PeaceQue s t

Mycket snack – lite dialog Delat lägerKameran går

PeaceQuest årsrapport 2001. Pris: 20kr.

Pe a c eQuest å rs r a p p o rt . Ledare

. Mycket snack – om Göteborg

. Pajkastning om stenkastning

. Hjälp! Kameran går – biståndsflytten

. The Cage – Pristina i svart och vitt

. ”We fucked like animals – what else could you do?”

. Fem frågor, fem volontärer

. PeaceQuest

. Minsk – en kärlekshistoria

. Form för fred

. Delat läger – separatism för samexistens

. Kalendarium

. En annan väg

: Joel Lindh

: Zoran Matic

: Cecilia Helderyd

: Alvaro Diaz Ibarra,Christina Wassholm,

Johan Lundberg,Leenus Larsson

: Curt–Olof Larsson Design AB

: Robert Johansson

: Sam Uelnas-Lund

: Norra Skåne Offset tryckeri

-

: Lundagatan , Stockholm

: -

: -

: www.peacequest.se

- : info@peacequest.se

Det är några år sen nu, jag hadeprecis börjat min tid som volontä rpå Lundagatan 56, Pe a c e Q u e s t sk o n t o r. Vi gick nedåt Högalid, jago ch den israeliska volontären Gal,när hon stannar upp och frågar:varför har människor hundar?Hon svarade själv, och hennes

analys var att man försökte gömma sig bakom hunden, attdet var ett sätt att inte behöva bry sig om att ta kontakt medandra människor. Eller innerst inne: en rädsla. Själv stod jagförvirrad och tittade på pensionären, som tittade på hunden,som precis lyft på bakbenet för att börja kissa.

Just den här egenskapen hos Gal, att stanna upp ochifrågasätta, gav mig många lärdomar. Och det gällde intebara hundägare utan även värderingar och beteenden. Menatt öppna upp för nya perspektiv, att pröva sina invandaföreställningar, är i mycket att klä av sig den trygghet sominvanda normer och värderingar ger. Men det är också närman utsätter sig för situationer som man inte är säker på attman klarar av, när man blottar sig inför vad man tror är ensfiende, eller för världen omkring sig, det är först då det skerförändring.

Flera av artiklarna i årets upplaga av PeaceQuests års-rapport handlar om människor som öppet kritiserar orätt-färdiga normer och strukturer i samhället . Människor somslängt av sig trånga stereotyper och föråldrade attitydersom sitter åt, som väljer att ta ansvar framför att inte bry sig,som väljer att förändra för att de tror på nåt bättre.

Att skaffa hund, menade Gal, var ett sätt att ducka förproblemen i relationen eller i samhället. Jag förstod hennespoäng, men för mig var det aldrig så enkelt: jag är allergisk.

Under året som gått har fler grupper än tidigare i Pe a c e -Quest riktat fokus mot Sverige och vårt eget sa m h ä l l e , dethar inte varit självklart tidigare. Ser vi oss omkring finns fak-tiskt massor av saker man vill ändra på: sä r b e h a n d l i n g av tjejer och killar i skolan, mobbning, segregation, rasism ochfrämlingsfientlighet. Samtidigt finns naturligtvis det inter-nationella perspektivet kvar, där vi strävar efter att vara enjämlik partner i utbyten och samarbeten.

Joel Lind, ordförande

N a ken under pälsen

Myc ket snack – lite dialog”Dialogen inför EU-toppmötet i Göteborg var aldrigtänkt att fungera, varken från polisens eller aktivis-ternas sida. Båda grupper använde det bara som enursäkt för att sedan få legitimitet för sitt våld.” JohanJaatinen är ickevåldsaktivist och arbetade före -byggande med träningar i det inför Göteborg. Redaktionen bad honom ge sin bild av händelsernai Göteborg.

T EXT: JOHAN JA AT I NE N. FOTO: JO HAN LU NDBE RG

ickevåldsnätverk ( ) fick jagutstå många påhopp för att jag trodde att dialogen införGöteborg skulle fungera. Det hade sin grund i att demonstra-tioner vid -möten i Stockholm och Malmö våren

möttes med öve rvåld från polisen trots att de föregåtts av dia-l og ,t rots att åtminstone den i Malmö hade föregåtts av dialog .

Anmärkningsvärt är dock att även ledande gestalter iGöteborgsaktionen () motarbetade på g rundav vår ”polisvänliga” inställning, trots att de själva förde endialog med polisen.Ett bättre begrepp för den typ av samtalsom förde med polisen torde dock vara ”förhandlingar”.För, som Elisabet Ahlin skriver i Syndikalisten:”alla nätverkoch stör re organisationer förde en dialog med polisen inför - t o p p m ö t e t . Enda skillnaden var att vi i ickev å l d s n ä t ve r ke töppet sade att vi trodde på dialog som metod.”

Många aktivister anser att den kontaktgrupp som inrätt-ades av polisen endast syftade till att få fram information omh e m l i g a aktiviteter. En misstanke som de ansåg bekräftad ioch med polisens inringning av Hvitfeldtska gymnasiet.

Jag vill här påpeka att vi från :s sida lyckades upprättaen genuin dialog med denna kontaktgrupp inför en tältläge-rockupation i närheten av -toppmötet,som bemöttes heltfredligt från polisens sida. Något som tyvärr kom i skym-undan av allt våld.

Det som sedan hände vid Hvitfeldtska gymnasiet visartyvärr att polisledningen inte vågade lita på kontaktgruppen.

Dialogen som täckmantelDialogen var alltså aldrig tänkt att fungera och det fannsuppenbarligen grupper som ville ha våld:

04

• Det svarta blocket Efter polisens övervåld i Stockholm och Malmö kändemånga hat och hade starka fiendebilder. I Göteborg skullerättvisa skipas genom hämnd: ”Polisen var inte ute efter attstoppa olagligheter när de gick till våldsam attack. Polisenville bara leka lite (…) I Göteborg i juni är det däremot vårtur att leka.” skriver en anonym a k t ivist i Motkrafts e-ny h e t s-b rev (nr. ) efter händelsern a i Stockholm.Hos många till-resta aktivister från Europa fanns liknande erfarenheter avpolisbrutalitet från och Världsbankens toppmöte i Prag.

Sen fanns det naturligtvis en ideologisk vilja till våld hosmånga i det svarta blocket, oberoende av polisens tidigareagerande. I efterhand har också ledande ideologer inom

sett det som hände i Göteborg som något framgångsrikt,eftersom det bröt den anda av samförstånd som man ansågskulle ha rått annars.

• Göteborgsaktionen Ledande gestalter inom trodde att ”lagom” mycket våldoch skadegörelse kunde vara positivt eftersom det skulle gemycket publicitet.Därför nöjde man sig till exempel med attbara avkräva att de stora demonstrationerna skulle varafredliga.Vad de sen gjorde vid sidan om lade man sig inte i.Man visste till exempel att flera grupper planerat för aktionerdirekt efter :s protestmöte den :e juni som med storsannolikhet skulle urarta i våldsamheter. När vi i före-s l og att vi skulle göra något åt detta kallades vi ”minipoliser”.

• PolisenÄven polisen drevs i många fall av starka fiendebilder: ”Manfår en känsla av att det är bestämt i förväg att det ska blikravaller”säger en inte namngiven polis till tidningen SvenskPolis i april . En polischef från Seattle säger i samma

Det som sedan hände vid Hvitfeldtskagymnasiet visar tyvärr att polisledningeninte vågade lita på kontaktgruppen.

beväpnade aktivister. Det fanns kunskap om hur dialog-möten kan motverka starka fiendebilder hos aktivister ochpoliser,men inte om vad man ska göra vid totalt ointresse försådana möten.Det fanns helt enkelt ingen kunskap om hurman skulle handskas med en hel subkultur som ser våldetsom en framgångsrik väg, som ser polarisering som någotpositivt.

• De fredliga demonstrations- och aktionsgrupperna troddepå inkluderandet som metod.Man valde att samarbeta medpotentiellt våldsamma grupper för att på så sätt försökapåverka dem.I efterhand kan vi konstatera att det var naivt.Troligen hade det bästa varit att ställa krav på ickevåld ochöppenhet för alla i Göteborgsaktionen och att inte låta någrasom inte accepterade det bo på kommunens skolor.

Hade vi gjort den markeringen är det troligt att de över-d rivna ingripandena vid Hvitfeldtska och Schillerska gymnasiet aldrig skulle ha ägt rum,vilket i sin tur kunde hahindrat mycket av upptrappningen. Polisen skulle fort-farande ha använt våld mot de autonoma och vice versa,men från början fredliga demonstranter skulle kanske inte hablivit provocerade att kasta sten.

Diskutera Johans artikel och läs hans siande om hur framtidensp rotester kommer att se ut på: w w w. p e a c e q u e s t . s e / d e b a t t

05

nummer: ”Försök att få en dialog med demonstranterna,men lita inte på att de håller den.” Han ger också ledningeni Göteborg rådet att gå på och skingra hela grupper iställetför att g ripa misstänkta.

Det verkar också ha funnits en rädsla hos myndigheternaatt rörelsen höll på att växa sig för stor – den började bli ettreellt hot om inte mot kapitalismen så åtminstone motenskilda toppmöten – varför man såg sig nödgad att ökarepressionen för att slå ned rörelsen.Det är svårt att förklarapolisbrutaliteten vid Schillerska gymnasiet på något annatsätt. Även de hårda domarna efter -toppmötet, samt attingen polis ännu har åtalats,talar för det.

Lärdomar inför framtidenVad gjorde då vi ickevåldsaktivister?

Vi åkte land och rike runt i sex månaders tid för att läraut tekniker i att ingripa och förhindra våldsamheter. Det varinte helt förgäves – många som hade gått träningarna sade sigefteråt ha haft nytta av dem genom att till exempel ha lugnat ned upphetsade aktivister – men som helhet måstevårt arbete ändå ses som ett misslyckande. Jag ser framför allttvå orsaker till detta:

• Den svenska ickevåldsrörelsens erfarenheter gällde intesvarta block.Det fanns kunskap om hur man hanterar enskil-da provokatörer, men inte en hel hop med maskerade och

06

Frågan om vem som hade ansvaret för våldet underEU-toppmötet i Götebo rg har tagit sig oanadeuttryck under tiden som förlöpt sedan i somras.

T EXT: RE DA KT I ON EN, FOTO: JOHAN LUN DB ER G

en interpellationangående statens involvering i stenkastandet.För Per Unckelvar bakgrunden enkel. Han skrev till demokratiministerBritta Leijon för att ”en del av de stenar som kastades iGöteborg vid -toppmötet i juni kastades med statligtstöd”. Unckel syftade på det utskott som PeaceQuest till-sammans med anordnade under ungdomsriksdagen,U ri x ,i april ,med namnet ”Gatstenar eller sammanträden,två metoder att påverka”.

- Rubriken till utskottet var ett sätt att provocera. Syftetmed utskottet var att ifrågasätta valet av metod, sägerPeaceQuests ordförande Joel Lindh, som var en av ledarnaför utskottet.

- Det är farligt att inte diskutera vilka aktionsmetoder mananvänder.Genom att diskutera vad våldshandlingar leder till,kan man komma till rätta med våldet. Det är dessutom enbättre väg än att sätta in poliser som möter människor utanvilja till dialog. Joel Lindh menar att man bör se utskottet påUrix som förebyggande, ett sätt att få prata med unga som av

samhället förväntas vara extremer, fast de egentligen är identitetssökande och försöker skapa sig egna uppfattningar.Han tror att deltagarnas egna idéer gav många uppslag tillhur man kan påverka sin livssituation och samhället.

Några veckor senare debatterar Joel Lindh med en annanmoderat riksdagsman, Thomas Högström, på nättidningenSourze.se.Thomas text har överskriften ”Debatten skall varafri och bygga på respekt för demokratin”. Joel funderar över närdemokratin egentligen inskränker på vad som inte får debatt-eras? ”Det är ju därför vi debatterar, på g rund av viljan attutveckla demokratin, för att få perspektiv, för att lära ossdemokratins spelregler”.

Varför tror du att PeaceQuests utskott kom upp i riksdagsdebatten?- Någon skall stå till svars, och då tillåts det tydligen

väldigt långt dragna kopplingar och orsakssamband.Till ochmed så långt att diskussioner som förespråkar ickevåldsligaaktionsmetoder skall skuldbeläggas! Det beror på hur långtman går som politiker. Per Unckel valde helt enkelt att gåhela vägen.Många metoder är tillåtna i röstfisket,säger JoelLindh. Debatten i riksdagen byggde inte på missförståndutan på sakfel.Ingen ringde till Joel Lindh för att få veta vadsom egentligen hände.

Läs hela debatten på: www.peacequest.se/pajkastning

07

Pajkastning om stenkastning

08

Hjälp! Kameran går

09

Kosovo, idag mediernas gunstling, imorgon över-givet och förpassat till historien. De stora nyhets-makarna omgrupperar sig fort och gärna. Logikensom styr är inte alltid lätt att följa.

T E XT & FOTO: JOHAN LU NDBE RG

augusti omöjligt attgenom någon av nyhetsjättarna , , eller få några uppdateringar om det då spända läget iMakedonien, eftersom den norska kronprinsens bröllopdominerade ut alla andra ”nyheter”.

Av samma anledning är det efter den septemberomöjligt att genom svensk media tillgodogöra sig någon somhelst relevant täckning av situationen på Balkan. Den endasvenske kor respondenten som varit stationerad i regionenefter krigen, :s Hans-Henrik Rönnow, skickades omedel-bart hem. Det fanns helt enkelt inget utrymme för hansartiklar längre.

Inte ens under parlamentsvalet i Kosovo i november fickSveriges största dagstidnings korrespondent rapportera påplats. Då ansåg honom nämligen mer behövd i Zagrebdär re g e ringen förberedde en stämning mot det - b a s e r a d emedicinföretag som har tillverkat analysfilter i Ronneby sommisstänktes ha orsakat n j u rsjuka människo rs död iKroatien.

Hur många som dog i Kosovokriget är fortfarande oklart.En stor dödssiffra är emellertid inte synonymt med en stornyhet.Till exempel befann sig under :s bombningar avKosovo och Serbien fler än reportrar på hotellen iangränsande Makedonien,medan konflikterna i till exempelKongo och Sudan,som krävt många fler dödsoffer, är någotvi först efteråt får läsa eller höra om.Om ens det.

Hösten/vintern spelas Afghanistan på den stora scenen och Kosovo sätts möjligen upp på någon förlust-tyngd förortsteater. Regisserar gör och , vi andraföljer snällt efter.

Den september och de efterföljande bombningarna avAfghanistan, har inte bara fått Kosovo att halka ned från :s svårbestigna nyhetstopp, utan som en direkt konse-kvens av det packar många organisationer nu ihop därifrånför att åka till Afghanistan. På samma sätt som de en gångövergav Bosnien för Kosovo.

Man vill gärna tro att det är humanitet som driver dehumanitära organisationerna, men det är svårt att blundainför det faktum att det är medierna som i slutändanbestämmer var hjälpen behövs bäst.Det är en underdrift attsäga att viljan att hjälpa flyktingar från Afghanistan – liksommedias närvaro – var betydligt mindre under den Sovjetiskainvasionen av landet - än den är nu.

Draget till sin spets kan man säga att det är några få cheferinom några få ny h e t s f ö retag som styr inte bara det inter-n a t i o nella samfundets agerande utan även – som en följd avdetta – den ekonomiska utvecklingen i till exempel Kosovo.För Kosovos ekonomi får de ”internationellas” flykt enormakonsekvenser. Det internationella kapitalet (och det krim-inella möjligen) är här det enda att räkna med.Det finns ingafungerande statligt ägda fabriker eller företag (vilken statskulle äga dem?).Någon export förekommer inte (annat änav vapen och narkotika). Några skatter att finansiera detoffentliga med finns inte (man betalar till exempel inteinkomstskatt.) Och de småföretag finns inte som inte ärdirekt beroende av att deras varor eller tjänster köps av inter-nationella eller lokalanställda med löner från internationellaorganisationer.

I samma stund som World Food Programme skickar sinalastbilar till Afghanistan tvingas därför ett antal bensin-mackar, biltvättar och verkstäder i Kosovo i konkurs, isamma stund som kollegorna på blir förflyttade tillAfghanistan slår därför ytterligare lunchrestauranger igen.

Naim Shala, fotograf och före detta engelsklärare, driveren liten fotobutik som har mestadels internationella kunder.Han uppskattar att bara % av de internationella som varhär vid samma tid förra året är kvar. Siffran torde ligga nån-stans där, möjligen något högre.

Då fanns här internationella. På en befolkning avtvå miljoner och tillsammans med soldater gör detknappt fem procent. Det kanske inte låter så mycket, menlägg då till att de fem procenten stod för uppskattningsvis% av efterfrågan och att det påverkar ekonomin negativtblir genast lättförståeligt.

Rent konkret syns det här på att bostadspriserna – somvarit i klass med de i Stockholm – sjunkit som sten.Eller påatt en piratkopierad -skiva den september kostade (kr) och två månader senare hälften så mycket.

Låt oss hoppas att hjälpen hamnar där den bäst behövs.

10

11

YU Program Building, ibland med tillägget Experi-mental, är den officiella benämningen. Men de sombor där kallar den The Cage (buren). Johan Lundbergberättar här i bilder om projektet för multietnisktboende som i praktiken blev ett fängelse.

från re g e ringen iBelgrad i början på nittiotalet.Tanken var att runtom i detalltmer sönderfallande Jugoslavien uppföra byggnader därlägenheterna föredelades med hänsyn till etnisk tillhörighet.På så vis skulle man komma till rätta - trodde man - med deetniska motsättningarna som började bli ett reellt hot.

Mitt i Kosovos huvudstad Pristina står sedan en avdessa byggnader. Här bor ett hundratal serber mitt i en stadsom annars är etniskt homogen. Det är möjligt endast tackvare den -ledda internationella fredsstyrkan, :s,dygnet-runt-bevakning.

T h e C a g e

12

Som alltid klockan fem på eftermiddagen ligger han i sängenoch sover – med kläderna på. Rumskamraten Ivan har fåttett av de eftertraktade tolkjobben på och nu är det barahan som är arbetslös i hela byggnaden.Utan någon att pratamed går tiden långsamt. Bättre att sova nu då,när ingen ärhemma.

Det är en dag som alla andra i Predrag Radusinovics liv,en sån där som aldrig kommer tillbaka.

Halv sex är det dags att gå upp, då har han en timme på sigatt göra sig i ordning och kanske gå ned till affären, innanIvan kommer. Att Ivan kommer just då kan han vara säkerpå,för han eskorteras fram till dör ren i -bil,nåt annat voreotänkbart.

13

14

På väg från affären, som ligger en bit bort men i samma byggnad, slår någon Predrag bakifrån över näsan med vadhan senare i polisförhöret ska beskriva som ett mjuktföremål. Det hände precis i den döda vinkeln nedanför entrappa, så de brittiska soldaterna såg ingenting. Han berättaru p p r ö rt för Ivan som tar det hela med lugn, det är inte förs t agången något liknande händer.

Den tid Predrag inte slår ihjäl med sömn,dödar han medteven. Utbudet erbjuder dock inga serbiska kanaler, och avalbanska förstår han inte särskilt mycket. Men varje dagklockan : och : är det film, och den är oftast påengelska.

Predrag är sedan ett tag tillbaka mer eller mindre fri fråntyngre droger. Men rullar Ivan en joint,tackar han inte nej.

Och så har ännu en dag passerat i Predrag Radusinovicsliv, av ingenting förmörkad,en nästan lycklig dag.

15

L u n a bo, 27, pro g r a m l e d a re för serbiens populärasteu n g d o m s p rogram Xx x s t e r i ca .

”I´ve never done so much drugs as during that period. LSD, Ecstacy, Weed”.Nenad, 24, driver kulturpro d u k t i o n s f ö reningen MOV E .

”It is not human to be silent”.Dejan 23, DJ i kollektivet Teenage Te chno Punks somunder Milosevicregimen och NATO- bo m b n i n g a r n ao rdnade fester varje kväll på sin klubb Industrija.

T EXT: ALI FEGAN, FOTO: JOHAN LU NDBE RG

, när fly g l a rmet går och den stad manbor i blir bombad av världens starkaste militärmakt?

Medan bomberna föll våren manifesterade tusentalsungdomar att kriget inte var deras genom att knulla,knarkaoch dansa. Trötta på isolation, besinningslös och destruktivnationalism och trånga framtidsutsikter. Lägg därtill en starkkänsla av att vara föro r ä t t a d e :” Ja h a , är det genom att bomba vårstad ni tackar oss för att vi kämpat mot Milosevic i flera år?”

De tre var också medlemmar och drivande i organisationen (Motstånd) som under flera år samlade ungdomaröver hela landet och som till slut var en av de avgörandeaktörerna i stormningen av parlamentet och Milosevic fall.De händelserika dagarna innan den :e oktober samlades -tals ungdomar för att bjuda regimen motstånd. Intebara studenter utan alla som ville protestera var där. Och detlyckades.

Den efter revolutionära euforin är fortfarande närvarandebland den unga befolkningen i Belgrad. Det är ett ständigt

fikande, festande och varje person jag stöter på har storslagnaplaner på att för verkliga personliga drömmar.Det är ena sidan av myntet.Den andra visar en mörkare sidadär alltfler ungdomar använder tunga droger. Serbien sägsvara drogslussen till Europa,via vilken stora delar av knarketsom når oss passerar. På vägen stannar förstås en hel del.Detär vanvettigt billigt, kvalitén är låg och tillgången hög.Technokulturen, som är den största ungdomskulturen idag,odlar också den en liberal knarkideologi och på de stora fester som ordnas konsumeras långt mer droger än alkohol.

Dejan, som är en av huvudrollsinnehavarna i techno-kulturen i Serbien säger att ”knarkproblemet är individuellt.Den som vill tar det. Det är så lätt att fokusera på drogernaoch skylla technon för allt.Det är bättre att se vad techno-kulturen står för.”

Efter tio år av krig,isolation och sanktioner är det bäddatför att stora delar av ekonomin ödeläggs eller hamnar i händerna på maffian.I Serbien kan man beskriva ekonomini skalan mörkgrått till svart.Enligt Dejan går det inte att lyftaett finger i Belgrad utan att maffian är inbl a n d a d .Te c h n o k u l t u re n , menar Dejan, är en motreaktion till maffia n .Mot Dieselkulture n . Diesel är de män som glider runt i sva rt abombarjackor nedstuckna i sina fejk-Dieseljeans,guldkedjoroch som lyssnar på nationalistisk folkpopmusik och kör dyrabilar.Technokulturen tar avstånd från dem och är ett sätt attta kontroll över sitt eget liv. Att välja att leva sitt liv långt från myndigheter och pseudomyndigheten över dem alla:Maffian.

Någonstans mellan anarki, organiserad kri m i n a l i t e t ,d e k a d e n s , droger och ljusare framtidsplaner befinner sig denunga generationen i Belgr a d . Eller som en professor i sinologiförklarade det:”Berlin på -talet är Belgrad på -talet.

16

Citat:LunaLo, , programledare för Serbienspopuläraste ungdomsprogram XXXsterica.

även haft informations-verksamhet i följande länder: , Nederländerna,Ryssland,Norge, Finland, Italien, Storbritannien, Belgien, Lettland,Vitryssland, Danmark, Frankrike, Tyskland, Schweiz, Israel,Bosnien och Herc e g ov i n a , S p a n i e n , A u s t r a l i e n , K a n a d a ,I n d o n e s i e n , M a ke d o n i e n , Po rt u g a l , I r l a n d , M e x i ko, N i e u e,I n d i e n ,C h i l e, Ja p a n ,K ro a t i e n ,G re k l a n d ,R u m ä n i e n ,Ö s t e rri ke,

Litauen, Colombia, Luxemburg, Sydafrika, Tjeckien, NyaZeeland, Kina, Zambia, Slovakien, Ukraina, Costa Rica,Pakistan, Ungern, Hong Kong, Turkiet, Brasilien, Ecuador,Singapore, Bulgarien, Filippinerna, Island, Estland, SierraLeone, Jordanien och Polen.

Källa: Besökstatistik på www.peacequest.se

17

Använd globaliseringen rätt.Samarbeta.

20

VårenMakedonien och Kosovo mår bättre! Volontärerna Johan,Alvaro, Zorica och Nina besöker ett antal konfliktdrabbadeområden. Kontaktskapande verksamhet tillsammans medkurser om konflikthantering lägger sig som ett helandeplåster över det öppna balkansåret.

MarsTräning för tränare i konflikhantering. Under fyra dagar iJönköping trimmas ett antal medlemmar för att själva klaraav den stora uppgiften.Efter träningslägret är medlemmarnafit for fight, de kan nu på egen hand utbilda människor ikonflikthantering.

MajGatstenar eller förhandlingar? PeaceQuest och Landsrådetför Sve riges Ungdomsorganisationer anordnar ett seminari u mdär man talar om två ytterligheter, gatstenar och förhandlingar.Dessa påverkansmetoder blöts och stöts under ett antal dagarpå Ungdomsriksdagen ( ).

JuliInternationell träning i stereotypbrytande. Unga israeler,palestinier och svenskar knäcker sterotyper i Sala. Ett lägersom avslutar ett av PeaceQuests största projekt genom tidern a .

You can run but you can’t hide! Inte ens i Skånes skogarkommer man undan PeaceQuest. Över scouter fick iolika omgångar lägga fickkniven åt sidan och lyssna på före-drag om konflikter och konflikthantering.

HöstenStudiecirkel i konflikthantering. Ett PeaceQuest-gäng iLinköping, med siktet inställt på fred, har kontinuerliga träffar under hösten där man diskuterar fredlig konflikt-hantering.

OktoberHemsidan. Med g rym känsla för form, färg och text skapar -trillingarna Leenus, Cecilia och Christina hemsidornashemsida.Skåda mästerverket på www.peacequest.se.

Grundkurs i konflikthantering – the first episode. Vad ärkonflikt? Hur löser man konflikter på ett fredligt sätt? Dessafrågor diskuterades livligt några dagar i Uppsala.Deltagarnakom in i grundkursen som gröngölingar och ut som nånAnnan.

NovemberGöteborg ryter till! PeaceQuest i Göteborg samlar

personer till ett debattseminarium. Detta gör man i sam-arbete med och Attac. Debatten berörde bl.a. nyafolkrörelser och media.

DecemberGrundkurs i konflikthantering – tränarnas återkomst. Ännuen gång räddar tränarna jorden från konflikter. Platsen ärLund.Nya medlemmar tränas i konsten att lösa konflikter påett fredligt sätt för att slutligen gå ut i samhället med en nyinställning till livet.

PeaceQuest

21

Bli medlem och du får en stöddig T-shirt. (Så långt lagret räcker)

01. Seluah Alsaati, 18 år. Studerande, Akalla.– Att alla bara kunde leva i frid. Men det låter så uttjatat. När alla på jorden känner sitt och sina vänners egenvärde respekterat.

02. Rasti Baban, 15 år. Studerande, Sundbyberg. – Jag tänker på Sverige, man bråkar inte. Svenskar är snälla. I Kurdistan är det inte fred.

03. Erik Persson, 28 år. Hantverkare, Stockholm. – Trygghet. Man tänker ju bara på krig. Det man ser reportage om är ju krig, aldrig fred. Här i Sverige är fred självklart.

04. Malui Kaslcoglou, 61 år. Förtidspensionerad lärare, Sollentuna.– I Costa Rica har dom ingen armé, dom håller freden utan armé i ett områdesom är konfliktdrabbat. Att vi kan ha en armé till ingen nytta när vi har över 5000 uteliggare är sanslöst. Vi fördelar våra resurser fel. Vi landar på månen men kan inte fi xa växeln i Karlberg.

05. Eva Samuelsson, 24 år. Socionomstuderande, Enskede– Samverkan, frånvaro av våld. Dialog på alla plan. En strävan att lösakonflikter utan våld, en ambition. Att man möts från båda håll. Mer empatiskamänniskor på höga maktpositioner, ÖB borde vara socionom.

06. Sasa Bjurling, 19 år. Dansare, Kista.Det är mer än bara frånvaron av krig, också frånvaron av till exempel fördomar.När alla människor inser att de ska behandla andra som de själva vill bli behandlade.

Vad är fred för dig?

En annan vä gDen palestinska intifadan med de välbelysta” s t e n ka s tarna” och ”självmord s bombarna” är ensanning, men vad som allt som oftast hamnar i skymundan är den stora skaran som valt en annanväg än våldets.

T EXT: ER IK BACKMAN & CE CILIA HELDERYD, ILLU ST RAT IO N: JULIA PEIRONE

Palestinian Center forRapprochement between people, , är en organisationbelägen i Beit Sahour strax öster om Bethlehem som jobbarmed ickevåldsmotstånd i sin kamp för rättvisa.

Organisationen startades under den förra intifadan, ,när några av invånarna i Beit Sahour bestämde sig för attbjuda in israeler till sin stad.Tanken var att ge utrymme förandra än politiker från de båda sidorna att träffa s .Dialogmötena, eller torsdagsmötena, har fortsatt sedan dessoch där träffas palestinier och israeler och får en chans attdela med sig av sina perspektiv. Många av dem som deltar idialoggruppen är också med och genomför :s andraa k t iv t e t e r. A k t iviteter som utbildningar i till exe m p e ldemokrati och stereotypbrytande och ickevåldsliga direkt-aktioner. :s direktaktioner berör framförallt två områden;utbildning och rörelsefrihet, två värden som ofta är hotadegenom ockupationen.Vägen till Beir Zeituniversitet stängsofta av på grund av ”säkerhetsskäl”,vilket gör att lärarna intekan komma till skolan och eleverna blir utan undervisning.Många elever och flera lärare vid universitet kommer frånBeit Sahour. har därför flera gånger, tillsammans meduniversitetets elever, arrangerat marscher som går längs denavstängda vägen.Tanken med detta är – förutom att komma

till universitetet – att se huruvida det är vägen som äravstängd eller om det bara är ett medel för att stänga univers-itetet. Stängningar av utbildningsplatser är något som oftaväcker starka protester på de palestinska områdena.I ett landdär det mesta är osäkert är utbildning en av de få saker mankan satsa på. Och palestinerna satsar, de har bland den högstaeftergymnasiala utbildningsfrekvensen i världen.

Den palestinska myndigheten har flera gånger uppmanat att skicka internationella observatörer till området menIsrael vill inte gå med på det. har därför på egen handarrangerat program så att internationella organisationer kanvistas i Beit Sahour och dokumentera vad som händer.Internationell närvaro ger, förutom chansen till mer bredd inyhetsbevakningen, en ökad säkerhet mot olika militär-aktioner.

Det mest ko n k reta exempel på hur röre l s e f riheten b e gr ä n s a s , är genom de vägspärrar som sätts upp längs vägarn aoch hindrar all trafik.Under två julveckor , deltog ca

personer från andra länder, framförallt från England och

i :s aktioner. Flera försök att ta bort vägspärrarna gjordes,aktivisterna använde sina händer och andra små verktyg.Soldaterna kunde varken använda sina vapen eller bulldoz-e rs , men de kunde släpa bort aktiv i s t e rn a , då aktiv -isterna aldrig använder sig av våld som motstånd.

Efter en lyckad demonstration till Beir Zeituniversitetetskrev Ghassan Andoni,direktör för , om aktionen:”Kan vi drömma om fler aktioner, större massor, och flerställen? I sådana fall kan ingen stoppa vårt motstånd till dessatt den sista israeliska soldaten klivit ut ur vårt land.Det härär en kallelse till både internationella och palestinier attengagera sig.”

22

23

24

Namn:............................................................................................

Gatuadress:................................................................................

Postadress:.................................................................................

E-post:...........................................................................................

Telefon:.........................................................................................

Jag vill bli framtidssponsor och bidra med .................. kr/månad, (minst 20kr/mån) som dras från mitt konto en gång per månad. Kontakta mig om detta.

Jag vill bli medlem, skicka inbetalningskort.

Bli medl e m !PeaceQuest

Svarspost

122 248 600

110 09 Stockholm

Frankeras ej.Mottagaren

betalar portot.

På förvintern år 2000 skickade PeaceQuest trevolontärer till Balkan. Redaktionen ställde frågornasom avslöjar deras sanna personligheter.

F OTO: JOHAN LUNDB ER G

Nina01. Kärlek är en egendomlig känsla och att våga. 02. Gud är vår inneboende godhet. Det man vet är rätt.03. Vad händer när våra kroppar ruttnar.. Kroppen lever vidare i naturens

kretslopp och våra minnen och minnet av oss lever vidare hos andra människor

04. Lycka är upprymdhet och att kunna ta tillvara på stunden.Leva i nuet.

05. Jag vill drömma om min prins inatt.

Hatxihe01. Det vackraste som finns. Att se människan i varje människa.02. Vi säger att Allah är en man, men egentligen tror jag det är en kvinna.

En mycket stark och mycket god kvinna.03. Dom svarta fåglarna äter upp dom.04. Att få röra sig fritt och göra det man vill, jag skulle vilja studera konst.05. Jag vill inte drömma, jag drömmer bara mardrömmar.

Johan01. Kanske att inse att jag är du, och att vi är dom, det vill säga vi.02. Många människors tröst i en värld som i övrigt saknar givna värden.03. Hellre ruttna utifrån än inifrån; hellre som död än som levande.04. Kanske att inte längre söka förstå, men förstå ändå.05. Om en statslös värld där vi i tid insåg att kapitalism och konsumtionism

var fel väg.

Zorica01. Hm, jag vet inte, jag känner det alltid, om kärlek ”återfås”, då kan man bli kär,

om inte, så gör det ont…mycket ont… som jag känner nu!02. Universal energi.03. Vår energi (själar) möts i den universala energin.04. När jag blir kär…05. Om honom…om kärlek…och lycka…

Alvaro01. Det är att finna förståelse. Vi älskar det vi förstår.02. Det är han, hon eller det som finns för att ge oss trygghet när ensamheten

infinner sig i kroppen. Vi konstruerar honom efter våra behov, och vi dödar honom vid ickebehov.

03. Vi reinkarneras och blir berg, blommor, delar av födan som andra människor och djur intar! Vi blir en del i en oändlig historia!

04. Det är att finna förståelse utan att behöva kunskap.05. Att jag ligger på en sandstrand, det är hett i luften, varmt i vattnet och det ligger

en rebellflicka bredvid mig. Vi hör när det ropas ut i radion att Göran Persson sagt att vi ska bli en förstående och fredsä l s kande nation. Och Milton Friedmanläggs in på mentalinstitut för att få den medicinska hjälp han behöver.

01. Vad är kärlek?02. Vem är Gud?03. Vad händer när våra kroppar ruttnar?04. Vad är lycka? 05. Vad vill du drömma om i natt?

Nina Lindholm var i Bosnien, A l v a ro Diaz-Ibarra i Makedonien och Johan Lundberg i Kosovo under vintern 2000/2001. Deras uppgift på Ba l kan var att knyta nya och underhållagamla kontakter med lokala NGOs och att arbeta i dessa där nere. Samt att finna en volontär från varje land för att arbeta tillsammans med dem i Sverige. Den känsliga politiskasituationen i Makedonien respektive Kosovo under perioden i kombination med krångliga och stela visumregler ledde till att Zorica Prokic från Bosnien ensam fick företräda volontärerna från Balkan. Hatixhe Gashi la dock ned så mycket arbete på att försöka få ett visum att hon räknas in i volontäruppsättningen. Läs den rafflande berättelsen om hurHafixhe inte fick ett pass på www.peacequest.se/hatixhe.

25

Minsk –en kärlekshistori aMänniska för människa. PeaceQuest arbetar medförändringar i det lilla. Och många är de vars livförändrats radikalt på grund av PeaceQuest. Möt Maria, PeaceQuestveteran, som bytt såväl hem-land och språk som syn på pengar och karriär. Honflyttade till Vitryssland, av en lycklig slump.

T EXT: K INA BÖR JE SON, FOTO: JOHAN LUNDBERG .

PeaceQuest firade tioårsjubileum . Maria Petterssonhade följt med en klasskompis till Stockholm.– Det var de trevliga och roliga människorna som jag mötteden helgen som fick mig att bli medlem.Efteråt åkte vi hemtill Lindesberg och startade en lokalgrupp som kämpade förkällsortering i skolmatsalen,berättar Maria.Det är som att trycka på en knapp, för plötsligt väller minnen över Mari a , och hon återger nästan ett helt decenniumav olika PeaceQuesthändelser. Med ett otroligt detaljminneberättar hon om spännande episoder och storslagna projekt.Allt minns hon - utom en sak - nämligen namnet pålokalgruppen som hon och klasskompisen startade för nio årsedan.

Första gången Maria fick upp ögonen för Vitryssland varsommaren . PeaceQuest reste i Central- och Östeuropaför att hitta möjliga samarbetspartners.Fyra veckor hade gåttoch de hade träffat en mängd organisationer men ingen somväckt Marias intresse.

– Mest gamla farbröder med tryckta broshyrer, berättarMaria och himlar med ögonen. Men sen kom vi tillVitryssland och träffade Next Stop New Life ( ), ochdet kändes som om vi äntligen hade hittat hem,de var somoss,säger Maria.

Hur Minsk,huvudstaden,såg ut eller vad hon kände införlandet minns inte Maria,för det som gjorde starkast intryckvar personerna hon mötte och att ungdomsorganisationen påminde så mycket om PeaceQuest.

– Mitt andra möte med var som en förälske l s e, b e r ä t t a rMaria. Känslan från första mötet bara förstärktes.Vi fick enmer personlig kontakt med varandra och började smidaplaner på gemensamma projekt.

Demokrati blev den röda tråden genom alla de olika

projekt som följde. PeaceQuests första demokratiträning skapades och genom gemensamma träningar och volontär-utbyten växte relationerna mellan PeaceQuest och .Själv bestämde sig Maria för att lära sig ryska.Planen var attåka till St. Petersburg,men efter ett tips från en nära vän omMinsks lingvistiska universitet och ett lyckosamt misstag från hamnade Maria istället i Minsk. Efter studier följdepraktik på där Maria fungerade som internationelllänk mellan vitryska och svenska organisationer.

– Man är dum om man flyttar till Vitryssland för landetsskull. Jag har inte valt landet utan människorna. Det svårasamhällslivet gör vardagen enkel, absurt nog. Det finns ensådan livsglädje i den del av det dagliga privata som politikenoch president Lukasjenka inte kommer åt.Efter två års vistelse i landet har Marias pers p e k t iv förändrats.

– Jag tar problem lättare nu och blir inte längre arg för attsaker och ting inte alltid fungerar. Avsaknaden av enfungerande ekonomi gör att pengar och karriär känns mindre väsentligt.Det finns ju ändå inga att tjäna.

För närvarande befinner sig Maria i Sverige. Efter ett besöki Sverige vägrades Maria inresa i Vitryssland, utan att fånågon närmare förklaring till varför. Nu försöker hon vänjasig vid att vara i Sverige på obestämd tid.Men hur vänjer man sig vid censur och att inte kunna talafritt?

- Jag har vant mig vid sådant som jag trodde jag aldrigskulle klara. Man anpassar sig till att veta att man förm o d l i g e nl ever med avlyssnade telefoner. Istället pratar man om viktigasaker när man träffas.

Efter ett visst trugande erkänner Maria var hon helst sersig själv om tio år. Då delar hon sin tid mellan Minsk ochSverige och har tillsammans med vännen Irina startat Minsksförsta riktiga vegetariska restaurang.Senare den kvällen säger

26

”Jag tar problem lättare nu och blir inte längre arg för att saker och tinginte alltid fungerar.”

Maria högt och rakt ut i luften:– Origo! Så hette lokalgruppen hemma på Lindesbergs

gymnasieskola. Varför just Origo vet jag inte, det lät välfräckt,säger hon nöjd över att komma ihåg.

Origo betyder nollpunkt och ursprung.Idag,nästan tio årsenare, har namnet fått en mycket passande innebörd.Nollpunkten var den där första PeaceQuesthelgen ochhennes PeaceQuestursprung blir lokalgruppen hon och

kompisen bildade. Sedan dess har mycket hänt, och Mariasengagemang i PeaceQuest har gett erfa renheter ochupplevelser som tagit henne världen över. Men hjärtat harfastnat i Minsk.Maria har hemlängtan.

Läs mer om den dramatiska utvisningen av Maria frånVitryssland på: www.peacequest.se/maria

27

I en värld präglad av färg och form kan man fråga sigom det finns en stil, ett mönster, eller en färg somassocierar till fred, lugn och harmoni. Med utgångs-punkt från föregående mening fick två formgivarefria händer att skapa varsin produkt som på ett ellerannat sätt ska väcka tankar om fred.

Melina Candán, textildesigner/illustratör:Motsatsen till frihet är fångenskap, därav den gallerliknandeöverdelen på klänningen. Nederdelen representerar frihet.Detta illustreras av tyget som böljar fritt i vinden. Fredensfärg är grönt.

28

Frihet

Fångenskap

29

Våga vara annorlunda!

Johanna Jelinek, möbeldesinger:När man äter vid bordet, lägger man kroppstyngden påstolens framkant vilket resulterar i att stolen vipparframåt/nedåt och ryggen pressas automatiskt upp i en rakställning.Då man ätit klart kan man luta sig tillbaka och intaen avslappnad position. Jag upplever den vita färgen som fredens färg.

Bryt mönster!

Delat lägerSubstantivet möte och verbet att mötas går att hittai snart sagt vartenda PeaceQuestdokument somskrivits sedan 1983. Att verka för möten – sommetod, syfte och mål - det är PeaceQuest i ett nöt-skal. Men i somras genomförde PeaceQuest en träning där alla inblandade gjorde sitt yttersta för attmötet INTE skulle ske.

T EXT: CH RI ST I NA WASS HOLM, ILLU ST RAT I ON: JU LIA PE IR ONE

klimax på PeaceQuests störstaprojekt någonsin. Ett projekt som under två års tid förtsamman israeler, palestinier och svenskar. Ett projekt där des t e reotyper och fördomar deltagarna hade gentemot va r a n d r adrogs fram i ljuset och prövades mot de verkliga människorman mötte. Men så flammade den andra intifadan upp, iseptember , och la grande finale blev något helt annatän det som skr ivits i projektplanen.

Träningen i stereotypbrytande för unga människor frånIsrael, Palestina och Sverige i juli var den sista aktiviteten idet två år långa projektet som PeaceQuest, israeliska Re’utSadaka och palestinska Rapprochement Center haft tillsammans.Projektet startades -, i ett politiskt klimat somgav visst hopp. Men sedan hösten blev det svårare attresa till va r a n d r a , s v å r a re att mötas. De gemensammaa k t iviteter som var planerade för vintern och våren fick skjutasframåt och framåt, men på vars och ens hemmaarena hararbetet fortgått.Så under våren funderade man på omden sista träningen skulle gå att genomföra i Sverige. Skullealla palestinier få utresetillstånd,till exempel? Hur skulle detfungera för palestinier och israeler att mötas efter snart ett årav våld och krig? Men projektgruppen skulle få andra sakeratt fundera över. När de tre organisationerna hade ett sistamöte inför träningen, i juni, på Västbanken, kom beskedetfrån Rapprochement Center: ”Vi kan inte genomföra enträning tillsammans med Re´ut Sadaka.Vi kommer gärna

men vi kan inte vara tillsammans med dem. Klimatet härhemma tillåter inte det,vi skulle kunna få problem efteråt.”

LogistikPå baksidan av ett kuvert skissar han snabbt upp en karta.”Här är Salberga, där bodde den palestinska gruppen ochhälften av sve n s k a rn a . Och här nere ligger Sofie l u n d ,Missionskyrkans vandrarhem, där israelerna och resten avsvenskarna var.”

– Hur långt var det emellan?– Tio minuters promenad.– Och de träffades aldrig? – Nej,de träffades aldrig.

Jonas Boutani-Werner kom till PeaceQuest i rättan tid.Hanträdde in i en sliten Mellanösternkommitté och sa ”ja, jagvill gärna jobba med träningen i sommar”. Och jobba fickhan. Som ansvarig för allt det praktiska för två parallellaläger, med anvisningen:”De får inte mötas.Det får inte se utsom att det är ett gemensamt arrangemang.” Lägg till tvåm i n i bu s s a r, d e l t a g a re och tio tränare, coacher och ko rd i n a t -örer och kronor att hålla ordning på.

– Jag skulle aldrig göra om det! Jag blev så sjuk efteråt,ville inte höra namnet PeaceQuest på mycket länge.Jonas kan leva sig in i alla de hysteriska situationer som uppstod även nu, ett halvår senare. Den värsta av dem kanhan återberätta i detalj,minut för minut.Det var planerat såatt efter halva träningen skulle den palestinska och denisraeliska gruppen byta boplats. Svenskarna skulle däremotstanna där de var. På så sätt skulle icke-mötet kunna bli ettslags möte i alla fall,med de svenska deltagarna som en slagsbroar mellan två öar. Svenskarnas packning skulle flyttasmedan deltagarna var ute och paddlade kajak och besökteSala silvergruva. Ja, en grupp paddlade medan den andra kollade in gruvan, givetvis.Men strax innan flytten skulle ske

30

31

32

sa ledarna för den palestinska gruppen att de inte villegenomföra det. Man skulle komma för nära ett gemensamtarrangemang,bilden av två separata träningar skulle spricka.Men boendet skulle bytas ändå,den skilda standarden krävdeav rättviseskäl detta.

Femton gånger två deltagare skulle snart komma tillbakaoch visste inte vart de skulle ta vägen.Mobiltelefonerna gickvarma och Jonas gjorde en skiss över hur bussar, packningoch deltagare skulle röra sig under de närmaste m i nu t r a rn a .

– Funkar det här, då finns Gud,sa Jonas till sig själv.

Andra sidan myntet– På sätt och vis var det ett antiklimax,ja helt sjukt i relationtill vårt mål. Men samtidigt: tre organisationer fortsatte attsamarbeta i en tid när alla andra samarbeten var frusna.

K ristina Hållén har haft en central roll i det stora pro j e k t e tsedan långt innan det ens fanns på pappret. Som svenskcoach rörde hon sig mellan båda lägren. Hon pekar på detpositiva som ändå skedde i somras.Värdet i att israelerna ochpalestinierna fick en möjlighet att lämna det spända lägethemma, och hämta kraft för att hålla engagemanget vid liv.Och de möten som faktiskt skedde, mellan svenskarna ochde andra, och i den israeliska gruppen. Den representeradenämligen ett stort spektrum vad gäller synen på palestina-frågan. Och i gruppen fanns både palestinska och judiskaisraeler. De palestinska israelerna, vars ställning i Israel ärväldigt kluven, ville gärna träffa den palestinska gruppen.Och Kristina, som rörde sig mellan båda grupperna, ficksvara på många frågor om vad som hände ”på andra sidan”.

– Det var ju närvarande hela tiden, att den andra gruppen fanns.Både svenskar och israeler ställde sig frågandetill arrangemanget. Men det var viktigt för oss att visaförtroende för Rapprochement Centers skäl.

Den våldsamma verklighet som klev in i projektet ochändrade förutsättningarna för det har tvingat PeaceQuest attfundera över hur man jobbar.Tidigare har PeaceQuest främstutbildat -konflikter och hur de kan hanteras fredligt.I detstereotypbrytande projektet har man trätt in i en pågåendekonflikt och tillsammans med parterna försökt hantera den.Kristina Hållén tittar tillbaka och frågar sig om det är rätt attjobba med stereotypbrytande när den politiska situationen ärså het? Och om man var tillräckligt förberedda på s p ä n n i n g a rna inom den israeliska gru p p e n . Ett annat dilemmavar den makt som automatiskt, om än ofrivilligt, hamnadehos PeaceQuest i ett projekt som finansierades med svenskapengar.

Och ändå.Det går att flippa myntet flera varv till.Deltagarnapå träningen i somras berättar om fantastiska sommardagar,om sköna skratt, musik, nya insikter. På tre håll har man fortsatt att träffas. Och mötet blev av ändå, trots allaa n s t r ä n g n i n g a r. För på av resedagen satt israeler och palestinierpå samma plan till Tel Aviv.

33

MarsKickoff för den nya styrelsen. Tid 16-17 mars.

Träning för tränare i konflikthantering. Tid 23-24.

Ickevåld och dialog. Workshops, föreläsningar och seminarier medgäster från gräsrotsrörelsen på Balkan. Tid under mars och april.

Ickevåldsaktioner i Palestina.PeaceQuest Göteborg deltar som en av flera internationella organ-isationer i Palestinian Center for Rapprochement between People:sinternationella kampanj för ett självständigt Palestina. Tid slutet av mars.

AprilStudieresa till Bosnien. Tid 4-14 april.Medlemshelg. Tid 6-7 april.

MajStudieresa till Israel. Tid under maj.

JuliDemokratiläger i Lettland tillsamans med Next Stop New Life och BalticCenter. Tid 25 juli–4 augusti.

Håll dig uppdaterad på: www.peacequest.se/kalendarium

Kalendarium PeaceQuest, våren och sommaren 2002

Detta är Pe a c e Q u e s t

34

PeaceQuest drivs av unga människors ideella krafto ch bärs upp av medlemmar och framtidssponsore r.Vårt mål är en värld full av spänning – men fri från våld.

T EXT: ISAK SV E NSS ON, KO NFLIKT H A N T ER INGSOM BU DSMAN I PQ.

konflikthantering, demokrati-utveckling och stereotypbrytande. Konflikthantering syftartill att träna människor att bli bättre på att hantera processersom leder i riktning mot allemanslösningar, det vill säga,lösningar där parternas grundläggande behov tillgodoses.Föratt skapa sådana processer finns det en mängd olika verktyg,varav en del lärs ut och tränas under så kallade ”grund-träningar”. Demokratiutveckling handlar om att ge makt åtde som inte ännu har den (”empowe rm e n t ” ) . För att utve c k l ademokratin behöver vi skapa metoder för att tidigare icke-h ö rda åsikter skall komma fram, va re sig det är dendemokratiska oppositionen i Vitryssland eller ungdomars

perspektiv på -systemet. Om konflikthantering handlarom att finna processer som tillgodoser alla parters behov,så handlar demokratiutveckling mer om att stärka den”svaga” parten. Stereotypbrytande är en förlängning avkonflikthantering,där man arbetar direkt med människorsattityder, fördomar och fiendebilder. Det är en mer prak-tisk form av konflikthantering än de träningar i konflikt-hantering som ofta håller sig på en allmän nivå och tränardeltagarna i generella färdigheter.Naturligtvis går område-na in i varandra. ”Freden” kan sägas befinna sig i gräns-snitten mellan dessa tre områden. Fred förutsätter blandannat en levande demokrati, där stereotyperna mellanolika g rupper är brutna och människor såväl som länderhanterar konflikterna fredligt. Målet är en värld full avspänning – men fri från våld.

Läs mer om PeaceQuests syn på konflikthantering på:www.peacequest.se/kho

PeaceQuest

Lundagatan , Stockholm.

: ‒ . : ‒ .

: www.peacequest.se ‒ : info@peacequest.se