Representativ

valdemokrati?

Gör den valdemokratiska idealtypen rättvisa åt

den representativa demokratin?

Magisteruppsats 10 pi statskunskapvid Örebro universitetSamhällsvetenskapliga institutionenVårterminen 2006

Författare: Ingemar Andersson

Handledare: Erik AmnåSeminarieledare: Gullan Gidlund

Innehållsförteckning

ABSTRACT                                                                                                                                  ............................................................................................................................   3  1. Inledning                                                                                                                                    ..............................................................................................................................   5  

2. Syfte, avgränsning, metod                                                                                                         ...................................................................................................   8  3. Modern valdemokrati                                                                                                              ........................................................................................................   11   4. Joseph Schumpeters valdemokrati                                                                                           .....................................................................................   16   

4.1. Presentation av Schumpeter                                                                                              ........................................................................................   16   4.2. Schumpeters demokratiteori                                                                                             .......................................................................................   18   

5. Hanna Pitkin och representationsbegreppet                                                                            ......................................................................   24   5.1. The Concept of Representation 1967                                                                                ..........................................................................   24   

5.1.1. Representationsbegreppets tidiga historia                                                                  ............................................................   24   5.1.2. Representation som auktorisation: Exemplet Hobbes                                               .........................................   25   5.1.3. Representation som ansvar                                                                                        ..................................................................................   26   5.1.4. Deskriptiv representation                                                                                           .....................................................................................   27   5.1.5. Symbolisk representation                                                                                          ....................................................................................   28   5.1.6. Representation som agerande                                                                                    ..............................................................................   29   5.1.7. Hanna Pitkins definition av representation                                                                ..........................................................   29   

5.2. Peter Esaiassons tolkning av Pitkin                                                                                  ............................................................................   31   5.3. Dag Anckars vidareutveckling av Pitkin                                                                          ....................................................................   33   

6. Bernard Manins aristokratiska demokrati                                                                               .........................................................................   34   7. Folkviljans förverkligande                                                                                                       .................................................................................................   43   8. Valet – nomineringsprocess eller partival?                                                                             .......................................................................   48   9. Behovet av regelbundna och återkommande val                                                                     ...............................................................   50   10. Mandatgivande och ansvarsutkrävande                                                                                 ...........................................................................   53   11. Social representativitet och åsiktsrepresentativitet                                                                ..........................................................   67   12. Folkets roll i opinionsbildningen                                                                                           .....................................................................................   75   13. Sammanfattning och slutsatser                                                                                              ........................................................................................   79   14. Egna kommentarer                                                                                                                 ...........................................................................................................   81   Litteratur­ och källförteckning                                                                                                       .................................................................................................   i  

Elektronisk post                                                                                                                          ....................................................................................................................   i  Internetartiklar                                                                                                                           .....................................................................................................................   i  Särtryck ur tidskrifter                                                                                                                 ...........................................................................................................   i  Tidningsartiklar                                                                                                                          ....................................................................................................................   i  Otryckt akademisk uppsats                                                                                                        ..................................................................................................   i  Litteratur                                                                                                                                   .............................................................................................................................   ii  

3

ABSTRACT

“Electoral democracy” vs. Representative democracy:An analysis of how scholars define concepts of democracy

Master Thesis in Political ScienceÖrebro UniversityDepartment of Social and Political SciencesJune 2006

Author: Ingemar AnderssonSupervisor: Erik Amnå

In modern, Swedish political science there are different ways of looking at ‘democracy’. A very common distinction is that between three groups of democratic theories: electoral democracy, participation democracy and deliberative democracy.

The nowadays frequently used concept of electoral democracy is often used as synonymous with the older concept of representative or indirect democracy – frequently regarded as a contrast to the direct democracy of ancient Athens. However, there are also important differences. As for elections, people have no other significant role than voting for different political parties. It is a common view among defenders of electoral democracy that ‘ordinary people’ ought not to try to influence politicians between the elections.

There are mainly two different ways of looking at representative democracy; one stresses the future and focuses on mandates; the other focuses on retrospective accountability. 

The modern concept of electoral democracy has many similarities with Joseph Schumpeter’s elite perspective. The main difference is that modern electoral democrats accept the concept of a ‘popular will’ – a concept that Schumpeter regarded as metaphysical.

The many meanings of the concept of ‘representation’ are analysed with reference to political scientist Hanna Pitkin, who defines its core character as ‘acting in the interest of the represented, in a manner responsive to them’.  Others, like Bernard Manin, regard representative democracy as substantially different from direct democracy. The main difference is the election in contrast to the lot. For Manin, the election is indeed equal and democratic because every person has one and only one vote but at the same time unequal and aristocratic – sometimes even oligarchic – because we usually choose a person who is ‘better’ than the average. 

In the electoral democracy model as well as in Schumpeter’s view, ordinary people need not participate much in the political parties or in the nomination process. The ballot is coming to the voter from the outside – like a stock on the market. For Manin, on the other hand, the nomination process is the central point.

4

One conclusion of this analysis is that the so­called electoral model may be regarded as an ideal type, in a Weberian sense. However, there is a risk that the model is interpreted as an ideal in a normative sense, since the concept of electoral democracy not only is narrower and ‘thinner’ than the concept of representative democracy. It is also narrower than the democratic views of Pitkin and Manin. More specifically, using ‘electoral democracy’ synonymously with ‘representative democracy’ may exclude these authors’ understanding of the dynamic mechanisms of the latter’s nomination processes.

Keywords: Democratic theory, Representation, Elections, Lot, Electoral democracy, Representative democracy, Responsiveness, Responsibility, Accountability, Elites, Joseph Schumpeter, Hanna Pitkin, Bernard Manin.

5

1. Inledning

Inom statsvetenskapen har man traditionellt skilt mellan två olika former av demokrati. 

Den första kallas direkt demokrati och innebär att hela folket samlas till gemensamma över­

läggningar. Den andra formen kallas indirekt eller representativ demokrati och innebär att 

folket utser särskilda representanter eller ombud att föra dess talan samt fatta beslut i dess 

ställe.

Samtliga existerande demokratier i världen är idag av den representativa typen – även om 

det förekommer vissa direktdemokratiska inslag som t.ex. folkomröstningar.1 Den klassiska 

indelningen är därför inte praktiskt relevant. Den amerikanske statsvetaren Robert Dahl har 

dessutom med matematiska exempel visat hur orimligt mycket tid det skulle krävas om alla 

skulle yttra sig i en modern direktdemokrati.2

På 1700­ och 1800­talet utvecklades tanken på representativ demokrati av politiska filo­

sofer. John Stuart Mills bok Considerations on Representative Government från 1861 kom att 

få särskilt stor betydelse för idéutvecklingen.3 På 1940­talet angreps denna normativa eller 

klassiska typ av demokratiteori av nationalekonomen Joseph Schumpeter. Denne menade att 

politiska eliter styrde i samtliga samhällssystem. Det som skilde en demokrati från en diktatur 

var enligt hans uppfattning att folket där kunde välja mellan flera, konkurrerande eliter.4

Schumpeters tankar kom att få stor betydelse för efterkrigstidens statskunskap.5 Vid denna 

tid präglades statsvetenskapen till stor del av ett beteendevetenskapligt tänkande och norma­

tiva teorier ansågs nu ovetenskapliga.6

I början av 1970­talet kom en motreaktion. Vikten av medborgerligt deltagande i politiken 

framhölls av bl.a. den engelska statsvetaren Carole Pateman i boken Participation and Demo­

cratic Theory (1970). Samma år publicerades Leif Lewins bok Folket och eliterna: En studie i  

1 Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen, Demokratins ideal möter verkligheten, i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, 2003, s 16, s 19.2 Dahl, Robert A., Democracy and Its Critics, 1989, s 226ff. [Svensk översättning Demokratin och dess antago­nister, 2002 (1989/1999), s 350ff.] Dahl, Robert A., After the Revolution? 1971 (1970), s 67ff, s 143ff. Se även Gilljam, Mikael, Deltagardemokrati med förhinder, i Gilljam och Hermansson (red.), s 208.3 Mill, John Stuart, Considerations on Representative Government: Second Edition, 1861 (faksimilutgåva)4 Lewin, Leif, Folket och eliterna, 1970, s 17f, s 91, s 115. Lewin, Leif, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, i Gilljam och Hermansson (red.), s 345.5 Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 345. Adman, Per, Deltagardemokrati genom arbetsplats­demokrati: Om en teoris uppgång och fall … och återkomst? i Gilljam och Hermansson (red.), s 142.6 Lundquist, Lennart, Det vetenskapliga studiet av politik, 1993, s 86.

6

modern demokratisk teori. Nu var det i stället Schumpeters och hans efterföljares tur att 

utsättas för kritik. Det hävdades bl.a. att deras modell i praktiken urholkade demokratin.7 

På 1980­talet uppstod dessutom tankar om en demokratiform med betoning på samtal, 

överläggningar och aktivt lyssnande på motståndarens argument. Man brukar tala om samtals­ 

eller deliberativ demokrati. Den tyske filosofen och sociologen Jürgen Habermas har här varit 

ett framträdande namn.8 Både deltagar­ och samtalsdemokrater har också velat återvända till 

demokratiteoretiska klassiker som J.S. Mill och Jean­Jacques Rousseau.9

År 2003 gav Liber förlag ut antologin Demokratins mekanismer med bidrag från stats­

vetare från universiteten i Uppsala och Göteborg. Dessutom medverkar ett par psykologer från 

Stockholms universitet. Redaktör för volymen är statsvetarna Mikael Gilljam och Jörgen 

Hermansson. 

I denna bok redogörs för tre olika sätt att se på demokrati: valdemokrati, deltagar­

demokrati och samtalsdemokrati. Utgångspunkten för denna uppsats är de kapitel som 

behandlar valdemokratin. Särskild vikt läggs vid de bidrag som skrivits av Peter Esaiasson 

samt bokens båda redaktörer Mikael Gilljam och Jörgen Hermansson. Hänsyn tas också till 

andra böcker och artiklar av dessa författare. Dessutom görs en del jämförelser med annan 

statsvetenskaplig litteratur – t.ex. Demokratirådets rapport 2002 med undertiteln Demokrati  

utan ansvar.10

Begreppet valdemokrati betraktas ofta som en synonym till representativ demokrati eller 

indirekt demokrati. Det kan också ses som en idealtyp som renodlar den representativa demo­

kratins mest karakteristiska drag. Man kan dock fråga sig om det nya begreppet valdemokrati 

verkligen täcker in alla aspekter av ett representativt system. Finns det möjligen beståndsdelar 

i det politiska systemet som valdemokratin inte tar hänsyn till eller t.o.m. utdefinierar som 

oönskade inslag? Det gäller t.ex. medborgarnas medverkan i internt partiarbete eller innehav 

7 Pateman, Carole, Participation and Democratic Theory, 1978 (1970), s 3ff. Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 345.8 Premfors, Rune och Roth, Klas, En demokratisyn och ett forskningsfält, i Premfors, Rune och Roth Klas (red.), Deliberativ demokrati, 2004, s 12ff. Gilljam och Hermansson, s 22. Se även Karlsson, Christer, Den deliberativa drömmen och politisk praktik – samtalsdemokrati eller elit­diskussion? i Gilljam och Hermansson (red), s 214. Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 345.9 Se t.ex. Pateman, ss 322­44. Se även Premfors och Roth, En demokratisyn och ett forskningsfält, s 10 samt Reinikainen, Jouni och Reitberger, Magnus, Kritiken av deliberativ demokrati, i Premfors och Roth (red.), s 277. Se vidare Gilljam och Hermansson, s 19, s 22. Jarl, Maria, Deltagardemokraterna och den representativa demokratin, i Gilljam och Hermansson (red.), s 126f. Jodal, Ola, Fem frågetecken för den deliberativa demokratin, i a.a., s 268f. Adman, Deltagardemokrati genom arbetsplatsdemokrati, s 142. Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 345, s 352, s 354.10 Petersson, Olof; Holmberg, Sören; Lewin, Leif och Narud, Hanne Marthe, Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, 2002.

7

av politiska uppdrag. Frågan är också om det moderna begreppet valdemokrati på något sätt 

skiljer sig från Schumpeters ursprungliga definition av valdemokrati. I kapitel 4 redogörs för 

Schumpeters synsätt.

Peter Esaiassons tolkning av valdemokratin är starkt påverkad av den brittiska statsvetaren 

Hanna Pitkins syn på representation.11 I kapitel 5 presenteras hennes genomgång av 

representationsbegreppets historia och olika betydelser i boken The Concept of Represen­

tation från 1967. Lyhördhet eller responsivitet är också ett centralt inslag i hennes demokrati­

syn.

I kapitel 6 redogörs för den franske statsvetaren Bernard Manins tes att valda represen­

tanter nästan alltid är mer framstående än sina väljare – åtminstone beträffande sin politiska 

kompetens. Alternativet till en representativ demokrati är enligt Manin inte direktdemokrati 

utan ett system där de politiska uppdragen lottas ut bland medborgarna.

I kapitlen 7­12 studeras sedan olika perspektiv på valdemokrati och representativ demo­

krati. Bidragen i antologin Demokratins mekanismer jämförs här med Schumpeter, Pitkin och 

Manin men också med andra teoretiker och empiriska forskare.

Ett antal frågeställningar penetreras i dessa kapitel. Hur ser de olika författarna på ett 

sådant begrepp som folkviljans förverkligande? Anser de att det är nomineringsprocessen eller 

valhandlingen som är det centrala i en valdemokrati? Hur viktigt anser de det är att valen 

upprepas med regelbundna intervall? Ser de valhandlingen som att medborgarna ger politi­

kerna ett mandat för framtiden eller som ett ansvarsutkrävande för en tidigare förd politik? 

Anser de att medborgare och politiker bör likna varandra eller ser de detta som något 

olämpligt? Slutligen diskuteras hur de ser på folkets deltagande i den politiska opinions­

bildningen. 

11 Esaiasson, Peter, Vad menas med folkviljans förverkligande? i Gilljam och Hermansson (red.), ss 41­53.

8

2. Syfte, avgränsning, metod

Syftet med denna uppsats är att beskriva innebörden av det moderna statsvetenskapliga 

begreppet valdemokrati samt jämföra detta med det mer traditionella begreppet representativ  

demokrati.

 Studien koncentreras huvudsakligen till följande böcker:

1) Mikael Gilljam och Jörgen Hermansson (red.): Demokratins mekanismer (2003)2) Joseph Schumpeter: Capitalism, Socialism, and Democracy

(1942, reviderad upplaga 1950)3) Hanna Fenichel Pitkin: The Concept of Representation (1967)4) Bernard Manin: The Principles of Representative Government

(reviderad engelsk version 1997 av Principe de gouvernement représentatif från 1995)12

Dessutom har en del övrig litteratur studerats och bland dessa bör särskilt följande verk 

framhållas:

1) Joseph Schumpeter: Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i  urval och inledning av Richard Swedberg (antologi med texter av Schumpeter 1994)13

2) Hanna Fenichel Pitkin (red.): Representation (1969)3) Adam Przeworski, Susan C. Stokes och Bernard Manin (red.): Democracy, Accountability,  

and Representation (1999)4) J. Roland Pennock och John W. Chapman (red): Representation: Yearbook of the American 

Society for Political and Legal Philosophy (1968 – med bidrag av bl.a. Hanna Pitkin)5) John Medearis: Joseph Schumpeter’s Two Theories of Democracy (2001)6) Sören Holmberg och Peter Esaiasson: De folkvalda: En bok om riksdagsledamöterna och 

den representativa demokratin i Sverige (1988)7) Peter Esaiasson och Sören Holmberg: Representation From Above: Members of Parliament 

and Representative Democracy in Sweden (1996)8) Peter Esaiasson och Knut Heidar (red.): Beyond Westminster and Congress: The Nordic 

Experience (2000)9) Lewin, Leif, ”Bråka inte!”: Om vår tids demokratisyn, Andra reviderade upplagan (2002)10) Lars Strömberg och Jörgen Westerståhl (red.): De nya kommunerna: En sammanfattning av 

den kommunaldemokratiska forskningsgruppens undersökningar (1983)11) Jörgen Westerståhl och Folke Johansson: Medborgarna och kommunen: Studier av med­

borgerlig aktivitet och representativ folkstyrelse (1981)12) David Held: Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi, 

Andra reviderade och utvidgade upplagan 2002 (1987)[Svensk översättning av Models of Democracy (Second Edition)]

13) Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie) (2003)12 Manin står själv för bearbetning och översättning till engelska. E­post från Bernard Manin den 16 februari 2006. E­postadress: bernard.manin@nyu.edu eller bm20@nyu.edu. Den svenska upplagan Den representativa demokratins principer från 2002 följer den engelska versionen..13 Yuichi Shionoyas och Mark Perlmans antologi Schumpeter in the History of Ideas från 1997 (1994) behandlar främst Schumpeters ekonomiska teorier och organisationsteoretiska synsätt. 

9

14) Olof Petersson, Sören Holmberg, Leif Lewin och Hanne Marthe Narud: Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar (2002)

Som metod används en kvalitativ, hermeneutisk och komparativ idéanalys kompletterad 

med inslag av begreppshistoria.14 En kvalitativ textanalys innebär att helheten betraktas som 

mer än summan av sina delar samt att vissa passager i en text anses mer väsentliga än andra.15 

Ett viktigt inslag i en komparativ studie är att ”jämföra olika idébärare för att hitta nya infalls­

vinklar – för att avvinna texten ny mening”.16 Som metodbok har huvudsakligen antologin 

Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys (med 

Göran Bergström och Kristina Boréus som redaktörer) använts. 

I avsnitten om Hanna Pitkins och Bernard Manins syn på representation spelar också 

begreppshistoria en särskilt framträdande roll. Termen begrepp har av Jussi Kurunmäki 

definierats som ”ord som alltid är mångtydiga” samt som ”knutpunkter där ord och idéer 

träffas”.17 Enligt Bergström och Boréus har begreppshistoria sina rötter i idéhistorien:

Man kan vilja studera hur termers innebörd har förändrats under såväl kortare som längre tidsperioder och hur vissa begrepp är inflätade i bestämda tanke­

14 Hermeneutik definieras som ”läran om läsning och tolkning”. Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik och Wängnerud, Lena, Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och markand: Andra upplagan 2004 (2002), s 245. Om komparativ metod, se Dahlgren, Stellan och Florén, Anders, Fråga det  förflutna: En introduktion till den moderna historieforskningen, 1996, ss 195­199.

Om hermeneutik, se a.a., ss 192­194. Se vidare Kjørup, Søren, Människovetenskaperna: Problem och traditioner i humanioras vetenskapsteori [Svensk översättning av Menneskevidenskabene: Problemer og traditioner i humanioras videnskabsteori], 1999 (1996) samt Gadamer, Hans­Georg, Sanning och metod i urval [Svensk översättning av Arne Melberg valda delar av Wahrheit und Methode], 1997 (1960/1990). 

Om begreppshistoria se Kurunmäki, Jussi, Begreppshistoria, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys, 2005, ss 181­217. Bergström, Göran och Boréus, Kristina, Samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys, i a.a., s 18f. Se även Bergström, Göran och Boréus, Kristina, Idé­ och ideologianalys, i a.a. ss 149­179. Bergström och Boréus påpekar att idéanalys är en del av svensk statsvetenskaplig tradition. A.a., s 154. De menar också att denna term är ”något provinsiell” i jämförelse med det vidare begreppet ideologianalys. A.a., s 159. Inom marxismen används ordet ”ideologi” om föreställningar med syfte att dölja makt­ och klassförtryck. A.a. s 150, s 153, s 157. Se även Larrain, Jorge, The Concept of Ideology 1979. Av denna anledning undviks begreppet “ideologianalys” i denna uppsats.

Det rör sig huvudsakligen om en innehållslig idéanalys med utgångspunkt i den studerade texten. Om Evert Vedungs distinktion mellan innehållslig och funktionell idéanalys. Se Vedung, Evert, Det rationella politiska samtalet: Hur politiska budskap tolkas, ordnas och prövas, 1977, ss 15­30. Se även Bergström och Boréus, Samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys, s 155f och Söderfeldt, Björn, Statsvetenskapliga metoder 1972, ss 115­137.

Begreppet innehållsanalys undviks eftersom det ofta står för kvantifiering och kodning. Se Boréus, Kristina, och Bergström, Göran Innehållsanalys, i Bergström och Boréus (red.), ss 43­87. Något försök till kvantifiering förekommer dock inte i denna uppsats. Se även Boréus, Kristina och Bergström, Göran, Lingvistisk textanalys, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), ss 263­303 och Boréus, Kristina och Bergström, Göran, Argumentationsanalys, i a.a., ss 89­147. Se vidare kapitel 12 i Kvalitativ textanalys i Esaiasson et al., Metod­praktikan, ss 233­252.15 A.a., s 233.16 A.a., s 250.17 Kurunmäki, s 182.

10

system,   som   förskjuts   i   samband   med   att   begreppen   förändras.   Texters innebördsaspekter blir det centrala i sådana analyser.18

Det begreppshistoriska synsättet har också utvecklats som kritik mot strukturalistiska 

teorier. I stället har man framhållit dialektiken mellan mänskligt handlande och sociala struk­

turer. Begreppshistoria innehåller vidare ”ett starkt drag av perspektivism som utgår från 

tanken att vi inte kan nå ett objektivt svar på våra frågor, eftersom dessa svar varierar med 

perspektivet från vilket frågorna ställs”, menar Kurunmäki.19 ”[U]tgångspunkten för 

begreppshistorisk forskning är en växelverkan mellan språkliga och sociala förändringar”, 

säger han vidare.20 

Enligt Kurunmäki kräver en rent begreppshistorisk studie analyser av stora mängder 

källmaterial.21 Detta är givetvis inte möjligt inom ramen för en D­uppsats. Reinhart Koselleck 

anser att begrepp förändras långsammare och mer stegvis än de rent politiska föränd­

ringarna.22 Begreppshistoriska studier kan enligt Kurunmäki vara både synkrona – dvs. 

samtidiga – och diakrona – dvs. inrikta sig på historiska utvecklingslinjer.23 I denna uppsats 

finns båda perspektiven. Analysen av begreppet valdemokrati är dock huvudsakligen synkront 

medan begreppet representativ demokrati ses ur ett längre tidsperspektiv. 

Förutom komparativa studier är begreppshistoria enligt Kurunmäki också ett lämpligt 

verktyg för att undersöka legitimeringsstrategier.24 När det gäller valdemokratin undersöks 

legitimeringsstrategier både framtidsinriktat – att ge någon förtroende – och tillbakablickande 

– att utkräva ansvar (”accountability”) från politiker för en gången mandatperiod. När det 

gäller den representativa demokratin är det i första hand representationsbegreppet som 

undersöks. Om inte alla medborgare kan vara med och fatta samtliga beslut – hur legitimerar 

man då att enbart vissa väljs ut?25

Vidare pekar Kurunmäki på sambandet mellan forskningsprocessens problem­

formuleringsfas och det hermeneutiska begreppet förförståelse,26 som främst utvecklats av den 

tyske filosofen Hans Georg Gadamer (1900­2002). Gadamer menar att den som läser och 

tolkar en text har en förutfattad mening (en ”förförståelse” eller ”för­dom” i positiv mening) 

18 Bergström och Boréus, Diskursanalys, s 326f. Författarna är här enligt egen utsago påverkade av Murray Edelman. A.a.19 Kurunmäki, s 183.20 A.a., s 208.21 A.a., s 215.22 A.a., s 211.23 A.a., s 211, s 216.24 A.a., s 215f.25 Gilljam och Hermansson, s 14f.26 Kurunmäki, s 212.

11

redan innan ett studium av texten påbörjats. Under studiens gång revideras denna sedan i takt 

med att forskaren får ytterligare kunskap.27 

Förförståelsen vid arbetet med denna uppsats är att begreppet valdemokrati är snävare än 

begreppet representativ demokrati – även om de båda begreppen ofta används som syno­

nymer.

3. Modern valdemokrati

I antologin Demokratins mekanismer presenteras tre olika föreställningar om demokrati: 

valdemokrati, deltagardemokrati och samtalsdemokrati. Den skarpaste gränsen går dock 

mellan valdemokratin å den ena sidan och de båda övriga å den andra.28

Valdemokrati är enligt Gilljam och Hermansson ”en samlingsbeteckning för sådana 

demokratiideal som framhåller betydelsen av regelbundet återkommande val mellan konkur­

rerande alternativ av representanter”.29  En närläsning av denna mening visar att författarna 

talar om valdemokratiska demokratiideal i pluralis. En valdemokratisk idealtyp handlar 

således inte om en enda modell utan om flera demokratimodeller med väsentliga egenskaper 

som antingen är gemensamma eller snarlika varandra.

Vidare hävdar Gilljam och Hermansson att ”[i] valdemokratin påverkar medborgarna 

politikens utformning genom att rösta på partier och politiker”.30 Vid första anblicken är detta 

påstående snarast en trivialitet. Det som skiljer ett representativt system från direktdemokratin 

är ju att politikerna väljs. Men – som senare visas i presentationen av Manins perspektiv – kan 

man också tänka sig att representanter utses med lottens hjälp. Detta utesluts automatiskt med 

denna formulering.

Påståendet att medborgarnas påverkan sker genom röstning på partier och politiker kan 

också tolkas så att medborgarnas andra möjligheter till inflytande inskränks. Gilljam och 

Hermansson skriver:

Mellan valen är det de folkvalda representanterna som sköter beslutsfattandet. /­­­/ Själva idén med denna idealtyp är emellertid att den utesluter påverkan 

27 Bergström och Boréus, Samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys, s 24f. En ”för­dom” i Gadamers mening behöver inte vara något negativt. Enligt Kjørup har Gadamer hämtat begreppet ”förförståelse” från teologen Rudolf Bultmann. Se Kjørup, s 258. Enligt Gilje och Grimen liknar Gadamers begrepp ”förförståelse” Karl Poppers begrepp ”förväntningshorisonter”. Gilje, Nils och Grimen, Harald, Samhällsvetenskapernas förut­sättningar [Svensk översättning av Samfunnsvitenskapenes forutsetninger], 1992, s 183­188. Se även Gadamer, s 115f, s 141f, s 146. Om Popper se även http://komvuxnet.gotland.se/filosofi/popper.htm 28 Kumlin, Staffan, Finns det någon ansvarig? i Gilljam och Hermansson (red.), s 83.29 Gilljam och Hermansson, s 15.30 A.st.

12

från medborgarna mellan valen, vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort när det finns penningstarka och högljudda särintressen.31 

Väljarna skall – om man tolkar citatet mycket strikt – alltså överhuvudtaget inte lägga sig i 

politiken mellan valen. Gilljam och Hermansson är på andra ställen i artikeln tvetydiga i 

frågan om de tre demokratityperna skall betraktas som normativa ideal eller som idealtyper i 

weberiansk mening, dvs. som renodlingar av respektive modells mest karakteristiska drag. 

I citatet ovan säger dock Gilljam och Hermansson i klartext att de talar om en idealtyp.

Gilljam och Hermansson medger att representanterna kan vara lyhörda (”responsiva”) mot 

sina väljare och även hålla kontakt med dessa mellan valen – men enbart i syfte att skaffa sig 

information eller motivera sina beslut. I valrörelserna är det däremot av yttersta vikt att politi­

kerna ger väljarna relevant information om sin politik.32

”Valdemokrati är en renodling som tar fasta på den mest karakteristiska komponenten i en 

representativ demokrati”, hävdar Gilljam och Hermansson.33 Trots detta vill de inte sätta 

likhetstecken mellan de båda begreppen. En av anledningarna är att ”samtliga nu existerande 

demokratiska styrelseskick i huvudsak är representativa”.34 Om valdemokrati skall ses som ett 

weberianskt idealtypsbegrepp, får begreppet representativ demokrati stå för ”de faktiskt 

existerande representativa styrelseskicken (realtyper)”.35

I verklighetens representativa demokratier förekommer inslag som enligt författarna bör 

ses som deltagardemokratiska inslag och som i princip inte bör förekomma i en strikt val­

demokrati. Gilljam och Hermansson nämner t.ex. namninsamlingar, uppvaktningar, aktioner 

och demonstrationer. De medger dock att endast ett fåtal politiska tänkare pläderar för en ren 

deltagardemokrati. De flesta nöjer sig med participatoriska inslag inom ramen för en 

representativ demokrati.36 Men enligt en strikt valdemokratisk modell är alltså sådant 

förbjudet.37

Man kan även dela upp de deltagardemokratiska aktiviteterna i två undergrupper. Den 

första kallar Gilljam och Hermansson deltagande som påverkansförsök och omfattar de upp­

räknade aktiviteterna. Sådant skall skiljas från mer direktdemokratiskt deltagande, som 

31 A.a., s 16.32 A.a., s 15f.33 A.a., s 16.34 A.st.35 A.st.36 A.a., s 19. Se även Jarl, s 200.37 Gilljam och Hermansson, s 16.

13

innebär att det är medborgarna själva som fattar besluten. Det kan t.ex. handla om lokala 

brukarstyrelser och arbetsplatsdemokrati men också om folkomröstningar.38

I antologin Demokratins mekanismer är dock inte alla författare överens om synen på val­

demokratin. I kapitlet Demokrati och deltagande: Tre ideal i teorin och praktiken hävdar Jan 

Teorell att han hellre talar om responsiv demokrati än om valdemokrati. Hans eget begrepp 

har enligt honom själv också likheter med William Rikers begrepp populistisk demokrati.39

Till skillnad från strikta valdemokrater inkluderar Teorell även medborgarnas påverkans­

försök i sin responsiva modell. I gengäld reducerar han den deltagardemokratiska modellen 

till att enbart omfatta direktdemokratiskt beslutsfattande. Folkomröstningar torde dock hamna 

i denna kategori även i Teorells modell – även om han inte explicit nämner dessa. 

Gilljam erkänner att folkomröstningar kan förekomma som ett komplement i en represent­

ativ demokrati. Men han varnar samtidigt för att alltför många sådana kan minska legitimi­

teten hos beslut, som fattats i valdemokratisk ordning.40 Han skriver:

Det är ingen orimlig tanke att en utveckling i deltagardemokratisk riktning – där allt fler beslut tillkommer efter deltagardemokratisk opinionsbildning och påtryckningar, eller efter direktdemokratiskt beslutsfattande – på sikt urholkar medborgarnas   acceptans   för   och   efterlevnad   av  de   beslut   som  fattas   inom ramen för valdemokratin.41

Det finns – som tidigare nämnts – inte en valdemokratisk modell utan flera. De olika 

modellerna kan delas in i två undergrupper: den ena tänker sig valhandlingen på valdagen som 

väljarnas dom över den gångna mandatperioden. Betoningen ligger då på ansvarsutkrävande i 

efterhand och väljaren antas använda sin röst retrospektivt – dvs. tillbakablickande.42

Den andra undergruppen ser i stället valhandlingen som väljarens ställningstagande till 

vilken politik som skall föras under den kommande mandatperioden. Väljarna anses ge 

politiker och partier mandat att föra en önskad politik. Det är därför viktigt att politikernas 

åsikter stämmer överens med väljarnas – att det råder s.k. åsiktsrepresentativitet. Man kan 

också se mandatgivandet som ett led i folkviljans förverkligande. Perspektivet är här huvud­

sakligen prospektivt – dvs. framåtblickande.43 De båda perspektiven är visserligen motsatta 

men för den skull utesluter de inte varandra. Väljarens handling på valdagen kan präglas av 

båda förhållningssätten.

38 A.a., s 19.39 Teorell, Jan, Demokrati och deltagande: Tre ideal i teorin och praktiken, i Gilljam och Hermansson (red.), s 324f.40 Gilljam, Deltagardemokrati med förhinder, s 201f.41 A.a., s 202.42 Gilljam och Hermansson, s 16f.43 A.st.

14

Om det inte är möjligt för ett enskilt parti att få majoritet i parlamentet, finns det tre olika 

principer för hur valresultatet bör påverka regeringsbildningen:

1) flertalsprincipen, som säger att det eller de partier som har en majoritet i parlamentet skall bilda regering

2) pluralitetsprincipen, som säger att det största partiet i parlamentet skall ingå i rege­ringen samt

3) valvindsprincipen, som säger att de partier som går fram i ett val skall bilda regering medan de som går tillbaka bör gå i opposition.44

Att dessa principer kan komma i konflikt med varandra inses av ett enkelt exempel. I ett 

svenskt val tänker vi oss att de fyra borgerliga partierna får en knapp men tydlig majoritet i 

riksdagen. Enligt flertalsprincipen är det då dessa som skall bilda regering tillsammans. 

Socialdemokraterna går visserligen tillbaka men är fortfarande riksdagens största parti. Enligt 

pluralitetsprincipen bör då således även detta parti inkluderas. Slutligen tänker vi oss att ett 

helt nytt parti lyckas ta sig över fyraprocentsspärren och därmed komma in i riksdagen. Enligt 

valvindsprincipen bör då även detta parti ingå i regeringen.45

Hanna Bäck anser att dessa principer inte alltid tillämpas i verkligheten. Det är t. ex. 

vanligt med minoritetsregeringar i Sverige och regeringspartier, som förlorar ett val, avgår 

sällan om de inte är absolut tvungna. Göran Persson kunde t.ex. att sitta kvar efter valet 1998 – 

trots att socialdemokraterna då gjorde sin största valförlust i modern tid.46

Statsvetaren Guy­Erik Isaksson menar att pluralitetsprincipen är vanligast och valvinds­

principen minst vanlig i verkligheten. Majoritetsprincipen ligger någonstans i mitten.47 

Valvindsprincipen kan vara problematisk att hantera när det gäller koalitionsregeringar 

eftersom partier i en sådan ofta byter röster med varandra.48 Att delta i en koalitionsregering är 

också något av en paradox. Å ena sidan ökar det möjligheterna till inflytande, å andra sidan 

ger det färre chanser att göra egna markeringar i politiska frågor.49

Ordet ”mekanismer” i bokens titel avser enligt Gilljam och Hermansson de kausala meka­

nismer som den norske samhällsvetaren Jon Elster beskrivit i sin bok Nuts and Bolts for the 

44 Bäck, Hanna, Vad krävs för en fungerande valdemokrati, i Gilljam och Hermansson (red.), s 67, s 73. Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 349f. Se även Petersson et al, Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 43ff.45 Se även Hanna Bäcks exempel. Bäck, s 74, s 82.46 A.a., s 72f. Se även Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 349. Socialdemokraterna minskade med 8,8 procentenheter till 36,4 %. Se Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002, s 13, s 136.47 A.a., s 46.48 A.a., s 44.49 A.st.

15

Social Sciences (1989). Liksom Elster försöker antologins författare finna kausala, samhälls­

vetenskapliga förklaringar och därmed ”blottlägga samhällsmaskinens alla kugghjul”.50

Men ytterst handlar det hela om demokratins värden. ”[D]emokratimekanismerna är det 

som förklarar och demokrativärdena är det som skall förklaras”, menar redaktörerna.51 Som 

exempel på demokrativärden framhåller de särskilt folksuveränitet, politisk jämlikhet samt 

folkviljans förverkligande. Dessa skall skiljas från allmänna styrelseskicksvärden som 

handlingskraft och effektivitet. Frågan om legitimitet är dessutom grundläggande i samtliga 

samhällssystem.52 

Jörgen Hermansson betraktar val, deltagande och samtal som de grundläggande mekanis­

merna i respektive demokratimodell. Flera demokratiteoretiker betraktar valdemokrati som en 

form av rent proceduriell demokrati, dvs. en demokratiteori som enbart eller främst ser till 

beslutsprocessen och inte till innehållet i besluten. Men det gör inte Hermansson. Han anser 

att varje modell också kan värderas utifrån hur väl den bidrar till folkviljans förverkligande. 

Dessutom kan de leda fram till andra önskvärda resultat.53

 I valdemokratin är enligt Hermansson rättvisa val ”den bästa möjliga konkretiseringen av 

jämlikhet i makt”.54  Denna proceduriella tanke anser han sig också kunna spåra bakom 

utformningen av den svenska regeringsformen. Allmänna val anses också leda till att makten 

tämjs i en för folket gynnsam riktning.55 

Enligt Hermansson kan val, deltagande och samtal också ses om alternativa tekniker för 

att åstadkomma politisk legitimitet. När det gäller valdemokratin blir storleken på med­

borgarnas valdeltagande avgörande för både beslutens och det politiska systemets legitimitet.56

Gilljam och Hermansson skiljer vidare mellan interna och externa demokrativärden. All 

normativ teori bör enligt redaktörerna prövas utifrån sina egna, interna värden. Om en 

demokratiteori dessutom klarar kraven för externa värden är detta en fördel. Men om den inte 

ens klarar av att leva upp till sina egna värden, spelar det inte någon roll om den lyckas upp­

fylla andra värden, menar de.57

50 Gilljam och Hermansson, s 12f. Om Elsters syn på kausala mekanismer se Elster, Jon, Nuts and Bolts for the Social Sciences, 2005 (1989), ss 3­10.51 Gilljam och Hermansson, s 12.52 A.a., s 13ff. 53 Hermansson, Vad är det som är bra med demokratin?, s 290ff, s 298f.54 A.a., s 299.55 A.a., s 298f.56 A.a., s 304.57 Gilljam och Hermansson, s 14.

16

Statsvetaren Brian Barry anser att det finns en koppling mellan demokratiska val och 

politisk frihet. Den indiske ekonomen Amartya Sen har pekat på ett liknande samband mellan 

val och social rättvisa. Sen erhöll 1998 ekonomipriset till Alfred Nobels minne och 2001 mot­

tog Brian det skytteanska statsvetarpriset vid Uppsala universitet. Enligt Jörgen Westerståhl 

(1916­2006) är allmänna val dessutom den bästa metoden för att förverkliga folkviljan.58

Om man utgår från den politiska jämlikheten anser Hermansson att valdemokratin är den 

bästa av de tre demokratiformerna. Deltagardemokratin kommer på andra och samtals­

demokratin på tredje plats. Om man däremot värderar de tre demokratiformerna ur med­

borgerlig maktaspekt blir dock rangordningen en annan. Deltagardemokratin kommer då på 

första plats följd av samtalsdemokratin. Valdemokratin kommer i detta fall först på tredje och 

sista plats.59

4. Joseph Schumpeters valdemokrati

4.1. Presentation av Schumpeter

Joseph Schumpeter (1883­1950) föddes i staden Triesch i Moravien, som på den tiden 

tillhörde dubbelmonarkin Österrike­Ungern. Idag heter den Trest och ligger i republiken 

Slovakien.60 

Redan 1906 blev den 23­årige Schumpeter kejsardömets yngste doktor i nationalekonomi 

och 1911 också ämnets yngste professor.61 I sin första bok 1908 myntade han begreppet 

”metodologisk individualism”, som senare blivit allmänt förekommande inom samhälls­

vetenskapen. I sin andra bok lanserade en teori om entreprenörens roll i ekonomin.62

58 A.a., s 298ff.Om Amartya Sen se http://nobelprize.org/economics/laureates/1998/sen­autobio.htmlOm Brian Barry se http://www.statsvet.uu.se/prize/prize01.htmOm Jörgen Westerståhl se Holmberg, Sören; Nilsson, Lennart och Weibull, Lennart, Professor emeritus Jörgen Westerståhl har avlidit 90 år gammal, i Dagens Nyheter den 13 mars 2006.(http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1473&a=528587)59 Hermansson, Vad är det som är bra med demokratin?, s 303.60 Swedberg, Richard, Inledning, i Schumpeter, Joseph, Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i urval och inledning av Richard Swedberg, 1994, s xf. Boken utgiven på City University Press/Ratioklassiker, ett förlag som ingår i den högerorienterade Timbrokoncernen.Om Schumpeter, se även http://www.quicknet.se/home/q­112004/schum.html61 Formellt doktorerade Schumpeter i juridik. Swedberg, Inledning,  s xii.62 A.a., s xixff.

17

 Efter första världskriget blev Schumpeter 1919 ledamot av en tysk socialiserings­

kommission.63 Därefter blev han finansminister i det nya Österrikes koalitionsregering. Men 

redan efter ett halvår avskedades från denna post.64 

Schumpeter blev 1925 professor i tyska Bonn och 1932 tillträdde en professur i ekonomi 

vid Harvard University. Han blev då också amerikansk medborgare.65 Tio år senare publi­

cerades hans mest kända verk Capitalism, Socialism, and Democracy (1942). Boken är 

ämnesövergripande och kom starkt att påverka efterkrigstidens sociologi och statskunskap. 

Däremot fick den inte någon större betydelse inom hans egen disciplin – nationalekonomin.66 

Schumpeter ansåg att ett framtida, rationellt samhälle skulle kräva en socialistisk plane­

ring och detta oavsett vem som ägde produktionsmedlen.67 Schumpeter närmade sig s.a.s. 

socialismen från höger och David Held har kallat honom en ”motvillig socialist”.68 

På den tiden ansågs planhushållning vara ett mer effektivt system än marknadsekonomin.69 

Schumpeter var också präglad av den tyske sociologen Max Webers (1864­1920) syn på 

moderniseringen som en process mot alltmer rationellt tänkande.70 Det var också därför han 

trodde på en socialistisk utveckling.71 Schumpeters framtidsvision var dock i huvudsak 

teknokratisk, menar Held.72

Capitalism, Socialism, and Democracy är en relativt tjock bok på 425 sidor. Trots att 

demokratiteorin endast upptar ett sjuttiotal av dessa, är det för denna teori som boken blivit 

mest känd.73 Jörgen Hermansson har t.ex. kallat den för ”[d]en stora demokratiteoretiska 

begivenheten under 1900­talet”.74 Schumpeters bok finns visserligen inte i sin helhet på 

svenska, men några kapitel har översatts och ingår i antologin Om skapande förstörelse.75 Två 

63 Medearis, John, Joseph Schumpeter’s Two Theories of Democracy, 2001, s 20, s 47, s 65ff.64 Swedberg, Inledning, s xi, s xii. Se även Medearis, s 19f, s 28, s 47, s 67.65 Swedberg, Inledning, s xi. Held, David, Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi (Andra reviderade och utvidgade upplagan), 2002 (1987) [Svensk översättning av Models of  Democracy (Second Edition)], s 221.66 Swedberg, Inledning, ss x­ixx. Lewin, Folket och eliterna, s 19. Held, s 221f. 67 A.a., s 222, s 226.68 A.a., s 227.69 A.st.70 A.a., s 200, s 227.71 A.a., s 222, s 226ff.72 A.a., s 238.73 Pocketutgåva 1975/1976 av 1950 års utgåva Schumpeter, Joseph A., Capitalism, Socialism, and Democracy,  1942 (reviderade versioner 1947 och 1950).74 ”Den stora demokratiteoretiska begivenheten under 1900­talet har utan tvekan varit Joseph Schumpeters Capitalism, Socialism, and Democracy, som första gången publicerades 1942.” Hermansson, Jörgen, Introduktion till del II: Varför demokrati, i Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), 2003, s 97.75 Schumpeter, Joseph, Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i urval och inledning av Richard Swedberg, 1994.

18

av de kapitel som behandlar demokratisynen i den engelska versionen, har i antologin 

sammanförts till ett enda med titeln Två teorier om demokrati.76

4.2. Schumpeters demokratiteoriJoseph Schumpeter anses ha lanserat en ny definition av demokrati. Det som utmärkte en 

demokrati var enligt honom inte att folket styrde utan att det hade möjlighet att välja mellan 

olika, konkurrerande eliter.77 Schumpeters tankar kom att få stor betydelse för efterkrigstidens 

statskunskap – inte minst i USA. I hans anda och efterföljd växte det fram en demokratisyn 

som kallats revisionistisk eller funktionalistisk.  Schumpeters anhängare menade dock själva 

att deras modell var mer realistisk än tidigare teorier.78

Held påstår att Schumpeter bygger vidare en demokratisyn, som redan tidigare utvecklats 

av Weber.79 Men till skillnad från denne ansåg inte Schumpeter att demokrati skulle vara oför­

enlig med socialism.80 Weber hade betraktat demokratin – liksom marknaden – som en institu­

tionell mekanism där de svagaste gallrades ut och de mest kompetenta segrade i konkurrensen 

om väljarnas röster.81 Genom sin urvalsfunktion gjorde demokratin också ledarskapet legi­

timt.82 Den moderna, representativa demokratin kallade emellertid Weber för en ”’vald 

diktatur’”.83 

Möjligheten att kunna göra sig av med inkompetenta ledare var enligt Weber väljarnas 

främsta och kanske enda uppgift.84 Komplexiteten och storskaligheten i ett modernt samhälle 

gjorde det nödvändigt att centralisera det politiska beslutsfattandet, ansåg han.85

76 Kapitel 7 Två teorier om demokrati (ss 138­182) i antologin Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i urval och inledning av Richard Swedberg, 1994, är en översättning av kapitel 21 The Classical Doctrine of Democracy (ss 250­268) och kapitel 22 Another Theory of Democracy (ss 269­283) i Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy.77 Lewin, Folket och eliterna, s 17f, s 115. Bernhard Manin framhåller att Schumpeter själv inte använder begreppet eliter. Manin, Bernard, The Principles of Representative Government, 1997 (1995), s 161f.78 Pateman, s 1ff. Lewin, Folket och eliterna, s 5ff, s 19. Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 345. Lindblad, Ingemar, Om den politiska vetenskapens grunder, 1978 (1972), s 126f. Lee, Donald J., Polyarchy: The Political Theory of Robert A. Dahl, 1991, s 8, s 28f. , s 222. Hansson, Sven Ove, Introduktion till del 1: Demo­kratins innebörd, i Idéer om demokrati (antologi), s 28f. Se även Jarl, s 142 och Adman, s 142. 79 Held, s 198, s 221, s 223, s 227. Se även Parry, Geraint, Politiska eliter 1970 (1969). [Svensk översättning av Political Elites], s 184.80 Held, s 227.81 A.a. s 214.82 A.a. s 215, s 242f.83 A.a. s 215.84 A.a. s 217.85 A.a. s 220.

19

Schumpeter ställer sin egen teori i kontrast till det han kallar den klassiska demokrati­

teorin.86 Under detta begrepp har han sammanfört synen hos 1700­ och 1800­talstänkare som 

Jean­Jacques Rousseau, Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill.87 

Schumpeter kritiserar särskilt föreställningen det skulle existera ett allmänt bästa 

(”a Common Good”) eller en folkvilja (”a Common Will of the people”).88 Tanken på en 

allmänvilja anser han vara en ”semi­mystic entity”, dvs. något metafysiskt.89 Folkviljan kan 

som begrepp också avfärdas sedan masspsykologin visat hur lätt människors undermedvetna 

kan manipuleras – t.ex. med reklam.90 

Schumpeter avvisar också alla tankar på ett samhällskontrakt mellan makthavare och med­

borgare.91 För honom står begreppet representation för en sorts kollektiv delegering av makt:92

For in order to make sense at all the terms delegation and representation must refer not to the individual citizens – that would be the doctrine of the medieval estates – but to the people as a whole.  The people as such,  then, would have to be conceived as delegating its power to, say, a parliament that is to represent it. But only a (physical or moral) person can legally delegate or be represented.93

Enligt klassisk demokratiteori hade det ansetts viktigt att folket aktivt deltog i politiken.94 

På 1940­talet hade man emellertid börjat med valsociologiska undersökningar i USA. Dessa 

hade visat att flertalet amerikaner inte var särskilt politiskt intresserade.95 Tidigare hade detta 

betraktats som en brist, men nu ansågs det stället att ett högt folkligt deltagande var onödigt 

eller t.o.m. skadligt.96 

”Schumpeters slutsats är att medborgarnas deltagande i demokratin bör minimeras”, 

hävdar Jouni Reinikainen och Magnus Reitberger i boken Deliberativ demokrati.97 Under 

86 Kapitel 21 (ss 250­268) i Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy heter The Classical Doctrine of  Democracy och kapitel 22 (ss 269­283) Another Theory of Democracy. Se också den svenska översättningen Två  teorier om demokrati i Schumpeter, Om skapande förstörelse och entreprenörskap, ss 138­182. Se även Held, s 230.87 Medearis, s 114f.88 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 250. Schumpeter, Två teorier om demokrati, s 138. Se även Held, s 231.89 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 252. Se även Medearis,  s 115f.90 Held, s 232. Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 263.91 A.a., s 247.92 A.a., s 248.93 A.a., s 247f.94 Lewin, Folket och eliterna, s 17f. Pateman, s 1ff, ss 22­44. Plant, Raymond, Modernt politiskt tänkande, 1994 (1991) [Svensk översättning av Modern Political Thought], s 15.95 Lewin, Folket och eliterna, s 5ff.96 Birch, Anthony H., Concepts and Theories of Modern Democracy (Second Edition), 2002 (2001), s 104. Se även Hermansson, Jörgen, Introduktion till del III: Demokratins problem, i Idéer om demokrati (antologi), s 204f.97 Reinikainen och Reitberger, s 280. Se även Pateman, s 4ff, s 7.

20

efterkrigstiden gick t.o.m. en del statsvetare så långt att de hävdade att apatin fyllde en 

konstruktiv funktion för att bevara demokratin.98 

Det framfördes flera argument som stöd för denna tes. Att folk var passiva kunde ju i bästa 

fall betyda att de helt enkelt var nöjda med sin tillvaro.99 Men forskningen hade också visat att 

det var de passiva som oftast stod för auktoritära eller antidemokratiska åsikter. Därför var det 

enbart av godo om de avstod från politiskt engagemang. Massornas agerande i Nazityskland 

hade dessutom gjort politiska bedömare skeptiska till medborgerligt engagemang.100 Tanken 

att apatin kunde fungera som ett filter mot sådana företeelser hade redan 1937 lanserats av 

statsvetaren Herbert Tingsten (1896­1973).101 

Schumpeter hyste låga tankar om genomsnittsväljarens intellektuella kapacitet – inte minst 

i politiska frågor. Den vanlige väljaren ansåg han vara lättpåverkad och styrd av känslomässiga 

impulser. Han hade här bl.a. tagit intryck av Gustave Le Bons masspsykologi.102 Schumpeter 

gick faktiskt så långt att han hävdade att folk blev mindre rationella när de sysslade med 

politik.103 I Capitalism, Socialism, and Democracy skriver han:

Thus the typical citizen drops down to lower level of mental performance as soon as he enters the political field. He argues and analyzes in a way which he would readily recognize as infantile within the sphere of his real interests. He becomes a primitive again. His thinking becomes associative and affective.104

David Held anser att Schumpeter är inkonsekvent i syn på väljarna. Om dessa inte anses 

tillräckligt förnuftiga för att kunna ta ställning i politiska frågor – hur skall de då vara kompe­

tenta att välja mellan olika ledare? undrar han. Dessutom anser han att Schumpeter har svårt 

att visa hur just ledarna skulle besitta den kompetens som vanliga väljare saknar.105 

I Schumpeters teori finns det en klar arbetsdelning mellan väljare och valda. Medbor­

garens lott inskränks till att välja vilka makthavare som skall agera å hans eller hennes vägnar. 

Väljarna måste därför förstå att när de väl valt en representant, måste de också överlåta 

beslutsansvaret åt denne. De bör därför låta bli att påverka representanternas åsikter.106  

Schumpeter menar att hans modell lyckas förena kravet på effektivt ledarskap med en 

folklig förankring. Han anser också att hans teori ger en klar definition på vad som utgör 

98 Lewin, Folket och eliterna, s 12ff, s 18, s 21, s 86, s 88, s 90ff, s 180. Lee, s 28f. Jarl, s 127. Adman, s 142.99 Lewin, Folket och eliterna, s 99.100 Dahl, Robert A., A Preface to Democratic Theory, s 89. Lewin, Folket och eliterna, s 72, s 94. Held, s 223, s 232, s 254. Birch, Concepts and Theories of Modern Democracy, s 106f. Reinikainen och Reitberger, s 279f.101 Tingstens bok hette Political Behavior. Lewin, Folket och eliterna, s 92.102 Held, s 225.103 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 257, s 262.104 A.a., s 262.105 Held, s 241.106 A.a., s 223, s 235. Se även Schumpeter, Capitalism, Democracy, and Socialism, s 295.

21

skillnaden mellan demokrati och diktatur. Yttrandefriheten är visserligen viktig, men den 

politiska friheten består framför allt i möjligheten att ställa upp i val.107 Genom att med­

borgarna kan välja mellan olika eliter får de dessutom ett skydd mot tyranni och makt­

missbruk.108

 Demokratin kan enligt Schumpeter aldrig bli ett mål i sig utan enbart ett medel. 

I Capitalism, Socialism, and Democracy skriver han:

Democracy is a political  method, that is to say, a certain type of institutional arrangement for arriving at political – legislative and administrative – deci­sions and hence incapable of being an end in itself, irrespective of what deci­sions it will produce under given historical conditions. And this must be the starting point of any attempt at defining it.109

Schumpeter anser att det skulle vara omöjligt för vanligt folk att styra annat än mycket 

små samhällen.110 I övrigt måste man ”drop government by the people and to substitute for it 

government approved by the people”.111 Det väsentliga är alltså inte att folket styr utan att det 

accepterar styret. Det finns samtidigt ett inslag av cynism i hans sätt att resonera. Han skriver 

t.ex. att ”the people never actually rule but they can always be made to do so by definition”.112

Politiken kan enligt Schumpeter liknas vid en marknad, där politiker tävlar om med­

borgarnas röster.113 Han noterar också att väljare sällan tar några initiativ i politiska frågor. 

Det gör i stället de kandidater, som erbjuder väljarna sin politik. I praktiken är dock alter­

nativen begränsade eftersom kandidaterna är bundna till sina respektive partier.114  

Schumpeter betraktar dessutom politiken som ett spel jämförbart med militär strategi. Det 

väsentliga blir då att vinna över motståndaren.115 Förutom att utse regering, är parlamentets 

viktigaste roll att fungera som arena för denna tävlan.116 Mot detta kan man invända att lag­

stiftning och budgetarbete rimligen borde betraktas som mer väsentligt. Detta erkänner också 

Schumpeter, men han gör samtidigt en liknelse med ekonomisk teori. Det ekonomiska 

systemet existerar ytterst därför att vi alla behöver saker som mat, kläder och bostäder. Men 

trots detta är det teoretiskt mer fruktbart att utgå från vinstintresset. På samma sätt är det mer 

konstruktivt att basera en politisk teori på tävlan om makten.117 107 Held, s 236.108 A.a., s 223f109 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 242.110 A.a., s 245, s 267.111 A.a., s 246.112 A.a., s 247.113 A.a., s 269. Se även Pateman, s 4.114 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 282f.115 A.a., s 279.116 A.a., s 278f, s 282.117 A.a., s 282.

22

I boken Demokratimodeller sammanfattar David Held de mest väsentliga dragen i Webers 

och Schumpeters demokratisyn:

Konkurrensgrundad elitdemokrati

MotiveringsprinciperMetod för att utse en skicklig och uppfinningsrik politisk elit som klarar att fatta nödvändiga beslut inom lagstiftning och administrationEtt hinder mot alltför starka politiska ledare

Utmärkande dragParlamentariskt styrelseskick med stark verkställande myndighetKonkurrens mellan rivaliserande politiska eliter och partierParlamentet dominerat av partipolitikDet politiska ledarskapet är centraltByråkrati: en självständig och välutbildad förvaltningDe politiska beslutens räckvidd begränsas konstitutionellt och i praktiken

Allmänna förutsättningarIndustrisamhälleFragmentariska sociala och politiska konfliktmönsterDåligt informerad och/eller emotionell väljarkårEn politisk kultur som tolererar åsiktsskillnaderEtt kunnigt skikt av tekniskt utbildade experter och cheferKonkurrens mellan stater om makt och fördelar i det internationella systemet118

I sekundärlitteraturen brukar elitstyret och konkurrensen framhållas som de viktigaste 

delarna i Schumpeters demokratiteori.119 Men Schumpeter menar också att motsättningarna 

inte får bli för stora om ett samhälle skall kunna hålla samman.120 I svåra kristider måste 

därför konkurrensen mellan eliterna upphöra, hävdar han. Schumpeter kan då t.o.m. tänka sig 

en tidsbegränsad diktatur.121 Elitinslaget är således viktigare än konkurrensinslaget i hans 

teori.

Schumpeter menar också att människor i vissa fall kan ha lättare för att acceptera beslut 

som fattats diktatoriskt.122 Schumpeter medger dock att även om diktatoriskt ledarskap skulle 

visa sig mer effektivt, kanske det ändock är så att vi som medborgare inte vill ha denna form 

av effektivitet.123

Framtidens samhälle kommer enligt Schumpeter att bli socialistiskt. Men det rör sig om 

en helt elitistisk socialism. Proletären har sin makt på valdagen, men på fabriken kommer han 

118 Held, s 246. En felstavning i den svenska versionen har rättats. (Svensk översättning av Stefan Jordebrandt, Annika Persson och Tore Winqvist).119 Se t.ex. Lewin, Folket och eliterna, s 19f. Se även Held, s 246..120 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 296, s 298.121 A.a., s 296.122 Held, s 231f.123 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 288f.

23

fortfarande att vara underordnad företagets ledning.124 Schumpeter konstaterar att ”[a]s a 

matter of practical necessity, socialist democracy may eventually turn out to be more of a 

sham than capitalist democracy ever was”.125

Den traditionella bilden av Schumpeters demokratisyn har ifrågasatts av John Medearis i 

boken Joseph Schumpeter’s Two Theories of Democracy.126 Enligt Medearis utvecklade 

Schumpeter under 30 års tid också ett alternativt, transformativt demokratibegrepp. I detta 

ligger tonvikten på en social förändring med ökat inslag av demokrati och socialism i hela 

samhället.127 

Det blev dock enbart elitmodellen som kom att få något större inflytande på stats­

kunskapen. Schumpeters uppfattning att demokrati enbart var en metod eller ett institutionellt 

arrangemang präglade också under lång tid statsvetenskaplig tänkande.128 

På en väsentlig punkt kom emellertid Schumpeters efterföljare att revidera hans tankar. 

Schumpeter hade nämligen förbisett de organiserade grupper som agerar på nivån mellan 

individ och stat.129 Efter andra världskriget kompletterades hans teori på denna punkt av den 

statsvetenskapliga skola som kallas pluralism.130 På 1950­ och 1960­talen blev denna riktning 

också dominerande inom amerikansk statsvetenskap.131 Särskilt stark var dess ställning vid 

Yale University.132 

Ett av de mest kända namnen vid detta universitet är Robert Dahl (f. 1915), som trots sin 

ålder fortfarande är verksam som demokratiteoretiker. På senare år har dock Dahl förändrats. 

Idag står han för en mer normativ demokratisyn, där vikten av folkligt engagemang betonas.133

124 A.a., s 302.125 A.st. Min kursivering.126 Medearis, s 3. John Medearis är biträdande professor i statsvetenskap vid University of California, Riverside. Han hävdar själv att han är påverkad av deltagardemokraten Carole Pateman, som starkt ifrågasatt Schumpeter i sin bok Participation and Democratic Theory (1970). Medearis går t.o.m. så långt att han påstår att Schumpeter föraktade sin egen bok Capitalism, Socialism, and Democracy. Se Medearis, s vii. Observera att Medearis menar att det finns två olika, delvis parallella, demokratiteorier i Joseph Schumpeters egna skrifter. Titeln Två teorier om demokrati på ett kapitel i Schumpeterantologin Om skapande förstörelse och entreprenörskap syftar däremot på Schumpeters elitkonkurrentteori som kontrast till det han kallar den klassiska teorin.127 Medearis, s 3f, s 58, s 134.128 A.a., s 2. Se även Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 242.129 Held, s 247f. Pateman, s 5.130 Observera att ordet pluralism i detta fall inte har något med ett mångkulturellt samhälle att göra.131 Pateman, s 15. Held, s 247.132 Se Merelman, Richard M., Pluralism at Yale: The Culture of Political Science in America, 2003.133 Se Andersson, Ingemar, Polyarki och demokrati: En idéhistorisk studie av Robert Dahls demokratiteori,  C­uppsats i idé­ och lärdomshistoria, Göteborgs universitet vt 2005.

24

5. Hanna Pitkin och representationsbegreppet

5.1. The Concept of Representation 1967

Begreppet demokrati har flera betydelser och olika statsvetare är inte överens om den dess 

exakta innebörd. Demokrati är således ett gott exempel på det som den brittiske statsvetaren 

W.B. Gallie (1912­1998) kallat ett ”essentially contested concept”.134 Detsamma gäller 

begreppet representation.

Den amerikanska statsvetaren Hanna Pitkin har ingående studerat representations­

begreppets historia och 1967 gav hon ut en bok med titeln The Concept of Representation. 

Denna har också blivit hennes mest kända verk. År 2003 belönades hon med det skytteanska 

statsvetarpriset vid Uppsala universitet.135 

I sin bok ägnar Pitkin över 200 sidor åt att redogöra för representationsbegreppets olika 

innebörder innan hon kommer fram till sin egen definition av begreppet.136 För Pitkin är det en 

självklarhet att ett modernt, demokratiskt samhällssystem måste vara representativt: 

That representation is today a significant and widely used concept need hardly be   argued.   In   modern   times   almost   everyone   wants   to   be   governed   by representatives   (although   not   necessarily   by   a   conventional   representative government);   every   political   group   or   cause   wants   representation;   every government claims to represent.137

5.1.1. Representationsbegreppets tidiga historia

Pitkin noterar att de gamla grekerna saknade ord för representation – trots att de bl.a. 

sände ut ambassadörer.138 Representation kommer i stället från det latinska repraesentare. 

Romarna använde detta ord i betydelsen att föra fram något som tidigare varit osynligt eller 

134 Detta är också Walter Bryce Gallies egen uppfattning. Connolly, William E., The Terms of Political Discourse,  Third Edition 1993 (1974/1983), s 10. Uttrycket ”essentially contested concept” kan översättas på olika sätt – t.ex. ”i grunden omstridda begrepp”. Det förknippas numera främst med Connolly, Se a.a., s 10f, s 22, s 29f. Om Gallie och begreppets historia se även Byström, Tora, Striden om begreppenhttp://www.hist.uu.se/historikermote05/program/Histanv_forintelsen1/P10Bystrom.pdfOm Gallie se även http://www.hist.uu.se/historikermote05/program/Histanv_forintelsen1/P10Bystrom.pdf135 Baksidestext till Pitkin, The Concept of Representation. Vilket år Hanna Pitkin är född är okänt eftersom det anses oartigt att fråga en amerikansk dam om hennes ålder. E­post från Leif Lewin den 4 januari 2006. 136 Boken omfattar totalt 323 sidor. Pitkins egen syn på representation presenteras i kapitel 10 ”Political Representation” (ss 209­240). 137 Pitkin, The Concept of Representation, s 2.138 A.a., s 2f. Se även Appendix i a.a., s 241. Rousseau påpekar att själva ordet representation var okänt i den antika världen. Rousseau menar dock att detta även skulle gälla Rom. Se Rousseau, Jean­Jacques, utdrag ur The Social Contract, i Pitkin, Hanna (red.), Representation, 1969, s 69f.

25

frånvarande i ljuset.139 Det språkliga sambandet blir tydligare på engelska, där man kan säga 

att den ursprungliga betydelsen av representation är ”to make present”.140 

Politisk eller juridisk representation omfattades däremot inte av romarnas begrepp. Denna 

innebörd fick termen först på 1200­ eller 1300­talet – t.ex. i samband med kyrkliga konvent. 

Senare började också det engelska parlamentets ledamöter att kallas för representanter. För att 

kunna ta ut skatt krävdes medborgarnas samtycke och representanternas beslut blev bindande 

för hela folket. Parlamentets ledamöter kunde också framföra medborgarnas synpunkter och 

klagomål till kungen.141 

Ordet ”representeth” användes för första gången om parlamentet 1583 i Sir Thomas 

Smiths skrift De Republica Anglorum.142 Till en början avsågs med detta hela parlamentet, 

men 1651 kallade Isaac Pennington en enskild ledamot för ”representative”.143 Samma år 

utkom också filosofen Thomas Hobbes’ bok Leviathan.144

5.1.2. Representation som auktorisation: Exemplet Hobbes

Pitkin anser att Thomas Hobbes syn på representation är ett viktigt inslag i Leviathan – 

trots att detta inte uppmärksammats särskilt mycket.145 Hobbes skiljer mellan naturliga och 

artificiella personer. De naturliga personernas handlingar räknas som deras egna medan de 

artificiellas – t.ex. representanternas – tillskrivs någon annan.146 Hobbes kallar den som utför 

en handling för ”’actor’” och den som ger honom rätten att handla för ”’author’”.147 

För Hobbes är representation liksom tanken på ett samhällskontrakt viktig när han ska 

förklara hur människorna kommit ur sitt ursprungliga naturtillstånd, där alla stred mot alla. 

Medborgarna har enligt honom gjort suveränen till sin representant med nästan obegränsade 

maktbefogenheter för all framtid. Hobbes placerar således alla rättigheter hos representanten 

medan de representerade får bära alla bördor.148 Suveränen måste dock garantera sina under­139 Pitkin, The Concept of Representation, s 3. Se även a.a., Appendix s 241.140 A.a., Appendix, s 241. Se även a.a. s 8, s 237.141 A.a., s 3. Se även Appendix i a.a., s 244.142 A.a., Appendix, s 246.143 A.a., s 249.144 A.a., Appendix, s 250. Hobbes har hämtat bilden av Leviathan från Bibeln, där Leviathan står för ett havs­vidunder. Se t.ex. Job 3:8 och 40:20– 41:25, Jesaja 27:1 samt Psaltaren 74:14. Se även kommentarer om draken och Leviathan till Bibel 2000, Libris, Örebro 1999, s 1492, s 1496. Senare forskning har dock funnit att havs­odjuret Leviathan förekommer redan i äldre, kanaaneisk religion. Se Baal­cykeln med inledning, kommentarer och noter i Kanaaneiska myter och legender: Översättning från ugaritiska med inledning och kommentar av Ola Wikander, Wahlström & Widstrand, Lund 2003, s 30, s 71f, s 92.145 Pitkin, The Concept of Representation, s 14.146 A.a., s 15.147 A.a., s 17f.148 A.a., s 20, s 29ff, s 34.

26

såtar fred och säkerhet. Denna skyldighet har han dock i sin egenskap av suverän – inte i form 

av representant.149

Enligt Pitkin är Hobbes en av de första och främsta företrädarna för synen på represen­

tation som en form av auktorisation. Hon definierar det s.k. auktorisationsperspektivet på 

följande sätt:

The basic features of the authorization view are these: a representative is someone who has become authorized to act. This means that he has been given a right to act which he did not have before, while the represented has become responsible for the consequences of that action as if he had done it himself. His rights have been enlarged and his responsibilities have been (if anything) decreased. The represented, in contrast, has acquired new respon­sibilities and (if anything) given up some of his rights.150

Hobbes och andra auktorisationsteoretiker står enligt Pitkin också för en formalistisk syn 

på representation. En sådan syn har enligt henne även Max Weber.151 Det finns också moderna 

företrädare för auktorisationssynsättet. Pitkin nämner som exempel John Plamenatz, Avery 

Leiserson och Karl Loewenstein.152 Det finns emellertid en viktig skillnad mellan dessa och 

Hobbes. I modernt tänkande är alltid överlåtelsen av auktoritet tidsbegränsad och gäller 

enbart till dess att ett nytt val ägt rum. Representanten har dock som regel en möjlighet att bli 

omvald.153 

5.1.3. Representation som ansvar

Vid sidan om auktorisationssynsättet finns ett synsätt, som definierar representation i form 

av ansvar (”the ’accountability view’”).154 Denna uppfattning, som bl.a. företräds av stats­

vetarna Carl Friedrich och Robert M. Hutchins, menar att representanten är ansvarig inför 

dem han eller hon representerar .155 Modellen har enligt Pitkin utvecklats för att korrigera 

bristerna hos auktorisationssynsättet.156

Enligt ansvarsmodellen får representanten nya förpliktelser i motsats till auktorisations­

modellen, där han eller hon i stället befrias från sådana. Det finns dessutom ytterligare en 

skillnad mellan de båda synsätten. Visserligen kräver inte ansvarsperspektivet att det hålls 

några politiska val. Men när så är fallet läggs tonvikten i slutet av mandatperioden. Den 

149 A.a., s 31.150 A.a., s 38f.151 A.a., s 39.152 A.a., s 42.153 A.a., s 43.154 A.a., s 55.155 A.st. Se även a.a., kap. 3, not 3, s 261.156 A.a., s 57.

27

huvudsakliga frågan blir om en representant skall avsättas eller få fortsatt förtroende. 

Auktorisationssynsättet betonar i stället början av en valperiod. Ingen av modellerna beskriver 

dock vad som sker under själva representationsperioden, anser hon. Dessutom är båda 

synsätten formalistiska.157

5.1.4. Deskriptiv representation

Pitkin övergår sedan till att beskriva mer substantiella former av representation. Hon 

skiljer i detta fall mellan representation i betydelserna ”standing for” och ”acting for”. Det 

första begreppet kan sedan delas in i två undertyper – deskriptiv respektive symbolisk repre­

sentation.158 Dessa begrepp har hon lånat från filosofen A. Phillips Griffiths.159

Den deskriptiva representationen handlar bl.a. om hur ett parlament eller valsystem skall 

vara utformat för att så troget som möjligt avspegla befolkningens sammansättning. Tonvikten 

ligger i detta fall på vilka representanterna är eller vilka grupper i folket de liknar. Helst skall 

parlamentet vara som en miniatyrbild av befolkningen.160 

Företrädare för detta synsätt argumenterar i regel för proportionella val enligt Pitkin. Men 

de negligerar i regel det politiska handlandet. Men det finns också de som menar att parla­

mentets sammansättning faktiskt påverkar hur politiker agerar.161 Förespråkare för detta 

synsätt ser dock oftare parlamentet som en samtalsarena än som ett forum för besluts­

fattande.162 Så gör t.ex. John Stuart Mill (1806­73).163

Den deskriptiva representationen kan enligt Pitkin liknas vid ett representativt urval. Men 

eftersom synsättet inte tar hänsyn till själva handlandet, blir det liksom det formalistiska 

representationsbegreppet ofullständigt, menar hon. I vissa fall kan dock en deskriptiv repre­

sentation vara värdefull – t.ex. när politiker vill skaffa sig information om folkets åsikter.164 

157 A.a., s 55f, s 58f.158 Deskriptiv representation behandlas i a.a. kapitel 4 (ss 60­91) och symbolisk representation i kapitel 5 (ss 92­111). I kapitel 6 (ss 112­143) redogör Pitkin för representation i betydelsen ”acting for”. 159 A.a, s 80. Se även Se Griffiths, A. Phillips, How Can One Person Represent Another? i Pitkin (red.), s 135. Hanna Pitkin har tagit med Griffiths artikel i sin antologi Representation från 1969.I denna anges A. Phillips Griffiths som ensam författare. I litteraturlistan till Pitkin, The Concept of Representation är däremot Richard Wollheim upptagen som medförfattare. Se a.a., s 303. Begreppet deskriptiv representation används även – fast i delvis annan betydelse – av auktorisationsteoretikern Eric Voegelin. Se a.a., s 44. Trots att Pitkin själv hävdar att hon hämtat begreppet deskriptiv representation från Griffiths har hon själv kommit att förknippas med detta. Se t.ex. Manin, The Principles of Representative Government, s 109, s 111.160 Pitkin, The Concept of Representation, s 60ff, s 80.161 A.a., s 61, s 63f.162 A.a., s 84.163 Se Mill, Considerations on Representative Government, s 86, s 89f, s 96.164 Pitkin, The Concept of Representation, s 80f.

28

De som anser att representanter bör likna sina väljare har i regel den direkta demokratin 

som ideal, menar hon vidare. Men de inser att ett sådant system inte skulle vara möjligt i ett 

modernt och storskaligt samhälle. Den representativa demokratin betraktas då som det näst 

bästa systemet.165

Det är emellertid omöjligt för representanter att likna sina väljare i alla olika avseenden. 

Det viktiga blir då att de liknar dem i de avseenden, som är politiskt relevanta, anser Pitkin. 

Vilka dessa är varierar dock mellan olika epoker. En gång i tiden var religionen den viktigaste 

faktorn. Numera betraktas denna som tämligen oväsentlig.166 

Pitkin menar att den representant, som mest liknar sina väljare, inte alltid är den bästa 

representanten när det gäller politiskt beslutsfattande. Hon nämner att det finns personer som 

beklagar att antalet arbetare i parlamentet inte avspeglar andelen arbetare i befolkningen. Men 

de skulle knappast argumentera på samma sätt ifråga om kriminella. Pitkin hänvisar här till 

Griffiths, som menar att de psykiskt sjukas intressen inte skulle företrädas på bästa sätt av 

representanter som själva är psykiskt sjuka.167

5.1.5. Symbolisk representation

Vid sidan om den deskriptiva representationen finns det ytterligare en form av represen­

tation i betydelsen ”standing for” – symbolisk representation. Pitkin nämner som exempel 

flaggor och konstitutionella monarker.168 Pitkin skiljer i detta fall även mellan ”representing 

as” och ”representing by”.169 För att förklara skillnaden mellan de båda begreppen tar hon 

som exempel fornkyrkan, som hade fisken som Kristussymbol: ”Thus a painter might  

represent Christ as a tall man, but not as a fish, although he might well represent Christ by a 

fish.”170

165 A.a., s 84f.166 A.a., s 87f. Observera att Pitkins bok kom ut 1967. Vid denna tid genomgick västerlandet en snabb sekulari­sering. Idag har religionen börjat återta sin tidigare roll.167 A.a., s 89. Se även Griffiths, s 137.168 Pitkin, The Concept of Representation, s 92f.169 A.a., s 69, s 101.170 A.a., s 101. Min kursivering.

29

5.1.6. Representation som agerande

De deskriptiva och symboliska formerna av representation har båda det gemensamt att 

representanten anses stå för något – ”standing for”.171 Men detta är inte tillräckligt enligt 

Pitkin. Representanten måste framför allt handla och fatta beslut. Pitkin talar därför också om 

representation i betydelsen ”acting for”.172 Denna aspekt anser hon tidigare varit försummad 

inom statsvetenskaplig forskning.173 

En politiker kan agera för att främja olika intressen – t.ex. fackliga eller religiösa. Det är 

dock inte nödvändigt att en representant utses genom val. Pitkin nämner som exempel part­

sammansatta organ med företrädare för arbetsgivare, arbetstagare och konsumenter. I vissa 

fall har dessa utsetts genom det hon kallar tillförordnad representation (”appointed repre­

sentation”). Det viktiga är då att representanterna tillvaratar sina respektive gruppers intres­

sen.174

Man kan även tala om representation av abstrakta företeelser som världsfred, rättvisa eller 

kristna värderingar. Det är i dessa fall själva aktiviteten (”acting for”) man vanligen avser.175

5.1.7. Hanna Pitkins definition av representation

Hanna Pitkin ansluter sig till stor del till uppfattningen om representation som agerande – 

”acting for”. Men även detta perspektiv anser hon vara för smalt.176 Hon väljer att definiera sin 

egen syn på representation på följande sätt:

The formulation of the view we have arrived at runs roughly like this: repre­senting   here   means   acting   in   the   interest   of   the   represented,   in   a   manner responsive to them.177

Pitkin anser att valda representanter måste ha ett mått av egen handlingsfrihet. Annars kan 

man inte tala om representation som aktivitet. Men denna frihet får inte bli alltför stor. Den 

som ständigt och jämnt går emot sina väljares vilja kan knappast betraktas som deras repre­

sentant, framhåller hon.178

171 Kapitel 4 i a.a. (ss 60­91) bär titeln ”’Standing For’: Descriptive representation” och kapitel 5 (ss 92­111) heter ”’Standing For’: Symbolic Representation”. 172 Kapitel 7 i a.a. (ss 112­143) heter ”Representing as ’Acting For’: The Analogies”. 173 A.a., s 112.174 A.a., s 115f.175 A.a., s 154f.176 Pitkin, The Concept of Representation, s 209. Hanna Pitkin presenterar sin egen syn på representation först i a.a., kapitel 10 (ss 209­240).177 A.a., s 209. 178 A.a., s 152f.

30

En representant bör försöka undvika och helst också förebygga konflikter med sina 

väljare. Men i de fall han eller hon går emot deras uppfattning måste han eller hon också 

kunna ge en godtagbar förklaring till sitt handlande.179

Hanna Pitkin är noga med att betona att det krävs allmänna val för att man skall kunna 

tala om ett responsivt styre:180 

And we tend to feel that this is impossible without elections. Our concern with elections and electoral machinery, and particularly with whether elections are free and genuine, results from our conviction that such machinery is necessary to ensure systematic responsiveness.181

Dessutom anser hon att det behövs ett starkt ledarskap.182 Utan att nämna Schumpeter vid 

namn, tar hon dock avstånd från hans syn på demokrati. Att omdefiniera representativt styre 

till att betyda konkurrens mellan eliter anser hon vara fel – även om det skulle visa sig att 

demokratin i verkligheten ofta fungerar på just detta sätt.183 

Enligt Pitkin är det inte heller lyckat att jämföra politisk representation med en sådan 

representation, där en agent företräder en enskild uppdragstagare (principal). När man kallar 

en representant för ”agent”, ”trustee” eller ”deputy” är det ofta just detta man avser.184

Det är sällan en hel väljarkår har en enhetlig vilja. Ofta har olika personer skilda intressen, 

som i många fall också står i konflikt med varandra. Det blir då representantens uppgift att 

försöka göra en så klok avvägning som möjligt.185 Dessutom måste politikern vara lyhörd mot 

sitt eget partis uppfattning– både på lokal och på nationell nivå.186 

Hanna Pitkin har gått igenom många olika betydelser av representation. I slutet av sin bok 

erkänner hon att alla dessa inte är helt förenliga med varandra. Men trots detta anser hon att 

de flesta ändock har något att bidra med till förståelsen av representationsbegreppets inne­

börd.187

179 A.a., s 209f.180 A.a., s 234.181 A.st.182 A.a., s 233.183 A.a., s 221. 184 A.st. Pitkin beskriver ingående sådana begrepp i a.a., kapitel 6 ”Representing as ’Acting For’: The Analogies”. Enligt J. Roland Pennock är begreppen ”delegate” och ”trustee” motpoler på skalan om representanten skall betraktas som bunden av uppdragsgivarens vilja eller ej. Se Pennock, J. Roland, Political Representation: An Overview, i Pennock, J. Roland och Chapman, John W. (red), Representation: Yearbook of the American Society for Political and Legal Philosophy, 1968, s 14.185 Pitkin, The Concept of Representation, s 219f.186 A.a., s 220.187 A.a., s 225ff, s 235.

31

5.2. Peter Esaiassons tolkning av Pitkin

I antologin Demokratins mekanismer ger Peter Esaiasson sin syn på valdemokrati i 

kapitlet Vad menas med folkviljans förverkligande?188 Till stor del bygger han vidare på Hanna 

Pitkins definition av representation:

”Representation innebär att representanter på ett lyhört sätt handlar i de repre­senterades intresse.”  (Representing here means acting in the interests of the represented, in a manner responsive to them.)189

Esaiasson betraktar Pitkins formulering som mycket viktig:

Vid en första anblick kan definitionen förefalla till intet förpliktigande, men skenet bedrar. Faktum är att Pitkins definition är laddad med sprängstoff. Den lyfter fram ett antal konfliktämnen om hur valdemokratier bör fungera.190

Esaiasson anser att tre punkter är särskilt väsentliga. För det första betonar han att Pitkins 

definition fokuserar på handlingar. ”Det intressanta är vad representanterna gör, inte vilka 

egenskaper de besitter”, framhåller han. 191 Pitkin hamnar här enligt honom i ”åtminstone 

skenbar konflikt” med dem som anser att valda representanter bör dela sina väljares sociala 

erfarenheter.192 

Skälet till att Pitkin lägger stor tonvikt på handlandet är enligt Esaiasson att ”represen­

tation syftar till att komma fram till bindande beslut i gemensamma angelägenheter”.193 Om 

politikerna skulle sakna denna rätt att handla skulle det vara meningslöst att tala om represen­

tation, hävdar han.194 

För det andra är det folkets intresse som skall representeras. Detta är inte nödvändigtvis 

detsamma som de åsikter eller preferenser som för stunden är dominerande. Därmed anser 

Esaiasson att Pitkin går emot dem som anser att representanter skall handla som väljarna för 

tillfället önskar.195 

För det tredje måste representanterna vara lyhörda (eller responsiva) i förhållande till dem 

som representeras. En representant måste förhålla sig aktivt till väljarnas reaktioner. ”Därmed 

188 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, ss 30­53. På sidorna 41­53 bygger Esaiasson vidare på Pitkins definition av representation. 189 Pitkin citerad och översatt av Peter Esaiasson i a.a., s 41. Se även Pitkin, The Concept of Representation, s 209 samt s 29 i denna uppsats. Observera att Esaiason citerar Pitkin fel. Pitkin skriver ”interest” i singularis, Esaiasson ”interests” i pluralis.190 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, s 41.191 A.st.192 A.st.193 A.a., s 42.194 A.st.195 A.a., s 41.

32

anger definitionen ett avgörande kriterium för att väljarna skall kunna behålla kontrollen över 

de personer som anförtrotts uppdraget som representanter”, menar Esaiasson.196 

Även den engelske statsvetaren Anthony H. Birch ser responsiveness som den absolut 

viktigaste av den representativa demokratins specifika funktioner. De övriga är i tur och 

ordning accountability, leadership, responsibility, legitimation, consent samt relief of  

pressure.197 Det finns också statsvetare som använder ordet ”responsiveness” som synonym till 

”representation”. Ett exempel är James A. Stimson vid University of Minnesota.198

I boken Representation from Above (1996) skiljer Peter Esaiasson och Sören Holmberg på 

representativa system som huvudsakligen styrs nerifrån­och­upp (”populist run­from­below 

model”) och sådana som i hög grad styrs uppifrån­och­ned (”elitist run­from­above model”). 

Författarna erkänner dock att distinktionen är grov och inte gör full rättvisa åt verkligheten.199 

Pitkins syn är enligt de båda statsvetarna exempel på ett samhällssystem som styrs 

nerifrån­och­upp. Esaiasson och Holmberg definierar ett sådant på följande sätt:

The responsiveness of representatives and of government form the core of the   run­from­below   model.   According   to   this   view,   public   decisions   are expressions of the popular will. There is thus a positive relationship between the policy preferences of citizens and the actions taken by government. At the very   best,   public   opinion   is   an   exogenous   force   in   representative   demo­cracies.200

De flesta västeuropeiska länder – inklusive Sverige – styrs dock enligt Esaiasson och 

Holmberg uppifrån­och­ned. I ett sådant system spelar frågorna om ansvar (”accountability”) 

och ledarskap stor roll.201

Rent normativt ser således Esaiasson Pitkins definition av representation som en förebild 

för sin tolkning av valdemokrati. Men enligt empirisk forskning är en elitistisk modell mer i 

överensstämmelse med verkligheten. 

196 A.st.197 Birch, Anthony, H., Representation, 1971, s 107f, s 125ff. Förutom de specifika funktionerna har den representativa demokratin också tre allmänna funktioner i form av popular control, leadership och system maintenance. A.a., s 107. Boken ingår i serien Key Concepts in Political Science med Leonard Shapiro som huvudredaktör.198 Stimson, James A., Party Government and Responsiveness, i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C. och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation, 1999, s 197.199 Esaiasson, Peter och Holmberg, Sören, Representation From Above: Members of Parliament and Represen­tative Democracy in Sweden, 1996, s 309. Kursiveringar i original.200 A.a., s 309.201 A.a., s 4f, s 311.

33

5.3. Dag Anckars vidareutveckling av PitkinDag Anckar är numera professor emeritus i statsvetenskap vid Åbo Akademi. Vid de stats­

vetenskapliga forskningsdagarna i Tammerfors 9­10 januari 1980 höll han ett föredrag, som 

senare gavs ut som artikel i tidskriften Respo. Hans artikel bygger till stora delar på Pitkins 

bok The Concept of Representation, som enligt hans mening dittills varit försummad i 

finländsk statskunskap. Själv betraktar han hennes bok som ”en vattendelare i studiet av poli­

tisk representation”.202

Enligt Anckars tolkning är det huvudsakligen två saker som präglar Pitkins represen­

tativitetsbegrepp. För det första är det en systemegenskap. För det andra inför hon begreppet 

responsivitet. Anckar hänvisar här till samma Pitkincitat som Esaiasson: ”politisk represen­

tation innebär ’acting in the interest of the represented, in a manner responsive to them’”.203 

För Anckar är responsivitet också ett kriterium på om ett beteende eller en relation skall 

uttrycka representation eller ej.204

Dag Anckars artikel heter Responsivitet – om begreppet, företeelsen och forsknings­

området. Han tolkar Pitkins syn på representation på följande sätt:

Detta innebär då enligt Pitkin att representanten inte kan gå emot de represen­terades  önskemål  med  mindre  än  att   han  vägleds   av   en  omsorg  om deras intressen, med mindre än att han har en klar uppfattning om att deras önskemål inte är i överensstämmelse med deras egentliga intressen.205

För Anckar finns det tre olika definitioner av responsivitet:

1. Får medborgarna den politik de vill ha?2. Får medborgarna den politik de kräver?3. Får medborgarna den politik de anses behöva?206

Dessa definitioner är enligt Anckar inte helt förenliga med varandra och de kan även ge 

olika svar på frågan om responsivitet föreligger eller ej.207 Anckar har också sammanställt en 

matris med de olika definitionerna.208 

Pitkin menar att en responsiv beslutsfattare kan gå emot sina väljares preferenser – oavsett 

om dessa är manifesta eller latenta – om han eller hon anser att detta skulle gynna deras verk­

202 Anckar, Dag, Responsivitet – om begreppet, företeelsen och forskningsområdet, i Respo nr 47 1980 (Särtryck Politikka nr 1 1980), Statsvetenskapliga institutionen, Åbo AkademiOm Dag Anckar se http://www.vasabladet.fi/inrikes.asp?docID=3983&katID=3203 Anckar, Dag, s 29. Se även Pitkin, The Concept of Representation, s 209 och Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande, s 41.204 A.st. 205 Anckar, Dag, Responsivitet, s 29.206 A.a., s 30.207 A.st.208 Se a.a., s 31.

34

liga intressen. Anckar tar däremot avstånd från ett sådant synsätt. Därför avför han också den 

tredje definitionen.209

Enligt Anckar är responsivitet och respons i grunden detsamma – däremot behöver inte 

responsivitet vara identiskt med representation. Det kan enligt honom mycket väl existera en 

politisk representation som inte är att betrakta som responsiv.210

Att   visa   responsivitet   är   att   respondera,   att   ta   intryck   av   och   påverkas   av impulser, att anpassa sitt beteende till stimuli och ändra beteendet när stimuli så kräver, att – kort sagt – vara mottaglig.211

Anckar framför också kritik mot en del användning av responsivitetsbegreppet. Vissa 

förespråkare, menar han, använder detta begrepp därför att det klingar väl ur participations­

demokratiskt, dvs. deltagardemokratiskt, perspektiv. Trots detta vill de inte ifrågasätta ”hörn­

stenen i representativdemokratisk ideologi, den upplyste representanten”.212 Därmed anser han 

också att det responsiva elementet förlorar sitt innehåll. Anckar uttrycker det hela med en 

paradoxal ordvits: ”Responsivitet har bestått, det responsiva har förgått”. 213

Samtidigt anser Anckar att det är orättvist att enbart betrakta den responsiva represen­

tanten ”som en reaktiv agent, som osjälvständigt exponeras för och reagerar på stimuli”.214 En 

responsiv person kan även med Anckars tolkning mycket väl kan vara initiativtagande, kreativ 

och problemsökande.215 Beslut fattas ju ofta genom en interaktion mellan representanterna och 

de som representeras.216 

6. Bernard Manins aristokratiska demokrati

Den franske statsvetaren Bernard Manin är född i Marseille 1951 och har doktorerat vid 

det ansedda Institut d’Études Politique de Paris. Sin tid delar han idag mellan att vara pro­

209 A.a, s 30f, s 33.210 A.a., s 32.211 A.st.212 A.st.213 A.st. Min kursivering.214 A.st.215 A.st.216 A.a., s 32f. Sedan Anckar avfärdat den tredje definitionen av responsivitet återstår följande två:

1. Får medborgarna den politik de vill ha?2. Får medborgarna den politik de kräver?

I den senare delen av artikeln visar Anckar på olika försök att operationalisera dessa båda betydelser för att möjliggöra empirisk forskning om förekomsten av responsivitet i verkliga politiska system. Se a.a., ss 33­38. Anckar erkänner dock att uppgiften är mycket svår. Se a.a., 35f.

35

fessor vid New York University och forskningschef för Centre Nationale de la Recherche 

Scientifique de Paris.217

Manins mest kända verk heter på svenska Den representativa demokratins principer. 

Boken gavs ursprungligen ut på franska (Principe de gouvernement représentatif) 1995 och 

har därefter kommit i en av Manin själv reviderad, engelsk version (The Principles of Repre­

sentative Government) 1997.218 

Till den svenska utgåvan har Peter Esaiasson skrivit en inledning.219 I denna beskriver han 

hur omtumlande han upplevde det var att läsa Manins bok:

Med ojämna mellanrum läser man böcker som rubbar ens världsbild. För mig personligen var Bernard Manins Den representativa demokratins principer en sådan  omskakande  upplevelse.   ”Oj,”   tänkte   jag   den  där   gången   för   några somrar sedan. ”Så självklart men ändå så överraskande.” Senare har jag för­stått att många andra i min bransch har reagerat på likartat sätt.220

Manin delar inte den vedertagna synen på den representativa demokratin som en annan 

form av demokrati än den direkta. För honom är de båda systemen i stället helt väsensskilda. 

Den avgörande skillnaden är inte om man skall överlåta beslut till representanter eller ej. Det 

gjorde även de gamla grekerna. Det väsentliga är i stället om representanterna utses genom 

lottning eller val. Historiskt sett har dock både lotten och valet ställts i kontrast till system, där 

innehavet av olika ämbeten ärvts.221

Att utse representanter med lottens hjälp är enligt Manin både mer jämlikt och mer demo­

kratiskt.222 Lotten är också en av de viktigaste skillnaderna mellan en ”direkt” och en repre­

sentativ demokrati. I det gamla Athen utsågs flertalet beslutsfattare genom att uppdragen 

lottades ut. Dessutom tillämpades en rotationsprincip. Personer som en gång lottats fram fick 

som regel inte delta när en ny representant skulle utses. Vissa uppdrag fick man dessutom 

endast inneha under två perioder i livet.223 217 Baksidestexten till den svenska upplagan av Manin, Bernard, Den representativa demokratins principer, 2002 (1997). Se även Bernard Manins CV på Internet http://www.nyu.edu/gsas/dept/politics/faculty/manin/manin_home.htmlsamt hans hemsida vid New York Universityhttp://www.nyu.edu/gsas/dept/politics/faculty/manin/manin_home.html218 Manin, The Principles of Representative Government, s ix. Uppgifter i e­post från Bernard Manin den 16 februari 2006. Den svenska översättningen av Per Nyqvist följer den engelska versionen.219 Esaiasson, Peter, Introduktion, i Manin, Den representativa demokratins principer, ss 7­10.220 A.a., s 7.221 Manin, The Principles of Representative Government, s 5, s 8, s 10, s 41, s 43. Se även Esaiasson, Introduk­tion, i Manin, Den representativa demokratins principer, s 7.222 Redan de gamla athenarna förknippade enligt Manin lotten med jämlikhet. Manin påpekar dock att alla historiker inte är överens på denna punkt. Mogens Herman Hansen har t.ex. hävdat att denna åsikt framförs av Platon, Aristoteles och Isokrates, som alla i olika utsträckning var motståndare till demokratin. Se Manin, The Principles of Representative Government, s 34.223 A.a., s 5, s 10ff, s 17, s 28ff, s 117. Se även a.a., ss 8­41.

36

Att utse befattningshavare med lottens hjälp innebär att alla får lika stor chans att erhålla 

uppdragen.224 Helt slumpmässigt var dock inte användningen av lotten i det gamla Grekland. 

Endast de som frivilligt ställde upp fick delta i utlottningen. Därför fanns det även i detta 

system ett inslag av självselektion.225 

Att ta fram representanter med lottens hjälp kan dock innebära att helt inkompetenta 

personer utses. När denna invändning kommer på tal brukar många av direktdemokratins 

företrädare backa enligt Esaiasson. ”Manins resonemang gör det tydligt att de allra flesta av 

oss är mycket mer elitistiska än vad vi har lust att erkänna”, hävdar han.226

Athenarna var enligt Manin medvetna om detta inkompetensproblem. Men de var 

samtidigt skeptiska mot professionella styresmän. För athenarna betydde demokrati inte 

enbart folkstyre utan också amatörstyre. I Platons dialog Protagoras ironiserar Sokrates över 

att politiken får skötas av amatörer samtidigt som man kräver att kompetenta personer skall 

anlitas vid skeppsbyggen.227 

De allra viktigaste befattningshavarna utsågs emellertid genom val även i Athen, påpekar 

Manin. Dit hörde t.ex. krigsledningen och de som hade hand om statens finanser.228

I Romarriket användes lotten endast i mindre utsträckning – t.ex. för att avgöra i vilken 

ordning valda ledamöter skulle avlägga sina röster. Så fort en linje samlat majoritet avbröts 

emellertid omröstningsproceduren. Lotten förknippades därför inte med medborgerlig jäm­

likhet på samma sätt i Rom som i Athen.229

Under medeltiden användes lotten vid sidan av val i italienska stadsrepubliker som 

Florens och Venedig. Lotten sågs här som ett skydd mot dominans av vissa släkter och 

politiska fraktioner. Dels ledde lotten till att uppdragen roterade mellan de olika partierna, 

dels var det lättare att acceptera ett nederlag om man blivit bortlottad än om man förlorat en 

omröstning.230 

Den centrala institutionen i ett representativt styre är val och en stor del av Manins bok 

ägnas åt detta.231 Representation i ordets nutida mening har alltid varit förknippat med val och 

224 Denna syn hade redan de gamla grekerna – även om de, som Manin mycket riktigt påpekar, inte kände till den moderna sannolikhetskalkylen. A.a., s 39.225 A.a., s 13, s 34.226 Esaiasson, Introduktion, i Manin, Den representativa demokratins principer, s 8. Min kursivering.227 Manin, The Principles of Representative Government, s 32f.228 A.a., s 11, s 14.229 A.a., s 42, s 47ff,230 A.a., s 51ff, 55f.231 A.a., s 6f.

37

aldrig med lott, menar han. Däremot har man accepterat att vissa uppdrag ärvts – t.ex. i en 

konstitutionell monarki.232 

Valet skiljer sig enligt Manin på ett fundamentalt sätt från lotten. Liksom den romerska 

guden Janus anser han att valet har två ansikten – ett som är jämlikt och demokratiskt, ett 

annat som är elitistiskt och aristokratiskt.233 Ett av de engelska orden för val – ”election” – är 

också etymologiskt närbesläktat med ordet elit (eng. ”elite”).234

När vi väljer en representant, utser vi i regel någon som vi anser vara bättre än oss själva – 

åtminstone när det gäller kunskap och kompetens. Detta är valets aristokratiska sida. Sam­

tidigt är det hela folket som avgör vilka som skall väljas och vilka särskiljande egenskaper 

som anses viktiga. Detta är valets jämlika och demokratiska sida. De båda sidorna balanserar 

på så sätt varandra enligt Manin.235

Att betrakta valet som aristokratiskt är dock inte någon ny tanke. Denna syn hade redan 

Aristoteles, som ställde valet i kontrast till lotten, som han ansåg vara den demokratiska 

metoden. Det bästa styrelseskicket fick man enligt honom om man kombinerade demokrati 

med aristokrati.236

I mitten på 1600­talet hävdade engelsmannen James Harrington att valet innebar att man 

utsåg personer från redan existerande eliter. Han betonade också vikten av att det fanns en 

naturlig aristokrati i samhället. Orsaken till att Athen hade gått under var enligt hans upp­

fattning att staden saknat en sådan. Harrington tog också klart avstånd från användningen av 

lotten som urvalsinstrument.237

Ännu på 1700­talet såg både Montesquieu och Rousseau ett samband mellan å ena sidan 

lott och demokrati och å andra sidan val och aristokrati. Liksom Harrington ansåg 

Montesquieu att människor spontant väljer sådana representanter, som är överlägsna dem 

själva.238 

Lotten var alltså fortfarande ett realistiskt alternativ för dessa 1700­talstänkare. Men en 

kort tid därefter försvann den nästan helt ur den politiska idéhistorien. De amerikanska 

232 Esaiasson, Introduktion, i Manin, Den representativa demokratins principer, s 8. Manin, The Principles of  Representative Government, s 8. I denna uppsats talas det emellertid om att utse representanter med lottens hjälp.233 A.a., s 149f.234 A.a., s 140.235 A.a., s 140f, s 149f, s 158, s 236f. Esaiasson, Introduktion, i Manin, Den representativa demokratins principer, s 7.236 Manin, The Principles of Representative Government, s 27, s 36f, s 40.237 A.a., s 67f.Om James Harrington se http://en.wikipedia.org/wiki/James_Harrington. 238 Manin, The Principles of Representative Government, s 70ff, s 74.

38

grundlagsfäderna tog aldrig lotten på allvar i beaktande – trots att den venetianska stadsstaten 

då ännu existerade. I stället bidrog amerikanerna till att lägga grunden till vårt representativa 

system.239

Den representativa demokratin uppstod enligt Manin i kölvattnet efter de engelska, 

franska och amerikanska revolutionerna. Manin lyfter särskilt fram amerikanen James 

Madison och fransmannen Emmanuel Joseph Siéyès. Båda dessa såg det representativa styret 

som motsats till demokrati, ett begrepp som då fortfarande var synonymt med direkt­

demokrati.240 

Madison ansåg att det representativa systemet faktiskt var bättre än den direkta demo­

kratin. Eftersom representanterna ofta var klokare än folket, fungerade de också som ett filter  

när de tog ställning till medborgarnas förslag. Besluten blev därför mer genomtänkta än om 

hela folket skulle ha fattat dem. Dessutom blev de mindre partiska och känslomässiga. 241 

För Siéyès var representation främst förknippat med samhällets arbetsfördelning. Den 

vanlige medborgaren ansågs inte längre ha tillräckligt med tid att delta i beslutsfattandet. 

Representation var därför enligt Siéyès ett system med professionellt styre.242

De tre revolutionerna betonade också vikten av folkets samtycke vid beslutsfattandet. För 

naturrättsteoretiker som Hugo Grotius, Samuel Pufendorf och John Locke var det också detta 

som gav det politiska styret dess legitimitet.243 

Redan år 531 e.Kr. hade den s.k. QOT­principen funnits i den östromerska kejsaren 

Justinianus’ juridiska codex. Principen innebär att det som berör alla också bör godkännas av 

alla (lat. ”Quod omnes tangit, ab omnibus tractari et approbari debet”). 244

Då den romerska rätten återupptäcktes på 1100­ och 1200­talen blev denna tanke på nytt 

känd i Europa. Med hänvisning till QOT­principen började städer och regioner sända repre­

sentanter till kungliga råd och parlament. I och med att folkets representanter medverkat vid 

beslutens fattande ansågs befolkningen också skyldig att följa dem. Det viktiga var inte längre 

att representanterna liknade sina väljare utan att folket givit sitt samtycke till deras beslut.245 

239 A.a., s 1, s 42f, 79f.240 A.a., s 1f. Esaiasson, Introduktion, i Manin, Den representativa demokratins principer, s 8.241 Manin, The Principles of Representative Government, s 1ff.242 A.a., s 3.243 A.a., s 83ff.244 A.a., s 87.  245 A.a., s 87, s 91.

39

Beslut som lottats fram kan dock inte på samma sätt anses fattade med folkets samtycke, 

menar Manin.246

Enligt Manin har visserligen rösträttsregler och liknande ändrats, men grunderna för det 

representativa styret har stått oförändrade sedan 1700­talet. Det gäller t.ex. sättet att välja 

representanter samt formerna för det offentliga beslutsfattandet.247

Ett representativt system kännetecknas idag av fyra egenskaper enligt Manin:

1. De styrande utses genom regelbundet återkommande val.2. När de styrande fattar sina beslut har de en viss grad av självständighet i förhållande 

till valmanskårens önskemål.3. De styrda (medborgarna, valmanskåren) kan uttrycka sina åsikter och politiska önske­

mål utan att de styrande försöker kontrollera sådana yttringar.4. Offentliga beslut prövas genom debatt.248

Den representativa demokratin har enligt Manin genomgått tre faser. Den första kallar han 

”parliamentarianism”, som i den svenska upplagan översätts med ”parlamentsdemokrati”.249 

Under denna period var rösträtten begränsad och väljare och valda kände ofta varandra 

personligen. I parlamentet kunde ledamöterna påverka varandra med argument och vid 

omröstningar var de i stort sett fria att följa sitt eget samvete. Det fanns således ett starkt 

inslag av det som idag kallas samtals­ eller deliberativ demokrati. Genom utomparlamen­

tariska aktioner försökte också folket påverka ledamöternas ställningstaganden i olika frågor. 

Men dessa opinionsrörelser var som regel helt fristående från de politiska partierna.250

Därefter uppstod det som Manin kallar partidemokrati (party democracy).251 Olika mass­

partier uppstod och dessa avspeglade till stor del samhällets klassklyftor. Först bildades i regel 

socialistiska partier och dessa blev ofta stilbildande även för andra partier. Arbetarklassen 

skulle nu bli representerad i parlamentet – av just vanliga arbetare. Att så inte alltid blev fallet 

avslöjades redan under tidigt 1900­tal av Robert Michels. Det blev i stället de mest politiskt 

246 A.a., s 85.247 A.a., s 3f.248 A.a., s 6. Se även den svenska översättningen Manin, Den representativa demokratins principer, s 18.249 Se Manin, The Principles of Representative Government, s 202. Den svenska översättningen använder termen ”parlamentsdemokrati”. Se Manin, Den representativa demokratins principer, s 217f. Observera att Manins term ”parliamentarianism” inte är identisk med det vi normalt menar med parlamentarism, dvs. att riksdagsmajoriteten skall stödja eller åtminstone skall tolerera sittande regering.250 Manin, The Principles of Representative Government, ss 202­206, s 235.251 A.a., s 206. Se även den svenska översättningen Manin, Den representativa demokratins principer, s 222.

40

aktiva och organisatoriskt begåvade som kom att gynnas. 252  ”Party democracy is the rule of 

the activist and the party bureaucrat”, skriver Manin.253

De flesta väljer under denna period parti efter sin klassidentitet. I parlamentet är parti­

disciplinen stark och ledamöterna kan inte längre rösta efter sin egen övertygelse.254 Den 

allmänna opinionen kanaliseras också genom partierna och struktureras enligt samma sociala 

klyftor.255 Även pressen är organiserad efter partilinjerna och väljarna läser i regel enbart sin 

egen partitidning. Olika väljare får därför helt skilda bilder av en och samma verklighet.256

Deliberativa inslag sker inte längre i någon större utsträckning i parlamentet. Däremot 

förekommer sådana inom respektive parti. Politiska uppgörelser och kompromisser träffas 

också mellan partiledarna utanför parlamentet. Det förekommer dessutom korporativa inslag 

som förhandlingar mellan politiker och arbetsmarknadens parter. Manin menar att diskussio­

nens betydelse för partidemokratin ofta har underskattats eftersom man inte tagit tillräcklig 

hänsyn till vad som sker utanför parlamentet.257

På senare år har partidemokratin börjat avlösas av ett tredje system, som Manin kallar 

publikdemokrati (”audience democracy”).258 Före 1970­talet ansåg de flesta valforskare att 

politiska preferenser kunde förklaras utifrån väljarnas sociala, ekonomiska och kulturella 

egenskaper. Men nyare forskning visar att så inte längre är fallet.259

Kandidaternas personliga egenskaper har åter börjat spela en allt större roll för väljarnas 

ställningstaganden. Partiorganisationerna har delvis förändrats och deras främsta uppgift är nu 

att stå till tjänst med service åt partiledaren. Det är snarare regeringschefen än hela regeringen 

som ses som folkets främste representant. Denne kan också nu direkt kommunicera med 

väljarna via radio och TV.260 

Väljarkåren är inte längre lika tydligt strukturerad efter klassklyftor. I stället korsas den av 

en mängd olika skiljelinjer. En politiker måste därför välja ut någon relevant skiljelinje och 

252 Manin, The Principles of Representative Government, s 206ff. Se även Michels, Robert, Organisationer och demokrati: En sociologisk studie av de oligarkiska tendenserna i vår tids demokrati (Svensk översättning den engelska, reviderade versionen av Zur Soziologie des Parteiwesens in der modernen Demokratie), 1983 (1911/1915).253 Manin, The Principles of Representative Government, s 208. Kursiveringar i original.254 A.a., s 210f.255 A.a., s 215. Detta har aldrig helt stämt när det gäller svenska förhållanden.256 A.st.257 A.a., s 217f.258 A.a., s 218. Även den svenska översättningen använder uttrycket ”publikdemokrati”. Se Manin, Den representativa demokratins principer, s 234. 259 Manin, The Principles of Representative Government, s 218.260 A.a., s 219f. Manin har dock förbisett ny teknik som Internet, SMS och bildtelefoni.

41

försöka utnyttja denna för att mobilisera sina väljare. Initiativet ligger dock hos politikern och 

väljarna förvandlas till publik.261

Allt fler väljare byter nu parti mellan valen och många splittrar också sina röster på olika 

partier. Det har visserligen redan tidigare funnits rörliga väljare, men på den tiden handlade 

det om okunniga och ointresserade personer. Idag är det i stället de högutbildade och väl­

informerade som byter parti.262 

Ytterligare en väsentlig skillnad bör framhållas. Även om massmedia inte alltid förmedlar 

en korrekt verklighetsbild, tar de flesta väljare nu del av samma media – oavsett partisympati. 

Alla får därför en likartad information och verklighetsbeskrivning – även om de sedan drar 

olika slutsatser utifrån denna.263 

Manins tre former parlamentsdemokrati, partidemokrati och publikdemokrati bör snarast 

ses som idealtyper i weberiansk mening, dvs. som renodlingar av de mest karakteristiska 

dragen i respektive modell. Den spanske sociologen José María Maravall hävdar att dagens 

västliga demokratier uppvisar en kombination av Manins båda typer parti­ och publik­

demokrati.264

Manin erkänner att ett representativt system inte är jämlikt. Det finns enligt hans upp­

fattning fyra olika orsaker till den bristande jämlikheten:

1) den ojämlika behandlingen av olika kandidater2) valets dynamik3) kognitiva begränsningar4) kostnaden för att sprida information.265

I boken The Principles of Representative Government behandlas huvudsakligen de båda 

första formerna. Det demokratiska likhetsidealet – att de styrande skall likna de styrda – är 

enligt Manin helt oförenligt med valets procedur, som gynnar den som i någon mening är 

bättre än sina väljare.266 Han medger dock att det kan finnas undantagsfall där väljarna 

föredrar en representant som i största möjliga utsträckning liknar dem själva. Det är då inte 

kompetensen som värderas utan själva likheten. Men om flera kandidater liknar sina väljare, 

261 A.a., s 222f.262 A.a., s 222, s 231f.263 A.a., s 228f.264 Maravall, José María, Accountability and Manipulation, i Przeworski, Stokes och Manin (red.), s 167.Maravall är även politiker för det spanska socialistpartiet och har bl.a. varit utbildningsminister.Se http://www.clubmadrid.org/cmadrid/index.php?id=158265 Manin, The Principles of Representative Government, s 145.266 A.a., s 160.

42

vilken av dem skall man då välja? Själva valsituationen leder i detta fall till att väljarna utser 

den som i något avseende är något olik de övriga, menar han.267 

Manin erkänner att en person som redan är känd från ett annat sammanhang har ett över­

tag gentemot sina medtävlare. Han går t.o.m. så långt att han menar att valkampanjerna 

ursprungligen tillkom för att motverka denna fördel.268

I den tredje punkten kommer Manin in på psykologiska aspekter. Väljare föredrar ofta den 

som till utseende eller sätt är ovanlig eller på något sätt uppseendeväckande. Men den som 

avviker alltför mycket från det normala blir i stället avvisad.269

De tre första punkterna har en väsentlig sak gemensam. Även om livet är mycket orättvist 

och även om inte alla har samma chans att bli valda, är det först och sist väljarna som bestäm­

mer vilka egenskaper som ska prioriteras. Manin godtar därför dessa tre former av ojämlikhet.

När det gäller den fjärde punkten är situationen emellertid annorlunda. Manin accepterar 

endast att rika personer utses till uppdrag under förutsättning att det är väljarna som av fri 

vilja prioriterar rikedomen som en särskiljande egenskap. Men i verkligheten är det sällan så. 

Rika människor besitter i regel resurser som ger dem ett övertag i informationsspridnings­

förmåga. I detta fall är det inte väljarna som avgör vilka särskiljande drag som uppskattas 

utan kandidaternas tillgång till propagandaresurser.270 

Denna typ av ojämlikhet godtar inte Manin. Han vill därför bl.a. införa ett tak för 

kampanjkostnader.271 Historiskt sett har dock innehav av egen förmögenhet betraktats som ett 

skydd mot korruption. Så var det t.ex. i 1700­talets Amerika.272 Manin verkar emellertid inte 

dela denna uppfattning.

Manin nämner ytterligare ett problem. Under de senaste 200 åren har olika politiska eliter 

avlöst varandra. Detta har visserligen varit i linje med valsystemets karaktär. Men bytet av 

eliter har till stor del berott på sociala, ekonomiska och tekniska förändringar i samhället. Det 

har således varit yttre faktorer som spelat den avgörande rollen och inte folkets fria val.273

Manin betonar att representanterna i verkligheten inte behöver vara bättre än sina väljare 

utan att det viktiga är att väljarna upplever dem på detta sätt. De behöver inte heller uppfattas 

som bättre på alla områden utan enbart på sådana som är politiskt relevanta. Vilka dessa är 

267 A.a., s 140.268 A.a., s 143.269 A.a., s 142.270 A.a., s 159.271 A.a., s 144f, s 159.272 A.a., s 105.273 A.a., s 160.

43

varierar emellertid mellan olika samhällen och tidsepoker. Det viktiga är dock att det är väl­

jarna som avgår vilka egenskaper som värderas. Detta är nämligen valets demokratiska sida.274

Som nämnts kan man sammanfatta Manins filosofi med att representativt styre har två 

ansikten – ett som är demokratiskt och ett som antingen är aristokratiskt eller oligarkiskt. 

Manin avslutar sin bok med att hänvisa till Aristoteles, som redan på 300­talet före Kristus 

förordade en blandad konstitution:275 

In  a  mixed constitution where   the  mixture   is  perfect,  wrote   the Philo­sopher, one should be able to see both democracy and oligarchy – and neither. Genealogical scrutiny discerns in representative government the mixed consti­tution of modern times.276

7. Folkviljans förverkligande

Joseph Schumpeter ställer sin egen syn på demokrati i kontrast till det han kallar en 

klassisk demokratimodell. Något han särskilt angriper är föreställningen att det skulle finnas 

ett allmänt bästa, en folkvilja eller en allmänvilja. En sådan föreställning avfärdar han som 

varande en ”semi­mystic entity”, dvs. något metafysiskt.277 

Den klassiska representanten för folkviljeteorin är enligt Jörgen Hermansson den franske 

filosofen Jean­Jacques Rousseau (1712­1778) och hans begrepp allmänvilja. För Rousseau var 

dock inte allmänviljan detsamma som summan av allas olika viljor.278 

John Stuart Mill talade i stället om en allmänanda. Hermansson menar att Mill huvud­

sakligen hade en instrumentell syn på politiken, vars uppgift bl.a. var att stifta goda lagar och 

gynna medborgarnas välfärd:279

För att åstadkomma detta betonar Mill att de styrande (både väljare och poli­tiker) skall kännetecknas av ett förhållningssätt som vanligtvis brukar benäm­nas allmänanda. Denna idé om allmänanda ger Mills tänkande en viss elitistisk prägel,  men för  att göra  rättvisa åt  Mill bör det  ändå   framhållas att  han är förhållandevis generös när kriterierna för allmänanda skall konkretiseras.280

274 A.a., s 158f, s 161.275 I den engelska upplagan nämns inte Aristoteles vid namn utan kallas helt enkelt ”the Philosopher”. Manin, The Principles of Representative Government, s 238. I den svenska upplagan nämns dock hans namn explicit. Manin, Den representativa demokratins principer, s 255.276 Manin, The Principles of Representative Government, s 238.277 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 250ff.Om Schumpeters angrepp på den klassiska demokratimodellen se även Medearis, John, Joseph Schumpeter’s Two Theories on Democracy, ss 114­119.278 Hermansson, Vad är det som är bra med demokratin, s 53.279 Hermansson, Introduktion till del II: Varför demokrati? i Idéer om demokrati (antologi), s 78.280 A.st.

44

I antologin Demokratins mekanismer heter Peter Esaiassons kapitel Vad menas med folk­

viljans förverkligande?281 Till skillnad från Schumpeter anser Esaiasson att folkviljebegreppet 

mycket väl har sitt berättigande i en valdemokratisk modell. Han går t.o.m. så långt att han 

betraktar ”folkviljans förverkligande” som en stark kandidat till posten som valdemokratins 

allra mest centrala värde. När politiken överensstämmer med folkets vilja anses besluten vara 

legitima. Den som har en avvikande uppfattning blir därmed också mer beredd att böja sig för 

majoriteten.282

Esaiasson betonar att även om det ofta finns en koppling mellan lyhördhet och folkviljans 

förverkligande är de båda begreppen trots detta inte synonyma:

Lyhördhet är en pågående process där representanterna skall stå i kontakt med de representerade. Förverkligandet av folkviljan är en efterhandsprövning av de beslut som representanterna fattat.283

Även om det principiellt är möjligt att folkviljan kan förverkligas utan att beslutsprocessen 

varit särskilt responsiv, finns det ”anledning att tro att en lyhörd representation i normalfallet 

leder till att folkviljan förverkligas i valdemokratins mening”.284 

Med hänvisning till både Pitkin och Manin påstår Esaiasson att den representativa demo­

kratin i sig är mindre egalitär än direktdemokratin. Förespråkare för direktdemokratin anser 

därför att folket på enkelt sätt kan identifiera sina intressen. Folkviljans förverkligande innebär 

då att majoritetens preferenser översätts till auktoritativa beslut – något som kanske inte alltid 

är så lätt som det i förstone ser ut.285 

För Esaiasson är det viktigt att ”’folkintresset i efterhand’” accepterar besluten. Han är 

noga med att betona att denna syn inte nödvändigtvis innebär att man också accepterar 

Schumpeters idéer om konkurrerande eliter.286

I boken De nya kommunerna (1983) hävdar Lars Strömberg och Jörgen Westerståhl att de 

vid sidan om den fria åsiktsbildningen ser folkviljans förverkligande som ”demokratins över­

ordnade mål”.287

281 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, ss 30­53.282 A.a., s 50.283 A.st.284 A.a., 50f.285 A.a., s 51.286 A.st.287 Strömberg, Lars och Westerståhl, Jörgen, Forskningsprogrammet, i Strömberg, Lars och Westerståhl, Jörgen (red.), De nya kommunerna: En sammanfattning av den kommunaldemokratiska forskningsgruppens under­sökningar, s 27.

45

Esaiasson anser inte att beslut behöver vara enhälliga för att man skall kunna tala om en 

folkvilja. Det räcker med en enkel majoritetsprincip.288 Denna uppfattning delas av 

Westerståhl och Johansson – men endast under förutsättning att åsiktsrepresentativiteten är så 

god att de valda representanterna i stort sett fattat samma beslut som en direktdemokratisk 

församling skulle ha gjort.289 För Westerståhl är tanken på folkviljans förverkligande därför 

nära förknippad med en god åsiktsrepresentativitet mellan väljare och valda.290

I sin avhandling Konflikt eller samförstånd? ställer Johan Lantto konsensusdemokrati i 

kontrast till kompromissdemokrati.291 Till skillnad från konsensusdemokrater tror inte 

kompromissdemokraterna att det existerar något objektivt bästa, som alla kan komma överens 

om. I stället har individerna olika åsikter och intressen och dessa måste på något sätt vägas 

samman. För kompromissdemokratin är det viktigt att de valda representanterna avspeglar 

sina väljares åsikter. Enligt Lantto är det också detta Strömberg och Westerståhl menar med 

sin tolkning av ”folkviljans förverkligande”.292 

I vissa sammanhang brukar kompromissdemokrati ställas i motsats till majoritets­

demokrati med tydlig gräns mellan regerande majoritet och opposition. I sin avhandling tar 

Lantto klar ställning för en kompromissdemokrati, men det är inte detta som är det relevanta i 

detta sammanhang. Det viktiga är i stället att Lantto med hänvisning till Westerståhl m.fl. 

menar att det är möjligt att tala om folkviljans förverkligande genom majoritetsbeslut – 

samtidigt som man avvisar alla metafysiska tankar på ett allmänt bästa.

I Demokratirådets rapport 2000 Demokrati utan partier? hänvisar Olof Petersson et al. till 

Joseph La Palombaras och Jeffrey Andersons uppdelning i två skolor inom forskningen om 

politiska partier. Den ena skolan kallas på svenska för ”allmänintresseskolan” och som repre­

sentant för denna nämns bl.a. den brittiske filosofen Edmund Burke (1729­97). Joseph 

Schumpeter ses däremot som en av de främsta antagonisterna till detta synsätt. Eftersom 

Schumpeter framhåller strävan efter makt i sin teori kallar de hans riktning för ”makt­

skolan”.293

288 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, s 35.289 Westerståhl och Johansson, s 12. Kursiveringar i original.290 Holmberg, Sören, Issue Agreement, i Esaiasson, Peter och Heidar, Knut (red.), Beyond Westminster and Congress: The Nordic Experience, 2000, s 155. Westerståhl och Johansson, s 20291 De flesta valdemokrater föredrar ett politiskt system med tydlig ledning respektive opposition. Johan Lantto försvarar i stället i sin avhandling det han kallar kompromissdemokrati .292 Lantto, Johan, Konflikt eller samförstånd? Management­ och marknadsreformers konsekvenser för den kommunala demokratin (doktorsavhandling), Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, 2005, s 34f.293 Petersson, Olof; Hernes, Gudmund; Holmberg, Sören; Togeby, Lise och Wängnerud, Lena, Demokratirådets  rapport 2000: Demokrati utan partier?, 2000, s 21.

46

John Medearis menar att Schumpeter gjorde ett misstag när han sammanförde så olika 

tänkare som Jean­Jacques Rousseau, Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill till en 

enda grupp, som han kallade den klassiska demokratiteorins förespråkare.294 Medearis undrar 

om det verkligen bara finns två alternativ – en metafysisk allmänvilja eller ett kaos av olika 

individuella viljor?295 Enligt Medearis gör Schumpeter ett allvarligt fel när han förbiser hur 

demokratin växt fram rent historiskt. Medearis menar att Rousseau faktiskt insåg att hans 

allmänviljebegrepp var en social konstruktion.296

Peter Esaiasson spaltar upp begreppet folkviljans förverkligande i tre delar – folk, vilja och 

förverkligande. Alla delarna kan ge upphov olika frågeställningar. När det gäller folket tar han 

upp frågan vilka personer som skall inkluderas – det som på statsvetenskapligt språk brukar 

kallas för demosproblematiken.297 På kommunal nivå rör ju vissa frågor även personer som är 

bosatta i angränsande kommuner. Varför ska då inte dessa få delta i beslutet? Idag måste vi 

också ta ställning till om rösträtten skall inkludera invandrare utan svenskt medborgarskap. En 

annan fråga är hur vi ser på människor med psykisk sjukdom eller förståndshandikapp.

Esaiasson säger sig inte ha något bra svar på dessa frågor men kommer ändock med ett 

tentativt förslag. ”Rimligast är att utgå från de formella gränserna för de som är berörda av 

besluten, men att ändå di skutera konsekvenserna av alternativa preciseringar”, skriver han.298

Esaiasson noterar också att Pitkin nästan helt förbigår demosproblematiken i sin bok.299 

Detsamma gäller Manin. Däremot tas frågan upp av Schumpeter och hans ställningstagande 

måste i detta fall betraktas som mycket provokativt. Schumpeter noterar att ingen ifrågasätter 

att barn saknar rösträtt i samtliga samhällssystem. Varför skall man då inte också acceptera att 

även andra människor utestängs – t.ex. pga. sin ekonomiska ställning, sin ras, sitt kön eller sin 

religion?300 Schumpeter går så långt att han menar att varje samhälle självt måste få bestämma 

i sådana frågor. ”Must we not leave it to every populus to define himself?” frågar han reto­

riskt?301

294 Medearis, s 114f.295 A.a., s 115, s 130. Medearis påpekar att Schumpeter i ett fall själv använder en metafysisk folkviljetanke, nämligen när han menar att en diktator kan föra en politik enligt folkets önskemål. A.a., s 128 samt a.a., kap. 4 not 17, s 229. Se även Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 241.296 Medearis, s 130.297 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande, s 32.298 A.a., s 52. Min kursivering.299 Peter Esaiasson hävdar att Pitkin helt undviker demosproblematiken. A.a., s 52. Detta är dock inte helt korrekt. Pitkin kommer nämligen in på denna i sin kritik av Schumpeter. Se Pitkin, The Concept of Represen­tation, kap. 10, not 35, s 292.300 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 243f.301 A.a., s 245.

47

Schumpeters uppfattning har starkt kritiserats av Robert Dahl.302 Med Schumpeters reso­

nemang skulle England ha räknats som en demokrati redan på 1700­talet – trots att då enbart 

5 % av befolkningen hade rösträtt, påpekar han. Länder där en endast vita får rösta skulle 

också betraktas som demokratier.303 Dahl menar att Schumpeter underlåter att skilja mellan 

två viktiga faktorer:

1) System X är demokratiskt i relation till sitt eget folk.2) System Y är demokratiskt i relation till alla som underkastas dess regler.304

Dahls slutsats blir att Schumpeters lösning på problemet med Folkets sammansättning är oacceptabel därför att den i praktiken suddar ut skillnaden mellan demokrati och en icke­demokratisk ordning som styrs av en kollegial elit.305

Dahls egen uppfattning är att alla vuxna utom tillfälligt genomresande måste ha rösträtt i 

ett samhälle. En sådan definition är enligt honom inte bara mindre godtycklig än Schumpeters 

utan också långt mer inklusiv än de som förespråkats av Locke, Rousseau och J.S. Mill.306 Jon 

Elster tillägger att om valmanskåren inskränks får de som utesluts inte ens vara med och fatta 

det beslut som exkluderar dem.307 Dahls kritik är intressant – inte minst mot bakgrund av att 

han tidigare uppfattats som starkt influerad av just Schumpeter.308

Peter Esaiasson säger att ordet folkvilja ofta för tankarna till bundna mandat eller hur 

folkets preferenser just för tillfället ser ut. Själv anser han att politiken bör stå i överens­

stämmelse med folkets långsiktiga intresse. Därför kan det ibland vara bättre att tala om folk­

intresset än folkviljan, anser han.309

Med folkviljans förverkligande kan man enligt Esaiasson avse

1) politikernas formella beslut2) beslutens resultat och genomförande (”policy outcome”) och hur medborgarna 

uppfattar detta3) beslutsfattarnas ansvar.310

302 Dahl var i början av sin karriär påverkad av Schumpeter. Sven Ove Hansson menar att Dahl är den störste representanten för den s.k. demokratiska revisionismen vid sidan av Schumpeter. Hansson, Introduktion till  del 1: Demokratins innebörd, i Idéer om demokrati (antologi), s 28f. Dahl har med åren utvecklats till att mer och mer betona vikten av folkligt deltagande i demokratin. Se Andersson, Polyarki och demokrati. C­uppsats i idé­ och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet vt 2005.303 Dahl, Robert A., Demokrati som procedur, i Idéer om demokrati (antologi), 2003, s 47.304 A.a., s 48.305 A.a., s 57.306 A.a., s 62.307 Elster, Jon, Konstitutionalism och demokrati, i Idéer om demokrati (antologi), s 226.308 Lewin, ”Bråka inte, s 37. Se även Hansson, Introduktion till del I: Demokratins innebörd, i Idéer om demokrati (antologi), s 29f.309 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande, s 46.310 A.a., s 34, s 47.

48

Esaiassons slutsats blir att det är medborgarnas upplevelse av politiken och dess genom­

förande som skall räknas. Därmed blir inte heller problemet hur man ska översätta indivi­

dernas olika preferenser till kollektiva beslut lika stort.311

Esaiasson och Holmberg nämner att politiska eliter ofta deltar i opinionsbildningen och 

därmed bidrar till utformningen av det vi kallar folkviljan. Detta hade redan Herbert Tingsten 

noterat, men denne betraktade inte en sådan påverkan som fullt legitim.312 

Gilljam och Hermansson menar att deras uppdelning i val­, deltagar­ och samtals­

demokrati har stora likheter med Jon Elsters tre demokratiformer. Men det finns också ett 

viktigt undantag:

Skillnaden mellan Elsters ekonomiska demokratiideal med dess betoning på att aggregera givna preferenser ger, som vi ser det, en alltför snäv bild av vad som försiggår i  samband med ett demokratiskt val. I en valdemokrati, vårt alter­nativ, kan de politiskt förtroendevalda spela en mycket aktiv roll för att forma opinionen.313

Även Schumpeter framhåller att det som kallas folkviljan egentligen bara är ett resultat av 

politisk opinionsbildning. ”So far as this is so, the will of the people is the product and not  

the motive of the political process”, skriver han.314

8. Valet – nomineringsprocess eller partival?I antologin Demokratins mekanismer liknar synen på valdemokrati i många fall 

Schumpeters uppfattning. Men i båda fallen förbises medborgarnas deltagande i partiernas 

egna nomineringsprocesser. I Schumpeters värld kommer politiker utifrån och erbjuder 

väljarna sin vara i form av en valsedel. Väljarnas medverkan inskränks sedan till att välja 

mellan olika röstsedlar på valdagen. 

Manins perspektiv är här snarast det motsatta. När han talar om valets elitistiska karaktär 

är det i huvudsak nomineringsprocessen han avser. Det är t.ex. fackföreningsmedlemmar som 

väljer den skickligaste personen att förhandla med arbetsgivaren. På samma sätt utser parti­

medlemmarna de främsta och mest kunniga att stå överst på valsedeln eller att representera 

partiet i styrelser och nämnder.

311 A.a., s 47.312 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 81f. Se även Holmberg och Esaiasson, De folkvalda,  s 79.313 Gilljam och Hermansson, s 12. Kursiveringar i original Se även Elster, Jon, Marknaden och torget, i Idéer om demokrati (antologi), ss 143­168.314 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 263. Min kursivering.

49

Manin skriver:

In an election, however, the terms of the choice eventually offered to voters are the product of a process that is open to all (or all who wish to be candidates), whereas   in   a  poll   the   alternatives   from among  which   respondents  have   to choose remain under the exclusive control of the polling organization and its client.315

Det elitistiska draget i Manins teori är att alla inte har samma begåvning eller chans att bli 

valda. Det demokratiska elementet är att alla får vara med och välja ut de bästa. Det är också 

medborgarna som ytterst avgör vilka egenskaper som skall prioriteras.316 Kombinationen av 

val och allmän rösträtt åstadkommer vad Manin kallar ett debattmässigt jämviktsläge (”argu­

mentative equilibrium”).317.

I Demokratins mekanismer skriver Daniel Wohlgemuth att han betraktar den politiska 

jämlikheten som ett normativt krav. Utsikten att kunna påverka beslut bör enligt honom vara 

så jämnt fördelat som möjligt mellan alla medborgare.318 Trots att valhandlingen enbart är en 

typ av påverkan bland flera, skiljer den sig radikalt från övriga former enligt Wohlgemuth:319

1) Valhandlingen är sanktionerad av staten på ett unikt sätt och är därmed den mest formaliserade formen av politiskt deltagande.

2) Valhandlingen är enkel att utföra och förutsätter inte att individen besitter särskilda politiska resurser som egen erfarenhet av politiskt arbete, politiska kunskaper eller utvecklat politiskt självförtroende. I ett val begränsas dessutom ställningstagandet till färdiga politiska alternativ och väljaren behöver inte sätta sig in i alla frågor i detalj.

3) Varje väljare har enbart en enda röst. Detta innebär en stor jämlikhet mellan resurs­starka och resurssvaga personer. 

4) Valhandlingen är i praktiken den form av politiskt deltagande som de flesta med­borgare utnyttjar.320

Även Hermansson ser – som tidigare påpekats – rättvisa val som den bästa möjliga 

konkretiseringen av jämlikheten med avseende på makt. 321 Trots att han inte förespråkar en 

rent proceduriell demokrati ser han ”’politisk jämlikhet’ som det enda argument som också 

kan fungera som demokratisk grundbult”.322

315 Manin, The Principles of Representative Government, s 172.316 A.a., s 154, s 158. Esaiasson, Introduktion, i Manin, Den representativa demokratins principer, s 8.317 Manin, The Principles of Representative Government, s 154.318 Wohlgemuth, Daniel, Aktiva medborgare – hur går det med representativiteten?  i Gilljam och Hermansson, (red.), s 166.319 A.a., s 166f.320 A.a., s 167.321 Hermansson, Vad är det som är bra med demokratin?, s 298f.322 A.a., s 302.

50

Dag Anckar har – som tidigare visats – framhållit vikten av interaktion mellan väljare och 

valda i en representativ demokrati.323 Men även Anckar erkänner att sådan kommunikation 

inte sker på helt jämlika villkor. Alla medborgare är inte lika starkt engagerade och de är inte 

heller lika duktiga på att ta initiativ eller artikulera krav. Den representativa demokratin 

kännetecknas därför enligt hans mening av olika s.k. skevhetsproblem.324

Om nomineringsprocessen inkluderas kan även föreställningen om en man­en röst ifråga­

sättas. Till skillnad från en vanlig väljare har den som är aktiv i ett parti inte bara möjlighet att 

avlägga sin röst på valdagen – han eller hon kan också påverka valsedelns utseende. Visser­

ligen finns det idag ett inslag av personval även på valdagen – men möjligheten att person­

rösta omfattar både den vanlige väljaren och den som redan deltagit i nomineringsprocessen. 

9. Behovet av regelbundna och återkommande valEtt viktigt inslag i en modern valdemokrati är att valen återkommer med regelbundna 

intervall. I Gilljams och Hermanssons definition framhålls detta som något av det mest 

väsentliga i ett valdemokratiskt system.325 

Vikten av återkommande val finns också i olika definitioner av representativ demokrati 

eller representativt styre. Den amerikanske grundlagsfadern James Madison (1751­1836) 

menade t.ex. att regelbundna val krävdes för att representanterna skulle fatta beslut, som var 

visa och kloka.326 Upprepade val är också ett viktigt inslag i Robert Dahls demokratisyn.327 

Pitkin menar att det skulle vara svårt att kalla ett system representativt om inte valen var åter­

kommande.328

I Demokratirådets rapport 2002 sägs att representativ demokrati med regelbundna val är 

”den mest effektiva och jämlika bland historiens hittills kända styrelseformer”.329 Rapporten 

har skrivits av en grupp statsvetare och sociologer med Olof Petersson i spetsen. Författarna 

anser dock att uttrycket indirekt demokrati är olämpligt. Den representativa demokratin är i 

deras ögon inte någon oäkta eller sämre form av demokrati.330 De återkommande valen 

323 Anckar, Dag, Responsivitet, s 32f.324 Se t.ex. a.a., s 34, s 36f.325 Gilljam och Hermansson, s 15.326 Manin, The Principles of Representative Government, s 117.327 A.a., s 178. Se även Dahl, Robert A, On Democracy, 2000 (1998), s 85, s 92.328 Pitkin, The Concept of Representation, s 135.329 Petersson, et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 138. Min kursivering.330 A.st.

51

fungerar enligt dessa samhällsvetare som ”en ständig mekanism för korrigering och källa till  

lärande av sina egna och andras misstag”.331 

Vid sidan om den allmänna rösträtten är också de återkommande valen det viktigaste 

inslaget i Westerståhls och Johanssons definition av representativt styre.332 Dessa statsvetare 

går t.o.m. längre än Petersson et al. i sitt försvar för den representativa demokratin. En vald 

församling avspeglar oftare medborgarnas vilja bättre än direkt demokrati, menar de. Som 

exempel nämns de svenska kommuner som fortfarande på 1950­talet hade kommunalstämma i 

stället för fullmäktige. Ofta infann sig mindre än 10 procent av invånarna och de personer som 

kom, var ofta de som själva berördes av besluten. Man kan därför ifrågasätta om majoriteten 

vid varje enskild stämma verkligen var representativ för befolkningen som helhet. Växlande 

majoriteter ledde också till att besluten inte alltid blev helt konsekventa, påpekar Westerståhl 

och Johansson.333 

Både Held och Lantto ser de återkommande valen som ett viktigt inslag i Schumpeters 

demokratimodell.334 Manin är däremot av en helt annan uppfattning. Han noterar att 

Schumpeter knappast alls nämner att valen behöver ske med regelbundna intervall. Därför 

förbiser också Schumpeter vikten av att politiker bör förutse väljarnas reaktioner i kommande 

val.335 Återkommande val ingår däremot i Manins egen definition av ett representativt styre.336

Det finns ett problem vid valet av ledare i en representativ demokrati – oavsett om detta 

sker i samband med nomineringen eller på valdagen. Det kanske inte alltid är de som lyckats 

bäst i det politiska spelet som också är de mest lämpade att styra ett land. Schumpeter 

erkänner att en god taktiker kan överleva flera administrativa misslyckanden. Men en skicklig 

politiker har även förmåga att handskas med människor. Det är denna egenskap som gör att 

han också blir lämplig att leda ett land, menar Schumpeter.337 

Även Manin medger att folket inte alltid väljer de representanter som är bäst lämpade att 

styra. Men i och med att valen återkommer med regelbundna intervall lär sig väljarna med 

tiden av sina misstag. I kommande val kan de därmed korrigera sina tidigare felbedömningar. 

331 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2000: Demokrati utan partier?, s 33. Min kursivering.332 Westerståhl och Johansson, s 11.333 A.a., s 12.334 Held, s 223. Lantto, s 33.335 Manin, The Principles of Representative Government, s 175, s 179. Man kan också observera att regelbunden­heten saknas i Helds sammanfattning av Webers och Schumpeters demokratisyn. Held, s 246. Se också s 21f i denna uppsats.336 Manin, The Principles of Representative Government, s 6, s 175.337 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 288f.

52

Dessutom borgar upprepade val för att makthavarna åtminstone tar viss hänsyn till den 

allmänna opinionen. Denna ger nämningen en fingervisning om kommande valresultat.338 

338 Manin, The Principles of Representative Government, s 146, s 175.

53

10. Mandatgivande och ansvarsutkrävandeI Demokratins mekanismer hävdar Gilljam och Hermansson att det i princip finns två 

typer av valdemokratiska teorier och modeller. Den ena fokuserar på väljarnas makt att ställa 

regeringen till svars för den politik som förts under den gångna mandatperioden. Detta synsätt 

kallar de ansvarsmodellen.339 I Demokratirådets rapport 2002 talar man i stället om sanktions­

modellen.340 Enligt Gilljam och Hermansson är ansvarsmodellen huvudsakligen retrospektiv 

eller tillbakablickande.341 

Den andra huvudmodellen är i stället mer prospektiv eller framåtblickande. Tonvikten 

ligger här på det mandat väljarna ger ett parti att genomföra sitt program under kommande 

mandatperiod.342 

I Demokratins mekanismer framhåller Staffan Kumlin att frågan av ansvars­

utkrävande inte är begränsad till att enbart gälla en strikt ansvarsmodell. Ett sådant 

inslag utgör enligt honom ”en viktig demokratisk mekanism i nästan alla moderna teorier 

om representativ demokrati”.343 Kumlin har också kallat ansvarsmodellen för ”den moderna 

demokratins minimikärna” och ”sista hopp”.344

Enligt Kumlin visar dock empiriska studier att svenska valrörelser till stor del handlar om 

framtida politik.345 I Demokratirådets rapport 2002 konstateras däremot att aktuell forskning 

ger visst stöd åt bägge synsätten. Även om de båda modellerna står för motsatta perspektiv 

utesluter de inte varandra helt och hållet.346 Demokratirådet anser dock att sanktionsmodellen 

alltför länge varit förbisedd i svensk statsvetenskap.347 Dessutom hävdar de att mandat­

modellen fungerar allt sämre eftersom åsiktsskillnaderna nu blivit mindre mellan partierna.348

Demokratirådet pekar också på ett annat viktigt faktum. Det svenska ordet ansvar mot­

svaras på engelska av två skilda termer med delvis olika innebörd: accountability och 

responsibility. Det är ”accountability” som avses när vi ställer någon till svars för sitt hand­

339 Gilljam och Hermansson, s 16f.340 Ett exempel är Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 17.341 Gilljam och Hermansson, s 16.342 A.a., s 16f.343 Kumlin, s 102.344 A.a., s 85.345 A.a., s 92f.346 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 66.347 A.a., s 26. Se även Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 350.348 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 83 och Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 18.

54

lande i efterhand. ”Responsibility” har mer att göra med representantens handlande på det sätt 

som han eller hon själv anser vara riktigt och ansvarsfullt.349 

”Responsibility” ligger också närmare Pitkins begrepp responsiveness.350 Själv använder 

hon dock i vissa fall ”responsiblity” som synonym till ”accountability”.351 Detta får dock mer 

ses som ett undantag som bekräftar regeln. De författare som talar om ansvarsutkrävande 

använder nästan uteslutande det engelska ordet ”accountability”. De båda begreppen behöver 

dock inte utesluta varandra utan kan mycket väl ses som komplementära.

I mandatmodellen lägger väljaren sin röst på det parti vars politik han eller hon vill se 

förverkligad i framtiden. Enligt Gilljam och Hermansson förutsätter modellen att väljarna 

röstar efter sin åsikt – något som inte alltid varit så säkert. I Sverige har tidigare lojaliteten 

mot det egna partiet varit mycket stark – även om denna minskat på senare år. Även ansvars­

teorin utgår från att väljarna är beredda att byta parti.352 

Gilljam och Hermansson räknar Schumpeters valdemokrati till ansvars­ eller sanktions­

modellen. De skriver:

Schumpeters  modell  utmärks  av att  den enda nödvändiga  kontakten mellan väljare och valda är att väljarna genom val  i efterhand utkräver ansvar av de styrande. Den schumpeterianska modellen kan därmed sägas utgöra en speciell och begränsad form av valdemokrati.353

Gilljams och Hermanssons läsning av Schumpeter förutsätter att valen är regelbundna och 

återkommande i hans teori. Detta har – som tidigare nämnts – ifrågasatts av Manin.354 Även 

Pitkin framhåller att valen bör ske med regelbundna intervall. Trots detta ser hon inte före­

komsten av val som ett nödvändigt inslag i en ansvarsmodell.355 ”Accountability to the 

governed is what defines representation, whether it be achieved by elections or by other 

means”, hävdar hon.356 

Ansvarsmodellen kan dock enligt Pitkin inte betraktas som en helt självständig modell. 

Enligt henne har den snarare utvecklats som ett korrektiv till bristerna i auktorisations­

synsättet.357 Men även för Pitkin är – vilket tidigare påpekats ­ ansvarsmodellen förknippad 

349 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 22.350 De båda begreppen ”responsiveness” och ”responsibility” är som synes etymologiskt närbesläktade.351 Se t.ex. Pitkin, The Concept of Representation, Appendix, s 247.352 Gilljam och Hermansson, s 17. Kumlin, s 89f. Se också Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 55. Se även Manin, The Principles of Representative Government, s 210f.353 Gilljam och Hermansson, s 16.354 Manin, The Principles of Representative Government, s 175, s 179.  355 Pitkin, The Concept of Representation, s 56.356 A.st.357 A.a., s 57.

55

med mandatperiodens slut. Auktorisationssynsättet, som har stora likheter med andra 

författares mandatmodell, fokuserar i stället på mandatperiodens början.358 

Trots sina invändningar framhåller Pitkin att politiker måste kunna motivera sitt handlande 

– även om de aldrig de facto behöver stå tills svars för det:359 

This is what the formalistic accountability theorists try to express, but it is a matter of acting as if we would be held to account rather than of institutiona­lized accountability. But by what criteria will we be judged in this hypothetical holding to account?360

Att se Schumpeters valdemokrati som en ansvarsmodell kan vara problematiskt ur ytter­

ligare ett perspektiv. Schumpeter ifrågasätter ju starkt människors förmåga till rationellt 

tänkande – inte minst i politiska frågor. En massa beter sig enligt honom ofta mer irrationellt 

än en enskild person. Schumpeter är dock något mer optimistisk i fråga om valda, politiska 

församlingar. Men även dessa kan brista i rationalitet. Schumpeter skriver:

Every parliament, every committee, every council of war composed of a dozen generals in their sixties, displays, in however mild a form, some of the features that stand out so glaringly in the case of the rabble, in particular a reduced sense of responsibility, a lower level of energy of thought and greater sensi­tiveness to non­logical influences.361

Även om Schumpeter talar om ”responsiblity” i stället för ”accountability” är det uppen­

bart att han inte betraktar politikers handlande som helt rationellt eller ansvarsfullt. Frågan 

inställer sig om man överhuvudtaget kan ställa en irrationell person till svars.362 

I sin syn på rationalitet är emellertid Schumpeter lite motsägelsefull. Han skiljer t.ex. 

mellan rationality of thought och rationality of action. Det finns inte något nödvändigt 

samband mellan dessa båda former och i vissa fall är det t.o.m. möjligt för en politisk för­

samling att handla rationellt – även om de enskilda ledamöterna inte skulle tänka rationellt. 

Schumpeter skriver:

Rationality of thought and rationality of action are two different things. Rationality of thought does not always guarantee rationality of action. And the latter may be present without any conscious deliberation and irrespective of any ability to formulate the rationale of one’s action correctly.363

Slutsatsen tycks alltså bli att enskilda individer till stora delar är irrationella men att ratio­

naliteten både kan öka eller minska när dessa samverkar i grupp.

358 A.a., s 55f, s 58f.359 A.a., s 119.360 A.st.361 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 257.362 A.a., s 268.363 A.a., kap 21, not 11, s 259.

56

I litteraturen används orden mandat och mandatgivande i två delvis skilda betydelser. För 

en del författare är mandat detsamma som bundet eller imperativt mandat, dvs. att politiker 

skall anses bundna av de löften de givit sina väljare. Man kan också gå ett steg längre och 

hävda att de alltid måste följa sina väljares vilja – åtminstone såsom denna såg ut på valdagen.

Hanna Pitkin använder ordet mandat i denna betydelse. I The Concept of Representation 

ägnar hon ett helt kapitel åt det hon kallar ”The Mandate­Independence Controversy”.364 Hon 

går igenom olika tänkares uppfattningar i frågan om mandaten skall vara bundna eller ej. 

Därefter kommer hon fram till slutsatsen att det finns goda skäl för båda uppfattningarna.365 

I uppsatsen Commentary: The Paradox of Representation sammanfattar hon de båda sidornas 

synsätt på följande sätt:

“It just isn’t really representation,”  the mandate theorist will say, “if the man doesn’t do what his constituents want.” “It just isn’t really representation,”  the independence theorist responds, “if the man isn’t free to decide on the basis of his own independent judgment.”366

Anledningen till att olika teoretiker kunnat komma fram till så vitt skilda uppfattningar 

anser Pitkin bero på att det finns en inbyggd paradox i själva representationsbegreppet. Detta 

betyder ju ytterst att man skall förvandla något icke­närvarande till något närvarande.367 Pitkin 

anser inte själv att hon kan lösa detta dilemma men kontroversen blir mindre om man inför ett 

mellanliggande led mellan väljare och valda.368

I sin bok hävdar Pitkin att bundna mandat enbart kan vara representation i betydelsen 

”standing for”.369 Om representanten dessutom skall agera måste han eller hon åtminstone ha 

ett minimum av eget handlingsutrymme.370 Men samtidigt ger hon förespråkarna för bundet 

mandat ett visst stöd. Om en politiker ständigt och jämt handlar tvärsemot sina väljares 

önskningar kan denne enbart till formen anses vara deras representant, framhåller hon.371 

I Esaiassons läsning av Pitkin framhålls att representanterna måste vara lyhörda mot folkets 

långsiktiga intressen – däremot inte mot deras åsikter för stunden.372 

364 Se t.ex. Pitkin, The Concept of Representation, kap. 7, ss 144­167.365 Pitkin analyserar bl.a. argumenten från olika teoretiker – t.ex. Hillaire Beloc och G.K. Chesterton, som båda förespråkar bundna mandat, och Lord Brougham, som menar att representanten skall vara oberoende av sina väljare. A.a., s 150.366 Pitkin, Hanna, Commentary: The Paradox of Representation, i Pennock och Chapman (red.), s 40.367 A.a., s 41f. Se även Pitkin, Hanna, Introduction: The Concept of Representation, i Pitkin, Hanna (red.), Representation, s 19.  368 Pitkin, Commentary: The Paradox of Representation, s 42.369 Pitkin, The Concept of Representation, s 151.370 A.a., s 152.371 A.a., s 152f.372 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, s 44.

57

I boken Representation from Above talar Esaiasson och Holmberg om förväntnings­

representation (”anticipatory representation”) i de fall beslutsfattare på ett korrekt sätt tolkar 

folkopinionen och dessutom följer denna.373 Även Manin pekar på representanternas incita­

ment att förutse väljarnas framtida dom. Det är också detta som gör dem responsiva, fram­

håller han.374 Eftersom Schumpeter inte insett behovet av återkommande val, har han inte 

heller förstått detta enligt Manin:

It is because Schumpeter failed to note the central importance of anticipation in the  decision­making of   representatives   that  he  wrongly believed  that   repre­sentative democracy could be reduced to the competitive selection of decision­makers and that he could dismiss as myth the idea of voters influencing the content of public decisions.375

Bundna mandat är inte förenligt med god representation enligt Esaiasson. Han går t.o.m. 

så långt att han påstår att en politiker som alltid följer sina väljares åsikter är en dålig repre­

sentant eftersom han eller hon underlåter att ta in kompletterande information från annat 

håll.376 Griffiths ställer den ironiska frågan om det skulle vara lämpligt att bomba ett främ­

mande land – även om detta skulle ligga i väljarnas intresse.377 Esaiasson menar dock att 

väljarna i efterhand bör ge sitt godkännande till en politik som ursprungligen gick dem 

emot.378

Manin pekar på att bundna mandat i praktiken skulle leda till svåra problem. Ett sådant 

system förutsätter ju att väljarna redan i förväg skulle veta vilka frågor som kommer upp på 

den politiska dagordningen. Representanterna skulle då inte heller kunna anpassa sitt hand­

lande till förändrade situationer.379 Det skulle även bli svårare – för att inte säga omöjligt – att 

träffa överenskommelser och kompromisser med andra partier.380 Enligt Manin har politiken 

på senare år också blivit mer komplicerad. Därför måste politikerna idag ha större grad av 

handlingsfrihet än tidigare.381 

Att representanterna skall vara oberoende ingår ju – som tidigare visats – också bland 

Manins fyra krav på ett representativt system.382 Manin anknyter här också till sanktions­

modellen. En regering kan tillåtas ett större handlingsutrymme eftersom väljarna ändock har 

373 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 8.374 Manin, The Principles of Representative Government, s 178.375 A.a., s 179.376 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande? s 45f.377 Griffiths, s 154.378 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, s 45.379 Manin, The Principles of Representative Government, s 166.380 Manin, Bernard; Przeworski, Adam och Stokes, Susan C., Elections and Representation, i Przeworski, Stokes och Manin (red.), s 39.381 Manin, The Principles of Representative Government, s 221.382 A.a., s 6.

58

sista ordet och kan avsätta den i nästa val.383 Hos Manin är mandat­ och sanktionsperspektiven 

således mer integrerade än hos både Pitkin och moderna valdemokrater. 

För att retrospektivt ansvarsutkrävande skall vara möjligt krävs enligt Manin att tre villkor 

är uppfyllda:

1) Väljarna måste klart kunna se vilka som bär ansvaret för den förda politiken. Koalitionsregeringar, som ofta uppstår i länder med proportionellt valsystem, försvårar detta. Olika partier kan då skylla på varandra.

2) Väljarna måste också kunna avsätta politikerna, något som försvåras i proportio­nella valsystem.

3) Alla parter måste ha tillgång till ungefär samma informationsresurser. Om regeringssidan har tillgång till mer resurser än oppositionen – t.ex. för informationsspridning – får den ett övertag, som gör det svårare att avsätta den.384

Bernard Manin, Adam Przeworski och Susan C. Stokes påpekar att det inte finns något 

demokratiskt land där lagen kräver att politiker följer sina löften.385 Enligt Esaiasson och 

Holmberg har principen om bundna mandat – den s.k. delegatprincipen – avvisats av Sveriges 

riksdag ända sedan frihetstiden på 1700­talet. Detta lagstadgades t.o.m. i riksdagsordningarna 

1810 och 1866. Men de påpekar samtidigt att verkligheten skiljer sig från idealet. I praktiken 

levde länge tanken på ett imperativt mandat kvar och många riksdagsmän var noga med att 

förankra sina ställningstaganden i sin egen valkrets.386 

Den geografiska representationen är enligt Esaiasson och Holmgren troligen den äldsta 

formen av representation.387 Att försvara lokala intressen gentemot centralmakten var en av 

parlamentens ursprungliga funktioner.388 Edmund Burke hävdad däremot att representanterna 

främst borde företräda nationen som helhet. Idag betraktas detta som mer eller mindre själv­

klart.389 

I ett tal i Bristol den 3 november 1744 tog Burke också avstånd från den då vanliga upp­

fattningen att mandaten skulle vara bundna. Han höll dock sitt tal först efter att han blivit 

invald i det brittiska parlamentet.390 

383 A.a., s 221.384 A.a., s 180f.385 Manin et al., Elections and Representation, s 38.386 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 49f. Se även Holmberg och Esaiasson, De folkvalda, s 29, s 32.387 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 61.388 A.a., s 280. Esaiasson och Heidar framhåller att geografisk representation i litteraturen vanligtvis förknippas med valsystem med enmansvalkretsar. Esaiasson, Peter och Heidar, Knut, The Age of Representative Democracy, i Esaiasson och Heidar (red), s 10.389 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 62.390 A.a., s 49, s 51. Se även Burke, Edmund, The English Constitutional System, i Pitkin (red.), s 175f. Artikeln är en sammanställning av utdrag från olika skrifter och tal av Burke – bl.a. det nämnda talet i Bristol 1774. A.a., s 157.

59

I modern tid har tanken på imperativa mandat åter förespråkats av Rune Premfors i boken 

Den starka demokratin. Premfors pläderar också för att lotten skall användas – t.ex. när man 

utser ledamöter till lokala institutionsstyrelser.391 Gilljam och Hermansson räknar Premfors 

som deltagardemokrat, men denne är också en av redaktörerna för antologin Deliberativ  

demokrati (2004).392 

Man brukar ofta framhålla likheterna mellan deltagardemokrati och samtalsdemokrati. 

Tillsammans brukar då dessa former ställas i motsättning till valdemokratin.393 Men frågan är 

om det inte också finns en fundamental konflikt mellan deltagar­ och samtalsdemokrati – 

åtminstone beträffande synen på bundna mandat. Hur skall en representant kunna lyssna på 

sina motståndares argument och eventuellt resonera sig fram till konsensus med dessa om han 

eller hon samtidigt är bunden av sina väljares åsikt eller sitt ursprungliga valprogram? Denna 

paradox har bl.a. uppmärksammats av Lantto.394

I empiriska undersökningar 1968, 1985 och 1988 har över hälften av de svenska riksdags­

ledamöterna förklarat att de anser att en ledamot bör följa sin egen övertygelse om denna 

skulle komma i konflikt med väljarnas. Men 1988 – det sist studerade året – uppgav enbart 

35 % att de ansåg att deras egen åsikt borde gå före det egna partiets.395

 Esaiasson och Holmberg menar vi i praktiken har ett system med partibundna mandat  

(”party­bounded mandate”) i Sverige.  Detta är enligt deras uppfattning också mer vanligt i 

länder med proportionellt valsystem.396 Valforskningen visar också att väljarna anser att 

riksdagsmännen bör följa deras åsikter medan riksdagsmännen i stället anser att de bör stödja 

sitt partis linje.397

Ansvarsmodellens förespråkare framhåller ofta att koalitionsregeringar försvårar möjlig­

heten till ansvarsutkrävande.398 Detsamma gäller det samlingsstyre som finns i kommunala 

styrelser och nämnder – trots att majoritetssidan numera som regel alltid tillsätter ordförande­

posterna. Hanna Bäck betraktar det kommunala samlingsstyret som ett ”kvasiparlamentariskt” 

system.399 Men det kommunala samförståndet med sina deliberativa överläggningar har också 

391 Se t.ex. Premfors, Rune, Den starka demokratin, s 183, s 189.392 Gilljam och Hermansson, s 19. Se även Premfors och Roth (red.).393 Se t.ex. Kumlin, s 83.394 Lantto, s 36.395 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 51.396 A.a., s 50.397 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 99.398 Kumlin, s 94.399 Bäck, s 67ff.

60

sina försvarare. Ett exempel är statsvetaren Johan Lanttos doktorsavhandling Konflikt eller 

samförstånd? 

Kumlin menar att man ganska enkelt kan öka väljarnas möjlighet till ansvarsutkrävande – 

t.ex. genom att införa majoritetsval eller att höja spärrarna till riksdagsval. Han ifrågasätter 

dock om detta verkligen skulle vara önskvärt. Frågan om ansvarsutkrävande måste enligt 

honom vägas mot de negativa effekter som majoritetsval i praktiken visat sig ha. Det gäller 

t.ex. minskat valdeltagande och försämrad åsiktsrepresentation, hävdar han.400 

I Demokratirådets rapport 2002 skriver Petersson et al. att de inte föreslår någon övergång 

till majoritetsval med enmansvalkretsar. Men samtidigt betonar de att representativ demokrati 

ursprungligen varit förknippat med just detta system.401 Mellan raderna kan man ana att de 

faktiskt ser detta som ett ideal – åtminstone när det gäller frågan om ansvarsutkrävande. 

Bland rapportens författare ingår statsvetaren Leif Lewin, som i boken ”Bråka inte!”: Om 

vår tids demokratisyn (2002) uttrycker sig mer i klartext. Där går han t.o.m. så långt att han 

hävdar att medborgarna blir myndigförklarade i en majoritetsdemokrati.402 

Ansvarsmodellens företrädare pekar ofta på de problem som uppstår i och med att 

politiska beslut fattas på olika nivåer – i EU, stat, landsting och kommun – i vissa fall finns 

även i kommundelsnämnder. Den kommunala verksamheten styrs till stor del av lagstiftning 

eller statliga bidragsbestämmelser. Det blir då lätt för kommunpolitiker att ta åt sig äran för 

framgångar samtidigt som man lätt kan skylla sina misslyckanden ifrån sig.403

Manin, Stokes och Przeworski delar uppfattningen att ansvarsutkrävandet försämras vid 

koalitionsstyre. Men de pekar också på ett annat viktigt faktum. De tolkar nämligen mandat­

teorin så att partier för att bli valda måste utforma sina program så att de särskilt tilltalar en 

speciell typ av marginalväljare – den s.k. medianväljaren eller ”the decisive voter”. Median­

väljarens åsikter har enligt teorin avgörande betydelse för vilken politik som kommer att föras 

eller för vilka partier som kommer att ingå i en koalition. I ett system med majoritetsval blir 

400 Kumlin, s 103.401 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 14ff. Carsten Anckar påpekar att det vi i Sverige kallar majoritetsval på engelska motsvaras av två olika begrepp: 1) majority system, där det krävs att den vinnande kandidaten får över 50 % av rösterna och 2) plurality system, där det räcker med att den vinnande kandidaten får flest röster – även om det rör sig om mindre än 50 %. Anckar, Carsten, Effekter av valsystem: En studie av 80 stater, 2002, s 13f.402 Lewin, ”Bråka inte!”, s 62.403 Kumlin, s 95f.

61

dock avståndet mellan denne och regeringens politiska linje större än i ett system med propor­

tionella val, hävdar de.404

I en demokrati verkställs de politiska besluten till stor del av anställda tjänstemän. Även 

en del beslutsfattande delegeras till dessa. Det är till stor del tjänstemän och inte valda 

politiker som medborgarna i vardagen kommer i kontakt med. Personer på olika nivåer i 

delegationskedjan kan då lätt skylla ifrån sig på varandra – ett fenomen som statsvetaren Kent 

Weaver har kallat för ”blame avoidance”. 405

 Att politiker har en benägenhet att fly från sitt ansvar framhölls redan av Schumpeter. Till 

skillnad från senare tänkare ansåg han också att detta ingick i det politiska spelet. Syftet var 

ytterst att krossa de politiska motståndarna. I Capitalism, Socialism, and Democracy skriver 

han:

[P]oliticians appreciate a phraseology that flatters the masses and offers an excellent opportunity not only for evading responsibility but also for crushing opponents in the name of the people.406

Sanktionsteorin utgår från att väljarna främst röstar på en regering – även om de formellt 

lägger sin röst på ett enskilt parti. Därför anser modellens förespråkare att det är viktigt att 

partierna tydligt redovisar vilket regeringsalternativ de stöder före ett val.407 

Mandatteorin koncentrerar sig däremot mer på de enskilda partierna och deras represen­

tanter. I Demokratirådets rapport 2002 hävdar Petersson et al. att mandatteorin ställer tre krav 

på partierna. Dessa skall

1) formulera framåtsyftande program2) presentera detta inför väljarna3) försöka genomföra det efter valet.408

Dessutom måste partierna ha en hög grad av inre sammanhållning – något som möjligen 

kan ses som ett fjärde krav.409

404 Manin et al., Elections and Representation, s 33, 36f, s 47. Om begreppen medianväljare och ”the decisive voter” skriver Matz Dahlberg och Eva Mörk: ”Typically, it is assumed that the median voter is decisive and that the median voter can be identified as the voter with the median income.”Se Dahlberg, Matz och Mörk, Eva, Public Employment and the Double Role of Bureaucrats, Uppsala Universitet, Working Paper 2005:3, Department of Economics. Rapporten finns tillgänglig på http://www.nek.uu.se/Pdf/wp2005_3.pdfHanna Bäck talar också om “medianpartier” på vänster­högerskalan. Sådana anses ha en extra stor möjlighet att påverka politiken oavsett sin storlek. Se Bäck, s 78.405 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 96f.406 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 268.407 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 54.408 A.a., s 53.409 A.st.

62

Mandatteorin ställer dock också krav på väljarna, som skall

1) ha kännedom om de olika partiernas program2) ha egna åsikter, som de kan jämföra med partiernas program3) rösta utifrån åsikter och värderingar.410

Begreppet folkvilja kan enligt Demokratirådet definieras på följande sätt utifrån 

mandatteorin:

Den demokratiska folkviljan realiseras genom att framtidsorienterande partiprogram   får   stöd   av   kunniga   väljare   som   åsiktsröstar,   och   därmed påverkar vilket program som genomförs.411

Men även sanktionsteorin ställer krav väljarna enligt Petersson et al.:

1) De skall utvärdera vad regeringen gjort under sin tid vid makten.2) Därefter skall väljarna rösta utifrån denna utvärdering. De skall rösta för en sittande 

regering om de är nöjda och mot denna om de är missnöjda.412

I sanktionsteorin är det som nämnts inte partierna utan regeringarna som framhålls. Enligt 

Demokratirådets rapport kräver sanktionsteorin att regeringarna skall 

1) precisera och förklara vad de gjort sedan de kom till makten2) föra ut detta till väljarna i valrörelsen.413

Tanken bakom sanktionsteorin är att ”[v]alda politiker skall agera, medan väljarna skall  

reagera”, menar Petersson et al.414 Esaiasson och Holmberg ger en liknande karakteristik av 

det system de kallar ”representation from above”.415

Esaiasson och Holmberg skiljer som nämnts mellan representativa demokratier som 

huvudsakligen styrs nerifrån­och­upp och sådana som styrs uppifrån­och­ned. Deras 

uppifrån­och­ned­modell har stora likheter med sanktionsmodellen medan nerifrån­och­upp­

modellen kan anses förenlig med såväl mandat­ som sanktionssynsätten. Den s.k. ”respon­

sible party model” uppvisar emellertid störst likhet med mandatmodellen.416 Denna modell 

definieras på följande sätt av de norska statsvetarna Hanne Marthe Narud och Henry Valen:

In the tradition of the “responsible party model,” the national electorate passes on   instructions   to   the  national  parties,  who  then  convert   the  mandate   they received from their voters into policy. By transforming their electoral programs into public policies, parties honor their promises, which are presumed to match the preferences of the voters who supported them on election day /­­­/.417 

410 A.st.411 A.st.412 A.a., s 54413 A.st.414 A.st. Min kursivering.415 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 309.416 A.a., s 310f. Slutsatsen att ”representation­from­below” är förenlig med såväl mandat­ som sanktionsmodellen är uppsatsförfattarens egen tolkning.417 Narud, Hanne Marthe och Valen, Henry, What Kind of Future and Why? Attitudes of Voters and Representa­tives, i Esaiasson och Heidar (red.), s 366.

63

Petersson et al. delar inte den vedertagna synen att mandatteorin skulle vara framåt­

blickande och sanktionsteorin tillbakablickande. Det rör sig enligt deras uppfattning om ett 

betydligt mer komplext förhållande än så. Författarna pekar på att det i ett större tids­

perspektiv finns något av en paradox i en representativ demokrati. I mandatteorin blickar 

väljarna framåt och önskar se ett visst program förverkligat. Men samtidigt blickar politikerna 

bakåt och tittar på de löften de tidigare givit sina väljare. I sanktionsmodellen är det precis 

tvärtom. Där är det i stället väljarna som ser tillbaka på den gångna valperioden medan politi­

kerna fokuserar sig på framtidens problem:

Med andra ord ger mandatteorin framåtblickande väljare och tillbakablickande politiker, sanktionsteorin tillbakablickande väljare och framåtblickande poli­tiker.

Så kan man teoretiskt renodla två sätt för väljare och politiker att mötas. I praktiken   är   det   nödvändigt   att   man   både   har   mandat   och   sanktioner   i politiken för att en representativ demokrati ska fungera.418

Manin menar att mandat­ och sanktionsmodellerna kan kombineras, men detta innebär 

inte att de båda förhållningssätten skulle vara lika effektiva. Väljarna kan alltid avsätta poli­

tiker som de är missnöjda med. Däremot har de aldrig någon garanti för att representanterna 

kommer att föra den politik de utlovar på valdagen.419 Även här anser Manin att det represen­

tativa systemet har två aspekter. Att folket kan straffa en regering genom att avsätta den är den 

demokratiska sidan av myntet. Att väljarna inte kan binda en framtida regerings handlande är 

den icke­demokratiska aspekten.420 

Även Manin betraktar alltså obundna mandat som något odemokratiskt. Men till skillnad 

från det bundna mandatets förespråkare accepterar han detta som ett mer eller mindre ofrån­

komligt faktum i en representativ demokrati:

In this, its prospective aspect, election is not democratic, because the governed are unable to compel those who govern to implement the policy for which they elected them. 421

Trots detta ser väljarna som regel till framtiden när de röstar och själva valhandlingen är 

enligt Manin till sin natur framtidsinriktad.422 ”But there is the additional paradox that it is by 

considering the past that voters are best able to influence the future”, framhåller han.423

Manin för också in ett nytt och intressant moment i diskussionen om mandatgivande och 

ansvarsutkrävande. Hans exempel torde dessutom vara förenligt med bägge dessa synsätt. 

418 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 21.419 Manin, The Principles of Representative Government, s 177.420 A.a., s 183.421 A.st.422 A.a., s 180.423 A.a., s 183. Min kursivering.

64

Regering A tvingas bort därför att den inte lyckats bemästra arbetslösheten. Regering B till­

träder efter att ha givit väljarna ett löfte om att kunna göra just detta. Men efter en tid inser 

även regering B att den kommer att misslyckas. Den väljer då att i stället prioritera andra 

frågor, som också är viktiga för väljarna – t.ex. brottsbekämpning. Folkviljan blir därmed för­

verkligad – men inom ett helt annat politiskt område än det som regeringen ursprungligen 

gick till val på.424

Manin framhåller också problemet med tidsperspektivet. En del politiska åtgärder kan 

vara impopulära på kort sikt med senare visa sig riktiga. Men ofta måste det gå en ganska 

lång tid innan väljarna kan utvärdera en regerings åtgärder.425 Manin et al. visar också med en 

matematisk symbolmodell hur en impopulär åtgärd i början av en mandatperiod får mindre 

effekt på valresultatet än om samma åtgärd skulle ha genomförts i slutet av denna.426

När vi hittills diskuterat oberoende kontra bundna mandat har det varit utifrån före­

ställningen att väljare och valda har olika uppfattning om vilken politik som på sikt är mest 

lämplig för landet. Men en politiker kan också utnyttja sitt uppdrag för att gynna sina egna, 

privata intressen – t.ex. ekonomiskt eller karriärmässigt. Hur stort eget utrymme politikern 

förfogar över beror enligt Manin et al. på vilket informationsövertag denne har gentemot sina 

väljare. De använder också en spelteoretisk modell för att förklara detta. ”In sum, account­

ability is not sufficient to induce representation when voters have incomplete information”, 

konstaterar de.427 Här märks en tydlig påverkan från public choice­teori.428

I antologin Democracy, Accountability, and Representation utreder John Ferejohn hur han 

ser på förhållandet mellan accountability och responsiveness. Han betraktar ”accountability” 

som en egenskap hos institutionella strukturer medan ”responsiveness” blir konsekvensen av 

interaktionen mellan dessa strukturer. ”Put another way, responsiveness is a measure of how 

much accountability an institutional structure permits”, påstår han.429

424 A.a., s 177f.425 A.a., s 182.426 Se Manin, Bernard; Przeworski, Adam och Stokes, Susan C., Introduction, i Przeworski, Stokes och Manin, (red.), s 14. Fler matematiska modeller för valhandlingen presenteras i samma antologi. Se t.ex.: Fearon, James D., Control of Politicians, ss 55­97; Stokes, Susan C., What Do Policy Switches Tell Us About Demo­cracy?, ss 98­130; Ferejohn, John, Accountability and Authority; Toward a Theory of Political Account­ability, ss 131­153; Stimson, ss 197­221.427 Manin et al., Elections and Representation, s 44. Min kursivering.428 Om public choice se Lundquist, s 83 och Mattson, Ingvar, Vad gör partier i staten? i Erlingsson, Gissur Ó; Håkansson, Anders; Johansson, Karl Magnus och Mattson, Ingvar (red.), Politiska partier, 2005, s 110 samt Larsson, Reidar, Politiska ideologier i vår tid, Sjunde upplagan, 2006 (1976), s 39, s 144f.429 Ferejohn, s 131. Min kursivering.

65

I samma volym pekar Michael Laver och Kenneth A. Shepsle på en paradox hos account­

ability­begreppet. ”Accountability” är enligt deras uppfattning både ett tillstånd för att upp­

rätthålla en sorts jämvikt (equilibrium) i kommunikationen mellan väljare och valda och en 

mekanism för ansvarsutkrävande i efterhand. 430 

Den första betydelsen av Lavars och Shepsles accountability­begrepp liknar det som andra 

statsvetare kallar responsiveness – möjligen också responsibility. Den andra betydelsen 

överensstämmer däremot mer med andra författares användning av accountability­begreppet.

Eftersom medborgarna inte väljer regering, ser författarna skapandet av accountability  

som en flerstegsprocess – mellan väljare och parlament, mellan parlament och regering (och 

möjligen också mellan regering och förvaltning).431 Så länge kommunikationen mellan med­

borgare, parlament och regering upprätthålls existerar också accountability som ett jämvikts­

tillstånd. När den upphör att fungera inträder i stället accountability i form av en ansvars­

mekanism. Krav ställs t.ex. på ministrars eller hela regeringens avgång. ”So, in a somewhat 

ironic locution, mechanisms of accountability may be seen to work only when accountability  

has failed”, skriver Laver och Shepsle.432

Accountability i den andra betydelsen kan enbart iakttas i efterhand. Men det är hotet om 

detta ansvarsutkrävande som får accountability i den första betydelsen att fungera.433 För­

fattarna pekar också på att förtroendet för en regering eller minister plötsligt kan upphöra när 

det politiska systemet utsätts för en yttre chock – ofta i form av en extraordinär händelse.434 

I Sverige kan vi t.ex. tänka på tsunamikatastrofen i Thailand annandag jul 2004.

Även Kumlin pekar på att politikernas ansvar tenderar att överbetonas i samband med 

plötsliga naturkatastrofer.435 Ser man till svenska förhållanden har extraordinära händelser som 

katastrofer, olyckor eller brottslingars rymningar ofta lett till krav på ministrars avgång. Det är 

dock sällan eller aldrig man väckt krav på misstroendevotum pga. en regerings eller ministers 

ordinära politik.

Ett problem som inte diskuterats i den studerade litteraturen är det fall då väljarna visser­

ligen inte vill avsätta en regering men ändå vill uttrycka sitt missnöje med denna. Om 

430 Laver, Michael och Shepsle, Kenneth A., Government Accountability, i Przeworski, Stokes och Manin (red.) ss 279­296.431 A.a., s 279.432 A.a., s 295. Min kursivering.433 A.st..434 A.a., s 290, s 293.435 Kumlin, s 100f.

66

regeringspartiet har en klar ledning i opinionsundersökningar finns det ett utrymme för 

proteströstning som inte behöver leda till regeringens avgång. 

Ett välkänt faktum är att den politiska oppositionen ofta har ett högre stöd i opinions­

undersökningar mellan två val. Det betraktas då som tämligen riskfritt att markera sitt 

missnöje på detta sätt. Det första valet till EU­parlamentet 1994 hade också karaktär av 

protestval. Väljarna uttryckte då sitt missnöje på ett sätt som inte behövde få några parla­

mentariska konsekvenser på inrikesnivå. 

67

11. Social representativitet och åsiktsrepresentativitetTeoretiker som betonar vikten av ansvarsutkrävande anser normalt inte att det är särskilt 

viktigt att representanternas åsikter stämmer överens med deras väljares. Detta brukar däremot 

ses som mer väsentligt i teorier om mandatgivande. Inom statsvetenskapen används begreppet 

åsiktsrepresentativitet. I den mån likheter i åsikter även påverkar politikernas handlande kan 

man dessutom tala om beslutsrepresentativitet eller ageranderepresentativitet.436 

Leif Lewin gör en direkt koppling mellan tanken på åsiktsrepresentativitet och mandat­

modellen. Enligt hans uppfattning är detta en direkt metod att skapa förtroende och legitimitet 

för det politiska systemet. Sanktionsmodellen, som han numera själv bekänner sig till, anser 

han i stället vara en indirekt metod. Som tidigare påpekats anser ansvarsmodellens före­

språkare att det är viktigt med tydliga regeringsalternativ. Förespråkare av åsiktsrepresentati­

vitet brukar i stället framhålla värdet av politiska kompromisser. Ytterst handlar det enligt 

Lewin om olika normativa synsätt på vad som skall anses vara demokratins mål. Frågan kan 

dock enligt hans mening besvaras med empirisk forskning.437

Som tidigare påpekats anser Wohlgemuth att valhandlingen skiljer sig från andra former 

av deltagande. Den är enkel och kräver inte någon högre politisk kompetens av väljarna. Varje 

person har dessutom en enda röst och alla röster väger lika tungt. Wohlgemuth menar att den 

genomsnittliga åsiktsöverensstämmelsen mellan väljare och valda också blir störst på detta 

sätt.438 

Wohlgemuths resonemang torde dock förutsätta att valsystemet är proportionell och att det 

existerar ett flerpartisystem. Som tidigare nämnts anser Manin et al. att avståndet mellan ”the 

decisive voter” och den förda politiken blir mindre i ett sådant system än med majoritetsval.439

Överhuvudtaget tycks det vara så att sanktionsmodellens företrädare helst vill ha ett två­

partisystem med tydlig rollfördelning mellan regering och opposition. 440 De som däremot 

förespråkar åsiktsrepresentativitet betonar i stället vikten av proportionella val och flerparti­

436 Gilljam och Hermansson, s 17f.437 Lewin, ”Bråka inte!”, s 38f.438 Wohlgemuth, s 166ff.439 Manin et al., Elections and Representation, s 32f.Se också Dahlberg och Mörk: http://www.nek.uu.se/Pdf/wp2005_3.pdf440 Se t.ex. Lewin, ”Bråka inte!”, s 14f. Lewin bygger här på Carl Arvid Hessler. A.a., kap. 1, not 9, s 15.

68

system. Samarbete och uppgörelser blir då i stället något värdefullt, som gör att allas åsikter 

tas i beaktande.441 

En del statsvetare blir därför kluvna i sin syn på kompromisser. Det gäller inte minst 

Manin. Å ena sidan hävdar han – som tidigare visats – att koalitionsregeringar försvårar 

ansvarsutkrävandet.442 Å andra sidan menar han att kompromisser bidrar till det politiska 

systemets stabilitet.443

Men kopplingen mellan mandatmodell och flerpartisystem har inte alltid varit lika själv­

klar som idag. Även denna modell har ursprungligen utvecklats utifrån det amerikanska 

tvåpartisystemet. Elin Naurin hävdar att den t.o.m. varit svår att anpassa till länder med 

flerpartisystem.444

Det är framför allt inom svensk statskunskap som åsiktsrepresentativitet har diskuterats. 

Begreppet har särskilt lyfts fram av Jörgen Westerståhl, som satt det i samband med sin syn på 

folkviljans förverkligande. Inom internationell statsvetenskap har man däremot mer betonat 

vikten av responsivitet.445 

Olof Petersson har däremot dömt ut hela föreställningen om åsiktsrepresentativitet.446 I 

Demokratirådets rapport 2002 hävdar han och hans kollegor att de som förespråkar sådan 

egentligen står för en direktdemokratisk ideologi:

Politikerna tenderar att reduceras till enkla maskiner som har att automatiskt företräda de opinioner som finns bland väljarna. Både empiriskt och normativt är detta en otillfredsställande bild av samspelet mellan väljare och valda.447

I Sverige har man sedan 1960­talet studerat hur riksdagsledamöternas åsikter skiljer sig 

från väljarnas. År 1968 låg samtliga riksdagspartier till vänster om sina väljare. Sedan 1980­

talet står däremot högerpartiernas ledamöter till höger medan vänsterpartiernas ledamöter 

fortfarande befinner sig till vänster.448 Ser man till riksdagen som helhet tar de olika vänster­ 

och högervridningarna delvis tar ut varandra och den genomsnittliga överensstämmelsen blir 

därmed bättre.

Den amerikanske statsvetaren John D. May menar att det ofta inte är så stor skillnad i 

åsikter mellan medborgare och toppolitiker. Mer extrema och ideologiskt renläriga åsikter 

441 Westerståhl och Johansson, s 20.442 Manin, The Principles of Representative Government, s 180f. 443 Se t.ex. a.a., s 212f.444 Naurin, Elin, Mandatmodellen – Om löften och förhoppningar bland partier och väljare, i Gilljam och Hermansson (red.), s 64.445 Westerståhl och Johansson, s 20.446 Holmberg och Esaiasson, De folkvalda, s 19f.447 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, s 28. 448 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 94.

69

finns i stället hos politiska aktivister på mellannivå. Inom statsvetenskapen kallas detta 

fenomen för Mays lag. Något empiriskt stöd för denna finns emellertid inte i svensk politik 

enligt Esaiasson och Holmberg.449

Esaiassons och Holmbergs studier pekar dessutom på ett intressant psykologiskt fenomen. 

I den mån representanternas åsikter avviker från väljarnas, uppfattar representanterna felaktigt 

sina väljares åsikter som liggande närmare deras egna deras än de faktiskt gör.450 Denna 

mekanism kan förklaras utifrån två socialpsykologiska teorier som båda lanserades på 1940­

talets – Robert M.W. Travers teori om projektion av egna åsikter på andra och Fritz Heiders 

teori om kognitiv balans.451 

Enligt amerikanska 50­talsstudier existerar motsvarande fenomen även på väljarnivå. 

Eftersom väljarna tror att det egna partiet delar deras åsikter blir de inte heller så benägna att 

byta parti. Det irrationella önsketänkandet bidrar således till att öka stabiliteten i det politiska 

systemet.452

Traditionellt har emellertid samhällsvetare varit mer intresserade av den sociala represen­

tativiteten än av åsiktsrepresentativitet. Man har varit intresserad av att studera i vilken grad 

representanterna liknar sina väljare. Medan vissa samhällsvetare sett en stor likhet som en stor 

fördel är Manin, som visats, av motsatt åsikt. Tanken på åsiktsrepresentativitet torde däremot 

inte vara helt oförenlig med hans perspektiv – även om det inte heller är något som han själv 

väljer att lyfta fram. En representant kan ju faktiskt dela sina väljares åsikter och samtidigt 

vara mer kompetent än dessa.

De som förespråkar social representativitet anser ofta att valsystemet bör vara så utformat 

att parlamentets sociala sammansättning avspeglar hela folkets. Parlamentet brukar då ofta 

liknas vid en miniatyrbild av befolkningen.453 En fråga som inställer sig är hur man rent 

praktiskt skall gå till väga för att åstadkomma en sådan likhet. Ett sätt är att införa ett system 

där arbetare enbart kan rösta på arbetare, kvinnor enbart på kvinnor osv. Men då har vi inte 

längre en representativ demokrati utan ett korporativt system. 

449 A.a., s 98f. Holmberg och Esaiasson, De folkvalda, s 101f. Se även Mattson, s 123 samt Johansson, Karl Magnus, Är partier internt demokratiska? i Erlingsson et al. (red.), s 27.450 Se Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, kap. 5, ss 115­137.451 A.a., s 116. Se även Holmberg och Esaiasson, De folkvalda, s 111.452 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 135f.453 Pitkin, The Concept of Representation, s 60ff.

70

Problemet har bl.a. uppmärksammats av Griffiths i artikeln How Can One Person 

Represent Another?:

But   if   the   major   ground   of   his   appointment   is   his   being   a   descriptive representative, there is already a serious limit on the choice of who may be represented. It may be all right to advocate to working class citizens that they should freely use their vote in favor of working class candidates; it would be a considerable interference with their authority if they were not allowed to vote for any but working class candidates.454

I svensk debatt förespråkas ibland kvotering för att öka andelen kvinnor i representativa 

församlingar. Motståndare till detta brukar framhålla att man i stället bör utse den mest lämp­

liga personen – oavsett kön. Men kanske kunde ytterligare ett motargument tillfogas: En kvo­

tering innebär med nödvändighet en inskränkning av väljarnas valfrihet. 

Enligt Manin har – som visats – valet både en demokratisk och en aristokratisk sida.455 Ett 

val kan t.ex. få till följd att väljarna inte utser en kvinnlig låginkomsttagare utan en ekono­

miskt framgångsrik man. Ur ett högerperspektiv kan detta ses som ett utslag av deras fria val. 

Från ett vänsterperspektiv kan det invändas att valet kanske inte är helt fritt utan påverkat av 

strukturella faktorer. Men oavsett synsätt kommer man inte ifrån att kvotering i viss mån 

innebär en begränsning av valfriheten. För att motverka valets aristokratiska sida, måste man 

således även inskränka dess demokratiska sida. Om detta är önskvärt eller ej är ytterst en poli­

tisk fråga och inte en statsvetenskaplig. Men det är statsvetarens uppgift att göra politikern 

medveten om dilemmat.

Esaiasson och Holmberg förknippar tanken på social representativitet med det som Pitkin 

kallar ”standing for”­ eller deskriptiv representation.456 En sådan form av representation 

betonar enligt Pitkin endast representanternas likhet med sina väljare – inte deras politiska 

agerande. Det deskriptiva synsättet lämnar därför inte något utrymme för politiskt ansvars­

utkrävande (”accountability”), anser hon. En person kan ju enbart ställas till svars för vad han 

454 Griffiths, s 152.455 Se t.ex. Manin, The Principles of Representative Government, s 149f.456 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 6, s 68. Begreppet “deskriptiv representation” förknippas ofta med Pitkin trots att hon medger att hon lånat det från Griffiths. Se t.ex. Manin, The Principles of  Representative Government, s 109, s 111. Se vidare Pitkin, The Concept of Representation, s 80. Pitkin har också publicerat Griffiths uppsats How Can One Person Represent Another? i sin antologi Representation 1969. I litteraturförteckningen till Pitkin, The Concept of Representation står dock Richard Wollheim som med­författare till denna artikel, som ursprungligen publicerades i Aristotelian Society, Supplementary Vol. XXXIV (1960), ss 187­224.

71

eller hon gör – inte för vad han eller hon är.457 Även Griffiths menar att tanken på deskriptiv 

representation bortser från att politiker också är ansvariga (”responsible”) för sitt handlande.458 

Trots denna invändning menar Pitkin att den deskriptiva representationen ändock har sitt 

berättigande. Sådan representation kan nämligen förse makthavarna med värdefull informa­

tion om medborgarnas åsikter.459 Men om målet är att politikerna i största möjliga utsträckning 

skall likna vanligt folk bör de inte väljas utan i stället utses genom ett statistiskt urval, påpekar 

hon.460 Även Esaiasson anser att politiska uppdrag i ett sådant fall bör lottas fram. Han 

ifrågasätter dock om deltagardemokratins anhängare verkligen skulle lita på lotten som 

urvalsinstrument.461  

I sin bok förbiser emellertid Manin en viktig aspekt, som han i stället lyfter fram i förordet 

till antologin Democracy, Accountability, and Representation. (Medförfattare är här Adam 

Przeworski och Susan C. Stokes.) Även om de styrande skulle utses med lottens hjälp och 

även om de helt skulle likna sina väljare, kommer de med tiden att förvärva sådana fack­

kunskaper (”’firm­specific skills’”) att de alltmer skiljer sig från sina uppdragsgivare.462

Eric A. Nordlinger anser liksom Manin att valda representanter är olika sina väljare – t.ex. 

beträffande sin intellektuella förmåga eller sin sociala status. Men att välja en person med hög 

ställning ger enligt honom det politiska uppdraget en högre status än det annars skulle ha haft. 

Dessutom fungerar det sociala avståndet som ett filter. Representanter som skiljer sig från sina 

väljare har enligt Nordlinger lättare att stå emot väljarnas krav än vad representanter som 

liknar dem har.463

De uppfattningar vi hittills mött kan har varit av tre olika slag:

1) Representanter bör likna sina väljare. Om detta inte kan uppnås i ett valsystem, bör politiska befattningshavare i stället utses med lottens hjälp.

2) Representanter bör likna sina väljare men gör det som regel inte. Detta är dock något man får acceptera i en representativ demokrati.

3) Representanter liknar inte sina väljare och bör inte heller göra det. Detta är snarast Manins ståndpunkt.

457 Pitkin, The Concept of Representation, s 89f.458 Griffiths, s 152. Observera att Griffiths använder ordet ”responsible”, vilket styrker tesen att begreppen responsibility och accountability inte är oförenliga med varandra.459 Pitkin, The Concept of Representation, s 81, s 90f.460 A.a., s 90.461 Esaiasson, Introduktion, i Manin, Den representativa demokratins principer, s 7f.462 Manin et al., Introduction, i Przeworski, Stokes och Manin (red.), s 23. Se även Manin et al., Elections and Representations, s 32.463 Nordlinger, Eric A., Representation, Governmental Stability, and Decisional Effectiveness, i Pennock och Chapman (red.), s 114f.

72

Vi har däremot inte stött på någon tänkare som påstått att valda representanter faktiskt 

liknar sina väljare och att de just därför skulle vara inkompetenta att styra ett land. Men i sin 

bok Le culte de l’incompétence från 1910 (svensk översättning Inkompetenskulten 1916) var 

det detta som den franske litteraturprofessorn Émile Faguet (1847­1916) anförde som skäl för 

sitt avståndstagande från demokratin.464 I motsats till Manin menade Faguet att väljarna med­

vetet utsåg sådana representanter som inte var mer kompetenta än de själva.465

Esaiasson påpekar att de som förespråkar en hög grad av social representativitet ofta gör 

detta därför att de anser att det också påverkar beslutsfattandet. Själv hävdar han lite provo­

kativt att 349 medelålders riksdagsmän mycket väl kan vara representativa för Sveriges 

befolkning. Förutsättningen är dock att de för en politik i hela folkets intresse. Han medger 

dock att ett sådant scenario knappast skulle vara särskilt sannolikt i verkligheten.466

Esaiasson gör här en koppling mellan åsikts­ och social representativitet. Han menar att de 

väsentliga livserfarenheterna återspeglas i de olika partiernas ideologier och att de därmed 

redan finns representerade i parlamentet. Den brittiska statsvetaren Anne Phillips hävdar att 

detta enbart gäller sådana egenskaper som lätt kan placeras in på en traditionell vänster­höger­

skala. Phillips, som myntat begreppet närvarons politik, lyfter i stället fram bortglömda och 

marginaliserade grupper som kvinnor, invandrare och handikappade.467

Peter Esaiasson har ytterligare en invändning mot tanken på social representativitet. Han 

anser nämligen att det är orimligt att representanter skall kunna likna sina väljare i alla tänk­

bara avseenden.468 För Pitkin räcker det som nämnts att likheten omfattar sådana egenskaper 

som är politiskt relevanta.469 För Manin är det i stället precis tvärtom. Han anser att det just är 

beträffande sådana egenskaper som representanten skall skilja sig från sina väljare.470 

Men i ett annat avseende har faktiskt Pitkins tankar vissa likheter med Manins. Hon pekar 

nämligen på ett ofta förbisett faktum. Med ordet representativt avser vi inte alltid det som är 

typiskt eller genomsnittligt. När en litteraturhistoriker skall ta fram representativa dikter för 

464 I denna uppsats används endast den svenska översättningen, som gjorts av Josef Anér. Faguet, Émile, Inkompetenskulten [Svensk översättning av Le culte de l’incompétence], 1916 (1910). Faguets bok är inte omnämnd i litteraturförteckningen till Manin, The Principles of Representative Government. Om Émile Faguet se http://www.academie­francaise.fr/immortels/base/academiciens/fiche.asp?param=493och http://www.academie­francaise.fr/immortels/base/publications/oeuvres.asp?param=493465 Faguet, s 19f, s 23, s 142f.466 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, s 42f.467 A.st. Se även Phillips, Anne, The Politics of Presence: The Political Representation of Gender, Ethnicity, and Race, 1995 [Svensk översättning Närvarons politik – den politiska representationen av kön, etnicitet och ras,  Studentlitteratur, Lund 2000 (1995)]468 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, s 42.469 Pitkin, The Concept of Representation, s 87f. 470 Manin, The Principles of Representative Government, s 145f.

73

en viss författare, väljer han eller hon inte de mediokra verken utan de bästa eller mest kända 

– möjligen från olika epoker av skaldens liv.471 

För Pitkin är det mer väsentligt att representanten agerar i sina väljares intresse.472 Det är 

också detta som Esaiasson främst tagit fasta på i sin tolkning av hennes bok.473  Intresse­

begreppet är enligt Pitkin alltid närvarande i en representationsteori. Det fungerar bl.a. som en 

länk mellan abstraktioner – som i sig själva inte kan ha några intressen – och människor – 

som har sådana. Ett intresse är dock i sig självt också att betrakta som en abstraktion, påpekar 

hon.474

I uppsatsen Commentary: The Paradox of Representation diskuterar Pitkin en artikel av 

filosofen J. Diggs. Med utgångspunkt från hans tankar menar hon att kontroversen mellan 

förespråkare för bundna och obundna mandat kan lösas om man inför ett mellanliggande led 

mellan väljare och valda.475 Frågan är om intresse kan vara ett sådant mellanled.

I boken Representation from Above menar Esaiasson och Holmberg att riksdagsledamöter 

ofta inte enbart representerar sitt parti, sin valkrets eller sina väljare. De upplever själva att de 

också representerar olika intressen som t.ex. arbetarklassens eller nykteristernas. Dessa intres­

sen kan då fungera som en länk som binder samman representanterna med deras väljare – 

även om de skulle skilja sig från dessa såväl åsiktsmässigt som socialt.476  

Esaiasson och Holmberg introducerar i detta sammanhang termen ”job definition”, som 

de definierar på följande sätt:

When we introduce job definition (i.e., the interests that members personally find important  to champion) as an intermediary variable between members’ group affiliations and their actions in parliament, a shared social characteristics model of representation becomes quite powerful. /­­­/ Another general pattern is   that   MPs   make   sure   to   keep   close   informal   contact   with   the   interest organizations to which they themselves belong.477

I antologin Beyond Westminster and Congress använder Esaiasson i stället termen ”task 

definition”.478 De båda begreppen kan huvudsakligen betraktas som synonyma, men möjligen 

är ”task definition” att betrakta som något vidare än ”job definition”. En ”task definition 

approach” bestäms t.ex. av parlamentsledamotens partianknytning, gruppanknytning samt 

471 Pitkin, The Concept of Representation, s 79f.472 A.a., s 119, s 156.473 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande? s 41. Se även a.a., ss 44­49. Se även s 30ff i denna uppsats.474 Pitkin, The Concept of Representation, s 156.475 Pitkin, Commentary: The Paradox of Representation, s 41. Se även Diggs, J., Practical Representation, i Pennock och Chapman (red), s 28ff, s 36.476 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 60f, s 69, s 314.477 A.a., s 314.478 Esaiasson, Peter, How Members of Parliament Define Their Task, i Esaiasson och Heidar (red.), s 52.

74

hans eller hennes parlamentariska position.  Ledamöter med mindre framträdande positioner – 

s.k. backbenchers – anses nämligen mer benägna att stödja olika särintressen än partiernas 

mer framstående representanter.479 

Social representativitet och åsiktsrepresentativitet är definitionsmässigt två skilda 

fenomen. De kan därför också kombineras på olika sätt. Den norske sociologen Gudmund 

Hernes har t.ex. konstruerat en matris med fyra sådana kombinationer, som är att betrakta som 

idealtyper i weberiansk mening. 

Om såväl personrepresentativiteten (Hernes’ term för social representativitet) som åsikts­

representativiteten är hög talar Gudmund Hernes om idealdemokrati. Om båda formerna har 

låga värden råder i stället en förmyndarrepresentation (norska ”formynderrepresentasjon”). 

Dessutom finns det två blandformer. Om personrepresentativiteten är god men åsikts­

representationen dålig talar Hernes om advokatrepresentation (norska ”advokat­

representasjon”). Om däremot åsiktsrepresentationen är hög men personrepresentationen låg 

finns i stället en bakgrundsrepresentation (norska bakgrunnsrepresentasjon). 480

Manin menar – som nämnts – att den parlamentariska demokratin passerat tre olika 

stadier – parlamentsdemokrati, partidemokrati samt publikdemokrati. Av dessa uppvisar 

partidemokratin den största likheten med Schumpeters valdemokrati. 

Manins grundläggande tanke är ju att väljare och valda skiljer sig från varandra – 

åtminstone beträffande kompetens men ofta även socialt. Dessa skillnader var dock mindre 

under partidemokratin än under den första fasen – parlamentsdemokratin. Även om social­

demokratiska politiker gjort karriär och ökat sina inkomster har ändock vanliga arbetare 

kunnat fortsätta att identifiera sig med dem. Men under publikdemokratin har de sociala 

klyftorna mellan väljare och valda åter ökat.481 

Den paradoxala slutsatsen blir alltså att den av Manins tre idealtyper som mest liknar 

Schumpeters modell faktiskt uppvisar den högsta sociala representativiteten. Sett utifrån 

svenska förhållanden sög t.ex. det socialdemokratiska partiet på 1930­ och 1940­talet upp en 

begåvningsreserv som tack vare arbetarrörelsens olika organisationer och bildningsarbete 

kunde nå positioner som tidigare varit helt otänkbara.

479 A.a., s 52, s 74.480 Hernes, Gudmund och Martinussen, Willy, Levekårsundersøkelsen: Demokrati og politiske ressurser, NOU 1980:7, Universitetsforlaget, Oslo­Bergen­Tromsø, 1980, Figur 3.10, s 76. För en vidare beskrivning av de fyra representationsformerna se a.a. s 85. Gudmund Hernes ansvarar dock ensam för det berörda avsnittet. Modellen förekommer också i Narud, Hanne Marthe och Valen, Henry, Does Social Background Matter? i Esaiasson och Heidar (red.), s 85481 Manin, The Principles of Representative Government, s 232f.

75

12. Folkets roll i opinionsbildningenDen moderna, valdemokratiska idealtypen bortser från att de medborgare som röstar i val 

också engagerar sig i partier och deltar i politikens utformning. Folket och politikerna blir på 

så sätt helt skilda från varandra. Frågan blir då vilken typ av kommunikation mellan väljare 

och valda som är tillåten enligt en strikt valdemokratisk modell.

I Demokratins mekanismer finns det något olika uppfattningar på denna punkt. Men den 

huvudsakliga uppfattningen är att väljarna inte får påverka beslutsfattarna mellan valen. 

Gilljam och Hermansson konstaterar helt enkelt att ”[m]ellan valen är det de folkvalda 

representanterna som sköter beslutsfattandet”.482 

Bokens redaktörer ansluter sig här till Schumpeter, som menar att det måste finnas en 

tydlig arbetsdelning mellan väljare och valda. Väljarna bör därför låta bli att försöka påverka 

representantens åsikter och agerande.483 Schumpeter skriver:

The   voters   outside   of   parliament   must   respect   the   division   of   labor between themselves and  the politicians they elect.  They must not withdraw confidence too easily between elections and they must understand that, once they have elected an individual, political action is his business and not theirs. This means that they must refrain from instructing him about what he is to do – a principle that has indeed been universally recognized by constitutions and political theory ever since Edmund Burke’s time.484

Schumpeter medger att detta kolliderar med vissa tolkningar av den klassiska demo­

kratidoktrinen. Medborgarna bör t.ex. undvika att bombardera sina representanter med brev, 

anser han. Schumpeter talar här lite föraktfullt om ”back­seat driving”.485 Han betonar också 

att medborgarna måste vara beredda att underordna sig de styrande.486

Enligt Gilljam och Hermansson utesluter den valdemokratiska idealtypen påverkan från 

medborgarna mellan valen. Detta är emellertid ”lättare sagt än gjort när det finns penning­

starka och högljudda särintressen”. 487 En rimlig tolkning är att de i första hand avser påverkan 

från lobbyister. Men för att motverka detta stänger man samtidigt vanligt folk ute. 

Det är tänkbart att redaktörerna renodlar en valdemokratisk idealtyp i ordets weberianska 

mening. En sådan syftar nämligen till att lyfta fram de mest karakteristiska dragen ­ utan att 

man därmed gör någon normativ värdering. Författarna är dock något motsägelsefulla på 

482 Gilljam och Hermansson, s 16. Min kursivering.483 Schumpeter, Capitalism, Democracy, and Socialism, s 295. Se även Held, s 235.484 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 295.485 A.st.486 A.a., s 301.487 Gilljam och Hermansson, s 16.

76

denna punkt. På sidan 11 hävdar de att de beskriver normativa demokratiideal medan de på 

sidan 16 påstår att det handlar om rena idealtyper.488

Gilljam och Hermansson medger att deras valdemokratiska modell inte stämmer överens 

med verklighetens representativa system. De räknar företeelser som namninsamlingar och 

demonstrationer som hörande till deltagardemokratin, men de säger samtidigt att denna 

modells förespråkare sällan vill avskaffa det representativa systemet helt utan enbart komplet­

tera detta med participatoriska inslag.489 Däremot inkluderar – som tidigare visats – Teorells 

begrepp responsiv demokrati medborgerligt deltagande i form av påverkansförsök.490

Även Gilljam och Hermansson menar att politiker bör vara lyhörda samt kommunicera 

med sina väljare mellan valen. Kontakten får dock enbart avse företeelser som informations­

inhämtning om sakförhållanden och liknande.491 

För Esaiasson är lyhördheten av stor betydelse och han bygger – som tidigare visats – till 

stora delar vidare på Pitkins definition av en representativ demokrati.492 En viktig skillnad är 

emellertid att han använder termen valdemokrati. En rimlig tolkning är att Esaiasson accep­

terar mer av folkligt inflytande i sin valdemokratiska modell än vad Gilljam och Hermansson 

gör i sin. Esaiassons syn på valdemokrati ligger därför närmare både Teorells begrepp 

responsiv demokrati och verklighetens representativa system. Men även i Esaiassons modell 

har folket en ganska inskränkt roll.

Trots att Dag Anckar tolkar responsivitetsbegreppet snävare än Pitkin, hävdar han att ett 

responsivt system ofta kräver interaktiv kommunikation mellan väljare och valda.493 På denna 

punkt är det uppenbart att Anckar och Esaiasson gör olika tolkningar av Pitkin. Medan 

Esaiasson inskränker folkets agerande i sin tolkning, är det i stället detta som Anckar fram­

håller i sin. 

Gudmund Hernes ställer begreppet konkurrensdemokrati (norska konkurransedemokrati) i 

motsats till deltagardemokrati (norska deltakerdemokrati). För honom är dock konkurrens­

demokrati synonymt med representativ demokrati. Trots att hans definition är starkt påverkad 

av Schumpeter, anser han det fullt legitimt att intressegrupper kan agera även mellan valen.494

488 A.a., s 11, s 16.489 A.a., s 19.490 Teorell, s 324.491 Gilljam och Hermansson, s 16.492 Se Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, s 41.493 Anckar, Dag, Responsivitet, s 32f.494 Hernes och Martinussen, s 84. Det citerade avsnittet har dock skrivits av Hernes ensam.

77

Hernes är också en av medförfattarna till det svenska Demokratirådets rapport 2000. 

Även i denna framhålls vikten av en aktiv opinionsbildning i en representativ demokrati. 

Detsamma gäller engagemanget i politiska partier. 495 Westerståhl och Johansson säger att 

medborgarnas deltagande via partierna är ”den form för kontakt och påverkan som det 

representativa systemet i första hand förutsätter”.496

I boken Representation from Above hävdar Holmberg och Esaiasson att det finns något 

som är ännu viktigare för politiker än att vara lyhörda mot sina väljare. Dessa har nämligen 

också sina egna partiers kongressbeslut att ta hänsyn till. I Sverige har det dessutom setts som 

tecken på populism om en politiker alltför mycket anpassat sig till en rådande folkopinion.497

För Pitkin är det viktigt att det finns institutionella arrangemang genom vilka folkets 

önskemål kan kanaliseras vidare till makthavarna. Hon skriver:

Correspondingly, a representative government requires that there be machinery for the expression of the wishes of the represented, and that the government respond to these wishes unless there are good reasons to the contrary.498

/­­­/It is not that a government represents only when it is acting in response to an express popular wish; a representative government is one which is responsive to  popular  wishes  when  there   are   some.  Hence   there  must  be   institutional arrangements for responsiveness to these wishes. Again, it is incompatible with the idea of representation for the government to frustrate or resist the people’s will without good reason, to frustrate or resist it systematically or over a long period of time.499

Esaiasson bygger som framhållits till stor del vidare på Pitkin. Han betonar dock att det 

han kallar lyhördhetens dialog inte är något jämlikt förhållande. I initialskedet – dvs. innan 

beslutet fattats – är representanten den dominerande parten och har därmed också ett 

tolkningsföreträde. I ett senare skede övergår dock detta till väljarna, som blir de slutgiltiga 

domarna – t.ex. i nästa val. För Esaiasson är det viktigaste att politikerna väger in väljarnas 

åsikter i sina bedömningar – oavsett om de väljer att följa dessa eller inte. Ur väljarnas 

perspektiv blir emellertid situationen en annan. Dessa upplever sig som regel endast lyhört 

bemötta i de fall politikerna lytt deras vilja.500 

För Manin är den fria opinionsbildningen grundläggande i ett representativt system. Han 

tar däremot avstånd från uppfattningen att väljarna skall kunna styra sina representanter med 

495 Petersson et al., Demokratirådets rapport 2000: Demokrati utan partier?, s 31, s 114.496 Westerståhl och Johansson, s 19,497 Esaiasson och Holmberg, Representation from Above, s 318f.498 Pitkin, The Concept of Representation, s 232f.499 A.a., s 233. 500 Esaiasson, Vad menas med folkviljans förverkligande?, s 49f.

78

instruktioner – dvs. bundna mandat. I en representativ demokrati blir åsiktsfriheten en ersätt­

ning för detta. Men det är ändock representanten som till sist ska fatta besluten.501

Enligt Manin har opinionsbildningen fungerat på olika sätt i hans tre idealtyper av repre­

sentativt styre: parlamentsdemokrati, partidemokrati och publikdemokrati. Under 1800­talets 

parlamentsdemokrati väcktes frågor som krav på utvidgad rösträtt av chartister och andra 

grupper utanför parlamentet. Skiljelinjerna gick då inte mellan olika partier utan skar tvärs­

igenom dessa.502 Under partidemokratin följde däremot opinionsyttringarna partiklyftorna – 

både på väljar­ och representantnivå. Opinionsbildningen var dock till stora delar styrd av 

partiernas ledningar.503 

Under publikdemokratin blir det åter så att folkliga opinioner skär tvärsöver parti­

gränserna. Nu har också opinionsinstituten fått en allt större betydelse. Folket kan därmed 

ganska direkt ge uttryck för sina uppfattningar i en lång rad av frågor – även om det är 

instituten som formulerar frågeställningarna. Därmed är det varken väljare eller valda som tar 

initiativen utan professionella samhällsvetare. Att svara på en enkät är för den enskilde 

medborgaren förknippat med minimala ansträngningar och kostnader – inte minst i fråga om 

tid. Att gå omkring med en protestlista eller delta i en demonstration kräver betydligt mer av 

personliga uppoffringar.504 

501 Manin, The Principles of Representative Government, s 170f.502 A.a., s 204.503 A.a., s 215.504 A.a., s 228.

79

13. Sammanfattning och slutsatser

I denna uppsats har begreppet valdemokrati och dess förhållande till det mer kända 

begreppet representativ demokrati analyserats. Utgångspunkten har varit att studera hur 

valdemokratibegreppet kommer till uttryck i nutida, svensk statsvetenskaplig litteratur. 

Särskild vikt har lagts vid Mikael Gilljams och Jörgen Hermanssons antologi Demokratins 

mekanismer från 2003. Dessutom har en del övrig modern statsvetenskaplig litteratur stude­

rats. Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar bör här särskilt framhållas.

Som hermeneutisk förförståelse utgick studien från att begreppet valdemokrati är smalare 

och snävare än begreppet representativ demokrati – även om de båda ofta används synonymt. 

Valdemokratin kan både ses som en normativ modell och som en idealtyp i weberiansk 

mening. Den moderna synen på valdemokrati har också jämförts med den valdemokratiska 

modell som Joseph Schumpeter lanserade i boken Capitalism, Socialism, and Democracy 

1942. 

Det som enligt Schumpeter skilde en demokrati från en diktatur var att folket hade möjlig­

het att välja mellan olika, konkurrerande eliter. Schumpeters modell var dock mycket smal och 

en slutsats är att den moderna valdemokratin åtminstone är något bredare. Schumpeter lade 

t.ex. störst vikt vid ansvarsutkrävande i efterhand – trots att regelbundna val inte var något 

nödvändigt inslag i hans modell. Dessutom betraktade han ”folkviljan” som ett förlegat, 

metafysiskt begrepp. Folkviljebegreppet har dock återkommit som ett centralt inslag i nutida 

teorier om valdemokrati. 

Moderna valdemokrater betonar att valhandlingen samtidigt är såväl framåt­ som tillbaka­

blickande. I det prospektiva perspektivet läggs tonvikten vid det mandat väljarna ger sina 

politiker inför en kommande valperiod. Det retrospektiva perspektivet betonar i stället vikten 

av ansvarsutkrävande i efterhand. 

Olika betydelser av ordet representation har studerats – främst utifrån Hanna Pitkins bok 

The Concept of Representation från 1967. Pitkin har även en egen definition av representativ 

demokrati: ”representing here means acting in the interest of the represented, in a manner 

responsive to them.”505

505 Pitkin, The Concept of Representation, s 209. Min kursivering.

80

Denna mening, som först presenteras på sidan 209 i Pitkins bok, bör betraktas som en 

nyckelformulering av hennes demokratisyn. Det är också denna mening som både Peter 

Esaiasson och Dag Anckar utgår från i sina delvis skilda tolkar av Pitkins responsivitets­

begrepp. 506

Bernard Manin menar att valet i sig har ett aristokratiskt inslag. Människor väljer normalt 

inte representanter som liknar dem själva utan sådan som är bättre – åtminstone beträffande 

sin kompetens, men ofta även socialt. Det representativa styret har därför enligt Manin sam­

tidigt en demokratisk och en aristokratisk sida. Om målet är att representanterna i största 

möjliga utsträckning skall likna medborgarna bör dessa i stället lottas fram och inte väljas. 

Han påpekar att många uppdrag utsågs på detta sätt i det klassiska Athen – men även i flera av 

medeltidens italienska stadsstater.

I förstone kan Manins synsätt verka som en modern version av Schumpeters elitdemokrati. 

Men vid en närläsning av hans texter framträder en annan bild. För både Schumpeter och 

moderna valdemokrater är det själva valhandlingen som står i centrum. För Manin är det 

snarare nomineringsprocessen – även om han inte själv betonar detta särskilt tydligt. 

Nomineringsprocessen tycks till stor del glömts bort av moderna valdemokrater. Väljare 

och valda blir som två olika slags väsen hos både Schumpeter och nutida valdemokrater. Med­

borgare och politiker kan då snarast liknas företag och hushåll i en ekonomisk modell. Att det 

faktiskt är medborgare som engagerar sig i de politiska partierna bortser man till stor del ifrån.

På ett väsentligt område skiljer sig emellertid moderna valdemokrater från Schumpeter. 

Även om de inte anser att folket skall lägga sig i politiken mellan valen, är det inte längre 

någon som ser folklig apati som ett skydd mot antidemokratiska krafter. Tvärtom framhåller 

Ola Jodal att ”[e]n valdemokrat vill att medborgarna skall vara politiskt intresserade för att  

det finns ett positivt samband mellan politiskt intresse och benägenhet att rösta”.507 

Det finns inte heller någon modern valdemokrat som förespråkar en övergång till tids­

begränsad diktatur i politiska krislägen. Också här finns en avgörande skillnad gentemot 

Schumpeter.508  

Även förhållandet till socialismen har förändrats. Det finns fortfarande personer som före­

språkar ett socialistiskt samhälle av politiska skäl – kanske också av moraliska skäl. Men det 506 Begreppet responsivitet eller lyhördhet förekommer hos flera författare i Gilljam och Hermansson (red.) Se t.ex.. Bäck, s 74; Kumlin, s 84 och Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 84. Christer Karlsson skriver om lyhördhet i samband med deliberativ demokrati. Karlsson, Christer, Den deliberativa drömmen och politisk praktik – samtalsdemokrati eller elitdiskussioner? i Gilljam och Hermansson (red.), s 84.507 Jodal, s 280. Min kursivering.508 Se Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 296.

81

råder numera nästan full enighet kring uppfattningen att marknadsekonomin är det mest effek­

tiva systemet rent ekonomiskt – även om det också kan kritiseras utifrån andra perspektiv som 

fördelningspolitik och miljöpåverkan. För Schumpeter var det snarast tvärtom. Han var i 

grunden en aristokrat som av rationella skäl betraktade planhushållning som mer effektivt.509

Slutsatsen av studien blir att modern valdemokrati är ett bredare och vidare begrepp än 

Schumpeters ursprungliga valdemokrati. Däremot är det smalare än både Pitkins och Manins 

modeller. Att Pitkins representativa demokrati är bredare är ganska klart – även om det också 

finns valdemokrater som betonar vikten av lyhördhet mellan väljare och valda.

Att den moderna valdemokratin skulle vara smalare än Manins syn på representativt styre 

är däremot inte lika uppenbart. I många fall verkar Manins modell också vara smalare än 

valdemokratin – särskilt i sin betoning på politiska eliter. Men till skillnad från moderna 

valdemokrater accepterar Manin en aktiv folklig opinionsbildning i syfte att påverka 

politikerna även mellan valen. Därför bör hans modell också betraktas som bredare än val­

demokratin.

Trots denna invändning kommer man inte ifrån det elitistiska inslaget hos Manin. Kanske 

kan hans modell kasta nytt ljus över en fråga som länge diskuterats bland statsvetare och 

historiker. Det var ju den svenska högern som införde allmän rösträtt för män 1907­11 – trots 

att man egentligen var emot en demokratisk samhällsordning.510 Kan en av orsakerna till att 

man slutligen accepterade den representativa demokratin ha varit att man vid denna tid insett 

att någon form av elit även skulle styra i framtiden?

14. Egna kommentarerDet är uppsatsförfattarens bestämda mening att det finns en grundläggande brist i den val­

demokratiska idealtypen. Det finns nämligen en outtalad tanke att väljare och politiker är två 

helt olika typer av människor – ungefär som företag och konsumenter i en renodlad marknads­

modell. 

Svenska partier är till stor del uppbyggda som folkrörelser med olika grad av medlems­

inflytande – både över nomineringsprocessen och över politikens utformning. Medlemmarna 

får för det första en demokratisk skolning inom de politiska partierna. För det andra får de 

också möjlighet att inneha diverse förtroendeuppdrag – både inom de olika partierna och som 509 Held, s 227.510 Se t.ex. Möller, Tommy, Svensk politisk historia 1809­1975, 2004, s 51, ss 53­60. Se även Hadenius, Stig, Modern svensk politisk historia: Konflikt och samförstånd (Sjätte upplagan), 2003, s 28.

82

deras representanter i t.ex. kommunala nämnder. Detta kan ses som ett deltagardemokratiskt 

inslag inom den representativa demokratins ramar. 

Mikael Gilljam inkluderar visserligen partipolitiskt arbete som ”valdemokratisk aktivitet” 

liksom viljan att kandidera i val.511 Men medborgarnas engagemang i partier och förtroende­

uppdrag glöms för övrigt till stor del bort i de valdemokratiska modellerna.

Oavsett om valdemokratin ses som en idealtyp i weberiansk mening eller som ett norma­

tivt ideal skalar den därmed bort väsentliga inslag i en representativ demokrati. Det finns 

också en risk att den valdemokratiska modellen betraktas som idealet och att verklighetens 

system enbart ses som en ofullkomlig motsvarighet till detta. Frågan är dock om man verk­

ligen bör betrakta avskalandet av deltagardemokratiska inslag som ett föredöme. Även om 

detta inte är någon av författarnas avsikter, kan en läsare ändå få intrycket att ledande stats­

vetare ser ett lågt folkligt deltagande som något önskvärt.

I arbetet med denna uppsats har tyngdpunkten legat på samtida statsvetenskapliga arbeten. 

Men även en del litteratur från 1970­ och 1980­talen har studerats – t.ex. Lars Strömbergs och 

Jörgen Westerståhls antologi De nya kommunerna från 1983. På den tiden ansågs det ange­

läget att öka medborgarnas engagemang och deltagande inom ett representativt system. 

Idag har man i stället lyft ut deltagandet och samtalet och konstruerat egna idealtyper för 

dessa företeelser. De renodlade modellerna blir i regel ganska orealistiska. Samtidigt har man 

skalat bort de inslag av deltagande och deliberation som ändock är möjliga och önskvärda i en 

representativ demokrati. 

Kvar blir en valdemokratisk modell, som är mycket tunn. En sådan kan möjligen fylla ett 

syfte som rent intellektuell, statsvetenskaplig konstruktion. Men om den tillämpas i verklig­

heten riskerar den att starkt utarma den representativa demokratin.

Ingemar Andersson

511 Gilljam, Deltagardemokrati med förhinder, s 200f.

Litteratur­ och källförteckning

Elektronisk postE­post från Leif Lewin den 4 januari 2006. E­postadress: Leif.Lewin@statsvet.uu.seE­post från Bernard Manin den 16 februari 2006. E­postadress: bernard.manin@nyu.edu eller bm20@nyu.edu

Internetartiklarhttp://en.wikipedia.org/wiki/James_Harrington (om James Harrington)http://info.uu.se/press.nsf/pm/skytteanska.priset.id76.html (om Hanna Pitkin)http://komvuxnet.gotland.se/filosofi/popper.htm (om Karl Popper)http://nobelprize.org/economics/laureates/1998/sen­autobio.html (om Amartya Sen)http://www.academie­francaise.fr/immortels/base/academiciens/fiche.asp?param=493 (om Émile Faguet)http://www.academie­francaise.fr/immortels/base/publications/oeuvres.asp?param=493 (om Émile Faguet)http://www.clubmadrid.org/cmadrid/index.php?id=158 (om José María Maravall)http://www.hist.uu.se/historikermote05/program/Histanv_forintelsen1/P10Bystrom.pdf(Byström, Tora, Striden om begreppen, Umeå Universitet ­ om bl.a. W.B. Gallie och ”essentially contested concepts”)http://www.hist.uu.se/historikermote05/program/Histanv_forintelsen1/P10Bystrom.pdf (om W.B. Gallie)http://www.nek.uu.se/Pdf/wp2005_3.pdf (Dahlberg, Matz och Mörk, Eva, Public Employment and the Double Role of Bureaucrats, Uppsala Universitet, Working Paper 2005:3, Department of Economics)http://www.nyu.edu/gsas/dept/politics/faculty/manin/manin_home.html (om Bernard Manin)http://www.nyu.edu/gsas/dept/politics/faculty/manin/manin_vitae.pdf (om Bernard Manin)http://www.quicknet.se/home/q­112004/schum.html (om Joseph Schumpeter)http://www.statsvet.uu.se/prize/prize01.htm (om Brian Barry)http://www.statsvet.uu.se/prize/prize03.asp (om Hanna Pitkin)http://www.swepsa.org/debatt/messages/59.htm (om Hanna Pitkin)http://www.vasabladet.fi/inrikes.asp?docID=3983&katID=3 (om Dag Anckar)

Särtryck ur tidskrifterAnckar, Dag, Responsivitet – om begreppet, företeelsen och forskningsområdet, Respo nr 47 1980 (Särtryck Politikka nr 1 1980), Statsvetenskapliga institutionen, Åbo Akademi

TidningsartiklarHolmberg, Sören; Nilsson, Lennart och Weibull, Lennart, Professor emeritus Jörgen Westerståhl har avlidit 90 år gammal, i Dagens Nyheter den 13 mars 2006.(http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1473&a=528587)

Otryckt akademisk uppsatsAndersson, Ingemar, Polyarki och demokrati: En idéhistorisk studie av Robert Dahls demokratiteori, C­uppsats i idé­ och lärdomshistoria, Göteborgs universitet vt 2005.

ii

LitteraturAdman, Per, Deltagardemokrati genom arbetsplatsdemokrati: Om en teoris uppgång och fall ... och återkomst? i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Anckar, Carsten, Effekter av valsystem: En studie av 80 stater, SNS Förlag, Stockholm 2002

Baal­cykeln, i Kanaaneiska myter och legender: Översättning från ugaritiska med inledning och kommentar av Ola Wikander, Wahlström & Widstrand, Lund 2003

Bergström, Göran och Boréus, Kristina, Diskursanalys, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens  mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys: Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund 2005

Bergström, Göran och Boréus, Kristina, Idé­ och ideologianalys, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys: Andra upplagan,  Studentlitteratur, Lund 2005

Bergström, Göran och Boréus, Kristina, Samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys:  Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund 2005

Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text  och diskursanalys, Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund 2005

Bibel 2000, Libris, Örebro 1999

Birch, Anthony H., Concepts and Theories of Modern Democracy (Second Edition), Routledge, London & New York 2002 (2001)

Birch, Anthony H., Representation, Macmillan, London 1971

Boréus, Kristina och Bergström, Göran, Argumentationsanalys, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys, Andra upplagan,  Studentlitteratur, Lund 2005

Boréus, Kristina och Bergström, Göran, Innehållsanalys, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys, Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund 2005

Boréus, Kristina och Bergström, Göran, Lingvistisk textanalys, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys, Andra upplagan,  Studentlitteratur, Lund 2005

Burke, Edmund, The English Constitutional System, i Pitkin, Hanna Fenichel (red.), Representation, Atherton Press, New York 1969

Bäck, Hanna, Vad krävs för en fungerande valdemokrati? i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Connolly, William, The Terms of Political Discourse (Third Edition), Princeton University Press, Princeton, New Jersey 1993 (1974/1983)

Dahl, Robert A., A Preface to Democratic Theory, The University of Chicago Press, Chicago & London 1968 (1956)

Dahl, Robert A., After the Revolution? Authority in a Good Society, Yale University Press, New Haven & London 1971 (1970)

Dahl, Robert A., Democracy and Its Critics, Yale University Press, New Haven & London 1989

Dahl, Robert A., Demokratin och dess antagonister, Ordfront, Stockholm 2002 (1999)[Svensk översättning av Democracy and Its Critics 1989]

Dahl, Robert A., Demokrati som procedur, i Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), Tiden/Prisma, Göteborg 2003

Dahl, Robert A., On Democracy, Yale University Press, New Haven & London 2000 (1998)

iii

Dahlgren, Stellan och Florén, Anders, Fråga det förflutna: En introduktion till den moderna historieforskningen,  Studentlitteratur, Lund 1996

Diggs, J., Practical Representation, i Pennock, J. Roland och Chapman, John W. (red), Representation: Yearbook of the American Society for Political and Legal Philosophy, Atherton Press, New York, 1968

Elster, Jon, Konstitutionalism och demokrati, i Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), Tiden/Prisma, Göteborg 2003

Elster, Jon, Marknaden och torget: tre slags politisk teori, i Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), Tiden/Prisma, Göteborg 2003 

Elster, Jon, Nuts and Bolts for the Social Sciences, Cambridge University Press, Cambridge 2005 (1989)

Erlingsson, Gissur Ó; Håkansson, Anders; Johansson, Karl Magnus och Mattson, Ingvar (red.), Politiska partier,  Studentlitteratur, Lund 2005

Esaiasson, Peter, Introduktion, i Manin, Bernard, Den representativa demokratins principer, SNS Förlag, Stockholm 2002 (1997) [Svensk översättning av The Principles of Representative Government]

Esaiasson, Peter, How Members of Parliament Define Their Task, i Esaiasson, Peter och Heidar, Knut (red.), Beyond Westminster and Congress: The Nordic Experience, Ohio State University Press, Columbus 2000

Esaiasson, Peter, Vad menas med folkviljans förverkligande? i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Esaiasson, Peter, Vad är det som är bra med demokratin? i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik och Wängnerud, Lena, Metodpraktikan: Konsten att  studera samhälle, individ och marknad: Andra upplagan, Norstedts Juridik 2004 (2002)

Esaiasson, Peter och Heidar, Knut, The Age of Representative Democracy, i Esaiasson, Peter och Heidar, Knut (red.), Beyond Westminster and Congress: The Nordic Experience, Ohio State University Press, Columbus 2000

Esaiasson, Peter och Heidar, Knut (red.), Beyond Westminster and Congress: The Nordic Experience, Ohio State University Press, Columbus 2000

Esaiasson, Peter och Holmberg, Sören, Representation From Above: Members of Parliament and Representative Democracy in Sweden, Dartmouth, Aldershot/Brookfield USA/Singapore/Sydney, 1996

Faguet, Émile, Inkompetenskulten [Svensk översättning av Le culte de l’incompétence], Albert Bonniers förlag, Stockholm 1916 (1910)

Fearon, James D., Electoral Accountability and the Control of Politicians: Selecting Good Types versus  Sanctioning Poor Performance, i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C och Manin, Bernard (red.), Democracy,  Accountability, and Representation, Cambridge University Press, Cambridge 1999 

Ferejohn, John, Accountability and Authority: Toward a Theory of Political Accountability, i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation, Cambridge University Press, Cambridge 1999  

Gadamer, Hans­Georg, Sanning och metod i urval [Svensk översättning av Arne Melberg valda delar av Wahrheit und Methode], Daidalos, Göteborg 1997 (1960/1990)

Gilje, Nils och Grimen, Harald, Samhällsvetenskapernas förutsättningar [Svensk översättning av Samfunns­vitenskapenes forutsetninger], Daidalos, Göteborg 1992

Gilljam, Mikael, Deltagardemokrati med förhinder, i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen, Demokratins ideal möter verkligheten i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Griffiths, A. Phillips, How Can One Person Represent Another? i Pitkin, Hanna Fenichel (red.), Representation, Atherton Press, New York 1969

Hadenius, Stig, Modern svensk politisk historia: Konflikt och samförstånd (Sjätte upplagan), Hjalmarson & Högberg, Stockholm 2003,

iv

Hansson, Sven­Ove, Introduktion till del I: Demokratins innebörd, i Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), Tiden/Prisma, Göteborg 2003

Held, David, Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi (Andra reviderade och utvidgade upplagan), Daidalos, Göteborg 2002 (1987)[Svensk översättning av Models of Democracy (Second Edition)]

Hermansson, Jörgen, Vad är det som är bra med demokratin? i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Hermansson, Jörgen, Introduktion till del II: Varför demokrati, i Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), Tiden/Prisma, Göteborg 2003

Hermansson, Jörgen, Introduktion till del III: Demokratins problem, i Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), Tiden/Prisma, Göteborg 2003

Hernes, Gudmund och Martinussen, Willy, Levekårsundersøkelsen: Demokrati og politiske ressurser,  NOU 1980:7, Universitetsforlaget Oslo­Bergen­Tromsø 1980

Hobbes, Thomas, Leviathan (utdrag), i Pitkin, Hanna Fenichel (red.), Representation, Atherton Press, New York 1969

Holmberg, Sören, Issue Agreement, i Esaiasson, Peter och Heidar, Knut (red.), Beyond Westminster and Congress: The Nordic Experience, Ohio State University Press, Columbus 2000

Holmberg, Sören och Esaiasson, Peter, De folkvalda: En bok om riksdagsledamöterna och den representativa demokratin i Sverige, Bonniers, Stockholm 1988

Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), Tiden/Prisma, Göteborg 2003

Jarl, Maria, Deltagardemokraterna och den representativa demokratin, i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Jodal, Ola, Fem frågetecken för den deliberativa teorin, i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen, Demokratins ideal möter verkligheten i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Johansson, Karl Magnus, Är partier internt demokratiska? i Erlingsson, Gissur Ó; Håkansson, Anders; Johansson, Karl Magnus och Mattson, Ingvar (red.), Politiska partier, Studentlitteratur, Lund 2005

Kanaaneiska myter och legender: Översättning från ugaritiska med inledning och kommentar av Ola Wikander,  Wahlström & Widstrand, Lund 2003

Karlsson, Christer, Den deliberativa drömmen och politisk praktik – samtalsdemokrati eller elitdiskussioner? i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Kjørup, Søren, Människovetenskaperna: Problem och traditioner i humanioras vetenskapsteori[Svensk översättning av Menneskevidenskabene: Problemer og traditioner i humanioras videnskabsteori], Studentlitteratur, Lund 1999 (1996)

Kumlin, Staffan, Finns det någon ansvarig? i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins  mekanismer, Liber, Malmö 2003

Kurunmäki, Jussi, Begreppshistoria, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt:  Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys: Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund 2005

Lantto, Johan, Konflikt eller samförstånd? Management­ och marknadsreformers konsekvenser för den kommunala demokratin (doktorsavhandling), Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, Stockholm 2005

Larrain, Jorge, The Concept of Ideology, Hutchinson, London/Melbourne/Sydney/Auckland/Johannesburg 1979

Larsson, Reidar, Politiska ideologier i vår tid: Sjunde upplagan, Studentlitteratur 2006 (1976)

Laver, Michael och Shepsle, Kenneth A., Government Accountability, i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation, Cambridge University Press, Cambridge 1999  

Lee, Donald J., Polyarchy: The Political Theory of Robert A. Dahl, Garland Publishing, Inc., New York & London 1991

v

Lewin, Leif, ”Bråka inte!: Om vår tids demokratisyn, Andra reviderade upplagan, Lustro/SNS Förlag, Stockholm 2002

Lewin, Leif, Folket och eliterna: En studie i modern demokratisk teori, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1970

Lewin, Leif, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Lindblad, Ingemar, Om den politiska vetenskapens grunder, AWE/Gebers, Stockholm 1978 (1972)

Lundquist, Lennart, Det vetenskapliga studiet av politik, Studentlitteratur 1993

Manin, Bernard, Den representativa demokratins principer, SNS Förlag, Stockholm 2002 (1997) [Svensk översättning av The Principles of Representative Government]

Manin, Bernard, The Principles of Representative Government, Cambridge University Press 1997 [Bernard Manins egen översättning och bearbetning av Principe de gouvernement représentatif från 1995]

Manin, Bernard; Przeworski, Adam och Stokes, Susan C, Elections and Representation, i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation, Cambridge University Press, Cambridge 1999  

Manin, Bernard; Przeworski, Adam och Stokes, Susan C, Introduction, i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation, Cambridge University Press, Cambridge 1999  

Maravall, José María, Accountability and Manipulation, i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation, Cambridge University Press, Cambridge 1999  

Mattson, Ingvar, Vad gör partier i staten? i Erlingsson, Gissur Ó; Håkansson, Anders; Johansson, Karl Magnus och Mattson, Ingvar (red.), Politiska partier, Studentlitteratur, Lund 2005

Medearis, John, Joseph Schumpeter’s Two Theories of Democracy, Harvard University Press, Cambridge, Massachusetts & London, England 2001

Merelman, Richard M., Pluralism at Yale: The Culture of Political Science in America, The University of Wisconsin Press, Madison, Wisconsin 2003

Michels, Robert, Organisationer och demokrati: En sociologisk studie av de oligarkiska tendenserna i vår tids  demokrati [Svensk översättning den engelska, reviderade versionen av Zur Soziologie des Parteiwesens in der modernen Demokratie], Ratio 1983 (1911/1915)

Mill, John Stuart, Considerations on Representative Government: Second Edition, Parker, Son, & Bourn, West Strand London 1861 (faksimilutgåva av Kessinger Publishing)

Mill, John Stuart, On Representative Government, i Pitkin, Hanna Fenichel (red.), Representation, Atherton Press, New York 1969

Möller, Tommy, Svensk politisk historia 1809­1975, Studentlitteratur, Lund 2004

Narud, Hanne Marthe och Valen, Henry, Does Social Background Matter? i Esaiasson, Peter och Heidar, Knut (red.), Beyond Westminster and Congress: The Nordic Experience, Ohio State University Press, Columbus 2000

Narud, Hanne Marthe och Valen, Henry, What Kind of Future and Why? Attitudes of Voters and Representatives,  i Esaiasson, Peter och Heidar, Knut (red.), Beyond Westminster and Congress: The Nordic Experience, Ohio State University Press, Columbus 2000

Naurin, Elin, Mandatmodellen – Om löften och förhoppningar bland partier och väljare, i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Nordlinger, Eric A., Representation, Governmental Stability, and Decisional Effectiveness, i Pennock, J. Roland och Chapman, John W. (red), Representation: Yearbook of the American Society for Political and Legal Philosophy, Atherton Press, New York, 1968

Parry, Geraint, Politiska eliter, Aldus/Bonniers, Stockholm 1970 (1969) [Svensk översättning av Political Elites]

Pateman, Carole, Participation and Democratic Theory, Cambridge University Press, Cambridge 1978 (1970)

vi

Pennock, J. Roland, Political Representation: An Overview, i Pennock, J. Roland och Chapman, John W. (red), Representation: Yearbook of the American Society for Political and Legal Philosophy, Atherton Press, New York, 1968

Pennock, J. Roland och Chapman, John W. (red), Representation: Yearbook of the American Society for Political  and Legal Philosophy, Atherton Press, New York, 1968

Petersson, Olof; Hernes, Gudmund; Holmberg, Sören; Togeby, Lise och Wängnerud, Lena, Demokratirådets  rapport 2000: Demokrati utan partier? SNS Förlag, Stockholm 2000

Petersson, Olof; Holmberg, Sören; Lewin, Leif och Narud, Hanne Marthe, Demokratirådets rapport 2002: Demokrati utan ansvar, SNS Förlag, Stockholm 2002

Phillips, Anne, Närvarons politik – den politiska representationen av kön, etnicitet och ras, Studentlitteratur, Lund 2000 (1995) [Svensk översättning av The Politics of Presence]

Phillips, Anne, The Politics of Presence: The Political Representation of Gender, Ethnicity, and Race, Clarendon Press, Oxford 1995

Pitkin, Hanna Fenichel, Commentary: The Paradox of Representation, i Pennock, J. Roland och Chapman, John W. (red), Representation: Yearbook of the American Society for Political and Legal Philosophy, Atherton Press, New York, 1968

Pitkin, Hanna Fenichel, The Concept of Representation, University of California Press, Berkeley/Los Angeles/London 1972 (1967)

Pitkin, Hanna Fenichel, Introduction: The Concept of Representation, i Pitkin, Hanna Fenichel (red.), Representation, Atherton Press, New York 1969

Pitkin, Hanna Fenichel (red.), Representation, Atherton Press, New York 1969

Plant, Raymond, Modernt politiskt tänkande Daidalos, Göteborg 1994 (1991)[Svensk översättning av Modern Political Thought]

Premfors, Rune, Den starka demokratin, Atlas, Stockholm 2000

Premfors, Rune och Roth, Klas, En demokratisyn och ett forskningsfält, Premfors, Rune & Roth, Klas (red.), Deliberativ demokrati, Studentlitteratur, Lund 2004

Premfors, Rune & Roth, Klas (red.), Deliberativ demokrati, Studentlitteratur, Lund 2004

Przeworski, Adam; Stokes, Susan C, och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation,  Cambridge University Press, Cambridge 1999  

Reinikainen, Jouni & Reitberger, Magnus, Kritiken av deliberativ demokrati, i Premfors, Rune & Roth, Klas (red.), Deliberativ demokrati, Studentlitteratur, Lund 2004

Rousseau, Jean­Jacques, The Social Contract (utdrag), i Pitkin, Hanna Fenichel (red.), Representation, Atherton Press, New York 1969

Schumpeter, Joseph, Capitalism, Socialism, and Democracy: Third Edition), Harper Perennial, New York 1950 (1942)

Schumpeter, Joseph, Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i urval och inledning av Richard Swedberg, City University Press Ratioklassiker 1994

Schumpeter, Joseph, Två teorier om demokrati i Schumpeter, Joseph, Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i urval och inledning av Richard Swedberg, City University Press Ratioklassiker 1994

Shionoya, Yuichi och Perlman, Mark (red), Schumpeter in the History of Ideas, The University of Michigan Press, Ann Arbor 1997 (1994)

Stimson, James A., Party Government and Responsiveness, i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation, Cambridge University Press, Cambridge 1999  

Stokes, Susan C., What Do Policy Switches Tell Us About Democracy? i Przeworski, Adam; Stokes, Susan C, och Manin, Bernard (red.), Democracy, Accountability, and Representation, Cambridge University Press, Cambridge 1999  

vii

Strömberg, Lars och Westerståhl, Jörgen, Forskningsprogrammet, i Strömberg, Lars och Westerståhl, Jörgen (red.) , De nya kommunerna: En sammanfattning av den kommunaldemokratiska forskningsgruppens under­sökningar, Liber Förlag Publica, Stockholm 1983

Strömberg, Lars och Westerståhl, Jörgen (red.), De nya kommunerna: En sammanfattning av den kommunal­demokratiska forskningsgruppens undersökningar, Liber Förlag Publica, Stockholm 1983

Swedberg, Richard, Inledning, i Schumpeter, Joseph, Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i urval och inledning av Richard Swedberg CUP Ratioklassiker 1994

Söderfeldt, Björn, Statsvetenskapliga metoder, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1972

Teorell, Jan, Demokrati och deltagande: Tre ideal i teorin och praktiken i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003

Vedung, Evert, Det rationella politiska samtalet: Hur politiska budskap tolkas, ordnas och prövas,  Aldus/Bonniers, Stockholm 1977

Westerståhl, Jörgen och Johansson, Folke, Medborgarna och kommunen: Studier av medborgerlig aktivitet och representativ folkstyrelse, Rapport 5 från Kommunaldemokratiska kommittén, Kommundepartementet, Ds Kn 1981:12, Liber Allmänna Förlaget, Stockholm 1981

Wohlgemuth, Daniel, Aktiva medborgare – hur går det med representativiteten? i Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, Liber, Malmö 2003