Science Faculty Magazine nr 2 2013

Varje bil blir snart egen mätstation

SCIENCE FACULTYMAGAZINE

DE MYSTISKA

MOLNENS HEMLIGHETERAtmosfärsforskare studerar moln och partiklar i luften för att kunna lösa klimatgåtan

Nr 2 2013 Naturvetenskapliga fakulteten

Utfall

Ny konst med gammalt hantverk

2 science faculty magazine december 2013

Science Faculty Magazine är ett magasin för alla som är intresserade av Göteborgs universitet och i synnerhet den verksamhet som sker vid naturvetenskapliga fakulteten.

ReDaKtÖR Camilla Persson 031786 9869 [email protected]

ReDaKtiOnCarina EliassonRobert KarlssonTanja Thompson

ansVaRig utgiVaReAnnChristin Thor

gRafisK fORm & layOutCamilla Persson & Erika Hoff

OmslagMattias Hallquist, Jan Pettersson och Erik Thomson Foto: Malin Arnesson

aDRessFakultetskansliet för naturvetenskapGöteborgs universitetBox 460405 30 GöteborgEpost: [email protected]

uPPlaga5 000 exemplar

tRycKTMG Tabergs

PRenumeReRaGå in på www.science.gu.se/magazine för att anmäla att du vill prenumerera på magasinet. Du kan välja om du vill ha det tryckt eller i digital form.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE

DEKANUS INLEDER

samarbete över gränserVälkomna till en inblick i verksamheten vid natur-vetenskapliga fakulteten. Science Faculty Magazine riktar sig till en bred målgrupp, alltifrån alumner vid fakulteten och personal till näringsidkare, myndighe-ter och politiker med intresse för naturvetenskap och matematik.

I det här numret kan ni läsa om FN:s klimatrapport, hudallergier, forskningsfartyg, gobelänger och grundläggande naturvetenskaper. Vår fakultet har starka tematiska områden med tvärvetenskapliga samarbeten både inom och utanför fakulteten. Parallellt satsar vi på att utveckla den nödvändiga basen i de grundläggande vetenskaperna.

BEhovET Av BådE djup och bredd möter vi i de mystiska molnens hemligheter. Grundläggande frågeställningar kring molnbildning och isbildning i atmosfären är fortfarande obesvarade, och forskning om miljöfaktorer och klimatpåverkan kräver därför ämnesövergripande arbetssätt. Teoriutveckling och modellering går hand i hand med empirisk klimatmätning och labbförsök. I slutänden skapas kunskap med betydelse för människors klimat och hälsa.

ForSkArE vId FAkULTETEN har aktivt deltagit i arbetet med FNs klimatrapport. Människan är huvudorsaken till klimatuppvärmningen, men ändå händer ingenting på central politisk nivå, kan vi läsa i detta nummer av magasinet. Det blir uppenbart att både natur och samhällsvetenskaperna måste samverka för att skapa kunskap och förståelse för vad som kan och behöver göras. Inom våra marina och miljövetenskapliga verksamheter är denna samverkan idag en självklar utgångspunkt.

ALLErGIEr oCh hUdCANCEr ökar i samhället och forskningen visar idag unika resultat av stor betydelse för såväl diagnostik av hudåkommor som regelverk kring allergena produkter. Även här är det viktigt att arbeta tillsammans och utnyttja universitetets bredd för att gå från grundläggande mekanismer till effekt på människa. Här har också samverkan mellan vårt universitet, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Chalmers och näringsliv gynnat verksam

Elisabet Ahlberg, dekan Ola Wetterberg, prodekan

Skogaryd unik forsknings-station för ekosystemstudier 44

30 De forskar på transport i växternas kloroplaster

23Tema Nobelpris: Läs mer om årets pris i fysik och kemi

8 Han är journalisten från England som valde Göteborg

heterna och skapat broar där olika kompetenser möts med spännande resultat som följd.

ÄvEN IdéhISTorIkErN SvenEric Liedman drömmer om ett förenande av skilda vetenskapsgrenar i ett samlande perspektiv på människan och hennes utveckling. Han reflekterar över de förenklade bilder humanister och naturvetare alltför ofta har av varandra. Den kritiska udden riktas här framförallt mot de egna kollegorna inom humaniora, men tvärvetenskap är inte lätt när man ofta måste börja på de mest grundläggande plan. En viktig fråga vi naturvetare behöver ställa oss: Är naturvetenskapen kontextuell och vad betyder det i så fall för vår verksamhet?

FANTASTISkA koNSTNÄrLIGA uttryck hittar vi hos Annika Ekdal som med utgångspunkt i sin konst för in nya aspekter i hantverksutbildning och hantverksforskning, och uppmuntrar studenterna att tänka i nya banor. För Annika är vävandet också en teknisk utmaning och laboration i en gammal och traditionstyngd uttrycksform. Den tekniska och naturvetenskapliga aspekten i kulturarvsobjekten blir själva fokus i konservatorns arbete. Lotta Möller har fått chansen att under sin utbildning praktisera på ett av de främsta naturvetenskapliga kulturarvslaboratorierna i Rom. Den kopplingen mellan praktik, teori, tillämpning och grundvetenskaper är en kvalitet som vi vill se i våra utbildningar.

Mycket mer finns att läsa i magasinet och vi önskar er en god reflekterande läsning.


En del av verket Definitely gold där Annika Ekdahl bejakar allt hon genom åren tyckt varit vackert.

science faculty magazine december 2013 5

Varje konStVerk en underSökning

Vi träffas på Abecita konstmuseum i Borås. Det bankas och spikas

runtomkring oss. Elva stora gobelänger ska upp inför vernissagen på Annika Ekdahls utställning Gobelänger där urval från en tjugoårig produktion visas upp. Utställningen är en följd av att Annika Ekdahl i början av november tilldelades The Nordic Award in Textiles, Europas största textilpris, för sina storslagna gobelänger och för att hon ger nytt liv åt en historisk textilgenre.

Annika Ekdahl guidar mig fram till konstverket Parkteatern, en nio kvadratmeter stor gobeläng i varma färger, som visar fyrtioåtta figurer och människor som möts i en park. Alla är utklädda med olika partyattribut. En gäst har en semla i sin hand. I mitten syns en uppstoppad hare. Konstverket är detaljrikt och har inslag av ornamenterade slingor i guld.

– Jag brukar ha ett konstnärligt uppsåt med varje sådant här verk, som kanske tar ett par år att genomföra, men också en mer formell undersökning. I det här fallet ville jag ta reda på hur mycket detaljer och hur små detaljer jag kan stoppa in i en nio kvadratmeter stor yta utan att verket visuellt kapsejsar, säger Annika Ekdahl.

Hon ville också undersöka hur lågupplöst det går att göra en bild så att den fortfarande går att läsa av. Semlan är bara 810 varp trådar bred, men ändå fullt synlig i bilden.

annika ekdahl är textilkonstnären som använder gobelängteknik i sitt konstnärliga uttryck. sedan årsskiftet är hon gästprofessor i kulturvård vid göteborgs universitet.– mitt uppdrag, att som praktiker undersöka gobelängtekniken som kultur-hantverk och konst, är högst väsentligt och inspirerande, säger annika ekdahl.

I de tidigare verken använde Annika Ekdahl akvarell och tempera i förstudierna, men för drygt tio år sedan började hon rita med datorns hjälp. Inför verket Park-teatern använde hon bland annat foton och skissade digitalt.

– Att kunna använda foto öppnade nya möjligheter. Och med datorn fick jag en väldigt pigg medarbetare, som lärt mig mer om färgblandning. Genom att jag kan zooma in maximalt och se hur datorn blandar färger kommer jag ifrån att skapa förutsägbara ytor, säger Annika Ekdahl. Hon pekar på ett mörkt parti i bilden, det ser nästan svart ut men innehåller massor med olika färger om man tittar nära.

ANNIkA EkdAhL hAr på så sätt hittat ett personligt sätt att blanda färger. Den påminner om impressionisternas; går betraktaren nära blir bilden abstrakt med en mängd olika prickar i skilda färger.

När hon var hemma med den första av sina tre söner, i slutet av sjuttiotalet, gick Annika Ekdahl över från målning till textilkonst,


FORSKNING

”en mindre kladdig teknik med småbarn”, konstaterar hon. Hemma är sedan trettio år en renoverad prästgård i byn Kyrkhult i Blekinge.

I bagaget har Annika Ekdahl en masterexamen från HDK där hon dessutom varit adjungerad professor i textilkonst och i december får hon Prins Eugenmedaljen 2013 för framstående konstnärlig verksamhet.

När Annika Ekdahl i slutet av nittiotalet under en resa till Polen besökte de världsberömda Wawelgobelängerna i Krakow förändrade det hennes sätt att arbeta. Den överdådiga dekorationen och färgprakten öppnade intresset för en ny estetik som skilde sig från hennes tidigare gobelänger.

– Det är något med förhållandet till prakten, till detaljrikedomen, till ornamenten och det pretentiösa. Att man vågar vara pretentiös har för min del inneburit att gå upp i format för att också få plats med den här sortens bilder.

GoBELÄNGTEkNIkEN Är MYCkET gammal men Annika Ekdahl anser att tekniken har stor potential och att det finns mycket att uträtta som konstnär och forskare.

– I och med att jag bestämde mig för att det här kulturella arvet inte är en belastning utan snarare ett arkiv, en skatt man kan botanisera i och ur ett konstnärligt perspektiv något man kan förhålla sig ganska fritt till, så kan jag istället göra vad jag vill med det.

I verket Definitely gold bejakar Annika Ekdahl allt hon genom åren tyckt varit vackert från det hon var en liten flicka; bilder hon samlat på, bokmärken hon klistrat in i dagböcker, färgnyanser från tyget hos en favoritklänning. Konstverket innehåller ornamentik i guld och symboliska figurer.

– Det handlar om att bejaka den här sidan hos sig själv. Att tillåta det dekorativa. Det är inte så lätt att komma loss där; att våga vara dekorativ. Gobelängtekniken har hjälpt mig.

TExT OCH FOTO caRina eliassOn

SkinResQU är ett tvärvetenskapligt forskningscenter vid Göteborgs uni

versitet där forskare från Naturvetenskapliga fakulteten, Sahlgrenska akademin och forskare från kemi och bioteknik på Chalmers

Problemen med hudcancer och kontaktal-lergier ökar i samhället. Vid centrum för hudforskning, skinResQu, försöker forskarna förstå vad som händer när huden utsätts för påfrestningar som läkemedel, strålning och kemikalier.

MED HUDEN I CENTRUM


samarbetar kring hudfrågor. Tanken är att det ska vara en mötesplats och stimulera till tvärvetenskapliga frågeställningar om hud. Målet är att kunna hitta bättre diagnostik och behandling av hudcancer och kontaktallergier.

– Från början kallade vi oss för ”Skin Research Network” och det hela fungerade mer som en intresseklubb. Sedan blev vi en forskningsplattform och först för tre år sedan en centrumbildning, säger Marica Ericson, som är forskare och koordinator för SkinResQU.

I januari i år tog hon över ansvaret efter professor AnnTherese Karlberg. Marica Ericson har en bakgrund inom fysik och kemi, och idag leder hon en forskargrupp som inriktar sig på att avbilda huden.

hUdEN BådE SprIdEr och absorberar ljus. Melaninet i hudcellen absorberar ljuset – det är en skyddsmekanism huden har – och genom kollagen i huden sprids ljus. För att få en tredimensionell bild av huden använder Marica Ericsson och hennes forskarkollegor så kallad multifotonmikroskopi. Genom att fotoner från en laser med ultrakorta ljuspulser exciterar hudens molekyler, det vill säga försätter dem i högre energitillstånd, kan hudvävnaden avbildas utan att huden förstörs.

Lasertekniken kan även användas för att diagnosticera hudcancer och för att utforma olika typer av läkemedel, till exempel läkemedelsplåster. Själva tekniken, multifoton mikroskopi, är dyr men utrustningen finns att tillgå vid en infrastrukturfacilitet på Sahlgrenska. Men just nu håller Marica och hennes doktorander på att bygga upp en egen experimentell utrustning med stöd från vetenskapsrådet och pengar forskargruppen nyligen fick från Lundbergstiftelsen.

– Tekniken kan också användas till att förstå varför vissa substanser framkallar allergiska reaktioner medan andra sub

stanser som innehåller samma allergena ämne inte ger någon reaktion. Det vi sett är att hela innehållet, det vill säga de hjälpämnen som finns i exempelvis hudsalvor, påverkar om det allergena ämnet tränger in i huden eller inte.

SkINrESQU hAr flera samarbeten både internationellt och nationellt. Tillsammans med SP i Borås forskar man om kontaktallergier. Screening av kemikalier i huden är ett annat projekt och tillsammans med hudkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset arbetar man med att diagnosticera allergier och hudcancer.

– Genom laserscanningsmikroskopi kan läkare idag undersöka hudtumörer direkt när patienten är på sitt första besök och på plats avgöra om man ska operera eller ej, säger Marica Ericson.

SkinResQU deltar dessutom i flera internationella samarbetsprojekt.

– En utmaning vi står inför är att designa nya läkemedel med inriktning mot huden för att till exempel kunna bemöta antibiotikaresistens och hitta nya sätt att bekämpa bakterier i framtiden. Vi behöver också samarbeta internationellt när det gäller till exempel utveckling av nanomediciner.

TExT & FOTO caRina eliassOn FOTO malin aRnessOn

marica ericson leder centrumbildningen SkinresQU, vars namn har en egen historia.

– Vi tyckte namnet var fyndigt av flera skäl. Tar man c:et från chalmers och sätter ihop det

med GU för Göteborgs universitet och snurrar lite på bokstäverna så ser det ut som QU.


Han har en examen i meteorologi från University of Reading, men valde sedan att lägga naturvetenskapen på

hyllan för att prova på lite andra saker. Efter att ha arbetat på ett skivbolag och jobbat med PR inom filmbranschen har han nu landat i journalistiken. Där kände han att han ville utveckla sina kunskaper inom ett visst ämne.

– Jag valde miljövetenskap eftersom intresset för ämnet växer runt om i världen.

Hösten 2012 flyttade han så till Göteborg och började den tvååriga masterutbildningen. Att det blev just Göteborg berodde på att han besökt staden 2011, och tyckt om staden.

– Göteborg är lagom stort. Du behöver inte planera i tre veckor bara för att gå ut och ta en öl med kompisarna, vilket det kändes som om det behövdes i London. Du kan fortfarande promenera överallt, men samtidigt är staden tillräckligt stor för att dina favoritband ska komma hit och spela. Dessutom är det nära till naturen. En välbalanserad stad.

SkILLNAdErNA MELLAN att studera i Storbritannien och i Sverige är ganska stora, anser Duncan. Framför allt är det mindre stress här, även om han upplever att de lär sig lika mycket. Det finns inte heller någon betygshets på universitetet, eftersom betygskalan

Han är vetenskapsjournalisten som ville fördjupa sina kunskaper och flytta utomlands. Valet föll på göteborg och masterprogrammet i miljövetenskap.– Jag hade fått nog av london, och gillade verkligen sverige och särskilt göteborg. it is a lovely city, säger masterstudenten Duncan geere.

Bytte London mot Göteborg


bara sträcker sig mellan godkänd och väl godkänd.

– Det är mer fokus på att faktiskt få någonting gjort här, till skillnad från att bara få bra betyg. Det är mer avslappnat.

Han upplever också att det finns en större internationell koppling i Sverige, och insikt om att Sverige är en del av Europa och resten av världen. Förra året deltog han till exempel i en fältkurs i Kina. De flesta kurskamrater är svenska, men programmet är internationellt och all undervisning sker på engelska. Det, i kombination med att europeiska studenter inte behöver betala någon avgift för att läsa här, gör Sverige till ett attraktivt alternativ.

– Att det var gratis var en stor anledning till att jag valde Sverige. Jag hade aldrig haft råd att läsa samma sak i Storbritannien som jag gör här, säger Duncan Geere.

pArALLELLT MEd STUdIErNA arbetar han fortfarande som frilansande journalist för tidningar, tidskrifter och webbsajter över hela världen. Att arbeta på distans ser han inte som något problem alls.

– Sverige är ett av de mest uppkopplade länderna i världen. Jag kan sitta var som helst och jobba.

I juni nästa år tar han förhoppningsvis sin masterexamen. Men några planer på att flytta hem till London har han inte.

– Min flickvän planerar att flytta hit från Österrike om några månader, så det vore nog inte så populärt om jag flyttade till Storbritannien. Så vi blir nog kvar ett tag.

TExT camilla PeRssOn FOTO malin aRnessOn

DUNCAN GEERE

Ålder: 29Läser: Masterprogrammet i Environmental ScienceKommer ursprungligen från: StorbritannienKuriosa: Växte upp med en pappa som var diplomat, och bodde i Afrika och Mellanöstern tills han var i tioårsåldern.

Att skydda marina områden från trålning verkar ha gett god effekt. Nu har ett nytt levande korallrev etablerat sig på Västkusten. I samband med ett projekt på uppdrag av Kosterhavets nationalpark upptäckte marinbiologer vid Göteborgs universitet att ett utdött korallrev utanför Väderöarna fått nytt liv. För sex olika områden i Kosterhavets nationalpark råder trålskydd. Forskarna bedömer att det är främst trålningen som förstört det korallrev som nu väckts till liv igen. Marinbiologerna jobbar med fjärrstyrda undervattensfarkoster och kan kontinuerligt följa vad som sker på botten.

ViKtigt VÄRna lOKala tORsKBestÅnDNya genetiska metoder gör det möjligt

att kartlägga olika fiskbestånd. Studier visar att torsk från olika bestånd inte blandar sig i den utsträckning forskarna tidigare trott. Det är insikter som kan användas för att förvalta torsken både på Västkusten och i Östersjön. – Genetiska studier visar att många marina arter är avgränsade på samma sätt som organismer på land, säger Carl André, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

en femteDel aV sVeRiges VÄXtHus-gasutslÄPP uPPmÄRKsammas inte

Mark som tidigare varit torvmark och som dikats för att användas för skogs eller jordbruksproduktion står för tjugo procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Ändå uppmärksammas inte problemet, enligt forskare vid Göteborgs universitet. – Växthusgasutsläppen från tidigare torvmark motsvarar ungefär en femtedel av Sveriges rapporterade utsläpp av växthusgaser. Det är ungefär lika mycket som Sveriges samlade industrisektor släpper ut från användning av energi, säger Åsa Kasimir Klemedtsson, forskare vid institutionen för geovetenskaper.

nytt KORallReV uPPtÄcKt

NYHETER


FN:s vetenskapliga klimatpanel har slagit fast att människan är huvudorsaken till klimatuppvärmningen. – Trots detta händer ingenting på internationell politisk nivå. Men det är bråttom – vi har inte så mycket tid kvar, säger professor Deliang Chen.

Det ligger högar med papper och brev som ska besvaras på hans skrivbord.

Hösten har varit fylld av arbete för Deliang Chen. Han har suttit med i FN:s klimatpanel, IPCC, sedan 2003 och är en av två svenska huvudförfattare till den klimatrapport som presenterades i Stockholm i september.

Till skillnad från när tidigare rapporter lagts fram fanns det denna gång stor acceptans för forskningsresultaten.

– Med tanke på att klimatfrågan varit ute i så många år tycker jag det är fantastiskt att det fortfarande finns ett sådant engagemang, säger Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Göteborgs universitet.

Att intresset fortfarande är stort för klimatfrågan tror han beror på att man på övergripande politisk nivå inte har gjort någonting för att lösa problemen.

I rapporten konstaterar forskarna att det är människans aktivitet som ligger bakom

jordens uppvärmning. Men hur ska man då gå vidare?

– Det här är en global fråga men det finns ingen global regering som kan ta beslut. FN finns, men där gäller konsensus. Alla ska vara med och ha samma syn, så det är svårt att nå resultat. Men det finns andra nivåer som kan fungera; nationell, regional och individuell nivå.

I INdIvIdENS påvErkAN på klimatet finns stor potential för förbättringar, anser Deliang Chen.

– Jag gillar egentligen att köra bil, säger han med ett skratt. Men efter tio års engagemang i IPCC kör jag nästan ingenting, jag går och cyklar på vardagar. Så på sätt och vis har jag förändrat mitt levnadssätt.

Ekonomerna anser att bara skatter kan förändra människors beteende, som till exempel trängselskatt för bilister. Deliang Chen hoppas att det inte stämmer men tror samtidigt att ekonomerna kan ha rätt.

– Men det finns saker vi som privatpersoner kan tänka på som till exempel transporter. I Sverige köper vi en massa grejor från Kina och Indien. Det är billigt, men transporterna innebär att det förbrukas mycket energi och utsläppen från produktionen påverkar jordens klimat


Det handlar om

vår jordför oss alla. Och kanske kan vi begränsa semesterflygningarna till två gånger per år.

På regional nivå gör man ibland mer för klimatet än man gör på nationell nivå. Delstaten Kalifornien och vissa regioner i Kina är mer aktiva än man är nationellt.

– I Sverige lever vi ju faktiskt i en demokrati och borde kunna använda vår möjlighet att utöva inflytande på de politiker vi väljer. Kanske går det också att påverka på ett mer proaktivt sätt genom opinionsbildning, säger Deliang Chen.

hAN FrAMhåLLEr ATT klimatforskningen är ett forskningsfält som inte på något sätt är färdigt. Det finns ett stort spann av framtidsscenarier. Förutsägelserna varierar mellan temperaturökningar på två grader upp till fyra och en halv grad vid nästa sekelskifte, om halten koldioxid i atmosfären fördubblas jämfört med förindustriell tid.

– Vi måste bättre förstå hur klimatändringar påverkar natur och samhälle och hur vi ska göra för att minska, motverka och förebereda oss för konsekvenserna av klimatändringarna.

Hur stor temperaturökningen blir är alltså inte klargjort ännu. Förutsägelserna kan till och med variera från en grad upp till åtta grader. Havet är en annan osäker faktor.

– Med absorberingen av koldioxid kommer havsförsurning och vi forskare måste arbeta med att bättre förstå förändringen och göra säkrare prognoser, säger Deliang Chen.

TExT caRina eliassOn FOTO nasa/nOaa/gsfc/suOmi nPP/ViiRs/nORman KuRing

iPcc-RaPPORten

Den femte stora rapporten från FN:s klimatpanel publiceras i tre delar under 20132014. Drygt 800 forskare och experter från olika länder har ställt samman analys och sammanfattning av kunskapsläget om klimatets förändring. Bland huvudförfattarna finns nio svenskar, tre av dem är från Göteborgs universitet. Förutom Deliang Chen är professorerna Ulf Molau och Thomas Sterner huvudförfattare. Biologen och miljöforskaren Ulf Molau är huvudförfattare till den rapport som presenteras i Japan i mars nästa år och som handlar om analys av klimatförändringarnas påverkan på samhället. Nationalekonomen Thomas Sterner är huvudförfattare till den rapport som presenteras i Benin i april och som handlar om samhällets styrmedel för att förhindra negativ klimatpåverkan.


För gemene man kan moln verka okomplicerade. Vattenånga dunstar och när ångan sedan kyls ner bildas moln som

ibland gör att det regnar eller snöar. Men den som någon gång försökt sig på att spå vädret, vet att det finns stora osäkerheter i meteorologernas prognoser. Moln är svåra att förutspå, och vi har ännu inte svaret på alla frågor kring de processer som sker inuti molnen.

På Göteborgs universitet bedriver flera olika grupper forskning på just moln. En av forskarna är Jan Pettersson, professor i atmosfärsvetenskap. Han studerar, tillsammans med sina kollegor inom ämnet atmosfärsvetenskap, hur ispartiklar bildas i atmosfären. Molndroppar fryser när de kommer i kontakt med luftburna partiklar – så kallade aerosolpartiklar. Partiklarna kan antingen vara av typer som alltid finns i atmosfären, som till

exempel naturligt mineraldamm, men också komma från olika typer av mänskliga utsläpp.

– Hur aerosolpartiklar påverkar moln är en av de största osäkerhetsfaktorerna i dagens klimatmodeller. Molnen kyler jorden och genererar livsviktig nederbörd, och med bättre beskrivningar av moln kan vi göra säkrare prognoser för framtiden.

MEd BÄTTrE kLIMATModELLEr blir det också lättare för politiker att ta rätt beslut i klimatfrågor. Men att beräkna hur moln uppstår och vad som sker inne i moln är svårt.

– Inte ens med dagens datorer går det att simulera allt som händer inuti ett turbulent regnmoln, eftersom skillnaden i skala är för stor – från konvektion i kilometerstor skala som orsakar turbulens till millimeterstora turbulenta virvlar som kastar runt små vattendroppar. Det är helt enkelt för komplicerat och vi måste förenkla, säger Bernhard Mehlig, professor i komplexa system.

Han och hans kollegor studerar hur små partiklar rör sig i turbulenta flöden, till exempel inuti moln. Att luftflöden inuti moln kan bli turbulenta vet väl alla som någon gång råkat ut för turbulens i ett flygplan som flugit

De flesta av oss blickar någon gång upp mot himlen, för att avgöra om det är dags att ta med sig paraplyet eller inte, eller för att beundra molnens olika former. men för forskarna på göteborgs universitet handlar molnstudier om mer än bara så – det handlar om vårt framtida klimat.

De försöker lösa de hemli

Vid mätstationen på risholmen i Göteborgs hamninlopp mäter atmos-färsforskaren erik Thomson och hans kollegor utsläpp från fartygen som passerar, för att se hur de påverkar isbildningen i moln.


genom moln. Bernhard Mehlig berättar att det finns en gammal teori från 1900talets början som säger att man kan snabba på en reaktion genom omrörning. Snabbar turbulensen upp regnbildningen på det här sättet, genom att röra om dropparna och få dem att kollidera?

– När vattendropparna är så stora att de börjar regna ner, så stöter de till varandra och bildar ännu större droppar. Men hur små vattendroppar växer vet vi inte. Turbulens snabbar på kollisionen, men vi saknar en modell för att beskriva hur ofta de stöter ihop.

ForSkArNA kAN INTE heller förklara monsunregnens snabba förlopp, och vill ta reda på varför det kan gå så fort. Beror det

på andra faktorer än de kollisioner mellan droppar som turbulensen skapar? Det slutgiltiga målet är att parametisera

de mikroskopiska processerna, det vill säga att hitta formler som beskriver dem på ett hanterligt sätt.

– Vi måste förstå på en mikroskopisk nivå vad det är som händer. Därför studerar vi dynamiken hos vattendroppar i en kubikcentimeter stor del av molnet, säger Bernhard Mehlig.

AEroSoLEr påvErkAr inte bara moln, utan även luften som vi andas. Luften i Göteborg är inget undantag, där en stor del av utsläppen kommer från trafiken. Luftkvalitet är en viktig fråga, inte minst i de storstadsregioner där trafiksituationen är som sämst, eller där de geografiska förutsättningarna gör att luften stannar kvar i området istället för att spädas ut.

– Det finns stora hälsorisker med dålig luftkvalitet. Runt om i världen är det många som dör en för tidig död på grund av luftföroreningar, säger Jan Pettersson.

De försöker lösa de hemli

På bilden syns (från vänster) erik Thomson, Jan Pettersson och mattias Hallquist.

Professor bernhard mehlig studerar turbulenta aerosoler tillsammans med sina kollegor på institutionen för fysik. Han är också handledare och föreläsare inom masterprogrammet i komplexa system vid Göteborgs universitet och chalmers, där studenterna fördjupar sig i den här typen av frågor. Foto: Johan Wingborg

ghetsfulla molnens gåta


ATMoSFÄrSkEMISTEN Mattias Hallquist studerar bland annat vegetation kopplat till partikelbildning, vilket i sin tur har direkt koppling till vårt klimat. Vegetationen släpper nämligen ut gaser som i atmosfären omvandlas till partiklar.

– En dominerande del av de mindre partiklarna i atmosfären kommer omvandling av gaser i atmosfären, säger Mattias Hallquist.

oM dEN STörSTA delen partiklar kommer från naturliga källor, hur farliga är då de partiklarna som människan släpper ut, till exempel från trafiken? Mycket, enligt Mattias Hallquist. Partiklarna från trafiken kan innehålla mer skadliga ämnen. När det gäller

Hur is bildas i moln är fortfarande en gåta för forskarsamhället. nu har forskaren erik thomson fått ett projektbidrag på 4,3 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att studera just ispartiklar i moln, och hur uppkomsten av dessa påverkas när luftkvaliteten och klimatet förändras.

Moln består av vatten eller is, eller en blandning av de båda. Men för att is ska bildas i ett moln, krävs det att det finns en partikel som påverkar vattendropparna. Hur de här ispartiklarna egentligen bildas inne i molnen vet man ännu inte, och det är något som forskarna i Göteborg nu försöker ta reda på.

ErIk ThoMSoN hAr en doktorsexamen från Yale University i USA, och har sedan tre år tillbaka en postdoktjänst vid institutionen för kemi och molekylärbiologi på Göteborgs universitet. Det projektbidrag för unga forskare som han nu fått från Vetenskapsrådet, gör det möjligt att fortsätta att studera ispartiklar i moln.

– Det är trevligt att få en bekräftelse på att ens arbete värderas högt i forskarsamhället, säger Erik Thomson.

I ETT Av projekten studerar Erik, tillsammans med sina kollegor vid

Göteborgs universitet, hur utsläpp från fartyg påverkar isbildningen i moln. Anledningen till det är den ökade andelen båtar som passerar Arktis och de nordligare breddgraderna. Arktis har ett klimat som gör att mänsklig påverkan i form av olika utsläpp märks mycket tydligare än på andra ställen, vilket skulle kunna medföra att fartygsutsläppen kraftigt påverkar klimatet i Arktis. Mätningarna av utsläpp görs utanför Göteborgs hamn, och projektet är ett samarbete mellan Göteborgs universitet, IVL, Goethe Universität i Franktfurt am Main och CRAICC (Cryosphereatmosphere interactions in a changing Arctic climate), en del av det Nordiska Toppforskningsinitiativet.

TExT camilla PeRssOn FOTO malin aRnessOn

klimatpåverkan så påverkar olika typer av partiklar klimatet på olika sätt. – Partiklar från förbränning såsom från trafiken innehåller en stor del sotpartiklar, vilka kan absorbera ljus medan partiklarna från vegetationen till stor del är genomskinliga och endast reflekterar ljus. En komplikation är dock att partiklar från olika källor interagerar och bildar mycket mer komplexa blandningar med olika klimatpåverkande egenskaper.

En annan sak är hälsoaspekten.– Trafikpartiklarna befinner sig i en miljö

där flest människor vistas. Det är inte lika många som befinner sig i den norrländska granskogen, säger Hallquist.

TExT camilla PeRssOn FOTO malin aRnessOn & JOHan WingBORg

4,3 milJOneR fÖR fORsKning PÅ mOln


luftkvaliteten i Kina är ett problem. mat-tias Hallquist får 24,4 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för ett projekt som ska fokusera på hur man kan motverka smogen i storstadsregionerna i Kina.

– Projektet är ett initiativ av Göteborgs atmosfärsvetenskapliga centrum som jag leder. Vi är experter på fotokemisk omvandling, bildning av partiklar och ozon i atmosfären och i projektet samarbetar vi med världsledande kinesiska forskare.

LUFTEN I Två områden i Kina ska undersökas; Bejing och Hong Kong. Regionerna tillhör olika klimatzoner, har olika typer av fotokemisk smog och myndigheterna har olika åtgärdspaket för att bemöta luftföroreningarna på respektive ställe.

– Vi ska studera hur luftföroreningarna bildas och vad som skiljer smogen i Kina från den i Europa och Nordamerika och därefter föreslå lämpliga åtgärder. Luftföroreningarna påverkar ju dessutom klimatet både regionalt och globalt.

I projektet ingår, förutom forskare från Göteborgs universitets olika delar, även forskare från IVL, Svenska miljöinstitutet och Chalmers. Dessutom är tre universitet och ett forskningsinstitut i Kina

kopplade till projektet. Fotokemisk smog i Kina: Bildning, omvandling, effekter och åtgärdsstrategier var ett av fyra projekt av 123 sökande som beviljades medel.

– Vi ser att den här forskningsfrågan är väldigt aktuell och vi har den grundläggande vetenskapen för att studera den, säger Mattias Hallquist.

TExT caRina eliassOn FOTO anita fORs

Forskning för renare luft i Kina

Fyra Frågor

hUr FrAMSTÄLLS GEoLoGEr på FILM?

– Oftast är det goda människor, de som jobbar med geologi på film är för det mesta jordnära och sociala. Geologen har inte sällan en rutig skjorta och tycker om att förfriska sig på någon bar. Ibland är geologen hjälten som räddar situationen. Flera geologer räddar till och med världen. vArFör FINNS dET Så MåNGA GEoLoGEr på

FILM, Tror dU?

– Antalet geologer i filmer har varierat med tiden. Det finns minst 60 geologfilmer de senaste 83 åren, men det är ju endast någon promille av den totala filmproduktionen. I det stora flertalet av filmer där det finns geologer är geologiska processer och händelser en viktig del av berättelsen, så som i katastroffilmer. Ett annat exempel är i westernfilmer då geologen har en liten roll men allt handlar om kampen om oljan. hUr FArLIGT LEvEr EGENTLIGEN

GEoLoGEr på FILM?

– Farligt! En tredjedel dör! De flesta av dem blir mördade eller assimilerade av utomjordingar, för att sedan dödas. Cirka tio procent dör i arbetsrelaterade olyckor, främst i samband med vulkanutbrott. vILkA Är dINA FAvorITFILMGEoLoGEr?

– Harry Dalton i ”Dante’s Peak” (1997), Ted Rampion i ”Crack in the World” (1965) och professor Goetaborg från Stockholm i ”Journey to the center of the Earth” (1959) – den sistnämnda är lite ond men hans namn ”Goetaborg” kompenserar förstås det.

TExT ROBeRt KaRlssOn

Se hela kartläggningen: www.gvc.gu.se /personal/personal/sturkell_erik/filmgeologer

till Erik Sturkell, professor i geofysik, som tillsam-mans med sina kollegor har kartlagt vilken roll geologer spelar i film.


Den årliga vinterväghållningen i Sverige kostar omkring 2 miljarder kronor. Sedan början av 1980talet

baseras den på Trafikverkets system VVis (Vägväderinformationssystem). Det är 780 mätstationer utplacerade runt om i landet som samlar in information om väderförhållandena, information som sedan används av de entreprenörer som sköter vinterväghållningen. Nackdelen med de fasta mätstationerna är att de ger en begränsad bild av hur verkligheten ser ut. Lösningen för att få bättre informationsunderlag? Använd de bilar som de facto är ute och kör på vägarna.

– Med hjälp av data som samlas in från de fordon som befinner sig ute på vägarna får vi en mycket bättre bild i realtid av hur väglaget ser ut, säger Torbjörn Gustavsson vid institutionen för geovetenskaper.

I dag mäter en modern bil kontinuerligt av sin omgivning på ett antal olika sätt, bland annat temperatur, nederbördsmängd och lufttryck. Det är den informationen som forskaren Torbjörn Gustavsson och hans kollega Jörgen Bogren vill ska samlas in och komplettera den data som kommer från VVis mätstationer. På det sättet kan underlaget för arbetet med driften och underhållet av landets vägar effektiviseras. Fördelarna är många.

– Dels kan det ge ekonomiska vinster om planeringen blir bättre, och dels kan det till exempel göra att färre olyckor sker och att färre bilar kör fast i snö, säger Torbjörn Gustavsson.

projEkTET rSI (Road Status Information) är ett samarbete mellan bland andra Göteborgs universitet och Volvo Cars AB. Torbjörn

i sverige ger 780 mätstationer underlag för hur landets vinterväghållning ska se ut. Det vill forskarna torbjörn gustavsson och Jörgen Bogren ändra på. inom några år kan deras forskning göra att varje nytillverkad volvobil är med och ger informationsunderlag till vår vinterväghållning.

mätstation snart i varje nytillverkad volvobil

FORSKNING

Det kan göra att färre olyckor sker och att färre bilar kör fast i snö

»

»


Gustavsson och Jörgen Bogren har tidigare varit med i liknande studier – den gemensamma nämnaren har varit att det har gett ny kunskap om möjligheterna att kombinera data från rullande fordon med annan typ av stationär data. I tidigare projekt har informationen dock inte använts av de entreprenörer som sköter vinterväghållningen, utan fokus har varit att utveckla tekniken. Syftet med RSI är att lyfta kunskapsnivån ytterligare och rikta in tillämpningen mot detektion av väder och väglag.

– Med dagens teknik är det enklare att hantera stora datamängder, så tiden är mogen för att ta den här sortens teknik till den här nivån, säger Jörgen Bogren.

RSIprojektet ska sättas i operativ drift under vintern, och på lång sikt är målsättningen att varje nytillverkad volvobil i framtiden ska vara med och ge information och underlag för arbete med vinterväghållning.

TExT ROBeRt KaRlssOn FOTO tORBJÖRn gustaVssOn

Rsi (Road status information)

Ett samarbetsprojekt mellan Trafikverket, Statens Vegvesen, Klimator AB, Volvo VCC, RoadIT AB, Göteborgs universitet och Vianova. Tidigare projekt inom samma område är till exempel BiFi (Bärighetsinformation genom fordonsintelligens) där lantbrevbärarbilar försågs med mätutrustning och avsynade tjälen i vägar.

I ett valt testområde kommer olika typer av fordonsflottor att successivt användas som datainsamlare. Via projektet får man information om hur många fordon som behövs för att täcka ett område och hur en lämplig täckning av vägnätet kan uppnås via ett aktivt val av fordonsflotta, för att nödvändig information ska kunna genereras. Genom att analysera informationen kan man sedan se hur ett nationellt system skulle kunna upprättas.

– med hjälp av data som samlas in från de fordon som befinner sig på vägarna får vi en mycket bättre bild i realtid av hur väglaget ser ut, säger Torbjörn Gustavsson vid institu-tionen för geovetenskaper.


Vi träffas på översta våningen på Utrikesdepartementet, med utsikt mot både Stockholms stadshus och

Gamla stan. Det är här Monique Wannding hör hemma – men inte bara här. Hennes projekt hör lika mycket till Miljödepartementet och Näringsdepartementet som till UD. Och även om hon nu är rotad med familj i Stockholm kommer hon alltid att vara en Göteborgstjej, slår hon fast.

– Mitt hjärta finns på Västkusten. Är man en gång doppad i det salta havet så är det svårt att riktigt uppskatta det bräckta.

MoNIQUE WANNdING ArBETAr med att öka Sveriges samarbete med Kina, Indien och Ryssland inom miljöteknikområdet. Bakgrunden är i korthet att Fredrik Reinfeldt besökte Kina 2008 och kom hem med en bunt avtal mellan länderna om miljötekniksamarbete. En projektgrupp med bland andra Monique Wannding tillsattes vid regeringskansliet för att omsätta avtalet i konkreta aktiviteter. Sedan 2011 omfattar arbetet även kontakter med Indien och Ryssland.

– Våra tre departement har alla sina önskningar på oss, säger hon. Vi ska bidra till bättre miljö, till svensk export och svenska ar

betstillfällen samt till goda svenska relationer med dessa länder. Det är ju politiskt viktiga länder och gigantiska marknader.

ArBETET hANdLAr oM att bana väg för svenska företags affärer på dessa marknader och innebär bland annat att ta emot utländska delegationer på hög nivå, samt att resa ut i världen för att visa upp svensk miljöteknikkompetens. Avfallshantering, hållbar stadsutveckling, fjärrvärme, luftrening – temat för resorna varierar, men i grunden är det samma budskap som Monique Wannding vill förmedla.

– Vi berättar om den resa Sverige gjort, säger hon. Att vi var världens mest oljeberoende land på 1970talet, och hur vi ställt om sedan dess: miljöskyddslagar, miljöbalk, styrmedel, klimatskatter. De flesta vi möter är väldigt intresserade av att höra om den svenska utvecklingen. Men de påpekar också att det tog 40 år för oss, och att vi måste acceptera att det tar tid även för dem.

dET vAr ETT STorT miljöintresse och drömmen om att bli marinbiolog som fick Monique Wannding att söka till dåvarande matematisknaturvetenskaplig linje, biologisk

biolog riktar blicken åt öStnej, hon blev aldrig marinbiolog, men monique Wannding verkar inte ledsen för det. idag arbetar hon på regeringskansliet med internationellt miljötekniksamarbete och banar väg för svenska företag in på de stora marknaderna Kina, indien och Ryssland.

ALUMNPORTRÄTT


inriktning, på Göteborgs universitet i början av 1990talet. Men ju längre hon kom på utbildningen, ju mer insåg hon att arbetsmarknadens efterfrågan på marinbiologer var mycket begränsad. Hon funderade på vit biologi och en forskarbana, men bestämde sig slutligen för att istället läsa ett kompletteringsår med miljöjuridik och samhällsplanering. Det ledde till första jobbet: som miljöhandläggare på länsstyrelsen i Västra Götaland. Efter det arbetade hon på Nutek med miljöaspekter i produktutveckling, och därefter blev hon miljöansvarig på företaget Econova.

– Det var en väldigt nyttig erfarenhet att hamna på andra sidan skrivbordet: att vara den som ska ha koll på och leva upp till alla miljökrav.

När Econova stängde Stockholmskontoret kom Monique Wannding till Näringsdepartementet där hon som hållbarhetssamordnare bland annat sysslat med EUmiljölagstiftning, såsom kemikaliedirektivet REACH. Sedan blev hon tillfrågad om att ingå i sitt nuvarande projekt.

NåGoN dIrEkT STrATEGI för karriären har Monique Wannding inte haft, säger hon, men

hon har alltid velat förstå mer, bredda sitt perspektiv. Därför har hon sökt sig till nya aspekter av miljöarbete när det varit dags att gå vidare: från processfrågor till produktfrågor,

från kontrollmyndighet till näringsliv till lagstiftare; från nationell nivå till EUnivå till globala frågor.

– Att arbeta internationellt med miljöteknik har verkligen varit en ögonöppnare, säger hon. Kinas och Indiens betydelse för världsekonomin och klimatfrågan kommer bara att växa. Länderna brottas vis

serligen med stora miljöproblem, men deras intresse för hållbar utveckling är också stort, och särskilt Kina har redan höga ambitioner på området.

TExT anDeRs nilssOn FOTO maRtin stenmaRK

MONIQUE WANNDING

Ålder: 41 årTitel: Kansliråd, Regeringskansliets internationella miljötekniksamarbeteUtbildning: Matematisk-naturvetenskaplig linje med biologisk inriktning, Göteborgs universitetFamilj: gift, två söner Intressen: vara i naturen, segla, träna. Bästa jogg-rundan är Södermalm runt.

Att arbeta internationellt med miljöteknik har verkligen varit en ögonöppnare

»

»


Varför känner många ett motstånd mot att slänga kläder och textilier? Det är en fråga som granskas i studien Textilt återbruk – om materiellt och kulturellt slitage, som nu presenteras i bokform.

I boken får vi följa olika människors relationer till kläder och hemtextilier – hur dessa konsumeras, hanteras och sorteras för att sedan återbrukas på olika sätt. Idag sorterar många ut textilier för att de har tröttnat på dem, inte för att textilierna är utslitna. För inte så länge sedan sågs slitna kläder och hemtextilier som material som kunde återanvändas. Idag hamnar kläderna i större utsträckning på loppmarknader, men vissa kläder är svårt att göra sig av med visar studierna.

– De som deltar i studien berättar om att man bland annat sparar handgjorda textilier, sina barns första kläder och tidstypiska kläder och accessoarer, säger universitetslektor Anneli Palmsköld vid institutionen för kulturvård.

Få vill slänga sina gamla kläder

suPeRmOleKyl Kan fÖR-stÖRa canceRtumÖReR

En giftig proteinmolekyl, som kan ge oss människor både matförgiftning och autoimmuna sjukdomar, men som kan bli ett vapen i kampen mot cancer, beskrivs i en ny doktorsavhandling från Göteborgs universitet. Vid en vanlig infektion som orsakas av bakterier eller virus reagerar ett fåtal av våra immunförsvarsceller och vi blir friska. Men när den giftiga proteinmolekylen superantigen kommer in i våra kroppar startar ett immunförsvar som är tusenfalt starkare och vi blir sjuka.

– Vi har visat att dessa superantigener aktiverar immunförsvaret på fler sätt än forskare tidigare trott. Upptäckten kan få följder för diagnos och forskning kring vaccin och behandling mot superantigener. Det här är av speciell vikt eftersom de bakterier som utsöndrar superantigener tillhör dem som ibland blir multiresistenta, säger filosofie doktor Maria Saline vid Svenskt NMRcentrum.

Nu kan alla svampar få ett eget namnKnappt var tionde av de 1,5 miljoner nu levande

svamparterna har ett vetenskapligt namn. I en ny artikel i tidskriften Molecular Ecology presenterar ett internationellt forskarlag, med flera forskare från Göteborgs universitet, ett nytt system för namngivning.

– Det är ingen större konst att generera hundratusentals svampDNAsekvenser från en tesked jord. I ett sådant jordprov påträffas ofta ett hundratal svamparter, ibland fler. Eftersom dessa svampar bara är kända från DNAprover, kan de inte tilldelas ett vetenskapligt namn, säger forskaren Henrik Nilsson.

För att forskare ska kunna kommunicera kunskap kring svampar på ett enhetligt sätt, har nu ett forskarlag utarbetat ett system där alla svamparter, kända från DNAsekvensering, tilldelas ett namn.

Vill du få de senaste nyheterna från

naturvetenskapliga fakulteten?

gör som nästan 1000 andra – följ oss

på twitter! @naturvetenskap

NYHETER


Hur känns det?– Det känns riktigt bra, det här var oväntat och mycket glädjande. Jag värderar priset särskilt högt eftersom det kommer från studenterna. Vad är dina bästa tips för en lyckad föreläs-ning?– Var väl förbered och påläst så att du kan tala otvunget och med entusiasm om ämnet. Det hjälper förstås också om man lyckas hitta en logisk struktur där man bygger upp kunskapen steg för steg och koncentrerar sig på det som är svårt. Sedan handlar mycket om inställningen. Föreläsningar är möten mellan människor. Jag tror att en ömsesidig respekt och förståelse är en av grundförutsättningarna för att effektivt förmedla kunskaper. Vad är utmaningarna i lärarjobbet?– Utmaningarna är många och arbetet är fascinerande. Bland de mer intressanta för både lärare och studenter är hur undervisningen ska anpassas till nya förutsättningar. Inlärningssituationen är idag mer komplex och dynamisk med information tillgänglig i överflöd. Hur kan vi utnyttja dessa nya förutsättningar för att skapa bästa möjliga utbildning? Sedan behöver våra studenter mer träning på att aktivt använda sina kunskaper i nya situationer. Problembaserat lärande tycker jag

kan få större utrymme i utbildningen både för att det är roligt och effektivt, men också som träning för livet efter universitetet.

TExT tanJa tHOmPsOn FOTO malin aRnessOn

Övriga vinnare av pedagogiska priset 2013:Susanne baden, inst. för biologi och miljövetenskap annika ekdahl, inst. för kulturvård andreas Heinz, inst. för fysik Mark johnson, inst. för geovetenskaper Stefan lemurell, inst. för matematiska vetenskaper

En pedagogisk pristagareProfessor Jan Pettersson, institutionen för kemi och mo-lekylärbiologi, är en av årets vinnare av göta studentkårs pedagogiska pris.

motiveringen lyder:

Det egna intresset för ämnet skiner igenom i undervis-ningen. Får varje student att känna sig sedd. Förstår vad som är svårt för studenterna, lägger tid på det. Föreläs-ningarna är dialoger, ej monologer. Presenterar olika sidor av problem − får en att tänka själv.

PeDagOgisKt PRis

Göta studentkår vill uppmärksamma de lärare som förgyller studenttiden, och delar därför ut pedagogiska pris till lärare som har utmärkt sig lite extra i sin pedagogik. På naturvetarsektionen delas det pedagogiska priset ut i samband med Nobelsittningen den 10 december då både lärare och studenter bjuds in till en storslagen fest.

En lärare från varje institution vinner och det är studenterna som nominerar. Sittningen arrangeras av kårföreningarna Haddock, MatNatSex och Göta studentkårs naturvetarsektion.

nobelpriSet i keMi

TE

MA

: N

OB

ELP

RIS

ET

2013K

EM

I OC

H FY

SIK

December betyder inte bara jul, det betyder också Nobelprisutdelning. På följande sidor presenterar några Göteborgsforskare årets Nobelpris i kemi och fysik.

lyder Nobelkommitténs korta motivering till varför 2013 års nobelpristagare i kemi belönades. Priset delas i år lika mellan tre pristagare, nämligen Martin Karplus, Université de Strasbourg, Frankrike och Harvard University, USA, Michael Levitt, Stanford University, USA och Arieh Warshel, University of Southern California, USA. Vad innebär då den korta motiveringen ovan? Flerskalemodeller är

ett begrepp som generellt sett används när man med datorers hjälp studerar kemiska system som spänner över stora längd eller tidsskalor. Om vi till exempel tänker oss veckningen av ett protein så är detta en process som

innefattar flera tidsskalor. Elektronerna i

proteinet rör sig i attosekundskala. Atomerna rör sig i femtosekundskala. Mindre delar

av proteinet rör sig i pikose

kundskala medan proteinet som helhet veckar sig på betydligt

längre tidsskala, kanske

redaktör: Ulf Persson

professor i matematik, institutionen för matematiska vetenskaper

”för utvecklandet av flerskalemodeller för komplexa kemiska system”


© ® Nobelstiftelsen

millisekunder. Pristagarna belönas för att de har utvecklat metoder som gör det möjligt att i samma datorberäkning inkludera processer som sker över skilda tids eller längdskalor.

dE koMpLExA system som pristagarna har studerat är framförallt makromolekyler som är relevanta inom biokemi, det vill säga den kemi som sker i levande organismer. För att möjliggöra detta behandlas olika delar av biomolekylen med olika noggrannhet. Man gör en bedömning av vilket område som är viktigast för processen och behandlar det med den högsta noggrannheten. De delar av molekylen som ligger utanför detta område behand las mer approximativt.

dE METodEr som i första hand belönas går under benämningen QM/MM, vilket står för Quantum Mechanics/Molecular Mechanics (figur 1). Quantum mechanics, det vill säga kvantmekanik, innebär att vi löser ekvationer som beskriver elektronernas fördelning i systemet; oftast Schrödingerekvationen:

Detta ger oss den potentiella energin (lägesenergin) för den valda placeringen

av atomer. Ofta görs detta upprepade gånger för att hitta den placering av atomerna, alltså den geometriska struktur, som ger lägst energi, och kräver mycket datorkraft. Utvecklandet av metoder och datorprogram för sådana elektronstrukturberäkningar belönades med nobelpriset i kemi 1998.

I dEN dEL som behandlas med MM beräknas den potentiella energin från enklare analytiska funktioner. När den potentiella energin beskrivs med enkla funktioner refererar man i de här sammanhangen till den som en klassisk potential. Parametrarna i de analytiska funktionerna anpassas ofta till experimentellt tillgänglig information. Det förekommer också att parametrarna i de analytiska funktionerna anpassas till data som kommer från kvantmekaniska beräkningar. I och med att man använder enkla funktioner blir den potenti

ella energin som beräknas i MMregionen mer approximativ än den som beräknas i QMdelen. Beräkningarna blir å andra sidan väsentligt snabbare och medför att man kan studera större och mer komplexa system.

proTEINEr BEFINNEr sig inte i vakuum utan i ett lösningsmedel. Det har visat sig att det ofta är viktigt att även ta hänsyn till det omgivande lösningsmedlet. Det görs då vanligen på ett än mer approximativt sätt där man behandlar lösningsmedlet som ett kontinuum karaktäriserat av en dielektricitetskonstant.

Att dela upp beräkningarna i regioner som behandlas med olika noggrannhet är ett av två viktiga bidrag från nobelpristagarna. Det andra är det som kallas coarsegraining. Detta illustreras i figur 2 och innebär att man i utvalda delar av molekylen inte behandlar atomerna enskilt utan tillsammans som en

Figur 1: Illustration av Qm/mm-metodiken.

�

H∧

Ψ = EΨ

NOBELPRISET 2013 KEMI OCH FYSIK


QM

QM/MMMM

större enhet. Det kan till exempel göras med aminosyrornas sidokedjor i ett protein. Effekten av det blir att man får betydligt färre frihetsgrader att behandla när man vill minimera energin för att hitta jämviktsstrukturen hos proteinet, beräkningen går fortare att genomföra, och man kan studera avsevärt större system. INoM FYSIkALISk kemi på Göteborgs universitet används Nobelpristagarnas metoder regelbundet. I nummer 1 2013 av Science Faculty Magazine berättade vi om Leif Erikssons forskning, i vilket dessa metoder används för studier av enzymatiska mekanismer för att modellera hur liposomer fyllda med läkemedel växelverkar med cellers membran, och i utveckling av nya läkemedel mot bland annat cancer.

I Gunnar Nymans forskargrupp i fysikalisk kemi används QM/MM metodiken för att studera hur molekyler

bildas i interstellära moln, det vill säga i de områden mellan stjärnorna där nya stjärnor föds. Arbeten i den här riktningen började lustigt nog just i år när en postdoc, Chamil Sameera, anställdes för att studera hur små radikaler diffunderar på isytor (figur 3), vilka är vanligt förekommande i de interstellära molnen där det är oerhört kallt. Radikalen och delar av isytan ingår då i QMregionen medan en betydligt större del av isen behandlas med MMmetodik. Chamil har därvid arbetat med att bestämma vilka kvantmetoder och vilka kraftfält för molekylmekaniken som fungerar bra för de interstellära tillämpningarna.

INoM QM/MM följer man vanligen inte molekylens rörelse i tiden utan beräknar bara de mest sannolika strukturerna och en reaktionsväg. Ibland låter man dock proteinet röra sig dynamiskt, vilket sker med utnyttjande av klassisk

mekanik. En sann förening av kvantfysiskt baserad atomrörelse med klassisk fysik förekommer dock inte i QM/MMmetodiken. Den kombinationen är dock ett mycket spännande forskningsområde som det bedrivs forskning på vid några universitet i världen, bland annat i Göteborg. I augusti 2014 ordnas i Göteborg en internationell konferens, MOLEC, där detta forskningsområde är ett centralt tema.

Figur 2: multiskalmodellering – i detta fall hur vi går från 130 atomer till 12 “coarse-grained beads” när vi simulerar lipider/membransystem med hjälp av coarse-graining

Fig. 3. QM/MM modell där en OHradikal och 32 vattenmolekyler (två lager där bara det övre visas) behandlas

Leif Eriksson professor i fysikalisk kemi, institutionen för kemi och

molekylärbiologi

Gunnar Nyman professor i fysikalisk kemi, institutionen för kemi och

molekylärbiologi

NOBELPRISET 2013

KEMI OCH FYSIK


Figur 3: Qm/mm modell där en OH-radikal och 32 vatten-molekyler (två lager där bara det övre visas) behandlas med Qm och återstoden med mm. modell för kristallin interstellär is.

nobelpriSet i FySik


Vad hade man sett? Jo, man hade sett spår av den så länge efter

sökta Higgspartikeln. Två kollaborationer om vardera 3 000 forskare varav 1 000 doktorander från över 100 länder hade arbetat i tjugo års tid för att åstadkomma detta. Man hade byggt världens största accelerator Large Hadron Collider (LHC) och konstruerat världens mest komplexa datorsystem, World Wide Grid. Man hade planerat det hela i trettio år. Från de många biljoner protonprotonkollisioner som man studerat hade man fått ut några dussintal reaktioner som tydde på att de haft en Higgspartikel som mellantillstånd. LHC är 27 km lång och i denna lyckas man hålla klumpar av protoner samman, någon nanometer stora. Betänk att protonerna repellerar varandra. De färdas med en hastighet mycket, mycket

nära ljushastigheten. När strålen är i gång finns det lika mycket energi i ringen som hos ett X2000tåg som susar fram i hög hastighet. När man stängde ned acceleratorn i våras för en tvåårig översyn hade man producerat kanske någon miljon Higgspartiklar varav man kunnat identifiera några hundratal. Varför har man gjort denna oerhört stora forskningsansträngning? Jo, Higgspartikel var den sista byggstenen i vad som kallas Standardmodellen för partikelfysik.

dE FYrA FUNdAMENTALA krAFTErNA I NATUrENSedan gammalt har vi känt till två fundamentala krafter i Naturen, gravitationskraften och den elektromagnetiska kraften. När vi betraktar dem ned på partikelnivå finner vi att den elektromagnetiska kraften är ofattbart mycket starkare, ungefär 1040, gånger

än gravitationskraften. Detta har gjort att man har bortsett från gravitationskraften när man studerat elementarpartiklar. Det finns dock två ytterligare fundamentala krafter som enbart verkar i mikrokosmos, den starka kraften som binder kärnor samman och den svaga som ger upphov till de radioaktiva sönderfallen.

UNdEr SENArE delen av 1940talet lyckades SinItiro Tomonaga, Richard Feynman och Julian Schwinger (Nobelpris 1965) att formulera en till synes invändningsfri kvantteori för elektromagnetismen, Quantum ElectroDynamics (QED). Kunde man finna motsvarande kvantteorier för den starka och den svaga kraften. Ett uppenbart problem var att den kraftförmedlande partikeln för QED, fotonen, är masslös, det vill säga den färdas med ljushastigheten och därför ger upphov till en kraft med lång räckvidd. För att få en kort räckvidd som för den starka och den svaga kraften måste

BEHmekanismen, Higgspartikeln och hur partiklar får massa

4 juli 2012: I CERN’s stora auditorium hade människor väntat sedan kvällen före. Salen kokade av spänning. Så kom de två talesmännen för de två stora kolla-borationerna ATLAS och CMS in och talade i tur och ordning. Suset bland publi-ken höjdes när de började att visa kurvor som indikerade en liten topp över en stor bakgrund. Efter de två föredragen reste sig generaldirektören och sade ”I think we’ve got it!! ”, och reste sin näve i en segergest.


de kraftförmedlande partiklarna vara massiva. Om man försökte att ge fotonen en massa försvann alla de goda egenskaperna. Det verkade inte som om man kunde använda samma typ av teori som för elektromagnetismen för de andra krafterna.

UNdEr dEN SENArE delen av 1950talet började man istället förstå att protonen och neutronen inte var fundamentala partiklar. Dels fann man många nya starkt växelverkande partiklar som kunde ordnas in i nya inre symmetrier, dels kunde Murray GellMann slutligen föreslå att dessa partiklar faktiskt var bundna tillstånd av mer fundamentala partiklar, kvarkarna (Nobelpris 1969).

dEN SvAGA växelverkan kom att stå i fokus sedan man fun

nit att den inte bevarar pariteten, det vill säga den skiljer på höger och vänster (Nobelpris till ChenNing Yang och TsungDao Lee 1957). Man lyckades snabbt formulera en teori som stämde väl med experimenten men som inte kunde vara en fullgången teori. Kunde denna vara en effektiv teori för en mer fundamental sådan?

SpoNTANT SYMMETrIBroTT oCh BEh-MEkANISMENI sin strävan att förstå mekanismen bakom supraledning, det vill säga att för vissa metaller försvinner resistansen då man kommer under en kritisk temperatur formulerade Yoichiro Nambu år 1960 teorin för spontant symmetribrott (Nobelpris 2008). Han visade att man kunde ha teorier där grundtillståndet inte

är symmetriskt, medan de underliggande ekvationerna fortfarande har en symmetri. Detta var ett sätt att både ha kakan och också äta den.

TÄNk på EN kula som placeras på toppen på kullen i en mexikansk hatt. Denna situation är helt symmetrisk. Om man släpper kulan kommer den att rulla ned och lägga sig någonstans i brättet. Om man ser brättet som en dalgång som går runt hatten ser man att kulan kan rulla fritt runt brättet. Om man i en fältteori använder en potential som den mexikanska hatten motsvarar detta en masslös partikel. I den vinkelräta riktningen kommer det att fordras en kraft för att den ska rulla upp för brättet. Detta motsvarar en massiv partikel.

”I think we´ve got it!”

fOtO: ceRn


LöSNINGEN hUr man kan ha en teori med kort räckvidd men ändå ha alla goda egenskaper som i elektrodynamiken kom i några arbeten år 1964, mycket korta arbeten på någon sida vardera. I det första kombinerade Robert Brout och François Englert elektromagnetismen med just två skalära fält med den potential vi beskrivit ovan. De fann då att den masslösa skalära partikeln går samman med den masslösa fotonen som förmedlar den elektromagnetiska kraften och bildar en massiv partikel. Växelverkan blev då av kort räckvidd!

Några månader senare studerade Peter Higgs samma teori som Brout och Englert studerade och fann samma resultat. Han visade också mer explicit än Brout och Englert att den massiva skalära partikeln finns kvar och beräknade dess massa. Detta fält kom sedan att kallas Higgsfältet och dess partikel Higgspartikeln. Mekanismen att ha en så kallad gaugeteori med kort räckvidd kom att kallas BEHmekanismen.

Ett tredje oberoende arbete utfördes ungefär samtidigt i Sovjetunionen av två 19åriga studenter, Alexander Migdal och Alexander Polyakov. De

gjorde en mer fullständig kvantmekanisk beräkning och fann samma resultat som de övriga hade funnit.

Detta arbete mötte dock stort motstånd i Sovjetunionen, och de fick till en början inte ens skicka in arbetet till en tidskrift. Det fördröjde publicerandet ett år.

STANdArdModELLEN För pArTIkELFYSIkVad gjorde nu forskarvärlden när man löst detta problem? Man ignorerade det. Man trodde inte att teorin skulle vara invändningsfri. Det kom att gå sju år innan en ung holländsk student Gerhard ’t


cerNs generaldirektör rolf Heuer gratulerar François englert och Peter Higgs

fOtO: ceRn


Hooft visade att dessa teorier verkligen är invändningsfria. Detta ledde till en revolution inom partikelfysiken. Man förstod att man kunde använda Brouts, Englerts och Higgs idéer för att formulera en teori för alla de tre växelverkningarna, Standardmodellen för partikelfysik, och man förstod att alla partiklar som har massa får detta i samspelet med Higgsfältet. Man fann snabbt alla partiklarna i modellen utom Higgspartikeln. Det återstod bara att hitta denna. Higgsfältets koppling till de massiva partiklarna är proportionell mot deras massa.

dET BETYdEr ATT det är endast i kopplingen till de väldigt tunga partiklarna som vi kan förvänta oss att skapa Higgspartiklar i någon omfattning. Detta kräver att man kan skapa partikelstrålar med mycket hög energi för att ha en chans att finna en Higgspartikel. Detta förstod man redan i slutet av 1970talet och förberedelser gjordes både vid CERN i Genève som i USA för att bygga en mycket stor accelerator. I USA lades projektet ned under 1990talet men förberedelserna fortgick vid CERN efter det formella beslutet att bygga Large Hadron Collider år 1993. Man beslöt att sätta upp två experimentella kollaborationer, ATLAS och CMS, som byggde var sin detektor. Dessa fick enorma

Lars Brinkprofessor emeritus

i teoretisk elementarpartikelfysik på Chalmers

samt ordförande i Nobel-kommittén för fysik

NOBELPRISET 2013

KEMI OCH FYSIK

proportioner. ATLAS är till exempel 46 meter lång och stor som en sexvåningsbyggnad. Samtidigt pågick byggandet av acceleratorringen och man satte upp ett universellt datorsystem. World Wide Grid, som skulle kunna ta emot och behandla alla data. Den 30 mars 2010 fick man så den första kollisionen mellan två protoner, och den 4 juli 2012 kom så det efterlängtade resultatet.

Äntligen kunde Englert och Higgs få sitt Nobelpris. Det tragiska är att Brout hann avlida för några år sedan.

BorToM STANdArdModELLENFör mig som fått uppleva resan från alla de olösta frågorna som fanns när jag började mina forskarstudier i slutet av 1960talet till att vi nu har en teori som i princip kan förklara vad som händer på de minsta avstånden är den fantastisk. Vi förstår tre av de grundläggande krafterna, men vad händer med gravitationskraften? Den klassiska teorin, Einsteins allmänna relativitetsteori, är kanske den vackraste teoribildning som världen skådat, men den kan inte tas över till kvantvärlden. Den kan inte vara basen för kvantgravitationen. Sedan 1970talet har jag arbetat med några kollegor på denna fråga, och på 1980talet föreslog vi att man måste ha en annan utgångspunkt för

en kvantgravitationsteori.

MEdAN Standardmodellen är baserad på att de fundamentala partiklarna är punktlika, antog vi att de egentligen har en utsträckning i en dimension, att de är strängar. Så föddes Supersträngteorin som är en kvantgravitationsteori, och som i sig inrymmer Standardmodellen för partikelfysik, och som varit den mest populära modellen i den grundläggande fysiken sedan dess. Denna har visat sig vara mer komplicerad och djupare än vad vi kunde ana, och vi är fortfarande bara i utkanten av att förstå den, men vi tror att detta kan vara den teori som förenar alla de fyra fundamentala krafterna.

Detta har varit och är ledstjärnan för vår forskargrupp, och också denna resa har varit fantastisk. Vårt hopp är att inom rimlig tid kunna finna den underliggande teorin för all fundamental växelverkan.


när det blev klart vilka som fått årets nobelpris i medicin, jublades det bland växtfors-karna på göteborgs universitet. en forskningsgrupp med Henrik aronsson i spetsen

studerar nämligen också vesikeltransport, men till skillnad från nobelpristagarna inte i cellernas cytosol hos jäst eller däggdjur utan i växtcellernas kloroplaster.

– ett nobelpris inom området underlättar även för vår forskning att synas och förstås, säger Henrik aronsson.

Växtforskning med koppling till NOBELPRIS

De tre medicinpristagarna Rothman, Schekman och Südhof fick årets nobelpris för sina viktiga upptäckter

kring cellens transportsystem. Man skulle kunna säga att varje cell är en fabrik som producerar molekyler och skickar dem till olika

OMGIVANDE MEMBRAN

OMGIVANDE MEMBRAN

TYLAKOIDMEMBRAN DÄR FOTOSYNTESEN SKER

UTSIDAN AV KLOROPLASTEN

INSIDAN AV KLOROPLASTEN

VESIKEL SOM NYBILDATS

VESIKEL VID SLUTMÅLET

VIPP1 protein

SAR protein inaktivt

SAR protein aktivt

FZL protein

Rab protein

Protein som last Vesikeltransport från membranet runt kloroplaster till tylakoidmembranet inuti kloroplasterna där fotosyntes sker. Några protein som förslagits delta i transport visas. VIPP1 (i rosa) och FZL (i grönt) finns båda vid membranen som skickar iväg och tar emot vesiklar. SAr (i lila) hjälper till vid membranet som skickar iväg vesiklar; i en aktiv form för att bilda vesiklar eller i en inaktiv form som far tillbaks och gör jobbet igen. rab (i blått) hjälper till vid membranet som tar emot vesiklar. I arbetshypotesen ingår att protein (i rött) kan ingå som last i vesiklarna.

platser i kroppen. Molekylerna transporteras i små paket som kallas vesiklar, och pristagarna har upptäckt hur dessa molekyler transporteras till rätt plats i cellen vid rätt tidpunkt.

Systemet inuti växter sker på ett liknande sätt men växter har i sina celler dessutom

kloroplaster. I kloroplasterna finns tylakoider, där den för växterna så nödvändiga fotosyntesen sker. Till dessa tror man att vissa av byggstenarna i form av proteiner kan förflytta sig, i små vesikelpaket. Hur den här vesikeltransporten går till vet man fortfarande väldigt lite om.


– Hur fotosyntesen fungerar är känt, men däremot inte hur strukturen där den sitter i byggs upp, eller hur systemet bildas, säger doktoranden Emelie Lindquist.

hoN Är EN av de på Göteborgs universitet som, tillsammans med Henrik Aronsson, letar upp och försöker identifiera de proteiner som finns med i samspelet i kloroplasterna. Enligt deras arbetshypotes finns det proteiner även inne i vesiklarna, som levereras till tylakoiderna.

De proteiner som finns i växtcellerna liknar de som finns i människan. Om vesikeltransporten i människokroppen störs kan det ge upphov till en rad olika sjukdomar som ADHD, cancer, epilepsi eller schizofreni. Men hur lika växtcellerna är de mänskliga cellerna vet vi idag inte. Det kan hända att kloroplasten har ett helt eget system, men också att det finns uppenbara likheter mellan funktionen i mänskliga cellerna och växternas cellmaskineri.

– Det kan tänkas att vi hittar saker i våra kloroplaster som kan hjälpa till att lösa ut

maningar för människocellerna, säger Henrik Aronsson.

Att försöka identifiera proteinerna inne i kloroplasterna är inte enkelt. Drömmen är att kunna isolera vesiklarna för att kunna se vad som finns inuti de små transportpaketen, men än så länge har det inte varit möjligt.

dET krÄvS BLANd annat både avancerade mikroskop och mycket tid för att kunna genomföra den här typen av forskning, och forskarna är beroende av samarbete med andra forskargrupper i Sverige och internationellt. Målet är att komma vidare och visa att arbetshypoteserna stämmer.

– Det är ingen enkel process. Det kommer alltid saker emellan, men så plötsligt så får man sin Heureka och då lossnar det, säger Henrik Aronsson, och Emelie Lindquist tilllägger:

– Det hade varit roligt att kunna bekräfta våra hypoteser experimentellt inom en snar framtid.

TExT camilla PeRssOn FOTO malin aRnessOn ILLUSTRATION cHRistel gaRcia & HenRiK aROnssOn

Växtforskarna Henrik Aronsson och emelie Lindquist försöker identifiera proteiner inne i växternas kloroplaster, kunskap som sedan skulle kunna användas även för de mänskliga cellerna.


Vad är nu detta? Redan 1927 hänvisade ledande naturvetare till en helt annan världsbild. Borde inte Ruin ha

påpekat detta och tillagt att ståndpunkten är ännu mer urbota förlegad idag? Men nej, det gjorde han inte.KarlErik Eriksson hade tidigare med uppskattning läst Ruins uppgörelse med en aktuell uppsättning av Richard Wagners operan Parsifal. Där hade Ruin noga utrett de protofascistiska inslagen i operan och framhållit att uppsättningen ifråga inte gestaltade dessa mörka och motbjudande inslag.

Men varför hade Ruin inte visat samma omsorg när han nämnde naturvetenskapen? Bryr sig humanister inte om den moderna och samtida naturvetenskapen? undrade KarlErik Eriksson. hANS FråGA Är motiverad. Alltför många humanister har under senare år talat om ämnen som fysik, biologi och medicin i svepande, fördömande ordalag. Det räcker inte med försvaret att det finns naturvetare som talar nedsättande om många humanistiska

discipliner, till exempel hjärnspecialister som hävdar att allt i livet kan förklaras med den hjärna som en människa är född med och att därmed texter, bilder och toner inte säger ett smack om vad människan är för något. Om man på andra sidan en mer eller mindre inbillad gräns säger orimliga ting ursäktar det inte mig själv till att förfalla till egna orimligheter. I den rörelse som ibland kallas postmodernismen har det funnits en tydlig tendens till relativism.

Relativismen i den aktuella formen säger att sanningen är subjektiv. Det kan finnas min sanning och din sanning, och båda säger mer om vår olikhet än om den värld som påståendena gäller.

NU Är dEN SorTENS relativism inte en föreställning som blivit vanlig därför att den propagerats av några postmoderna humanister. Övertygelsen att ”allting är subjektivt” har under några årtionden haft ett mycket starkt genomslag bland mycket unga människor. Jag minns hur årgång efter årgång av nya studenter som jag kom i kontakt med

Nyligen ringde min gamle vän fysikern KarlErik Eriksson till mig. Han var bekymrad. I en artikel i

Dagens Nyheter hade Hans Ruin, filosofen, skrivit en recension av nyöversättningen av Martin Heideggers berömda bok

Vara och tid (Sein und Zeit, 1927). Han hade bland annat tagit upp Heideggers kritik av naturvetenskapen: eviga sanningar, absolut rum, och absolut tid.

En humanist ser på naturvetenskapen – och på sig själv

Sven-eric LiedmanFoto: eva Stööp


var någon sorts oreflekterade relativister. Allting var föremål för tyckanden, och en engagerad plädering för en ståndpunkt bemöttes med ett trött leende: ”Ja, så anser du. För egen del ”.

Det är bredare samhällsförhållanden som måste ligga bakom en så massiv ström av relativism. Under några årtionden har vi sett en stark ökning av kommersialiseringen i samhället, och den har beledsagats av föreställningen att vi alla är kunder i livets stora basar, fria att välja allt det som våra ekonomiska resurser ger oss möjlighet till. Det är valfriheten som är det högsta värdet: välja elbolag, apotek, pensionsfonder, skola, intressen…

I en sådan värld är det bara alltför lätt att tänka sig att åsikter, ja kunskaper bara är ytterligare några varor att välja. ”Jag tycker bäst om relativitetsteorin.” ”Nej, för mig passar det absoluta rummet och den absoluta tiden bättre.”

dE rELATIvISTISkA humanisterna har haft en högst marginell roll att spela i denna stora kakafoni. Men de har

funnits inom samma universitetsvärld som naturvetarna och därför blivit särskilt uppmärksammade av dem.I synnerhet under 1990talet och åren runt årtusendeskiftet rasade de så kallade science wars där fysikern Alan Sokals lyckades få en parodi på postmodernisternas sätt att tala om fysik publicerad i en topprankad postmodernistisk tidskrift, Social Text, och sedan själv avslöjade bluffen. Polemiken som följde blev hetsig.

STÄMNINGArNA Är inte lika hätska idag, och säkert beror det på att postmodernismen är stadd på snabb reträtt bland humanister. Det innebär inte att problemen är ur världen. Det blir inte bättre om aggressiviteten avlöses av sval likgiltighet.

För egen del har jag aldrig kunnat känna denna likgiltighet. Relativismen har jag inte frestats av heller. Säkert var jag alldeles för gammal för att gripas av postmodernismen. Men min egen utvecklingsgång är inte alls unik. Mitt viktigaste tidiga intresse var biologi, i synnerhet insekter (jag var närsynt). Matte var

ganska roligt. Men när jag var 14 greps jag av ett allt annat överskuggande intresse för litteratur. När det var dags att välja gymnasielinje var jag tvungen att mot min vilja bli latinare. Latin var ännu obligatoriskt för den som skulle läsa litteraturhistoria.

jA, ÄvEN LATIN kan man läsa och ha viss glädje av. Väl vid universitetet kom av olika anledningar teoretisk filosofi att utmanövrera litteraturhistorien i mitt medvetande. Det var typiskt nog vad som kan kallas biologins filosofi som blev mitt främsta studieobjekt. Jag läste Darwin en masse och även mycket som kom efter Darwin. En termin fördjupade jag mig i genetik (men det var innan Watson och Crick slagit igenom i undervisningen, åtminstone i Lund). Men när de tongivande filosoferna förlorade sitt intresse för filosofihistoria, sadlade jag om och blev idéhistoriker.

1950- oCh 60-TALEN var också en tid då det kom ut goda och rätt allmänt lästa populariseringar av matematik och naturvetenskap. Den underbara Sigma gavs ut i svensk översättning, och ännu händer det att jag repeterar en eller annan artikel i det stora verket. Fysiker och biologer skrev fina populariseringar. Fysikern Tor Ragnar Gerholm blev TVstjärna.

En humanist ser på naturvetenskapen – och på sig själv


KRÖNIKA

skriftsystemen är mindre än 6 000 år gamla.

dET FörUNdErLIGA är att människan med sin verksamhet förändrat allt större delar av jordens yta, ja idag lyckas hon till och med proppa atmosfären full av substanser som hotar hennes egen existens. Men hon har också byggt de märkligaste byggnader, gjort de mest fantastiska uppfinningar (bland vilka inte så få syftar till att döda människor), utvecklat sin vetenskapliga kunskap till oanade höjder, skapat den förunderligaste musik, litteratur och bildkonst – och envetet hållit fast vid olika religiösa trossystem och en uppsjö av ren vidskepelse.

dET MÄrkLIGA MEd den historiska utvecklingen är i detta perspektiv att den i vissa väsentliga stycken är kumulativ. Nya epoker växer fram ur gamla och förkastar somligt men bevarar och förfinar annat. Vi skiljer oss inte som art från de anfäder och anmödrar som blev de första bönderna eller de första stadsborna. Vår stora, energislukande hjärna och vår förmåga till artikulerat tal har utgjort avgörande fördelar. Åtskilliga andra arter har ägnat sig åt en viss hantering av redskap, och de har utvecklat rudimentär språkförmåga som i människors sällskap kan utvecklas en del. Men de har inte genomgått

Evolutionsbiologin förblev mitt främsta intresse inom den naturvetenskapliga sfären. Jag skulle vilja veta mycket mer än jag gör; men skärvor snappar jag upp hela tiden och fascineras av att Darwins gamla teori, transformerad tio gånger om, nu har fått en sådan underbar precision och en sådan ofantlig mängd empiriska bekräftelser.

MIN dröM Är att evolutionsbiologi och historievetenskap ska kunna förenas i ett stort samlade perspektiv på människan och hennes utveckling. Kunskapen om människoartens härstamning, som en gång gjorde halt inför frågetecknet ”den felande länken”, är nu allt säkrare och allt detaljrikare. Vi vet att homo sapiens är en mycket ung art, högt 200 000 år gammal, och att all världens människor genetiskt sett är en ytterst homogen grupp. Trots vissa yttre olikheter som faller i ögonen är vi mycket mer inbördes lika än de allra, allra flesta andra arter.

Människans utveckling som människa är evolutionärt mycket kort. Men kulturellt är den enormt lång. Biologiskt sett är människan i princip oförändrad över en period av sällsamma historiska förändringar. Hon blir jordbrukare för något mer än 10 000 år sedan, hon börjar bygga städer (eller byar) ungefär samtidigt. De äldsta

någon kulturell utveckling som på något sätt kan jämföras med den mänskliga.

Jag hyser alltså en förhoppning om att evolutionsbiologi och kunskapen om människans historiska utveckling ska kunna förenas. Redan att upprätta en kontinuerlig tidsskala vore givande. Den långa biologiska evolutionen över miljardtals år skulle kopplas samman med den korta mänskliga utvecklingen fram till idag.

Vore detta inte rentav något som borde ingå i gymnasiets läroplan?

MINA ExEMpEL är högt begränsade och ganska subjektiva. Men jag hoppas att de kan tjäna just som exempel på min huvudtes: att naturvetare och humanister behöver varandra.

SVEN-ERIC LIEDMANSven-Eric Liedman är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Han är en flitig författare, och har bland annat fått Augustpriset för bästa fackbok för boken I skuggan av framtiden.



nu satsar göteborgs universitet på ett nytt forskningsfartyg som ger ökade möjligheter för både utbildning och forskning. – forskning som tidigare inte varit möjlig kan nu bli verklighet. inte minst fn:s senaste kli-matrapport framhöll att det behövs mer forsk-ning om havet för att bättre förstå klimatför-ändringarna, säger rektor Pam fredman.

Å r 2050 kommer 60 procent av jordens då 9 miljarder människor att bo i kustnära områden som riskerar att

drabbas av översvämningar genom klimatuppvärmningen.

– Vi behöver mer forskning för att vara förberedda inför framtiden och för att hållbart kunna utnyttja havets resurser och bedriva en miljövänlig turism i kustområdena, säger Elisabet Ahlberg, dekanus vid Naturvetenskapliga fakulteten.

GENoM dET NYA fartyget får universitetet ett avancerat laboratorium till havs med modern utrustning. Fartyget öppnar för möjligheter att studera storskaliga processer, som till exempel hur klimatförändringarna påverkar havsströmmar och pHvärde, som i sin tur inverkar på livet i havet.

– Det är viktigt att studenterna redan i utbildningen får möjlighet att följa och förstå de här storskaliga förloppen. Våra studenter

kommer att bli framtidens experter inom marin miljö och deras arbetsmöjligheter breddas, både nationellt och internationellt, genom en förbättrad utbildning, säger Elisabet Ahlberg.

dET NYA FArTYGET blir 45 meter långt och kommer att väga runt 900 ton. Fartyget har en besättning på fem personer och rymmer ett tjugotal forskare och studenter. Trots att det nya fartyget är större än det gamla forskningsfartyget Skagerak drar det 40 procent mindre bränsle.

– Skagerak, som nu efter 40 år pensioneras, är varken arbetsmiljömässigt ändamålsenligt eller optimalt för att bedriva forskning och utbildning, säger Michael Klages, föreståndare för Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.

Forskningsfartyget kostar drygt 100 miljoner kronor och beräknas vara färdigbyggt i mars 2015. Rederiet som bygger fartyget är det polska Nauta Shiprepair Yard S.A.

TExT caRina eliassOn & tanJa tHOmPsOn FOTO ROgeR linDBlOm

NYTT FARTYG BIDRAR TILL KUNSKAP OM HAVET


sedan 2008 har naturvetenskapliga fakulte-ten arbetat aktivt med att bland annat öka det nationella och internationella utbytet inom forskarutbildningen. nu tar arbetet en delvis ny form. – satsningen har haft betydelse både för att förstärka och initiera nationell och internatio-nell samverkan. i framtiden bör det gå att få ännu större effekter av detta slag, säger Ola Wetterberg.

I drygt fem år har särskilda medel avsatts för att höja kvaliteten på fakultetens forskarutbildning. Medlen har fördelats

av fakulteten inom fem olika temaområden. Från nästa år kommer en ny form att användas där institutionerna ges en tydligare roll i prioriteringen av kursutbudet, och under hösten har forskare fått föreslå kurser inom forskarutbildningen.

– Ett 70tal förslag har kommit in och det kommer att landa i cirka 50 kurser, säger Ola Wetterberg, prodekan och ansvarig för fakultetens forskarutbildning.

hAN BEToNAr ATT temasatsningen har fungerat väldigt bra, vilket gav goda argument för

en fortsatt satsning på doktorandkurser. Nu breddas satsningen för att stärka institutionernas basutbud av kurser och höja kvaliteten på forskarutbildningen ytterligare.

– En del kurser som har funnits inom temaområdena kommer att fortsätta. Med den nya fördelningen av medlen kan vi även tillgodose fler önskemål som har kommit från institutioner och doktorander om kurser vid sidan av de som finns i dag, säger han.

Ett bredare kursutbud kan även locka doktorander från andra lärosäten, vilket var ett uttalat mål med de tidigare temaområdena: 25 procent av de medverkande doktoranderna och handledarna på kurserna skulle komma utifrån. Antalet har varierat mellan olika kurser; på några av dem har hälften av deltagarna kommit från andra fakulteter och lärosäten.

GENoM kUrSErNA hAr internationella forskare kunnat komma till universitetet, och fältkurser och seminarier har kunnat förläggas utomlands. Samverkan har bland annat skett med andra nationella aktörer som Lunds universitet och AstraZeneca.

Nya kurser ska öka utbytet i utbildningen

FORSKARUTBILDNING

I kursen om tropiska marina ekosystem har doktoranderna fått utföra två veckors kursarbete på ön Inhaca i mocambique, där doktorander och lärare från universitetet i maputo anslutit.

Kristina Sundbäck har varit temaledare för området Sustainable Marine Ecosystems, där samverkan har skett med University of Maputo i Mocambique.

– Efter en teoretisk del i Sverige har det följt två veckors fältarbete i Mocambique. Det har gett en fantastisk möjlighet för unga svenska forskare att bredda sina marina kunskaper och arbeta med marina miljöfrågor i Östafrika. Just nu har vi dessutom två studenter från Mocambique som doktorander i marin ekologi och en som disputerat tidigare, säger Kristina Sundbäck vid institutionen för biologi och miljövetenskap.

TExT ROBeRt KaRlssOn FOTO matz BeRggRen

Forskaren Sam Dupont vid institutionen för biologi och miljövetenskap och hans kollegor från Tyskland har studerat larvstadier hos bland annat sjöborrar. Resultaten visar att sjöborrarna har svårt att smälta föda när havet blir surare.

FN:s klimatrapport visar tydligt att koldioxidutsläpp inte bara påverkar klimatet, utan också våra hav. Haven blir varmare men utsläppen av koldioxid har också en annan konsekvens, de gör haven surare. En fjärdedel av all koldioxid vi släpper ut absorberas av vattnet i haven. I vattnet omvandlas koldioxiden till kolsyra som gör haven surare.

Tidigare studier har visat att marina djur som utsätts för försurning behöver mer energi för att klara av denna extra påfrestning.

– Om de marina djuren inte kan kompensera för dessa extrakostnader, genom att till exempel äta mer, får det negativa konsekvenser i form av minskad tillväxt, försämrad fruktsamhet eller i extrema fall döden. Vi behöver veta mer om hur mycket energi de marina organismerna behöver och kan ta upp för att möta den extra miljömässiga utmaningen som havsförsurning innebär, säger Sam Dupont.

TExT tanJa tHOmPsOn FOTO geOmaR

matsmältningen hos marina organismer påverkas av havsförsurningen. Det visar en ny studie publicerad i tidskriften nature climate change.

För mer information: www.science.gu.se/utbildning/ forskarutbildning/

HAVSFÖRSURNING FÖRSÄMRARMATSMÄLTNING HOS SJÖBORRAR



Unikt för matematikutbildningen i Göteborg är det stora utbudet av kurser, eftersom institutionen

för matematiska vetenskaper är integrerad mellan Göteborgs universitet och Chalmers. Det innebär större valfrihet för studenterna. Omkring tio studenter tar en masterexamen i matematik varje år.

Av landets matematikutbildningar så bedömdes relativt många hålla mycket hög kvalitet.

– Generellt sett undervisar matematiklärare mycket och därför arrangeras också många pedagogiska aktiviteter. Vi arbetar också aktivt

Mycket hög kvalitet för biologi och matematikKandidatexamen i biologi och masterexamen i matematik och matematisk statistik vid göteborgs universitet bedöms ha mycket hög kvalitet, enligt universitetskanslersämbetets utvärdering. – främsta anledningen till att vi fått mycket hög kvalitet tror jag är att vi arbetar med kontinuerlig utveckling av programmet och att vi har engagerade och kompetenta lärare, säger stefan lemu-rell, koordinator för masterprogrammet i matematik.

med kursutveckling. Men man måste även ha duktiga studenter, säger Stefan Lemurell.

dAMIANo oGNISSANTI, som läser andra året på masterprogrammet i matematik, håller med om att utbildningen är bra.

– Det är en mycket tuff utbildning, men tuff på ett bra sätt. Det vill säga att den är tillräckligt svår för att hålla en hög kvalitet men inte så svår att man inte kan klara av den.

Trots att Damiano Ognissanti alltid haft lätt för matematik i grundskolan var det ändå lite av en chock att börja på universitetet.

– För första gången i livet var jag tvungen

Stort intresse för nationellt byggnadsvårdsmöteI början av oktober arrangerades ett nationellt byggnadvårdskonvent i Mariestad. Konventet var en mötesplats för forskning, företag, föreningar och offentliga aktörer inom byggnadsvårdsbranschen.

– Vi är både överväldigade och inspirerade av att så många har visat sitt intresse. Det stärker vår övertygelse att en mötesplats med fokus på byggnadsvård har saknats, säger Marie Odenbring, samordnare för byggnadsvård och kulturmiljö i Västarvet.

Byggnadsvårdens konvent arrangerades av Västarvet, Riksantikvarieämbetet, Svenska Byggnadsvårdsföreningen och Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet, som är ett nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk.

fOtO: gÖRan anDeRssOn


UTBILDNING

att ta upp böckerna och plugga matte, tidigare hade det kommit naturligt. Men som ny student får man bra stöd från institutionen som bland annat har särskilda mentorer som kan stötta.

krISTINA ”SNUTTAN” SUNdELL, som är ansvarig för utbildningen på institutionen för biologi och miljövetenskap, är nöjd med resultatet av utvärderingen.

– Det betyder jättemycket för både lärare och studenter att få bekräftelse på att vi tänker rätt när vi håller på med ständigt kvalitets och utvecklingsarbete.

Omkring 40 studenter börjar på kandidatprogrammet i biologi varje år. Men många studenter väljer också att utforma sin egen utbildning genom att läsa fristående kurser och ta en kandidatexamen i biologi. År 2000 gjordes en revidering och uppfräschning av kandidatprogrammet i biologi och sedan dess arbetar man kontinuerligt med utveckling och kvalitetssäkring av programmet. Ytterligare en betydande revidering genomfördes år 2012.

– Det är viktigt att det finns en progression inom utbildning, att vi ser till att kurser inte överlappar varandra och att vi kan erbjuda rekommenderade studiegångar. Kandidatprogrammet innehåller också en unik del som handlar om så kallade överförbara kunskaper

utVÄRDeRing

Universitetskanslersämbetet har i uppdrag att granska kvaliteten på landets högskoleutbildningar. Utbildningarna ska utvärderas utifrån hur väl de når kraven i högskolelagen och examensbeskrivningarna i de förordningar som ansluter till lagen. Universitetskanslersämbetet granskar alltså i vilken utsträckning studenternas faktiska studieresultat motsvarar de förväntade studieresultaten. Utvärderingarna pågår mellan 2011 och 2014.

Källa: www.ukambetet.se

som till exempel presentationsteknik, etik, analys och kritiskt tänkande, säger Kristina ”Snuttan” Sundell.

TroTS ATT krISTINA ”Snuttan” Sundell är nöjd med resultatet av utvärderingen är hon lite tveksam till utvärderingens utformning.

– Universitetskanslersämbetets uppdrag är att utvärderar hur utbildningarna lyckas uppfylla nationellt uppsatta examensmål. Men utvärderingen fokuserar allt för mycket på examensarbeten. Alla de mål som en utbildning ska leva upp till kan inte alltid återspeglas i ett examensarbete, säger hon.

TExT tanJa tHOmPsOn FOTO malin aRnessOn


Hur hamnade du i rom?– Det ingår en praktiktermin under tredje året på konservatorsprogrammet och egentligen hade jag tänkt att jag skulle göra min praktik i Frankrike eftersom jag talar franska. Men för ett år sedan gjorde vi en studieresa till Rom och jag blev då lockad att istället förlägga praktiken här. Så nu är jag här i tre månader, och bor med tre italienare i en ombyggd pastafabrik.

du gör din praktik på insti-tutet icrcpal. Vad är det, och vad var det som lockade med det?

– ICRCPAL är ett nationellt konserveringsinstitut för Italiens statliga arkiv och bibliotek. Det har en stark forskningsinriktning, och här finns flera olika avdelningar som arbetar med kemiska, fysiska och tekniska analyser av konserveringsmaterial och originalmaterial. Konservatorerna har en stor hantverksskicklighet, så det finns otroligt mycket kunskap. Min handledare är bokkonservator, ett ämne som jag själv inte har jättemycket förkunskaper inom, så jag får i praktiken en privat

kurs i bokbinderi. Institutet ligger också väldigt vackert, i området Monti. På tomten fanns från början en botanisk trädgård – den flyttades till en annan plats, men många av de exotiska träden står fortfarande kvar.

Hur kan en dag se ut på din praktik? – När jag besökte kemiavdelningen häromveckan fick jag exempelvis hjälpa till att mäta DP, Degree of Polymerisation, det vill säga cellulosamolekylernas längd hos ett papper som utsatts för artificiell åldring. Mätningarna ingår i ett projekt där ett fyrtiotal papper som används inom konservering analyseras ur ett antal aspekter, före och efter åldring. Det var spännande att få se hur en sådan analys kan gå till, och kul att få prova själv!

en kvart innan vi skulle prata så mejlade du mig och frågade om det var ok att skjuta på intervjun en halv-timme, vilket det förstås var – vad hände? – Dels var det kollektivtrafiken – det tar alltid lite mer tid än vad man har tänkt sig att sig fram här. Men dels

When in rome…lotta möller, 26 år, som läser tredje året på konservatorsprogrammet med inriktning papper och gör praktik på institutet icRcPal i Rom.


When in rome…

icRcPal

ICRCPAL, L’Istituto centrale per il restauro e la conservazione del patrimonio archivistico e librario (fritt översatt: Centrala institutet för restaurering och bevarande av arkiv och bibliotek) grundades 2007 genom en sammanslagning av två tidigare institut, ett för arkiv och ett för biblioteksmaterial. Institutet har 57 anställda och arbetar både med aktiv och preventiv konservering. På institutet bedrivs även forskning i syfte att utvärdera och ta fram nya konserveringsmaterial och metoder. Sedan 2010 ges på institutet också en femårig utbildning i papperskonservering på högskolenivå.

var det att jag mötte en väldigt trevlig kollega från institutet som var nyfiken på svensk litteratur och användandet av ”du” och ”ni” i Sverige och vi hamnade i en rolig diskussion. Italienare är väldigt öppna och nyfikna. Man märker av att Italien befinner sig i en svår situation, ekonomiskt och politiskt, men trots det finns här en väldigt positiv stämning generellt.

några tips till den som också är sugen på att göra sin praktik i italien? – Lär dig italienska! Det är verkligen väldigt användbart. Jag tog en kurs innan jag åkte hit, och nu läser jag italienska en gång i veckan.

TExT ROBeRt KaRlssOn FOTO lOtta mÖlleR

”SWEDEcroc är ett projekt som egentligen startade i slutet av 90talet när jag och en kollega, Dr Craig Franklin, stod i labbet i Brisbane och diskuterade hur vi skulle kunna få reda ut hur krokodilernas hjärtkärlssystem fungerade.Vi hade båda, tillsammans och var för sig, studerat krokodilernas fascinerande hjärtkärlsystem sedan mitten av 80talet men insåg att laboratoriestudier inte kunde ge oss hela svaret. Vi insåg att vi måste få mätdata från krokodiler i deras naturliga miljö men den utrustning som behövdes för det här fanns då inte tillgänglig. [...]

Under första delen av projektet ska vi instrumentera fem stora krokodiler som sedan ska släppas ut i en stor inhägnad med en damm där djuren ska gå i en månad. Under tiden samlas information om blodflöde, blodtryck, hjärtfrekvens, temperatur, rörelsemönster och dykdjup in samtidigt som fyra kameror spelar in krokodilernas aktivitet 24 timmar om dygnet. Om vi lyckas kommer vi att få ovärderlig och unik information om funktionen av hjärtkärlsystemet hos den djurgrupp som troligen har det mest sofistikerade hjärtkärlsystemet i djurvärlden.”

Läs fler resebrev: www.science.gu.se/expedition

SYdAFrIkA 2013, FörSTA rESEBrEvET:

michael axelsson, professor i zoofysiolo-gi och hans forskarkollegor inom projek-tet sWeDecroc har rest till sydafrika för att undersöka krokodiler i sin naturliga miljö. Resan pågår till och med den 10 januari 2014.

ReseBReV fRÅn syDafRiKa


VI MÅSTE MINSKA FÖRORENINGARNA NU

Googlar man ”PerOla Norrby” kommer hans Twitterkonto upp som träff nummer fem. Börjar man läsa

hans flöde slås man dels av hur aktiv han är, och dels hur han kastar sig mellan olika ämnen – ena stunden diskuterar hans USA:s lånetak, för att i nästa stund prata diskriminering med Jonas Gardell. Men mest av allt handlar hans inlägg om kemi.

– Twitter är fantastiskt roligt! Några timmar innan nobelpriset i kemi 2013 skulle tillkännages så skrev jag en tweet där jag faktiskt lyckades gissa rätt på två av de tre pristagarna. Jag fick ett antal nya följare efter det, säger han och skrattar.

NoBELprISET 2013 handlar om modellering av kemiska förlopp, ett område som PerOla Norrby har arbetat med under i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv som kemist. På grund av allergiproblem arbetade han allt mindre

i laboratoriemiljö, hamnade närmast av en slump i molekylmodelleringsvärlden, och fick i stort sett på egen hand lära sig allt om datormodellering av kemiska förlopp.

Efter en postdok i Kalifornien i början av 1990talet och tretton år i Danmark sökte han sig till en professorstjänst på Göteborgs universitet 2006. Det var i samband med det som han tog steget att börja arbeta mer med grön kemi, ett begrepp som myntades för tjugo år sedan i USA.

– Grön kemi handlar i korthet om att inte göra slut på råvaror och att inte smutsa ner, och i förlängningen om hur mänskligheten ska överleva. Vissa råvaror kanske räcker i 200 år, men för många andra måste vi hitta alternativ snart, och vi måste minska föroreningarna nu.

SEdAN höSTEN 2013 har PerOla Norrbys arbete med modelleringar och grön kemi gjort

Redan som elvaåring hade Per-Ola norrby fått upp intresset för kemi, och sålde sitt hemgjorda krut till klasskamraterna i skolan. i dag arbetar han med något mer hälsosam kemi. – grön kemi handlar i förlängningen om mänsklighetens överlevnad, säger han.

»»


att han har börjat arbeta deltid på AstraZeneca. Läkemedelsföretaget vill göra de kemiska reaktionerna så effektiva och rena som möjligt vid framtagning av nya läkemedel. Där kan PerOla Norrbys molekylmodelleringar spela stor roll för att förstå och förutsäga kemiska reaktioner. Detta arbete handlar om molekyler och deras spegelbilder.

– Många molekyler har spegelbilder, berättar PerOla Norrby. En enkel jämförelse är att det är som med kroppens vänstra och högra sida, där bara högerhanden passar bra in en högerhandske. De här molekylerna kan ha helt olika egenskaper i kroppen, och i läkemedelssammanhang kan det få svåra följder om egenskaperna för spegelbilden till en molekyl som används inte är klarlagda.

ETT Av dE MEST kända exemplen på en sådan händelse är neurosedynskandalen på 1960talet, då gravida kvinnors användande av Neu

rosedyn ledde till födslar av missbildade barn. Den verksamma molekylens spegelbild visade sig skada fostren.

– Målet i min forskning är att ta fram samhällsorienterad ren kemi. Ibland måste det få ta tid. I dag bedrivs forskningen ofta målinriktat och på kortare sikt, och då blir möjligheterna mindre för den nyfikenhetsdrivna långsiktiga forskningen, och för att följa upp intressanta upptäckter som inte är direkt relaterade till projektets mål.

TExT ROBeRt KaRlssOn FOTO malin aRnessOn

PER-OLA NORRBY

Yrke: Professor i organisk kemiÅlder: 51 årFamilj: Fru (som också är kemist), två vuxna barnFritidsintressen: Sjunger i kör sedan studentlivet, just nu i Akademiska kören


Leif Klemedtsson vid institutionen för geovetenskaper har arbetat med forskningsstationen i Skogaryd sedan 2006.

I arbetet med att hitta en ny anläggning fick han tips om Skogaryd, ett skogsområde mellan Uddevalla och Vänersborg. Stationen byggdes upp under fem år, och i år beslutade Vetenskapsrådet att den ska ingå i ett nationellt infrastrukturnätverk av forskningsstationer för fältforskning om ekosystem inom jord och mark samt sötvatten.

– I Skogaryd använder vi ett landskapskoncept för att studera samspelet mellan atmosfär, myrar, två förstagenerationsskogar som tidigare har varit dikad åkermark, sjöar

och vattendrag – det är en så kallad ”Earth System”station, säger Leif Klemedtsson.

ATT STUdErA interaktionen mellan olika ekosystem har varit relativt ovanligt – ofta har forskningen fokuserat på ett ekosystem. När hela landskapet tas med i forskningen ger det en betydligt mer komplex bild av de emissioner som sker.

– Anläggningen i Skogaryd är unik för att den knyter ihop de terrestera och limniska systemen – vi kan studera såväl utbytena mellan de olika systemen som mellan systemen och atmosfären, säger Leif Klemedtsson.

2005 förstörde stormen gudrun klimatforskaren leif Klemedts-sons dåvarande forskningsanläggning. Drygt åtta år senare har den nya anläggning han har varit med om att bygga upp i området skogaryd blivit en del av en nationell infrastruktur. – Det gör att vi synliggörs nationellt och internationellt, och på lång sikt ger det oss möjlighet att bedriva högkvalitativ forsk-ning på ekosystemens förståelse, säger leif Klemedtsson.

SKOGARYD – en station för hela landskapet


Skogaryd

EN SpECIELL dEL av anläggningen är Följesjön. Sjön tar emot mycket av det organiska material som transporteras från skogarna via bäckar. När materialet hamnar i sjön bryts det ner till bland annat koldioxid och metan, vilket har gjort sjön till en så kallad hot spot

för metanemissioner – en normal skogssjö i ett område i den klimatzon som Skogaryd ligger i avger 0,21 millimol metan per kvadratmeter och dygn, medan Följesjön i perioder avger 49 millimol. Den sammanvägda effekten kan då bli att det frigörs mer växthusgaser från landskapet än vad det tas upp.

LEIF kLEMEdTSSoN säger att det faktum att Skogaryd har blivit en del av en nationell infrastruktur har betydelse på flera sätt. Det gör att stationen kan utrustas med bra logistik och mätutrustning, det ger bättre möjligheter att bedriva såväl högkvalitativ forskning som utbildning inom bland annat biologi och miljövetenskap, och det ökar synliggörandet av forskningen vid stationen. Det ger också en långsiktighet i strukturen som gör att forskarna kan lägga upp fältförsök med varaktighet på 2030 år. Visionen är att stationen ska bli en bas för internationella samarbeten.

– Det är en öppen station där vi ska ha kunskapsutbyten med andra forskare – på lång sikt ger det oss möjlighet att få större forskningsmedel och få till bra forskningsprojekt. Vi är en internationellt erkänd infrastruktur med högt rankad forskning, och hoppas att vi med nätverket kommer att kunna attrahera fler forskare till stationen.

TExT & FOTO ROBeRt KaRlssOn FOTO leif KlemeDtssOn

stora bilden: Skogaryd research catchement innefattar ett landskapskoncept med ett helt avrinningsområde där samspe-let mellan terrestera (jord och mark) och limniska (sötvatten) ekosystem studeras, samt deras samspel med atmosfären. Sedan 2013 är stationen med i Vetenskapsrådets infra-strukturnätverk SITeS (Swedish Infrastructure for ecosystem Science). Nätverket får stöd på 25 miljoner kronor årligen.

lilla bilden: Leif Klemedtsson visar upp Skogaryd för Göte-borgs universitets rektor Pam Fredman.

Han forskar om jordskorpan och alkaliska bergarter. tom andersen är professor vid universitetet i Oslo och har utnämnts till hedersdoktor vid naturvetenskapliga fakulteten.

Med olika metoder försöker Tom Andersen ta reda på

när och i vilken utsträckning den kontinentala jordskorpan har vuxit med hjälp av ny tillförsel av material från jordens mantel. Han forskar också om alkaliska vulkaniska bergarter.

– Alkaliska bergarter kan

innehålla lovande fyndigheter av uran, torium och sällsynta jordartsmetaller, och är därför intressanta ur en rent vetenskaplig synvinkel samt ur ett ekonomiskt perspektiv, säger Tom Andersen.

Det har visat sig att det är möjligt att få nya insikter i grundläggande processer i jorden genom att titta på välkända fenomen från en lite annorlunda vinkel.

– Forskningens framtid är ju oförutsägbar och forskning jag gjorde för många år sedan har visat sig bli intressanta för gruvintressen och det

var verkligen inget jag hade räknat med eller något som var utgångspunkten.

ETT Av ToM Andersens senaste projekt är att titta på hur man kan använda biologiska isotopdata som fingeravtryck för att kunna spola tillbaka tiden och få kunskaper om till exempel vad sandkornen på olika platser kommer ifrån eller var metaller i gamla gravar kommer ifrån.

Formellt utsågs Tom Andersen till hedersdoktor under universitetets promotionshögtid den 25 oktober. Titeln delades ut av promotor Kristina Sundell, professor på Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet. David Cornell vid Institutionen för geovetenskaper var Tom Andersens värd.

TExT caRina eliassOn FOTO JOHan WingBORg

MoTIvErING:

Tom Andersen har utsetts till hedersdoktor för framstående forskning kring ursprunget till och utvecklingen av den kontinentala jordskorpan men också för sitt framgångsrika arbete med åldersbestämning där nya metoder tagits fram som revolutionerat forsknings-fältet. Hans arbete med utbytet av studenter och forskare mel-lan universiteten har varit till stort gagn för Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.

Norsk geovetare utnämnd till ny hedersdoktor


Redaktionskommitté utsedd för magasineten redaktionskommitté har utsetts för Science Faculty magazine. Kommittén ska delta i utvecklingen av magasinet och komma med tips inför kom-mande nummer.

I redaktionskommittén sitter:Jörgen Johnson, inst. för biologi och miljövetenskapanders Omstedt, inst. för geovetenskapercharlotte Björdal, inst. för kulturvårdulf Persson, inst. för mate-matiska vetenskapermats granath, inst. för fysikKristina Hedfalk, inst. för kemi och molekylärbiologimalin axelsson, studerande-representant


UTMÄRKELSER

Vill du ha ett eget nummer av Science Faculty Magazine? Gå in på www.science.gu.se/magazine

Här kan du också ange om du hellre önskar få ditt magasin i digital form till din e-post, eller på engelska. Nästa nummer utkommer i maj 2014.

LEIF ANdErSoN, professor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, har utsetts till Kungl. Vetenskapsakademins 1:e vice

preses för perioden 1 juli 2013 till 30 juni 2016. Han kommer förutom att bidra till akademins ledningsgrupp och verksamhetens utveckling även leda kommittén för miljöfrågor.

ToM ANdErSEN, professor vid universitetet i Oslo promoverades till hedersdoktor vid Naturvetenskapliga fakulteten den 25 oktober för sin forskning kring jordskorpan (se artikel sid 46).

ANNIkA EkdAhL, textilkonstnär och gästprofessor på Institutionen för kulturvård, har tilldelas Prins Eugenmedaljen för framstående konstnärlig verksamhet. Prins Eugenmedaljen instiftades av kung Gustav V i samband med Prins Eugens 80årsdag 1945 och den tilldelas för framstående konstnärlig verksamhet.

ANNETTE GrANéLI, forskarassistent vid institutionen för fysik,

har valts till ny ordförande för Sveriges unga akademi. Sveriges unga akademi spe

lar en stark roll i den internationella rörelsen av unga akademier som uppstått under de senaste åren.

kErSTIN johANNESSoN,

professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, har valts till ledamot i Mistras styrelse.

MIkE ThorNdYkE, huvudkoordinator för internationella kontakter vid Sven Lovén centrum för marina vetenskaper har valts in i FN:s panel av experter för projektet World Ocean Assessment Report.

dAvId WITT NYSTröM,

filosofie doktor vid institutionen för matematiska vetenskaper, har tilldelats det Sparreska priset av Kungl. Vetenskapsakademien för arbeten inom algebraisk geometri. Priset på 60 000 kronor är en belöning för vetenskapligt arbete av utmärkt förtjänst, utfört av forskare som inte uppnått 30 års ålder. Han har fått priset för ”arbeten som förenar teorin för Okounkovkroppar i algebraisk geometri med Kählergeormetri och pluripotentialteori”.

ANNA Wåh-

LIN, forskare vid institutionen för geovetenskaper, har belönats med en gästprofessur av the Scientific Committee on Antarctic Research (SCAR) och kommer att åka till Sydkorea för att arbeta tillsammans med sydkoreanska forskare.

2013JUNI-NOVEMBER

aVsÄnDaRe:Science Faculty magazineGöteborgs universitetNaturvetenskapliga fakultetenbox 460405 30 Göteborg

doktorS-proMotion

2013

Promotionen är universitetets främsta högtid och är i första hand till för dem som nyligen genomgått forskarutbildning och avlagt doktorsexamen.

Vid promotionen får föregående läsårs nya doktorer samt jubeldoktorer ta emot

Från vänster: madelene Palmgren, Ingalill Nyström, Sonja Leidenberger, Per-Fredrik Larsson, Anders Karlsson och Andreas Johnsson

Den 25 oktober var det dags för årets doktorspromotion. totalt promove-rades 21 doktorer från naturveten-skapliga fakulteten, varav några i sin frånvaro. Promotor var professor Kristina ”snuttan” sundell.

sina insignier som bevis på sin ställning vid universitetet. Exempel på insignier är diplom, som delas ut till alla nya doktorer, doktorsring, hatt och lagerkrans. Vid högtidligheten promoveras också ett antal hedersdoktorer.

FOTO JOHan WingBORg

Från vänster: Sara Hintz Saltin, Anna Hedström, Albin Gräns, cecilia Geijer, Anna Frick och eva emanuelsson

Från vänster: Promotor Kristina Snuttan Sundell, Jonathan Westin, elisabet Sjökvist, maria Saline, Fredrik Pettersson, Anna Petri och milton eduardo Peña Aza

Science Faculty Magazine nr 2 2013

Documents

Transcript of Science Faculty Magazine nr 2 2013