Relationen mellan människa och djur under vendel- och...

Institutionen för arkeologi

och antik historia

Relationen mellan människa och djur under

vendel- och vikingatid:

En osteoarkeologisk analys av brandgravar

Amanda Karlström

Kandidatuppsats i Arkeologi med inriktning osteologi C 15 hp

VT 2017

Handledare: Sabine Sten

Bihandledare: John Ljungkvist

Abstract

Karlström, A. 2017. Relationen mellan människa och djur under vendel- och vikingatid: En

osteoarkeologisk analys av brandgravar.

Karlström, A. 2017. The relationship between humans and animals during the Vendel Period

and the Viking Age: An osteoarcheological analysis of cremation graves.

Today, the pets we own are thought of as friends and family members. A lot of people even go

as far as saying that the pets they own are their children. While we have this close and almost

human relationship with our pets, we also distance ourselves from the animals we have on our

plates. What did the human – animal relationships look like during the Vendel Period and

Viking Age?

The goal with this essay is to analyse cremation graves from the grave site in Valsgärde,

Uppsala, and then compare these results with those from Ylva Bäckström’s osteological study

of eight cremation graves from Valsgärde and with Berit Sigvallius’ study of the cremated

material from the grave fields in northern Spånga. The grave field in Valsgärde, Uppsala, is

dated to pre-Roman Iron Age as well as Vendel Period and Viking Age. The boat graves are

what the grave field in Valsgärde is most famous for, but in addition to the 15 boat graves there

are also at least 62 cremation graves and 15 skeleton graves. The graves in the northern Spånga

are dated to 500 BC. - 1050 AD and lies in Kista, Granby, Ervinge and Kymlinge.

The osteological study and the comparison with the two previously executed analysis have

been done with the purpose to see in what way the relations between humans and animals

expresses itself in the osteological material of Uppland during the late Iron Age. Hopefully the

composition of the graves’ animal material will contain indicators of the human – animal

relations. Previously conducted studies of Iron Age cremation graves in general, has shown that

there was a significant increase in the amount of animal bones in the graves during the Vendel

and Viking age. Animals are clearly important to the people during the late Iron Age. In what

way were the animals significant and how is this expressed in the material?

Keywords: Animal sacrifice, Viking Age, late Iron Age, Uppland, Relationship, Valsgärde

Kandidatuppsats i Arkeologi med inriktning mot osteologi 15 hp. Handledare: Sabine Sten. Ventilerad och godkänd 2017-06-07. © Amanda Karlström Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Campus Gotland,

Cramérgatan 3, 621 67 Visby, Sweden.

Tackord

Tack till Sabine Sten, professor vid Institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala

universitet, för din handledning under c-uppsatsen. Jag vill även tacka John Ljungkvist,

forskare vid Institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet, för din hjälp

med att finna materialet för denna uppsats och din handledning under skrivprocessen. Till sist

vill jag tacka Gustav Malmborg, universitetsadjunkt vid Institutionen för arkeologi och antik

historia vid Uppsala universitet, och Alexander Sjöstrand, doktorand vid Institutionen för

arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet, för er hjälp under den osteologiska

analysen.

Innehållsförteckning

1. Inledning ............................................................................................................................... 1

1.1 Syfte .................................................................................................................................. 1

1.2 Frågeställningar ................................................................................................................ 1

1.3 Avgränsningar .................................................................................................................. 2

1.4 Teori .................................................................................................................................. 2

1.5 Material ............................................................................................................................. 2

1.6 Källkritik ........................................................................................................................... 3

2. Metod ..................................................................................................................................... 5

2.1 Artindelning ...................................................................................................................... 5

2.2 Kvantifiering ..................................................................................................................... 5

2.3 Könsbedömning ................................................................................................................ 5

2.4 Åldersbedömning .............................................................................................................. 5

2.5 Patologi och trauma .......................................................................................................... 6

2.6 Jämförande analys ............................................................................................................ 6

3. Bakgrund och tidigare forskning ........................................................................................ 7

3.1 Kremering under järnåldern .............................................................................................. 7

3.2 Gravfält i Uppland ............................................................................................................ 7

3.2.1 Gravfältet i Valsgärde ............................................................................................... 8

3.2.2 Gravfälten i norra Spånga ......................................................................................... 8

4. Resultat ................................................................................................................................ 10

4.1 Artfördelning .................................................................................................................. 10

4.2 Kvantifiering ................................................................................................................... 12

4.3 Könsbedömning .............................................................................................................. 14

4.4 Åldersbedömning ............................................................................................................ 15

4.5 Patologier ........................................................................................................................ 16

5. Diskussion ........................................................................................................................... 18

5.1 Vilka djur finns i gravarna? ............................................................................................ 18

5.2 Hade djuren olika relationer till olika grupper i samhället? Finns det någon korrelation

mellan olika djurarter och den mänskliga individens kön, ålder och sociala status? ........... 18

5.2.1 Manligt eller kvinnligt? ........................................................................................... 18

5.2.2 Rik eller fattig? ........................................................................................................ 21

5.2.3 Gammal eller ung? .................................................................................................. 21

5.3 Hur såg relationen till dessa djur ut? .............................................................................. 22

5.3.1 Hund (Canis familiaris) och häst (Equus caballus) ................................................ 22

5.3.2 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) ........................................................................... 23

5.3.3 Tamsvin (Sus domesticus) och slidhornsdjur (Bovidae sp.) ................................... 24

5.3.4 Björn (Ursus arctos) ................................................................................................ 24

5.3.5 Fågel (Aves sp.) ....................................................................................................... 25

6. Slutsats ................................................................................................................................. 26

7. Framtida forskningsmöjligheter ....................................................................................... 27

8. Sammanfattning ................................................................................................................. 28

9. Referenser ........................................................................................................................... 29

Litteraturförteckning: ............................................................................................................ 29

Illustrationsförteckning: ........................................................................................................ 31

Appendix ................................................................................................................................. 32

Bilaga 1. Benlista över materialet från 56:xxx1 ................................................................... 32




Bilaga 5. Benlista över materialet från 63:2-3 ...................................................................... 39



Bilaga 8. Benlista över materialet från 63:4 ......................................................................... 42


Bilaga 10. Benlista över materialet från 63:5 ....................................................................... 44

Bilaga 11. Benlista över materialet från 63:xxx6 ................................................................. 45








Bilaga 19. Valsgärde 56 (2 påsar): ....................................................................................... 54




Bilaga 23. Sammanställning av arkeologiska fynd samt djurarterna i gravarna för Ylva

Bäckströms analys av åtta brandgravar från Valsgärde. ....................................................... 66

Bilaga 24. Sammanställning av arkeologiska fynd samt djurarterna i gravarna för denna

uppsats analys av fyra brandgravar från Valsgärde .............................................................. 68

Förkortningar och periodindelningar

Förkortningar:

MIND – Minsta individantal

Periodindelningar:

Järnåldern 500 f.Kr. – 1050 e.Kr.

Äldre järnåldern 500 f.Kr. – 400 e.Kr:

- Förromersk järnålder (500 f.Kr. – 0)

- Romersk järnålder (0 – 400 e.Kr.)

Yngre järnåldern 400 e.Kr. – 1050 e.Kr.:

- Folkvandringstid (400 e.Kr. – 500 e.Kr.)

- Vendeltid (500 e.Kr. – 800 e.Kr.)

- Vikingatid (800 e.Kr. – 1050 e.Kr.)

1

1. Inledning

I dagens samhälle har de flesta människor endast en relation till husdjur, exempelvis hund och

katt, medan de helt saknar en social koppling till boskapsdjur. De relationer som finns till djur

idag är oftast en av två extremer. Många gånger har människan en närmast mänsklig relation

till sitt husdjur, där detta djur beskrivs som en familjemedlem, medan distansering sker

gentemot de djur som vi har på våra tallrikar. Såg dessa relationer likadana ut under vendel-

och vikingatid?

I denna uppsats ska det undersökas om det går att utröna vilka typer av relationer som fanns

mellan människa och djur under vendel- och vikingatid. En jämförelse ska göras mellan den

egna osteologiska studien av fyra brandgravar från Valsgärde med två tidigare utförda studier.

En av dessa studier är även den från Valsgärde och den andra är från gravfälten i norra Spånga.

Dessa tre osteologiska studier ska användas som underlag till den avslutande diskussion där det

ska undersökas vilka likheter och vilka skillnader det fanns inom Uppland i hur människor och

djur interagerade.

1.1 Syfte

Målet är att undersöka brandgravar från gravfältet i Valsgärde och sedan jämföra resultaten

med de från Ylva Bäckströms osteologiska studie av åtta brandgravar från Valsgärde

(Bäckström 2001) och Berit Sigvallius undersökning av det kremerade benmaterialet från

gravfälten i norra Spånga (Sigvallius 1994). Detta görs i syftet att se vilka konstruktioner av

relationer som fanns mellan människa och djur i Uppland under vendel- och vikingatid.

Förhoppningen är att gravarnas sammansättning av djuroffer, gravgåvor och mänskliga

individer ska belysa detta. Om ett djur har gravlagts tillsammans med en människa måste detta

djur haft någon betydelse för personen samt samhället denne levde i. Eftersom det inte är den

döde själv som konstruerar graven speglas även tankarna hos de närmast anhöriga om vilka djur

som var viktiga för den döde. Med detta i åtanke, att det är de levande som skapar graven, borde

även samhällsnormer synas i materialet. Kanske är det möjligt att utröna vilka djur samhället

dikterade var typiskt kvinnliga respektive manliga samt vilka som var högstatusdjur.

1.2 Frågeställningar

Eftersom uppsatsen innehåller en jämförelse mellan olika gravfält har frågeställningarna

formulerats med tanke på vad Ylva Bäckström och Berit Sigvallius undersökt. Om resultaten

från uppsatsen ska gå att jämföra med dessa två osteologiska studier måste vissa av

frågeställningarna vara de samma. Detta är frågor som vilka arter finns det i gravarna och

korrelationen mellan olika djurarter och den mänskliga individen. Dock är syftet med denna

uppsats inte bara att samla empiriska data utan även att tolka dem och därför har den mer

abstrakta frågeställningen, hur såg relationen till dessa djur ut, också formulerats. Diskussionen

kring den sistnämnda frågan ska utforska hur människorna såg på sina djur på ett mer

emotionellt plan.

2

De formulerade frågeställningarna är:

• Vilka djur finns i gravarna?

• Hade djuren olika relationer till olika grupper i samhället? Finns det någon korrelation

mellan olika djurarter och den mänskliga individens kön, ålder och sociala status?

• Hur såg relationen till dessa djur ut?

1.3 Avgränsningar

Avgränsningarna är både i tid och rum. Avgränsningen i tid är given då denna uppsats ser till

att utröna relationerna mellan människa och djur under vendel- och vikingatid. Den rumsliga

avgränsningen är till relativt närliggande gravfält i Uppland, nämligen Valsgärde och gravfälten

i norra Spånga.

1.4 Teori

Kvantitativa studier ger bra helhetsbilder av platser. De statistiska underlagen kan visa

kopplingar mellan olika faktorer som inte upptäckts i en mikroanalys. Problemet med

kvantitativa analyser och de stora volymerna information dessa genererar, är att de ofta blir

ytliga studier. Tillvägagångssättet är fördelaktigt för att se övergripande mönster i stora

material, men detaljer faller lätt bort. Små, kvalitativa studier tenderar till att ge en mycket mer

ingående bild av materialet i fråga, eftersom mer tid kan ägnas åt varje enskild detalj (Cornell

& Fahlander 2002:111-112). Det kan därför vara gynnsamt att börja med kvalitativa studier av

mindre material för att sedan förena dessa till en kvantitativ studie.

I denna uppsats kommer det kvalitativa synsättet och det kvantitativa att användas

tillsammans. De två kvalitativa osteologiska analyserna från Valsgärde kommer att förenas med

varandra och jämföras med den kvantitativa studien av gravfälten i norra Spånga.

1.5 Material

Materialet för den praktiska delen av denna studie består av fyra brandgravar från gravfältet i

Valsgärde, Gamla Uppsala socken, Uppland. Gravfältet är daterat till förromersk järnålder samt

vendel- och vikingatid. Anläggningarna som behandlas i detta arbete grävdes ut under 1940-

och 1950-talet. Materialet förvaras på Gustavianum museum och har lånats till Campus Gotland

för den osteologiska analysen.

Brandgravarna som studerades har diarienummer 59 och benämningarna 56, 63, 92 samt

98. Dessa anläggningar innehåller i huvudsak brända ben av människor och djur, men även

obrända fragment har identifierats. Majoriteten av materialet är hårt bränt med en vit-/gråaktig

färg och fragmenteringsgraden är hög. Gemensamt för samtliga anläggningar är att de

innehåller mycket sot och aska samt kolfragment. Brandgravsmaterialet från gravarna är

uppdelade i mindre påsar. Det är oklart varför denna uppdelning gjorts. Påsarna kommer därför

att presenteras var för sig i appendix.

Grav 56 anträffades i en klunga av brandgravar i den norra delen av gravfältet och saknade

gravmarkör. Ovanför kremationslagret låg det ett cirka två decimeter tjockt lager av lerblandad

mylla som sträckte sig 3 och en halv meter i diameter. Brandlagret verkar vara placerat där

sekundärt och detta hade en utsträckning på ungefär en meter. Koncentrationen av kremerat

material som låg i anläggningens centrum och täcktes med en oregelbunden stenpackning.

(Schönbäck 1953). Grav 56 är uppdelad i två påsar benämnda 56:xxx1 och 56:xxx2.

3

Grav 63 var täckt av en cirkulär stensättning som var cirka 1.5 meter i diameter.

Kremationslagret under denna var även det en och en halv meter i diameter. Graven upptäcktes

i samband med utgrävningen av båtgrav 9 och i undersökningen av båtgraven skadades den

södra delen av grav 63. Fynden från grav 63 bestod av kremerade ben och gravgåvor

(Ljungkvist & Gräslund 2011). Anläggning 63 var uppdelad i nio påsar benämnda 63:xxx1,

63:xxx2, 63:2-3, 63:xxx3, 63:xxx4, 63:4, 63:xxx5, 63:5 samt 63:xxx6.

Anläggning 92 upptäcktes vid en provschaktning mellan båtgrav tre och fyra. På tre

decimeters djup fanns en stenpackning som föreföll att ha varit rund i sin ursprungliga

utformning. Den hade en diameter på mellan en och två meter. Innanför denna stensättning

fanns ett fyndlager med rund utformning och en diameter på en och en halv till två meter. I

detta lager hittades artefakter samt kol och brända ben. Runt fyndkoncentrationen hittades

enstaka ben- och kolfragment. Detta tolkades som att likbålet stod på platsen (Schönbäck 1952).

Anläggning 92 var uppdelad i sex påsar benämnda 92:xxx1, 92:xxx2, 92:xxx3, 92:xxx4,

92:xxx5 samt 92:xxx6.

Anläggning 98 låg längst ned i den västliga åsryggen. Strax under torven hittades artefakter

samt en mindre mängd ben (Nordahl 1952). De som grävde ut grav 98 trodde att anläggningen

blivit förstörd av åkerbruk. Detta för att kremationslagret och fyndlagret inte var lika definierat

som hos de andra gravarna samt att grav 98 var placerad nära en modern åker (Ljungkvist &

Gräslund 2011). Anläggning 98 var uppdelad i två påsar benämnda 98:xxx1 samt 98:xxx2.

För benlistor, se bilagor 1-18, och för de arkeologiska fyndlistorna från gravarna, se bilaga

24.

1.6 Källkritik

Att analysera brända ben från en arkeologisk kontext är mer problematiskt än att göra detsamma

på obrända ben. En av de största svårigheterna när det kommer till kremerat material är att

brända ben fragmenteras i hög grad. När de skelettala delarna fragmenteras försvinner mycket

av benens formmönster. Information som kön samt ålder är beroende av att det går att studera

vissa benkaraktärer och fragmenteringen gör det problematiskt. Ofta finns det till och med

svårigheter att se vilket benslag det är. Det finns helt enkelt inte samma mängd

individinformation att utvinna ur ett kremerat material som det finns i ett obränt skelett.

Eftersom det är svårt att urskilja olika benslag blir det även problematiskt att räkna ut hur många

individer det rör sig om i en kontext (McKinley 1989:67,69; Alexandersen et al. 2008:398).

Ett annat problem med kremerat benmaterial är att unga individers ben, som består av

mycket brosk, förstörs nästan helt och lämnar mycket lite material efter sig (Arcini 2005:69).

Oftast är det bara innerörats klippbensdel (pars petrosa) som är det enda bibehållna och

identifierbara fragmentet (Gejvall 1947:42). Detta gör det mycket svårt att identifiera barn i

kremerade material och kan skapa problem när en demografisk analys av en plats ska göras.

Vissa frågeställningar i uppsatsen är problematiska att svara på om information som ålder

och kön inte går att utröna. Om osteologiska könsbedömningar inte är möjliga att göra kommer

en arkeologisk bedömning göras utifrån gravarnas artefakter. Åldern av en individ är däremot

svårt att bedöma utifrån de arkeologiska fynden. Om inga tydliga åldersindikationer påträffas

kommer tjocklek och storlek skalltak (calvarium) att bedömas för att se om individen är vuxen

eller inte. Är benen väldigt gracila i sin utformning kommer individerna bedömas som preadulta

(Alexandersen et al. 2008:399).

En annan problematik som analysen erfor var den vaga dokumentationen av

anläggningarnas arkeologiska utgrävningar. Dessa grävdes ut på 1940- och 50-talet och mycket

av dokumentationen är bristfällig, då gravarna har bytt nummer och sifferserierna har

omorganiserats allt eftersom utgrävningarna fortskridit. Det kremerade benmaterialet från varje

4

anläggning var även uppdelat i mindre påsar, men det finns ingen förklaring till varför detta

gjorts. Resultaten kommer därför att presenteras i ordning av anläggningsnummer samt påse

för påse i appendix (se Bilaga 1-22).

5

2. Metod

De olika metoderna i analysen har använts för att om möjligt artbestämma, kvantifiera,

könsbedöma, åldersbedöma samt dokumentera eventuella patologiska förändringar. Följande

metoder har använts vid analysen av materialet från Valsgärde.

2.1 Artindelning

En okulär undersökning av benmaterialet har gjorts och sedan har referensmaterialet i Uppsala

universitet Campus Gotlands osteologiska laboratorium använts för att säkerställa de egna

bedömningarna av benslag och art. Arterna får (Ovis aries) och get (Capra hircus) är oerhört

lika i benens utformning. Därför har de flesta av dessa ben bara kunnat bestämmas till kategorin

får/get. De ben som har identifierats till antingen får eller get har en egen rubrik.

2.2 Kvantifiering

Vid kvantifiering har vikt, fragmentantal och MIND använts. Vid MIND-beräkningar har ålder-

och könsbedömningar samt storleksskillnader tagits i beaktning.

2.3 Könsbedömning

De osteologiska könsbedömningarna av människa (Homo sapiens) har gjorts med hjälp av

Ascadis och Nemeskeris femgradiga bedömningsskalan av morfologiska karaktärer på kranium

från år 1970 (Buikstra & Ubelaker 1994:20). Även arkeologiska könsbedömningar har gjorts

på det gravartefakter som upptäcktes i samband med utgrävningarna på 1940- och 1950-talet.

Metoderna för detta är hämtade ur (Carlsson 1988:81) samt (Petré 1993:150-153).

Vid könsbedömning av får har metoden för bedömning av könskaraktärer på höftbenet

(coxae) använts (During 1999 & 2001).

2.4 Åldersbedömning

För åldersbedömningarna av det humana materialet har skalltaket och dess suturer studerats.

Bedömningarna har gjorts enligt metoden för att mäta graden av sammanväxning i kraniet

(Buikstra & Ubelaker 1994:32-36; White, Black & Folkens 2012:389-390). I kremerat material

brukar suturerna inte hålla ihop. Elden får ben att spricka och vid skallsuturer brukar

sprickbildningen gå längs med dessa. Ett antagande har gjorts att suturer med högre grad

sammanväxning kommer att spricka så att suturernas taggar gått av, medan suturer som inte är

lika sammanväxta kommer att bibehålla sina taggar i högre utsträckning.

En individ åldersbedömdes även med hjälp av både Todds system (1920) att bedöma

höftbenets (coxae) symfysfog i tio åldersfaser (White, Black & Folkens 2012:396-397) samt

The Suchey-Brooks pubic scoring system (1990) (White, Black & Folkens 2012:398-399).

6

För åldersbedömning av det animala materialet har både metoder för epifyssammanväxning

och tandutveckling använts. Beräkningarna av epifyssammanväxningar har gjorts med hjälp av

tabeller från Silver (Silver 1969:285–286). Tanderuptionen hos hund (canis familiaris) (Silver

1969:299; Schmid 1972:77), får/get (Silver 1969:297-298; Schmid 1972:77) samt tamsvin (sus

domesticus) (Silver 1969:298; Schmid 1972:77) har bedömts enligt Silver (1969) och Schmid

(1972). Tänderna har studerats med den bakomliggande informationen att oerupterade tänder

ligger skyddade i käkbenen och därför inte uppvisar samma grad av fragmenterad emalj som

erupterade tänder gör (McKinley 1989:69-70; Gejvall 1947:41). För ålderbedömningen av

tamsvinskultingens tänder användes Habermehl (1975:150) och för de obrända tänderna av

tamsvin användes Grant (1982:94).

När ben under kategorin får/get har bedömts har åldersspann från dessa två arter slagits

ihop.

2.5 Patologi och trauma

Genom en okulär undersökning av benmaterialet har eventuella patologier samt trauman på

benen studerats.

2.6 Jämförande analys

I uppsatsen kommer fyra brandgravar från gravfältet i Valsgärde att undersökas. Resultaten

från studien kommer sedan att jämföras med resultaten från Ylva Bäckströms osteologiska

studie av åtta brandgravar från Valsgärde (Bäckström 2001) och Berit Sigvallius

undersökning av det kremerade benmaterialet från gravfälten i norra Spånga (Sigvallius

1994).

7

3. Bakgrund och tidigare forskning

3.1 Kremering under järnåldern

I förhistoriska Skandinavien är jordfästning och kremering de två vanligaste

begravningstraditionerna. Frekvensen av dem har varierat under de olika tidsperioderna. Ibland

har jordfästning varit vanligare och ibland kremering (Kaliff & Østigård 2013:14).

Under järnåldern användes jordfästningar och kremering parallellt, men majoriteten av

gravarna från den här tiden var brandgravar. En skillnad i hur brandgravar ser ut finns mellan

äldre och yngre järnåldern. Under den tidigare delen av järnåldern är benmängden i

kremationsgravarna mindre än den är under den senare delen av perioden. Från yngre järnålder

kommer till exempel stormannagravarna där benmängden kan vara mellan 10 och upp till 100

kilogram (Sten 2013:223). Den ökade benmängden i brandgravar från senare delen av

järnåldern brukar förklaras med det faktum att det är vanligare med djur i dessa gravar

(Alexandersen et al. 2008:391-392).

3.2 Gravfält i Uppland

Gravfälten som har granskats i syfte att besvara uppsatsens frågeställningar är det i Valsgärde

och gravfälten i norra Spånga. Nedan följer en kort presentation av gravfälten i sig och sedan

en sammanställning av de osteologiska analyserna som kommer att användas i jämförelsen.

Figur1. Karta över södra Sverige med Valsgärde och Spånga utmärkta.

8

3.2.1 Gravfältet i Valsgärde

Gravfältet i fokus för denna analys är det i Valsgärde, Uppsala socken i Uppland. På Valsgärdes

gravfält är de tidigaste gravarna daterade till förromersk järnålder. Efter dessa gravars uppkomst

verkar gravfältet upphört att användas i ungefär 400 år, för att sedan återupptas under yngre

järnåldern och därefter användas fram till tidig medeltid. Detta gravfält började grävas ut redan

under slutet av 1920-talet. Då upptäcktes de första båtgravarna som också är det som gravfältet

i Valsgärde blivit känt för. Allt som allt har 15 båtgravar upptäckts samt åtminstone 62

kremationsbegravningar och 15 skelettgravar. Mycket fokus har legat på båtgravarna och därför

dröjde det till 1950-talet innan de flesta av kremationsgravarna grävdes ut (Ljungkvist 2008:13-

15; Fridell 1930:217-219).

I den osteologiska rapporten Osteologisk analys: brandgravar: Valsgärde (RAÄ 209),

Gamla Uppsala Socken, Uppland (2001) analyserade Ylva Bäckström benmaterial från

gravfältet i Valsgärde. Bäckström undersökte åtta brandgravar innehållande cirka 20 kilo ben

där artfördelning, skelettelementsfördelning, åldersfördelning och könsfördelning utröntes

(Bäckström 2001:3).

I sin undersökning upptäckte Bäckström att hundar var den vanligaste djurarten i gravarna.

Skelett av hund identifierades i alla gravar utom en och I en grav fanns till och med två

individer. Hundarna verkar alla vara vuxna, med undantag för en individ som var mellan tre till

fem månader. Valpen identifierades i den enda graven med en mänsklig individ som bedömdes

till yngre än adult (18-79 år). När det kom till förekomsten av hund i mans- och kvinnogravar

upptäckte Bäckström ingen skillnad.

Häst (equus caballus) identifierades i fyra av de åtta gravar från Valsgärde, varav två av

dessa bedömdes som mansgravar och två som kvinnogravar. Alla skelett av häst bedömdes vara

vuxna individer, förutom en yngre individ. Människorna som gravlades med hästar var alla

vuxna. Precis som med hundarna gick ingen skillnad av kön hos de mänskliga individerna som

gravlades med hästar att se. Hos får/get fanns dock en sådan skillnad. Hela skelett av får/get

förekom endast i mansgravarna. Dessa djur verkar alla ha varit unga individer. I kvinnograven

som innehöll får/get/nötboskap var det endast tänder som identifierades. Även tamsvinen

verkade förekomma mest i mansgravar. Ben av tamsvin, huvudsakligen skalltak, hittades i tre

mansgravar samt i en kvinnograv. Något som är intressant är att i tre av dessa fyra gravar är de

mänskliga individerna bedömda till åldersgruppen maturus (35-64 år).

Klor (phalanx 3) av björn (ursus arctos) identifierades i två av gravarna. En dubbelgrav

och en gravläggning med en vuxen (adult) individ.

Fåglar (Aves sp.) påträffades framförallt i mansgravar från gravfältet i Valsgärde. Tre

mansgravar samt en kvinnograv innehöll skelett av hela fåglar. Delar av fågel identifierades

även i en annan av kvinnogravarna (Bäckström 2001:7-8).

3.2.2 Gravfälten i norra Spånga

Gravarna på gravfälten i norra Spånga är daterade till 500 f.Kr. – 1050 e.Kr. Gravfälten ligger

i Kista, Granby, Ärvinge och Kymlinge, varav samtliga är belägna i Spånga socken i Uppland.

Berit Sigvallius granskade i sitt verk Funeral Pyres: Iron Age Cremations In North Spånga

(1994) 488 brandgravar i detta område. Benmaterialet från samtliga gravar vägde cirka 562

kilogram och av detta identifierades ungefär nio procent. Syftet med hennes analys var att

undersöka offrade djur i gravarna (Sigvallius 1994:2-6). Även om Sigvallius studie behandlade

gravar från hela järnåldern kommer sammanställningen nedan i huvudsak fokusera på gravarna

från vendel- och vikingatid.

Hund var det absolut vanligaste djuret på gravfälten i norra Spånga och förekom nästan

alltid i form av samtliga skelettelement. Djurarten identifierades i två tredjedelar av alla gravar

från vikingatiden och i nästan samma utsträckning i de vendeltida gravarna. Ingen stor skillnad

9

sågs i förekomsten av hundar i mans- respektive kvinnogravar. Den skillnad som fanns var att

fler män hade blivit begravda med mer än en hund, då nio män och fem kvinnor hade två

individer av hund med sig i graven. Endast en människa var gravlagd med tre hundar och detta

var en man (Sigvallius 1994:67-69).

Häst identifierades i 35.5 % av gravarna från yngre järnåldern. I nästan alla gravar

förekom samtliga skelettelement av djuren. Majoriteten av hästarna fanns i mansgravarna

under yngre järnåldern (Sigvallius 1994:70,113).

Får/get var det näst vanligaste djuret efter hund. Djuren identifierades i 38 (47.5%) av

gravarna från vendeltiden och i 24 (21.1%) från vikingatiden. Sigvallius upptäckte att

fåren/getterna verkar ha lagts hela på bålet under vikingatiden, medan det förekommer mest

delar av huvud och fötter under vendeltiden. Ingen skillnad i förekomsten av får/get verkade

finnas mellan mansgravar och kvinnogravar (Sigvallius 1994:72,114).

Totalt 42 gravar av de 488 som ingick i Sigvallius studie innehöll ben av nötkreatur (bos

taurus). Dessa gravar spände dock över hela järnåldern och var inte specifikt från vendel- och

vikingatid. Benelement av huvud och fötter utgjorde majoriteten av benen från vendel- och

vikingatid. Dock identifierades samtliga eller nästan alla skelettelement i fem gravar. Det

verkar inte vara någon skillnad i förekomst av nötkreatur i mans- och kvinnogravar

(Sigvallius 1994:71, 114).

Tamsvin identifierades i 64 av de 488 gravar. Sigvallius upptäckte att dessa djur inte

förekom i samma representation av benelement som människor. Tamsvinen fanns oftast

representerade av endast några element i gravarna. I gravar från yngre järnålder var majoriteten

av tamsvinen gravlagda med män (Sigvallius 1994:74,114).

Av björn identifierades endast klor och inga andra ben. Sigvallius påträffade klor i 29

brandgravar från de 488 som undersöktes. Ingen skillnad märktes mellan mans- och

kvinnogravar i förekomsten av björn (Sigvallius 1994:74-75).

Fågel identifierades i 38.7% av de vendeltida gravarna och 41.8% av de vikingatida. De

flesta av dessa var hönsfåglar. Ingen skillnad i förekomsten av fågel noterades mellan

mansgravar och kvinnogravar (Sigvallius 1994:78).

10

4. Resultat

I resultatkapitlet presenteras de empiriska resultaten från uppsatsens osteologiska studie av de

fyra brandgravarna 56, 63, 92 och 98 från gravfältet i Valsgärde. De empiriska data som

genererades under analysen av de fyra brandgravarna var information om gravarnas

artfördelning samt bedömningar av antalet humana och animala individer. Även

könsbedömningar, åldersbedömningar och granskning av patologiska förändringar gjordes när

detta var möjligt.

4.1 Artfördelning

Mänskliga ben påträffades i samtliga gravar. Det ska dock nämnas att i påse två från grav 98

(98:xxx2) kunde inga arter identifieras eftersom materialet var mycket fragmenterat. Alla

benelement av människa fanns representerade i samtliga gravar, förutom i grav 98 där endast

skalltak identifierades (se Tabell 1-4). Även hund identifierades i samtliga gravar. Denna djurart

fanns även representerad av alla skelettelement i ungefär samma utsträckning som människan.

Hunden var också den vanligaste djurarten sett till både MIND och fragmentantal (se Tabell 1-

4).

Får/get var den näst vanligaste djurarten sett till fragmentantal. Till skillnad från hund

representerades oftast får/get endast av ett fåtal skelettelement. I grav 63 identifierades fragment

från kotrad och bål samt nedre extremiteter och i grav 92 identifierades en obränd tand (se

Tabell 1-3). Enbart i en av gravarna (56) förekom samtliga skelettelement av får/get.

Ett ben var möjligt att specificera till get. Detta var ett språngben (talus)(se Figur 2 och 3).

Benet av get identifierades i grav 63 (se Tabell 2).

Figur 2. Språngben från get. Figur 3. Språngben från get.

Tamsvin identifierades i tre gravar (56, 63 samt 92). Arten var det näst vanligaste djuret

enligt MIND-beräkningar. I grav 56 fanns samtliga benelement representerade, medan i de två

andra gravarna identifierades ben huvudsakligen från de nedre extremiteterna samt hand eller

fot (se Tabell 1-3).

11

Klor av björn identifierades i grav 56 samt 63. I den först nämnda påträffades ett fragment

av klo och i den senare 19 (se Tabell 1 och 2).

Fågel återfanns i grav 63 samt 92. Av dessa djur identifierades endast övre samt nedre

extremiteter (se Tabell 2 och 3). Ingen vidare artbestämning av fågelbenen var möjlig att göra

på grund av bristande referensmaterial av fåglar.

Nötkreatur identifierades i två gravar, nämligen 56 samt 63. I grav 56 påträffades ett

fragment av kranium samt två fragment av hand eller fot. Grav 63 innehöll endast ett revben

(costae) av nötkreatur (se Tabell 1 och 2).

Obrända tandfragment av slidhornsdjur (bovidae sp.) identifierades i 92. Eftersom de var

så pass fragmenterade gick ingen närmare artbedömning att göra (se Tabell 3).

För att se de specifika benen från den osteologiska studien (benlistor), se Bilaga 1-18.

Tabell 1. Sammanställning av benmaterialet från grav 56


Benelement

Män

nis

ka

(Ho

mo

sa

pie

ns)

Hu

nd

(C

an

is f

am

ilia

ris)

Får/

Ge

t

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

hir

cus)

Tam

svin

(Su

s d

om

esti

cus)

Bjö

rn

(Urs

us

arc

tos)

Nö

tkre

atu

r (B

os

tau

rus)

Kranium med underkäke & tänder 71 32 12 5 - 1

Övre extremiteter & hand 2 8 6 3 - -

Kotrad & bål 4 15 20 1 - -

Nedre extremiteter & fot 1 6 11 3 - -

Hand/fot 9 44 6 2 1 2

Totalt antal fragment 87 105 56 13 1 3

Benelement

Män

nis

ka

(Ho

mo

sa

pie

ns)

Hu

nd

(Ca

nis

fa

mili

ari

s)

Får/

Ge

t

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

hir

cus)

Ge

t

(Ca

pra

hir

cus)

Får/

Ge

t/Ta

msv

in

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

h

ircu

s/Su

s

do

mes

ticu

s)

Tam

svin

(S

us

do

mes

ticu

s)

Bjö

rn

(U

rsu

s a

rcto

s)

Fåge

l (A

ves

sp.)

Nö

tkre

atu

r (B

os

tau

rus)

Kranium med underkäke & tänder

127 14 - - - - - - -

Övre extremiteter 20 16 - - - - - 1 -

Kotrad & bål 52 31 1 - - 3 - - 1

Övre/nedre extremiteter

1 - - - - - - 10 -

Nedre extremiteter 14 7 7 1 1 2 - - -

Hand/fot 10 38 - - - 2 19 - -

Totalt antal fragment 224 106 8 1 1 7 19 11 1

12



4.2 Kvantifiering

Alla fyra gravarna innehöll minst en individ av människa. I grav 63 identifierades tre båtben

(naviculare) och minst två atlaskotor och därför fastställdes minsta individantal till två

individer. I grav 56 visade ena könsbedömningen man? och den andra kvinna?, men eftersom

enskilda kraniekaraktärer ofta är problematiska vid könsbedömningar sattes inte MIND två i

grav 56, då inga andra indikationer av att det rörde sig om två individer påträffades.

Figur 4. Vänster armbågsben från två olika Figur 5. Tre språngben från två olika individer

individer av hund. . av hund.

Benelement

Män

nis

ka

(Ho

mo

sa

pie

ns)

Hu

nd

(C

an

is f

am

ilia

ris)

Får/

Ge

t

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

hir

cus)

Tam

svin

(Su

s d

om

esti

cus)

Fåge

l (A

ves

sp.)

Slid

ho

rnsd

jur

(Bo

vid

ae s

p.)

Kranium med underkäke & tänder 148 31 1 11 - 15

Övre extremiteter 2 7 - - - -

Kotrad & bål 5 28 - 3 - -

Nedre extremiteter 4 16 - 11 1 -

Hand/fot 19 44 - 30 - -

Totalt antal fragment 178 126 1 55 1 15

Benelement M

änn

iska

(Ho

mo

sap

ien

s)

Hu

nd

(Ca

nis

fa

mili

ari

s)

Kranium med underkäke & tänder 16 - Övre extremiteter - -

Kotrad & bål - - Nedre extremiteter - -

Hand/fot - 1

Totalt antal fragment 16 1

13

Av hund fanns det minst två individer i alla gravar utom 98, där MIND fastställdes till en

individ. I grav 92 och 63 bedömdes MIND till två eftersom det förekom dubbletter av ben. I

grav 63 identifierades två armbågsben (ulna) från vänster sida (se Figur 4) och i grav 92

förekom det tre språngben (se Figur 5). MIND-beräkningen i grav 56 baserades det på en

storleksskillnad i benen.

Tamsvin bedömdes till MIND en i två (56 och 63) av de tre gravar där arten identifierades.

I grav 92 fanns dock två individer. Detta baserades på en tydlig åldersskillnad mellan de två

individerna där den ena yngre än ett år och en andra var yngre än en månad (se Figur 6-7).

Figur 6. Finger-/tåben (phalanx) från tamsvin. De två Figur 7. Mjölktänder från den yngre individen av benen till vänster är finger-/tåben 1, det första från den tamsvin.

individen och det andra från den yngre. Benen till

höger är finger-/tåben 2, det första från

den äldre individen och det andra från den yngre.

Get, björn, fågel samt nötkreatur fastställdes samtliga till MIND en i de gravar där de

förekom.

I grav 92 är det ett frågetecken bakom MIND antalet på kolumnen för slidhornsdjur (se

Tabell 7). Detta har gjorts för att även får/get har identifierats i graven. Eftersom slidhornsdjur

kan vara får/get är det inte möjligt att fastställa att en individ till utöver fåret/geten existerar.

Samma sak gäller för får/get i grav 63. Eftersom get har identifierats där kan fragmenten från

får/get vara av get och därför kan det inte fastställas att ännu en individ existerar (se Tabell 6).

För vikt och totalt fragmentantal se Tabell 5-8 och för enskilda MIND-beräkningar se

Bilaga 19-22.


Män

nis

ka

(Ho

mo

sa

pie

ns)

Hu

nd

(C

an

is f

am

ilia

ris)

Får/

Ge

t

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

hir

cus)

Tam

svin

(S

us

do

mes

ticu

s)

Bjö

rn

(U

rsu

s a

rcto

s)

Nö

tkre

atu

r (B

os

tau

rus)

MIND 1 2 1 1 1 1

VIKT 74.5 g 53.5 g 38.5 g 8.5 g 0.5 g 5.5 g

FRAGMENT 87 105 56 13 1 3

14




4.3 Könsbedömning

Könsbedömningar av kremerat material är i regel problematiskt. Alla de mänskliga

bedömningarna gjordes på fragment från kraniet och dessa karaktärer är inte de säkraste när det

kommer till att bedöma det mänskliga individens biologiska kön.

I grav 56 visade ena könsbedömningen på man? och den andra på kvinna?, men detta antas

vara en individ då inga andra indikationer finns av att det skulle vara två individer. Den

arkeologiska könsbedömningen av denna grav visade på kvinna och baserades på fynden av ett

fågelformat påsyningsbeslag av brons, tre hela och fyra fragmenterade bikoniska bronspärlor,

tre hela och tre fragmenterade avlånga bronspärlor av spiraltråd samt sju glaspärlor.

Grav 63 bedömdes till en dubbelgrav innehållande både en man och en kvinna. Den

osteologiska könsbedömningen gav resultatet man? samt kvinna?. Den arkeologiska

könsbedömningen gav resultatet man samt kvinna. Den manliga bedömningen baserades på

fynden av kopparlegeringsknapp på bågspänne (osäkert om fragmentet var av ett bågspänne

eftersom det var väldigt fragmenterat), en glasbägare samt en kam med fodral. Den kvinnliga

Män

nis

ka

(Ho

mo

sa

pie

ns)

Hu

nd

(Ca

nis

fa

mili

ari

s)

Får/

Ge

t

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

h

ircu

s)

Ge

t

(Ca

pra

hir

cus)

Tam

svin

(S

us

do

mes

ticu

s)

Bjö

rn

(U

rsu

s a

rcto

s)

Fåge

l (A

ves

sp.)

Nö

tkre

atu

r

(Bo

s ta

uru

s)

MIND 2 2 1? 1 1 1 1 1

VIKT 370 g 77.5 g 12.5 g 4 g 4 17.5 g 2 g 5.5 g

FRAGMENT 224 106 8 1 7 19 11 1

Män

nis

ka

(Ho

mo

sa

pie

ns)

Hu

nd

(C

an

is f

am

ilia

ris)

Får/

Ge

t

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

hir

cus)

Tam

svin

(Su

s d

om

esti

cus)

Fåge

l (A

ves

sp.)

Slid

ho

rnsd

jur

(Bo

vid

ae s

p.)

MIND 1 2 1 2 1 1?

VIKT 210.5 g 54 g 0.5 g 58.5 g 0.5 g 0.5 g

FRAGMENT 178 126 1 55 1 15

Män

nis

ka

(Ho

mo

sap

ien

s)

Hu

nd

(Ca

nis

fa

mili

ari

s)

MIND 1 1

VIKT 23 g 0.5 g

FRAGMENT 16 1

15

bedömningen baserades på fynden av två dräktnålar, 3 gjutna pärlor i kopparlegering, 20

glaspärlor samt minst 11 smälta glaspärlor.

I grav 63 identifierades även ett fragment av höftbenet (coxae) av får. Detta fragment

bedömdes till kvinnligt (tacka).

Grav 92 bedömdes osteologiskt till kvinna. Det finns även en möjlig manlig bedömning av

symfysfogen på höftbenet vilket skulle innebära en ung man i 15-24 års åldern. Detta är dock

mycket osäkert då könsbedömningar av symfysfogen är mycket omdiskuterad. Den

arkeologiska könsbedömningen gav resultatet kvinna samt man. Denna bedömning gjordes

baserad på fynden av 17 bronspärlor (möjligen från ett armband), ett 70-tal pärlor av glasfluss,

några pärlor av glas samt en ornerad kam med fodral. Kammen med fodral bedömdes som

manlig och i övrigt nämnda fynd som kvinnliga. Detta kan vara en dubbelgrav, men inget annat

än könsbedömningarna indikerar detta och därför benämns den som en singelgrav.

I grav 98 kunde inga könsindikerande benfragment identifieras och därför har ingen

osteologisk könsbedömning gjorts. Den arkeologiska könsbedömningen gjordes baserat på

fyndet av ett likarmat spänne i brons och detta bedömdes som kvinnligt.

För enskilda osteologiska könsbedömningar se Bilaga 19-22 och för den arkeologiska

fyndförteckningen se Bilaga 24.

Tabell 9. En sammanställning av de osteologiska och de arkeologiska könsbedömningarna för samtliga gravar.

Grav nr. Osteologisk könsbedömning Arkeologisk könsbedömning

56 Man?, Kvinna? Kvinna

63 Man?, Kvinna? Man & Kvinna

92 Kvinna Man & Kvinna

98 - Kvinna

4.4 Åldersbedömning

Alla mänskliga åldersbedömningar, förutom den i grav 92, har gjorts på skalltaken och

suturerna. Skalltaksfragmenten verkade alla komma från vuxna (adulta) individer då de inte

hade den gracila utformningen som yngre individer. Även suturerna tydde alla på en viss grad

av sammanväxning. En av människorna i grav 63 hade till och med ett skalltaksfragment där

suturen fortfarande satt ihop (se Figur 8-9). Detta tyder på en högre grad av sammanväxning än

övriga och detta bedömdes därför vara en äldre individ (maturus). I denna grav identifierades

Figur 8. Skalltaksfragment där suturer fortfarande Figur 9. Skalltaksfragment där suturer fortfarande sitter

sitter ihop. (Utsidan av skalltaket) ihop. (Insidan av skalltaket).

16

även osteofyter på kotraden vilket kan vara åldersrelaterat och därför tros tillhöra den äldre

individen i graven.

De djur som var möjliga att åldersbedöma var hund, får/get, tamsvin samt nötkreatur.

Hundarna var svåra att åldersbedöma då det identifierades två individer i alla gravar utom 98.

Därför har alla de olika åldersbedömningarna från varje grav skrivits upp i tabellen nedan. De

flesta hundarna verkar vara äldre än fyra till sju månader. En individ bedömdes som äldre än

11-12 månader och en äldre än ett och ett halvt år. Det fanns även en individ som bedömdes till

yngre än tre till fem månader.

Får/get var möjlig att åldersbedöma i två gravar, 56 samt 63. I grav 56 var individen mellan

fem till trettio månader gammal och i grav 63 var individen äldre än tre till tre och ett halvt år.

Intressant att nämna är att det äldre fåret låg i samma grav som den äldre människan i studien.

Tamsvin kunde åldersbedömas i samtliga kontexter där ben av detta djur identifierades. I

grav 56 och 63 var individerna yngre än tre och en halv till sexton månader respektive två år.

Tamsvinen i grav 92 gick det dock att utröna mer om. Den ena individen var yngre än en till

sju veckor gammal och den andra individen var mellan noll till ett år. På grund av

storleksskillnaden går det att avgöra att den sist nämnda individen var äldre än den första (se

Figur 5 och 6).

Nötkreatur kunde endast ålderbedömas i grav 56. Denna individ var äldre än ett och ett

halvt år.

För enskilda åldersbedömningar se Bilaga 19-22.

Tabell 10. En sammanställning av ålderbedömningarna för samtliga gravar.

4.5 Patologier

De enda patologierna som identifierades var osteofyter och Schmorls noder på mänskliga ben

och de identifierades alla i grav 63. På många av ländkotorna (vert. lumbale) påträffades

osteofyter, varav en av dessa kotor även hade Schmorls noder (se Figur 9 och 10). Osteofyter

identifierades också på en av halskotorna (vert. cervicale). Osteofyterna indikerar artros vilket

är en degenerativ ledsjukdom som oftast drabbar ledbrosket i stortån, ryggen (främst

ländryggen), fingrarna, höften och knäna. (White, Black & Folkens 2012:441). Artos yttrar sig

oftast genom stela och ömmande leder och kan ge den drabbade svårt att röra sig efter en period

av vila (Arcini 2003:72-73). Schmorls noder är en patologisk förändring som återfinns i

ryggraden på kotkropparna. De karakteriseras av en eller flera gropar på kotkropparnas ledytor.

Grav nr.

Män

nis

ka

(Ho

mo

sa

pie

ns)

Hu

nd

(Ca

nis

fa

mili

ari

s)

Får/

Ge

t

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

hir

cus)

Tam

svin

(Su

s d

om

esti

cus)

Nö

tkre

atu

r

(Bo

s ta

uru

s)

56 Adult < 3-5 mån

> 4-7 mån 5-30 mån < 3 ½ -16 mån > 1 ½ år

63 Maturus + Adult > 4-7 mån >8-9 mån

> 11-12 mån

> 3-3 ½ år < 2 år -

92 15-24 år >1 ½ år >8-9 mån

- 0-1 år+ < 1-7 veckor

-

98 Adult - - - -

17

Figur 9. Osteofyter och Schmorls noder på ländkota. Figur 10. Osteofyter och på ländkota.

Schmorls noder uppstår då broskdiskarnas vätska pressas in i kotan. Detta händer då ryggen

utsätts för en stor belastning och den uppkommer vanligtvis då en individ är ung och dennes

kotor är mer porösa, men det kan även hända i vuxen ålder (Kjellström 2003:86).

För mer ingående information om patologiska förändringar, se Bilaga 20.

18

5. Diskussion

I diskussionskapitlet kommer resultaten från uppsatsens osteologiska studie att jämföras med

de från Ylva Bäckströms studie av åtta gravar från Valsgärde och Berit Sigvallius analys av

gravarna från gravfälten i norra Spånga. Skillnaderna och likheterna mellan de olika gravfälten

samt vad detta möjligen innebär kommer att diskuteras. Uppsatsens frågeställningar har använts

som underrubriker och besvarandet av frågorna sker under respektive rubrik.

5.1 Vilka djur finns i gravarna?

I den osteologiska analysen för denna uppsats identifierades djurarterna hund, får/get, tamsvin,

björn, fågel, nötkreatur samt slidhornsdjur. I Ylva Bäckströms studie identifierades förutom de

ovan nämnda arterna även häst.

I den osteologiska analysen av gravfälten i norra Spånga identifierades förutom tidigare

nämnda arter även katt (felis catus), lodjur (lynx lynx), ekorre (sqiurus vulgaris) samt hjortdjur

(cervidae sp.). De fyra sistnämnda djuren kommer inte att ingå i diskussionen nedan. Syftet

med uppsatsen är att jämföra gravfälten i norra Spånga och gravfältet i Valsgärde och eftersom

de fyra arterna inte identifierats i de två analyserna från Valsgärde går en jämförelse inte att

göra.

5.2 Hade djuren olika relationer till olika grupper i samhället? Finns

det någon korrelation mellan olika djurarter och den mänskliga

individens kön, ålder och sociala status?

5.2.1 Manligt eller kvinnligt?

Det märktes ingen tydlig skillnad mellan mans- och kvinnogravar i förekomsten av hund och

björn varken på gravfälten i norra Spånga eller på gravfältet i Valsgärde. Dessa arter fanns i

ungefär samma utsträckning hos båda könen. Ingen större variation märktes heller hos

nötkreatur (Sigvallius 1994:67,71,75; Bäckström 2001:7-8). Dock verkar det som att tänder av

slidhornsdjur förekommer främst i de kvinnliga gravarna i Valsgärde, vilket sågs både i

Bäckströms analys (Bäckström 2001:7-8) och i undersökningen för denna uppsats. I uppsatsens

osteologiska analys identifierades endast en hel tand av får/get. Resten var tandfragment, vilka

inte var möjliga att specificera till varken nötkreatur eller får/get och har därför benämnts som

slidhornsdjur. Tandfragmenten från får/get och slidhornsdjuren i uppsatsens osteologiska

analys var obrända, något som inte nämns i Bäckströms undersökning av Valsgärde. På

gravfälten i norra Spånga identifierades också obrända tänder från slidhornsdjur. Tre av dessa

gravar var kvinnogravar och två var mansgravar. Även tänder från andra arter identifierades.

Obrända tänder från får/get påträffades i en kvinnograv och tre mansgravar, icke kremerade

tänder av tamsvin identifierades i en mansgrav samt en obränd hästtand som återfanns i en

dubbelgrav av en man och en kvinna. Ingen stark koppling mellan de olika djurens obrända

19

tänder och något av de mänskliga könen kunde göras på gravfälten i norra Spånga (Sigvallius

1994:128-129). Kanske ser vi här en skillnad i uppfattningen om manligt och kvinnligt mellan

gravfälten i norra Spånga och Valsgärde. Det är såklart omöjligt att säga detta med säkerhet.

Både Bäckströms och uppsatsens osteologiska analys baserades på väldigt begränsade material

och en helhetsbild av endast 12 gravar är svårt att få. Dock är det intressant att båda analyserna

från Valsgärde producerade liknande resultat.

I Valsgärde märktes det även en skillnad i förekomsten av skelettdelar får/get samt fågel.

Bäckström upptäckte att hela skelett av får/get och fåglar påträffades oftare i mansgravar

(Bäckström 2001:7-8), men inga sådana skillnader märktes i varken uppsatsens analys eller i

undersökningen av gravfälten i norra Spånga (Sigvallius 1994:72,78).

Tamsvin däremot tycktes ha en koppling till mansgravar både på gravfälten i norra Spånga

och i Bäckströms analys av Valsgärde. Detta var inte fallet i uppsatsens analys, utan där sågs

ingen sådan koppling.

Den djurart som visade på störst skillnad mellan män och kvinnor var hästen. På gravfälten

i norra Spånga var en majoritet av hästarna gravlagda i mansgravar under yngre järnåldern

(Sigvallius 1994:70). Att så även var fallet i båtgravarna på gravfältet i Valsgärde vittnar

Burenhult om i sitt verk Arkeologi i Norden 2 (Burenhult 2000:302). I Ylva Bäckströms studie

fann hon dock ingen tydlig skillnad i förekomsten av häst hos de olika könen i brandgravarna

(Bäckström 2001:7-8). Frågan är om hästen ska kopplas till män. I båtgravarna från yngre

järnåldern förekommer häst i majoriteten av dem (Burenhult 2000:302; Shenk 2002:7). Göran

Burenhult spekulerar kring om detta kan vara krigargravar skapade för hövdingarnas närmaste

män. Hypoteserna baserar Burenhult på att gravarna oftast är utrustade med vapen, sköldar och

hjälmar samt hästar med full mundering (Burenhult 2000:302-303). Ska hästarna i båtgravarna

ses som ett manligt associerat djur eller ska djuren snarare kopplas till strid? Både vapen och

båtar kopplas till plundring, strid och konflikt. I Sigvallius analys av gravfälten i norra Spånga

noterar hon att det inte finns någon skillnad i förekomsten av häst mellan män och kvinnor

under äldre järnåldern, utan kopplingen till mansgravar uppstår först under yngre järnåldern.

Antalet gravar med häst ökar också från äldre till yngre järnåldern (Sigvallius 1994:70).

Ökningen av antalet hästar sammanfaller med centraliseringen av makten i Sverige och en

ökande krigisk karaktär av samhället (Lindkvist 1988:32) Att hästar identifieras oftare i

mansgravar kan bero på att män deltog i strid i en större utsträckning än kvinnor, men detta

behöver inte betyda att djuret i sig ansågs vara manligt. Det behöver heller inte innebära att

hästens enda tillämpning var i strid, utan djuret kan ha haft flera olika funktioner för

människorna under vendel- och vikingatid. De hästar som begravts i båtgravarna tillsammans

med vapen vittnar om hästens koppling till strid, men fynden av häst i kvinnliga brandgravar

och på offerplatser (för mer utförlig diskussion om detta, se kapitel 5.3.1; Hund och häst)

indikerar att djurarten även hade andra funktioner.

En intressant könsskillnad mellan gravarna som upptäcktes hade inte att göra med arterna

i sig utan snarare mängden djur. Alla tre studier verkar indikera att mansgravar oftare än

kvinnogravar innehåller en större artrikedom och fler antal djur. Bäckströms analys visar på att

mansgravarna har upp till sju olika arter i graven, medan kvinnograven med flest arter

innehåller fyra olika. I de flesta fall fanns bara en individ av djurarterna i gravarna och därför

är det inte bara mängden arter i mansgravarana som tycks vara större utan även antalet djur

(Bäckström 2001:9). Sigvallius noterade även hon en skillnad i mängden djur mellan mans- och

kvinnogravar. Ingen skillnad mellan könen tycks finnas i gravar med ett djur. Två samt tre djur

verkar vara vanligare i kvinnogravar, medan fyra till tio djur är vanligare i mansgravar

(Sigvallius 1994:85-93).

I uppsatsens osteologiska analys är skillnader i mängden djur mellan män och kvinnor svårt

att se eftersom endast en grav bedömts innehålla en man både arkeologiskt och osteologiskt.

Denna grav var dubbelgraven 63 som tros vara en gravläggning för både en man och en kvinna.

20

Grav 63 var även den grav som innehöll flest olika arter och flest antal individer av djur. Om

detta beror på att det låg en man i graven eller om det istället har att göra med att det låg två

mänskliga individer i graven är svårt att säga.

Tabell 11. Tabell över artfördelning mellan Man (M) och Kvinna (K). En modifierad version av Ylva Bäckströms

tabell (Bäckström 2001:9).

Grav nr.

Män

nis

ka K

ön

Häs

t

(Eq

uu

s ca

ba

llus)

Hu

nd

(Ca

nis

fa

mili

ari

s)

Nö

tkre

atu

r

(Bo

s ta

uru

s)

Får/

get

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

hir

cus)

Slid

ho

rnsd

jur

(Bo

vid

ae s

p.)

Tam

svin

(S

us

do

mes

ticu

s)

Bjö

rn

(Urs

us

arc

tos)

Fåge

l

(Ave

s sp

.)

Hö

nsf

åge

l (G

allif

orm

es s

p.)

Tam

hö

ns

(G

allu

s d

om

esti

cus)

Gäd

da

(Eso

x lu

ciu

s)

Ob

est

ämt

däg

gdju

r

65. Urna ? x x

82 ? X

65 brandlager

M x x X x x

69 M? x x x x x x x

69(1) M? x x x

70 M x x x

94 lerkärl M x x x

94 brandlager

M x x ? ? x x

85 K? x x x x

86 K x x x

96 K x x

Tabell 12. Sammanställning av antalet djur i gravarna från gravfälten i norra Spånga. Informationen är hämtad

från (Sigvallius 1994:85-93).

Antalet djur i graven Kvinnor Män

Ett djur 24 23

Två djur 28 12

Tre djur 23 14

Fyra djur 11 17

Fem djur 6 14

Sex djur 6 8

Sju djur 1 2

Åtta djur - 1

Nio djur - 2

Tio djur - 2

21

Tabell 13. En sammanställning över gravarna från uppsatsens osteologiska studie. Antalet som står i kolumnerna

för varje djurart är MIND-antal.

Grav nr.

Osteologisk könsbedömning

Arkeologisk könsbedömning

Hu

nd

(Ca

nis

fa

mili

ari

s)

Får/

Ge

t

(Ovi

s a

ries

/ca

pra

hir

cus)

Ge

t

(Ca

pra

hir

cus)

Tam

svin

(S

us

do

mes

ticu

s)

Bjö

rn

(Urs

us

arc

tos)

Fåge

l (A

ves

sp.)

Nö

tkre

atu

r (B

os

tau

rus)

Slid

ho

rnsd

jur

(Bo

vid

ae s

p.)

56 Man?, Kvinna? Kvinna 2 1 - 1 1 - 1 -

63 Man?, Kvinna? Man & Kvinna 2 1 1 1 1 1 1 -

92 Kvinna Man & Kvinna 2 1 - 2 - 1 - 1

98 - Kvinna 1 - - - - - - -

5.2.2 Rik eller fattig?

I överdådiga gravar, som stormannagravarna, är det inte svårt att dra slutsatsen att gravarna

tillhörde mycket rika personer, eftersom där fanns dyra varor som vapen, glas tillhörande

dryckesserviser och spelpjäser av elfenben (Sten 2013:223). Att definiera rikedom i övriga och

inte lika överdådiga arkeologiska material kan vara svårt. Det vi definierar som rikedom och

maktsymboler idag kanske inte alls stämmer överens med de förhistoriska uppfattningarna

(Sweely 1999:131).

Djuren tycks ha tydliga kopplingar till kapitalt överflöd under förhistorisk tid. På en

stormannagård i Runsa i Uppland, daterad till folkvandringstid, har en större mängd tamsvin

identifierats gentemot samtida mindre gårdar. Detta ser forskare som ett tecken på rikedom

eftersom tamsvinet endast producerar kött och det inte finns någon avkastning av dessa djur

medan de växer till slaktvikt. Nötkreatur används däremot som arbetsdjur och de ger även skinn

samt mjölk och detta ger ytterligare avkastning än enbart köttet. En ökad mängd svin visar på

en ekonomi som har haft råd att hålla djur enbart för köttproduktion. Denna djurfördelning där

svinet har en ökad roll syns tydligt på de vikingatida stormannagårdarna i Uppland (Pedersen

& Widegren 1998:370-371).

En ökad mängd djur har också kopplats till rikedom. I Hälsingland har en studie gjorts på

storlekar av olika gårdshus och då upptäcktes att fähusens storlek korrelerade med gårdens

rikedom (Pedersen & Widegren 1998:426-427). Även gravar som stormannagravarna verkar

indikera en koppling mellan antalet djur och rikedom (Sten 2013:225-227).

Det är svårt att applicera detta på gravfälten i norra Spånga eftersom ingen information om

de arkeologiska artefakterna från gravarna finns, men en jämförelse mellan de olika analyserna

från Valsgärde har gjorts. Indikationer finns på en korrelation mellan antal djur i gravarna och

antalet fynd. Vissa djurarter verkade också ha ett samband med en ökad fyndmängd på

gravfältet i Valsgärde. Fynd av häst tycktes påverka artefaktmängden i gravarna. I synnerhet

när häst förekom i samband med tamsvin verkade artefakterna i gravarna vara fler till antalet.

En viss tendens för att björn korrelerade med stora fyndmängder fanns också.

För att se en sammanställning av artefakter och djurfynd i gravarna från Valsgärde, se

Bilaga 24 och 25.

5.2.3 Gammal eller ung?

På gravfälten i norra Spånga noterade Sigvallius en skillnad mellan olika åldersgrupper och

mängden djur som människorna gravlades med. Minst antal djur verkar förekomma i

barngravarna, medan det största antalet fanns i gravar för åldersgruppen 18-44. Det ska också

noteras att äldre vuxna (35-64 år) gravlagts med färre djur än de yngre vuxna (18-44 år). Enligt

22

dessa resultat var det unga vuxna som fick med sig flest djur i graven och då i synnerhet unga

män (Sigvallius 1994:126-127) (se tabell 14).

Från Valsgärde var en sådan jämförelse av åldersgrupper inte möjlig, eftersom dessa

material var mycket mindre och få individer ur varje ålderskategori identifierades. Det som

upptäcktes i uppsatsens osteologiska analys var att de djuren som stack ut i åldersbedömningen

korrelerade med de mänskliga individer som gjorde detsamma. I grav 63 identifierades ett får/en

get som var äldre än tre till tre och halvt år. Det var även i denna grav som en mänsklig individ

bedömdes till maturus. I grav 92 identifierades en griskulting yngre än en till sju veckor. Detta

var det yngsta djuret som identifierades och kultingen hittades även i samma grav som den

yngsta mänskliga individen.

Tabell 14. Antalet djur, spännvidden av detta och medelantalet djur i de olika ålderskategorierna. Tabellen är

tagen ur Sigvallius arbete (Sigvallius 1994:127).

Human age and sex Number of animals

Average number of animals

Inf/Juv, n = 29 0-6 1.3

All adults n = 389 0-9 1.8

Adults 18-44 years, n = 104

0-9 2.5

Females 18-44 years, n = 26

0-7 3.0

Males 18-44 years, n = 34

0-9 3.5

Adults 35-64 years, n = 90

0-7 2.3

Females 35-54 years, n = 31

0-6 2.5

Males 35-65 years, n = 29

0-7 2.8

Ylva Bäckström upptäckte något liknande i sin undersökning. De hundar som hon identifierade

bedömdes alla som vuxna med undantag för en individ som var mellan tre till fem månader.

Denna hundvalp hittades i den enda graven med en mänsklig individ som bedömdes till barn

(Bäckström 2001:7-8).

Detta kan dock vara ett sammanträffande då det endast hittades ett fåtal sådana indicier på

gravfältet i Valsgärde och det går inte att dra någon tillfredställande slutsats från detta.

5.3 Hur såg relationen till dessa djur ut?

5.3.1 Hund (Canis familiaris) och häst (Equus caballus)

Det finns starka indikationer på att hundar var viktiga för människor under vendel- och

vikingatiden. Den största indikatorn av detta är att hundar utan tvekan var det vanligaste djuret

i alla de tre osteologiska analyserna. Människorna i Uppland under slutet av järnålder verkar i

majoriteten av fallen gravlagt sina döda med hundar. Dessa djur tycks därför ha en speciell

relation till människorna. De osteologiska studierna visar även att hund oftast är representerade

av samtliga benelement vilket betyder att djuren lades hela på bålet. Det enda djur av de nämnda

ovan, utöver hund, som hittas kompletta i dessa brandgravsmaterial under både vendel- och

23

vikingatid är häst. Häst hittas dock inte i lika många gravar som hund. Även om antalet hundar

och hästar skiljer sig från varandra, verkar dessa två arter ändå ha något gemensamt i sin

särställning från resten av djuren som ofta representeras av endast fåtalet skelettelement. Vad

var det med hunden och hästen som gjorde att människorna valde att lägga dessa djur kompletta

på bålet? När det ovan nämndes att bara hund och häst förekom hela var det inte helt sant. Det

finns en art till som gör det, nämligen människa. Kanske blev hund och häst behandlade som

människor för att de betraktades som mer mänskliga än resten av djuren.

Faktumet att hunden inte har någon koppling till en särskild samhällsgrupp, att det är det

vanligaste djuret och att de ofta förekommer hela gör det rimligt att anta att relationen mellan

människa och hund var av en mer personlig karaktär än endast herre och arbetsdjur. Dessa

fyrbenta djur tycks ha varit kompanjoner och vänner (Iregren & Jennbert 2014:64).

Relationen mellan människa och häst är mer svårdefinierad. Det finns indikationer på

hästens funktion som stridsdjur (se ovan i kapitel 5.2.1; Manligt eller kvinnligt), men det var

inte den enda aspekten i förhållandet till människan. I den förkristna världen var hästen ett

viktigt djur. På offerplatser från det förkristna Skandinavien hittas benrester efter häst. Ett

exempel på detta är offerplatsen från romersk järnålder i Skedemosse på Öland. Majoriteten av

benen som identifierades från häst, men en mindre mängd ben från får/get, nötkreatur och

tamsvin påträffades också. Under analysen av hästbenen från offerplatsen i Skedemosse kunde

det konstateras att vissa av hästbenen blivit märgspaltade. De märgspaltade hästbenen tyder på

att djuren åts (Shenk 2002:14-15; Näsström 2002:189). Att hästkött förtärdes i rituella

sammanhang tyder även texterna i Íslendingabók om. I denna text från 1120-talet återfinns en

redogörelse av hur Island kristnades. Vid alltinget på Island år 1000 accepterade islänningarna

den nya religionen på tre villkor. Ett av dessa villkor var få behålla traditionen av att offra och

äta häst (Näsström 2002:189; Gustafsson 2011:21). Dock tycks inte hästen varit ett djur som

åts till vardags. Att identifiera häst i mat- och slaktavfall från boplatser är ovanligt. Där

förekommer ibland ett fåtal ben av häst, men huvudsakligen påträffas får/get, tamsvin och

nötkreatur i dessa kontexter (Shenk 2002:15). Fynden av häst i offerkontexter samt avsaknaden

av arten i boplatsmaterial indikerar att hästen inte i första hand sågs som mat utan som en viktig

del i rituella sammanhang. Vad detta offer innebar för människan är svårt att säga. Möjligen

ansågs hästen ha någon särskild koppling till gudarna.

Vare sig hästen var knuten till strid eller mytologins värld, finns det ändå indikationer på

att detta djur skiljde sig från hunden i sin relation till människorna.

5.3.2 Får/get (Ovis aries/Capra hircus)

Sigvallius noterar i sitt arbete om gravfälten i norra Spånga en förändring i representationen av

benelement hos får/get mellan vendel- och vikingatid. Under vendeltiden är får/get

representerade med ben från kranium och fötter i brandgravarna, men under vikingatiden är de

i huvudsak hela kroppar (Sigvallius 1994:114). De flesta av dessa är sannolikt får då få ben av

get identifieras. Därför kommer den första delen av diskussionen handla om förändringen i

relationen till får från vendel- till vikingatiden.

Skiftet i hur får lades på bålet kanske även kan ses på gravfältet i Valsgärde, då det finns

vissa individer av får som representeras av samtliga benelement och andra som endast

förkommer i form av fåtalet benelement. Det går dock inte att veta från vilken tidsperiod varje

grav kommer ifrån eftersom ingen information hittats om individuella dateringar av gravarna

på gravfältet i Valsgärde. Även om detta bara skedde på gravfälten i norra Spånga är det en

intressant förändring. Om vi utgår från att behandlingen av djuren i samband med begravningen

på något sätt speglar relationen mellan djur och människa, sker det mellan vendel- och

vikingatid en omdaning i relationen till fåret. Vad var det i relationen som förändrades? Varför

behandlades får annorlunda efter vikingatidens intåg? En möjlig förklaring är att kontakten

24

mellan nordborna och den kristna befolkningen på kontinenten ökade under vikingatiden och

att det var detta som påverkade synen på fåret. I den kristna tron symboliserar fåret, eller

lammet, ett offer som renar från synder och blidkar gud. I bibeln finns det otaliga exempel på

offerlamm. När israeliterna skulle skydda sina förstfödda från den sista plågan i Egypten,

offrade varje hushåll ett lamm och smörjde blodet från djuret på sin dörr. Jesus symboliseras

också ofta av ett lamm. Han var offerlammet som gav sitt liv för människornas synder (Puică

2011:77-78). Fåret fanns dock även innan vikingatiden i brandgravsmaterial och många menar

att djurets funktion redan då var som offer. Detta offer var enligt Kristina Jennbert en rituell

festmåltid där människorna åt fåret och sedan offrade benresterna (Jennbert 2004:164). Kanske

var det fåroffrets symbolik som ändrades mellan vendel- och vikingatid. Fåret fungerade inte

längre som en rituell måltid utan offrandet tog en mer kristen karaktär. Möjligen blev det istället

ett offer för att blidka gudarna och rena sig själv.

Som nämnt ovan är de flesta ben som identifierats till antingen får eller get oftast får. Benen

från får och get är mycket lika och därför svåra att skilja på. Mycket få ben har med säkerhet

identifierats till get i kremationsgravar. Dock identifierades ett ben av get i uppsatsens

osteologiska analys. Det är synd att dessa djurarters skelettmaterial är svåra att skilja åt eftersom

djuren i sig är relativt olika. Fåret är mer av ett följsamt flockdjur medan geten är mer intelligent

och egensinnig. Djurens betydelser inom husdjurshållningen är också olika. Fåret hålls i

huvudsak för sin ull och sitt kött, medan geten hålls mest för sin mjölk. Även i mytologins värld

är dessa djur väldigt olika. I kristendomen är fåret en symbol för något renande, medan geten

är en symbol för satan själv. I de isländska sagorna finns också en skillnad mellan djuren. Geten

förknippas med Tor och är det djur som efter hästen omnämns mest i skrifterna. Fåret å andra

sidan nämns inte alls lika mycket (Jennbert 2004:162-164).

Två mycket olika djur klumpas ihop under benämning får/get. Informationen om

djurarternas skillnader i de arkeologiska kontexterna går förlorad eftersom deras ben är allt för

lika, vilket är beklagligt. Skillnaden i relation till fåret och geten är därför svår att utröna, men

förmodligen hade dessa djur två helt olika betydelser för människorna under vendel- och

vikingatid.

5.3.3 Tamsvin (Sus domesticus) och slidhornsdjur (Bovidae sp.)

I uppsatsens osteologiska analys identifierades obrända ben av både tamsvin och slidhornsdjur.

Av får/get upptäcktes ett obränt handrotsben (ossa carpalis) samt en obränd tand, av tamsvin

en obränd underkäke (mandibula) med tänder i och av slidhornsdjur obrända tandfragment.

Även på gravfälten i norra Spånga identifierade Berit Sigvallius obrända tänder av dessa arter

(Sigvallius 1994:128-129). Varför lade människorna ned obrända ben och tänder i

brandgravarna och varför från just dessa djur?

De flesta arkeologer och osteologer som har hypoteser kring obrända ben är överens om att

detta förmodligen är rester efter rituella måltider. Antingen att dessa djur åts i samband med

begravningen eller att de var matoffer (Bläuer, Korkeakoski-Väisänen & Kanranen 2013:8;

Ohlsson 2007:30).

Dessa hypoteser samt det faktum att tamsvin, får/get samt nötkreatur ofta förekommer i

delar, indikerar att den främsta funktionen av dessa djur var som mat. Mycket indikerar också

att dessa djur fungerade som måttstock för ägarens rikedom. Ju fler djur, desto rikare var

personen (för mer ingående diskussion om detta, se kapitel 5.2.2; Rik eller fattig?).

5.3.4 Björn (Ursus arctos)

I samtliga tre osteologiska undersökningar identifierades klor från björn. Inga andra benelement

från björn påträffades. Att bara klor påträffas i brandgravsmaterial från yngre järnåldern är

25

relativt vanligt. Dessa klor tros ha kommit från pälsar där klorna har låtits sitta kvar (Ljungkvist

& Lindholm 2016:10-11; Sten 2013:230; Sigvallius 1994:76).

Björnen var troligen inte ett djur som förekom i människornas vardag under vendel- och

vikingatid. Resultaten från en studie av djurpopulationer i Sverige under det första årtusendet

visar på att björnstammen i Uppland antingen var väldigt låg eller inte existerande alls och

därför tros björnpälsarna i Uppland under vendel- och vikingatid ha importerats från de norra

delarna av landet (Ljungkvist & Lindholm 2016:11). Det går således att anta att de flesta

människor i Uppland under den här tiden inte hade någon direkt kontakt med björnar, utan

hörde endast berättelser om detta stora rovdjur som kan resa sig på bakbenen och stå på två ben.

Det måste ha skapat en fascination för björnen och de stora björnfällarna med långa klor kan

bara ha ökat fascinationen och mystiken.

Björnpälsarna tros ha använts för att lägga den döde på när denne skulle kremeras (Sten

2013:230). Olaus Magnus skrev år 1555 om hur gäster ärades genom att bädda deras sängar

med järvskinn. Kanske var denna tradition inte endast knuten till järvskinn utan även till andra

rovdjurspälsar och kanske var det inte bara vid finbesök som bäddningen bestod av dessa fällar.

Möjligen användes de även för att hedra de döda och bädda för dem en sista gång (Sigvallius

1994:76).

5.3.5 Fågel (Aves sp.)

Ben av hönsfåglar (galliformes sp.) identifierades både på gravfälten i norra Spånga och i

Valsgärde. Dessa fåglar är relativ vanliga i brandgravsmaterial från yngre järnåldern.

Hönsfåglar var en födokälla för människorna under vendel- och vikingatiden (Sten &

Vretemark 1988:151), men arkeologer och osteologer tror också att de var viktiga rituellt. I Ibn

Fadlans redogörelse för en vikingatida hövdingabegravning berättar han om hur tre hönsfåglar

offrades. En tupp och en höna offrades först och sedan offrade en slavflicka ännu en höna innan

hon själv också dödades och lades på bålet (Montgomery 2000:16).

I uppsatsens osteologiska undersökning identifierades inte hönsfågel, men det gick inte

heller att identifiera vilken typ av fågel det var. Det som gick att se var att fåglarna var ganska

små. Vad dessa mindre fåglar innebär är svårt att säga. Möjligen kan det vara mindre bytesdjur

från någon typ av fågeljakt. Det finns belägg för att gravar innehållande fåglar för

falkeneringsjakt ofta rymmer även vilda bytesfåglar (Sten & Vretemark 1988:152-153). Detta

är dock omöjligt att säga med säkerhet då ingen rovfågel identifierades i gravarna i uppsatsens

osteologiska studie. Det kan också vara så att dessa fåglar inte alls var bytesdjur, utan var

gravlagda i andra syften. I de isländska sagorna har fåglar en mycket speciell roll. De fåglar

som kanske är mest kända från nordisk mytologi är Odens korpar, Hugin och Munin (Tanken

och Minnet). Dessa djur flög runt i världen för att sedan återvända till Oden och berätta vad de

sett (Saxby & Clouton 1893:19). Ett annat känt exempel av fåglar i nordisk mytologi är de ur

Völsungasagan. När Sigurd drakdödaren smakade blodet från draken Fafnirs hjärta kunde han

förstå fågelsången. Det nämns i sagan att Sigurd var en vis man och i direkt samband med detta

skrivs också om hans förmåga att förstå fåglarna (Byock 2012:63,70). Både Sigurd drakdödaren

och vishetens gud, Oden, har en koppling till fåglar i sagorna. Dessa djur kanske i sig själva

hade en koppling till vishet och vetskap. Möjligen var det detta fåglarna i uppsatsens

osteologiska analys representerade. Antingen att den gravlagda människan var vis eller att

denne skulle få vishet genom fågeloffret.

26

6. Slutsats

Det är svårt att utröna vilken typ av relationen människan hade till sina djur under vendel- och

vikingatiden, då detta är något väldigt abstrakt, men efter att ha samlat empiriska data och

analyserat dessa kanske det går att komma några steg närmare svaret. Genom att identifiera

vilka arter som förekommer i gravarna och i vilka former de gör det, har relationen mellan

människa och djur försökt att utrönas.

I gravarna från Valsgärde identifierades arterna hund, häst, får/get, get, tamsvin,

nötkreatur, björn samt fågel. Från gravfälten i norra Spånga identifierades, förutom ovan

nämnda arter, även katt, lodjur, ekorre samt hjortdjur.

Gravfälten uppvisade både skillnader och likheter i förekomsten av djur i mans- och

kvinnogravar. Resultaten från både Valsgärde och norra Spånga visade båda att tamsvin

kunde knytas till mansgravar, medan en möjlig koppling mellan tänder från slidhornsdjur och

kvinnogravar gjordes på gravfältet i Valsgärde. På gravfälten i norra Spånga noterades även

en koppling mellan häst och mansgravar. Något som alla gravfälten visade indikationer på var

att mansgravar överlag innehöll ett större antal djur och djurarter jämfört med kvinnornas.

När det kom till att jämföra kopplingen mellan artefakter och djur i gravar hittades i

Valsgärde ett samband mellan gravar med mycket föremål i och gravar där häst identifierades.

I synnerhet i gravar där häst och tamsvin förekom tillsammans verkade gravgåvorna fler till

antalet. En viss tendens för att björn korrelerade med stora fyndmängder fanns också.

På gravfälten i norra Spånga sågs en skillnad i gravläggningen av olika djur hos olika

åldersgrupper. Barn och äldre gravlades med ett mindre antal djur än de vuxna.

Vilken typ av relation människan hade till de olika djuren är svårt att säga, eftersom detta

abstrakta koncept lämnar få konkreta spår. Av de data som sammanställts tycks det ändå

finnas mönster som visar på olika typer av relationer till olika djur.

Hunden och hästen var de enda djuren som lades på bålen hela i samma utsträckning som

människan, vilket indikerar ett särskilt förhållande till dessa. Relationen till hunden verkar

vara som den till en kompanjon, medan den till hästen karaktäriseras mer av krigsföring och

mytologi. Djur som till skillnad från hund och häst, ofta förekom i delar var tamsvin, får/get

samt nötkreatur. Detta indikerar att den främsta funktionen av dessa djur var som mat. Mycket

pekar också på att dessa djur fungerade som måttstock för ägarens rikedom. Ju fler djur, desto

rikare var personen. Ett fjärde djur vars huvudfunktion för människan också tros ha varit den

av födokälla är de tama fåglarna. En annan funktion av fåglar kan möjligen vara mer rituellt

betingad.

Det djur vars relation till människan som är mest abstrakt är björnen. Vad hade

människorna i Uppland för relation till ett djur de aldrig mött? Detta är svårt att svara på, men

troligen var detta ett mytomspunnet djur som kopplades till en slags hedrande

begravningsritual.

27

7. Framtida forskningsmöjligheter

Det finns mycket kvar att utforska inom detta ämne. Något som hade varit intressant att göra är

en större jämförelsestudie mellan fler gravfält för att se vilka skillnader och likheter det fanns i

djuroffertraditioner. Att utforska vilka lokala begravningstraditioner det existerade i förkristna

Sverige och se om det fanns traditioner som var övergripande för hela landet.

Det hade också varit spännande att undersöka om det finns ett samband mellan de

mänskliga individernas ålder och djurens. Antingen utföra egna osteologiska analyser eller

sammanställa andras undersökningar för att utröna om den gravlagda människans ålder

påverkat valet av åldersgrupp hos offerdjuret. Dock kan det i dagens läge vara något

problematiskt att hitta information om gravar från vissa åldersgrupper. Om barngravar finns det

i regel ganska lite information om och detta beror förmodligen mest på att barn ofta är

underrepresenterade i gravmaterial. Därför är det viktigt att ta tillvara på den informationen

som finns gällande detta. En övergripande studie av olika gravfälts barngravar och vilka djur

som oftast förekommer där är något som skulle kunna bredda kunskapen om både människor

och djur under förhistorisk tid.

Till sist skall det även nämnas att vidare forskning om förekomsten av get i brandgravar

behövs. Det krävs fler mikroosteologiska studier för att se om mer getben kan identifieras i

kremerat material. Mycket talar för att fåren och getterna hade helt olika betydelser för de

förhistoriska människorna, men hur dessa skillnader såg ut är svårt att utröna då getben sällan

identifieras. Skillnaden mellan får och get är värd att studera vidare, då studierna kan ge

värdefull information som kan hjälpa arkeologer och osteologer att se skillnader i användning

av samt relationerna till de olika djurarterna.

28

8. Sammanfattning

Många gånger har människan idag en närmast mänsklig relation till sitt husdjur, där detta djur

beskrivs som en familjemedlem, medan distansering sker gentemot de djur som vi har på våra

tallrikar. Hur såg dessa relationer ut under vendel- och vikingatid?

Målet med uppsatsen var att undersöka fyra brandgravar från gravfältet i Valsgärde och

sedan jämföra dessa resultat med de från Ylva Bäckströms osteologiska studie av åtta

brandgravar från Valsgärde och Berit Sigvallius undersökning av det kremerade benmaterialet

från gravfälten i norra Spånga. Gravfältet i Valsgärde, Uppsala, är daterat till vendel- och

vikingatid. Båtgravarna är det som gravfältet i Valsgärde är känt för, men förutom de 15

båtgravarna finns även åtminstone 62 kremationsbegravningar och 15 skelettgravar. Gravfälten

i norra Spånga är daterade till 500 f.Kr. – 1050 e.Kr. och ligger Kista, Granby, Ärvinge och

Kymlinge.

Denna osteologiska studie och granskning gjordes i syftet att se vilka konstruktioner av

relationer som fanns mellan människa och djur i Uppland under vendel- och vikingatid. Vilka

djur finns i gravarna? Hade djuren olika relationer till olika grupper i samhället? Finns det

någon korrelation med den mänskliga individens kön och sociala status? Hur såg relationen till

dessa djur ut?

I gravarna från Valsgärde identifierades arterna hund, häst, får/get, get, tamsvin, nötkreatur,

björn samt fågel. Från gravfälten i norra Spånga identifierades även katt, lodjur, ekorre samt

hjortdjur.

Utifrån de jämförelser som gjorts går det att se hur relationen mellan människa och djuren

skilde sig åt beroende på vilken art det var. Djurarterna har behandlats annorlunda och de

förekommer i olika kontexter. Vissa djur som häst och tamsvin kan i vissa fall kopplas till

mansgravar, medan kvinnor statistiskt sätt har färre djur i sina gravar. Djur som får/get, tamsvin

och nötkreatur tycks ha setts som mat, medan hunden troligen sågs mer som en vän. Häst samt

tamsvin i viss utsträckning, kan kopplas till en större mängd artefakter i graven på gravfältet i

Valsgärde.

Det är dock svårt att se hur relationerna mellan människa och djur såg ut under vendel- och

vikingatiden eftersom detta är något väldigt abstrakt. I gravarna finns inte abstrakta ting som

tankar och känslor kvar, utan endast benen och artefakterna. Det vi som osteologer och

arkeologer kan göra är att samla empiriska data och sedan försöka tolka det vi ser. Vi kan se

mönster och statistik, men tankarna om varför de gjorde som de gjorde har följt med vendel-

och vikingatidens människor i graven.

29

9. Referenser

Litteraturförteckning:

Alexandersen, V., Schramm Hedelin, H., Holck, P. Iregren, E. och Schutkowski,

H. (2008). Brända ben. I: Biologisk Antropologi. Köpenhamn. (Lynnerrup, N.,

Bennike, P. och Iregren, E. eds). Sid 391-414.

Arcini, C. (2003). Åderförkalkning och Portvinstår. Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag.

Arcini, C. (2005). Pyre sites before our eyes. Dealing with the dead: archaeological perspectives on

prehistoric Scandinavian burial ritual. Sid. 63-72.

Bläuer, K., Korkeakoski-Väisänen, K., Arppe, L. & Kanranen, J. (2013). Cattle teeth and

cremations from a monumental burial cairn in Selkäkangas, Finland: New radiocarbon dates and

isotopic analysis. Estonian Journal of Archaeology. 17:1. Sid. 3-23.

Buikstra, J. E. & Ubelaker, D. H. (1994). Standars for data collection from human skeletal remains.

Fayetteville: Arkansas Archeological Survey.

Burenhult, G. (red.) (2000). Arkeologi i Norden. 2. Stockholm: Natur och kultur.

Byock, J.L. (2012). The Saga of the Volsungs. University of California Press.

Bäckström, Y. (2001). Osteologisk analys: Brandgravar. Valsgärde (Raä 209), Gamla Uppsala

socken, Uppland. SAU Rapport 2001:4 O (Opublicerad källa)

Carlsson, A. (1988). Vikingatida ringspännen från Gotland: text och katalog = [Penannular brooches

from Viking Period Gotland]: [text and catalog]. Stockholm: Univ.

Cornell, P. & Fahlander, F. (2002). Social praktik och stumma monument: introduktion till

mikroarkeologi. Göteborg: Inst. för arkeologi, Univ.

During, D. (1999 & 2001) Animalosteologi. Allmän metodik. Osteologiska forskningslaboratoriet:

Stockholms universitet.

Fridell, A. (1930). Den första båtgraven vid Valsgärde i Gamla Uppsala socken. Fornvännen, no 25.

Sid.217-237.

Gejvall, N.-G. (1947). Brända ben från forntida gravar. Fornvännen, no 1. Sid. 39-47.

Grant, A. (1982). The use of tooth wear as a guide to the age of domestic ungulates. (red.) B. Wilson,

C. Grigson & S. Payne. Ageing and Sexing Animal Bone from Archaeological Sites. BAR Brit Ser

109, Oxford. Sid. 91-108.

Gräslund, A. & Ljungkvist, J. (2011). Valsgärde revisited. Det 61. Internationale Sachsensymposion

2010 Haderslev, Danmark. Sid. 123-139.

30

Gustafsson, H. (2011). Islands kristnande - en kritisk undersökning. Scandia. 77:2. Sid. 18-37.

Habermehl, K.H. (1975). Die Altersbestimmung bei Haus- und Labortieren 2. vollständig

neubearbeitete Auflage. Berlin och Hamburg: Paul Parey.

Iregren, E & Jennbert, K. (2014). Hunden under forntiden : nära kompanjoner i livet och

döden. Hundsport : Svenska kennelklubbens tidskrift. :12. Sid. 59-64.

Jennbert, K. (2004). Sheep and goat in Norse Paganism. Pecus: man and animal in antiquity:

proceedings of the conference at the Swedish institute in Rome. 1. Sid. 160-166.

Kaliff, A. & Østigård, T. (2013). Kremation och kosmologi: en komparativ arkeologisk introduktion.

Uppsala: Uppsala universitet.

Kjellström, A. (2003). Människorna i slaget – vad benen berättar. Långfredagsslaget. En arkeologisk

historia. (red.) Bent Syse. Uppsala: Upplandsmuseet. Sid. 60-108.

Lindkvist, T. (1988). Plundring, skatter och den feodala statens framväxt: organisatoriska tendenser

i Sverige under övergången från vikingatid till tidig medeltid. Uppsala: Historiska institutionen, Univ.

[distributör].

Ljungkvist, J. (2008). Valsgärde: development and change of a burial ground over 1300

years. Valsgärde studies: the place and its people, past and present. S. 13-55

Ljungkvist, J. & Lindholm, K. J. (2016). The bear in the grave: Exploitation of Top Predator and

Herbivore Resources in 1st millennium Sweden – First Trends From a Long-term Research

Project. European Journal of Archaeology. 19:1. Sid. 3-27.

McKinley, J. (1989). Cremations: expectations, methodologies and realities. British

Archaeology Review BAR 211. Sid. 65-76.

Montgomery, J. (2000). Ibn Fadlan and the Rusiyyah. Journal of Arabic and Islamic studies. 3:1. Sid.

1-25.

Nordahl, E. (1952). Valsgärde 98. Gravkatalog. Uppsala.

Näsström, B. (2002). Blot: tro och offer i det förkristna Norden. Stockholm: Norstedt.

Ohlsson, A. (2007). Osteologisk analys av tre brandgravar från järnålder Uppland, Sollentuna socken,

Viby, RAÄ 166. Tre gravar från äldre järnålder: RAÄ 166:1, 2 och 4, Östra Viby, Sollentuna sn,

Uppland: särskild arkeologisk undersökning. (red.) Ingela Spijkerman. Upplands Väsby:

Arkeologikonsult.

Pedersen, E.A. & Widgren, M. (1998). Del 2: Järnåldern 500 f.Kr. – 1000 e.Kr. Det svenska

jordbrukets historia. [Bd 1], Jordbrukets första femtusen år : [4000 f. Kr.-1000 e. Kr.]. (red.) Janken

Myrdal, Stig Welinder, Ellen Anne Pedersen & Mats Widgren. Stockholm: Natur och kultur/LT i

samarbete med Nordiska museet och Stift. Lagersberg. Sid. 237-459.

Petré, B. (1993). Male and female finds and symbols in Germanic Iron Age graves. Current Swedish

archaeology. 1, 1993. Sid. 149-154.

Puică, I. M. (2011). The lamb sacrifice expressed in religious art. European Journal of Science and

Theology. 7:2. Sid. 77-99.

31

Saxby, J. & Clouston, W. (1893). Birds of omen in Shetland, with notes on the folklore of the raven

and owl. London: Privattryckt.

Schmid E. (1972). Atlas of Animal Bones. Knochenatlas: Elsevier.

Schönbäck, B. (1953). Valsgärde grav 56. Gravkatalog. Uppsala.

Schönbäck, B. (1952). Valsgärde grav 92. Gravkatalog. Uppsala.

Shenk, P. (2002). To Valhalla by horseback?: Horse burial in Scnadinavia during the viking age.

Oslo: University of Oslo.

Sigvallius, B. (1994). Funeral Pyres: Iron Age Cremations In North Spånga. Stockholm: Osteological

Research Laboratory Stockholm University.

Silver, I.A. (1969). The Ageing of Domestic Animals. Science in Archaeology: A Comprehensive

Survey of Progress and Research. (red.) Donald Reginald Brothwell & Eric Sidney Higgs. London.

Sid. 283−302.

Sten, S. (2013). Sacrified animals in Swedish Late Iron Age monumental mound burials. I: Bones,

behaviour and belief. Skrifter utgivna av Svenska Institutet I Athen 4°, 55. Stockholm.

Sten, S. & Vretemark, M. (1988). Storgravsprojektet osteologiska analyser av yngre järnålderns

benrika brandgravar. Fornvännen. 83:3. Sid. 145-156.

Sweely, T. (1999). Manifesting power: Gender and the interpretation of power in archaeology. Taylor

and Francis.

White, T.D., Black, M.T. & Folkens, P.A. (2012). Human osteology. 3rd ed. Amsterdam: Academic

Press.

Illustrationsförteckning:

Figur 1. (Sida 7). Karta över södra Sverige med Valsgärde och Spånga utmärkta. Källa:

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/ba/Sweden_location_map%2C_40south.svg

Hämtad 2017-05-07.

Figur 2-10. (Sida 10-16). Resterande bilder är fotograferade av Amanda Karlström.

32

Appendix

I appendix presenteras benlistor (bilaga 1-18), mer utförliga beskrivningar av gravarna,

bedömningarna gjorda (bilaga 19-23) samt arkeologiska fyndlistor (bilaga 24-25).

Benlistorna innehåller information om art, benslag, sidobestämning, del, om benet är

fusionerat eller inte, patologier, om benet är obränt eller inte samt fragmentantal. Delen av benet

presenteras antingen som ett nummer eller som frag. (fragment). Står det ett nummer i denna

kolumn syftar det till vilken del av benet fragmentet kommer från. En 1:a står för den proximala

delen och en 6:a för den distala. Fusioneringen av benet benämns med antingen X, O eller F. X

står för att fusioneringsytan saknas, O för att benet är ofusionerat och F för fusionerat. Sida av

ben benämns som antingen dex eller sin. Dex står för dexter (höger) och sin står för sinister

(vänster).

Bilaga 1. Benlista över materialet från 56:xxx1

Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nt

al

Övr

igt

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Skalltak (Calvarium) frag. 5

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Skalltak (Calvarium) m.

suturer frag. 10

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Ögonhåla (Margo

supraorbitalis) dex frag. 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Överkäke (Maxilla) dex frag. 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Bakre kindtand (Molar) frag. 5

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Oidentifierad tand frag. 20

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Halskota (Vert. Cervicale) 5 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Kota (Vertebrae) frag. 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Revben (Costae) frag. 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Båtben (Naviculare) frag. 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Mellanhands-/fotsben

(Metapod) frag. FX 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 1/2 5-6 XF 3

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 1/2 6 XF 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 3 2-6 X 1

56 xxx1 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) frag. 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Okben (Zygomaticum) frag. 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Underkäke (Mandibula) frag. 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Framtand (Incisiv) frag. 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Bakre kindtand (Molar) frag. 2

33

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Oidentifierad tand frag. 17

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Överarmsben (Humerus) frag. FX 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Armbågsben (Ulna) dex frag. XX 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Armbågsben (Ulna) 6 XF 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Ca 1-6 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Atlaskota frag. 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Halskota (Vert. Cervicale) 2 OO 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Halskota (Vert. Cervicale) 2 XO 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Halskota (Vert. Cervicale) 2 OX 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Bröstkota (Vert.

Thoracicae) frag. XX 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Korsbenskota (Vert.

Sacralis) 2-5 OO 2

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Korsbenskota (Vert.

Sacralis) 1+6 OX+XO 1 Ihopväxta epifyser

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Svanskota (Vert.

Coccygeae) frag. 6

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Hälben (Calcaneus) sin 1-2 FX 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Tc dex 1-6 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Mellanhands-/fotsben

(Metapod) 3-6 XF 2


(Metapod) 6 XF 3

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 1-6 FF 2

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 3-6 XF 6

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 6 XF 2


56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 2 1-2 FX 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 2 6 XF 2

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 3 1-6 F 3

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 3 2-6 X 1

56 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) frag. 5

56 xxx1 Får/Get (Ovis aries/Capra

hircus) Pannben (Frontale) frag. 1


hircus) Klippben (Pars petrosa) frag. 1


hircus) Framtand (Incisiv) 1-6 2


hircus) Oidentifierad tand frag. 5


hircus) Överarmsben (Humerus) 6 XF 1


hircus) Cr dex 1-6 1


hircus) C4 sin 1-6 x 1


hircus) Ci dex 1-6 1


hircus) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. 3


hircus) Korsbenskota (Vert.

Sacralis) frag. 1


hircus) Svanskota (Vert.

Coccygeae) 1-6 FF 2



Coccygeae) frag. 2


hircus) Skenben (Tibia) sin 5-6 XF 1

34


hircus) Malleolare 1-6 1


hircus) Sesamben (Sesamoidea) 1-6 1


hircus) Hälben (Calcaneus) sin 1-3 F 1


hircus) Hälben (Calcaneus) sin 3-5 X 1


hircus) Språngben (Talus) sin frag. 1


hircus) T2+3 dex 1-6 1

56 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Kranium frag. 1

56 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Kindtand (Premolar/molar) Krona 1

56 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Skulderblad (Scapula) dex frag. 1

56 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Skulderblad (Scapula) frag. 1

56 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Lårben (Femur) frag. 1

56 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Hälben (Calcaneus) 1 O 1

56 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) T3 1-6 1

56 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Mellanhands-/fotsben

(Metapod) frag. 1

56 xxx1 Nötkreatur (Bos taurus) Falang (Phalangae) 1/2 6 XF 1

35


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt



suturer frag. 10

56 xxx2 Människa (Homo sapiens) Överkäke (Maxilla) frag. 2

56 xxx2 Människa (Homo sapiens) Underkäke (Mandibula) frag. 2 Varav ett

könsbedö.


56 xxx2 Människa (Homo sapiens) Överarmsben (Humerus) frag. 1

56 xxx2 Människa (Homo sapiens) Strålben (Radius) 1 FX 1


(Metapod) 1 FX 1

56 xxx2 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 1/2 frag. FX 1

56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Överkäke (Maxilla) frag. 2




56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Armbågsben (Ulna) sin frag. 1

56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Strålben (Radius) 1-2 FX 2

56 xxx2 Hund (Canis familiaris) C4 1-6 1

56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Halskota (Vert. Cervicale) frag. 1

56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Skenben (Tibia) sin 6 XF 1

56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Sesamben (Sesamoidea) 1-6 2

56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Språngben (Talus) dex 1-6 1


(Metapod) 6 XF 2

56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 1 FX 1



56 xxx2 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1/2 6 XF 4



hircus) Underkäke (Mandibula) frag. 1


hircus) Bakre kindtand (Molar) frag. 2


hircus) Överarmsben (Humerus) frag. 1


hircus) Armbågsben (Ulna) dex frag. 1


hircus) Halskota (Vert. Cervicale) 2 FX 1


hircus) Halskota (Vert. Cervicale) 2 OO 2


hircus) Ländkota (Vert. Lumbale) 2 OX 2

36


hircus) Ländkota (Vert. Lumbale) 2 OO 1


hircus) Ländkota (Vert. Lumbale) 1/6 O 1


hircus) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. 2



Coccygeae) frag. 3


hircus) Höftben (Coxae) frag. 2


hircus) Sesamben (Sesamoidea) 1-6 2


hircus) Mellanhands-/fotsben

(Metapod) frag. 1


hircus) Falang (Phalangae) 1/2 6 XF 2


hircus) Falang (Phalangae) 1/2 frag. XF 3

56 xxx2 Tamsvin (Sus domesticus) Tinningsben (Pars

spuamosa) dex frag. 1

56 xxx2 Tamsvin (Sus domesticus) Främre kindtand (Premolar) Krona 1

56 xxx2 Tamsvin (Sus domesticus) Kindtand (Premolar/Molar) frag. 1

56 xxx2 Tamsvin (Sus domesticus) Överarmsben (Humerus) 6 XC 1

56 xxx2 Tamsvin (Sus domesticus) Korsbenskota (Vert.

Sacralis) frag. 1

56 xxx2 Björn (Ursus arctos) Falang (Phalangae) 3 frag. 1

56 xxx2 Nötkreatur (Bos taurus) Nackben (Occipitale) frag. 1

56 xxx2 Nötkreatur (Bos taurus) Falang (Phalangae) 1/2 frag. XF 1

37


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt



suturer frag. 1



63 xxx1 Människa (Homo sapiens) Axiskota 2 1

63 xxx1 Hund (Canis familiaris) Nackben (Occipitale) frag. 1



63 xxx1 Hund (Canis familiaris) Armbågsben (Ulna) dex frag. 1

63 xxx1 Hund (Canis familiaris) Cr+i dex 1-6 1

63 xxx1 Hund (Canis familiaris) C4 1-6 1


63 xxx1 Hund (Canis familiaris) Halskota (Vert. Cervicale) frag. XF 1

63 xxx1 Hund (Canis familiaris) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. FX 1

63 xxx1 Hund (Canis familiaris) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. 1

63 xxx1 Hund (Canis familiaris) T2 1-6 1


(Metapod) 1-2 1


(Metapod) 6 1


(Metapod) frag. 1




63 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1/2 6 XF 1



hircus) Höftledsgrop (Acetabulum) dex frag. 1 Könsbedömd


hircus) Hälben (Calcaneus) dex 6 1

63 xxx1 Björn (Ursus arctos) Falang (Phalangae) 3 1 F 2

38


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt

63 xxx2 Björn (Ursus arctos) Falang (Phalangae) 3 1-6 F 9

63 xxx2 Björn (Ursus arctos) Falang (Phalangae) 3 1-4 F 6

63 xxx2 Björn (Ursus arctos) Falang (Phalangae) 3 2-5 X 1

39

Bilaga 5. Benlista över materialet från 63:2-3

Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt

63 2-3 Människa (Homo sapiens) Skalltak (Calvarium) frag. 6

63 2-3 Människa (Homo sapiens) Pannben (Frontale) frag. 1

63 2-3 Människa (Homo sapiens) Ögonhåla (Margo

supraorbitalis) dex frag. 1 Könsbedömt

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Nackben (Occipitale) frag. 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Överkäke (Maxilla) frag. 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Underkäke (Mandibula) frag. 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Överarmsben (Humerus) sin frag. XF 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Armbågsben (Ulna) sin frag. XX 2

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Ca 1-6 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Bröstkota (Vert. Thoracicae) frag. FF 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. 2

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Svanskota (Vert.

Coccygeae) frag. 3

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Mellanhands-/fotsben

(Metapod) 1 FX 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Mellanhands-/fotsben

(Metapod) 1-2 FX 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 1-6 FF 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 1-3 FX 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 3-6 XF 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 6 XF 1

63 2-3 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) frag. XF 2

63 2-3 Får/Get (Ovis aries/Capra

hircus) Lårben (Femur) frag. XF 1

63 2-3 Får/Get (Ovis aries/Capra

hircus) Skenben (Tibia) dex 6 XF 1

63 2-3

Får/Get/Svin (Ovis aries/Capra hircus/Sus

domesticus) Skenben (Tibia) dex 6 XF 1

63 2-3 Björn (Ursus arctos) Falang (Phalangae) 3 1-2 F 1

40


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt



63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Överarmsben (Humerus) 6 XF 1


63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Bröstkota (Vert. Thoracicae) frag. 1

63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Ländkota (Vert. Lumbale) 2 x 1 Osteofyter


63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Kota (Vertebrae) frag. x 2 Osteofyter


63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Revben (Costae) frag. 4

63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Höftben (Coxae) sin frag. 1

63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Skenben (Tibia) frag. 1

63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Båtben (Naviculare) dex frag. 1

63 xxx3 Människa (Homo sapiens) Språngben (Talus) frag. 1


(Metapod) frag. 1


41


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt



suturer frag. 14

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Överarmsben (Humerus) 6 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Överarmsben/Lårben

(Humerus/Femur) frag. 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Armbågsben (Ulna) frag. 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Atlaskota frag. 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Halskota (Vert. Cervicale) frag. x 1 Osteofyter

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Bröstkota (Vert. Thoracicae) frag. 2



63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Svanskota (Vert.

Coccygeae) 2 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Höftben (Coxae) frag. 2

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Vadben (Fibula) frag. 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Mellanfotsben (Metatarsal)

IV 1 FX 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 2 1-6 FF 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 3 1-6 F 1

63 xxx4 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 6 XF 2

63 xxx4 Hund (Canis familiaris) Underkäke (Mandibula) dex frag. 1


63 xxx4 Hund (Canis familiaris) Ca 1-6 1

63 xxx4 Hund (Canis familiaris) Cr+i sin frag. 1

63 xxx4 Hund (Canis familiaris) Bröstkota (Vert. Thoracicae) frag. FF 1

63 xxx4 Hund (Canis familiaris) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. FX 2


63 xxx4 Hund (Canis familiaris) Kota (Vertebrae) frag. 2


Coccygeae) 1-6 FF 1



(Metapod) 1-2 FX 1




hircus) Bröstkota (Vert. Thoracicae) frag. 1

63 xxx4 Får/get (Ovis aries/Capra

hircus) Höftben (Coxae) dex frag. 1


hircus) Malleolare 1-6 1

63 xxx4 Fågel (Aves sp.) Rörben (Ossa longa) frag. 2

42

Bilaga 8. Benlista över materialet från 63:4

Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt

63 4 Människa (Homo sapiens) Skalltak (Calvarium) frag. 2

63 4 Människa (Homo sapiens) Skalltak (Calvarium) m.

suturer frag. 14

63 4 Människa (Homo sapiens) Klippben (Pars petrosa) dex frag. 1

63 4 Människa (Homo sapiens) Överkäke (Maxilla) frag. 1

63 4 Människa (Homo sapiens) Underkäke (Mandibula) dex frag. 1 Könsbedömnd

63 4 Människa (Homo sapiens) Underkäke (Mandibula) frag. 1

63 4 Människa (Homo sapiens) Skulderblad (Scapula) dex frag. 1

63 4 Människa (Homo sapiens) Atlaskota frag. 1

63 4 Människa (Homo sapiens) Ländkota (Vert. Lumbale) 2 x 1 Osteofyter

63 4 Människa (Homo sapiens) Kota (Vertebrae) frag. 1

63 4 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 1 5-6 XF 2

63 4 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 3 1-6 F 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Överkäke (Maxilla) frag. 2

63 4 Hund (Canis familiaris) Oidentifierad tand frag. 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Strålben (Radius) dex 1 FX 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Kota (Vertebrae) frag. 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Svanskota (Vert.

Coccygeae) 1-6 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Svanskota (Vert.

Coccygeae) frag. 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Knäskål (Patella) 1-6 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Mellanhands-/fotsben

(Metapod) 3-6 XF 2


(Metapod) 5-6 XF 1


(Metapod) 1-3 FX 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 1-6 FF 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 2-6 XF 1

63 4 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 2 1-6 FF 4

63 4 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 3 1-6 F 3

63 4 Får/get (Ovis aries/Capra

hircus) Lårben (Femur) 1 FX 1

63 4 Get (Capra hircus) Språngben (Talus) dex 1-6 x 1

63 4 Fågel (Aves sp.) Rörben (Ossa longa) frag. 1

63 4 Nötkreatur (Bos taurus) Revben (Costae) frag. 1

43


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt



suturer frag. 3

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Klippben (Pars petrosa) frag. 1


63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Skulderblad (Scapula) frag. 1


63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Överarmsben (Humerus) 6 XF 1

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Halskota (Vert. Cervicale) frag. 1

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Ländkota (Vert. Lumbale) 2 xx 1 Osteofyt. Schmorls.

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Ländkota (Vert. Lumbale) 2 1

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Korsben (Sacrum) 2 1

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Höftben (Coxae) frag. 2

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Lårben (Femur) frag. 1

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Knäskål (Patella) frag. 1

63 xxx5 Människa (Homo sapiens) Båtben (Naviculare) sin 1-6 1

63 xxx5 Hund (Canis familiaris) Bröstkota (Vert. Thoracicae) frag. 1

63 xxx5 Fågel (Aves sp.) Armbågsben (Ulna) 5-6 1

63 xxx5 Fågel (Aves sp.) Rörben (Ossa longa) frag. 2

44

Bilaga 10. Benlista över materialet från 63:5

Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt

63 5 Människa (Homo sapiens) Skalltak (Calvarium) frag. 13

63 5 Människa (Homo sapiens) Skalltak (Calvarium) m.

suturer frag. 1

63 5 Människa (Homo sapiens) Främre kindtand (Premolar) frag. 1

63 5 Fågel (Aves sp.) Rörben (Ossa longa) frag. 5

45


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nta

l

Övr

igt



suturer frag. 3

63 xxx6 Människa (Homo sapiens) Näsben (Nasale) sin frag. 1


63 xxx6 Människa (Homo sapiens) Båtben (Scafoideum) sin frag. 1

63 xxx6 Människa (Homo sapiens) Huvudben (Capitatum) sin 1-6 1

63 xxx6 Människa (Homo sapiens) Atlaskota frag. 2


63 xxx6 Människa (Homo sapiens) Halskota (Vert. Cervicale) frag. 2

63 xxx6 Människa (Homo sapiens) Bröstkota (Vert. Thoracicae) 2 2


63 xxx6 Människa (Homo sapiens) Korsben (Sacrum) frag. 1



63 xxx6 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 3 2-6 X 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Överarmsben (Humerus) frag. XF 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Armbågsben (Ulna) sin 1 2

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Strålben (Radius) sin 6 XO 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Cr+i dex frag. 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Cr+i sin frag. 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Halskota (Vert. Cervicale) frag. FF 2

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Bröstkota (Vert. Thoracicae) 2 FF 4

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. FF 2

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Lårben (Femur) frag. FX 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Lårben (Femur) frag. XF 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Skenben (Tibia) dex 6 XF 1


(Metapod) 1 FX 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 1 frag. FX 1

63 xxx6 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 3 frag. F 1

63 xxx6 Tamsvin (Sus domesticus) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. FF 3

63 xxx6 Tamsvin (Sus domesticus) Knäskål (Patella) frag. 1


63 xxx6 Tamsvin (Sus domesticus) Lättklöv (Metapod II/V) 6 XO 1

63 xxx6 Tamsvin (Sus domesticus) Falang (Phalangae) 1 1 OX 1

46


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nt

al

Övr

igt



suturer frag. 20

92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Nackben (Occipitale) frag. 1

92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Ögonbrynsbåge (Glabella) frag. 1 Könsbedömd

92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Klippben (Pars petrosa) dex frag. 1

92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Klippben (Pars petrosa) sin frag. 1

92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Okben (Zygomaticum) dex frag. 1

92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Bakre kindtand (Molar) frag. 2


92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Överarmsben (Humerus) frag. FX 1

92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Armbågsben (Ulna) 3-6 XF 1



92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 1 6 XF 2

92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 1 1 FX 1


92 xxx1 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 2-6 XF 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Nackbenets ledyta

(Condylus occipitalis) dex frag. 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Nackbenets ledyta

(Condylus occipitalis) sin frag. 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Överkäke (Maxilla) dex frag. 1



92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Ca dex 1-6 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Ca sin 1-6 2


Coccygeae) frag. 8

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Lårben (Femur) sin 1 FX 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Knäskål (Patella) 1-6 1


92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Hälben (Calcaneus) sin frag. 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Hälben (Calcaneus) dex frag. 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Språngben (Talus) dex frag. 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Språngben (Talus) sin 1-6 1

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Språngben (Talus) sin frag. 1


(Metapod) 1 FX 1


(Metapod) 5-6 XF 6






47

92 xxx1 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 3 frag. F 2


hircus) Oidentifierad tand frag. x 1 Obränt

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Underkäke (Mandibula) frag. 1 Juvenil

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Mjölktand (Dentes decidui) Krona 5 Juvenil

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Lårben (Femur) dex 1 XX 1

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Skenben (Tibia) dex 1 OX 1

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Skenben (Tibia) dex 6 XO 1

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Skenben (Tibia) 6 XO 1

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Hälben (Calcaneus) 1 OX 1

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Språngben (Talus) sin frag. 1

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Språngben (Talus) dex frag. 1

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Tc 1-6 1


(Metapod) 1-2 FX 2


(Metapod) 1-5 FO 1


(Metapod) 6 XO 6

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Lättklöv (Metapod II/V) 6 XO 1

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Falang (Phalangae) 1 1-6 OF 1



92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Falang (Phalangae) 1 1 OX 2 Juvenil

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Falang (Phalangae) 1 2-6 OF 2 Juvenil





92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Falang (Phalangae) 2 1 OX 1 Juvenil

92 xxx1 Tamsvin (Sus domesticus) Falang (Phalangae) 3 frag. F 1

48


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nt

al

Övr

igt


92 xxx2 Människa (Homo sapiens) Underkäke (Mandibula) frag. 1

92 xxx2 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 1 6 XF 2

92 xxx2 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 1 1 FX 1



92 xxx2 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) 5-6 XF 3


92 xxx2 Hund (Canis familiaris) Strålben (Radius) dex 1 FX 1

92 xxx2 Hund (Canis familiaris) Halskota (Vert. Cervicale) frag. 1


Thoracicae) 2 FF 2


Thoracicae) frag. 1


Coccygeae) frag. 2

92 xxx2 Hund (Canis familiaris) Lårben (Femur) dex 1 FX 1

92 xxx2 Hund (Canis familiaris) Knäskål (Patella) 1-6 1

92 xxx2 Hund (Canis familiaris) Skenben (Tibia) sin frag. XF 1


(Metapod) 1 FX 1


(Metapod) 6 XF 1






92 xxx2 Tamsvin (Sus domesticus) Halskota (Vert. Cervicale) frag. 1



92 xxx2 Fågel (Aves sp.) TMT dex 6 XF 1

92 xxx2 Slidhornsdjur (Bovidae

sp.) Tandfragment frag. x 9

49


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nt

al

Övr

igt



92 xxx3 Hund (Canis familiaris) Halskota (Vert. Cervicale) frag. OO 1

92 xxx3 Hund (Canis familiaris) Kota (Vertebrae) frag. 1

92 xxx3 Hund (Canis familiaris) Kota (Vertebrae) frag. FX 1

50


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nt

al

Övr

igt



suturer frag. 4



92 xxx4 Människa (Homo sapiens) Höftben (Coxae) frag. 1 symfysfog

92 xxx4 Människa (Homo sapiens) Lårben (Femur) frag. 1



92 xxx4 Människa (Homo sapiens) Falang (Phalangae) frag. 2


92 xxx4 Hund (Canis familiaris) Underkäke (Mandibula) dex frag. 1

92 xxx4 Hund (Canis familiaris) Överarmsben (Humerus) dex 6 XF 1


Thoracicae) 2 FF 1


Thoracicae) frag. FX 1

92 xxx4 Hund (Canis familiaris) Kota (Vertebrae) frag. FX 1


Coccygeae) frag. FX 1



(Metapod) 1 FX 1

92 xxx4 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 5-6 XF 2

92 xxx4 Tamsvin (Sus domesticus) Kota (Vertebrae) frag. FX 2



92 xxx4 Tamsvin (Sus domesticus) Falang (Phalangae) frag. 1

51


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nt

al

Övr

igt

92 xxx5 Tamsvin (Sus domesticus) Underkäke (Mandibula) sin frag. x 1 med molar 2

92 xxx5 Tamsvin (Sus domesticus) Underkäke (Mandibula) frag. x 2

92 xxx5 Tamsvin (Sus domesticus) Bakre kindtand (Molar) 3 frag. x 1

52


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nt

al

Övr

igt



suturer frag. 1



92 xxx6 Hund (Canis familiaris) Skulderblad (Scapula) dex frag. 1

92 xxx6 Hund (Canis familiaris) Överarmsben (Humerus) dex 6 XF 1


Thoracicae) 2 FF 1


Thoracicae) frag. 1

92 xxx6 Hund (Canis familiaris) Ländkota (Vert. Lumbale) frag. 1 mycket mindre

92 xxx6 Hund (Canis familiaris) Kota (Vertebrae) frag. FF 1


Coccygeae) 1-6 FF 2

92 xxx6 Hund (Canis familiaris) T4 1-6 2 olika storlekar


(Metapod) 1-2 FX 1



92 xxx6 Hund (Canis familiaris) Falang (Phalangae) 5-6 XF 1

92 xxx6 Tamsvin (Sus domesticus) Skalltak (Calvarium) m.

suturer frag. 1

92 xxx6 Tamsvin (Sus domesticus) Hälben (Calcaneus) 1 OX 2 olika

storlekar?

92 xxx6 Slidhornsdjur (Bovidae

sp.) Tandfragment frag. x 6

53


Valsgärde, Uppsala

An

lägg

nin

g

Pås

nr.

Art

Be

n

Sid

a

De

l

Fus.

Måt

t

Pat

/Tra

um

a

Ob

rän

t

Frag

me

nta

nt

al

Övr

igt



suturer frag. 2


(Metapod) 1-3 FX 1

54

Bilaga 19. Valsgärde 56 (2 påsar):

PÅSE 1. 932 g (med påsen) Vgde 56:xxx1:

Vikt: 925 g.

Volym: 1.4 liter.

Fragment: 2650.

Identifierade fragment: 168 (6%).

Identifierad vikt: 96.5 g (10%).

Största fragment: 49 mm.

Medelfragment: 9 mm.

Arkeologiska fynd under osteologisk analys: Bränd lera och vad som troligen är en pärla i

ben.

Mycket fragmenterat material. Hårt bränt och vitt under sotet. Väldigt mycket sot och aska.

Människa (Homo sapiens sapiens) 33 g, 54 fragment, Man? Adult:

MIND: 1 Könsbedömning: Den osteologiska könsbedömningen gjordes på fragmentet från den högra

ögonhålan (margo supraorbitalis). Denna var något trubbig i sin utformning och bedömdes

till grad 4 (man?).

Åldersbedömning: Falangernas (phalangae) och mellanhands-/mellanfotsbenens

(metapoder) fusionerade epifyser tyder på en individ som är äldre än 14 – 21 år. Skalltakens

(calvarium) tjocklek och deras suturer tyder på adult individ.

Hund (Canis familiaris) 31.5 g, 76 fragment, äldre än 4-7 & yngre än 3-5 månader:

MIND: 2. En märkbar storleksskillnad av mellanhands-/mellanfotsbenens (metapoder) gör

det sannolikt att det rör sig om minst två individer. Även åldersbedömningarna indikerar detta

(se nedan).

Åldersbedömning: Bakre kindtänderna (molarerna) tycks vara erupterade vilket innebär att

åtminstone en av individerna är äldre än 4-7 månader. En framtand (incisiv) hittades närmast

intakt. Detta tyder på att denna varit oerupterad vilket betyder att denna individ varit yngre än

3-5 månader.

Får/get (Ovis aries/Capra hircus) 23 g, 29 fragment, yngre än 18 – 42 månader:

MIND: 1

Åldersbedömning: Två hela framtänder (incisiver) identifierades i materialet. Att de är hela

tyder på att de var oerupterade vilket innebär att individen var yngre än 18-42 månader.

Tamsvin (Sus domesticus) 6 gram, 8 fragment, yngre än 6 – 18 månader:

MIND: 1

Åldersbedömning: Den proximala epifysen på hälbenet (calcaneus) är ofusionerad, vilket

visar på att individen var yngre än 2-2 ½ år gammal. Även kronan av kindtanden

(premolar/molar) visar på en ung individ. Eftersom kindtänder (premolar/molar) bryter fram

vid 6-18 månader och tandfragmentet endast består av kronan är individen yngre än detta.

Nötkreatur (Bos taurus) 3 g, 1 fragment, äldre än 1 ½ år:

MIND: 1

Åldersbedömning: Nötkreaturens (bos taurus) första och andra falangen (phalangae)

fusionerar distalt vid ett och halvt år. Eftersom detta ben var fusionerat var individen mer än

ett och ett halvt år gammal.

55

PÅSE 2. 1872 g (med påsen) Vgde 56:xxx2:

Vikt: 1865.5 g.

Volym: 3 liter.

Fragment: 3200.



Största fragment: 47.7 mm.


Arkeologiska fynd under osteologisk analys: Bränd lera och träfragment.


Människa (Homo sapiens sapiens) 41.5 g, 33 fragment, Adult kvinna?:

MIND: 1

Könsbedömning: Det ena fragmentet av underkäke (mandibula) var av hakspetsen (mental

eminence). Framsidan av detta saknades, men undersidan av fragmentet var rundat och inte

platt vilket tyder på en icke utstickande hakspets (mental eminence). Detta bedömdes till grad

2 (kvinna?).

Åldersbedömning: Skalltakens tjocklek och deras suturer tyder på adult individ. De tänder

som finns tycks alla vara errupterade, vilket också indikerarar att individen varit adult.

Hund (Canis familiaris) 22 g, 29 fragment, äldre än 4-7 månader:

MIND: 1

Åldersbedömning: Bakre kindtandens (molaren) emalj är bortspräng. Detta indikerar att

denna var erupterad, vilket gör att individen var äldre än 4-7 månader.

Får/get (Ovis aries/capra hircus) 15.5 g, 27 fragment, ca. 5-30 månader:

MIND: 1

Åldersbedömning:

Emaljen på den bakre kindtanden (molar) var fragmenterad och tandrötterna var inte riktigt

slutna. Detta indikerar att individen var runt 5-30 månader.

Tamsvin (Sus domesticus) 2.5 g, 5 fragment, ca. 3 ½ - 16 månader:

MIND: 1

Åldersbedömning: Kronan av den främre kindtanden (premolar) visar på att individen var

yngre än 3 ½ -16 månader. Tanden som bedömdes till främre/bakre kindtand

(premolar/molar) hade sprängd emalj. Detta indikerar att tanden var erupterad och därmed var

individen äldre än 3 ½ - 22 månader.

Björn (Ursus arctos) 0.5 g, 1 fragment:

MIND:1

Nötboskap (Bos taurus) 2.5 g, 2 fragment, äldre än 1 ½ år:

MIND:1

Åldersbedömning: Nötkreaturens (bos taurus) första och andra falang (phalangae)

fusionerar distalt vid ett och halvt år. Fusioneringen av detta ben visar på att individen var mer

än ett och ett halvt år gammal.

56


MIND är bedömt till två för människa (homo spaiens) i hela anläggningen (grav 63). Minst 3

båtben (naviculare) identifierades samt minst två atlaskotor.

PÅSE 1. 348g (med påsen) Vgde 63:xxx1:

Vikt: 341 g.

Volym: 0.5 liter.

Fragment: 590.


Identifierad vikt: 21 g (6%).


Medelfragment: 11.5 mm.


Människa (Homo sapiens sapiens) 5.5 g 10 fragment, Adult:

MIND: 1

Åldersbedömning: Skalltakens (calvarium) tjocklek och deras suturer tyder på adult individ.

De tänder som finns tycks alla vara erupterade, vilket också indikerarar att individen varit

adult.

Hund (Canis familiaris) 10.5 g, 25 fragment, äldre än 4 – 7 månader:

MIND: 1

Åldersbedömning: Den bakre kindtanden (molar) har fragmenterad emalj vilket tyder på att

denna var erupterad och därmed var individen äldre än 4-7 månader.

Får/get (Ovis aries/capra hircus) 4.5 g, 2 fragment, Tacka:

MIND:1

Könsbedömning: Ett fragment av höftledsgropen (acetabulum) identifierades. Detta

könsbedömdes till kvinnligt (tacka).

Björn (Ursus arctos) < 1 g, 2 fragment:

MIND: 1

PÅSE 2. Vgde 63:xxx2 18 g (med påsen):

Vikt: 16.5 g Volym: 0.1 liter.

Fragment: 16.





Mycket fragmenterat material. Hårt bränt och vitt-grått under sotet. Väldigt mycket sot och

aska.

Björn (Ursus arctos) 16.5g, 16 fragment:

MIND: 1

57

PÅSE 3. (264 g med påse) Vgde 63:2-3:

Vikt: 257.5 g.

Volym: 0.4 liter.

Fragment: 450.






Människa (Homo sapiens sapiens) 10.5, 8 fragment, Man? Adult:

MIND: 1

Könsbedömning: Fragmentet från den högra ögonhålan (margo supraorbitalis) bedömdes till

grad 4 (man?) på grund av sin trubbiga utformning.

Åldersbedömning: Skalltakens (calvarium) tjocklek tyder på en adult individ.


MIND: 1

Åldersbedömning: Fragmentet från överarmsbenets (humerus) distala del är fusionerat. Detta

innebär att individen är äldre än 8-9 månader.

Får/get (Ovis aries/capra hircus) 3g, 2 fragment, äldre än 3-3 ½ år:

MIND:1.

Åldersbedömning: Lårbenet (femur) distala epifys är fusionerad. Detta innebär att individen

var äldre än 3 – 3 ½ år.

Får/get/tamsvin (Sus domesticus) <1g, 1 fragment, äldre än 1 ½ år eller äldre än 2 år:

Åldersbedömning: Skenbenets (tibia) distala epifys är fusionerad vilket innebär att individen

var äldre än 1 ½ - 2 år om det är får/get (ovis aries/capra hircus) och äldre än 2 år om det är

tamsvin (sus domesticus).

Björn (Ursus arctos) < 1g, 1 fragment:

MIND: 1


Vikt: 198.5 g

Volym: 0.5 liter

Fragment: 250

Identifierade fragment: 44 (17 %)

Identifierad vikt: 63.5 g (32 %)

Största fragment: 46.5 mm

Medelfragment: 14 mm

Benmaterialet var inte lika hårt bränt som majoriteten av övrigt material. Även

fragmenteringsgraden var lägre i denna påse. Några av benen hade en gulaktig färg med

inslag av svart, medan några var vitare.

Människa (Homo sapiens sapiens) 62.5 g, 44 fragment:

MIND: 1

58

Åldersbedömning: Skalltakens tjocklek tyder på en adult individ. Osteofyterna på

ländkotorna (vert. lumbale) kan tyda på en äldre individ. Dock kan detta även vara

aktivitetsrelaterat.

Patologi/trauma: På tre av fragmenten från ländkotorna (vert. lumbale) fanns det osteofyter

runt kotkroppens ledyta.

Hund (Canis familiaris) 1 g, 1 fragment:

MIND: 1


Vikt: 522.5 g.

Volym: 1 liter.

Fragment: 750.

Identifierade fragment: 58 (7 %).

Identifierad vikt: 61.5 g (11 %).



Materialet var lätt bränt. De flesta benen hade en gulaktig färg med inslag av svart.

Människa (Homo sapiens sapiens) 45 g, 36 fragment, Adult:

MIND: 1


Osteofyterna på halskotan (vert. cervicale) kan tyda på en äldre individ. Dock kan detta även

vara aktivitetsrelaterat.

Patologi/trauma: Runt halskotans (vert. cervicale) kotkropp identifierades osteofyter. Detta

kan tyda på artros.


MIND: 1

Får/get (Ovis aries/capra hircus) 3 g, 3 fragment:

MIND: 1

Fågel (Aves) <1 g, 2 fragment:

MIND: 1

PÅSE 6. Vgde 63:4 330g (med påsen):

Vikt: 323.5 g.

Volym: 0.6 liter.

Fragment: 650.


Identifierad vikt: 82 g (25 %).

Största fragment: 95 mm.


Svartbränt material med låg fragmenteringsgrad

Människa (Homo sapiens sapiens) 54,5 g, 27 fragment, Kvinna? Adult:

MIND: 1

59

Könsbedömning: Fragmentet från den högra sidan av underkäken (mandibula) har ingen

eller möjligtvis en svag vikning utåt av vinkeln på underkäken (angulus mandibulare). Detta

fragment bedömdes därför till kvinna?.


Patologi/trauma: Runt ländkotans (vert. lumbale) kotkropp identifierades osteofyter. Detta

kan tyda på artros.

Hund (Canis familiaris) 15.5 g, 21 fragment, äldre än 11-12 månader:

MIND: 1 Åldersbedömning: Strålbensfragmentet (radius) är fusionerat i den övre epifysen, vilket

indikerar att individen var äldre än 11 – 12 månader.

Får/get (Ovis aries/capra hircus) 2 g, 1 fragment:

MIND:1

Get (Capra hircus) 4 g, 1 fragment:

MIND:1

Fågel (Aves) < 1 g, 1 fragment:

MIND:1

Nötkreatur (Bos taurus) 5.5 g, 1 fragment:

MIND:1


Vikt: 320.5 g.

Volym: 0.9 liter.

Fragment: 260.





Materialet är svartgrått med vita inslag och på de mänskliga benen finns även gula färger.

Fragmenteringsgraden är inte särskilt hög.

Människa (Homo sapiens sapiens) 150 g, 45 fragment, Maturus:

MIND: 1

Åldersbedömning: Ett skalltaksfragment identifierades där suturerna fortfarande satt ihop.

Detta indikerar en hög grad av sammanväxning. Detta faktum samt det faktum att osteofyter

identifierades på ett antal kotor (vertebrae) har givit åldersbedömningen maturus.

Patologi/trauma: På ett av de två fragmenten av ländkotorna (vert. lumbale) identifierades

patologiska förändringar. På kotkroppens ledytor fanns runda fördjupningar och runt

kotkroppens fanns det osteofyter. Fördjupningarna tyder på Schmorls noder och osteofyterna

indikerar artros.

Hund (Canis familiaris) 1.5 g, 1 fragment:

MIND: 1

Fågel (Aves) < 1 g, 3 fragment

MIND: 1

60

PÅSE 8. Vgde 63:5 70g (med påsen):

Vikt: 66.5 g.

Volym: 0.2 liter.

Fragment: 250.





Hög fragmenteringsgrad. Materialet var gul-svart-grått med några vita inslag.

Människa (Homo sapiens sapiens) 7.5 g, 14 fragment, Adult:

MIND: 1

Åldersbedömning: Suturerna och skalltaken (calvarium) indikerar en adult individ.

Fågel (Aves) < 1 g, 5 fragment:

MIND: 1


Vikt: 1476.5 g.

Volym: 2.8 liter.

Fragment: 2200.





Materialet hade en hög fragmenteringsgrad och benen var överlag vitbrända.


MIND: 1



MIND: 2. Två proximala delar av det vänstra armbågsbenet (ulna) identifierades. Inte nog

med att det var två likadana fragment från samma ben och samma sida. Dessa fragment var

dessutom i två olika storlekar.

Åldersbedömning: Ett fragment av distala änden av ett strålben (radius) med ofusionerad

epifys identifierades i materialet. Eftersom hundens distala epifys på strålbenet (radius)

fusionerar vid 11-12 månader måste denna individ varit äldre än denna ålder.

Tamsvin (Sus domesticus) 4 g, 7 fragment, yngre än 2 år:

MIND: 1

Åldersbedömning: En ofusionerad epifys av en lättklöv (metapod II/V) samt en proximal

ofusionerad epifys av första falangen (phalangae) identifierades. Den distala epifysen på

tamsvinets (sus domesticus) mellanhands-/fotsben (metapoder) fusionerar runt 2 års ålder.

Den proximala epifysen på första falangen fusionerar även den vid cirka 2 års ålder. Detta

innebär att denna individ är yngre än 2 år.

61



Vikt: 438.5 g.

Volym: 0.8 liter.

Fragment: 400.





Materialet är vitbränt med gråsvarta inslag.

Människa (Homo sapiens sapiens) 151 g, 85 fragment, Kvinna Adult:

MIND: 1

Könsbedömning: Ögonbrynsbågen är väldigt platt och ögonhålan som fanns på samma

fragment kändes väldigt skarp. Därför bedömdes detta fragment till grad 1 (kvinna).



MIND: 2. Tre språngben (talus) identifierades.

Får/get (Ovis aries/capra hircus) < 1 g, 1 fragment:

MIND: 1

Tamsvin (Sus domesticus) 35 g, 40 fragment, yngre än 1-7 veckor och mellan 0-1 år:

MIND: 2. En kulting och en ung individ

Åldersbedömning:

Kultingen: De ben som identifierades från kultingen var underkäke (mandibula), kronor av

mjölktänder samt första och andra finger-/tåbenen (phalangae). Kronorna av mjölktänder var

de som ålderbedömdes och dessa visade på en individ som var yngre än 1 – 7 veckor gammal.

Den unga individen:

Åldersbedömningen av den unga individen gjordes på andra finger-/tåbenet (phalangae).

Detta ben var ofusionerat proximalt vilket innebär att individen var yngre än 1 år.


Vikt: 44 g.

Volym: 0.1 liter.

Fragment: 140.





Arkeologiska fynd under osteologisk analys: Metallfragment.

Materialet har en vit-svart-grå färg samt är ganska fragmenterat.


MIND: 1

Åldersbedömning: Skalltakens (calvarium) tjocklek tyder på adult individ.

62

Hund (Canis familiaris) 11.5 g, 22 fragment, äldre än 1 ½ år:

MIND: 1

Åldersbedömning: Det proximala fragmentet av högra lårbenet (femur) är fusionerat. Denna

fusionering sker vid 1 ½ år och därmed är individen äldre än detta.

Tamsvin (Sus domesticus) 1.5 g, 3 fragment, yngre än 1-7 månader och yngre än 1 år:

MIND: 2. En kulting och en ung individ.

Åldersbedömning:

Kultingen: Finger-/tåbenet (phalangae) var av samma storlek som de i påse 1. 92:xxx1.

Därför har antagandet gjorts att detta är samma individ och därför har åldern satts till yngre än

1 – 7 veckor gammal.

Den unga individen: Åldersbedömningen av den unga individen gjordes på andra finger-

/tåbenet (phalangae). Detta ben var ofusionerat proximalt vilket innebär att individen var

yngre än 1 år.

Fågel (Aves sp.) < 1 g, 1 fragment:

MIND: 1

Slidhornsdjur (Bovidae) < 1 g, 9 fragment:

MIND: 1


Vikt: 45.5 g.

Volym: 0.1 liter.

Fragment: 170.





Vitt, hårt bränt material med hög fragmenteringsgrad.

Hund (Canis familiaris) 2.5 g, 5 fragment:

MIND: 1


Vikt: 941 g.

Volym: 1.6 liter.

Fragment: 2200.





Vitt, hårt bränt material med hög fragmenteringsgrad.

Människa (Homo sapiens sapiens) 24 g, 32 fragment, 15-24 år:

MIND: 1

Åldersbedömning: Fragmentet av symfysfogen på höftbenet (coxae) bedömdes till 15-24 år.

63


MIND: 1

Åldersbedömning: Den distala epifysen av det högra överarmsbenet (humerus) är fusionerad.

Detta tyder på en ålder äldre än 8-9 månader.

Tamsvin (Sus domesticus) 2 g, 5 fragment, yngre än 1 år:

MIND: 1

Åldersbedömning: En ofusionerad epifys av det andra finger-/tåbenet (phalangae)

identifierades i materialet. Detta innebär att individen var yngre än 1år som är

fusioneringsåldern för detta område.


Vikt: 20.5 g.

Volym: 0.1 liter.

Fragment: 10.





Obränt material.

Tamsvin (Sus domesticus) 19 g, 4 fragment, ca 1 år:

MIND: 1

Åldersbedömning: Baserat på tandslitage och stadier av erruption på tänderna i det vänstra

underkäksfragmentet (mandibula) bedömdes individen till cirka 1 års ålder.


Vikt: 242 g.

Volym: 0.6 liter.

Fragment: 700.





Arkeologiska fynd under osteologisk analys: Två kamfragment varav ett ornerat.

Materialet är svart-grått med inslag av vitt, har hög fragmenteringsgrad samt innehåller

mycket kol och aska.

Människa (Homo sapiens sapiens) 32 g, 48 fragment, Adult:

MIND: 1



MIND: 2. Två ben av T4 i olika storlekar identifierades.

Åldersbedömning: Den distala delen av höger överarmsben (humerus) var fusionerat. Detta

ger individen en ålder äldre än 8-9 månader.

64

Tamsvin (Sus domesticus) 1 g, 3 fragment, yngre än 2-2 ½ år:

MIND: 1 (Kanske 2). Det tycks att de två proximala epifyserna av hälbenet (calcaneus) är av

olika storlekar, men fragmenteringen av benen gör detta omöjligt att säkerställa.

Åldersbedömning: De två proximala delarna av hälbenet (calcaneus) som identifierades var

båda ofusionerade. Detta ger individen/individerna en ålder yngre än 2 – 2 ½ år.

Slidhornsdjur (Bovidae) < 1 g, 6 fragment:

MIND: 1

65



Vikt: 130.5 g.

Volym: 0.6 liter.

Fragment: 200.





Arkeologiska fynd under osteologisk analys: Bränd lera och träfragment.

Materialet är vitbränt och har hög fragmenteringsgrad.

Människa (Homo sapiens sapiens) 23 g, 16 fragment:

MIND:


Hund (Canis familiaris) < 1 g, 1 fragment:

MIND: 1


Vikt: 13 g.

Volym: 0.1 liter.

Fragment: 120.





Fragmenteringsgraden är hög och materialet var svartbränt till den grad att benen känns som

kol.

Inga ben kunde identifieras i påse 2. 98:xxx2.

66

Bilaga 23. Sammanställning av arkeologiska fynd samt djurarterna i

gravarna för Ylva Bäckströms analys av åtta brandgravar från

Valsgärde.

Grav 65:

Arkeologiska fynd Identifierade djur

- Lerkärl med ben - Benkam - Kniv av järn

(rakkniv?) - Öronslev av järn - Bränd flinta - Försmält glas

- Hund - Får/get - Björn - Hönsfågel - Gädda - Obrända rörben

Grav 85:


- Nitar och spik av järn

- 50-talet pärlor (av karenol och bergskristall samt några av glasfluss)

- Frag. av ornerad benkam

- Skärvor från förmodat lerkärl

- Likarmat spänne av brons

- Bronsarmring flätkedja

- Liten bronsring - Djurhuvud av

brons på en uböjd och flathammrad järnten

- Drakhuvud i ben - Bronsbeslag (till

knivslida?) - Frag från

Omvikta bronsbläck

- Bronsbläck till prydnadsnitar

- Järnfrag - Hästbrodd

- Häst - Hund 2 - Tamsvin - Hönsfågel

Grav 69:


- Lerkärl m. ben - 44 nitar och spik

i järn - 2 järnkrampor - 1 järnnål - Dubbelvikt

bronsbläck - Bitar av kam

- Häst - Hund - Får/get - Tamsvin - Nötkreatur - Fågel

Grav 70:


- Kamfragment - Lerkärl

- Hund - Får/get - Tamsvin

Grav 82:


- Krukskärvor - Möjlig doppsko

(u-formad) i brons

- Bronsten, frag. - Bronsstift - 10 små spikar

och nitar av järn - 4 bitar bränd

flinta - Frag. av

oronerad benkam + 2 bronsnitar till denna

- Björn Grav 86:


- Krossat lerkärl - Ca 40 pärlor (flesta i

glas, några belagda i silver- guldfolie)

- Bronsblecksfragment - Oronsbeslag

(förgyllt) - Stifthuvuden av järn - 4 små krampor av

järn - Hästbrodd av järn - Kamfragment

- Häst - Hund - Fågel - Slidhornsdjur

67

Grav 94:


- 2 spännbucklor - Sax - Kniv - Järnbeslag från

piska - Frag. av

bronskedjor - Ca 125 pärlor av

glasfluss, bergskristall och karneol

- Bronsarmband - Nålhus - 2 frag. bronsten - Diverse beslag av

brons - Smältklumpar av

brons - 2 örslevar i järn - Bitar av kam - 6 broddar - Oval järnring - S-krökt järnten - 2 glasbitar

- Häst - Hund - Får/get - Tamsvin - Fågel - Nötkreatur

Grav 96:


- Lerkärl - Bronspincett - Några bronsnålar - 1 glasflusspärla - 2 små broddar - Några nitar och

spikar - Några järnbitar

- Hund - Nötkreatur -

68

Bilaga 24. Sammanställning av arkeologiska fynd samt djurarterna i

gravarna för denna uppsats analys av fyra brandgravar från

Valsgärde

Grav 56:


- Krampa av järn - Kedjeringar av

järn (nitade) - Fågelformat

påsyningsbeslag av brons

- 3 hela och 4 fragmeneterade bikoniska bronspärlor

- 3 hela och 3 fragmenterade avlånga bronspärlor av spiraltråd

- Bronsfragment - Tunt bronsbleck - 7 försmälta

pärlor av glas och glasfluss,

- Frag. av benkam.

- Hund 2 - Får/get - Tamsvin - Nötkreatur - Björn

Grav 63:


- Kopparlegeringsknapp på bågspänne?

- Brosch i kopparlegering

- 2 dräktnålar i kopparlegering

- 2 oidentifierbara smälta smycken

- 3 gjutna pärlor i kopparlegering

- 20 glaspärlor - Minst 11 smälta

glaspärlor - Elfenbenring - Järnspänne - Två kammar - Kamfodral - Järntång - Glasbägare - Keramik kärl - 18 nitar - 5 skållor i

kopparlegering - 16 björnklor

- Hund 2 - Får/get - Get - Tamsvin - Nötkreatur - Björn - Fågel

Grav 92:


- Järnkniv - skärvor från 2

lerkärl - ornamenterat

bronshänge - frag. av ett

ornameterat bronshänge

- 17 bronspärlor - 6 ringar och

ringfragment av bronstråd

- 2 kedjefrag. - Nål med

fjäderspiral och nålhållare

- Bronsbleck, - Hylsa, - 70-tal pärlor av

glasfluss, - några pärlor av

glas - ornerad kam

med fodral.

- Hund 2 - Får/get - Tamsvin 2 - Slidhornsdjur - Fågel

Grav 98:


- Likarmat spänne av brons

- Tunna böjda bronsbleck

- Järnkniv, - Spik - Järnfrag. - Lerkärl - Krukskärvor

- Hund

Relationen mellan människa och djur under vendel- och...

Documents

Transcript of Relationen mellan människa och djur under vendel- och...