Medföljer Skogsvardsföreningens Tidskrift. Häfte 3. 1934

NYARE FALTFöRSöKSMETODIK, BELYST GENOM NÅGRA SKOGSODLINGAR PÅ KULBACKSLIDENS FöRSöKSPARK MORE RECENT METHODS OF FIELD EXPERIMENTs ILLUSTRATED BY FOREST CULn

VATION IN KULBACKSLIDEN EXPERIMENTAL FOREST

AV

LARS TIREN

ETT 25::ÅRIGT FöRSöK MED NATURFÖRYNGRING I NORRLANDSK RÅHUMUSGRANSKOG

NORRFLOOMRÅDET, HAVERO S:N MEDELPAD

EIN 25=]AHRIGER VERSUCH MIT NATORLICHER VER]ONGUNG IN NORRLANDISCHEM ROHHUMUSFICHTENWALD

AV

SVEN PETRINI

OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR OBER MECHANISCHE ANALYSE VON SCHWEDISCHEN W ALDBODEN

AV

OLOF T AMM

Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under femårs• perioden 1927-1931 jämte förslag till program

Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under år 1931

Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under år 1932

Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under år 1933

Innehållsfortecking till häfte 27

MED.DELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HÄFTE 27 · N:R 6-12 · (SLUT)

C E N T R A L T R Y C K E R I E T, S T O C K H O L M 19 3 4

MEDDELANDEN FRÅN

STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT

HÄFTE 27. 1932-34

MITTElLUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS­

ANSTALT SCHWEDENS 27. HEFT

REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL

FORESTRY N:o 27

BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENTATION FORESTIERE DE SUEDE

N:o 27

CENTRALTRYCKERIET • STOCKHOLM 1934

REDAKTÖR:

PROFESSOR DR HENRIK HESSELMAN

INNEHÅLL: Sid.

TAMM, OLOF: Uber die Oxalatmethode in der chemischen l3ode:Q­analyse. Om oxalatmetodens användning vid kemisk jordanalys I 9

TRÄGÅRDH, IVAR och FORSSLUND, KARL-HERMAN: studier över insam= Ungstekniken vid undersökningar över markens djurliv ... . . . 2 I

Untersuchungen iiber die Auslesemethoden beim Studium. der Boden-fauna .............................................. ~ ............................ :................. 4 5

MALMSTRÖM, CARL och MALMGÅRD, MARTIN: Om skogsdikningspla= ners upprättande i övre Norrland. Synpunkter och förslag framkomna i samband med en skogsdikningsplans upprättande för Grankattaliden på Örå revir ................................. ........................ 69 Uber die Aufstellung von Walddränierungsplänen im oberen Norrland I 20

MALMSTRÖM, CARL: Om resultaten av en 70-årig myrdikning i Västerbotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . .. . .. . .. . . . . . . . .. I 2 3 Uber die Resultate einer 70-jährigen Moorentwässerung in Wäster-botten (Nordschweden) .................................................................. I42

HESSELMAN, HENRIK: Några studier över fröspridningen hos gran och tall och kalhyggets besåning .......................................... I45 Einige Beobachtungen iiber die Beziehung zwischen der Samen­produktion von Fichte und Kiefer und der Besamung der Kahlhiebe I 7 4

TIREN, LAR.s: N y are fäl tförsöksmetodik, belyst genom några skogs-odlingar på Kulbäckslidens försökspark .......... ... .. .. . . ....... ...... I 8 3 More recent methods of :field experiments illustrated by forest cultivation in Kulbäcksliden experimental forest . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . .. . .. 2 2 2

PETRINI, SvEN: Ett 25-årigt försök med naturföryngring i norr­ländsk råhumusgranskog: Norrfl.oområdet, Haverö s:n, Medelpad 223 Ein 2 5 -jähriger Versuch mit natiirlicher Verjiingung in norrländischem Rohhumus:fichtenwald . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 8 5

TAMM, OLOF: Om mekanisk analys av svenska skogsjordar ......... 289 Uber die mechanische Analyse von schwedischen Waldböden ...... 3I I

Redogörelse ·för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under femårsperioden I927-I93I jämte förslag till arbets­program. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstlichen Versuchs­a:ifstaltcSchwedens während der Periode J927-1931; Account of the' work at -the Swedish Institute of Experimental Farestry in the period I927~H)3'r). I. Gemensamma angelägenheter (Gemeinsame Angelegen~

h~iten.; Common topics) av HENRIK HESSELMAN ................ :. 3I3 tr. Sko·gsavdelningen (Forstliche Abteilung; Farestry division)

av. HENRIK PETTERSON .............................................. : .......... 3I5

III. N a turvetenskap liga a vd elningen (Naturwissenschaftliche Abteilung; Botanical-Geological division) av HENRIK HEssEL-

Sid.

MAN .................................................................................. 320 IV. Skogsen tomologiska avdelningen (ForstentomologischeAb-

teilung; Entomological division) av IvAR TRÄGÅRDH ............ 332

V. Avdelningen för föryngringsförsök i Norrland (Abtei-lung flir Verjiingungsversuche in Norrland; Division for Affo-restation in Norrland) av EDVARD WIBECK ....................... , 339

Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under år 1931. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstlichen Ver­suchsanstalt Schwedens im J ahre I 93 I; Report on the work of the Swedish Institute of Experimental Forestry in I 93 I).

Allmän redogörelse av HENRIK HEssELMAN .............................. 354

I. skogsavdelningen (Forstliche Abteilung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON ........................................................ 354

II. Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Abteilung; Botanical-Geological division) av HENRIK HEssELMAN 3 59

III. skogsentomologiska avdelningen (Forstentomologische Abteilung; Entomological division) av IvAR TRÄGÅRDH ...... 36o

IV. Avdelningen för föryngringsförsök i Norrland (Abteilung fiir die Verjiingungsversuche in Norrland; Division for Afforesta-tion in Norrland) av EDVARD WIBECK ................................. 36I

Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under år 1932. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstlichen Ver­suchsanstalt Schwedens im Jahre I932; Report on the work öf the Swedish Institute of Experimental Forestry in I 9 3 2 ).

Allmän redogörelse av HENRIK HESSELMAN .............................. 365

I. skogsavdelningen (Forstliche Abteilung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON ......................................................... 365

II. Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Abteilung; Botanical-Geological division) av HENRIK HEssEL-MAN .................................................................................... 366

III. Sko g sen tomologiska a vd elningen (Forstentomologische Abteilung; Entomological division) av IvAR TRÄGÅRDH ...... 371

IV. Avdelningen för föryngringsförsök i Norrland (Abtei-lung fiir die V erjiingungsversuche in Norrland; Division for Afforestation in Norrland) av EDVARD WIBECK .................. 372

Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under år 1933. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstlichen Ver­suchsanstalt Schwedens im Jahre 1933; Report on the work of the Swedish Institute of Experimental Forestry in 1933).

Allrriän redogörelse av HENRIK HESSELMAN ........................... 374 I. skogsavdelningen (Forstliche Abteilung; Forestry division)

av HENRIK PETTERSON ................... , .. .. .. .. .. .. .. . . .. .. . . . . . . . .. .. . 3 7 4

II. N a turvetenskaplig a avdelningen (N aturwissenschaftliche Abteilung; Botanical-Geological division) av HENRIK HEssEL-

Sid.

MAN ...................................... ; ............................................ 376 III. skogsentomologiska avdelningen (Forstentomologische

Abteilung; Entomological division) av I VAR TRÄGÅRD H......... 3 7 8 IV, Avdelningen för föryngringsförsök i Norrland (Ab­

teilung fur die Verjiingungsversuche in Norrland; Division for Afforestation in Norrland) av EDVARD WIBECK............... 3 7 8

REDOGÖRELSE FÖR VERKSAMRE­TEN VID STA TENS SKOGSFÖRSÖKS­

ANST AL T UNDER FEMARs­PERIODEN 1927-1931

JÄMTE FÖRSLAG TILL ARBETSPROGRAM.

l. GEMENSAMMA ANGELÄGENHETER.

Viktigare personalförändringar.

Assistenten vid naturvetenskapliga avdelningen, docenten L.-G. RoMELL, som i mars 1928 tillträdde en befattning som professor i skogsmarkslära vid uni­versitetet i Ithaca N. Y., U. S. A., har efterträtts av fil. mag. OLOF LANGLET. Vid skogsavdelningen inrättades 1 / 7 1929 en assistentbefattning, till vars förste innehavare har utnämnts e. jägmästaren M. NÄsLuND.

Den 9 augusti 1927 omkom t. f. förste skogsbiträdet HENNING ANDREN genom drunkning. Hans befattning uppehölls till att börja med av skogs­biträdet H. DARNALD och sedan av jägmästaren M. NÄsLUND tills denne ut­nämndes till assistent vid avdelningen. Efter den I juli 1929 har H. DARNALD tjänstgjort som förste skogsbiträde, och från samma tid har E. FALL uppehållit DARNALDS befattning som skogsbiträde. skogsmästare· G. NoRSTEDT lämnade på egen begäran sin befattning den 10/g 1928 och efterträddes av skogsbiträdet K, SVENSSON.

Den I oktober 193I erhöll fru INGEGERD BERGENSTRÅHLE f. LEFFLER på egen begäran avsked från sin befattning som extra räknebiträde. Till hennes efterträdare har utnämnts fröken ToRA HILLAND. På grund av de i väsentlig grad ökade räknearbetena vid skogsavdelningen har fru M. KLEMMING f. ALEX­ANDRIE från början av år 1928 tjänstgjort som föreståndarinna för räknekontoret, en befattning, som för nlj.rvarande avlönas med expensmedel.

Under femårsperioden ha några av tjänstemännen under kortare eller längre tid åtnjutit tjänstledighet, deras befattningar ha i vederbörlig ordning uppe­hållits av vikarier.

Försöksparkerna. Angående de speciella skogliga och naturvetenskapliga arbetena å de tre

försöksparkerna, Silja_nsfors, Svartberget-Kulbäcksliden och Tönnersjöheden hänvisas till resp. avd"elningars femårsberättelser. Under femårsperioden har redogörelsen för geologi, jordmån och vegetation inom siljansfors försökspark publicerats, vad Tönnersjöheden beträffar ha samma slags undersökningar av­slutats, men någon berättelse härom har ännu ej hunnit publiceras.

314 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-I93I

För att vinna mera erfarenhet angående skötseln av försöksparker har för­slaget om en fjärde försökspark i övre inre Norrland tills vidare fått vila. Ett område av Rönnlidens kronopark utmed sjön Långvattnet och liggande inom Västra Stensele revir har emellertid reserverats. Området blir nästa sommar, då vägen Långvattnet-Grotjaur blir färdig, ganska lättillgängligt. Naturvetenskapliga avdelningen har under senare åren där utfört en del un­dersökningar, huvudsakligen över det i dessa trakter förekommande abnormt kraftiga råhumustäcket

Samarbete med andra skogliga försöksanstalter.

Genom kongressen sommaren I929 lyckades försöksanstalten återuppliva den internationella skogsförsöksanstaltsunionen, som för närvarande räknar ett vida större antal medlemmar än före kriget. Det internationella samarbetet på detta område har lagts på en vidare och säkrare bas än förut. Genom unionens försorg har ordnats ett för vetenskapligt ändamål avsett utbyte mellan olika försöksanstalter av skogsfrö av noga känd härstamning. Vid den kon­gress, som är avsedd att hållas i Nancy i september innevarande år, komma flera frågor av stor betydelse att diskuteras såsom metoder för beskrivning och uppskattning av provytor, nomenklaturfrågor rörande marken etc. För den vetenskapliga utvecklingen på det skogliga området kommer säkerligen detta internationella utbyte av erfarenheter och uppfattningar att spela en viktig roll. sekretariatet inom unionen är som bekant förlagt till Sverige.

skogsförsöksanstaltens publikationer.

Under femårsperioden ha utkommit av Meddelanden från Statens skogsför­söksanstalt h. 23-26. Av Flygbladen ha utgivits nr 36-4I, av Exkursions­ledare nr I 2 och I 3 a, b och c.

Besök av främmande skogsmän. I samband med kongressen fick anstalten besök av många främmande skogs­

män, av vilka en del ännu efter exkursionernas avslutande studerade svenska skogsfrågor. Dessutom har antalet forskare, som genom studier vid skogsför­söksanstalten sökt vinna vidare utbildning, starkt ökats. ~e härom närmare

redogörelsen för de olika avdelningarna.

Arbetsprogrammet för perioden 1927-I93I.

diskuterades på enligt gällande instruktioner hållet möte den I 2-I 3 april I 9 2 7. Vid detta närvoro förutom amiral LINDMAN, landshövding RINGSTRAND och överjägmästare BARTHELSON, bland styrelsens ledamöter, Skogsförsöksanstal­tens fyra avdelningsföreståndare och skogshögskolans fyra professorer; över­jägmästare CARL BJöRKBOM, skogschefen ARVID NILSSON och länsjägmästare KARL ERIK KALLIN voro närvarande såsom särskilt tillkallade sakkunniga. Det med anledning av resp. avdelningsföreståndares förslag och den vid mötet förda diskussionen uppgjorda arbetsförslaget återfinnes i anstaltens Medde­landen h. 24, I928.

Experimentalfältet den 3 mars I 9 3 2.

HENRIK HESSELMAN

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931 315

II. SKOGSAVDELNINGEN.

Härmed får jag avgiva berättelse över verksamheten vid skogsavdelningen under åren 1927--31 jämte förslag till arbetsprogram.

I. Skogsbeståndens utveckling.

Under den gångna femårsperioden har skogsavdelningens arbete i mycket hög grad koncentrerats på frågan om bearbetningen av gallringsförsöken. Därvid har utarbetats en på korrelationsanalys grundad metod, som givit positiva resultat. Det har visat sig, att perioden mellan två gallrjngar kan behandlas som ett fristående undersökningsobjekt. Härför erfordras, att till­ståndet vid periodens bör j an, gallringsingreppet och väderleken under perioden beskrivas tillräckligt noga. En utförd undersökning har visat, att en sådan beskrivning är möjlig.

Konsekvensen härav är, att den .grundläggande korrelationsundersökningen kan verkställas gemensamt för alla sätt att behandla alla slags bestånd, natur­ligtvis i den mån dessa behandlingssätt och beståndstyper rymmas inom materialets gränser. Sedan erbjuder det relativt ringa arbete att efter behag sammanfoga dylika periodelement, så att de inom materialets gränser ge upp­lysning om verkningarna av vilket gallri~gsprogram som helst.

Härigenom uppnås stor rörelsefrihet såväl vid provytornas behandling som vid materialets bearbetning. Man behöver ej längre följa ett på förhand strängt fixerat gallringsprogram under ett försöksbestånds hela liv, utan kan modifiera behandlingen efter omständigheterna vid varje revision. I stället för att en gallringsundersökning tidigare varit avsedd att resultera i några få produktionstabeller, kan man nu belysa skogsskötselns möjligheter genom produktionsöversikter för ett obegränsat antal typfall. Och slutligen _kunna nya produktionsundersökningar utföras och slutbearbetas på kort tid, om­kring tio år.

Under femårsperioden har tallmaterialet underkastats en bearbetning efter förestående linjer. Denna har resulterat i matematiska funktioner, vilka äro att betrakta som sammanfattningar av de på ytorna vunna erfarenheterna. Det återstår nu att med hjälp av dessa funktioner utarbeta produktions­översikter för viktigare typfall. I sammanhang härmed bör bonitetsfrågan belysas, delvis med stöd av särskilt material.

Emellertid är det ej möjligt att mot varandra väga de olika gallrings­metodernas företräden utan att ekonomiska synpunkter få göra sig gällande. På grund härav bör den kvantitativa bearbetningen av tallmaterialet omedel­bart följas av schematiska utredningar, som belysa olika ekonomiska förut­sättningars inflytande på gallringens resultat.

Samma produktionsundersökning och ekonomiska utredning som för tallen bör snarast möjligt verkställas även på försöksanstaltens granmateriaL

Vid dessa bearbetningar tillvaratagas även de detaljobservationer av olika slag, som kunna vara av intresse.

De nu nämnda undersökningarna avse att tjäna som en första orientering. På grund av materialets begränsning med hänsyn till beståndstyper och gall­ringsformer kan man ej komma längre. För att uppnå praktiska lösningar av gallringsfrågan fordras nytt material av större räckvidd.

316 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN I 9 2 7- I 9 3 I

När en dylik materialinsamling blir aktuell, bör ett stort antal provytor utläggas i det praktiska skogsbrukets bestånd av skiftande typer. Provytorna beskrivas och gallras på olika sätt samt lämnas att växa i fem eller tio år, varefter de undersökas och nedläggas. Under. sådana förhållanden föreligger intet hinder mot att vid slutuppskattningen fälla och borra representativa provstammar. Felen vid tillväxtuppskattningen kunna härigenom nedbringas till ett minimum.

Då resultaten av en sådan undersökning icke framkomma förrän efter c:a 10 år är det önskvärt, att utläggarrdet av ytorna ej behöver uppskjutas alltför länge. Initiativ i denna riktning bör därför tagas, så snart de eko­nomiska förhållandena tillåta detta.

När det nya materialet, därest ett sådant kommer till stånd, skall bearbetas, fordras ett djupare inträngande jämväl i hithörande ekonomiska frågor. Då härför erforderliga undersökningar äro mycket tidskrävande, böra de på­börjas i god tid. I sådant syfte har föreståndaren redan i samarbete med ett enskilt företag utfört en omfattande arbetstidsundersökning för huggnings­lönernas differentiering för olika sortiment och dimensioner. Likaledes har föreståndaren inom Ingeniörsvetenskapsakademien tagit initiatv till en under­sökning av olika kvaliteter hos pappersved, vilken är avsedd att utföras i samarbete med cellulosaindustriföretag och Tekniska högskolans cellulosalabo­ratorium. Avsikten är att även under kommande femårsperiod genom dylika initiativ under fria former insamla de uppgifter, som äro nödvändiga för gallringsfrågans ekonomiska bearbetning.

Då den ifrågasatta nya undersökningen är avsedd att träffa alla slags bestånd, kommer den även att omfatta sådana typer som stavagrans-, marbusk~ och restbestånd. I fråga om dessa hittills föga undersökta beståndstyper är det emellertid önskvärt att erhålla vägledning snarast möjligt. En förundersökning har därför påbörjats i syfte att uppnå provisoriska resultat utan föregående väntetid.

2. Föryngringsfrågan.

Föryngringsfrågan. Sammanställningar över skogsträdens frösättning ha som förut årligen publicerats i flygblad.

Naturlig föryngring. Förutvarande försök ha fortsatts. Över den hittills skedda utvecklingen av föryngringsförsöket i Lanforsbeståndet å Alkvettern har överassistenten år 1931 publicerat en redogörelse.

Nya undersökningar över naturlig föryngring. Under normala förhållan­den förberedes beståndet genom gallringar för den kommande föryngringen. Vid ett visst stadium av utglesningen bör j ar återväxt inställa sig och den tilltager sedan så småningom i mängd och utveckling. I gynnsamma fall kan samtidigt en betydande tillväxt erhållas å de kvarlämnade äldre träden. Det är en viktig uppgift att utreda, hur denna produktionsmöjlighet bäst skall utnyttjas, utan att föryngringen skadas. På grund härav bör å produktions­ytorna även återväxten observeras och beskrivas. Bearbetningen sker sedan på samma sätt som för beståndet.

För att få en orientering över föryngringens uppträdande i bestånd är det emellertid ej nödvändigt att avvakta utgången. av en väntetid. Återväxt­materialet bör därför underkastas en fi,i~sta bearbetning omedelbart efter ytornas utläggande.

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-193I 317

Aterväxtens uppkommande på fritt fält bör undersökas enligt samma grun­der, alltså genom provytor, som bearbetas genom korrelationsanalys, dels' omedelbart efter utläggarrdet och dels efter en väntetid.

3· Specialundersökningar.

Vid den nu utförda korrelationsanalysen av tallmaterialet ha temperatur och nederbörd införts i räkningen i en mycket schematisk form. Vilka ut­tryck för klimatet, som lämpligast böra användas i en dylik .undersökning, kan endast utrönas genom korrelationsanalys av precisionsobserverat mate­rial. En sådan undersökning ha~ påbörjats och bör fortsättas.

En stamformsundersökning i tallbestånd, för vilken material insamlats, bör i mån av tillgång på medel fullbordas genom bearbetning.

4· Försöksparkerna.

A Siljansfors har i det närmaste hela försöksparkens område nu övergåtts med huggning, varvid vissa partier blivit behandlade 2 a 3 gånger, sedan skogsavdelningen övertog parkens skötsel. Försökstrakterna ha överallt blivit avgränsade på marken och kartan har reviderats.

5· Andra arbeten av avdelningens tjänstemän.

Föreståndaren har 1929 av Kungl. Maj :t varit förordnad som medlem i_ en kommission för medling i uppkomna arbetstvister vid skogs- och flottnings­arbetet i Värmland och västra Bergslagen. Under år 1930 har föreståndaren fullgjort sakkunniguppdrag för bedömande av de sökandes vetenskapliga skicklighet för professuren i skogsskötsel vid Skogshögskolan. Under år 1931 har föreståndaren av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallats som sak­kunnig för utredning rörande ersättning till domänfonden för skogsstatens bestyr med de ecklesiastika skogarna.

Vid Internationella kongressen av skogliga försöksanstalter 1929 höllos föredrag av föreståndaren, överassistenten och båda assistenterna.

Överassistenten har fungerat som generalsekreterare vid Internationella kongressen av skogliga försöksanstalter 1929 och utgivit kongressens för­handlingar år 1930 samt är fortfarande den nybildade skogsvetenskapliga unionens generalsekreterare.

6. studieresor.

Avdelningsföreståndaren företog år 1930 en studieresa i Danmark och del­tog i den samma år. avbållna 3:e nordiska skogskongressen i Oslo. Över­assistenten företog år 1930 på egen bekostnad en studieresa i franska Jura och i de franska alperna.

318 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-193r

Utgivna skrifter.

I Statens skogsförsöksanstalts publikationer ha under femårsperioden följande uppsatser blivit tryckta: PETTERSON, HENRIK: Redogörelse för verksamheten vid statens skogsförsöks­

anstalt under femårsperioden r 9 2 2-2 6 jämte förslag till arbetsprogram. II. Skogsavdelningen. Medd. h. 23, s. 590-597.

d:o d:o 1926. I. Skogsavdelningen. Medd. h. 23, s. 626-634. d:o d:o 1927. I. Skogsavdelningen. Medd. h. 24, s. 373-379. d:o d:o 1928. r: Skogsavdelningen. Medd. h. 25, s. 3o5-3rr. d:o d:o 1929. I. Skogsavdelningen. Medd. h. 26, s. 56r-565. d:o d:o 1930. I. Skogsavdelningen. Medd. h. 26, s. 573-578.

Studier över stamformen (Studien tiber die Stammform). Medd. h. 23, S. 63-189.

PETRINI, SVEN: sektionskuberingens noggrannhet (Die Genauigkeit der sek­tionsweisen Kubierung). Medd. h. 24, s. 164-186. En närmeformel för kubering av träd (Eine Näherungsformel fiir Stamm­kubierung). Medd. h. 24, s. r87-22o. Lanforsbeståndet. Ett försök med naturlig beståndsföryngring. (Der Lanforser Bestand. Ein Versuch mit Wagnerhieb und naturlicher Ver­jlingung). Medd. h. 26, s. 409-514.

TIREN, LARS: Om barrytans storlek hos tallbestånd ("Öber die Grösse der Nadelfläche einiger Kiefernbestände). Medd. h. 23, s. 295-336. Einige Untersuchungen tiber die Schaftform (Några undersökningar över stamformen). Medd. h. 24, s. 8r-r52. Till frågan om tallstammens avsmalning och volymberäkning (To the Question of Tapering and Volume Calculation of Pine Trunks). Medd. h. 241 S. 153-163. Uber Grundflächenberechnung und ihre Genauigkeit (Om grundyteberäk­ning och dess noggrannhet). Med d. h. z 5, s. 2 2 9-304.

MELLSTRÖM, GösTA: Skogsträdens fruktsättning år 1926. Flygblad nr 36 TIREN, LARs: » » » 1927 » nr 37 o. 38.

» » » 1928 » nr39. » » » 1929 » nr 40. )) » )) 1930 » nr4I.

NÄsLUND, MANFRED: Antalet provträd och höjdkurvans noggrannhet (Die Anzahl der Probestämme und die Genauigkeit der Höhenkurve). Medd. h. 25, s. 93-qo:

Dessutom må nämnas följande uppsatser rörande skogshushållningen eller därmed närstående frågor, publicerade av skogsförsöksanstaltens tjänstemän på annat ställe än i försöksanstaltens publikationer. PETTERSON, HENRIK: Redogörelse från Kommitten för flytbarhetsundersök­

ningar (Report from Committee of Inquiry into Buoyancy). Sv. skogsv. fören:s tidskrift h. IV, 1930, s. 496-521. Der heutige Standpunkt der schwedischen forstlichen Versuchsanstalt gegentiber den Holzmassenermittlungsfragen. Verh. d. intern. Kongr. forstlicher Versuchanstalten, Stockholm 1929. [Tr. i93o], s. 229-232. Bonität und Produktion. Verh. d. intern. Kongr. forstlicher Versuchs­anstalten, Stockholm 1929. [Tr. 193o], s. 287-292.

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931 3·19

PETRINI, SvEN: En förenklad form av stamanalys. Skogen h. 12, 1927 s. 288-290· Om kantträdens tillväxt vid Wagnerhuggning. Skogen h. r8, 1927, s. 416-417· Aspen Skogen h. r r, 1928, s. 328-330. Om gallring och roJmng » h. 23, 1928, s. 612-614. Beståndsvård och skogsindelning. » h. r, 1929, s. 3-6. Resebilder från några franska skogsområden. Skogen h. 23, 1930, s. 6r6-6r8. Resebilder från några franska skogsområden. Skogen h. 3, 6, r 93 r, s. 55-56, 143-146. Recent forest literature ··in Sweden. Forestry, Vol. II, nr r, 1928. Oxford. Exploateringsprocenten (Percentage of Exploitation). skogshögskolans Festskrift 1928, s. 272-288. Kartläggning. A. WAHLGREN och G. ScHOTTE: Sveriges skogar och huru vi utnyttja dem, Stockholm rg28, s. 676-694. skogstaxering. d:o d:o d:o s. 69 5-7 I I. Stämpling. » » s. 7I 2-7 2 r. Skogens avverkning och utdrivning » » » s. 7 8 6-8 2 2. Kolning och tjärbränning. » » » s. I313-r36o. Livet i nordsvenska skogsbygder. » » » s. 1531-26oo. The Thinning Experiments of the Swedish Institute of Experimental Forestry. Actes du r:er Congres International de Sylviculture, Rome 1926, Vol. IV s. 5II-524, tryckt 1927. Thinning and Increment. Proceedings of the International Congress of Plant Sciences, Ithaca 1926, I. [Tr. 1929], s. 779-786. Accuracy in Measuring the Volume of felled Trees. Proceedings of the International Congress of Farestry Experimental Stations, Stockholm 1929. [Tr. 193o], s. 233-235.

TIREN, LARs: Bose: Physiology of Ascent of Sap (Recension). Sv. skogsv. fören:s tidskrift, h. I, 1928, s. 89-104. Uber Grundflächenberechnung und ihre Genauigkeit. Verh. d. intern. Kongr. forstlicher Versuchsanstalten, Stockholm 1929. [Tr. 1930], s. 236-239·

NÄsLUND, MANFRED: Om medelfelets beräkning vid linjetaxering (On Campu­ting the Standard Error in Line-Survey). Sv. skogsv. fören:s tidskr: h. III, I9JO, s. 309-342· Die Genauigkeit der Höhenkurve. Verh. d. intern. Kongr. forstlicher Versuchsanstalten, Stockholm. r 92 9· [Tr. r 930 J, s. 240-241.

Experimentalfältet den r 6 mars r 9 3 2. HENRIK PETTERSON.

320 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-I93I

III. NATURVETENsKAPLIGA AVDELNINGEN.

Med hänsyn till ämnesfördelningen följer jag i huvudsak föregående fem­års berättelse.

I· Föryngringsfrågan.

a. Fiiryngringen och marktillståndet.

Denna fråga har framförallt sin betydelse i Norrland dels på grund av det ofta mäktiga råhumustäcket i granskogar och barrblandskogar, dels på grund av det tunna, sterila, starkt uttorkade humustäcke, som utbildas i en del norr­ländska tallhedar. .Båda dessa slag av humustäcken äro ogynnsamma för barr,-. trädsplantornas första utveckling. Orsaken härtill ligger, förutom i försvårad vattentillförsel till . det groende fröet, i bristande näringsmobilisering, främst av kväve, samt i utbildn{ngen av ogynnsamma mykorrhizaformer. Om kväve­mobiliseringen direkt inverkar på mykorrhizabildningen eller om mykorrhiza~ formerna och kvävemobiliseringen äro parallellföreteelser utan orsakssamband med varandra, är ännu en öppen fråga. Angående dessa frågor vill jag hänc visa till min avhandling om barrträdsplantans utveckling i råhumus, publicerad i Meddelanden h. 2 3. . Under den gångna femårsperioden har frågan om sambandet mellan för, yngring och marktillstånd varit föremål för fortsatta undersökningar. Under­sökningarna ha inriktats på att utröna humustäckets egenskaper i olika skogs, typer och hur dessa inverka på plantans första utveckling. Dessa undersök­ningar ha likaledes kombinerats med studier över föryngringsåtgärdernas in­verkan på det översta marktäcket. En redogörelse för resultaten kommer att publiceras under de närmaste åren.

Undersökningarna över . föryngring och marktillstånd ha mest. koncentrerats till skogstyper med mer eller mindre starkt utbildad råhumus, men även tallhedarna ha varit föremål för studier. Här har undersökts rotkonkurrensens betydelse, inverkan av markbearbetningen samt humustäckets förändringar vid ökat ljustillträde genom avverkning. . Tidigare av avdelningen anställda försök ang. rotkonkurrensen på tallhedar gåvo negativa utslag, d. v. s. rotkonkurrensen skulle ej ha betydelse (se härom H. HESSELMAN: studier över de norrländska tallhedarnas föryngrings­villkor. II. Med d. h. I 3- q). Emellertid ha de i förra femårsberättelsen (sid.. 12) omnämnda försöken, som förlagts till tallhedar på Svartbergets försökspark, efter sju års förlopp, börjat ge utslag i positiv riktning. En redogörelse. för detta försök torde kunna publiceras under loppet av nästa år. Å kronoparken Åheden ej långt från Vindeln utfördes hösten I 924 en serie olika markberedningsförsök. Dessa ha under femårsperioden närmare stude­rats, dels med hänsyn till plantutvecklingen, dels med hänsyn till markom­vandlingen. Den senare undersökningen har visat, att en markberedning, som gynnar plantutvecklingen, medför en omvandling av humustäckets egenskaper. Markberedningens gynnsamma inverkan beror sålunda icke, åtminstone icke enbart, på en ökad fuktighet i de översta jordlagren utan på en verklig mark­omvandling. Undersökningar av detta slag torde kunna ge direktiv för ur­skiljande av de tallhedstyper, som ge positivt utslag vid markberedning. En redogörelse torde kunna publiceras under loppet av nästa år.

SKOGS}?ÖRSÖKSANSTALTEN I927-I93I 321

På gnmdval av avdelningens markundersökningar, framförallt över humus­täcket, anlades våren I 92 2 i samarbete med skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län en serie kulturförsök ~ mager sandmo nära Vaggeryds station i norra Småland. Dessas utveckling har noga följts under den gångna femårsperioden. Försöken börja nu visa resultat, och en bearbetning av dessa pågår. En kort redogörelse för försöket torde här vara på sin plats. · Försöksfältets storlek är 22,66 har, varav dock ej fullt hela arealen använts till ordnade försök. År I 9 2 o underkastades fåltet en ingående geologisk och botanisk granskning av TAMM och ROMELL. Vårarna 1922 och I923 kultiverades fältet under ledning av skogsvårdsstyrelsen i samarbete med TAMM. Hjälpkulturer utfördes 1926 och I93o. Ändamålet med f6rsöken är att ut­röna möjligheterna till förbättring av marken. De olika åtgärder, som i cletta syfte prövades voro: mark beredning, bränning, kalkning, gödsling med väl multnad torv med och utan kalkning, risgödsling och risavröjning, d. v. s. det sedan avverkningen r 9 I 8- I 9 kvarliggande riset avröjdes från vissa ytor och utbreddes över andra. Det trädslag, som användes, var tall. Dessutom inblandades gran, björk och gråal, de båda senare i markförbättrande syfte. De planterade lövträden utdogo emellertid i stor utsträckning, vilket i viss inån ersattes därigenom att en myckenhet självsådd björk kom upp. Denna självsådd avlägsnades å vissa ytor för jämförel~:~es skull. · Kulturernas tillstånd ävensom markvegetationens förändringar ha upprepade gånger granskats av TAMM. Av alla de utförda åtgärderna ha endast tvenne givit gynnsamt resultat, nämligen risgödslingen och björkinblandningen (själv­sådd björk). Bränningen möjliggjorde uppkomsten av ett mycket rikt plant­uppslag, men plantornas senare utveckling har ·ej visat sig fullt lovande. De övriga åtgärderna synas ej ha medfört märkbar effekt, risavtöjningen har dock verkat i negativ riktning. En gynnsam verkan på kulturerna ha en del på marken kvarlämnade skrädstickor utövat. Försöket lovar att giva svar på ·ett flertal viktiga frågor angående möjligheterna att förbättra svaga marker av liknande typ.·

Försöket bör under den närmaste framtiden underkastas en ingående revi­sion, varefter resul~aten offentliggöras. Härefter granskas försöksfältet allt­jämt vart annat eller vart tredje år, emedan den fortsatta beståndsutveck­lingen erbjuder mycket av intresse.

Inom Örå revir å de där anlagda stora kulisshyggena påbörjades förra sommaren en undersökning över föryngringens utveckling och dess beroende :av det växlande marktillståndet. I samband härmed anordnades försök för att studera fröspridningen å kalhyggena. Dessa studier böra under fem­årsperioden alltjämt fortsättas.

I och med att norrlandsavdelningen från och med den första juli 1933 nedlägger sin verksamhet bör den naturvetenskapliga avdelningen från bio­logisk synpunkt undersöka och för. vidare studier utvälja de lämpliga'ste 6ch mest belysande av norrlandsavdelningens föryngringsförsök, vilkas utveckling .allt framgent studeras. · · · På grundval av norrlandsavdelningens undersökningar samt avdelningens egna studier över humustäcke, mark- och skogstyper påbörjas en systematisk undersökning över föryngringsmöjligheterna i Lapplands olika skogsregioner. pudersökningen bör så anordnas, att den kan läggas som bas för en regional

322 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-193I

uppdelning av Lappland med hänsyn till de större eller mindre föryngrings­. svårigheterna.

b. Fröprovenzensfrågan.

Av assistenten, fil. mag. O. LANGLETS undersökningar å ett mycket stort material av tall- och granplantor, uppdragna i skogsförsöksanstaltens plant­skola ur frö från olika delar av Sverige och utlandet, har framgått, att plan­tornas och barrens procentuella halt av torrsubstans och reducerande äm­nen (sockerarter) varierar efter klimatet på fröets hemort. I allmä:o.het inne­hålla plantor av nordligare härkomst mera torrsubstans och mera »socker» än plantor av sydlig härstamning. Härigenom ha påvisats de egenskaper, som i första hand torde betinga plantornas vinterhärdighet, varigenom möjlig­gjorts ett fördjupat och säkrare studium av proveniensfrågan. Emellertid upp­träda va~iationer i torrsubstans- öch sockerhalt även mellan plantor, som här­stamma 'från varandra närliggande insamlingsorter, varför en undersökning av lokalklimatets inverkan på fröets och de därur uppdragna plantornas egen­skaper planerats och påbörjats.

För att fysiologiskt pröva plantornas köldhärdighet ha frysningsprov utförts med tillhjälp av en frysapparat, där temperaturen kan sänkas till c:a- 6o° C. Apparaten är konstruerad av civilingenjör A. BILLBERG i samråd med LANGLET. Metoden möjliggör ett studium av de olika klimatrasernas relativa köldhär­digheL Inläggas på en karta de erhållna värdena å torrsubstans- och socker­halt - vilka egenskaper direkt torde betinga plantornas köldhärdighet -kommer denna karta alltså att angiva utbredningen av beträffande vinterhär­digheten likvärda klimatraser. Den anger således även de områden, inom vilka ·förflyttning av tallfrö utan risk torde kunna ske och detta· såväl inom som utom landet.

För att ytterligare pröva sambandet mellan vinterhärdighet och ovannämnda fysiologiska egenskaper ha i plantskolor i olika delar av landet (Gällivare, Kulbäcksliden, Ramningshults krpk i Uppland, Tönnersjöheden, Lerje i när­heten av Göteborg, Esmared och Torsakulla i södra Halla~d) utplanterats över 6o ooo zjo tallplantor av olika proveniens.

Plantskolor för sådd ha iordningställt vid Vindeln, Tönnersjöheden och Experimentalfältet.

För ett fullständigare, i praktiken utfört studium av tallens klimatraser, vore det synnerligen önskligt, att även fältförsök i större omfattning utfördes. Av denna anledning har LANGLET uppsökt och utvalt c:a 30 lämpliga ytor, spridda över landet. Alla ytorna ha förlagts i närheten av meteorologiska stationer, men är det dock ett önskemäl, att temperaturen å varje yta registreras, Ytorna omfatta i regel c:a 2 hektar och äro avsedda att planteras med 40 provenienser om vardera soo plantor. Ett utförande av detta försök torde med nödig skärpa lösa frågan om följderna av fröets förflyttning till ett annat, från h~morten avvikande klimat, varjämte viktiga erfarenheter över lokalkli-matets inverkan torde vara att vinna. ·

En metod att genom undersökning av tallfröets halt av enzymet katalas direkt erhålla för resp. klimatraser karaktäristiska analysvärden, kommer att prövas.

2· skogsbeståndens utveckling. studierna över gallringars inverkan på humustäcket i barrskogen ha under

femårsperioden fortsatts. Vid de förberedande arbetena för de exkursioner,

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-I93I 323

som anordnades i samband med försöksanstalternas internationella kongress I 9 2 9, kompletterades de i Meddelanden h. 22, sid. 344-347 offentliggjorda under­sökningarna med ytterligare observationer. Sålunda utfördes vidare studier -över gallringarnas inverkan på humustäcket inom skogsavdelningens gallrings­ytor å Dalby och Ekeröd kronoparker i Skåne, i siljansfors försökspark i Dalarna samt vid Basundet i Ångermanland. De resultat, som framlagts i Medd. h. 2 2, sid. 344, blev o nästan i allt bekräftade. Särskilt visade försöksytan .å Dal by kronopark en vacker överensstämmelse mellan observationerna I 9 2 I

och I 9 2 8. I huvudsak gå resultaten i den riktningen, att gallringarna å mera mår- eller mullartade marker framkalla en stadigvarande livligare kvävemobi­lisering, medan å mera råhumusartade effekten synes vara av mera övergående art. Då en utredning av detta spörsmål dels är av praktiskt värde, dels fordrar mycket ingående studier, ha dessa undersökningar koncentrerats till en gallringsserie å Svartbergets försökspark. Inom de där utlagda provytorna ha mätningar av marktemperaturen pågått sedan I924. Sommaren I93o utfördes av dr GAsT en ingående uppmätning av energiinstrålningen (ljuset) inom olika delar av provytorna och slutligen ha under de senaste åren vår, sommar och höst utförts undersökningar över humustäckets egenskaper. Vintern I 9 3 o- I 9 3 r _gallrades provytorna. Om några år torde denna undersökningsserie vara mogen för publikation.

ROMELLS i förra femårsberättelsen omnämnda undersökningar över kolsyre­produktionen i skogsmarken ha publicerats. Som bekant har under de senaste åren, framförallt i Tyskland, skogens kolsyrefråga såväl av forskare som av praktikens män mycket dryftats; i en ökad kolsyreproduktion från marken har man sett ett viktigt medel att höja skogens tillväxt. RoMELLS kritiska behand­ling av sitt och andras observationsmaterial har i hög grad bidragit att klar­ställa hithörande problem. Frågan om ett rationellt utnyttjande av markens kolförråd sammanhänger på det närmaste med en god beståndsvård.

3· Sjukdomar och skador å skogsträden.

Under studiet av proveniensfrågan har det visat sig, att tallen i plantsko­lorna angripes i mycket olika grad av parasitsvampar, vid Vindeln av snö­skyttesvampen (Phacidium infestans) och vid Experimentalfältet av vanliga tall­:skyttesvampen (Lophodermium pinastrz). Angreppens styrka och plantavgången på grund av svampangreppen inom de olika parcellerna visa sig avtaga, ju nordligare plantornas härstamningsort är och ju mera torrsubstans och socker plantorna och barren innehålla.

Plantornas varierande motståndskraft mot svampangreppen kan således sättas i samband med påvisbara, olika fysiologiska egenskaper, karaktäristiska för olika klimatraser. Under den kommande 5-årsperioden bör därför olika kli­matrasers härdighet, särskilt mot angrepp av Phacidium z"nfistans, ingående ·studeras. För dessa studier har planerats anläggandet av plantskolor vid Vindeln och Särna. · Huvudvikten lägges vid försöken vid Vindeln, varest medelst termoelement och självregistrerande instrument temperaturen studeras på olika höjd såväl över som under markytan. Som bekant sättes allmänt -snöskyttesvampens uppträdande i samband med vissa temperaturförhållanden ·:under vintern.

324 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-I93I

Då undersökningarna över snöskyttet måste, för att goda resultat skola erhållas, bli mycket omfattande, har i denna fråga ett samarbete börjats med skogsvårdsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka beviljat särskilda medel för undersökningarnas vidmakthållande.

I samarbete med skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län kommer dessutom att utläggas ytor på höjdlägen inom Loos socken, varest såväl olika mark­beredningsmetoder som olika klimatrasers härdighet mot snöskytteangrepp komma att prövas.

Till skogsförsöksanstalten ha insänts åtskilliga förfrågningar rörande diverse skador å träd och plantor, vilka i största möjliga utsträckning besvarats.

En egendomlig frostskada å tallskogen i Norrland under vintern I 9 z 7-I9z8 har närmare undersökts av LANGLET. Undersökningens resultat ha publi­cerats i skogsvårdsföreningens tidskrift.

4· skogsträdens raser.

skogsförsöksanstaltens grankulturer å Österåkers kronopark och Törnby stom­hemman inom Stockholms revir ha under den gångna femårsperioden noga övervakats och våren I 93 I reviderats. Dessa kulturer, vilka anlagts av dr NrLs SYLVEN, hava tillkommit i syfte att klarlägga, dels huru granar, uppdragna av frön från självpollinerade kottar, d. v. s. kottar, som pollinerats med frö­mjöl från samma träd, och från korspollinerade kottar utveckla sig, dels hur granar ur frön från typiska representanter för de viktigare av de av SYLVEN urskilda förgreningstyperna av gran förhålla sig i ärftligt avseende. På Öster­åkers kronopark finnes dessutom en kulturyta med granar, uppdragna ur frö från ormgranar från Örnsköldsvik och det bekanta ormgransbeståndet vid Horn­berga i Orsa socken.

Nu nämnda försök ha tydligt givit vid handen, att de självpollinerade gra­narna blivit vida svagare än de korspollinerade. De sistnämnda äro sålunda i regel z-3 gånger högre än de förstnämnda samt ha en mycket friskare färg. Dödlighetsprocenten har ock varit vida mindre hos de korspollinerade än hos de självpollinerade granarna.

Om de olika förgreningstypernas nedärvning är ännu för tidigt att yttra sig. Kulturerna äro nämligen ännu för unga för att utdifferentieringen av typanla­gen blivit fullt märkbar. Dock torde under den kommande femårsperioden vissa slutsatser härutinnan kunna dragas av kulturerna på Österåkers kronopark, vilka äro något äldre än de på Törnby stomhemman.

Kulturerna, uppdragna av frö från ormgranar, på Österåkers kronopark ha givit det resultatet, att flera granar av tydlig ormgranstyp uppkommit. Särskilt under senare år har ormgranskaraktären gjort sig märkbar hos kulturerna, vilka nu ha en ålder av omkring r8 år. Vid en revision, utförd våren I93I, fann man, att av ursprungligen I39 granplantor z3 blivit tydliga ormgranar, 9 miss­tänkta ormgranar, z 4 hade dött, och 8 3 hade vanlig grankaraktär.

Beträffande undersökningarna rörande skogsträdens raser vill jag föreslå, att dessa försök ingående bearbetas och eventuellt publiceras.

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-193r

5· Undersökningar rörande skogsmarken. a. Jordmånsf)per.

325

Då klimatet; framförallt temperaturen och förhållandet mellan nederbörd och avdunstning, utövar ett mäktigt inflytande på jordmånsbildningen och upp­komsten av olika jordmånstyper har föreståndaren för Sveriges vidkommande studerat olika met-oder för augivandet av klimatets humiditet (förhållandet mellan nederbörd och avdunstning). Resultaten ha framlagts i en avhandling, publicerad i Meddelanden h. 26. Det har av denna undersökning framgått, ·att den· <l. V MARTONNE föreslagna ·metoden att karaktärisera humiditeten genom kvoten mellan årsnederbörden och årets medeltemperatur, den senare okad med ro, förmår på· ett nästan oväntat gott sätt karaktärisera olika växt­geografiska och jordmånsområden inom landet. Humiditetskartorna torde få betydelse ej blott för det direkta markstudiet utan också för vissa praktiska skogsvårdsåtgärder, framförallt för dikningsfrågan (se vidare sid rs). · Under femårsperioden ha av TAMM offentliggjorts studier dels av syd­svenska j ordmånstyper (brun j ord) dels av norrländska olika varieteter av podsol (se Meddelanden h. 26). Dessutom ha åtskilliga jordmånstyper av ho­nom studerats i samband med den pågående undersökningen av Tönnersjöhedens försökspark liksom under rekognoscerande resor i olika delar av landet.

Då de olika j ordmånstyperna och deras karaktäristiska kännetecken för vårt nuvarande behov torde vara tillräckligt klarlagda, inriktas under den kom­mande femårsperioden uppmärksamheten framförallt på jordmånstypernas geografiska fördelning i olika delar av landet, dels i övre Norrland, dels i söc1ra Sverige. Beträffande övre Norrland göras observationer i samband med kommande undersökningar av föryngringsförhållandena (se sid. g). I. södra Sverige granskas i mån av tid och tillfälle mindre områden inom olika delar, så att så småningom material till en karta över de olika jordmåns­typernas utbredning erhålles. Härigenom skola säkert allmänna slutsatser an­gående klimatets och geologiens inverkan på våra skogars jordmånsbildning kunna uppnås.

b. skogsmarkens r'tydrologz" och fuktz"ghetsjö"rhållanden.

De i föregående femårsberättelse föreslagna undersökningarna över skogs­markens hydrologi och fuktighetsförhållanden hava påbörjats. Sålunda har av TAMM gjorts en första utredning av moränernas genomsläpplighet för vatten och vattenrörelserna i dylika jordarter (~e Meddelanden h. 26). Ytterligare har TAMM studerat ett antalmoräntyper, som av Sveriges Geologiska under­sökning urskiljts vid kartering, dels i södra Lappland, dels i Malingsbo. Dessa moräntyper skilja sig från varandra i mekaniskt-fysikaliskt hän­seende. Vidare har TAMM i samarbete med prof. ENEROTH studerat sandjordar i den för sina utmärkta tallbestånd kända Malingsbodalen. Det vis,ade sig där­vid, att mycket växtliga, äldre tallbestånd med utmärkta föryngringsbetingelser kunna växa ej blott på finsandiga mocmarker utan även på väl dränerade mar­

·ker med grövre sand intill c:a 4 m:s djup, d. v. s. djupare än de gamla tallar­na:; rötter nå (3,20 m). Dock når tallen en ännu bättre växtlighetsgrad på de förra än på de senare.

På grundval· av redan utförda undersökningar fortsättas under den kom­mande femårsperioden studierna över våra skogsmarkers hydrologi, vatten­tipptagning och vattenavgivning.

326 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

c. Skogsmarkms mineralogisk-kemiska egenskaper.

Under femårsperioden såväl som tidigare ha av TAMM åtskilliga resultat på detta område vunnits. Det har visat sig, att sandavlagringar i södra Sverige stundom äro fattigare på värdefulla mineral, än vad som är vanligt i norra och mellersta Sverige. Det finns i södra Sverige en mängd sand-moar, som trots gynnsamma fuktighetsbetingelser uppvisa svag bonitet för tallen. Huru­vida detta måste sättas i samband med sandens primära mineralogiska egen­skaper eller om det beror av andra orsaker, vilka möjligen kunna påverkas av människan, är en för Sydsveriges skogsbruk betydelsefull fråga. Som ett bi­drag till lösningen av denna fråga är det önskvärt att underkasta sand från dylika moar en mineralogisk-kemisk undersökning. De nu föreliggande ana­lyserna tillåta ej några säkra slutsatser. För sådana fordras ett omfattande statistiskt material.

I mån av tid och tillfälle (i samband med resor för andra undersökningar) hopbringas under den kommande ·femårsperioden ett material av sandprov från lämpliga moar i södra Sverige. Sandproven analyseras i avseende på kiselsyrehalten, vilken undersökning snabbt och billigt ger en uppfattning av sandens mineralogiska sammansättning.

d. Humusstudi'er.

Under den senast förflutna femårsperioden ha de i föregående berättelse omnämnda humusstudierna fortsatts. Vad Norrland beträffar, ha de huvud­sakligen koncentrerats till en närmare undersökning av det inflytande, som beståndens ålder och artsammansättning utöva på humustäcket, dess egen­skaper och omsättningen i· detsamma, detta för att klargöra de förändringar, som humustäcket genomgår under beståndsutvecklingen. Några tekniskt-experi­mentella svårigheter återstå ännu i vissa avseenden att övervinna, men gott hopp finnes om deras lösning.

I sydvästra Sverige ha undersökningarna hittills bestått i en omfattande studie över markens reaktionstal i olika delar av Tönnersjöhedens försöks­park samt i experiment rörande olika ljunghedsformers inverkan på den första plantutvecklingen.

På grundval av sina studier vid Pasteurinstitutet i Brie-Comte-Robert har RoMELL publicerat en avhandling angående de organismer, som äro verksamma vid nitratbildningen i skogsmarken.

Under den kommande femårsperioden fortsättas humusstudierna i den om­fattning det är möjligt i anslutning till de rent skogliga problemen (jfr kapitlet om beståndsvård, föryngring etc.).

f. Ljunghedar.

Hösten 1927 utförde L.-G. RoMELL en del undersökningar angående mar­kens genomluftning i ljunghedar med särskilt mäktigt humustäcke. Resulta­ten, som publicerats i anstaltens Meddelanden h. 24, visa, att även ett mäk­tigt, till synes mycket tätt ljunghumustäcke ej hindrar genomluftningen, såvida det ej blir vattenmättat.

I samband med undersökningen av Tönnersjöhedens försökspark ha gjorts åtskilliga observationer angående ljunghedarnas markprofiler (TAMM) och deras -vegetation (MALMsTRÖM). Av de förra såväl som av de senare framgår att

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-1931 327

inom ljungmarkerna inom södra Halland förefinnas flera olika marktyper, vilka skilja sig högst betydligt i skogligt värde; de kunna uppdelas i betydligt flera varianter än vad som förut har skett. Här föreligger ett fält för forsknin­gen, vilket i mån av tid och möjligheter snarast bör angripas. Emellertid torde det vara lämpligast, att först avvakta resultaten av den pågående be­arbetningen av Tönnersjöhedsundersökningen, innan. nya arbeten beträffande ljungmarkerna planläggas.

g. Skogarnas jo"rsumpning.

Över de undersökningar angående skogsförsumpningen, som sedan länge bedrivits på Kulbäckslidens och Raklidens försöksfält, publicerade MALMSTRÖM och T AMM under sistförflutna året omfattande och ingående redogörelser. Härmed anser jag, att frågan om skogarnas försumpning i Norrland får anses slutbehandlad. Dock torde försumpningen inom ett subalpint område böra närmare granskas. En sådan undersökning bör emellertid ej göras varken så ingående eller så omfattande som de på Kulbäcksliden och Rokliden.

I sydvästra Sverige har under de senaste två åren ett undersökningsmaterial insamlats av MALMSTRÖM i och för utrönarrdet av torvmarkernas tillväxt i sid­led. Detta material skall under den kommande femårsperioden slutbearbetas.

h. Undersökningar ro·rande sko:<sdikning.

Under den gångna femårsperioden har skogsdikningsproblemet ;varit föremål för stor uppmärksamhet från skogsförsöksanstaltens sida. Det viktigaste bidra­get rörande denna- fråga utgör MALMSTRÖMs I 9 2 8 publicerade avhandling: »Våra torvmarker ur skogsdikningssynpunkt». I detta arbete, som är grundat på dels i litteraturen redan föreliggande undersökningar, dels nya undersökningar av MALMSTRÖM, lämnas en ingående framställning av torvmarkernas torrlägg­ningsmöjligheter och förutsättningar att bära skog efter dikning. Arbetet åtföljes även av specialgranskningar av de viktigaste torvmarkstypernas för­hållande vid skogsdikning.

År I 930 publicerade MALMSTRÖM ett nytt a)i.,Pete med titeln: »Vilka torv­marker lämpa sig för skogsproduktion efter dikning?» I detta arbete, vilket utgör en populär sammanfattning av den förutnämnda avhandlingen, under­strykes betydelsen av att vid valet av lämpliga skogsdikningsobjekt hänsyn tages till torvmarkens klimatiska belägenhet, torvmarkens strukturella beskaffen­het samt torvmarksvegetationens frodighet och förekomsten av vissa ledväxter.

Vidare har TAMM publicerat en uppsats: »Om mineraljordens roll vid av­vattning av torvmarker för skogsbörd».

År I 93 I igångsattes ett samarbete mellan ledningen för Umeå överjäg­mästaredistrikt och skogsförsöksanstalten i avsikt att söka åstadkomma ökad precision vid skogsdikningars planläggning och utförande i övre Norrland. Detta samarbete förlades till Grankattaliden inom kronoparken Örålandet, bloc_k II av Örå revir, och bestod i att MALMSTRÖM tillsammans med dik­ningsassistenten inom Umeå överjägmästaredistrikt, jägmästare M. MALMGÅRD fingo i uppdrag att gemensamt upprätta en skogsdikningsplan för sagda område. De frågor, som härunder skulle ägnas särskild uppmärksamhet, voro: I. mark­valet, 2. huru man på det lämpligaste sättet skall förfara vid dikessystems utläggande inom torvmarkskomplex med ur skogsdikningssynpunkt olikvärda

23. Meddel. fr/it• Statms Skog.ifdrsöksanstalt. Häft. 27.

328 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

partier. Grankottalidsundersökningarna äro avslutade, och resultaten av de­samma föreligga i tryckfärdigt manuskript.

Som resultat av dessa undersökningar kan nämnas, att man vid valet av lämpliga dikningsobjekt inom här berörda del av Norrland i första hand bör medtaga sumpskogar och lövkärr resp. lövmossar. Kala och trädfattiga myrar böra i görligaste mån undvikas. Beträffande sumpskogarna och deras förmåga att förbättras genom dikning har det visat sig ändamålsenligt att särskilja följande tre kategorier: normala, kärraktiga och mosseaktiga. Av dessa äro de två förstnämnda avgjort bättre än den sistnämnda. Dessutom bör nämnas, att under försöken att finna en praktisk lösning på det för Norrland viktiga problemet, hur dikesförläggningen skall utföras inom torvmarkskomplex med ur skogsdikningssynpunkt olikvärda partier, det framgått, att man kunde ha stor nytta av att urskilja torvmarkskomplexets olika vattenområden. Genom att känna dessa och hur de godartade partierna fördela sig inom vattenområ­dena, vinner man betydligt ökade möjligheter till att på ett tillfredsställande sätt kunna koncentrera dikningsingreppen och bedöma om dikning bör ifråga­komma eller ej. I allmänhet består· ett norrländskt torvmarkskomplex av flera vattenområden, vilka ej ha någon nämnvärd hydrologisk förbindelse med varandra.

För den kommande femårsperioden vill' jag föreslå, att för skogsdiknings­fråga.ns vidare utveckling torvmarkernas lämplighet för skogsdikning må bli föremål för regionala undersökningar, d. v. s. att man studerar en och samma torvmarkstyps reaktionsförmåga efter dikning inom olika delar av landet och särskilt inom dess olika klimatområden.

För Norrlands vidkommande vore även önskvärt, att i samarbete med Do­mänstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna undersökningar gjordes över olika beståndsbehandlingsforrne~s inverkan på såväl avdikade som odikade sump­skogsmarkers reaktionsförmåga. Det har nämligen visat sig, att vissa sump­skogsmarker enbart genom huggningsingrepp kunnat uppvisa gynnsam reaktion.

6. Andra undersökningar och arbeten av avdelningens tjänstemän.

Under den tid berättelsen omfattar, har föreståndaren tjänstgjort som ord­förande för Riksskogstaxeringsnämnden samt har avgivit sakkunnigt utlåtande vid besättandet av professuren i skogsskötsel vid skogshögskolan.

Föreståndaren har liksom förut föreläst i marklära vid Skogshögskolans jägmästarekurs (44 timmar varje vårtermin), varvid de vid anstaltens under­sökningar vunna resultaten i första hand demonstrerats, samt har lett de i samband med föreläsningarna anordnade exkursionerna. Assistenten i mark­lära och geologi, docenten O. TAMM, har vid samma kurs föreläst i geologi ( 2 7 föreläsningstimmar, 9 tim. prakt. övn. varje hösttermin). Exkursionerna i marklära ha ett par gånger letts av T AMM, liksom han varje år lett de geologiska exkursionerna.

Sommaren r 9 2 7 deltog föreståndaren såsom Sveriges representant i den internationella marklärekongressen i Washington samt företog efter denna under tiden 2 3j6~10j9 på inbjudan av American Society of Foresters en rund­resa genom Staternas olika skogsregioner. På särskild inbjudan höll han i slutet av maj r 9 2 8 tvenne gästföreläsningar vid universitetet i Mtinchen samt en vid Forstliche Hochschule i Eberswalde. I januari r 9 3 o var han av N or ges

SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN I 9 2 7- I 93 I 329

Landbrukshoiskole anmodad att fungera som officiell opponent på en doktors­avhandling i marklära samt deltog samma år i den tredje nordiska skogs­kongressen i Norge.

Docenten T AMM har med offentligt anslag deltagit i den förberedande mark­lärekongressen i Danzig I 9 2 9 samt i den 2 :dra internationella mar klärekon­gressen i Leningrad-Moskva med åtföljande exkursioner sommaren I930. TAMM vistades som Rockefeller-stipendiat under tiden 1 / 2 - 1 5}7 I928 vid den Kgl. Veterinär og Landbohojskale i Köpenhamn för att under professor BJERRUMS ledning bedriva kemiskt-fysikaliska undersökningar över markvittringen. I september I 9 3 O föreläste han i geologi vid Skogshögskolans fortbildningskurs i skogsdikning.

Docenten CARL MALMSTRÖM har föreläst i torvmarkskännedom vid de av Skogshögskolan anordnade fortbildningskurserna i skogsdikning åren I 9 2 7, r 9 2 8 och I 9 3 o samt i samma ämne under fem timmar varje hösttermin för äldsta jägmästare- och forstmästarekurserna under åren I 9 2 8- I 9 3 I. På sär­skilt uppdrag av Kungl. Domänstyrelsen företog han i maj månad I928 en resa inom Smålands överjägmästaredistrikt och inom Halmstads revir i och för besiktning av torvmarker å allmänna skogar.

Genom dessa föreläsningar samt andra föredrag inför privata eller offentliga skogsmannaföreningar ha avdelningens tjänstemän sökt för en större allmänhet bekantgöra resultaten av sina undersÖkningar.

Docenten L.-G. RoMELL studerade som Rockefeller-stipendiat under vintern I 9 2 6-I 9 2 7 jordbakteriologi vid Pasteurinstitutets avdelning i Brie-Comte­Robert i närheten av Paris.

Vid avdelningen studerande forskare.

Vnder femårsperioden ha följande utlänningar studerat vid avdelningen, huvudsakligen marklära men även skogstypskännedom, pollenanalys m. m. nämligen mr G. V. }ACKS från Rothamsted i England 3 september I928-22 februari I929 samt i september I929, dr RuPERT GAsT vid Harvarduni­versitetet i Boston juli I929-oktober I93o, dr W. BUJAKOWSKY från uni­versitetet i Giessen september I929-maj I930, forstkandidat E. MORK från den norska skogsförsöksanstalten i Ås från början av augusti till slutet av november I 93 I samt docenten H. G LOMME vid Land brukshoiskolen i Ås under en kortare tid hösten 1 9 3 r. Dessutom arbetade vid avdelningen under vissa månader I930 mr ALDEN HATCH från Philadelphia. För dessa studier hade de besökande i regel beviljats antingen direkta statsmedel eller anslag ur offentliga fonder.

Utgivna skrifter.

I skrifter, utgivna av Statens skogsförsöksanstalt, ha avdelningens tjänste­män publicerat:

HESSELMAN, HENRIK: Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöks­anstalt under femårsperioden I922-I926 jämte förslag till arbetspro­gram. I. Gemensamma angelägenheter, och III. Naturvetenskapliga av­delningen. Medd. h. 23, s. 587-590 o. 597-6o6.

330 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-I93I

Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under år I926. Allmän redogörelse och II. Naturvetenskapliga avdelningen. Medd. h. 23, s. 626 o. 634-635·

d:o d:o I927. Medd. h. 24, s. 3'73 o. 379-380. d:o d:o I928. Medd. h. 25, s. 305 o. 3II-3I2. d:o d:o I929. Medd. h. 26, s. 56o-56I o. 566-567. d:o d:o I930. Medd. h. 26, s. 573 o. 578-579. Studier över barrträdsplantans utveckling i råhumus. I. Betydelsen av

kvävemobiliseringen i råhumustäcket för tall- och granplantans första ut­veckling. Medd. h. 23, s. 337-432.

-- Om klimatets humiditet i vårt land och dess inverkan på mark, vege­tation och skog. Medd. h. 26, s. 515-559.

LUNDBLAD, KARL: Geologi, jordmån och vegetation inom Siljansfors försöks­park i Dalarna. skogsförsöksanstaltens exkursionsledare, XII, I 9 2 7.

MALMSTRÖM, CARL: Våra torvmarker ur skogsdikningssynpunkt. Medd. h. 24, s. 25I-372.

-- Om faran för skogsmarkens försumpning i Norrland. Medd. h. 26, S. 1-164.

RoMELL, LARs-GuNNAR: Studier över kolsyrehushållningen i massrik tallskog. Medd. h. 24, s. 1-56.

-- En nitritbakterie ur svensk skogsmark. Medd. h. 24, s. 57-66. -- Markluftsanålyser och markluftning. Medd. h. 24, s. 67-8o. TAMM, OLOF: An Experimental Study on Clay Formation and Weathering of

Felspars. Medd. h. 25, 1929, s. I-28. --- Studier över jordmånstyper och deras förhållande till markens hydrologi

i nordsvenska skogsterränger. Medd. h. 26, I93I, s. I63-408.

Dessutom ha avdelningens tjänstemän, förutom notiser, litteraturanmälningar o. d., publicerat följande skrifter, berörande skogsbiologiska m. fl. frågor. .

HESSELMAN, HENRIK: Statens skogsförsöksanstalt. A. WAHLGREN och G. ScHOTTE: Sveriges skogar och huru vi utnyttja dem. Del II. Stockholm 1928, S. !494-1500.

-- Die Abschätzung der schwedischen Wälder und ihre Bedeutung im in­.ternationalen Holzhandel. Gastvorlesung gehalten an der U niversität Miinchen auf deren Einladung am 2I Mai I928. Forstwissenschaftl. Centralblatt I928, s. 395-403.

-- Versumpfnng, Rohhumus und Waldbau in Nordschweden. Vortrag ge­halten an der U ni versität Miinchen auf deren Einladung im Mai I 9 2 8. Forstwissenschaftl. Centralblatt I928, s. 509-526.

-- Värmland efter I8 år. Föredrag vid Skogsveckans öppnande den I3 mars I930. Skogen I93o, s. 215-219.

-- Zur Frage der Charakterisierung der Waldhumusformen. Verh. d. in­tern. Kongr. forstlicher Versuchsanstalten, Stockholm 1929. (Tr. 1930), s. 503-506.

--- Uber den Einfluss der Seeregulierung auf den umgebenden Wald. Forst­wissenschaftl. Centralblatt 1930, s. 223-229.

-- Några viktigare resultat av de senaste årens skogsmarksundersökningar. ·Föredrag vid Forstmästareförbundets årsmöte den 13 mars 1930. Forst­

mästareförbundets medlemsblad, juli 1930, s. 53-65.~

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1929-193I 331

HESSELMAN, HENRIK: Om den närmare anknytningen mellan vetenskaplig forsk­ning och praktiska skogsförsök. Föredrag vid Norrlands skogsvårdsför­bunds årsmöte i Gävle den 26 juni I93o. Skogsvännen I93o, s. I39 -J46.

-- Sveriges skogar i riksskogstaxeringens belysning. Nordisk Tidskrift I93I, s. 2I -40· Skogen. Tidskriften Kramm I 93 r. Om aspen. skogsägaren I93I, s. I85-I88. Gunnar Andersson •5/rr 1865-S/8 I928. Skogen I928, s. 425-426. d:o d:o. Svenska mosskulturföreningens tidskrift I928, s. 350-351. Gunnar Andersson som botanist och växtgeograf Ymer I928, s. 202-2 I r. Gunnar Andersson •S/rr I865-S/8 I928. Nekrolog. Svensk botanisk

tidskrift, I929, s. I66-q6. -- d:o d:o d:o. På tyska språket, något förändrad. Berichte der deutschen

botanischen Gesensehaft I929, s. (r29)-(147). -- Anders Wahlgren f. Skogen I928, s. 573-574· -- Carl Axel Magnus Lindman * 6/ 4 I856, t •r/6 I928. Biografi. Kgl.

Vetenskapsakademiens årsbok 27, I929, s. 337-352. -- Edwin Ohlsson 65 år. Skogen 193I, s. 2I9. LANGLET, OLOF: Einige Beobachtungen tiber die Zytologie der Berberidazeen.

Svensk botanisk tidskrift ·I928, s. I69-I84. -- Några egendomliga frosthärjningar å tallskog jämte ett försök att klar­

lägga deras orsak. Sv. skogsv. fören:s tidskrift 1929, s. 423-46r. -- Die Entwicklung der Provenienzfrage in Schweden. Verh. d. intern.

Kongr. forstl. Versuchsanstalten, Stockholm I929. [Tr. 1930), s. 333-342.

MALMSTRÖM, CARL: Vilka torvmarker lämpa sig för skogsproduktion efter dik­ning? Skogen 1930, s. 491-495.

-- Methoden zur Untersuchung der Wasserverhältnisse von Torfböden. Handbuch der biologischen Arbeitsmethoden. Hrsg. von EMIL ABDER­HALDEN. Abt. XI. T. 4·

-- Dessutom ett antal artiklar i Nordisk Familjebok, 3:e uppl. (sign. C. Mm.) bl. a. om mosse och mosskultur.

-- Ugz"vit exsz"ckatet: Våra viktigaste torvmarksväxter, I 9 2 8. -- och T AMM, OLOF: Försöksparken Kulbäcksliden. I Program för Svenska

skogsvårdsföreningens exkursion till Västerbotten I 9-2 I juni I 92 7. Stock­holm I927, s. 4-36.

RoMELL, LARs-GuNNAR: Trädens byggnad och liv. A. WAHLGREN och G. ScHOTTE: Sveriges skogar och huru vi utnyttja dem. Del I. Stockholm 1928, s. 130~209.

-- Skogens andliga värden. A. WAHLGREN och G. SCHOTTE: Sveriges skogar och huru vi utnyttja dem. Del II. Stockholm 1928, s. r6oi-I673·

T AMM, OLOF: Några synpunkter på skogsmarkens fuktighetstillstånd. Skogen I927, s. 263-268.

-- Studier ,över markprofilen i försumpade terränger. Geologiska föreningens förhandlingar, 49, I927, s. 475-481.

-- Om Sveriges skogliga jordmånsregioner. Skogen 1928, s. 98-roo. -- Om mineraljordens roll vid avvattning av torvmarker för skogsbörd.

Skogen I928, s. 629-633.

332 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN r927-193r

TAMM, OLOF: skogsmarken. A. WAHLGREN och G. SCHOTTE: Sveriges sko­gar och huru vi utnyttja dem. Del. I. Stockholm 1928, s. 9-70.

-- Die klimatischen Bodenregionen in Schweden. Proceedings and papers of the first International Congress of Soil Science. Washington, D. C., 1928, s. 269-285.

-- Om sambandet mellan skogstyper och marktyper i övre Norrlands ur­bergsområde. Skogen 1929, s. 223-228.

-- Om brunjorden i Sverige. Sv. skogsv. fören:s tidskrift 1930, s. r-·4I. -- Die Bodentypen und ihre forstliche Bedeutung. Verh. d. intern. Kongr.

forstlicher Versuchsanstalten. Stockholm 1929. [Tr. 1930], s. 449-454· -- Experimentelle Studien iiber die Verwitterung und Tonbildung von Feld­

späten. Chemie der Erde, 1930, s. 420-430. -- Dessutom ett antal artiklar i Nordisk Familjebok, 3:e uppl. (sign. O.

T -M), bl. a. jordarter och marklära.

Experimentalfältet q mars r 9 3 2. HENRIK HESSELMAN.

IV. SKOGSENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN.

Innan jag närmare ingår på de olika avdelningarna av femårsberättelsen, må det tillåtas mig att med några ord inledningsvis beröra ett par för av­delningens framtida verksamhet betydelsefulla frågor, vilkas lösande synes mig oundgängligt nödvändigt.

Under den gångna femårsperioden har det framstått som ett allt tydligare krav, att avdelningens arbetskraft ökas, om den skall vara i stånd att möta den ökade arbetsbörda, som särskilt studiet av djurlivet i marken med­fört. För närvarande utföres detta arbete av ett extra arbetsbiträde, som avlönas, dels genom extra anslag av 3 000 kronor, dels genom bidrag av avdelningens expensmedel, vilket räcker till för en anställning under sammanlagt 9 månader. Aven om föreståndaren i ej ringa utsträckning deltager i detta arbete, är denna arbetskraft otillräcklig för att man inom rimlig tid skall kunna vinna några re­sultat. Vid bedömandet av nödvändigheten att förstärka arbetskraften måste man även taga hänsyn till, att det ej i längden går att erhålla ett arbetsbiträde under blott en del av året. Ingen kvalificerad entomolog, och någon annan kan avdelningen ej vara betjänad med, vill söka en så osäker anställning mera än för tillfället. Han går därefter till läroverken eller fortsätter sina aka­demiska studier. Man står då inför nödvändigheten att skaffa sig ett annat biträde, som först måste förvärva den speciella träning och formkännedom, som är nödvändig.

Om det här blott vore fråga om en begränsad undersökning, som kunde beräknas vara slutförd inom loppet av några år, skulle man kunnat nöja sig med ett ökat extra anslag för att kunna anställa ett extra arbetsbiträde under hela året. Men så är ej fallet, det måste fastmera uttryckligen betonas, att den zoologiska utforskningen av marken för all framtid måste komma att vara en viktig uppgift för en skogsförsöksanstalt, särskilt om man däri även medräknar studiet av alla de i marken, i stubbar eller rötter levande insekter, vilkas verksamhet är direkt skadlig för träden.

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-I931 333

Vidare har under den gångna femårsperioden bristen på ett modernt insektarium framträtt så kännbart, att anskaffandet av ett dylikt ej kan längre uppskjutas. Under sommarens resor i olika delar av landet anträffa avdelningens t j ärrsternärr ofta skadliga insekter i larvstadiet, vilka det vore angeläget att kläcka för att kunna bestämma dem eller vilka behöva uppfödas, för att man 5kall kunna studera dem. Detta är för närvarande endast i mycket ringa grad möjligt under resorna, som nödvändiggöra täta ombyten a v vistelseort och varunder det är omöjligt att ordna det tillhedsställande för insekterna. Arligen förloras därför genom misslyckade kläckningsförsök material, som ,<,kulle kunna komma forskningen till godo. Aven för det rent experimentella utforskandet av insekternas levnadsvanor är ett dylikt insektarium oundgäng­ligen nödvändigt.

I· Undersökningar över märgborrarna.

Då dessa genom tidigare publicerade arbeten i stort sett slutförts, ha under den senare femårsperioden endast smärre undersökningar utförts över dem, åsyftande att följ a det inflytande, som svärmningstiden och utvecklingen röner av klimatiska faktorer under olika år och i olika delar av landet. Därjämte ha ytterligare· experiment utförts för att klarlägga, vilken betydelse olika barkningsgrader i förening med olika exponering och växlande barktjocklek ha på avkommans utveckling.

2. Undersökningar över barkborrarna. a Allmänna undersökningar över barkborrarna.

Under den senaste femårsperioden har ett stort antal undersökningar ut­förts över barkborrarna. Dessa ha bl. a. åsyftat ett grundläggande studium av huru de anlägga sina gångsystem, varvid klarlagts den hittills oförklarade företeelsen, att somliga arter blott yngla i stående träd, andra blott i lig­gande träd, medan andra yngla i båda dessa kategorier. Resultatet av dessa undersökningar har publicerats under titeln: >>Om barkborrarnas gångsystem>> I och II i Entomologisk Tidskr. årg. 1929 och 1930, på engelska under titeln »Studies on the Galleries of the Bark-beetles>>, Bull. Entom. Research samt på tyska »Studien iiber die Gänge der Borken-käfer», Verh. d. D. Gesellsch. f. angew. Entomologie 1931.

Därjämte har ett stort antal arters biologi, generationsförhållanden och skog­liga uppträdande studerats. Vissa av dessa undersökningar ha publicerats av SPESSIVTSEFF i Medd. h. 24, i Entomologisk Tidskr. årg. 1929 samt i Inter­nationella skogsförsöksanstaltskongressens förhandlingar, andra föreligga ut­arbetade.

b. Undersökningar över granbarkborren.

Dessa hava fortgått efter den plan, som framlades vid förra femårsmötet, och värdefulla upplysningar rörande vissa sidor av granbarkborrens biologi ha vunnits speciellt rörande betydelsen av tidpunkten för de angripna trädens barkning, samt inflytandet av olika barkningsgrader på avkommans förgörande. Dessa undersökningar böra fortgå efter i huvudsak samma plan som förut, och särskilt bör uppmärksamheten riktas på att söka utreda de faktorer, som betinga den utpräglade periodicitet, som utmärker denna arts uppträdande.

334 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

3· Undersökningar över kottinsekter. Dessa ha, om än i rätt ringa utsträckning, fortsatts och bekräftat riktigheten

av min tidigare (»Trägnagare-studier», Medd. h. 21) framställda åsikt, att gran­kottgnagaren ej är skadlig. Vidare ha studierna över en för grankottarna ny skadeinsekt, en fluglarv tillhörande släktet Cortophila; fortsatts.

4· Undersökningar av skadeinsekter på skogsträdsplantor plantskolor.

I den mån inträffande skadegörelser göra fortsatta undersökningar nödvän­diga, komma dylika att upptagas.

5· Undersökningar över det lägre djurlivet i skogsmarken.

Då det senaste femårsmötet med stor enhällighet uttalade sig för önskvärd­heten av dessa undersökningar, anhöll jag om ett extra anslag av 2 ooo kronor för att bli i tillfälle att under 6 månader anställa en ung zoolog för deras utförande, vilket beviljades av riksdagen 1927. Fil. mag. K. H. FoRSSLUND engagerades för ändamålet och har sedan dess årligen under c:a 6 månaders tid sysslat med insamlingar av prov på markfaunan i olika skogsmarkstyper, fram­förallt å försöksparkerna. Då det visade sig, att den tillmätta tiden var för knapp för det synnerligen tidsödande arbetet, anhöll jag 1930 om ytterligare ett provisoriskt anslag av I ooo kronor fÖr att kunna under 9-10 månader engagera extra arbetskraft, vilket beviljades av K. M :t. Då en helårsassistent under den gångna femårsperioden ej kunnat anställas, ha arbetena ej kunnat fortskrida så snabbt som önskligt varit. De farhågor, som jag redan vid förra femårsmötet uttalade angående den ofantligt tidsödande beskaffenheten och den komplicerade naturen av dessa arbeten, ha alltså ej blott till fullo besannats utan vida överträffats. Det har nämligen visat sig, dels att djurlivet i marken är ofantligt mycket rikare, än vad man på grund av de första under­sökningarna i Kulbäcksliden antagit, dels att detsamma varierar i hög grad även inom närbelägna, likartade områden. Men samtidigt har det också framgått, att biocoenoserna inom olika biotoper äro mycket avvikande från varandra samt att populationens talrikhet kraftigt påverkas av de åtgärder, som vidtagas i bestånden. Detta gör det högst sannolikt, att man genom undersökningar av markfaunan skall kunna vinna nya hållpunkter för en närmare karaktäristik av olika marktyper och olika tillstånd inom samma marktyp.

För att belysa denna senare fråga må här anföras de siffror, som vunnits vid 8tudiet av de olika gallringsytorna i Dalby kronopark.

Gallringsyta:

Antal per kg torr substans I II III IV

Mikroartropoder l övre lager ............... 32 000 7I I50 64 550 I07 700 undre • ............... 9 950 I4 900 2 8IS 20 8oo

Makroartropoder l övre ··············· 372 700 I 120 I 6oo undre » .............. 300 200 8o 320

Maskar ............ ~ övre • ............... II8 280 340 240 undre • ··············· 540 375 520 17

SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN I 9 2 7- I 93 I 335

Vid materialets bearbetning har det uppdelats i tre grupper: maskar, makro~ artropoder och mikroartropoder. Siffrorna för de båda första grupperna, och särskilt gäller detta maskarna, äro mindre pålitliga än för den sistnämnda, emedan dessa grupper äro vida fåtaligare, varför tillfälligheterna spela en större roll. Som av siffrorna framgår, fördubblas antalet mikroartropoder i det övre lagret i de svagt resp. starkt låggallrade ytorna, stark låggallring höj er ej numerären gentemot svag låggallring, extra stark låggallring där­emot ökar ytterligare mikroartropodernas antal till mera än det tredubbla jämfört med det orörda beståndet. För det undre lagret iakttages en för­dubbling av mikroartropoderna.

I fråga om makroartropoderna, omfattande olika slags insekter, insektlarver, spindlar o. d. iakttager man en successiv ökning till mera än det fyrdubbla. I fråga om maskarna kunna inga bestämda slutsatser dragas, då primär­siffrorna äro för små.

I fråga om undersökningarnas metodik ber j ag få hänvisa till den i Skogshög­skolans festskrift 1928 publicerade redogörelsen. Jämsides med bedrivandet av insamlingarna samt sorterandet, räknandet och bestämningen av det insamlade materialet har uppmärksamheten varit riktad på att ytterligare utbilda in­samlingens teknik i syfte att nå fram till en metod, som förenar pålitlighet med tillfredsställande snabbhet. Som i redogörels~n omnämnts, ha proven uttorkats antingen genom inverkan av rumstemperaturen ev. med tillskott av sol­belysningen genom fönstret eller också genom inverkan av en underifrån upp­värmd vattenmanteL I båda fallen har torkningen skett jämförelsevis långsamt, vilket visserligen vållat tidsutdräkt, men å andra sidan ansetts utgöra en garanti för, att djuren ej skulle dö, innan de hunnit krypa ned i insamlingsskålarna.

En särskild anledning till att närmare studera uttorkningens gång och dess inverkan på insamlingen förelåg däri, att liknande undersökningar i Tyskland och Danmark utförts med en något avvikande metodik och i fråga om mikroartropoderna givit betydligt avvikande resultat. Avvikelsen består däri, att uttorkningen av provet ernåtts genom belysning uppifrån av en elektrisk lampa i en bleckcylinder i stället för genom en underifrån uppvärmd vattenmanteL Särskilt visar Bol<NEBU~CH's på detta sätt utförda insamling ett så ofantligt underskott av mikroartropoder, att anledning fanns att antaga, att belysningen uppifrån hade en letal inverkan på mikroartropoderna. Så t. ex. redovisar han som maximiantal av acarider pr m2 i en granskog i Sj älland 20 6so acarider, medan motsvarande siffra för Dalby kronopark är 27S 8oo, medel­talet för S prov överstiger 200 ooo, dito för 9 prov överstiger roo ooo och blott 3 prov hade under roo ooo, dock med en medelsiffra av 64 ooo. Fiir collem­bolerna är skillnaden ännu större. BORNEBUSCH uppger 4 830 som maximum, medan våt motsvarande siffra från Dalby är 282 soo och medeltalet för 17 prov 120 ooo, d. v. s. över 24 gånger så många.

De kontrollundersökningar, som verkställts, ha till fullo visat, att belysning uppifrån i vissa fall är ytterst skadlig för de minsta formerna och dödar ända till so % av dem. Användandet av oriktig metodik vid djurens över­flyttning från ett kärl till ett annat, alldeles otillräcklig förstoring, 8 gånger i stället för 30 gånger, jämte otjänlig bakgrund vid sorteringen av materialet utgöra ytterligare felkällor vid BoRNEBUSCH's undersökningar, som man måste undvika.

Som slutresultat av undersökningarna över metodiken kan anföras, att för

336 SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN I 9 2 7- I 93 I

vissa biotoper belysning med en 25 Watt-lampa ger bästa resultatet. Mark­prov från mera fuktiga biotoper eller sådana, som innehålla maskar, kunna ej vittjas genom belysning uppifrån. Genom en föruttorkning av proven i slutna kärl medels klorkalcium tills omkr. 50 °/o av fuktigheten gått bort, kan den senare behandlingen i de automatiska apparaterna förkortas till. 4-6 timmar.

Undersökningarna över det lägre dj~rlivet i marken måste under de när­maste åren inriktas på sortering och bestämning av det insamlade materialet, uppfödning av de former, som förekomma i larvstadiet, samt undersökning över substratets botaniska, mekaniska, kemiska och fysikaliska beskaffenhet för att möjliggöra, att alla olika fakta sedermera korrelera,s med varandra.

6. Övriga undersökningar.

Angående de undersökningar, som utförts över den större snytbaggen och dess bekämpande ber jag få hänvisa till den avhandling häröver, som publi­cerats i Meddelanden h. 25. Genom desamma har klargjorts snytbaggens utveckling i vårt land. Därjämte ha vissa hållpunkter vunnits för bedömandet av lokaliseringen av de fullvuxna djurens näringsgnag, varjämte sambandet mellan klimatiska faktorer, djurens utveckling och frekvens belysts. I sam­band med dessa undersökningar utarbetades en metod att följa de i stubbar levande insekternas utvecklingshastighet genom mätningar av larvernas storlek, varöver en särskild uppsats publicerats under titeln: "Methods of Investigating the Fauna of Tree-stumps», i Bull. Ent. Research, vol. XX.

Med anledning av tallbockens uppträdande i exportvirke från Sverige både i England och Australien studerades i detalj i olika delar av vårt land förut­sättningarna för tallbockens uppträdande och skadegörelse i timmer, vilka klargjordes. I samband med dessa undersökningar studerades äggläggningen, larvgångarna och förpuppningen samt de fullvuxna djurens näringsgnag hos långhorningarna i allmänhet. En särskild uppsats över dessa undersökningar publicerades under titeln »Some Aspects in the Biology of Longicorn Beetles» i Bull. Ent. Research, vol. XXI.

7· Nya undersökningar.

Under de senaste åren har en hittills som skadegörare i större skala okänd insekt uppträtt med massförökning i vissa delar av landet. Den ifrågavarande insekten, Pineus pini, tallusen, visade sig hösten 1929 i stora delar av Bergslagen och nordöstra Västergötland på tallkulturer på mager sandmark. Med anledning härav undersöktes dess uppträdande under åren 1929, 1930 och 1931 på olika lokaler. Undersökningarna avsågo dels att följa härjningens vidare förlopp, dels att studera den därav följande skade­görelsen på tallkulturerna. Det visade sig, att redan under som:tp.aren 1930 tallusens fiender, särskilt ett par nyckelpigarter samt ett flertal svävflugor och florsländor tilltagit till den grad, att avkomman till största delen för­gjordes och 1930 års årsskott gingo alldeles fria från angrepp. Det talrika

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931 337

observationsmaterial, som insamlades, kommer under den närmaste framtiden att sammanställas för en publikation.

8. Andra arbeten. Föreståndaren har liksom förut föreläst i skogsentomologi vid Skogshög­

skolans jägmästarekurs samt lett de i samband med undervisningen anord­nade exkursionerna, varjätme han haft överinseende över skogshögskolans ento­mologiska samlingar.

g. studieresor samt besök av främmande forskare. Föreståndaren har med offentligt understöd deltagit i följande kongresser

och gjort följande resor. Med understöd av Rockefeller-fonden, Sverige-Amerika-stiftelsen och

Fonden för skogsvetenskaplig forskning, 5 maj-3 sept. 1928, till Nordame­rikas Förenta Stater och Canada för skogsentomologiska studier, samtidigt deltog han i fjärde internationella entomologkongressen i Cornell University, Ithaca, varvid två föredrag över vid anstalten utförda undersökningar höllos; sommaren 1930 bevistade han Deutsche Gesellschaft's fiir angewandte Ento­mologie årsmöte i Rostock samt deltog i tredje nordiska entomologmötet i Hälsingfors, varvid föredrag över vid anstalten utförda undersökningar höllos.

Vid skogsförsöksanstalternas internationella kongress sommaren 1929 fanns en skogsentomologisk sektion, och i dess arbeten deltogo följ ande utländska ~kogsentomologer: HuBAULT, GARTHSIDE, KozrKOWSK1, NnJIMA, THOMSEN, Ko­MAREK, V. BUTOV1TCH.

Efter kongressens N arrlandsresa ordnade undertecknad en skogsentomolo­gisk exkursion under tiden 3-7 aug., varvid besöktes Hofors A.-B. skogar, Orsa besparingsskog och Uddeholms skogar.

Forstingenieur L. BRAMAN från Riga studerade sommaren 1930 under två månader avdelningens arbetsmetoder, dels på laboratoriet, dels vid resor med föreståndaren och assistenten i olika delar av landet samt deltog i jägmästare­kursens entomologiska exkursioner i Bjurfors.

Forstingenieur M. NUNBERG, från Warschau, studerade under ett kortare besök sommaren 1930 avdelningens undersökningsmetoder.

Utgivna skrifter.

Uti »Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt» ha under femårsperioden publicerats följande uppsatser:

TRÄGÅRDH, IVAR: Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under femårs-perioden 1922-1926, IV skogsentomologiska avdelningen. Medd. h. 23, s. 607-612. Redogörelse för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstalt under år I926, III skogsentomologiska avdelningen. Medd. h. 23 s. 635-637· d:o d:o 1927, d:o d:o h. 24, s. 380-381. d:o d:o 1928, d:o d:o h. 25, s. 312-314. d:o d:o 1929, d:o d:o h. 26, s. 567-568. d:o d:o 1930, d:o d:o h. 26, s. 579-58o.

338 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927- I93I

TRÄGÅRDH, IvAR: Undersökningar över den större snytbaggen och dess bekäm­pande. Medd. h. 25, I929, s. 30-92.

-- Om tallbocken och dess bekämpande. Medd. h. 25, I929, s. I7 r-228. SPESSIVTSEFF, PAUL: Studier över de svenska barkborrarnas biologi. Del I.

Medd. h. 24, I928, s. 221-250.

Dessutom ha avdelningens tjänstemän förutom notiser, recensioner, tidnings­uppsatser och dylikt under samma period publicerat följande uppsatser, som beröra skogsentomologiska eller markfaunistiska frågor:

TRÄGÅRDH, IVAR: Undersökningar över det lägre djurlivet i marken. skogs­högskolans festskrift I928, s. 795-813. Methods of investigating the Fauna of treestumps. Bull. Ent. Research. Vol. XX. Pt. 2 r 929, s. 245-2 so. Investigations of the Fauna of a dying tree. IV. Intern. Congr. of Ento­mology, Vol. II, 1929, s. 773-780. Studies in the Fauna of the Soil in Swedish Forests. Ibidem I 9 2 9, s. 781-792. Om barkborrarnas gångsystem I. Ent. Tidskrift 1929, s. 309-3I5. Entomologien i nutid och framtid. En t. Tidskrift I 930, 6 sid. Om barkborrarnas gångsystem II. Ent. Tidskrift 1930, s, 99-1II. Some Aspects in the Biology of Longicorn Beetles. B. E. R. 1930, 8 sid. Methods of Investigating the Fauna of dying Trees. Verh. d. intern. Kon gr. forstlicher V ersuchsanstalten, Stockholm I 9 2 9. [T r. r 9 3 o J, s. 644-652. Uber den Sebusterbock (Monochammus sulor L) und dessen Bekämpfung. V er h. d. intern. Kon gr. forstlicher Versuchsanstalten, Stockholm r 9 2 9. [Tr. 1930], s. 66o-663. Studies of the Galleries of the Bark-Beetles. Bull. Ent. Research. Vol. XXI, 1930, s. 469-48o. Studien iiber die Gänge der Borkenkäfer. Verh. d. D. Ges. f. angew, Entomologie E. V. Rostock I93o, Berlin I93I, s. 54-64. Zwei forstentomologisch wichtige Fliegen. Zeitschr. f. angew. Ento­mologie. Bd. XVIII, h. 3, s. 672-690. Våra vanligaste skogsinsekter. J. L. Lindblads förlag. Uppsala I 9 2 7, 15 1 sid. Dessutom redigerat entomologin i Nordisk Familjebok, 3:de uppl.

SPESSIVTSEFF, PAUL: Zur Morphologie det schwedischen Pityophtorus-Arten. Ent. Tidskrift, h. 3-4, I929, s. 297-304. Uber die Generationsdaner und forstwirtschaftliche Bedeutung der in schwedischen Wäldern verbreiteten Pztyophtorus mz"crographus L, Poly­graphus poligraphus L und Polygraphus subopacus Thoms. Verh. d. intern. Kon gr. forstlicher V ersuchsanstalten, Stockholm I 9 2 9. [T r. I93o], s. 678-682. Vorschlag zur Grundung einer internationalen Vereinigung der Ipido­logen. Verh. d. intern. Kongr. forstlicher Versuchsanstalten, Stockholm 192 9. [Tr. 193 o], s. 658-659 . (Bestämningstabell över Europeiska Rysslands barkborrar), Moskva I 9 3 I, I02 sid.

Experimentalfältet den I 6 mars r 93 2. IVAR TRÄGÅRDH.

SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN I 9 2 7- I 9 3 I 339

V. AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND.

Då r 9 3 2 års möte för överläggning om verksamheten vid Statens skogs­försöksanstalt jämlikt § I 4 i gällande instruktion, efter allt att döma, blir det sista under den tid, avdelningen såsom sådan ännu är bestående, har jag an­sett det lämpligt, att i det efterföljande söka giva en kort sammanfattning över utförda undersökningar samt erhållna resultat under avdelningens samfällda hittillsvarande verksamhetstid, åren I 9 I 6- I 9 3 r. En dy lik, om än aldrig så kortfattad överblick är tydligen vid detta tillfälle desto mera av behovet på­kallad, som det väsentligaste av dessa resultat ännu alltjämt icke blivit be­fordrade till trycket.

Huvudskälet till min obenägenhet för en, åtminstone från Norrlandsavdel­ningens sida, slutgiltig sammanfattning och utformning av de olika undersök­ningsgruppernas resultat förrän vid en så framskjuten tidpunkt som möjligt, har dels varit en ansvarsmedveten önskan, att dessförinnan kunna fylla en del luckor i fröundersökningen, vilka jag funnit särskilt stora, dels att få följa fältförsöken under längsta möjliga tid. Det senare därför, att jag allt mer och mer kunnat konstatera, hur långsamt utvecklingen till ett för den nya trädgenerationens fortbestånd betryggande stadium i stort sett försiggår på flertalet nordsvenska kulturfält, hur sent betydelse­fulla förändringar i plantbeståndet stundom framträda, och, över huvud taget, huru länge verkliga resultat1 om man i detta ord in­lägger något mer än en labil, nuvarande situation, vilken som helst, låta väilta på sig. Jag skulle vilja gå så långt som till att uttala det påståendet, att det går för sig att anordna och följa föryngringsförsök med tall och gran i Norrland under en r s-årsperiod, men att det vore ett stort misstag att tro, att man av den vid nämnda periods slut befintliga situa­tionen alltid eller ens i regel skulle kunna bedöma, huruvida och i vad mån, försöken i fråga lyckats. Vad man då ser, är egentligen endast, vilka som säkert misslyckats!

De s. k. specialundersökningarna rörande Norrlandsskogarnas föryngring hava uteslutande befattat sig med de tvenne trädslag, vilka för nordsvenskt skogsbruk äro av helt dominerande betydelse, tallen och granen. Undersök­ningarna hava gått ut på, att, för Norrlands och Dalarnas vidkommande, dels öka kunskapen om nämnda trädslags naturliga föryngringsbetingelser, dels ut­röna möjligheten av att påskynda eller framkalla föryngring genom mer eller mindre fullständiga kulturåtgärder - detta allt under sådana yttre förhållan­den, som för denna del av landet äro att anse såsom typiska och normala. I enlighet härmed kunna de gjorda undersökningarna naturligast indelas i två grupper, varav den förra inrymmer de mera så att säga teoretisk-botaniska, den senare de mera praktisk-experimentella. Indelningen blir då följande:

I) studier över fruktsättning och fröbeskaffenhet; 2) fältförsök, företrädesvis i form av olika slags kulturer.

I. Studier över tallens och granens fruktsättning och fröbeskaffenhet.

Både kottsättningen och fröbeskaffenheten måste antagas vara i mycket hög grad påverkade av klimatiska faktorer. Rön över dessa frågor, som skola

340 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

kunna göra anspråk på en viss allmängiltighet, måste därför grunda sig an­tingen på studiematerial från vissa utvalda år, representerande i riktig för­delning, gängse väderlekstyper, eller sådant, stammande från en tillräckligt lång följd av år. I vad mån det föreliggande materialet lyckats bliva ett någorlunda normalt sådant och fritt från sådan ensidighet, som kan här­röra från möjligen befintliga, men ännu otillräckligt utredda kortperio­diska klimatsvängningar på några få år intill flera decennier, är naturligtvis osäkert. En annan principfråga, som omedelbart yppat sig vid sammanställ­ningen av det omfattande fröundersökningsmaterialet, har varit valet av en lämplig geografisk indelning eller gruppering av detsamma. Den, som valts, grundar sig huvudsakligen på skogsstatens distrikts- och revirindelning och delar undersökningsområdet i nord-sydlig led i 4 bälten samt vartdera av dessa återigen i öst-västlig led i 3 delar. Inalles fås alltså I 2 områden, från norr till söder räknat, uppdelade på 4 tvärbälten, från öster till väster där­emot på 3 längsbälten. Det östligaste av sistnämnda bälten omfattar i stort sett de norrländska kustreviren, det västligaste fjällreviren, mittbältet natur­ligtvis de mellanliggande.

a. Kottsättnz"11gm.

För studiet av denna har det legat nära till hands att i första rummet ut­nyttja och sammanställa den statistik häröver, vartill material redan föreligger i skogsstatens s. k. frörapporter från och med år 1895 samt de årligen här­över publicerade sammandragen.

Med användande av rapporternas egen sifferskala o-4 för olika riklig kott­tillgång hava för hela den 36-åriga tidsperioden I895-1930 kottsätt­ningens variationer och medelriklighet inom vartdera av de förut­nämnda I 2 områdena uträknats. Utgående från att redan ett minimivärde av 2,s hos kottillgången anses representera ett svagt kottår, hava likaledes

.sammanställningar gjorts, som visa, bura ofta, eller, med andra ord, med vilka genomsnittliga tidsintervall kottår för tall och gran under nyssnämnda 36-årsperiod inträffat inom vartdera av de I 2 områdena. Det må i detta sammanhang anmärkas, att den undersökta periodlängden, 36 år, sannolikt är av ganska lagom längd för att giva någorlunda betryggande medelsiffror, enär just en period om c:a 33-38 år kommit till synes vid flerfaldiga, av olika forskare tidigare utförda undersökningar över vissa klimatiska faktorer eller sambandet mellan dessa och vissa livsyttringar hos vilda eller odlade växter.

Kottsättningens samband med klimatiska faktorer hos såväl tallen som granen har närmare undersökts på 2 5 olika platser, fördelade mellan Lund och Gällivare, och varifrån noggranna meteorologiska observationer från hela den undersökta tidsperioden funnits att tillgå. Tidigare (så t. ex. av 0GIEVSKY, HAGEM och KoLMODIN) framställda åsikter över förefintligt sarn­band av antytt slag hos ·tallen hava prövats på det föreliggande materialet, och ytterligare jämförande sammanställningar av detta slag hava försökts. I korthet kan fastslås, att ju längre norrut i Sverige man kommer, desto star­kare synes hos tallen sambandet vara mellan sommarvärmens höjd och den riklighet, varmed under nästföljande år blomning äger rum, vilket ju återigen, i det stora hela, blir normerande för tillgången på s. k. 2-åriga kottar om ytterligare ett år. Såväl de vanliga dygnsmedeltemperaturerna som de s. k.

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I927-I93I 341

medelmaxima under dels tidsavsnittet juni-augusti, dels tidsavsnittet juni­september hava prövats i kalkyler av nyssnämnt slag. Närmast synes tallens kottrikedom, hänförd till den s. k. mognadssommaren, samvariera med de två år tidigare rådande medelmaxima under juni-september.

Granens kottsättning är i långt mindre grad än tallens beroende av som­marklimatet, utan regleras, åtminstone i den del av landet, som faller söder om Norr- och Västerbotten, alldeles övervägande av en inre periodicitet. Betraktar man kartorna över granens kottsättning inom landet i dess helhet, faller det lätt i ögonen, att kottåren, i stort sett, inträffat med 3-åriga in­tervall. Mycket ogynnsamma väderleksförhållanden kunna dock utöka nämnda tidsperiod med något år, särskilt i norra Sverige, varjämte en del smärre, lokala avvikelser, företrädesvis i negativ riktning, i regel förekomma. Över arten av de sistnämnda, vilka sannolikt kunna vara av olikartad. natur, men där troligen nederbörd och temperatur under själva blomningstiden spela en fram­trädande roll, har icke full klarhet ännu kunnat vinnas, då sammanställningar av detta slag på ett statistiskt massmaterial äro mycket tids- och arbetskrävande.

En mycket stor brist hos hela den statistik, som vilar på de s. k. frörappor­terna från reviren, härrör givetvis från den omständigheten, att i nämnda ma­terial alla grader av kottillgång måst uttryckas i en så snäv skala som o-4.

Att hos granen kottrikedomen under de egentliga kottåren I o o- ja, I ooo­faldigt överträffar den under mellanliggande år, är utan vidare klart; hos tallen med dess mindre markerade kottår är det däremot svårare att bilda sig en klar föreställning om den verkliga variationsamplituden hos kottsätt­ningen. Av detta skäl har på 27 st. tallar (2o vid Gällivare och 7 vid Bispgården i Jämtland) en undersökning gjorts över den totala kottillgången under 5 på varandra följande år, därav ett varit ett verkligt kottår. Såsom ett lämpligt jämförelsevärde i en dylik undersökning har jag betraktat, vad jag kallar, kottätheten, d. v. s. totala kottmängden från ett träd, dividerad med dess ungefärliga yttre kronyta. Om kronytan uppskattas i kvm, blir kott­tätheten samtidigt det genomsnittliga antal kottar, som finnas pr kvm av kronytan. Detta värde är dels lätt att på ett ungefär okulärt fastställa, dels är det användbart vid jämförelser mellan träd av olika storlek eller vid jämförelser på samma träd vid olika åldrar och utvecklingsstadier. På de vunna resultaten kan i övrigt ej här närmare ingås, jag vill endast nämna, att en skala av minst o-40 i stället för 0-4 vore erforderlig, för att uttrycka de verkliga förhandenvarande kottmängdsvariationerna hos tallen.

b. Fröundersökningarna.

Dessa undersökningar hava ·i främsta rummet haft till syfte att giva en vidgad kännedom om t a 11 e n s o c h g r a n e n s f r ö b e s k a f f e n h e t i n o m o l i k a d e l a r a v N o r r l a n d o c h D a l a r n a u n d e r, r e s p e k~ t i ve e ft e r å r a v v ä x l and e k l i m a t t y p.

Grundmaterialet har bestått av 499 tallkottsprov från de 7 mognadssom­rarna 1916, 1917, 1918, 1919, 1920, 1921 och 1923 samt 261 grankottsprov från samma år med undantag av det sistnämnda. Överhuvud taget erbjöd det dock stora svårigheter att erhålla användbara grankottsprov från andra år än det goda kottåret 1921, varifrån också icke mindre än 176 av de gamla proven härstamma. För en undersökning, sådan som den föreliggande, har

342 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

alltså granmaterialet icke varit på långt när så representativt som tall­materialet.

För att avhjälpa denna, såsom det tyckts mig, mycket stora brist och sam­tidigt utnyttja vissa, i sällsynt grad upplysande, i min uppsats »Vad granens innevarande kottår bör kunna lära oss», tidskr. Skogen, h. 21, 1931, när­mare berörda klimatiska olikheter hos somrarna 1921 och 1931, gjordes en grankottsinsamling även från det sistnämnda, utomordentligt rika kottåret. Inberäknat ett 30-tal redan klängda fröprov, som erhållits från en del för undersökningen intresserade revirförvaltningar, hava sålunda 190 kott- och fröprov av gran från 1931 blivit undersökta. I motsats till vad fallet varit under föregående insamlingar, äro samtliga dessa kottprov tagna från var sitt i s ä r h å 11 n a e n k e l t r ä d, varjämte kottens morfologiska typ, som i varje prov befunnits enhetlig, blivit synnerligen noggrant registrerad. Gran­frömaterialet från 1931 möjliggör därför, när det en gång hinner utnyttjas och bearbetas, betydligt mera vittgående slutsatser än det äldre frömaterialet rörande bl. a. sambandet mellan kottyp och fröbeskaffenhet.

De gamla tall- och grankottsproven, av vilka vartdera mestadels omfattat ett eller annat ro-tal liter kott, hava klängts, samt det erhållna klängutbytet avvingats och rensats på i allt väsentligt samma sätt, som i praktiken plägar ske. Bland de för varje prov protokollförda uppgifterna må här blott de viktigare anföras: insamlingsplatsens läge och höjd ö. h., moderbeståndets ungefärliga ålder, kottantal pr 1 hl, klängtid i timmar, klängutbyte i kg pr 1 hl kott, rensat fröutbyte i kg pr hl klängd kott, renhetsgraden (i 0/o av vikten) hos det rensade fröet, fröets 1 ooo-kornsvikt, antal frön i 1 kg frö, antal frön i ro kbcm, antal frön på r hl kott, medelantal frön pr kotte. Sedan också undersökning över provens grobarhetsprocent skett, tillkomma naturligtvis även motsvarande uppgifter rörande det grobara fröet, alltså exempelvis antal grobara frön i r kg frö, pr hl klängd kott, pr kotte o. s. v.

Allt detta material är kontrollräknat och sammanställt i tabeller med pro­vens härstamningsår samt de tidigare omtalade 12 geografiska områdena som grövsta indelningsgrund. Dessa tabeller föreligga nu i korrektur och upp­taga, enbart de, ett 40-tal trycksidor. Därjämte har för varje undersökt faktor också medelvärdena jämte tillhörande medelavvikelse uträknats för var j e insamlingsår och geografiskt område.

Mycket arbete har nedlagts på att söka utröna s a m b a n d e t m e 11 a n f r ö e t s g r o b a r h e t o c h m o g n a d s s o m m a r e n s v ä d e r l e k, res­pektive på att verifiera eller korrigera de åsikter häröver, som bl. a. tidi­digare framställts av HAGEM, EmE, KuJALA m. fl. Detta för att beträffande grobarheten möjliggöra en ungefärlig prognos, vars värde i många fall är lätt att inse. Omfattande meteorologiska utdrag och sammanställningar hava sålunda blivit gjorda i akt och mening att tillnärmelsevis fastställa den dygns­medeltemperatur under dels tiden juni-augusti, dels tiden juni-september, som under somrarna närmast före de respektive insamlingarna varit rådande på en var av kottinsamlingsplatserna.

Närmast för att tillgodose denna detalj i fröundersökningarna, införskaf­fades också - och detta huvudsakligen genom skogsvårdsstyrelserna - en del uppgifter om grobarheten· hos tall- och granfröet efter den exceptionellt kalla sommaren 1928, då såväl isotermerna för juni-augusti som för juni-

SKOGSFÖ RSÖKSANST AL TEN I 9 2 7 -- r 9 3 I 343

september låga längre söderut i landet och samtidigt vidare åtskilda från varandra, än fallet varit under alla föregående insamlingsår.

Vad t a Il e n angår, har det genomsnittligt bästa sambandet mellan fröets mognadsgrad och sommarvärmen, visat sig föreligga med temperaturen under juni-september, dock så, att, om tidsavsnittet juni-augusti har fullt normal eller mer än normal värme, redan av detta tallfröets grobarhet kan ungefär­ligen förutses. Att döma av från 6 olika mognadssomrar härstammande undersökningsmaterial, svarar en so-procentig grobarhet hos fröet närmast mot I I,3~II,4 ° medelvärme under juni-september. Spridningen kring detta medeltal är dock ansenlig, och fröet från olika år synes kunna giva något olika medelvärden.

Granfröet har för att nå motsvarande mognadsgrader som tallen visat sig åtnöjas med en något lägre sommarvärme. Det var icke minst för att i detta avseende få ett material, som värdefullt skulle komplettera de rön, som kunnat göras å fröproven från I92I, som den förutnämnda kottprovsinsamlingen I93I blev verkställd. Så vitt preliminärt kan skönjas, besannar sistnämnda material min förmodan, att det för granfröets mognadsgrad avgörande tidsavsnittet omfattar en väsentligt kortare del av sommaren än den, som visats hava betydelse för tallfröets mognad.

Med tall- och granfröets grobarhet hava även i flera andra avseenden mycket omfattande undersökningar blivit gjorda, vilka dock av utrymmesskäl här blott kunna summariskt omnämnas utan ett närmare ingående på själva resultaten. Först och främst har g r o b a r h e t e n s s u c c e s s i v a a v t a g a n d e m e d f r ö e t s t i Il t a g a n de å l d e r studerats och detta såväl vi d f r ö e t s f ö r v a r i n g i l u f t ö p p n a s o m i h e r m e t i s k t s l u t n a kärl. Vidare har s a m b a n d e t m e l l a n d e n i J a c o b s e n s k a a p p a r a t e n - som numera alltid användes vid analys av tall- och granfrö - o c h v i d s å d d å f r i t t l a n d f u n n a g r o b a r h e t e n undersökts, varvid jämväl de tidi­gare av HAACK och EmE uppställda reglerna prövats. Frilandssådderna hava reviderats på ett sätt, som tillåtit rön över den s. k. e f t e r g r o n i n g e n.s o m f a t t n i n g o c h u t s t r ä c k n i n g i t i d e n. Experiment hava utförts i akt och mening att utröna, o m o c h t i Il v i l k e n g r a d g r o b a r h e t e n avtager till följd av fröets vattenläggning under olika l å n g t i d m e d e ft e r f ö l j a n d e f r y s n i n g. Slutligen har genom snittning och med tillhjälp av mikroskop groddens (=embryots) längd, respek­tive den s. k. e m b r y o r e l a t i o n e n (= förhållandet mellan frövitans längd och groddens längd) u n d e r s ö k t s p å e t t m y c k e t s t o r t a n t a l t a Il f r ö p r o v i syfte att klarlägga, huruvida tilläventyrs åtminstone hos ny­insamlat frö dettas groningsförmåga kan bedömas av groddens utvecklingsgrad. Av undersökningen synes framgå, att de dylikt samband föreligger, och att gro­barheten på anatomisk väg kan bestämmas inom ganska snäva gränsvärden.

Med tillhjälp av speciellt för ändamålet insamlade fröprov, r6+r6 parallell­prov av tall och 9+9 dylika av gran, har undersökts, huruvida tilläventyrs väsentliga o l i k h e t e r i f r ö e t s be s k a f f e n h e t föreligga m e Il a n r e l a t i v t u n g a (So-roo-åriga) m o d e r t r ä d o c h s å d a n a, s o m u r s k o g l i g s y n p u n k t s n a r a s t r e d a n ä r o ö v e r å r i g a (minst 200-

åriga). Åtminstone vad grobarheten angår, har någon markerad skillnad icke kunnat konstateras, varemot den gamla skogen synes producera frökorn av ringare medelstorlek. Pr kg frö räknat, skulle alltså gammalskogen i själva

24. Meddd. (rtin Statens Skogs.försöksanstalt. Häft. 27.

344 SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN I 9 z 7 -I 93 I

verket snarast lämna ett effektivare och värdefullare frömaterial än den, efter nordsvenska förhållanden räknat, unga skogen.

I samband med fröundersökningarna bör nämnas s j ä l v f ö r y n g r i n g s -f ö r h å 11 a n d e n a i ö .v e r s t a d e l e n a v b a r r s k o g s r e g i o n e n också i någon mån studerats genom iakttagelser över åldersklassfördelningen hos den äldre skogen. Dessa iakttagelser jämte de upplysningar, som inhämtats ge­nom ett detaljerat, av kartor åtföljt frågeformulär, vilket redan 1917 utgick till samtliga kronojägarna inom de s. k. fjällbevakningarna, visa otvivelaktigt, att även längs den svenska barrskogsgränsen en motsvarighet förefinnes till det, vad tallen angår, få-åldriga skogsbälte, som tidigare av RENVALL, HAGEM m. fl. påvisats i N ordfinland och Nordnorge. Denna märkbara skiktning i ålders­klasser tycks bör j a framträda, . då intervallen mellan föryngringsåren uppgå till minst 30-50 år.

Ur det, såsom av föregående torde framgå, synnerligen omfattande under­sökningsmaterial, som inbegripes under moment I i denna redogörelse, hava av mig under årens lopp åtskilliga meddelanden av mera preliminär natur blivit publicerade, nämligen följande:

Om eftergroning hos tallfrö. MeddeL från Statens Skogsförsöksanstalt, H. 13-14, 1917.

skogsföryngringsfrågan i Norrland. Skogar och Skogsbruk. (Festskrift.) samt Skogsvårdsfören. Tidskr. Bil. I, 1917.

Om tall- och granfrö från Norrland. Skogen 1919 samt Flygblad från Sta­tens $kogsförsöksanstalt n:r 16 s. å.

Det norrländska tallfröets grobarhet. (Föredrag vid Sv. skogsvårdsför­ningens extra möte den 24/II 1919.) MeddeL från Statens Skogsförsöks­anstalt, H. 17, ·1920.

Kan den nuvarande barrskogsgränsen förskjutas uppåt? Skogen 1927. Det norrländska tallfröets grobarhet och anatomiska beskaffenhet. Norrl.

Skogsvårdsförb. Tidskr. 1928. Barrskogens föryngringsbiologi i övre och inre Norrland. (Föredrag vid Sv.

skogsvårdsföreningens årsmöte den 9/3 1928.) Skogen 1928. Die fortsliche Saagutsversorgung Schwedens und einschlägige Probleme.

(Föredrag vid skogsförsöksanstalternas internat. kongress i Stockholm, juli 1929.) Verhandl. d. internat. Kongresses forstl. Versuchsanstalten 1929. Utg. av S. Petrini 1930.

Skrivelse av den 12/4 1929 till 1927 års skogssakkunniga för lappmarken, an­gående föryngringsförhållandena inom nämnda område. Bilaga 7 till BetänJ kande med förslag till lag om vård av vissa skogar etc., avgivet den 31/3 1931. Statens offentl. utredningar 1931: IO Jordbruksdepartementet.

Vad granens innevarande kottår bör kunna lära oss. Skogen 1931.

Vad själva huvudpublikationen över de ifrågavarande undersökningarna angår, ligga nu omkr. 150 sidor i korrektur och ytterligare några kapitel, mot­svarande åtskilliga tiotal trycksidor, i manuskript. I utarbetat skick föreligga därjämte alla tabellariska sammanställningar och större delen av de grafiska framställningarna, av vilka dock en del måste överföras i tuschritning före klicheringen.

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931 345

2· Fältförsöken.

De utav avdelningen anordnade praktisk-skogliga försöken, som krävt an­

läggning av fasta försöksytor, kunna lämpligen inordnas under följande Ii kategorier: A. Y t o r f ö r s t u d i u m a v f r ö s p r i d n i n g o c h p l a n t u p p s l a g. B. Y t o r f ö r s t u d i u m a v t r ö g v ä x a n d e s j ä v s å d d å h e d­

l a n d. C. Y t o r f ö r j ä m f ö r e l s e m e Il a n s å d d e r, u t f ö r d a å h y g g e n

av olika åldrar å råhumusmark D. Y t o r f ö r j ä m f ö r e l s e a v s å d d e r, u t f ö r d a v i d o l i k a å r s­

t i d e r. E. Y t o r f ö r j ä m f ö r e l s e a v h a n d s å d d e r, u t f ö r d a e f t e r

o l i k a (företrädesvis) f ö r h a n d u t f ö r d a m a r k l u c k r i n g s­me t o d e r.

F. Y t o r f ö r j ä m f ö r e l s e a v (företrädesvis) m a s k i n-s å d d e r, u t­förda på olika sätt och efter olika slags markbe­r e d n i n g s m e t o d e r m e d e l s b r ä n n i n g e Il e r m a r k­l u ck r i n g s m a s k i n e r a v o l i k a s l a g.

G. Y t o r f ö r s t u d i u m a v v e r t i k a l p r o v e n i e n s e n s b e t y­d e l s e h o s t a Il e n o c h g r a n e n.

H. Y t o r f ö r s t u d i u m a v v i s s a s i d o r a v t a Il e n s t i Il p a s s­n i n g t i 11 v ä r m e k l i m a t e t.

I. Y t o r f ö r j ä m f ö r e l s e m e 11 a n r e s u l t a t e n a v o l i k a p l a n­t e r i n g s m e t o d e r.

K. Y t o r f ö r j ä m f ö r e l s e m e 11 a n p l a n t e r i n g a r, a n l a g d a m e d a n vä n d a n d e a v o l i k a p l a n t f ö r b a n d.

L. Y t o r f ö r j ä m f ö r e l s e a v s å d d e r o c h p l a n t e r i n g a r, u t­f ö r d a p å o l i k a s ä t t o c h e f t e r o l i k a s l a g s m a r k g ö d s­l i n g p å a v d i k a d e m y r a r.

Den redogörelsen åtföljande tablån giver en kort, sammanfattande överblick 6ver antalet ytor och parceller inom. vardera av dessa försökskategorier, om de olika försöksfältens kulturår och areal, samt det antal revisioner, som över­gått var j e försöksfält.

Från en mångfald, i och för sig betydelsefulla fakta, rörande de olika för­söksfältens geografiska belägenhet, fördelning på (hyggen upptagna i) olika skogstyper, anläggningssätt o. s. v., måste jag här av utrymmesskäl avstå. Så gott som allt detta kan emellertid, om så önskas, utläsas dels ur avdel­ningens, i Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt publicerade årsbe­rättelser för åren 1016-1931, dels - och framför allt - i redgörelserna till tidigare tre- och femårsmöten av detta slag, vilka redogörelser återfinnas i Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, H. 15 1919, H. 19 1922 och H. 23 1927.

Såsom av vidfogade tablå framgår, äro de anlagda, respektive kultiverade försöksfälten till antalet 107 stycken med inalles . 903 olika särförsök och upptaga en sammanlagd areal av något över 851!2 hektar. Fem av dessa försöksfält hava dock senare måst nedläggas, nämligen dels fyra å Asele kyrko­herdeboställe belägna fält, n:r 397-400 om tillsammans 3,42 hektar, varest i

346 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

Tablå över av Statens skogsförsöksanstalts avdelning för föryngringsförsök

A. Ytor för studium av fröspridning och B. Ytor för studium av trögväxande själv-plantuppslag sådd å hedland

y t a n s A n t a l V t a n s A n·t a l

N:r IKulturårl Areal J\vdel-1 Revi- N:r IKulturårl

Areal A_vdel-1 Revi-i har mngar si on er i har nmgar sianer

466 I9I9 g,oooo I I2 356 I9I6 0,2000 8 6 468 I92I 6,2500 I IO 393 • 0 12ooo 8 6

l 42I ~ 0,2000 8 6

2 st. l l I5 ,•soo l 2 l 22 3 st. l l o,6ooo l 24 l I8

C. Ytor Iör sådd å hyggen av olika åldrar Il å råhumusmark D. Ytor för sådd vid olika -årstider

556 I924 0,3000 6 5 2I5 I92I O,I4I9 6

l 6

557 • 0,6ooo 6 5 2I6 • O,I364 6 6 559 I930 I 1oooo 16 2 233 )) O,I375 6 6

570 • o,s2oS 7 6 57 I » o,337o 7 6

l l l l

665

l

I927 0,2000 4 5 666 )) o,gooo I8 5 667 • 0,7000 I4 5 668 ,. I,oooo 20 5

3 st. l l I ,gooo l 28 l I2 9 st. l l 4,0736 l 88 l so

E. Ytor för sådd efter olika markluck- F. Ytor för sådd på olika sätt med och utan ringsmetoder bränning m. fl. markberedningsmetoder

358 I9I6 o,3ooo l 3 6 359 I9I7 31oooo l 6 l 6 361 I9I7 0,3000 3 5 363 c • o,.34oo 6 5 363 A I9I8 0,2050 4 5 366 I9I8 3 1oooo 6 5 365 I9I6 o,3ooo 3 6 370 I9I7-27 I ,sooo I2 7 369 I9I7 o,6Igg 6 6 374 I9I8 3,oooo 6 6 373 I9I8 o,6ooo 5 6 396 I917 I ,sooo 4 6 395 I9I7-18 0,40<'0 4 6 400 » I ,soco 3 SI 398 1917 0,3000 3 2I 40I » 3,oooo 6 6 403 • o,sooo 5 6 404 • 0,7500 3 6 406 » 0,3000 3 6 408 • 0,7500 6 6 409 » o,xooo 2 6 410 » 0,2000 4 6 4I4 » 0 13QOO 3 6 4I5 » 0,4000 4 6 4I8 19I8 O,gooo 5 7 420 I9I8 I ,sooo 6 7 447 I9I9 0,3000 6 5 448 I9I9 I,oooo 4 5 450 I9I8 o,6ooo 8 7 464 I918 4,oooo 4 5 463 I919 0 140oo 4 5 465 I919 3 1oooo 6 5 664 I927 o,6ooo 8 3 469 I920 I 15000 6 5

555 192I I,oooo 6 4 558 I929 r,OCXX) 4 I 569 I92I 0,2200 2 4 572 » I ,oooo 2 5 596 I923 0,3000 4 2 599 1929 4,oooo 16 3

l 650

l I924 0,2500 2 I

65I » 0 11750 2 I

I 'j st. l l 6,4•49 l 75 l 93 25 st. l l 37,88so l I30 l II8

I Yta n:r 398 nedlagd år 1923. Yta n:r 400 nedlagd år I929.

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931 347

Norrland anlagda försöksytor och verkställda revisioner. åren Igi6-zggi.

G. Ytor för studium av vertikal-prove~iensen H_ Ytor för studium av proveniensen hos tallen hos tallen

Y t a n s A n t a l Y t a n s

l A n t a l

N:r jKulturårj Areal A.vdel-j Revi-

N:r jKulturårj Areal

l A:vdel-j Re vi-

i har n mg ar si o ner i har mngar si on er

449A 191S 0,1000 s 7 669 1930 o,o676 12 3 » B • o,o8os 4 7 670 > o,o676 14 3 » c • O,oBos 4 7 67I » o,o676 I4 3 > D » O,oBos 4 6 672 I930-3I o,o683 IS 2

S67A I922 0,2000 40 6 » B » 0,2000 40 6 • c > 0,2000 40 6 > D » 0,2000 40 6

s st. l l I ,I4I5 l I77 l sr 4 st. l l 0,27II l ss l I I

I. Ytor för plantering medelst olika K. Ytor för plantering i olika förband metoder

3SS 1917 0,2000 2 6 360 I9IS I ,4700 3 2 357 19I6 0,2000 2 6 367 » l 14700 3 3 362 1924 0,2000 2 3 371 I9I7 I 14700 3 4 363B I91S-24 0,2050 4 5 39I I9IS l 14700 3 3 364 1916 0,2000 2 6 392 » l 14700 3 3 36S I9I7. o, 4r 32 4 6 399 I9I7 l 15200 3 _x

372 191S 0,4000 4 6 412 » I ,ssoo 3 3 394 • 0,4000 4 6 4I6 » 0,3000 3 3 397 I9I7 o,rooo I 2x 4I9 I91S 0 17500 3 4 402 1924 0,3000 3 3 407 1917 0,2000 2 6 4Il > o,xooo 2 6 413 • 0,2000 2 6 4I7 I9IS 0 12ooo 4 7 462 I9I9 0,4000 4 s 467 • 0,2000 4 6

Il r6 st. l l 3,gx82 l 46 l ss 9 st_ l l II ,4700 l 27 l 2S

L. Ytor för sådd och plantering efter olika Sammanfattning av ytorna under gödslingssätt å avdikade myrmarker grupperna A-L

Y t a n s A n t a l Total- An t a l

jKulturårj Areal A:vdel-j Rev i- Grupp areal

Försöks-j Avdel-l Avd .. x N:r i har sioner i har . revt-nmgar ytor mngar sioner

4S1 1919-2S 0,3872 32 ro A I S ,•soo 2 2

l 22

4S2 » 0,2400 24 ro B 0,6ooo 3 24 144 453 » 0,2640 24' ro c I ,gooo 3 2S 92 4S4 . 0,2400 24 ro D 4.0736 9 ss 472 4SS » 0,2400 24 ro E 6,4249 I7 7S 410 4S6 I9I9 o,:r2oo 12 -2 F 37 ,BBso 2S 130 6I7 4S7 19I9-25 0,2400 24 ro G I,qrs s 177 I 07S 4SS » 0,2640 24 ro H 0 727II 4 ss rs6 4S9

l • 0 11200 12

l IO I 3,gx821 I6 46 249

460 » 0,2400 24 ro K II >4700 9 27 7S 461 > 0,2400 24 IO L 2,5952 II 24S 2 I32

I I st. l l 2,5952 l 24S l 100 S:a l SS.S2951 107 l 903 l s 444 l

x Yta n:r 397 nedlagd år I923. Yta n:r 399 nedlagd år I923. 2 Yta n:r 4S6 förstörd av översvämning år I9I9.

348 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

samband med senare, i ytornas omedelbara närhet skedd bebyggelse upprepad åverkan av olika slag så gott som helt omintetgjort försöksresultaten, dels yta n:r 456 om 0,12 hektar å avdikad myr på ett av Mo & Domsjö Aktiebolags hemman iAnundsjö socken av Ångermanland. Sistnämnda yta blev redan sam­ma sommar, 1919, som kulturen skett, förstörd av vattenflöde efter ett sky­fallsartat regn. Såsom, praktiskt sett, helt förstörd kan också yta n: r 360 om 1,47 hektar på Kavahedens kronopark, nära Gällivare, anses hava blivit på grund av den åverkarr-nedklippning av plantorna längs ett brett bälte tvärs över tvenne av ytan tre parceller! -, som utan skogsförsöksanstaltens vetskap hösten 1930 övergick ytan vid uppsättandet av en utav Statens Vattenfalls­verk anlagd elektrisk kraftledning. Vid samma tillfälle tillfo~ades också yta n:r 359 betydande skador.

De under den senaste 5-årsperioden nyanlagda, respektive nykultiverade ytorna äro föl j ande.

År 1927 behandlades yta n:r 370 om 1,5 hektar (omkultiverad efter den första, år 1917 utförda kulturens misslyckande) samt ytorna n:r 664-668 om tillsammans 3A hektar. På fyra av dessa, n:r 665-668, som äro sådder, gjorda på olika tider men med lika tidsintervall under loppet av hela som­maren, utfördes allt kulturarbetet genom de respektive revirförvaltningarna. År 1929 nykultiverades ytorna n:r 558 och 599 om tillsammans 5 hektar, båda huvudsakligen avsedda att belysa inflytandet å efterföljande kultur av bränning på råhumusmark, samt år 1930 dels yta n:r 559 om r,o hektar, tillhörande grupp C, dels ytorna 669-672, tillhörande grupp H och tillsammans mätande 0,271 r hektar. Ytan 672 ansågs på grund av inträdd, oväntat kraftig ogräsväxt böra ånyo omplanteras 1931.

Huru lång tid varje försöksyta varit under observation och huru många re­visioner, den blivit underkastad, framgår, såsom nämnts, av tablån å sid. 34-35· Visserligen är det, i enlighet med vad j ag redan i bör j an av denna redogörelse framhållit, min bestämda övertygelse, att de anlagda kulturfälten så gott som genomgående ännu äro alltför unga, för att man utav de nu befintliga ung­plantbestånden skall kunna med någorlunda visshet sluta sig till, om och till vilken grad uppdragandet av en ny trädgeneration verkligen slutgiltigt lyckats. På grund av den, i förhållande till uppgiftens art, knappt tillmätta tid, som anslagits för de s. k. specialförsöken, inser j ag dock till fullo, att all disponibel tid och arbetskraft nu måste ägnas åt bekantgörandet av de redan föreliggande resultaten. Några nya revisioner äro därför icke avsedda att under sommaren 1932 företagas annat än på försöksfälten av grupp H. och L. Redan det nu föreliggande revisionsmaterialet är i själva verket mycket stort; multipliceras antalet särförsök, respektive parceller, med det antal revisioner, som övergått var j e dylikt försök, fås, såsom siffrorna i tabellens sista grupp visa, betydligt över 5 ooo revisionsprotokoll, låt så vara, att ett stort antal av dessa hava en jämförelsevis ringa omfattning. Av det sagda torde emellertid inses, att redan den kontrollräkning och tabellariska sammanställning, som nämnda mate­rial underkastats, krävt en myckenhet arbete.

Beträffande de olika försöksgrupperna kunna dessutom följande uppgifter vara av intresse.

G r up p A.

Resultaten av de årligen skedda plantrevisionerna äro bearbetade och sam-. manställda. Å yta n:r 466 har markvegetationens beskaffenhet inom skilda

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931 349

sektioner av försöksfältet blivit i detalj undersökt. Å vartdera av gruppens båda försöksfält ävensom i omgivande bestånd hava 6o jordprov från humus­täcket blivt tagna och undersökta med avseende på PH-värdet, hvarigenom dettas förändringar i olika sektioner av ytorna under de år, dessa legat kala, kunnat utrönas. Meteorologiska sammanställningar pågå; avsedda att klargöra de sannolika vind- och väderleksförhållandena under den tid av året (och under de kalenderår), då den fröspridning försiggått, vars resultat avlästs vid och genom revisionerna.

Grupp B.

Undersökningsmaterialet föreligger i sammandrag, men utav positiva re­sultat kan egentligen endast ytan n:r 356 (på Kavaheden vid Gällivare) sägas visa svaga spår. För jämförelse mellan det nuvarande humustillståndet å mark­beredda (= hackade) och icke markberedda parceller hava inalles 56 jord­prov blivit tagna och undersökta med avseende på PH-värdet.

Grupp C.

Undersökningsmaterialet föreligger i tabellariska sammandrag, så väl vad själva kulturresultaten som de relativa kulturkostnaderna angår. För utrö­nande av humustillståndet på de olikåldriga hyggena och i bredvidliggande, orörda bestånd hava 52 jordprov tagits och undersökts, vilka på det hela taget visa en mycket vacker serie av med hyggesåldern stigande PH -värde.

Grupp D.

Undersökningsmaterialet föreligger i sammandrag. Genom de nyanlagda ytorna (n:r 665-668), vilka avsåga att komplettera de tidigare publicerade erfarenheterna från de gamla, blott vår- och höstsådda ytorna, kan detta syfte sägas vara i någon mån uppnått. I stort sett ha på de nya försöksfälten de tidigast och senast utförda sådderna givit de bästa resultaten, samst äro sådderna från augusti månad.

Grupp E.

Undersökningsmaterialet föreligger i tabellariska sammandrag, så väl vad själva kulturresultaten som de relativa kulturkostnaderna angår. Såsom ett för nordsvensk skogskulturverksamhet synnerligen beaktansvärt resultat anser jag den omständigheten vara, att i det alldeles övervägande antalet fall, de bästa skogsodlingsresultaten, n. b. vad antalet utav hitintills fortväxande plantor angår, erhållits vid rutsådd utan djupluckring av såddbädden eller vid strecksådd. I rutor, som djupluckrats samtidigt med att markbetäckningen avlägsnats, har senare u p p f r y s n i n g vanligen inträffat i sådan omfattning, att det uppkomna plantbeståndet i hög grad spolierats. Den genomsnittliga tillväxten har visserligen varit något bättre hos plantor å luckrade parceller än å oluckrade sådana, men skillnaden härvidlag anses dock hava varit alltför ringa för att uppväga nyssnämnda nackdelar, till vilka dessutom komma de mycket stora skiljaktigheterna beträffande kulturkostnaderna.

Grupp F.

I denna grupp ingå dels en mängd olikartade, jämförande försök med diverse maskinella skogsodlingsredskap, dels, och framför allt, försök, av:::

350 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

sedda att utröna verkan av marktäckets avsvedjning för en efterföljande kul­tur, respektive bredsådd. I synnerhet för belysande av sistnämnda fråga föreligger ett icke obetydligt material av 37 + 37, parvis jämförliga par­celler, varav hälften blivit brända, hälften obrända. Ett stort antal humus­prov, inalles 455 stycken, hava tagits och analyserats med avseende på P w värdet, givande i stort sett en mycket god föreställning om storleken och hastigheten av nämnda värdes stegring efter såväl bränning som meka­nisk markluckring av olika slag. Också vid anläggningen av ytorna till denna kategori hava noggranna anteckningar blivit förda över den relativa arbets­kostnaden på de olika parcellerna. Hela undersökningsmaterialet föreligger i för var j e försöksyta upp g j orda tabellariska sammandrag.

Gr up p G.

Gruppen omfattar tvenne serier om vardera 4 försöksytor, en vid Bispgården och en vid Järpen, båda i Jämtland. Vid B. ligga ytorna på respektive 100, 200, 300 och 400 m:s höjd över havet, vid J. på respektive 330, 430, 530 och 630 m:s höjd. Försöket vid Bispgården avser tall, det vid Järpen gran. På ytorna vid Järpen hava också, jämte hemmaprovenienserna av gran från olika nivåer, ett flertal inhemska tall- och granprovenienser från andra delar av riket blivit utsådda på de olika höjderna. Själva huvudförsöket i Järpen kan sägas hava helt misslyckats, både på grund av svag beskaffenhet hos själva utsädet och en senare. genom vattenflöde och uppfrysning orsakad, ~ark plant­avgång. Vida mera upplysande anser jag försöket med tall vid Bispgården vara, av vilket, i allt väsentligt, alla erforderliga sammanställningar blivit gjorda.

På samtliga försöksnivåer vid både Bispgården och Järpen hava vissa tem­peraturobservationer varit anordnade, på det förra stället alltifrån år 1918, på det senare från år 1923. Vid Järpen ha temperaturiakttagelserna skett förmedelst termografer, vid Bispgården allenast med maximi- och minimiter­mometrar, av vilka likväl den på högsta nivån belägna blivit mycket ore­gelbundet avläst. Ar 1929 ditflyttades i stället en av termograferna från Järpen, där sedermera avläsning endast skett på tre höjdnivåer. För en stor del av observationstiden (t. o. m. 1927) har sammanställning av iaktta­gelserna skett. Av denna framgår bl. a., att både vid Bispgården och Järpen stark s. k. temperaturinversion råder under vintertiden, framför allt mellan den högsta och näst högsta nivån.

Grupp H.

Ytorna under denna grupp avse att giva bidrag till belysning av vissa pro­veniensspörsmål hos tallen. Försöken gå speciellt ut på att utröna, huruvida tallens härdighet samvarierar med temperaturfördelningen under perioden juni -september inom vissa smärre lokala varmområden i norra och kallområden i södra Norrland. Ytorna äro ännu för unga för att tillåta några slutsatser häröver.

Grupp I. Undersökningsmaterialet föreligger till större delen i sammandrag. Aven på

dessa ytor ha iakttagelser över den relativa arbetskostnaden skett. För ut­rönande av spettplanteringens eventuella vådor för rotsystemets senare ut­veckling hos tallen gjordes också på sin tid en tämligen omfattande undersökning av tallrötternas beskaffenhet på ett större antal (32 st.) äldre kulturfält.

SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931 351

Gr up p K.

Gjorda rev1s10ner hava uträknats, men då ytorna av denna grupp från första bör j an varit avsedda att övergå till skogsavdelningen för att i en framtid bearbetas, har i övrigt ingen sammanställning skett.

Grupp L.

Tidigare utförda revisioner hava uträknats och kontrollräknats. Likaså har sammanställning skett av ett mycket omfattande föreliggande iakttagelse­material över grundvattenståndet. Mätningarna ifråga g j or des i 8o st. på 7 utav försöksytorna medelst nedsänkta trärör anordnade »brunnar», där v-atten­ståndet, med början i augusti 1919 intill hösten 1924, avlästs en gång i veckan under hela den tid, då isläggning ej förekom. Ehuru i det stora hela plantutyecklingen efter både sådder och planteringar - givetvis allra mest vad granen angår - å samtliga dessa ytor försiggått ytterst långsamt och svåra snöskyttehärjningar decimerat tallplantorna, anses dock vissa resul­tat föreligga. Så kan en liten höjning av resultaten skönj as efter sandpå­föringen och i vissa fall också mineralgödslingen. På ett flertal sins emellan jämförliga parceller har dels tall från Norrbotten, dels sådan från Tåsjö kom­mit till användning, vilket möjliggjort vissa jämförelser mellan dessa pro­veniensers förhållande till snöskytte. Såvitt hitintills kunnas skönjas, är Norr­bottenstallen därvidlag den bättre.

Huvudsakligen på grundval av det försöksmaterial, som innefattas i fält­försöken under grupperna A-L, har undertecknad under den tid, dessa spe­cialundersökningar pågått, publicerat följ ande tryckta meddelanden: Widens kulturplog. MeddeL från Statens Skogsförsöksanstalt, H. 15, 1918. Berglinds ruthackningsmaskin. Skogen 1918. Om olika skogsodlingsmetoders förhållande till uppfrysningsfaran i Norrland.

MeddeL från Statens Skogsförsöksanstalt, H. 17, 1920. Några nya skogsodlingsredskap. Skogen 1921 samt Flygblad från Statens

Skogsförsöksanstalt, n: r 23. Om missbildning av tallens rotsystem vid spettplantering. MeddeL från Statens

Skogsförsöksanstalt, H. 20, 1922. Berglinds automatiska ruthacknings- och såddmaskin. Skogsvännen 1924. Skogskulturplogen >>Jämten>>. Skogsvännen 1925. Skogsplogen >>Markus>>. Skogen 1927. Vår- eller höstsådd. MeddeL från Statens Skogsförsöksanstalt, H. 23, 1927. Vår- eller höstsådd. Ett genmäle till en anmälan. Trävaruindustrien 1927. Spettplanteringsfrågor. Skogen 1928. Om tallens klimatformer och trädslagets ±örhållande vid vertikalförflyttning.

Skogen 1928. Erwägungen bei Wahl von Kulturmethoden in der schwedischen Nadelwald­

wirtschaft. (Bidrag t. festskrift för A. K. Ca j ande r.) Acta forestalia fennica. 1929.

Proveniensens betydelse inom skogsbruket. (Föredrag i Kungl. Lantbruks­akademien den 17/2 1930.) Lantbruksakad. handl. och tidskr. 1930.

352 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1927-1931

Utav rent skogliga uppsatser har jag dessutom författat följande: Proveniensfrågans nuvarande ställning i Tyskland. Skogsvårdsfören. Tidskr.

1926. Granskogen. Naturens liv i ord och bild. Ser. I, 1928. Till frågan om sambandet mellan en orts värmeklimat och härdigheten hos

dess tall vegetation. N orrl. Skogsvårdsförb. Tidskrift 1929. Tallen och klimatet. Naturens liv i ord och bild. Ser. II, 1929. Mera om systemen för beräkning av de svenska tallproveniensernas inbördes

härdighet. Norrl. Skogsvårdsförb. Tidskdft 1930 och 1931. .Än en gång om systemen för beräkning av svenska tallproveniensers relativa

härdighet. N orrl. Skogsvårdsförb. Tidskrift 1931.

Förslag till vidare arbeten. Hela det stora undersökningsmaterial, som i det föregående i allra största

korthet berörts, framlägges i tryck eller tryckfärdigt koncept så långt detta står i försöksledarens makt. Det vore emellertid av stort värde om därvidlag kunde ordnas så, att jag, förutom av mitt nuvarande årsanställda arbets­biträde, som också framdeles förblir oumbärligt, kunde få hjälp vid publi­ceringsarbetet av någon mera vetenskapligt skolad person, tilläventyrs någon av assistenterna på de ordinarie avdelningar av skogsförsöksanstalten, vilka efter norrlandsavdelningens upphörande ju skulle komma att övertaga och till en del arbeta vidare med samma material. Samtidigt skulle i så fall den fördelen vinnas, att någon av de vid anstalten kvarblivande t j ärrsternännen bleve noggrant orienterad över detta.

Beträffande de riktlinjer, som förefalla mig vara de viktigaste vid ett fort­satt arbete inom det forskningsområde och den del av landet, som varit föremål för skogsförsöksanstaltens norrlandsavdelnings verksamh~t, må föl­jande framhållas.

Såväl en mångfald både här och utomlands tidigare gjorda iakttagelser som också en del fakta, som framkommit vid den kottinsamling och frö­undersökning från separat isärhållna tallar och granar, vilken av norrlands­avdelningen utförts, ställer det utom allt tvivel, att mycket stora individuella olikheter av inre anlagskaraktär förefinnas, vilka taga sig uttryck såväl vid och i de reproduktiva som vegetativa livsyttringarna: frösättning och frö­beskaffenhet likaväl som tillväxthastighet, skottutslagningstid o. s. v. Över­tygad om, att den tid förr eller senare måste komma, då i skogsbruket, likaväl som redan skett inom trädgårdsskötseln och lantbruket, de ofantliga resurser till merproduktion och överhuvudtaget ett bättre utnyttjande av ståndorten måste tagas i anspråk, vilka föreligga i ett detaljerat rasval, respektive i rasförädlingen, håller jag före, att det vore synnerligen viktigt, att redan nu rasstrukturen hos vår inhemska tall- och granvegetation bleve studerad så grundligt som möjligt. En detalj härvidlag, som är av stor betydelse för fröanskaffning och skogsodling i gemen, är ytterligare upplysning om vertikal­proveniensens betydelse.

Såsom jag redan tidigare vid flerfaldiga tillfällen framhållit, är hela provytsmaterialet under grupp 2, trots sin skenbara storlek, ett mycket tunt och föga beviskraftigt sådant, då man kommer till sådana detaljfrågor - och detta blir ju i praktiken· alltid fallet!- som röra olika skogs- och mark­typer, olika klimatområden o. s. v. På snart sagt varje punkt av norrlands-

SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN 19 z 7-193 r 353

avdelningens gamla arbetsprogram är behovet av ytterligare upplysning och besked iögonfallande.

Då, bortsett från fröundersökningarna, i enlighet med de ursprungligen givna arbetsdirektiven, förhållandevis ringa uppmärksamhet av norrlandsavdel­ningen ägnats åt de mera avsides belägna och i skogsbrukshänseende mycket svagt räntabla övre och inre områdena av barrskogsregionen, äro i stort sett alltjämt de föryngringsproblem, som speciellt äro förbundna med dessa områden föga studerade. Möjligt är, att omfattande och väl planlagda inven­teringar av äldre hyggestrakter, något liknande de orienterande metoder, som prof. ENEROTH och senast skogschefen HoLMBÄCK tillämpat, snabbast och bil­ligast kunna giva en viss inblick i berörda förhållanden. Av största vikt är emel­lertid då, att alla stadier av den nya skogsgenerationens tillblivelse, ända upp till det verkliga ungskogsstadiet undersökas, icke endast plantorna på de efter nordsvenska förhållanden helt unga hyggena. Dessas plantrikedom är ofta stor, men i själva verket- något som redan sällsyntheten av goda, slutna ungskogsbe­stånd visar- ännu icke av utslagsgivande och beviskraftig betydelse för frågan, huruvida en ny skogsgeneration av tillfredsställande beskaffenhet kommer att arbeta sig upp eller icke. Precis samma omständighet gör också, så­som j ag redan i bör j an a v denna redogörelse framhållit, att det ställer sig synnerligen vanskligt och i somliga fall helt omöjligt, att utav de nu högst 15-åriga försökskulturer, som norrlandsavdelningen anlagt, draga några be­stämda slutsatser.

Experimentalfältet i mars 1932. EDVARD WIBECK.