni 1900. Tack vare korrespondensen får man en god in -blick i hur en turist- och studieresa genomfördes på den tiden.

59



När det gällde så notabla resande som de två författarin nornadokumenterades deras färder också genom no tiser i den svens-ka pressen.

Deras utrustning var inte precis sportig – man kan riktigt seför sig hur Sophie red på åsna i svart sammetskjol. Selma be -skriver de präktiga underkläderna i det nya materialet ramie(kinagräs). Hon köpte gråa glasögon. Modern sydde en under-kjol av alpacka. En ny ylleklänning beställdes hos sömmerskanoch så var det väl bäst att ta med den svarta sidenklänningen,ifall de skulle komma ”i fina förhållanden”. Så blev det onek-ligen men på mottagningar, middagar och baler kun de derasgarderob ingalunda tävla med engelskornas och amerikans-kornas eleganta toaletter.

Störst plats i breven får förstås sightseeingen. Allt beskrivsi detalj: den behagliga rogivande färden uppför Nilen till As -suan tillsammans med engelsktalande turister (”infödingar-na” fick vistas på ett nedre däck), ridtur på kamel vid pyrami-derna i månsken, inbjudna av professorsparet Mittag-Leff ler,obekväm bärstol till Memnonstoderna, åsneritt till Philae;den vackra grönskande ön översållad av tempel väckte derasförtjusning men finns inte mer. Den är nu dold i Assuan dam -mens vattenmagasin och templen är flyttade.

Inga sevärdheter eller evenemang försummades inte ens”den förfärliga magdansen”. Men tiden gick. Det var ju till Pa -lestina de skulle och ännu efter två månader var de kvar iEgyp ten.

Den första mars tog de så äntligen tåget till Port Said för attgå ombord på Palestinabåten. Dagen därpå kom de iväg men

60

ying toijer-nilsson


Selma Lagerlöf och Sophie Elkan på turistbåt under en Nilfärd år 1900. Foto: Einar Wettervik.


det visade sig att infarten till Jaffa var det värsta äventyret påhela resan. Modern fick veta att hamnen

är alldeles oskyddad och full af bränningar. Vi hade hört så förfärligtmycket om folk, som blifvit kastade ned från ångbåten i småbåtarna.Det är ej tal om att lägga till vid någon brygga, ångbåtarna ligga långtute. Nå den lilla båten for upp och ner som en kork då vi kommo nedi den men vi kommo ju i land.

Mamman fick sedan ett vykort, som föreställde den vådligainfarten, men vad Selma inte talar om, är att Sophie var såvettskrämd att hon i det längsta vägrade att lämna ångbåten.Senare i livet hände det att hon påminde Selma om den upp-offring hon gjort; ”Jag gick ju ändå i land i Jaffa för din skulloch då kan väl du” … osv. osv.

I romanen Jerusalem spelar ilandsättningen en viktig rollmen där har hon vrängt episoden ut och in. Ju farligare infar-ten var desto fastare blev utvandrarnas tro på Guds ledning.

Med resebreven i ena handen och romanen i den andra kanman ibland steg för steg följa Selma Lagerlöfs upplevelser ochse hur hon omvandlade dem till skönlitteratur. Hon och So -phie åkte tåg från kusten till Jerusalem, så gjorde utvandrar-na. Sedd på avstånd var stadens skönhet fängslande men pånära håll var den smutsig och illaluktande – i verklighetenliksom i boken. Den som varit i Jerusalem upptäcker dessu-tom snart att de vanligaste turistattraktionerna finns med iberättelsen. Selma och Sophie såg allt man skulle se och litettill – eftersom Sophie var judinna borde hon inte ha gått in igravkyrkan eller Omars moské. Det var förbjudet.

63


I detta brev till modern bad Selma om ursäkt för det smutsiga papperet men ville använda det för bildernas skull, panoramavyn över Jerusalem och gravkyrkan i fokus. (Ep. L 45)


Det unika var förstås besöken i American Colony, den ameri-kanska sekt, som svenskarna anslutit sig till. Där fann SelmaLagerlöf verkligen den information hon sökte. I ett brev date-rat 6 mars 1900 redovisas det direkta intrycket av kolonin:

På eftermiddagen foro vi till Golgata och Oljoberget samt på sam magång till Amerikanska kolonien. De bo i ett stort stenhus rätt långtutom muren och vi ringde på vid en liten port. Pojken som öppnadesåg så svensk ut att jag genast talade svenska med honom och det varockså mycket riktigt en Nåspojke. Han förde oss in, det hade nyssvarit gudstjänst och nu voro alla samlade till ett litet aftonparti i enstor sal. Så fort de hörde oss tala svenska kommo de emot oss allthvad skandinaver, som fanns där, gamla och unga kommo och helsa-de och sade välkommen. Jag kan ej neka till att jag blef mycket rördöfver at se så många svenska ansikten härute i det främmande ochatt se hur glada de blefvo att få tala med oss.

De stannade inte så länge i Jerusalem. Ett par veckor räckteför Selma Lagerlöf att samla stoff till den roman, som grund-lade hennes världsrykte. I uppbrottsstämning skrev hon ettbrev den 15 mars, där man anar hennes hemlängtan men ock -så hennes belåtenhet med att resans ändamål nu äntligen varuppnått.

Vi skola nu snart fara från Jerusalem på Söndag, tror jag resan gårförst till Jaffa, därifrån till Caifa och på vagn till Nazareth och Ti be -rias. Så åter från Caifa till Beirut och Damaskus öfver Libanon, ochdå vi sett allt detta, fara vi till Smyrna och Constantinopel. Det ärlånga vägar innan vi komma hem, men nu har jag dock fått gjordthvad jag kom ut för. Jag har varit ute i Colonien hela Tisdagen idenna veckan och sett på deras skolor etc. Det är ett särdeles märk-

64

ying toijer-nilsson


På väg norrut från Jerusalem mot Libanon och Konstantinopel besökte de båda författarinnorna också Tiberias. Här blev Selma fotograferad på taket till hospiset i mars 1900.


värdigt folk, det får jag säga, men det är angenämt att se hur alltingär rent, välskött och väl ansadt hos dem. /…/ Det var ändock en godting att göra denna resa ty nog kan man förstå hela / lucka / mycketbättre nu än förut.

I Konstantinopel fick Palestinaresan ett efterspel, som intenämns i breven. De handlar mest om sightseeing, umgängeoch det brokiga livet i staden. Selma och Sophie hade nämli-gen kommit på det klara med att den lilla kolonin i Jerusalemvar utsatt för illvilligt skvaller och förtal i denna stad som sjödav intolerans. Svenske konsuln i Konstantinopel hade ocksåPalestinafrågorna om hand och hos honom förespråkade deutvandrarnas sak, gick i god för dem och bidrog så till att fåslut på förföljelsen. Utvandrarna behövde och fick de resandeförfattarinnornas hjälp.

Den underbara resan genom Sverige

Resor var Sophies livsluft. Selma, däremot, blev allt likgiltiga-re för kringflackandet, i synnerhet sedan hon köpt igen Mår -backa efter Nobelpriset 1909. Upptäcktsfärder utomlands be -hövde hon inte längre. Det hände att hon tyckte sig färdasrunt i Europa ”som en kappsäck” och med lika stor behåll-ning. Resorna i Sverige för läsebokens skull blev under 1900-talets första år i stället nödvändiga. För att kunna skriva NilsHolgerssons underbara resa genom Sverige måste hon lära kän -na sitt land från söder till norr.

Hon var sedan tiden i Landskrona tämligen förtrogen medSydsverige och gjorde därför bara kortare resor till Blekinge,

66

ying toijer-nilsson


Småland och Östergötland under 1903. Den större satsningenvar Norrlandsresan sommaren 1904, dokumenterad i korrespon-densen både med modern och med Valborg Olander. Men därfinns inte alls så långa beskrivande partier som i breven frånde tidigare, kanske mera spännande utlandsfärderna.

Dessutom var det en resa med komplikationer. Balans gångenmellan Sophie Elkan och den nya vännen Valborg Olander ha -de blivit allt svårare. Förhållandet till Valborg var inne i enkris; hon började bli alltmer plågad av Selmas långa resor medSophie, som förstås också var med till Norrland. Vid sidan avredogörelserna för deras färder måste Selma ideligen betygaValborg sin ömhet, kärlek och trofasthet.

Uppräkningen av ortnamn ger en bild av hur ihärdigt de fär-dades kors och tvärs genom de nordliga landskapen. Plat serfladdrar förbi, Bollnäs, Bräcke, Boden, Kiruna, Gällivare, Härnö-sand, Sundsvall. Som vanligt stod Sophie för arrangemangenoch hon hade lagt upp en resa, som inte var utan strapatser.Det är begripligt att Selma då och då klagade över trötthet.

De reste mest med tåg och kom så långt som till Narvik.Mitt i den ljusa natten gick de ombord på en båt för att faralängs Lule älv. Till Jockmock kom de på hästskjuts. Övernatt-ningarna var ofta korta men ett par gånger slog de sig till ro.Vid Torne träsk lekte de vildmarksliv inte långt från ett same-läger. Några veckor tillbringade de på ett herrgårdspensionati Lule lappmark. De försummade förstås inte sevärdhetersom Döda fallet och Tännforsen, de besökte gruvorna i Malm-berget – disponenten där åkte rakt in i Nils Holgersson.

Breven som ofta skrevs under tågresor eller på kvällsstunder

67



ger inte så mycket utrymme för personliga reflexioner somatt träskmarkerna är fula, skogarna krymper till små björkar,avstånden är stora, luften livgivande. De intryck hon redovi-sar är torftiga men i boken är de förvandlade till vildmarks -känsla och ödemarkstjusning. Hon döljer dock inte en vissambivalens som i den sekvens, som hade sin utgångspunkt ivistelsen vid Torne träsk:

Akka hade visat honom undangömda dalar bland bergen och låtitho nom se ner i klipphålor, där varghonorna uppfödde sina ungar. Detvar också klart, att han hade gjort bekantskap med de tama renarna,som betade i stora skaror på stranden av det sköna Torne träsk, ochatt han hade varit nere vid Stora Sjöfallet och hälsat björnarna, sombodde där i trakten, från deras fränder i Bergslagerna. Vart han hadekommit, hade det varit grant och ståtligt land. Han var bra glad, atthan hade fått se det, men inte hade han just velat bo där.

Selma Lagerlöf hade utnyttjat alla tänkbara fortskaffnings-medel under sina resor utom det hon kanske kunde ha behövtför att se landskapet uppifrån på låg höjd. Ett par år senareskrev hon novellen ”Luftballongen” men där är farkosten seddfrån marken. I läseboken använde hon sin inbillningskraftoch den förslog. Illusionen av Sverige sett från fågelrygg hål-ler. Vi går på den allihop. Harry Martinson har i sin prolog vidhundraårsjubileet 1958 visat hur hennes fantasi lockar ossmed på den underbaraste av resor:

Från alla land där barnen lärt sig läsakom fler och fler och snart låg millionerav barn bland skyarna och red mot Sarek.

68

ying toijer-nilsson


Läsa vidare:

Breven som ligger till grund för uppsatsen är deponerade i Kungl. bib-lioteket. Mycket är tillgängligt i Ying Toijer-Nilssons utgåvor.

Du lär mig att bli fri, Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan, Stock holm1992.

Mammas Selma, Selma Lagerlöfs brev till modern, Stockholm 1998.En riktig författarhustru, Selma Lagerlöf skriver till Valborg Olander, Stock-

holm 2006.samt i:Eva Helen Ulvros, Sophie Elkan: hennes liv och vänskapen med Selma

Lagerlöf, Lund 2001.



Den politiska Selma Lagerlöf

av Jenny Bergenmar

1880-talet var den politiska litteraturens decennium. Enligt dentongivande danske kritikern Georg Brandes skulle litteratu-ren sätta problem under debatt. Detta var ett stridsrop somhör sammades av en hel generation av författare i Nor den.Ingenting var heligt – man skrev om otrohet, könssjukdomar,kyrkans dubbelmoral och kvinnans underordning, för attnäm na några flitigt förekommande ämnen. Många kvinnligaförfattare fick också sitt genombrott under 1880-talet. Lit -tera turen blev en arena där de kunde berätta om sina erfar en -heter.

När Selma Lagerlöf debuterade var det denna realism somdo minerade. Hennes novell ”Upp rättelse. En sam vets hi sto -ria”, som trycktes i Dagny 1888, tre år innan hon de bu tera demed Gösta Berlings saga, är ett försök att skriva problem -debatterande. Novellen handlar om Agda, som fram gångs riktförsörjer sig som modist, medan hennes alkoholiserade brorparasiterar på hennes tillgångar. Hon bestämmer sig för attskicka honom till Amerika, men får samvetskval när hon inser

71

Selma Lagerlöfs egenhändiga blyertsmanuskript till ”Petition för kvinnans politiska rösträtt” från 1905. (L1:113)


att han kommer att gå under där. Frågan är om hon kan levamed denna tillämpade darwinism – att hennes egen fram gångoch överlevnad har sin grund i undanröjandet av den mind relevnadsduglige brodern.

Novellen är egentligen mest intressant i de delar den intean passar sig till åttiotalismen. Brodern lyckas mot förmodani Amerika – som clown. Denne skälmaktige vivör är en tydligföre gångare till kavaljererna i Gösta Berlings saga och hans för-vandling från sorglös suput i Sverige till professionell och se -riös underhållare i Amerika, säger kanske något om hur Sel maLagerlöf tvingades verklighetsanpassa sin egen prosa un der1880-talet. I ”En saga om en saga” (1902) har Selma La ger löfbe skrivit vägen till debuten och hennes problem med att skri-va inom realismens ramar. ”Ehuru hennes hjärna var öfver fylldaf historier om spöken och vild kärlek, om undersköna dameroch äfventyrslystna kavaljerer, sökte hon skrifva om detta pålugn realistisk prosa.” Det gick inte särskilt bra.

Men snart kom det andra tider. Två nya litterära härföraresteg fram – Oscar Levertin och Verner von Heidenstam. I strids -skriften Pepitas bröllop 1890 gjorde de narr av ”lillnaturalis-men” och ville ersätta den med ett poetiskt sätt att beskrivaverkligheten. När nu den estetiska konjunkturen svängde i poe-tisk riktning hade Lagerlöfs tid kommit. Men försvann då lit-teraturens politiska sprängkraft i takt med att kavaljerer, skön-hetsdyrkan och äventyr gjorde entré? På sätt och vis. Den in -strumentella synen på litteraturen som ett verktyg att an vän dai samhällsdebatten försvann.

Jäm fört med åttiotalisterna kan Selma Lagerlöf uppfattas

72

jenny bergenmar


som en opolitisk författare. Men många av de frågor som dis-kuterats i noveller och ro ma ner under 1880-talet var viktigaäven för henne. Kvinnans frigörelse var en så dan. Gösta Ber -lings saga (1891) är å ena sidan en hyllning till kärlek och skön-het, å andra sidan en be rättelse om kvinnornas uppbrott urden borgerliga familjen och deras väg till självständighet. Sel -ma Lagerlöf diskuterar ofta politiska problem i sin prosa, meroch mer under loppet av sin karriär. Hon levde också i en po -litiskt omvälvande tid. Hon var med om att kvinnorna äntli-gen fick rösträtt och att två världskrig utbröt. Det är också idessa två frågor Selma Lager löfs politiska engagemang främstkom till uttryck. Det gäller såväl i skönlitteraturen – tänk barapå de ilandflytande liken i Bann lyst (1918) – som i de texter Sel-ma Lagerlöf publicerade i dagspress och tid skrifter. Hen nessakprosa, som man kan kalla den, är okänd för allmänhetenoch åsidosatt av forskningen. Inom förberedelserna för en ut -givning av Selma Lager löfs sam lade verk, har alla texter av Sel-ma Lagerlöf som tryckts under hennes livstid men inte ut -kom mit i bokform kartlagts. Här finns det gott om exempelpå den politiska Selma Lagerlöf.

Kvinnorörelsen

Redan 1884 kom en första motion om kvinnlig rösträtt till Sve-riges riksdag, men det var först efter sekelskiftet som kampenverkligen tog fart. Landsföreningen för kvinnans politiska röst -rätt (LKPR) bildades 1903 och efter 10 år lyckades man samlain 35 000 underskrifter på en petition för kvinnlig röst rätt. 1919

73

den politiska selma lagerlöf


beslutades om kvinnlig rösträtt och 1921 hölls de första riks-dagsvalen där kvinnor deltog. Selma La ger löf var nära vän medflera av de centrala kvinnorna inom LKPR och själv engage-rad i rösträttsfrågan. I en enkät i Idun 1911 på minner hon omden stora petitionen på 1890-talet om allmän rösträtt för män.Även kvinnor inbjöds att skriva un der, trots att det inte var talom rösträtt för dem:

Vi voro inte så få kvinnor, som undertecknade petitionen, och detskulle förvåna mig, om flertalet af dessa kunde låta bli att tänka:

Om det är sant, att rösträtten skall medföra så mycket godt för män -nen, hvarför tänka de inte på att bedja därom också för vår räkning?

Behöfva inte vi också höjas och upplysas? Behöfva inte vi ocksåfrihet och makt? Skulle inte vi också erfara tacksamhet och stolthet,om fosterlandet vill erkänna, att det behöfde oss?

Dessa tankar och frågor fingo vid det tillfället dö bort obeaktade,men de uppstodo på nytt gång på gång, och jag är öfvertygad om attjag inte är den enda, som männens stora rösträttspetition har gjorttill en förkämpe för den kvinnliga rösträtten.

Samma år höll Selma Lagerlöf det kända föredraget ”Hem ochstat” vid kvinnornas internationella rösträttskongress i Stock-holm den 13 juni. Om Selma Lagerlöf i enkäten i Idun talar omvad rösträttens skulle betyda för kvinnorna, handlar föredra-get ”Hem och stat” om vad kvinnorna skulle betyda för natio-nen. Där är hemmet bilden för den goda staten som förmår tahand om gamla och sjuka, kan uppfostra barn till goda med-borgare, vidareföra kultur, traditioner och kunskap. Om den nagoda stat ska kunna förverkligas, måste kvinnorna få lov att tamed den expertis de utvecklat i den privata sfären ut i offent-ligheten – till arbetslivet och till politiken.

74

jenny bergenmar


Selma Lagerlöfs segertal efter beslutet om allmän rösträtt för kvinnor. Talet hölls vid den medborgarfest som Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt arrangerade och trycktes bland annat i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet den 30/5 1919. (L1:304)


Det var inte bara män som bromsade kvinnornas kamp förrösträtt. Den kulturkonservativa författaren Annie Åkerhielmkritiserade kvinnorörelsen i sin roman Fru Fanny (1904) ge -nom att låta huvudpersonen förlora både man och barn pågrund av sitt engagemang för jämställdhet. I Stockholms Dag -blad skrev hon den 9/2 1908 en artikel där hon menade att kvin-nor ”ur de breda lagren” inte hade den politiska mog nad somkrävdes för att ge dem rösträtt. Detta inlägg fick den 16/2 ettmycket ironiskt svar undertecknat ”Gustafva Nor gren, sekre-terare”. Enligt uppgift från Nils Afzelius, som sam man ställtSelma La gerlöfs bibliografi, dolde sig Selma Lagerlöf bakomdenna sig na tur. Gustafva Norgren utger sig för att vara medlemi en sy förening där pastorn haft vänligheten att föreläsa omÅker hielms artikel. Det som målas upp är alltså en nidbild avett obildat kvinnokollektiv som hellre syr än läser tidningen.

Pastorn sade så sant, att er uppsats var ett bevis på den sanna öd -mjukheten. ”Det är inte så ofta”, sade han, ”som en kvinna erkännersin omognad och okunnighet. En sådan anspråkslöshet är svår attfinna, hos ett vanligt fruntimmer, hur mycket märkvärdigare då hosen högt uppburen författarinna och friherrinna.”

Efter denna till beröm förklädda förolämpning fortsätter La -gerlöf med att leda i bevis att Åkerhielm har rätt då hon på -står att kvinnor aldrig talar om realpolitiska, ekonomiska,kom munala eller juridiska frågor. Detta kan nämligen bekräf-tas av den gamla kokfrun, som känner många ”snillrika frun-timmer”, men aldrig har hört dem tala om sådant. Där emothar de talat mycket om ”friherrinnans förnäma böcker”. Men

76

jenny bergenmar


när sedan pastorn ska pröva den politiska mognaden hos deförsamlade kvinnorna, visar det sig att de har så mycket attsäga om de dagspolitiska frågorna att förhöret måste inställas.Artikeln avslutas:

Vi äro så glada allesammans därför att vi ha fått en som försvarar ossoch säger att vi ingenting duga till i det allmänna. När man ser hurfolk super ihjäl sig och hur dåligt fattigt folk bor och hur barn ochgamla få fara illa så är det godt att veta, att allt sådant behöfva vi intebekymra oss om för det sörja karlarna för nu som hittills.

Kanske är denna lekfulla drift med Annie Åkerhielm ett teck-en på att Selma Lagerlöf tyckte att man knappt kunde ta hen-nes argument på allvar. Man kan notera att de frågor som Gu -stafva Norgren här är glad att kunna överlämna till männenär just de Lagerlöf senare lyfter fram i ”Hem och stat”, somexempel på områden där männen misslyckats och där kvin-nornas erfarenheter behövs.

Fredsrörelsen

1914 utbröt första världskriget. Även om inte Sverige stod ihändelsernas centrum påverkade det människors vardag ochvar ett ämne som till stor del upptog Selma Lagerlöfs brev-växling. Till Valborg Olander skrev hon den 3/8 1914: ”Trordu, att folk kommer att läsa romaner, fredliga böcker om fred-liga människor nu till julen. Man kan knappt tänka sig det.”1915 skrev hon tillsammans med författare och politiskt akti-va personer på ”Upprop för varaktig fred”. Hon såg också till

77



Selma Lagerlöf delade inte alltid Ellen Keys åsikter i kvinno -frågan, men i fredsarbetet kunde de göra gemensam sak. SelmaLagerlöf anslöt sig till Ellen Keys upprop till mödrarna i enten-teländerna vid krigsslutet 1918. Båda hoppades att Europa medkvinnornas hjälp skulle "uppbyggas till ett hem för fred ochmänniskolycka". Foto: Henry Goodwin.


att den polske författaren Henryk Sienkiewicz bön om bi -stånd till Polen blev tryckt i Idun tillsammans med ett följe -brev från henne själv.

Vid krigsslutet 1918 undrar Selma Lagerlöf i artikeln ”Tillmödrarna i ententeländerna” vilken nytta alla upprop har gjort.Artikeln trycktes i flera av de stora dags- och kvällstidningarnaden 29/11 1918 och ansluter sig till ett upprop som Ellen Keyhade tagit initiativ till. Det var en vädjan till ententeländernaskvinnor att låta segern gå i försoningens tecken och att deskulle ägna sina krafter åt återuppbyggnad av Euro pa och inteåt hämndlystnad och sorg över förstörelsen. I sina formule-ringar ligger Selma Lagerlöf i detta inlägg mycket nära EllenKeys organiska moderlighetsretorik. Kvinnorna be skrivs som”vårdarinnor av livets heliga träd”:

Ni mödrar måste lida mer än andra av att se dess lövverk och fruk-ter förskingras och fördärvas. Ur era hjärtan framspringer lusten attskydda och omhulda. Genom en medfödd hemlig vishet är det er gi -vet att förstå sambandet mellan mänsklighetens alla delar. Talet omatt då en lem lider, lida ock alla de övriga är sanning för er på oemot-sägligare, högre sätt än för andra.

Freds- och kvinnorörelsen gick hand i hand och kvinnan kunde,i enlighet med logiken i ”Hem och stat”, betraktas som dendel av mänskligheten som var särskilt ägnad att stå som mot-kraft till manlighetens våld och förstörelse. Detta var ingenovanlig tanke inom kvinnorörelsen. Senare använde SelmaLager löf liknande argument i en hälsning till In ternationellakvinnoförbundets konferens i Stockholm 1933:

79



Vi kvinnor ha såvitt jag kan förstå i flera fall haft världskriget att tackaför den oväntat snabba uppfyllelsen av vår önskan efter rösträtt ochekonomisk likställighet med mannen. Men jag hoppas att ni alldelessom Alfred Nobel skall visa er otacksamma mot denne vår fruktans-värde hjälpare kriget och att ni måtte använda ert nyfunna inflytandetill att slå ned odjuret, k r i g e t, till att binda det med bojor, smiddaav kvinnlig klokhet och förfining, för att äntligen i kärlekens och barm-härtighetens namn för alltid nedstörta det i det yttersta mörkret.

Detta uttalande trycktes både i Svenska Dagbladet och DagensNyheter den 21/6 1933 och hade tidigare publicerats i en tysktidskrift. Liknelsen med Alfred Nobel kom sig av att ocksåhan fick fördelar av kriget, men inkomsterna från vapenindu -strin skänkte han till ett fredspris. Att ”kvinnlig klokhet ochförfining” skulle vara vapnet mot krigets brutalitet, kan tyck-as som ett särartstänkande, men det Selma Lagerlöf framförallt säger är att kvinnornas nyvunna politiska makt skall an -vändas där den just då mest behövdes.

I det krigshärjade Europa fanns många människor som lev dei misär och Selma Lagerlöf skriver mycket om nödlidan de i olikaländer. I ”Hjordvarelser”, som trycktes på ett flyg blad 1930,diskuterar hon den omänskliga behandlingen av fångarna iSibi rien. I artikeln ”Selma Lagerlöf om Spa niens små” i Stock -holms-Tidningen 30/9 1938, ber hon Sve ri ges kvin nor att skän-ka pengar till offer för spanska inbördeskriget. Även en textsom hon skrev på uppdrag av Rädda barnen till Ned rust nings -konferensen 1932 handlade om bar nens svåra situation. Tex -ten är skriven utifrån en bild av Arthur Stadler, som föreställ-de ett korsfäst barn.

80

jenny bergenmar


Selma Lagerlöf och Nazi-Tyskland

Selma Lagerlöf hade som författare tidigt haft stora fram-gångar i Tyskland, men till skillnad från en del andra perso-ner i kultureliten – bland andra den Annie Åkerhielm som tviv -lade på kvinnornas politiska mognad – tog hon tydligt ställ-ning mot nazismen. Den 18/11 1933 förekom en artikel i Da -gens Nyheter med rubriken ”Selma Lagerlöf blir uppläxad avnazisterna”. Selma Lagerlöf hade ställt sig bakom den inter-nationella kommittén för understöd åt politiska flyktingar till -hörande de fria yrkena genom att skänka en prosatext. Dettaväckte uppmärksamhet i Tyskland. Tidningen Schlesi sche Zeit-ung ville ha bekräftat att Selma Lagerlöf verkligen lånat sigtill denna verksamhet och skänkt en av sina böcker till den.”Boken” ifråga var ”Skriften på jordgolvet”, en berättelse somkan läsas som en protest mot fascismen ur kristet perspektiv.Den ut gavs också i samlingen Höst (1933).

Selma Lagerlöf försökte svara diplomatiskt, för hon måsteha blivit oroad över den uppmärksamhet denna aktion fick iTyskland:

I Sverige har av omkring 200 kulturellt verksamma personer, män ochkvinnor ur alla politiska partier – bland dem jag – bildats en kom-mitté för understöd åt intellektuella flyktingar av alla nationer. Tilldetta syfte har jag skänkt en liten legend på 5-6 sidor, alls ingen bok.Hela denna hjälpaktion är ett barmhärtighetsverk utan politisk inne-börd.

Schlesische Zeitung godtog knappast denna förklaring. Kom -mentaren till Selma Lagerlöfs uttalande är hätsk och hon upp-

81


fattas snarast som en landsförrädare. De politiska flyktingarnai fråga kan ju knappast vara några andra än de litterater somflytt från Tyskland:

När författarinnan tog detta steg måste hon – hon må vara hur poli-tiskt inställd som hälst – ha varit på det klara med att det för närva-rande existerar ”politiska flyktingar” från blott en nation varomvärlden talar och det är de litterater som flytt från Tyskland [–––].Det är för oss smärtsamt att i detta sällskap se Selma Lagerlöf, vårtsvenska broderfolks stora författarinna, vars verk också tillhöra vårlitteratur. Ännu vilja vi icke uppge hoppet att hon skall inse hur olämp -ligt detta barmhärtighetsverk var och hur föga hon, som är så inner-ligt förbunden med folk och jord i sin hembygd, har att göra medden rot- och fosterlandslösa litteratur för vilken en kommitté vilkensom hälst slår på trumman.

Retoriken visar tydligt att Selma Lagerlöf ansågs tillhöra na -zisternas egen Blut-und-Boden-diktning. Men i och med dettavar Selma Lagerlöf inte längre Tysklands nordiska älsklings-författarinna. Hyllningarna på 75-årsdagen inställdes delvis.Selma Lagerlöf skrev till Elisabeth Grundtvig den 26/10 1933:”Jag väntar mig efter detta att få mina böcker brända på bål iTyskland, och det gör mig ju ont, därför att jag har så mångavänner och stor läsekrets därute, men det är omöjligt att intepå något sätt demonstera.” Det var kanske tack vare dennastora popularitet som hennes böcker trots allt inte blev bann-lysta. Man tog i stället fasta på de egenskaper i de kommandeverken, Mårbacka 2–3, som kunde tolkas i enlighet med dennazistiska ideologin. Under krigsåren hårdnade läget och SelmaLagerlöf blev mer ängslig. Ying Toijer-Nilsson har i sin utgåva

82

jenny bergenmar


av breven till Valborg Olander beskrivit hur hon oroade sigöver vad de skulle säga i Tyskland om att hon anställt en judisksekreterare, Helena Baumgarten. ”Det är tydligt, att tyskarnahålla ögonen på mig”, skriver hon till Valborg Olan der den 5/11939. ”Usch, jag kan inte säga hur obehagligt det är, att aldrigvåga säga ut sitt hjärtas mening”. Selma Lagerlöf fick aldriguppleva krigsslutet. Hon dog på Mårbacka den 16 mars 1940,några veckor före Tysklands invasion av Danmark.

Läsa vidare:

Vivi Edström, ”Att framlocka det poetiskt sköna. Selma Lagerlöfs re -volt mot 80-talsrealismen”, Lagerlöfstudier 1976, nr 5, utgivna av Sel maLagerlöf-sällskapet, Falköping 1976, s. 91–119.

Jennifer Watson, Selma Lagerlöf ur tyskt perspektiv, La gerlöfstudier 2002,utgivna av Selma Lagerlöf-sällskapet, övers. Louise Vinge, Lund 2002.

En riktig författarhustru. Selma Lagerlöf skriver till Valborg Olander,ur val och kommentarer av Ying Toijer-Nilsson, Stock holm 2006.

Ann-Sofi Ljung Svensson, ”Likt och olikt hos Selma La ger löf och dentyske hembygdsförfattaren Gustav Frenssen”, Der Norden im Aus -land – das Ausland im Nor den: Formung und Transformation von Kon-zepten und Bildern des Anderen vom Mittelalter bis heute, red. SvenHakon Rossel, Wien 2006, s. 654–662.

83



Författaren Annie Åkerhielm ansåg att kvinnor i allmänhet inte var tillräckligtpolitiskt mogna för att få rösta. Selma Lagerlöf argumenterade däremot för att kvinnorna hade kunskaper som männen saknade och som behövdes för attbygga ett gott samhälle. Foto: Johannes Jæger.


Kvinnornas politiska mognad.av Selma Lagerlöf

Det haglar inlägg i denna fråga, både allvarligare och humo-ristiska. Ett af de senare införes här nedan.

Till Annie Åkerhielm.Kära friherrinna!

Vi bedja att få framföra vårt varma och ödmjuka tack med an -ledning af artikeln i Stockholms Dagblad om kvinnomogna-den. Vi ha varit tillsammans på syförening ett par timmar, ochvår snälle pastor har föreläst er artikel för oss. Innan vi skil-des åt, kommo vi öfverens om att på något sätt låta er veta,hur nöjda och tacksamma vi voro.

Pastorn sade så sant, att er uppsats var ett bevis på den san -na ödmjukheten. ”Det är inte så ofta”, sade han, ”som en kvinnaerkänner sin omognad och okunnighet. En sådan an språks -lös het är svår att finna, hos ett vanligt fruntimmer, hur mycketmärkvärdigare då hos en högt uppburen författarinna och fri-herrinna.”

85


Borgmästarinnan, som är ordförande i föreningen, hon tyck te,att det var bäst, där ni talar om att rösträttskvinnorna bor de ståhufvud vid hufvud utanför rådhuset i hagel och storm för attfå rösta på stadsfullmäktige. Det göra ju inte männen heller,för rådhusets förstuga är så stor, att ingen behöfver stå ute,och dessutom haglar det sällan här hos oss i september, närde välja stadsfullmäktige. Men det vore ju rätt roligt, om mankunde ställa till det så, som ni vill ha det.

Vår kära gamla kokfru, som går i alla hus och som verkligenkänner många fina och, man kan säga, snillrika fruntimmer,tyckte, att ni hade så rätt, när ni sade, att de aldrig talade omrealpolitiska eller ekonomiska eller kommunala eller prak-tiskt sociala eller juridiska frågor, för det kan hon intyga, attinte hon heller har hört. Däremot har hon hört sina fruarmycket tala om friherrinnans förnäma böcker, och de ha sagthenne, att man där i många fall kan få nästan bättre råd än iIdun.

Men, kära friherrinna, vi få lof att tala om, att efter ert rådställde pastorn genast till med ett litet förhör i brinnande frå-gor, nämligen tingshusbyggnadsskyldigheten, majstullen,sockerskatten, prygelstraffet, nykterhetslagstiftningen, folk-skolan – bottenskola, ungkarlsskatten, civiläktenskapet, präst -löneregleringen och klockareinstitutionen – precis tio, såsomni tyckte, att det borde vara. Det var visst pastorns mening, attvi ingenting skulle svara, men olyckan var, att häradshöfding-ens fru hade så mycket att säga i tingshusbyggnadsfrågan, ochfrun i charkuteributiken var så inne i majstullen, så de kundeinte tiga. Och sedan ville inte de andra vara sämre, utan pas-

86

selma lagerlöf


torn fick svar på allt, hvad han frågade om, så att han sade, attdet kanske inte är värdt att ställa till med en sådan frågodag,för det kunde kanske bli en missräkning, sade han.

Friherrinnan blir väl inte ledsen för att jag anmärker pådet ta, för allt det andra är ju så bra. Och det, som är allra san-nast, det är, att man inte skall fästa sig vid petitioner. Jag varförstås inte med och ställde med den om kvinnorösträtten,men jag har haft litet att göra med stafningspetitionen, ochjag skulle kunna tala om mycket märkvärdigt för friherrin-nan. Nej, de där petitionerna, de äro bara till för att slå duns-ter i ögonen på folk.

Vi äro så glada allesammans, därför att vi ha fått en, somförsvarar oss och säger, att vi ingenting duga till i det allmän-na. När man ser, hur folk super ihjäl sig, och hur dåligt fattigtfolk bor, och hur barn och gamla få fara illa, så är det godt attveta, att allt sådant behöfva vi inte bekymra oss om, för detsörja karlarna för, nu som hittills.

Å vår syförenings vägar tecknar friherrinnans tacksamma

Gustafva Norgren,sekreterare

87

kvinnornas politiska mognad


Ensam på podiet i Musikaliska akademien mottar Selma Lagerlöf ur kung Gustaf V:s hand sitt diplom, sin medalj och en check på 139 799 kronor och 83öre. Hon slapp det pinsamma ”hopparandet” med Heidenstam och gjorde sinreverens under våldsamma applåder. Teckning i Idun av Gunnar Widholm.


Selma Lagerlöf och Nobelpriset

av Birgitta Holm

När Selma Lagerlöf fick Nobelpriset 1909 var hon redan ettkänt namn ute i världen. I en redovisning som Aftonbladetgjor de strax före tillkännagivandet framgår att hon fannsöversatt till femton språk och representerad med så gott somhela sin produktion både utom och inom Skandinavien. Detär alltså inte, slutar tidningen, någon risk att det kommer sessom ”partiskt” om vår svenska författarinna får Nobel priset.

Tidningen fick rätt. Ändå hade det dröjt, längre än mångaväntat. Alltsedan 1904 hade Selma Lagerlöf varit ett av de star-kaste förslagen till priset. Första gången hon togs upp var av dennyinvalde akademiledamoten historieprofessor Harald Hjärne.En formulering avslöjar var problemet låg –”vad än kritiken medrätta må anmärka mot detta författarin nans förstlingsverk”,står det. Carl David af Wirsén, Svens ka Aka de miens stän dige sek-reterare, hade skrivit en nedgörande kritik av Gösta Berlingssaga när den kom ut, och framöver är det hans prestige som styrförloppet. Ännu i pristalet 1909, där bibliotekarie Claes An ner-stedt fick träda in i Wir séns ställe, återkommer omskrivning-

89


arna: ”Svaghe ter saknades dock na turligen icke i detta först-lingsarbete af en så glödande och än nu ej fullt tyglad fantasi.”

1908 blev det mest dramatiska året. Selma Lagerlöf var påförslag från en rad tunga håll. Litteraturprofessor Karl War -burg, även han en gång kritisk mot Gösta Berlings saga, sälla-de sig till förespråkarna. Tre akademiledamöter underteck-nade en förslagsskrivelse och av medlemmarna i Nobelkom -mit tén hade en redan gjort klart att han var för Selma Lager -löfs kandidatur. Wirsén, som behövde ett starkt alternativ tillSelma Lagerlöf, gick in för den dekadenta prerafaeliten Alger -non Charles Swinburne. Förlåtna var alla dennes perversite-ter. En majoritet i kommittén gick med, men minoriteten re -serverade sig. Hur kunde den förut så samhällsfarlige Swin -burne nu vara mer lämplig och ”ideal” än Selma Lagerlöf?

Harald Hjärne, Selma Lagerlöfs första förespråkare till pri-set, blev avgörande för utslaget. Hans beundran för författa-ren kvarstod, men problemet var den nyligen utkomna Nils Hol -gerssons underbara resa. Nils Holgersson var ett beställnings-verk från ett folkskollärarförbund på uppmarsch. I ett brev un -der förhandlingarna skriver Hjärne:

Bland de faror, som hota vår fosterländska framtid, betraktar jag detöverhandtagande folkskollärarväldet såsom en av de ingalunda min-sta. Fridtjuf Berg och Alfred Dalin ha varit nog sluga att lägga beslagpå S L för sina pedagogiska planer, som bl. a. åsyfta att försvaga ochom möjligt utestänga våra historiska minnens inflytande på debreda folklagrens uppfostran och un der visning.

Varken Selma Lagerlöf eller Swinburne kunde få någon ma jo -ritet. Lösningen blev en kompromisskandidat, den av Vi talis

90

birgitta holm


Norström föreslagna filosofen Rudolf Eucken. Men här gickdet för långt även för Wirsén. Troligen kände han sig kränkt avsjälva förfarandet, dessutom stött i sitt estetiska sin ne av enlitteraturpriskandidat som Eucken. Han avsade sig uppdragetatt hålla pristalet. Harald Hjärne å andra sidan var nöjd medvalet, han hävdade till och med att Eucken var en framtidensman, som Akademien skulle få heder av att så tidigt ha ut märkt.

Rykten under 50-årsfirandet år 1908

Den 20 november fyllde Selma Lagerlöf femtio år. I den ut -ländska pressen figurerade hon under hela perioden tillsam-mans med Swinburne som den främsta Nobelpris kandi daten.Andra tips var delat pris mellan de belgiska författarna Mau -rice Maeterlinck och Emil Verhaeren, eller mellan Heiden -stam och Lagerlöf. Mårbackahuset som nyligen återköpts förinkomsterna från Nils Holgersson stod under om fattande re -parationer och vid sidan av fanns bestyren med födelsedags-förberedelserna. Till dem hörde att författa be skrivningar avsitt eget liv för notiser i pressen, ett liv som enligt Selma intevar mycket till berättelse. Till vännen Sophie Elkan skriverhon: ”Det är så tråkigt som döden. Mitt liv har inga yttre data,tar man det inte konstnärligt, tar det sig ingenting ut.”

Om vad som pågick i Svenska Akademien visste hon intemycket. Priset blev på den här tiden offentligt först på No bel -dagen och även pristagarna själva informerades endast ett parveckor innan. I oktober skriver hon till Sophie Elkan: ”Det tycksvara sant med Swinburne. Jag hade hellre velat Mæter linck, så

91

selma lagerlöf och nobelpriset


hade han varit ur spelet, men annars är jag inte ledsen. Jag frå-gar besynnerligt nog inte efter pengarna, utan jag vill ha arbets-frid.” I nästa brev den 22 oktober är det ett annat rykte somhar nått henne. Till Sophie, som redan 1907 velat stryka henneur sitt testamente och slagit vad om femtio kronor att hon skul-le få priset i år, rapporterar hon: ”Nobelpriset och dina femtiokr kommo också på tal, men jag är rädd, att du får vänta. Detlär visst bli en tysk filosof, som Norström beundrar, men varsnamn du aldrig har hört.” Nästa brev preciserar:

Det är inte tal om att jag får Nobelpris. Troligen blir det en tysk filo -sof, som heter Eucken, nästa år blir det Swinburne, så Maeter linckoch så kan det möjligen bli tal om mig, om det inte dessförinnan gårupp för folk att både Strindberg, Brandes och Troels Lund förtjänardet bättre. Men nationalsubskription frågar jag inte heller efter, förnog kan jag förtjäna nog för mig själv och mina närmaste. Det blirlänge, innan du får stryka mig i testamentet.

Den 20 november, på själva femtioårsdagen, vet hon att sakenär avgjord. Akademiens audiens hos kronprinsen har ägt rum,men vad resultatet blev vet hon inte och bryr sig i utmattningenkring födelsedagen heller inte om: ”Jag ville det inte nu en gång,för jag är så trött och har sådan ryslig avsmak för mig själv.”

En extra spänning uppstod när det blev klart att Wirsén av -sade sig talet till litteraturpristagaren. Måste inte det betydaendast ett? ”Jag trodde då ett ögonblick, att jag hade fått priset,men en närmare eftertanke sade mig, att det var den där filoso -fen, som hade fått det och att Wirsén därför avsagt sig talman-skapet.” När det brevet skrevs visste hon hur det hade gått. Mentidningarna fortsatte att spekulera och ansåg att Wir séns gest

92

birgitta holm


Nobelklänningen i silvergrå brokad tillverkades på Augusta Lundins berömda syateljé vid Brunkebergstorg.


tydde på Selma Lagerlöf. När det verkliga förhållandet sippradeut några dagar senare, den 26 november, utbröt ett långvarigtpresstumult. Rudolf Eucken ökade inte Svenska Akademienspopularitet.

Ryktet om Nobelpriset hade satt fart på tiggarbreven. ”Detmåtte”, skriver hon, ”vara förfärligt för den, som verkligen fårdet.” Till Sophie skickar hon en uppställning på vad det harkostat att ”köpa igen sin fädernegård och göra den beboelig”. No -tan stannade på 32 000 kronor, en summa som hon helt lycka -des klarera. På huset i Falun hade hon däremot ännu en skuldpå 21 000 kronor. Som ersättning för Nobel pri set, skriver hon,har hon blivit hedersledamot av Värmlands nation i Lund.

Beskedet kommer

Så kom då 1909. Hösten tillbringade Selma Lagerlöf på Mår -backa, första hösten i det restaurerade huset. Allt kommente-ras i breven till Sophie. Lyckokänslan. Frukten i trädgården. Hursläkt och vänner reagerar på det nya huset. Mam mans fall itrappan. Storstrejken skymtar i bakgrunden. Själv arbetar honpå det som ska bli Liljecronas hem. Hennes kommentarer omsamtidslitteraturen är vassa. Om Siewertz nyutkomna skriverhon: ”synd om gossen, att han har så svårt med detta erotis-ka.” Om Strindbergs En handske: ”enklare än det enklaste duhar drömt dig.” Byggnationerna fortsätter och räkningar ström -mar in. Om hon inte får Nobelpriset får hon försöka sälja aktiertill Sophie. Men allt är tyst. Ingenting vå gar hon planera.

Ännu i början av november väntar hon. ”Jag sitter stilla nu

94

birgitta holm

Först på kvällen den 14 november fick Selma Lagerlöf veta att honfått priset. Väntan hade varit lång och tyngd inte minst av ekonomisk

ovisshet. ”Det är inte så roligt just att vara Nobelkandidat”, skriverhon till vännen Sophie, ”det skall du få se, när du blir det.” (L 84:1)


och väntar.” I följande brev skriver hon: ”I dag såg jag det för-sta Nobelryktet i tidningen, du har väl också läst det: AnatoleFrance. Det är ett mycket farligt namn, och jag medger visst,att han borde ha haft det före mig och de flesta andra, som hafått.” Blir det France, menar hon, får hon trösta sig med ar -betsron. Allt tal om Nobelprisklädningar får upphöra. I nästabrev tar hon upp möjligheten att hon kommer att få dela medHeidenstam. Anatole France vore bättre, menar hon. Även om70000 kronor är välkommet vill hon inte ”dela äran”. Än mind -re fara till Stockholm och ta emot ett pris tillsammans medHeidenstam. ”Jag tycker inte, att jag tar mig något ut bred vidhonom, och det blir något komiskt i hopparandet.”

Söndag kväll den 14 november har hon besked. Hon har för -sökt ringa Sophie men får skriva i stället. ”Det blev inte Ana-tole, det blev inte heller en hälft till Heidenstam utan jag fårdet hela.” Ett brev från Wirsén har nått henne via Valborg Olan -der i Falun. Selma Lagerlöf har i sin ensamhet inte kunnat hittapå något bättre än att hissa flaggan. Mamman är lycklig menskral. Selma ska arbeta med talen. Sedan far hon till Stock holmför att hinna sätta in nya tänder. Systern Gerda följer med i stäl-let för Sophie och tillsammans ska de beställa klänningar hosLundéns. Att Sophie kommer i andra hand är ett känsligt ka -pitel, Gerda har ”i många år” glatt sig åt detta, skriver Selma.

Utländska spekulationer och kommentarer

Utomlands började spekulationerna redan i oktober. I Frank -rike sätter man sina förhoppningar till France och Verhaeren.

96

birgitta holm


Selma Lagerlöf har förtjänster menar man, men möjligen ärhon för provinsiell; en utmärkelse som Nobelpriset bör reser-veras för en sant universell författare som Anatole France.Den 18 november har den litterära och frispråkiga Gil Blas enpresentation av Selma Lagerlöf av J. Ernest-Charles. Ar tikelnpolemiserar mot en av tidens kvinnomotståndare som enligtskribenten här är ute i ogjort väder: ”Mme Selma Lager lofstalang är obestridlig”. Men hur progressiv J. Ernest-Charlesän är delar han den tidstypiska uppfattningen om det ”uni-versella”. Ett pris som Nobels bör reserveras ”för de lärda ochför författare som sätter sin nationella tanke i kommunikationmed hela mänsklighetens tanke” och inte pytsas ut till ”regio-nala talanger” och aldrig så mästerliga landskaps skildrare.

Det kommer att visa sig att det överlag spelar större roll ide utländska kommentarerna att Selma Lagerlöf är svensk –eller nordbo – än att hon var den första kvinna som fick No bel -priset i litteratur. I Tyskland märks förvånande litet av tidenslivliga kvinnodebatt, i det franska mottagandet något mer bådei form av direkta exklamationer och genom intresset för SelmaLagerlöf som (o)kvinnlig personlighet. Hennes bakgrund somlärarinna lyfts fram, hennes tillbakadragenhet, hennes oan-senlighet – en kvinna ”varken vacker eller ko kett”. Troligen på-verkat av hennes egna yttranden i samband med femtioårsda-gen året innan är att hon inte har någon annan historia än sinaböcker, ja, en tidning går så långt som till att skriva att hon får200 000 kronor utan att veta vad hon ska göra med dem.

Den franska Fémina är tidigt ute med en stor artikel omSelma Lagerlöf. Skribenten är Marc Hélys, pseudonym för en

97



En fest utan motstycke var det när Selma Lagerlöf hyllades på kvinnornas egenNobelfest i Vinterträdgården på Grand Hôtel Royal. ”Vi var stolta över Selma Lager -löf”, skriver Elin Wägner, ”och vi tyckte om henne för att hon alltid visade att honräknade sig till Sveriges kämpande kvinnor.” Stockholms Dagblad, december 1909.


feminist och tidig wallraffare vid namn Maria Lera. Den frans-ka okunskapen om utländska kvinnliga genier är stor och oför-låtlig, menar hon, men kanske vänder det nu om ryktet talarsant och Selma Lagerlöf får Nobelpriset. Trots sin vakenhet försånt som i dag kallas för ”orientalism” faller även Maria Leraför myterna om den lilla lärarinnan i det fjärran Norden, vilkasedan vandrar genom den franska pressen. I Genève tid ning enJournal de Genève blommar de ut för fullt. ”Aldrig har en ut mär -kelse varit mer välförtjänt, och aldrig ett val mer enhälligt”,står det. Det är inte en talang man belönar, det är ett geni – en”kollektiv själ”, en ”naturkraft”. I den mån det ock så är en le -vande person är det något högst glanslöst: ”En elementarskole-lärarinna från Landskrona, med glasögon, ogift, lika god somhon är föga vacker.”

När priset väl var ett faktum var den europeiska pressen så gott som genomgående entusiastisk. Rikast är materialet iFrankrike och Tyskland. Sébastien Voirol, en känd kulturper-sonlighet, summerar mottagandet i Frankrike och kallar detojämförligt. Det exotiska Sverige och den skygga landsorts kvin-nan dominerar – ”Tystlåten, med sitt milda småleende och sinablå ögon fulla av drömmar, älskar hon ensligheten i sitt land-skap Värmland, dess väldiga skogar och dess otaliga sjöar” –men utrymme ges också åt hennes språk, hennes universellakaraktärer och hennes förmåga att skapa en egen litterär värld.

I Tyskland har man lättare att identifiera sig med författar-skapet, på gott och ont. Heimat står i förgrunden. Hem bygd,svenskhet, bondesjäl. Selma Lagerlöf är böndernas författareoch Sverige ett ”rike av bönder”; i inget germanskt land har

99



bönderna ”så tidigt och så beslutsamt trätt fram som ett starktoch målmedvetet stånd”. Författaren blir ett slagträ mot mo -dern samhällskritisk litteratur. Verk som hennes skapas intepå ”litteraturkaféerna” utan på den plats där äkta dikt i allatider föds: ”i folkdjupen, i sol och luft, på heden och i bergen,i stilla och ensligt belägna stugor där lilla farmor ännu berät-tar och bibeln ännu läses.”

En anekdot som förtjänstfullt bryter av mot hembygdsro-mantiken berättas i Würtembergische Zeitung av Paul Schle -singer. Första gången han hörde Selma Lagerlöfs namn var nären vän till honom sade att han hade läst en underbar bok. Påfrågan vilken, ville vännen inte svara: ”Det finns goda böckersom man gärna trycker i händerna på alla kära vänner. Och såfinns det böcker som man helst behåller för sig själv.” Vid av -skedet, när vännen var säker på att hans förtroende inte skullemissbrukas och namnet spridas vidare, skrev han på en lapp:”Gösta Berling von Selma Lagerlöf.” Schlesinger skyndade tillen bokhandel och till sin förvåning fann han att den ”kostligahemligheten” redan förelåg i två utgåvor. Han köpte snabbtden dyrare och gick hem och läste: ”läste, läste, läste. Mat ochdryck, att leva och att älska, försvann.” När han efter läsningenskyndade till vännen la denne bara leende pek fingret till mun-nen. Selma Lagerlöf hade blivit deras gemensamma hemlighet.

På plats i Stockholm

I god tid och medan gissningarna ännu pågick i pressen forSelma Lagerlöf till Stockholm. Hon tog in på Clara Larssons

100

birgitta holm


pensionat tills hon var tvungen att förena sig med de andrapristagarna på Grand Hôtel. Hon skulle gärna, skriver hon tillSophie, bo kvar på Clara Larsson hela tiden, en ”kolossal be -sparing”. På Grand Hôtel kostar salong och två sängrum 70kronor per dygn, ”syndapengar”. Klänningen blir i silvergrå bro-kad med stora rosor i mönstret. I årets mode finner hon baradet ”fulaste från 1870-talet”. Hjärtat sviktar efter all spän ningoch det är nära att hon får influensa. Talen är ännu inte skriv-na så hon stannar hemma på pensionatet och arbetar meddem. Novembervädret var uselt detta år och vädret höll i sigöver hela Nobelfestligheten.

Söndagen den 28 november låg programmet för Nobel dagar-na färdigt. Middag hos matematikprofessor Gösta Mittag-Lefflerden 9 december, den 10 Nobelfesten, den 11 hovbjudning, den12 stor litterär middag hos Warburgs. På dagtid var det audi-ens hos drottning Victoria ena dagen, lunch hos prins Carl ochprinsessan Ingeborg en annan. Den 13 december, Luciakväl -len, ordnades för första och enda gången en kvinnor nas Nobel -fest för Selma Lagerlöf. ”Tror du att jag lever den 14de?” frå-gar hon Sophie.

Talet vid Nobelhögtiden blev en succé, i sitt slag den stör-sta genom tiderna. Selma tar det verkligen ”konstnärligt” somhon uttryckte det i samband med biografierna till femtioårs-dagen. Med stor gripenhet återges det i både svenska ochutländska tidningar. Det handlar om hur tåget tar henne tillfadern i himlen där hon frågar honom till råds om alla ”skul-der” som hon har råkat i. När fadern till slut får klart för sigvad det är för tacksamhetsskulder hon har råkat i skakar han

101



Selma Lagerlöf efterträdde blomsterskalden A.T. Gellerstedt i Svenska Akademien, första kvinnan bland ”De Aderton”.Hon fick förfrågan på pingstaftonen 1914, medan hon skrev på mästerverket Kejsarn av Portugallien. Foto: Dagens Nyheter.


på sig i gungstolen och säger att han för sin del inte tänkergrubbla mer på frågan: ”Är det så att du har fått Nobelpriset,då bryr jag mig inte om annat än att vara glad.”

Med stor gripenhet rapporteras också i pressen om kvinno-festen för Selma Lagerlöf. Den ägde rum i vinterträdgården iRoyal. 1 200 kvinnor deltog, mer än 1 000 fick man lov att av -visa. Huvudtalet – ”Alla kvinnors tack” – hölls av kvinnosaks -kvinnan och filosofie doktorn Lydia Wahlström. Selma Lager -löf själv bygger sitt tal på Fredrika Bremer. Mycket här, skri-ver hon, skulle ha glatt Fredrika Bremer om hon hade kom-mit till festen. Att se så många kvinnor, både gifta och ogifta,hängivna sitt kall, med hög utbildning och på ledande poster.

Men annat skulle ha irriterat henne. Raskt skulle hon hasprungit upp i talarstolen och hejdat hyllningarna. ”Det äralldeles för mycket”, skulle hon säga. ”Tänk på, att den härmän niskan, som ni nu fira, intet har gjort annat än skrivit någraböcker, och för det behöver ingen hylla henne, ty det har varithennes levnads största lust och glädje att få skriva dem.”

Läsa vidare:

Gunnar Ahlström, ”Selma Lagerlöf får Nobelpriset”. Lager löf studier 1961,Selma Lagerlöf-sällskapet 1961, s. 147–186.

Birgitta Holm, Kulturarbetare/Kultfigur. Ellen Keys och Selma Lager löfseuropeiska kontaktlandskap och vägar till berömmelse, Arbets rapportfrån CERUM 1992.

Brev från Selma Lagerlöf till Sophie Elkan i Selma Lagerlöfs saml., Kungl.biblioteket, Stockholm.

Nobelstiftelsens klippböcker: nr 19–20 (Utländska 1908), nr 21–22 (Ut -ländska 1909) samt nr 10–11 (Svenska 1908–1909).

103



Allmänheten skriver till Selma Lagerlöf

av Maria Karlsson

”Jag måste alltså börja oroa mig för alla tiggarbrev också? Ohdear.” Så lär Doris Lessing ha reagerat på Nobelpris-miljonerna.Kanske var Selma Lagerlöf inte riktigt lika förberedd när honefter sitt pris 1909 översköljdes av böner om hjälp. ”Det ärsom vore det ingen välsignelse med de pengarna”, skriver honuppgivet till en släkting.

Av de över 40 000 brev till Selma Lagerlöf som förvaras iKungl. bibliotekets handskriftssamling, är tusentals från hjälp -sökande. De vill ha bidrag till mat, kläder, bostad, sjukvård,studier, resor, bröllop, böcker – allt upptänkligt. Lyck sökarefinns naturligtvis, men mest visar breven på stor nöd.

När allmänhetens brev till Selma Lagerlöf diskuteras är detofta just ”tiggarna” (själv skrev hon ”hjälpbehövande”) somtas upp – och då som ett exempel på framgångens baksida. Densom bläddrar i Selma Lagerlöf-samlingens stora brevvolymerinser dock att deras brev kan vara förvånansvärt mång bott nade.

Uppenbart blir också att de flesta avsändare har andra ären-

105

Brevvolymerna i Selma Lagerlöfs samling innehåller drygt 40 000 katalogiserade brev från över 17 000 brevskrivare.


den än pengar. Många berättar om sin läsning av Selma Lager -löfs verk. Andra rådfrågar om livsfrågor: kärlek, fa milj, sjuk-dom, utbildning, politik, religion, moral och yrkes liv. Somligaber om vägledning i sitt eget skrivande. En del vill få kommapå besök eller få ett fotografi eller en namnteckning. Ett stortintresse visas för författarens privatliv och både gratulationeroch beklaganden är vanliga. Selma Lagerlöfs roll överskred medandra ord vida yrkets. All män hetens brev riktas till en idol, ettorakel och en biktmoder likväl som till en intellektuell, mora-lisk och andlig vägledare, en fredssträvare, en kvinnlig före-bild och en empatisk med människa.

Brevsamlingen är inte bara ovanligt stor. Den höga läs- ochskrivkunnigheten i Sverige vid denna tid gör att den även ärosedvanligt heterogen. De inhemska avsändarna är män ochkvinnor i skilda åldrar, med olika yrken, från alla samhälls-skikt, från stad och land. Samlingen innehåller också tusentalsut ländska brev som visar hur pass spritt författarskapet varvärl den över.

Detta material har förstås ett allmänhistoriskt värde av mått,men är inte minst viktigt för läsforskningen. Spontana läsar -reaktioner från förfluten tid är ovanliga. Vilken roll kunde lit-teraturen och en författare spela i människors liv? Hur sågvanligt folk på Selma Lagerlöfs författarskap och hur växtederas bild av henne fram? Jag ska här ge prov på tre olika slagsbrev från allmänheten: hjälpsökeri, läsareaktioner och brevfrån barn.

106

maria karlsson


Hjälpsökande

Hur kom det sig då att så många bad Selma Lagerlöf om pengar?Verner von Heidenstam fick också Nobelpriset, men inte till-närmelsevis lika många brev om hjälp.

Att Selma Lagerlöf var kvinna spelade givetvis in. Iblandtill talas hon som om det åvilade henne en sorts moderlig pliktatt skänka pengar. En ung man som tidigare nekats pengar avförfattaren skriver på nytt:

Jag skriver detta brev utan att mamma vet om det. Hon har blivit så led -sen sedan hon på andra håll sökt skaffa mig de erforderliga pengarnautan resultat. […] I hopp om att fröken ej ska bli ond på mig ville jagfråga om fröken ville vara så god att låna mig en 30 à 40 kr. med vil-ken summa jag skulle använda för att köpa mig en överrock, för attkunna skaffa mig en plats.

Även om just denne brevskrivare inte tycks ha fått del av Sel -ma Lagerlöfs generositet var den mycket stor. Hon bistod intebara släkt och vänner med medel, utan även förbluffandemånga främlingar. Det sistnämnda framgår bland annat av attgåvosumman ofta antecknades på brevet (det hände ofta attavsändaren återkom). Selma Lagerlöf skrev även anvisningaroch kommentarer på brev och kuvert: ”Ge 40 kr.”, ”Kan ej för-stå ett ord”, ”Tacka och sänd en bok”. An teckningarna var rik-tade till Valborg Olander, livskamraten, som inte bara skrevrent mängder av manus, utan även hjälpte till med den småttheroiska uppgiften att besvara alla brev.

Varför var Selma Lagerlöf så givmild? Var hon rik? Nobel -priset omfattade i dagens pengavärde cirka 6 miljoner kronor.

107


Men både dessa pengar och de hon dragit in på framgångendessförinnan började tryta. Mårbacka – som gått ifrån famil-jen, men köptes tillbaka efter Nobelpriset – renoverades om -fattande. Driftskostnaderna var stora och trots att jordbruketgick med förlust lät Selma Lagerlöf personalen vara kvar. I ettbrev till släktingen Karl August Wallroth 1912 skriver hon:”Om morbror visste hur ont om pengar jag har alltsedan jagfick Nobelpriset! Förut var jag riktigt smått förmögen, mennu förslår ingenting.”

Det fanns en stark filantropisk strömning runt förra sekel-skiftet och Selma Lagerlöf hade, inte minst under åren somlärarinna, fått inblick i förhållandena för de mest utsatta. Fattig -domens villkor skildrade hon i romaner som Herr Arnes pen-ningar (1903), Körkarlen (1912), Kejsarn av Portu gallien (1914)och Anna Svärd (1925). Den medkänsla dessa verk förmedlarför pliktigade henne säkert. Läsar bre ven visar ock så hur böcker-nas budskap färgade av sig på bilden av författarens privat-person. De hjälpsökande låter förstå att de genom hennes lit te-rära verk insett att Selma Lagerlöf är ”god”, ”medkännande”och ”hjälp sam”. Med berömmelsen ut vecklas för stås ett ömse-sidigt växelspel mellan böckernas innehåll och intrycket avSel ma Lagerlöf som person. Läs ningen av det hon skrev på -verkades av deras uppfattning om henne själv.

Att få pengar från en världsberömd författare var förstås enstor sak. Rykten om Selma Lagerlöfs givmildhet spred sig ochtidningarna skrev om den. Inte sällan hänvisade brevskrivarnatill att de hört talas om hennes empati och generositet: ”För -fattaren som jag hört omtalas såsom varandes ett föredöme af

108

maria karlsson

Många läsare medsände egna alster både för be dömning och som hyllning. Dessa förvaras i en sär-skild manuskriptsvit i Lagerlöf-samlingen. (L1:331:4)


godt exempel, i godhet, hjälpsamhet, och [sic] hoppas därförerhålla detta lån”. Eller: ”I vetskap om Edert goda hjär ta ochEder hjälpsamhet mot de fattiga och små i samhället, är jagförvissad om att doktor Lagerlöf skall vilja glädja mig, somräknar mig till de ålderstigna och små i samhället”.

Vilka fick då hjälp? Det är svårt att se någon större konse-kvens i givandet. De som bad om böcker kunde ofta tillsändasen (som de militärer i Boden vilka bad om Gösta Berlings sagaför högläsning runt elden). Skrev brevskrivaren en sympatiskbiografi över sitt liv verkar det ofta ha tagits emot positivt.Bö ner med ett visst syfte kunde ge utdelning. Stu denter hjälp-tes till exempel ofta – vissa fick pengar regelbundet underflera års tid. Ofta tycks dock givmildheten ha berott på dags-formen. När kraven blev för höga, som när någon återkom iförbittrad ton över att inte ha fått något, kunde Selma Lager -löf bita ifrån ordentligt:

Herr […]

Jag vet nog att det var ovänligt att inte besvara Ert brev, men jag haringen hjälp att ge och Ni kan nog förstå hur uttråkad man blir av attnödgas svara ’Jag kan inte’ många hundra gånger om året. Jag gerbort så mycket jag kan, men vad förslår det mot de fordringar somNi och andra ställer på mig.

Högaktningsfullt

Selma Lagerlöf

En kategori av de hjälpsökande skrev med ett dubbelt syfte.Det var de som hade egna författarambitioner. Dessa ville habe kräftelse, uppmuntran och rådgivning, men ofta även pengar

110

maria karlsson


till publicering. Brev med förfrågningar av detta slag tycks blifler efter att Selma Lagerlöf blev ledamot i Svenska Akade -mien 1914. I regel är de i gott skick; riktigt brevpapper, pryd-liga, ibland maskinskrivna.

Att en eventuellt blivande författare gått med tiggarstaventill Selma Lagerlöf för att kunna bli publicerad kunde kännaspinsamt för förlagen. Av ett brev framgår att en förläggarebett en författare – vilken Selma Lagerlöf gått i borgen för –att framföra något av en ursäkt:

Min förläggare ber att få påpeka att detta inte är något utpressnings-försök varken mot författaren eller borgenären. Det är bara mera förformens skull för att ha något att visa aktieägarna av förlaget då detett par gånger visat sig att värs kunnat gå med förlust.

Läsa Lagerlöf

Många av de brevskrivare som närde egna konstnärsdrömmarär dock inte ute efter pengar i första hand. De vill få ett om -döme eller en rekommendation av en beundrad förebild. Des sabrev innehåller förstås många hyllande tolkningar av SelmaLagerlöfs författarskap. Hon verkar ha tagit brev av detta slagpå högsta allvar och läste och bedömde verkligen de alstersom medsändes. I KB förvaras de bilagda verken i en särskildmanuskriptsvit i Lagerlöf-samlingen. Att många haft högaambitioner är uppenbart. Här finns utkast till romaner, novel-ler, essäer och dikter, men också diktning av mer hyllandekaraktär.

111

allmänheten skriver till selma lagerlöf


Ofta kan brevväxlingar som spänner över flera år uppstå meddessa personer. Det hände mer än en gång att Selma La gerlöfhade del i att hela livsöden förändrades. Ett exempel på detuppvisar brevväxlingen med en kvinna som suttit fängs lad förförskingring och som därefter kämpat med fattigdom ochsjukdom.

I sitt första brev berättar kvinnan att hon först bekantadesig med Selma Lagerlöf under sin tid i fängelse. Sär skilt starktintryck gjorde läsningen av Jerusa lem: ”då kände jag inte attjag var i fängelse, utan tyckte att jag levde med i bokens händel -ser och den mystik som påstås följa med i D:r Lagerlöfs för-fattarskap tilltalar varmt mitt sinne.” Brevet talar om littera-turens frigörande kraft – en vanlig ut gångs punkt för läsning iSelma Lagerlöfs samtid. Samtidigt visar det kvinnans syn påvad hon uppfattat som ett välkänt sär drag i författarskapet.

Till sam mans med brevet bifogar hon några själv bio gra fiskaprosaskisser och genom Selma Lager löfs hjälp blev en av dessapublicerad. Den trycktes i tidskriften Tidevarvet. De övrigaskisserna gav kvinnan själv med stor framgång ut senare. Honskriver till Selma Lagerlöf om den uppskattning hon fått efterpubliceringen, men också om de problem det innebar förhenne när hon blev identi fierad genom det självbio grafiskamaterialet. 1927 öppnar kvinnan en egen skrivbyrå. Hon bör-jar arbeta som frilansande skribent i landsorten. Det sistabrev Selma Lagerlöf mottog från henne är maskinskrivet ochundertecknat ”XX (min anonymisering), journalist”. Frånfängelsekund till journalist med egen skriv byrå – en resa meddramatiska dimensioner likt Selma Lager löfs egen.

112

maria karlsson


I våra dagar går diskussionen varm om vilket värde litteraturenegentligen har för människor. Har den något inflytande på oss?Om så, vilket? Existerar det verkligen verk som är viktigareän andra? Hur viktig är litteraturen som bildningskälla? SelmaLagerlöf är ett ständigt förekommande exempel i detta samtal,och ett bra sådant, inte minst därför att hennes böcker ännuvid 150-årsfirandet av hennes födelse tillhör bib lio tekens allramest utlånande.

De människor som skrev till Selma Lagerlöf om sin läsningifrågasatte inte litteraturens värde eller att den kunde på ver kamänniskor – de tycks ha tagit dessa saker för givna. Fram för -allt verkade de övertygade om att litteraturläsning kunde verkaförbättrande: ”Om det kan fröjda Eder så skall Ni veta att Nimed den boken gjort mig och många andra män niskor bättred.v.s. kommit dem på bättre tankar”. Passager som des sa är van -liga i breven ( just denna är ur ett brev från en manlig läsare som1915 läst Kejsarn av Portugallien).

Även om tron på att bli en bättre människa genom läsningofta ter sig medvetet etisk (i betydelsen ’ett sätt att kultiveradet goda’) i breven, präglas de återgivna läsupplevelserna sam-tidigt av både subjektivitet och impulsivitet. Selma La ger löfsläsare reagerade mycket känslosamt och personligt på hen nestexter. De beskriver även sin läsning, sina ärenden och sin synpå henne i påfallande sentimentala termer. Under läsning ensäger de sig ha känt igen sig i karaktärer, varit and trutna avspänning och skräck och ha både gråtit och skrattat.

En sådan läsart – en identifikatorisk och emotionell – harforskningen ofta förknippat med kvinnliga läsare och därför

113



Ett av många barnbrev i samlingen: 1932 skrev den unga brevskriv ers kan Kerstin ett uppskattande brev till ”tant Selma”. Bröderna Björn och Finn är också med på ett hörn – den senare i form av några hårstrån, eftersom han ännu inte lärt sig skriva. (L1:1f )


sett ner på. Men Selma Lagerlöfs läsare läste på detta sätt oav-sett kön, det framgår tydligt. Att detta skulle ha varit ett fol-kets sätt att läsa Selma Lagerlöf på som skulle ligga långt fråndet litterära etablissemangets är dock ett påstående värt vissnyansering. Få författares texter har som Selma Lagerlöfs lockatfram sådan känslosamhet hos kritiker, författare och litteratur -historiker genom åren. En del av Selma Lagerlöfs geni alitetär, som jag ser det, förmågan – och mo det – att balansera pågränsen mot det patetiska, och denna balansgång lyckas honså väl med att många läsare svarar med känsloreaktioner.

Medan den litterära offentlighetens mottagande av SelmaLagerlöfs verk är välutredd i den omfångsrika forskningen,finns knappast något skrivet om allmänhetens. Breven frånallmänheten belyser effekterna av hennes skrivsätt och visardetaljrikt upp den emotionella läsartens karaktäristika ochbetydelse för olika grupper i samhället.

Brev från barn

Barnbreven till Selma Lagerlöf har uppmärksammats någotmer än de vuxnas, men ännu är de till stora delar orörda. Ävendessa brev förvaras i KB. Uppskattningsvis ligger flera tusenännu oordnade barnbrev i en meterlång rad bruna konvolut iarkivet.

Det var förstås främst Nils Holgerssons underbara resa (1906–07) som lockade barn att skriva. Inte minst är barnbreven frånskolor intressanta. De visar bland annat hur det pedagogiskabokprojektet om Nils Holgersson kom att användas på ett

115



genomtänkt pedagogiskt sätt. Skolbarnen skickade exempel-vis mängder av uppsatser och teckningar till Selma Lager löf.De handlade om olika episoder i boken, läsupplevelsen av deneller om Sverige. En skolklass från Katalonien förfärdigade till -sammans ett färgglatt kompendium om Sverige, som innehålleren Nils Holgersson-influerad Sverigekarta. Både de svenskaoch de många utländska barnbreven – de kom främst från Tysk-land – visar hur romanen har deltagit i att sprida en bild avSverige och svensk identitet inom och utom landet.

I boken Nils Holgersson flyger över världen (1958) har StinaPalmgren sammanställt och kommenterat ett urval av svens -ka, i första hand spontana, brev från barn som rör ro manen.Hon beskriver det som ett magiskt ögonblick då Kungl. bib -lio tekets förstebibliotekarie Nils Afzelius på 1950-talet öpp-nade den lår med barnbrev som Selma Lagerlöf i sitt testa-mente undantagit från sekretessbestämmelserna. I samlingenfinns ock så de över 600 uppsatsbrev med teckningar frånskol barn som Stina Palmgren samlade in till Selma Lagerlöfs80-årsdag.

Det var mycket vanligt att barn hyllade Selma Lagerlöf påhögtidsdagar. ”Fröken har fått Nobelpriset och vi har fått NilsHolgersson”, konstaterade en flicka 1909. Och för att återgåtill Nobelpriset – om ”tiggarbreven” bekymrade Selma Lager -löf så var de många gratulationsbreven från barn en muntraresida av medaljen.

116

maria karlsson


Läsa vidare:

Stina Palmgren, Nils Holgersson flyger över världen. Urval av barnbrevtill Selma Lagerlöf. Utgivna och kommenterade av Stina Palm berg,Stockholm 1958.

Vivi Edström, Livets vågspel, Stockholm 2002.Anna Nordlund, Selma Lagerlöfs underbara resa genom den svenska lit-

teraturhistorien 1891–1996, Stockholm/Stehag 2005.Jenny Bergenmar och Maria Karlsson, ”Läsarnas Lagerlöf”, Par nass,

nr 2, 2006, s. 13–35.Maria Karlsson, ”Läsarnas Lagerlöf. 1915 års män skriver till Sel ma La -

gerlöf”, i De Nio. Litterär kalender 2007, s. 74–92.



Selma Lagerlöf och filmen

av Victor Sjöström

Något märkligt eller märkvärdigt, kan jag inte säga, att det varmed mina sammanträffanden med Selma Lagerlöf. När jagförsta gången skulle besöka henne – det var i Falun för att för-handla med henne om filmning av ”Stormyrtösen” och för attläsa upp filmmanuskriptet, som jag hade utarbetat – då gras-serade nervositetsdjävulen svårligen inom mig. Med minder-värdighetskomplex som pinoredskap. Dels ängslades jag förhur den stora författarinnan skulle överhuvud taget ställa sigtill filmen – detta var nämligen 1917, då film ännu inte enskommit till närheten av svansen på någon rangskala, somhade med konst att göra –, dels ängslades jag för mötet meddenna överlägsna personlighet. Hur skulle jag bete mig, vadskulle jag säga, hur skulle jag forma orden? Men jag fick härden vanliga upplevelsen: ju större en människa är som män-niska, dess lättare och enklare är det att tala med henne. Ochhär var det ju dessutom en människa av sällsynt stora mått.

Greta Garbo berättade om hur hon gjorde samma erfaren-het. Vid ett av hennes besök här hemma i Sverige hade Selma

119Regissören och skådespelaren Victor Sjöström träffade Selma Lagerlöfför första gången i Falun 1917, i samband med förhandlingar om filmenom Stormyrtösen. Besöket föll väl ut och deras yrkesmässiga relationpräglades av ömsesidig respekt.


Lagerlöf uttryckt en önskan om att få träffa Garbo. Jag visste,att Selma Lagerlöf var ganska nyfiken på Garbo, hon hade frå-gat mig om ”hur hon var” och bl.a. också undrat, om Garbosskygghet och strävan att hålla sig undan fotografer och repor-ters verkligen var äkta. Jag kunde uppriktigt försäkra henne,att så var fallet; att det absolut inte var nå got effekt- ellerreklamsökeri, utan en djupt bottnad önskan att bara få vara ifred. Selma Lagerlöf ansåg dock, att Garbo skulle få dennaönskan mycket lättare uppfylld, om hon lät bli sin kurragömma-lek och i stället rörde sig fritt omkring. Då skulle ingen män-niska besvära henne med sin nyfikenhet. Dessutom hör de jupublicitet till ett ont, som en offentlig personlighet var tvung-en att underkasta sig. Jag vet inte, om jag tog fel, men jag hadeintrycket, att Selma Lagerlöf sade detta som ett slags försvareller förklaring till att hon själv inte brukade hålla sig undanden oundvikliga publiciteten.

Greta Garbos möte med Selma Lagerlöf

Emellertid hade hon som sagt uttryckt en önskan om att fåträffa Greta Garbo, en önskan som Garbo naturligtvis inte kun -de säga nej till. Tyvärr har jag inte förmåga att med Gar bosdrastiska, självironiska humor relatera hennes be skriv ning avbesöket. Hon gick till sammanträffandet fylld av nervositet.Det var här i Stockholm hos Selma Lagerlöfs väninna frökenValborg Olander. Hon hade tänkt över och rabblat för sig självdiverse fraser och svar på de antagligen oundvikliga frågornaom hur det var att vara i Hollywood etc. Men när hon stod

120

victor sjöström


framför Selma Lagerlöf och mötte hennes fascinerande ögon,som lugnt iakttagande trängde pejlande rakt igenom hen ne,på samma gång som det på djupet lyste ett slags småskrattan-de räv- bakom-örat-glimt i dem – då önskade Garbo, att honkunnat dra ner hattbrättet och sätta på sig sina blå glasögon.Men slika skyddsmedel kunde ju inte nu tas till hjälp, och denenda tanke hon hade i sitt huvud var: här finns bara en endaräddning – tiga, tiga, inte säga ett ord. Och hon teg. De sattdär och molteg båda två. Tills Selma Lagerlöf äntligen bröttystnaden, klappade Garbo på knät och sa någonting vänligt,som bröt isen. Och samtalet kom i gång, ett otvunget, små -trevligt samtal, där inga av Garbos inlärda fraser kom till an -vänd ning. Höjd punkten nåddes, då Garbo mitt i alltihop plöts-ligt utbrast: Tänk att jag sitter här med Selma Lagerlöf! VilketSelma Lagerlöf hade mycket roligt åt. Och efter vad var ochen av de båda damerna sedan berättade, var de mycket nöjdamed varandra. Selma Lagerlöf framhöll särskilt, att hon tyck-te Garbo ”var så vacker”.

Victor Sjöströms första möte med Selma Lagerlöf

Men det var inte om detta, som jag skulle berätta, utan i stäl-let om mina förbindelser med Selma Lagerlöf i egen skap av film -regissör. Men hur jag än sitter och funderar och an strängermig att få ut något märkligt eller något som kan in tressera urdetta ämne, så vill det inte lyckas för mig. Ty det gick bara heltnaturligt till, höll jag på att säga.

Min förbindelse med henne inleddes som sagt med Stor -

121

selma lagerlöf och filmen


myr tösen. Och den historien ordnades enkelt och sensations-fritt. Sedan honorarfrågan var undanstökad, blev filmmanusetutarbetat, och jag for till Falun och läste upp det för henne.Och fick hennes gillande. Något ändringsförslag eller någonanmärkning gjorde hon inte. Men jag skulle tro, att dettaberodde på att jag hade nöjt mig med att trofast följa novellenutan några utvikningar, omarbetningar eller ”förbättringar”.Vilket jag för övrigt också tog som regel vid de följande SelmaLagerlöf-filmerna. Jag utgick nämligen från att författarinnansäkert bättre än jag hade reda på hur hon tänkt sig sina män-niskor och deras öden. För övrigt låg ju Stormyrtösen såvälsom de följande filmade Selma Lagerlöf- böckerna så väl till förfilmomarbetning – det var ju strängt taget mest att så att sägaillustrera dem i levande bilder. Hand ling fanns det gott om,och det fanns också en rikedom av de taljer att plocka ut föratt kasta belysning över karaktärerna. Och för den tilldikt ning,som kunde behövas, fanns det ofta anvisning i några få rader,som kunde ge uppslag till långa stycken i filmen.

Jag tror inte, att Selma Lagerlöf hade sett mycket film, dåjag kom till henne för att läsa upp manuset till Stormyrtös-filmen. Hon hade sett Terje Vigen, som inspelats föregåendeår, och det var till stor del genom att jag hade fått röra vidlbsen, som hon överhuvud taget ville lyssna till mitt förslagatt filma ett av hennes verk. Hon sade dock ingenting till migom vad hon hade tyckt om Terje Vigen-filmen. Jag minns baraatt hon småskrattande sade: ”Det måtte ha varit ruskigt fördirektören (hon envisades att för det mesta kalla mig direktör– varför vet jag inte) – det måtte ha varit ruskigt att simma och

123


Tösen från Stormyrtorpet hade urpremiär den 10 september 1917och kom att distribueras till en rad andra länder. Filmen var denförsta i raden av Sjöströms filmatiseringar av Lagerlöfs verk.Affisch: anonym, 1926.


dyka så där bland gevärskulorna, då soldaterna sköt på er.”Jag kan ännu känna hur tillplattad jag kände mig. För all del:inte för att jag själv tyckte att Terje Vigen var någon märk vär -dig film – när jag fick den färdig, hade jag helst velat göra omalltsammans –, men tidningar och vederhäftiga personer hadeju gjort litet väsen av den. Därför tyckte jag, att jag blev full-ständigt nedklubbad, då jag fick höra, att det enda som SelmaLagerlöf fäst sig vid var det raff lande och sensationella insla-get i filmen.

Men eljest avlöpte det första sammanträffandet lyckligt, tySelma Lagerlöf föreföll mycket nöjd, då min uppläsning avfilmmanuset var slut. Ja, jag tyckte hon rent av verkade gri-pen. Vilket naturligtvis berodde på att hon om igen upplevdesin egen berättelse om den lilla tappra tösen från Stormyr -torpet. Och berättad till största delen med hennes egna ord,ty alla texter – de kunde ju bli många på den tiden – och repli-ker var till största delen hämtade ord för ord ur boken. Dess -utom försökte jag nog mobilisera all den skådespelarförmågajag ägde för att uppläsningen skulle falla min lilla men exklu-siva publik i smaken. Och jag fick hjälp av den ogripbara stäm-ning som man bäddas in i, då man känner att man har åhörarenmed sig. Den där värmande kontakten, som är varje uppläsaresstörsta uppmuntran och hjälp. För mig var detta ju också ettslags premiär. Med all åtföljande premiärnervositet och spän -ning, som ibland ger inspiration och hjälper men ibland för-lamar och stjälper. Denna gång lyckligtvis det förra.

124

victor sjöström


Selma Lagerlöf ser Tösen från Stormyrtorpet

När sedan filmen förelåg i färdigt skick i början av september,ville jag naturligtvis, att Selma Lagerlöf först skulle se den, för att jag skulle få hennes omdöme, innan den visades offent-ligt. Hon var emellertid då i Marstrand och, som hon skrev tillmig, ”så svårt angripen av reumatism, att jag inte kunde tänkapå att fara in till Göteborg, där det numera varken finns dros-ka eller bil utan man måste släpa sig fram på sina egna ben”.Litet längre fram slumpade det sig dock så, att hon befann sig i Göteborg hos sin väninna Sophie Elkan, då filmen skulleha sin första föreställning där. Jag for dit, och så gick vi tre, So phie Elkan, Selma Lagerlöf och jag, på premiären. Den ti -den var inte knepet med blåa glasögon ännu uppfunnet, ochdet skulle för övrigt här inte ha varit till någon nytta. Ty bio-grafdirektören hade begagnat tillfället att få en extra reklamoch därför placerat oss på de mest framträdande platserna påbalkongens första bänk. Och där satt vi majestätiskt uppra da desom ett extra skådebröd. Under föreställningens gång snegla-de jag i smyg då och då på Selma Lagerlöf, och när jag såg detljusa, spända intresse, som låg i ett varmt leende över hennesansikte, och tårarna som glittrade i hennes ögon – då fuk tadesdet också hos mig. Av glädje och tillfredsställelse. Vilket juinte var så underligt. Ty Selma Lagerlöf var nöjd med förstaför söket att filma ett av hennes verk, och alltså fanns det hoppom att samarbetet med henne skulle få fortsätta.

Svensk film hade, om jag så får säga, tagit ett socialt jätte -steg uppåt; den hade blivit mottagen hos Selma Lagerlöf, och

125


i finare salong och av förnämare värdinna kunde den inte blimottagen.

När vi skulle lämna biografen, inträffade något som ingen ha-de förutsett: publiken stod väntande kvar, blockerande vestibu -len och utgången och även gatan utanför. Det var omöjligt föross att komma ut. Människorna stod där i en kompakt mas sa,stirrande på oss och vek inte åt sidan. Det var en ganska pin-sam situation. Till slut hittade någon en utväg: vi fick vändahelt om och lotsades diverse krångliga krokvägar till en litenbakdörr, där vi släpptes ut på en mörk bakgård. Och där fick vikryssa oss fram i mörkret mellan illaluktande soptunnor, pack -lårar, dragkärror och diverse bråte över gården till en gam malportgång. Porten var lyckligtvis öppen, vi kom ut i en mörk, tomgränd, och småningom tog vi oss ut till belysta gator och hem tillfru Elkans bostad, där vi vid en liten festsupé satt och skrat ta -de åt våra filmstjärneäventyr. Och då Selma Lagerlöf verkadeså belåten, passade jag naturligtvis på tillfället att frå ga, om honhade något emot, att jag under kommande år gjorde en ny La -gerlöf-film. Nej då, tvärtom, det var hon gärna med på.

Nästa projekt blev Jerusalem

Flera förslag diskuterades, men först några månader senarebestämde vi oss för ”Ingmarssönerna”. Jag hade visserligenhaft ett gott öga till Liljecronas hem, men efter flera få fängaförsök att åstadkomma en duglig ryggrad till ett film manus avden måste jag ge upp. ”Ingmarssönerna” – eller rättare Jerusa -lem – föreföll mig däremot ligga klart upplagd. Jag tyckte där

127


Filmen Ingmarssönerna är baserad på Jerusalems inledningskapitel.Huvudrollerna innehades av Harriet Bosse och av Victor Sjöström. Affisch: Oscar Brandtberg, 1919.


fanns material till en serie av fyra à fem var för sig självstän-diga men med varandra sammanhängande filmer. Den förstaskulle byg ga på inledningskapitlet ”Ingmars söner na”. Därfanns dock en hel del svårigheter att övervinna, om jag skullehålla mig till boken, och dessutom ansåg jag, att filmen skullebli åtskilligt för lång. […]

[J]ag fortsatte gladeligen med ”Karin Ingmarsdotter”, somblev byggd på två följande kapitel i boken. […] [F]ilmen blevinte samma publikframgång som de två föregående, vad dettanu kunde bero på. En kritiker varnade mig för faran att fast-na i bondfilmsmiljö – det blev för mycket av det goda, blev förensidigt och kunde vara en fara för den svenska filmens ut -veckling. Selma Lagerlöf höll med om detta, varför vi bestäm-de oss för att låta fortsättningen av Ingmars söner nas öden fåanstå några år.

Utmaningen Körkarlen

Följande vinter gjorde min kamrat, Mauritz Stiller, Herr Ar nespengar, sedan Selma Lagerlöf gillat hans manuskript. Och påvåren tog jag itu med Körkarlen. Selma Lager löf hade haftsina betänkligheter om Körkarlens lämplighet för film, och jaginsåg också att här var stora svårigheter att övervinna. Menmin näsa (kanske plus litet förstånd) sade mig, att här hadejag den intressantaste uppgift jag dittills haft. Jag stängde inmig på ett litet vindsrum i en gammal gästgivargård, och påmindre än åtta dagar hade jag filmmanuskriptet färdigt – ettarbete som eljest brukade ta ett par månader i anspråk. Vis ser-

128

victor sjöström

Filmen Körkarlen hade premiär 1921 och räknas som ett av stum films epokens mästerverk – inte minst hade

fotografen Julius Jæn zons avan cerade dubbelexpo -neringar en stor del i framgången. Affisch: Nils Hårde.


ligen var det ett och annat, som jag var långt ifrån nöjd med,men det var med glödande kinder, som jag en dag i början avapril 1920 reste till Mårbacka för att läsa upp opuset för Sel -ma Lagerlöf. Vi satt där ensamma i den stora, vackra salen –hon i soffan, jag mitt emot henne vid bordet med alla minapapper. Jag läste fort för att inte trötta henne, och hon lyssna-de utan att avbryta med ett enda ord. Och ändå var det en långhistoria, det tog dryga två timmar, innan jag blev färdig. Menjag hade intrycket, att hon gripits av min entusiasm eller åt -minstone smittats något av den. Sedan jag lagt ifrån mig sistapappersarket, blev det en lång paus. Så sade hon plötsligt:”Nu ska vi se, om maten är färdig.” Vilket onekligen verkadelitet kalldusch på mig. Men jag kände i luften, att det inte varmenat så. Vi satte oss till bords, och hon frågade: ”Kan ske di -rektören vill ha en snaps?” – Jag hade rest hela natten, gått ochväntat flera timmar på Kils station i den tidiga, kyliga vårvinter -morgonen, och min iver och nervositet hade skickat den enakalla rysningen efter den andra utefter ryggraden på mig. Så jagsade ja tack utan tvekan. Trots att det ju var en stark nykter-hetspredikan, som jag just hade läst upp.

Under måltiden började vi resonera om manuskriptet ochden blivande filmen – d.v.s det var nog mest jag som pratade.Selma Lagerlöf sade inte mycket, inflikade egentligen bara häroch där ett ”ja” eller ett ”hm”. Jag insåg och oroade mig överatt manuskriptets konstruktion på en del ställen var gans ka till -krånglad och svag. Själva berättartekniken kunde verka för-virrande och i sin enformighet kanske också bli katastrofal.Men hur jag än hade grubblat över att finna en bättre lösning,

131


Paradbiografen Röda Kvarn i Stockholm lockade biobesökaremed hjälp av stolpaffischer såsom denna.


hade det inte lyckats mig. Dagen efter min hemkomst frånMårbacka fick jag lös ningen från Selma Lager löf själv. Jag fickett brev från henne med två ändringsförslag. Det ena i särskildbilaga, mycket utförligt och detaljerat. Men i stället för att varaen förbättring tyckte jag detta förslag var en försämring. Detavvek åtskilligt från boken och föreföll mig dessutom ligga påett lägre plan än denna. Däremot fanns det i hennes brev ettskisserat förslag n:r 2, vilket jag tyckte var Columbi ägg. Honskrev:

Mårbacka, Sunne 11/4 1920.Bäste Herr Sjöström!Tack för besöket här på Mårbacka och för den stämningsfulla upp-läsningen. Ni har som vanligt gjort Er sak både insiktsfullt och kär-leksfullt. Det är bara en sak, som jag inte är nöjd med, och det är attman sitter för länge stilla på kyrkogården eller rättare sagt, att det ärför långa tillbakablickar. Detta har ju varit bokens fel och blev mycketklandrat, då den kom ut. Men på samma gång så vill man ju predika,för David Holm genom hans eget liv, och hur kan man detta utan attdet visar sig för honom?[…]Behåll hela Ett förslag ända tills dödskärran visar sig på kyrkogår-den. Följ sedan boken under samtalet mellan George och David. Låtså dödskärran göra resan till fängelset, där brodern sitter. Men låtinte brodern alls tala om sitt äventyr, som inte hör till boken, utan låthär körkarlen berätta eller rättare sagt bro dern och David se scener-na från den tid de levde samman från snickarverkstaden till hust-runs flykt och Davids hemkomst. Far sedan på dödskärran till Editshem. Låt här syster Marie säga något till Gustafsson i yttre rummetom att Edit älskar Holm, så att både Holm och åskådarna märkadetta från första stund. Sedan borde körkarlen inne i sjukrummetvisa henne och David scenerna från förra nyårsnatten och allt som

132

victor sjöström


I ett brev daterat den 11 april 1920 diskuterar Selma Lagerlöf manuskriptet till Körkarlen, samt kommer med förslag till förbättringar. (Ep. S 64)


hörde till Davids vistelse i staden. Till sist den vackra dödsscenen,som Ni läste opp, oförändrad.

Sedan alldeles oförändrad slutscenen hos hustrun. Kan inte varabättre.

Vad jag menar, att vi vinna med detta är, att uppehållet på kyrko-gården inte bleve så långvarigt, utan mer omvexling bereddes. Omman först låter honom tala med brodern i fängelset, kan man få ord-ning i skildringen, så att det föregående livet kommer i rätt följd. Nikan nog dikta ett vackert slut på den scenen.

Jag kunde inte låta bli att delge Er dessa mina funderingar, efter-som jag märkte, att Ni var något ängslig själv för det långa kvarsit-tandet på kyrkogården. Det vore nog bra om det kunde undvikas.Annars är ju filmen så storartad och väl utarbetad, den borde blilysande framgång på samma gång som den starkaste predikan.

Kanske är det litet farligt att låta Holm snyta sig i det där pappe-ret. Vore det inte nog, att han slängde det i ansiktet på henne. Detförstör stämningen, när folk börjar skratta åt sådant.

Förlåt detta långa brev! Jag vill inte mästra, men vi vilja ju båda haallt så bra som möjligt.

Er tillgivnaSelma Lagerlöf.

Hon hade alltså på några få timmar löst det problem, över vil-ket jag, som låtsades gälla som fackman på området, förgävesgnidit mina filmknölar. Det var bara en del smärre ändringar,som jag ville göra i hennes förslag, och på det svarade honomedelbart:

Det kan nog hända, att Ert förslag nu är det bästa och rätta. Det gerju så mycken omvexling i situationerna som möjligt. Jag glömdesäga, att den stad, som jag hade tänkt mig som skåde plats för hand-lingen, är Landskrona. Där funnos förr i världen (den har gått fruk-tansvärt fram åt sedan jag bodde där) i stadens förstäder (värnar på

134

victor sjöström


skånska) mycket lustiga små hus, sådana som Edits mammas. Innepå gårdarna av eljest vackra stenhus funnos fruktansvärda ruckel in -byggda såsom Davids hem. Staden är i och för sig tråkig och ful, menhar ett härligt läge utmed Öresund, ett gammalt pittoreskt slott ochslottsvallar med sköna, breda vattengravar. En ståtlig kvarn, ja medett ord, där skulle nog finnas vackra månskenslandskap, om körkarlenfinge tid att åka omkring litet. För resten känner Ni säkert själv tillstaden. Reflekterar Ni på den, så skall jag lämna mera upplysningarom lokalerna. Jag har vänner kvar där, som känna till alla slumhål.

Inspelningen blev emellertid inte i Landskrona. Det svåra ochviktiga fotograferings- och belysningsproblemet gjorde, att vimåste bygga gator, kyrka, gårdar etc. på Råsunda. Men till detmesta tog jag Landskrona som förebild.[…]Körkarlen blev min sista Selma Lagerlöf-film i Sverige.

Uppsatsen tidigare tryckt i Mårbacka och Övralid. Minnen av Selma La -ger löf och Verner von Heidenstam, samling 2, Upp sala 1941. Återges härnågot förkortad med inlagda mellanrubriker och med tillstånd av Vic -tor Sjöströms arvinge Guje Lagerwall.

Läsa vidare:

Gardar Sahlberg, ”Selma Lagerlöf och filmen”, i Lagerlöfstudier 1961,red. Nils Afzelius, Gunnar Ahlström, Bengt Ek, Malmö 1961, s. 189–205.

Susanne Betts, ”Lagerlöf-Sjöström, Körkarlen”, i Roman blir film, red.Ingvar Holm, Lund 1975, s. 46–52.

Tytti Soila, ”Desire Disavowed in Victor Sjöström’s The Phantom Car -riage” i Stage and Screen: Studies in Scandianivan Drama and Film.Essays in honor of Birgitta Steene, red. Ann-Charlotte Gavel Adamsoch Terje I. Leiren, Seattle 2000, s. 159–175.

135



Selma Lagerlöfs første danske oversættere Elisabet Grundtvig (1856–1945) og Ida Falbe-Hansen (1849-1922), begge højt uddannede og litterært kyndige,desuden kvinderetsforkæmpere, havde i 1880’erne deltaget i ”Sædeligheds-fejden” mod Georg Brandes. Foto: Julie Laurberg & Co, København.


Danske oversættelser af Selma Lagerlöfs værker

af Anne Marie Bjerg

I begyndelsen af 1980’erne skulle der i Sverige laves en tv-serieover Selma Lagerlöfs Löwensköld-trilogi. Serien skulle naturlig-vis også sendes i dansk tv, og derfor fandt man det fra forlagssidei Danmark gunstigt at udgive romanerne på dansk igen, helst iny oversættelse. Opgaven blev tilfældigvis min, og denne oversæt -telse blev indgangen til mit mangeårige arbejde med ny over -sættelser af en hel række af Selma Lagerlöfs be tydeligste værker.

Selma Lagerlöfs værker fandtes allerede så godt som kom-plet på dansk i samtidige oversættelser af Ida Falbe-Hansenog Elisabeth Grundtvig. For allerede i forbindelse med udgi-velsen af Gösta Berlings saga var Selma Lagerlöf blevet invite-ret til at læse op af sin roman i København, i Kvindelig Læse -forening, og der lærte hun sine første danske oversættere atkende. I et brev af 29. november 1891 skriver hun: ”I dag harjag så stor anledning till glädje, ty jag har varit i Danmark ochhållit en lycklig uppläsning ur Gösta Berling för 200 damervid pass, i Kvindelig Læseforening.”

137


Og hun beskriver meget levende sine to oversættere: ”Frö kenFalbe var stilla, något stel, mycket lärd, eld och lågor för under-visningsväsen”… ”Fröken Grundtvig är frisk, stark och myckethjärtlig. Helt visst intresserad för allt, som finns i värl den ochför närvarande särdeles för Gösta Berling.” Og nu vil de be -gynde at oversætte, ”ämna först gå till Gyldendahlske bogforlag– och så får jag väl pengar, men de kunna ej säga hur mycket,förr än de talat med förläggare. Fr. Grundtvig tyckte dock, attden boken borde inbringa mig en förmögenhet. Det vore sär-deles angenämnt.”

Disse gamle oversættelser er gode, loyale mod originalteks-ten, men på en nutidig læser kan de virke gammeldags, ja, lige -frem forældede. Men hvorfor virker originalteksterne så ikkeogså forældede, mens oversættelserne gør? Det spørgsmål stil-les med mellemrum, når nyoversættelser af klassikere kommerpå tale. Et af de mest tænkevækkende svar har jeg fundet hosden danske kritiker og litteraturvidenskabsmand Erik Skyum-Nielsen som skriver at ”mens de originale værker skrives indi og op mod landets litterære tradition, skrives oversættelserneind i modtagerlandets litterære og kulturelle situation.” Detteforekommer mig at være en væsentlig del af en forklaring påhvorfor klassikere med mellemrum bør nyoversættes for stadigat indgå i modtagerlandets litterære kanon.

Al oversættelse er en tolkning

Nu har Selma Lagerlöfs værker altid, lige siden de udkom, væ-ret læst og elsket i Danmark. Hvordan skulle jeg så gå til værks

138

anne marie bjerg


med mine nyoversættelser? Ved al oversættelse, ikke mindstved nyoversættelse af klassiske værker, er det vigtigt at holde sigfor øje at al oversættelse er en tilnærmen, en tolkning, en tidstolkning. Her melder der sig et principielt spørgsmål: skalromanteksten flyttes til læserens hjemlige, danske sprog lige uni -vers? Eller skal læseren flyttes til det fremmede, her altså detsvenske univers?

Hvordan skal man for eksempel oversætte hele det vokabularsom tilhører 1800-tallets värmlandske ”brukssamhälle”, somer grundlag og udgangspunkt for Selma Lagerlöfs selv op fat -tel se og samfundsopfattelse? Vi har jo ikke noget tilsvarende iDanmark med malmgruber, ”hyttor”, smedjer, savværker, træ -kulsfremstilling og dertil hørende skovning i større format;foruden bebyggelsen, ”samhället”, omkring herregården medboliger for håndværkere og ansatte, samt en ”brukshandel”.Dette ”bruk” med en ”brukspatron” i spidsen er en virkelighedog en kulturel epoke i sig selv.

Sådan et ”bruk” stiftede jeg selv bekendtskab med i de årjeg boede i Sverige i 1970’erne. Ikke herregårdslivet, ikke etfungerende jernværk. Men bygningerne fra 1700- og 1800-tal let og deres omgivelser. Det var Ängelsbergs bruk i Bergs -lagen som sidenhen er blevet restaureret og siden 1993 harværet på UNESCO’s liste over verdenskulturarven. Dengang,i 1970’erne, befolkede jeg ikke stedet med majorinden ogkavalererne på Ekeby og Gösta Berling; eller med brugspa-tron Schagerström og Charlotte Löwensköld. Jeg havde egnefigurer at sætte ind i dette landskab. Men da jeg skulle over-sætte Selma Lagerlöfs bøger, kom bekendtskabet mig til stor

139

danske oversættelser af selma lagerlöfs værker


Straks fra Selma Lagerlöfs første bekendtskab med de to danskere og i for-bindelse med deres oversættelse af Gösta Berlings Saga (1892) opstod der et frugtbart samarbejde som varede livet ud. (L1:1a och Ep. L8a:1)


nytte. For det er nødvendigt at kende noget til teksternes vir-kelighedsbaggrund for at kunne finde frem til oversættelses-løsninger. Og ikke kun den litterære, men også den historiskeog kulturelle baggrund.

Som udgangspunkt for mine oversættelser af Selma Lager -löfs værker stillede jeg mig selv opgaven således at jeg skulleoversætte teksterne til en slags ”altidsdansk”, altså ikke til mo-derne jargon, lige så lidt som til en pasticherende stil.

Men Selma Lagerlöf skriver i mange stilarter. Mange ste-der, f.eks. i Mårbacka, gør hun mundtligt talesprog skriftligt.Desuden skriver hun, for eksempel i replikskifter, på värm-landsk dialekt; således taler nogle af personerne i Mårbackaog i Kejseren af Portugalien udpræget dialekt. Selma Lagerlöfbruger personernes dialektale udtryksmåde til at angive socialeskel; ikke i nogen nedladende hensigt, men netop til at angiveforskelle i livsopfattelse, kunne man næsten sige. Her bliveroversætteren bet. For til hvilken dialekt skulle jeg oversætte?Til vestjysk? Til bornholmsk? Hvordan skulle det i så faldnoteres? For slet ikke at tale om at vi i Danmark nu om stun-der ofte opfatter brug af dialekt som lettere komisk. Jeg harsøgt at kompensere i ordvalget og ved at bruge en lidt gammel-dags udtryksmåde. Men den samme nuancering som SelmaLagerlöfs brug af dialekt giver, har jeg ikke kunnet bibringemine danske oversættelser. De gamle oversættelser bruger hel-ler ikke danske dialekter.

142

anne marie bjerg


At bruge sin fantasi

Da min nyoversættelse af Mårbacka I-III, dvs. af både Mår -backa, Et barns erindringer og Dagbog, udkom i 2003, blevværket godt modtaget både af kritikere og læsere. For mig vardet et stort og interessant arbejde at stifte bekendtskab i øjen-og arbejdshøjde med Selma Lagerlöfs treleddede erindrings-værk og iagttage hvordan forfatteren forholder sig til sin hoved -person, Selma L.: i bind 1 fortælles der i tredje person og præ-teritum; i bind 2 i første person og præsens; og i bind 3 møderlæseren en fingeret første person i dagbogens fiktive præsens.Hovedpersonen bliver mere og mere præsent og sam tidig mereog mere fiktiv. Her bygger en virtuos og raffineret forfattermy ten om sit liv op! Noget andet som slog mig, var hvordandet lykkes Selma Lagerlöf at få sagt så meget mellem linjernei den hengivent loyale beretning om familien; man aner af -grunde af ulykke og fortvivlelse i de sammenbidt positive frem-stillinger af for eksempel faderen og af familien i Karlstad.

En væsentlig del af en oversætters arbejde er at bruge sinfantasi! Blandt andet til at forestille sig hver eneste konkretedetalje der skildres, og Selma Lagerlöf er altid konkret og præ-cis. Den i fantasien opståede forestilling om den skildrede vir-kelighed skal ned i bevidsthedens ordløse rum og derfra duk -ke frem, formuleret på oversætterens eget sprog. Ud fra densvenske tekst, naturligvis, men også ud fra den lille tegningover det gamle Mårbacka som bogen indeholder, levede jegmig så ledes ind i hvordan der må have været i de trange rummed lyde og lugte: frem for alt stilheden, kun afbrudt af lyden

143


Omslagsbilledet til nyoversættelsen ved Anne MarieBjerg af Mårbacka Erindringer I-III fra 2003. SelmaLagerlöfs forfatterskab der alltid har været læst og elsketi Danmark, er i de seneste år blevet genstand for ny inte-resse. (Återges med tillstånd av Gyldendal).


af strikke pinde og uret der tikker, gyngestolens knirken og lyde-ne udenfor af tunge træskotrin. Og den beklumrede luft i løjt-nant Lagerlöfs kontor ved vintertide af gammelt træ og brænd-eild og våd uld.

Min nyoversættelse af Mårbacka udkom i 2003. Siden harjeg oversat Hr. Arnes penge, 2004 (1904). I denne fortælling såjeg det som en af opgaverne at bibeholde tekstens mange trækaf folkevisesprog.

I 2005 udkom Nils Holgerssons forunderlige rejse gennemSverige (1906–1907). Denne oversættelse krævede megen læs-ning og oplysning om faktiske forhold, men igen kom mit første -håndskendskab til dele af Sverige mig til gode. Og Selma Lager -löfs konsekvente undgåelse af fremmedord har jeg over holdti min oversættelse. I 2006 kom min nyoversættelse af En herre-gårdshistorie (1899), hvor jeg lagde et stort arbejde i på danskat finde de rette ækvivalenter til forfatterens forskellige ud trykfor galskab og vanvid. Jeg ville ligesom Selma Lagerlöf undgåen klinisk psykologiterminologi.

Min fornemste opgave som oversætter er ikke at foretageen litterær tolkning af værkerne. Det arbejde overlader jeg tilkritikere og historikere. Min tolkning ligger i mit valg af ord.For ligesom forfatteren vil jeg som oversætter tages på ordet.

Den svenske og den danske Jerusalem

Til brug for alle mine nyoversættelser af Selma Lagerlöfs vær -ker har jeg af Gyldendal fået udleveret de udgaver af værkernesom Bonniers har overdraget Gyldendal. Med en undtagelse:

145



Jerusalem. I det tilfælde havde den danske kritiker HenrikWivel rådet Gyldendal til at bruge den første version af roma-nen og ikke den omskrevne udgave fra 1909.

Det lykkedes mig at finde en fin lille tobindsudgave af ”sjät-te upplagan” fra 1908 i et antikvariat i Falun i 1996, og det erdenne udgave med den gamle retskrivning og uden senere re -digering, jeg oversatte efter.

Da jeg i 2002 læste Vivi Edströms biografi Livets vågspel også hendes vurdering af de to udgaver af romanen, blev jeg glad,for den stemte i høj grad overens med min egen opfattelse ogmening. Der er i den omskrevne 2. del gået ideologi og pæda-gogik i fortællingen på bekostning af menneskeskildring og afdet som Vivi Edström kalder ”den spänningsfyllda atmosfär.”

Det vil altså sige at vi på dansk, både i den første oversæt-telse af Ida-Falbe Hansen og Elisabeth Grundtvig og i min ny -oversættelse, følger den oprindelige version af teksten.

Den svenske og den danske Jerusalem er to forskellige tekster!Bille Augusts filmatisering (1996) af romanen fulgte, så jeg,

den svenske omskrevne udgave fra 1909.

Den svenske og den danske Gösta Berlings saga

Mere intrikat er det med forholdet mellem den gamle danskeoversættelse fra 1892 af Gösta Berlings saga, og min ny over -sæt telse fra 1998.

Jeg fik af Gyldendal overdraget Bonniers udgave fra 1989 atoversætte efter. Da jeg var færdig med min egen oversættelse,sammenlignede jeg lidt med den gamle og fandt at der var tem -

146

anne marie bjerg


melig mange divergenser mellem den gamle og min egen; ogher taler jeg ikke om retskrivning, ordvalg eller stil. Men minegen oversættelse måtte nødvendigvis foretages efter den nu -gældende/nuværende svenske udgave, for jeg kunne jo ikkespørge forfatteren selv! Jeg kunne ikke sådan som jeg gør medde nulevende svenske forfattere hvis værker jeg oversætter,skrive og spørge. Netop det gjorde Ida Falbe-Hansen og Elisa -beth Grundtvig, sådan som det fremgår af deres brevvekslingmed Selma Lagerlöf.

For min forsigtige, forløbige bedømmelse ændrer forskel-lene ikke noget ved værket som helhed. Omfanget er stort setdet samme. Hvad der er lagt til og hvad der er trukket fra, ersmåjusteringer i retning af stramninger i hændelsesforløbet,understregning af pointer; enkelte forklaringer og beskrivel-ser er strøget, andre tilføjet. Hvordan disse afvigelser mellemtekst og oversættelse skal vurderes fra en litterær, en stilistiskeller en tekstkritiske vinkel, er det ikke min opgave at vurdere.Alle divergenserne har jeg omhyggeligt noteret til eventuelbrug for udgiverne af den videnskabelige udgave af Selma La -gerlöfs værker.

Det kunne være interessant at få undersøgt nøjere hvilke afdisse ændringer der er foretaget efter de to danske oversæt-teres forslag og med Selma Lagerlöfs godkendelse, og hvilkeændringer der må tilskrives Selma Lagerlöfs egne tekstænd-ringer i den senere udgave af Gösta Berlings saga som jeg haroversat efter. Eller om Selma Lagerlöf selv har foretaget dem,eller i det mindste nogle af dem, med et dansk publikum for øje?Ligesom det er tilfældet med Jerusalem kan man konstatere

147



at der er store forskelle mellem de forskellige udgaver, og atvi i Sverige og Danmark ikke har læst helt det samme værk!

Den gamle danske oversættelse af Gösta Berlings saga harlevet sit liv og været elsket; den ny oversættelse – der jo sva-rer nøjagtigt til senere udgaver af den svenske tekst – har detlæsende publikum også taget til sig, og ingen har henvendt sigtil forlaget eller til mig med bemærkninger om forskellene.

Videre læsning:

Ida Falbe-Hansens og Elisabeth Grundtvigs brevveksling med SelmaLagerlöf i: Brev I–II, utg. av Ying Toijer-Nils son, Selma La ger löf-säll-skapet, 1967 og 1969.

Erik Skyum-Nielsen, Den oversatte klassiker, Museum Tusculanums For-lag 1997.

Anne Marie Bjerg, ”Munter dans i trefjerdedelstakt” i Nordisk Tidskrift,häfte 1, 2004. Den artikel indgår, i noget omarbejdet form, i:

Anne Marie Bjerg, På dansk ved – Et essay om litterær oversættelse,Bindslev 2007.

Henrik Wivel, Snedronningen, en litterær biografi, 2. reviderede udgave,Gyldendal 2005.

En närmare undersökning visar att det stora flertalet av de skillnadersom Bjerg påvisat mellan den första danska översättningen och densvenska upplaga från 1989, vilken hon använde för sin nyöversättning,är ändringar som Lagerlöf själv gjorde mellan den första editionen avGösta Berlings saga från 1891 och editionen i Skrifter från 1933. Dessaändringar återfinns alltså i Bonniers upplaga från 1989. (Redaktörensanmärkning).

148

anne marie bjerg


Sture Allén (f. 1928), språkforskare,professor emeritus vidGöteborgs universitet,invald i Svenska Aka -demien 1980 och dessständige sekreterare1986–1999

När Selma Lagerlöf tilldeladesNobelpriset i litteratur 1909, så var det ”på grund av den ädlaidealitet, den fantasiens rikedomoch den framställningens själfull-het, som prägla hennes diktning”.Motiveringen speglar hållningen i en miljö, där man fann sig för an -låten att särskilt framhäva des saaspekter på hennes rika författar-skap.

Åttiofem år senare fick Kenza -buro Oe priset. I sin Nobelföre -läs ning underströk han den storabetydelse Selma Lagerlöf hadehaft för honom, inte minst ge nomberättelsen om Nils Holgers son.

I yngre år hade han rentav lektmed tanken att kanske en gånglikt Nils förstå fåglarnas språk för att sedan kunna ta vid som en ny människa. Oe kände sigrenad och upplyft av boken ochdess språk.

Inget under att Selma Lagerlöfär den utan jämförelse mest lästahär i landet av alla Nobelpris -tagare. Jag erkänner gärna, att jag själv tillhör dem som hållerSel mas gryta kokande.

Jesper Svenbro(f. 1944), poet och lit-teraturforskare inrik-tad på antikens littera-tur, invald i SvenskaAkademien 2006

Till Lennart af Petersens Rom-fotografier från 1949 skrev jag ettantal fristående texter som komut 2004 under titeln Ljuset och

149


foto ulla montan

foto cato lein


rummet. En av dem utreder i de -talj — och på ett sätt som jag intekan göra här — hur Selma Lager -löfs Antikrists mirakler kom attspela rollen av osynligt strukture -rande kraft för min poesi, i synner -het för min diktsamling Vid budetatt Santo Bambino di Aracœli slut-ligen stulits av maffian från 1996och inleds med en deklaration ommin ”tacksamhetsskuld till SelmaLagerlöf”, som i texten ges ”enframträdande plats, därför attberättelsen om den kan läsas somen metafor för vårt förhållandetill Staden.” Avslutningsvis heterdet om romanens ideologiskabud skap: ”När jag började läsaAntikrists mirakler på femtiotalethade jag bara begränsade möjlig-heter att i boken uppfatta ettsådant budskap. Men någonting i romanen måste ha gjort ett såstarkt intryck på mig, att jag fleradecennier senare drogs till denutan att vara medveten om varför.Drogs till den och omedvetetupprepade åtminstone ett av desscentrala tankemönster.

Och det är i den meningen somberättelsen om min skuld tillSelma Lagerlöf utgör ’en metaforför vårt förhållande till Rom’,

som jag inledningsvis gjorde gäl-lande.”

Jag har med andra bott i SelmaLagerlöfs författarskap som i enstad, som i den storslagnaste avstäder!

BirgittaStenberg(f. 1932), författare och konstnär

Selma Lagerlöf slog ner i mig somen blixt, en röst från ovan, när jagpå 70-talet i mammas bibliotekhittade Troll och människor, no vel-ler skrivna mellan 1905 och 1919.

Den första berättelsen handlarom Magister Frykstedt, en ungpräststuderande. Han var en bril-jant sällskapsmänniska som ty -värr gjorde sig omöjlig genom attsupa sig sanslös. Lagerlöf berättarhär om hur hon byggde sin GöstaBerling på hans gestalt.

Detta tog loven av min tvekanatt själv beskriva ett ungt geni på samma sätt, poeten och narko -manen Paul Andersson. Skillnadenvar att jag avsåg skriva en själv-

150


foto cato lein


biografisk bok, varför jag intekunde bygga en annan gestaltkring hans öde.

Här såg jag nu hur Selmas här-liga beskrivning av Kalle Fryk -stedt klart visar upp hans identi-tet. Det befriade mig från mintvekan och jag började skriva omPauls och mitt liv i Kärlek i Euro -pa, den första boken av hittillsfem i den självbiografiska serien.

Agneta Pleijel (f. 1940) författare

Att det över huvud taget funnitsett fenomen som Selma Lagerlöf– författare, kvinna, självsäker,känslig, klok, modig, innovativ – i svensk litteratur är en gåva. Närhon styrdes av ”innervarelsen”,

som hon kallade sin genius, flö -dade fantasin. Då var hon störreän sin vardagsperson. Hon stod i kontakt med ett uråldrigt minneoch med många andra medvetan-den. Hon kunde då skriva utanatt hämmas av annat som andra i hennes situation lät sig snärjasav (kön, sociala regler, sin hälta,andras avund, rädslan för hybris).Hennes förbund med innervarel-sen tänker jag ofta på när jagskriver. Hon vågade vara grym i skrivandet, obarmhärtig, avslö-jande. Gör som Selma, gå direktpå det väsentliga, uppmanar jagmig. Hon är för mig en skrivan-dets mor. Sådana är det ännu ontom för kvinnliga författare. Sär -skilt beundransvärt i hennes män -niskoskildring är att hon var såklar över sina egna projektioner(i motsats till vissa andra storaförfattare, Strindberg inräknad)och därför kunde skriva med äktakärlek.

151


foto ulla montan


Summaries

Selma Lagerlöf’s collection in the National Library of Swedenby Ann-Charlotte Knochenhauer

The Lagerlöf collection is one of the most important manuscript col-lections at KB, the National Library of Sweden. It covers about 70 shelfmetres, and primarily consists of letters and manuscripts. The mainpart of the collection is a bequest from the Mår backa Foundation. Inher will drawn up in 1933, Selma Lagerlöf stipulated that her manu-scripts and letters should be deposited at KB.

In April 1940, shortly after Lagerlöf’s death, librarian (and distantrelative) Nils Afzelius was asked to arrange her literary legacy. To thesound of gunfire from across the Norwegian border, he put the bundlesof papers at Mårbacka in order. Later on that same year the paperswere transferred to the library.

The collection includes about 40,000 letters to Lagerlöf from all sortsof people: friends, relatives and colleagues as well as people in need.The letters re flect social and economic conditions in the first few de -cades of the 20th century.

The Lagerlöf manuscripts at KB illustrate the author’s production ofliterature. They mainly con sist of preliminary work, which enables usto follow her thoughts and intentions. One of the most precious items isthe manuscript of The Story of Gösta Berling, which the library acquiredin 1935.

152


Selma Lagerlöf’s life before her debutby Lisbeth Stenberg

Selma Lagerlöf’s childhood in the province of Värmland in west Swedenwas part of 19th century salon culture. Female friends and playfulwriting nourished her creativity. But clouds gathered over her home,Mårbacka, in her late teenage years and she felt in creas ingly confined.Many of her un published poems in the Nation al Library of Sweden’scollections show that she wrote very varied poetry; the manuscriptsinclude both wild jokes and sensitive love poems.

Aged 23, Selma Lagerlöf started teacher training—against her father’swishes. During these studies in Stockholm in 1882– 1885, and the fol-lowing years when she worked as a teacher in Lands krona in south-west Swe den, she received significant support from female friends andpioneers in the women’s movement. She wrote many sonnets—to fel-low teacher-training students and teachers—and more than 60 wereabout theatre performances that she had attended. Some of her theatresonnets were published in Dagny, the journal of the Fredrika BremerAssociation (a gender equality association), in 1886. Selma Lagerlöf’scontact with Sophie Adlersparre, the editor, encouraged Lagerlöf tostart writing prose. When Idun, a Swe d ish weekly magazine for women,advertised a serial story compe tition in 1890, Lagerlöf submitted fivechapters of The Story of Gösta Berling. She won. When the whole bookwas published, it received poor reviews from leading male critics.Lagerlöf’s real successes came after several difficult years.

Selma Lagerlöf the travellerby Ying Toijer-Nilsson

With Sophie Elkan, a widely travelled fellow author, Selma Lagerlöfem barked on several long trips, which were significant to her writing

153

summaries


and in the long term led to books such as Miracles of Antichrist, Jerusa -lem and The Wonderful Adventures of Nils. In her letters—above allthose to her mother—Selma Lagerlöf often wrote long and lively ac -counts of the travelling companions’ combined sightseeing and studytrips to Italy, Egypt, the Holy Land and the far north of Sweden. Theywere resilient travellers who did not shun hardships. They did not justtravel by train, Mediterranean steamships and river boats, but also byhorse-drawn carriages, camel, sedan chairs and donkey. Reading herletters you can sometimes follow extremely closely how she trans-formed experiences from these trips into fiction. This is particularlyclear in the second part of Jerusalem, which is somewhat of a docu-mentary novel about families from Nås in Dalarna Province who emi-grated to the Holy Land with a religious movement.

The political side of Selma Lagerlöfby Jenny Bergenmar

Selma Lagerlöf made her debut as a writer in the 1890s, at a time whenneo-romanticism started to replace the realistic and political prose ofthe 1880s. But it would be wrong to therefore regard Selma Lagerlöf asa non-political author. Two major issues—the right to vote and peace—permeate her writing. The political side of Lagerlöf is particularly notice-able in the relatively unknown texts that she published in magazines andnewspapers. In 1908 she wrote a satirical reply to the pronouncement byconservative author Annie Åkerhielm about the de ficient political matu-rity of women. In 1911 she made her famous speech about home andgovernment at the women’s inter national voting rights conference, inwhich she argued that it would be best for the nation if women gainedthe opportunity to use their unique competence in public and not just inthe home. During the First and Second World Wars, Lagerlöf becamein volved in helping those in need. She actively opposed Nazism by sup-porting Jewish refugees. This caused outrage in Ger many, where she

154

summaries


was regarded as part of their “Blut und Boden” (blood and soil) litera-ture. Selma Lager löf thereby ceased to be Germany’s favourite Nordicfemale author, and for the rest of her life she felt watched by the Nazis.

Selma Lagerlöf and the Nobel Prizeby Birgitta Holm

When Selma Lagerlöf was awarded the Nobel Prize in 1909 she wasalready well-known outside of Sweden. Yet it took longer than neces-sary for her to become a Nobel Laureate due to a negative review, byCarl David af Wirsén, the Swedish Academy’s Perma nent Secretary, ofThe Story of Gösta Berling. Dramatic years followed, both inside the Acad -emy where the pressure in favour of Selma Lagerlöf grew stronger eachyear, and in her own life where the Mårbacka estate, which she hadrecently repurchased, ate up a lot of money. The most drama was seenin 1908, ending in the compromise of selecting Rudolf Eucken, theGerman philosopher—a laureate who did not increase the status of theSwedish Academy. When at last the decision was made to award theprize to Selma Lagerlöf, it was generally very well-received, both inSweden and abroad. In Germany the emphasis was placed on the wayshe described her rural native county, in France on the exoticism of thefar North and the unassuming manner of this modest female writer.Her laureate speech in Stockholm took the world by storm. The grandfeast arranged by Swedish women to celebrate the first ever womanlaureate in literature was also important to the women’s movement.

The general public write to Selma Lagerlöfby Maria Karlsson

This article offers an introduction to the more than 40,000 letters thatSelma Lagerlöf received from the public. They are kept in the archives

155

summaries


at the National Library of Sweden in Stockholm. The collection is ofunusual size and contains letters from the Swedish public, but alsothousands of letters from abroad. Since literacy in Sweden was nearly100 per cent at the time, the collection is of unique diversity.

Many letters—especially the ones written after Selma Lagerlöf wasawarded the Nobel Prize— are from people seeking financial support.Selma Lagerlöf was very generous and rumours spread of her empathyand will to help. The philanthropic movement at the time, experiencesof poverty around her, and the content of her books may have influ-enced her to make donations.

There is also a wide range of letters concerning other subjects be -sides money: celebrations, requests for advice in every possible matter,artists asking for guidance and so on. The substantial number of letterscontaining spontaneous responses to Lager löf’s works are of specialinterest. Finally the article covers the many thousands of letters fromchildren; these letters are also stored in the archives of the NationalLibrary. They are from individual children as well as from school-classes.

Selma Lagerlöf and filmby Victor Sjöström

This article was published for the first time in 1941 and appears here ina somewhat abridged version. In the article, Victor Sjöström (1879–1960), a well-known Swedish film director, talks about his cooperationwith Selma Lagerlöf. Victor Sjöström and Mauritz Stiller were crucialto the successes of Swedish silent films, not least internationally.

Victor Sjöström talks about his first meeting with Selma Lagerlöfand says that Lagerlöf’s great interest in the new medium of film gavefilm prestige. The Girl from the March Croft in 1917 was their first jointproject. Sjöström subsequently made two films based on Lagerlöf’sJerusalem.

156

summaries


On Lagerlöf’s advice he then left the rustic tales and started workingon the novel The Phantom Carriage, a story from the slum area in thelittle town of Lands krona. Sjöström quotes from letters that show howLagerlöf gave him detailed help in finding the theatrical solutions thatmade the film adaptation technically ground-breaking and an impor-tant work in international film history.

Danish translations of Selma Lagerlöf’s workby Anne Marie Bjerg

The trilogy The Ring of the Löwen skölds constituted the start of my workon new translations of Selma Lagerlöf’s most significant works. Virtu -ally all were already available in Danish in contemporary translations.But classics should be retranslated from time to time to ensure theirinclusion in the literary canon of the target country.

As the starting point for my translations, I set myself the task of trans -lating the texts into a kind of “timeless Danish”, in other words not in -to modern jargon, and not into a pastiche.

I received the editions of Lager löf’s work that Bonniers published viaGyldendal to use for all my translations. With one exception: Jerusalem.In Danish, both in the first translation by Ida-Falbe Hansen and Elisa -beth Grundt vig and in my new translation, we adhere to the originalversion of the novel and not the rewritten version published in 1909.

The relationship between the old 1892 Danish translation of The Storyof Gösta Berling published in 1891 and my new translation is more com-plicated. The publishers Gyldendal gave me the Bonniers edition dated1989 as the basis for my translation. There are major noticeable differ-ences between the different editions, and the new translation accu-rately follows later editions of the Swedish text.

translation Wendy Davies

157

summaries


Författarpresentationer

Anna Nordlund (f. 1966) är FD i litteraturvetenskap och verksam somforskare vid Uppsala universitet. Hennes doktorsavhandling Selma La -gerlöfs underbara resa genom den svenska litteraturhistorien 1891–1996gavs ut år 2005. Hon har därefter gett ut boken Litteraturvetenskap liganalys genom hundra år – åtta sätt att läsa Gösta Berlings saga. AnnaNordlund deltar också i det projekt som förbereder en framtida veten-skaplig utgivning av Selma Lagerlöfs samlade verk (projekt SLSV).

Ann-Charlotte Knochenhauer (f. 1960) är bibliotekarie i Kungl. bib-lioteket och verksam inom Enheten för handskrifter, kartor och bilder.Sedan 2003 har hon ett särskilt ansvar för Selma Lagerlöfs samling.Hon är också KB:s representant i projekt SLSV.

Lisbeth Stenberg (f. 1948) är FD i litteraturvetenskap och verksam somforskare vid Göteborgs universitet. Hennes doktorsavhandling Engenialisk lek. Kritik och överskridande i Selma Lagerlöfs tidiga författar-skap lades fram år 2001. Hon utkommer snart med boken I kärlekensnamn. Människosynen, den nya kvinnan och framtidens samhälle i femlitteraturdebatter 1881–1909, där den tidiga kvinnorörelsens idéer ochLagerlöfs betydelse för rösträttsrörelsen behandlas. Stenberg är styrelse-ledamot i Selma Lagerlöf-sällskapet. Hon deltar också i projekt SLSV.

Ying Toijer-Nilsson (f. 1924) är FL i litteraturvetenskap och utnämndestill hedersdoktor för sin forskning år 1993. Hon har redigerat en raduppmärksammade volymer av Selma Lagerlöfs brev. Hon har också gett

158


ut Selma Lagerlöfs dockteaterspel och flera böcker inom barnlitteratur -forskning. År 2002 tilldelades hon Mårbackapriset för sina in satser somLagerlöfforskare. Vid sidan av sin forskning har hon varit verksam somjournalist och hon skriver regelbundet kulturartiklar i Svenska Dag bladet.

Jenny Bergenmar (f. 1973) är FD i litteraturvetenskap och verksam somforskare vid Göteborgs universitet. Hennes doktorsavhandling För vilda -de hjärtan. Livets estetik och berättandets etik i Selma Lagerlöfs Gösta Ber -lings saga gavs ut år 2003. Hon har också skrivit en rad artiklar om La -gerlöfs författarskap och arbetar för närvarande i det av Riks bankensJubileumsfond finansierade projektet ”Läsarnas Lagerlöf. All män he -tens brev till Selma Lagerlöf 1891 –1940” tillsammans med Maria Karls -son. Bergenmar deltar också i projekt SLSV.

Birgitta Holm (f. 1936) är professor eremitus i litteraturvetenskap. Honutgav år 1984 den uppmärksammade boken Sel ma Lagerlöf och ur -sprungets roman där nya sätt att studera verkningskraften i Lagerlöfsförfattarskap lanserades. Författarskapet har också studerats i en radar tiklar. Holm har varit verksam som forskare vid bl.a. Umeå och Upp -sala universitet och hon har gett ut ett antal böcker och essäsamlingarsåsom Fredrika Bremer och den borgerliga romanens födelse (1979), SaraLidman i liv och text (1998), Tusen år av ögonblick. Från den heliga Bir -gitta till den syndiga (2002) och senast författarskapsmonografin Vic -toria Benedictsson (2007).

Maria Karlsson (f. 1964) är FD i litteraturvetenskap och verksam somforskare vid Uppsala universitet. Hennes doktorsavhandling Känslansröst. Det melodramatiska i Selma Lagerlöfs romankonst gavs ut år 2002och hon har också skrivit flera artiklar om Selma Lagerlöfs författar-skap. Hon är styrelseledamot i Selma Lagerlöf-sällskapet och arbetar förnärvarande i det av Riksbankens Jubileumsfond finansierade projektet”Lä sar nas Lagerlöf. Allmänhetens brev till Selma Lagerlöf 1891–1940”tillsammans med Jenny Bergenmar. Karlsson deltar också i projekt SLSV.

159

författarpresentationer


Victor Sjöström (1879 –1960) var en av Sveriges mest välkända filmregis-sörer och skådespelare. Han bidrog tillsammans med Mauritz Stillertill den svenska stumfilmens guldålder och internationella framgångarmed flera filmer baserade på Selma Lagerlöfs verk. Mellan åren 1923och 1930 var han verksam i Hollywood. Tillbaka i Sverige verkade hanfrämst som skådespelare och konstnärlig ledare för Svensk Film indu -stri. Sin sista stora insats gjorde han som Isak Borg i Ingmar BergmansSmultronstället (1957).

Anne Marie Bjerg (f. 1937) är verksam i Danmark som författare ochsom översättare från svenska och engelska. Hon har nyöversatt fler -talet av Selma Lagerlöfs verk, vilket bidragit till ett nyväckt intresse förLagerlöfs författarskap i Danmark. Hon har också översatt en rad mo -derna svenska författare som Sun Axelsson, Kerstin Ekman, Theo dorKallifatides, Agneta Pleijel och Göran Tunström.

författarpresentationer


Selma.skarp version MS:Layout 1 · 2011-02-14 · Selma.skarp_version_MS:Layout 1 08-02-28 22.44...

Documents

Transcript of Selma.skarp version MS:Layout 1 · 2011-02-14 · Selma.skarp_version_MS:Layout 1 08-02-28 22.44...