Naturberättelser

Heli Aaltonen (red.)

Naturberättelser: berättande om förhållandet mellan människan och

miljön Heli Aaltonen (red.)

Our stories matter... Your stories matter…

For you never know how much of a difference they make and to whom. Caroline Joy Adams

Naturberättelser: berättande om förhållandet mellan människan och miljön

Redaktör: Heli AaltonenFörfattare: 1. Födelseberättelsen, Heli Aaltonen2. Berättande med inriktning på hållbar utveckling, Heli Aaltonen3. Filtberättelsen – Felt Story, Claire Hewitt4. Sju stigar till det undermedvetna, Heli Aaltonen5. Berättelser om sälmänniskor: exempel på ekosofiskt berättande, Heli Aaltonen

Svensk översättning: Annika RikbergLayout och ombrytning: Anastasia AaltonenIllustrationer: Pjotr Sapegin Fotouppgifter vid fotografiernaIllustration till berättelsen Mary och sälen: Taika IhalainenBerättelsejaktens logo: Mikke HeleniusSam Body Plays logo: Kirsti ElliläKorrekturläsning: Lena Långbacka

Berättelsen om “Mary och sälen” är en översättning av berättelsen ”Mary and the Seal” i Duncan Williamsons berättelsesamling Tales of the Seal People (1992, 115–126).Berättelsen har översatts till finska av Anastasia Aaltonen och Heli Aaltonen med tillstånd av upphovsrättsinnehavaren Linda Williamson. ISBN: 978-952-5217-97-1Utgivare: Sam Body Plays – Projekt under kulturhuvudstadsåret 2011 inom sektorn för fostran och undervisning i Åbo, Åboc/o Projekt Sam Body Plays och Heli AaltonenTryckning: Winbase, Åbo, 2011.Kontaktuppgifter och beställningar: Siina Siltanen, KOTI-teatteri: http://www.koti-teatteri.fi/

Tack! Ett stort tack till alla de skolor, elever och lärare som deltar i Berättelsejakten. Skolorna är Sunnanberg skola i Pargas, Kyrkbackens skola i Nagu, Luolavuo- ren koulu, Steinerkoulu, Nummenpakan koulu, Luostarivuoren koulu, Turun lyseon koulu och Cygnaeus skola i Åbo samt Tammenahjon koulu i Masku. Tack till de berättare som deltar i festivalerna Celebrating Life 2010 och Celebrating Transformation 2011 och till EDUCODE (education – consul- ting – development) – specialisten på personal- och organisationsutveckling – som möjliggjorde berättarutbildningen! Tack till alla aktörer inom det europeiska kulturhuvudstadsåret 2011 i Åbo och till dem som genomfört projekten Pohjoismaisia ääniä – Nordis-ka röster – Nordic Voices och Sam Body Plays: producent Siina Siltanen, kul-turkoordinator Lena Långbacka, kulturproducent Michelle Mattfolk, teater-regissör Venla Hatakka, koordinatorn för projektet Sam Body Plays rektor Jorma Kauppila och lektor Anita Kivinen. Tack till alla frivilliga som har deltagit i Berättelsejakten. Tack till NTNU (Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet), le-daren för Institutt av kunst- og medievitenskap Anne Marit Myrstad och mina kolleger Gunnar Fretheim och Ellen Foyn Bruun. Tack till alla finansiärer, speciellt till stiftelsen Åbo 2011 och sektorn för fostran och undervisning i Åbo samt till Nordplus och Produforum Åboland, som möjliggjorde produktionen och översättningen av den här lärarhand--boken! Tack till bokens illustratörer Anastasia Aaltonen, Pjotr Sapegin och Taika Ihalainen. Tack till mina vänner Tuula Nikulainen, Heli Mäki-Arvela och Tiina Akanyildiz, som har bistått mig med oersättlig hjälp! Ett speciellt tack till ledaren för Scottish Storytelling Center Donald Smith och den tyska berättaren Suse Weisse, som har visat mig vägen till den internationella berättarkonstens värld!

INNEHÅLL

1 Födelseberättelsen 12 Berättande med inriktning på hållbar utveckling 43 Filtberättelsen – Felt Story 84 Sju stigar till det undermedvetna 135 Berättelser om sälmänniskor: exempel på ekosofiskt berättande 28 Litteraturförteckning 46Resursförteckning 47Bilagor 50Bilaga 1 Rödluvan och vargen enligt Jack Zipes

1

storyslam-evenemang, berättarkaféer och Berättelsejakten har projektet ar-rangerat utbildning om muntligt berättande för intresserade. Juttutalkoot–Berättelsejakten–Story Harvest är ett elevprojekt i sex finskspråkiga och tre svenskspråkiga skolor i Åbo med omnejd. Projektet har samarbetat med sek-torn för fostran och undervisning i Åbo inom projektet Sam Body Plays. Sam Body Plays är det största egna projekt som sektorn för fostran och under-visning i Åbo genomför under kulturhuvudstadsåret. Målen med projektet är Livslångt lärande, Förmedling av kulturarvet, Internationalitet, Kulturell mångfald, Tillgänglighet och Ökat välbefinnande i skolorna. Sam Body Plays handlar om att söka och att hitta ett nytt sätt att tänka och nya metoder. Det är nutid och framtid. Sam Body Plays består av fyra delprojekt: Berät-telsejakten, Mångkulturell skapande verksamhet, oljefatsorkestern Steel Pan och fotografering samt skådespelet Ett ännu hemskare fängelse. Målet med Berättelsejakten är att uppmuntra vuxna, barn och ungdomar att dela berät-telser med varandra. Berättelsejakten genomfördes under läsåret 2010-2011. Den här handboken fokuserar särskilt på naturberättelser. Naturen är inget som existerar otvetydigt, utan människan definierar sitt förhållande till det omgivande livet genom att berätta historier och berättelser. Människan väljer olika uttryck i olika sammanhang för att beskriva sitt förhållande till ”naturen”. Det har betydelse hurdana berättelser vi berättar om oss själva i förhållande till livet omkring oss, för precis som omgivningen inverkar på våra berättelser inverkar vi genom våra berättelser på vårt förhållningssätt till omgivningen och livet omkring oss. Många djurägare kallar sina sällskapsdjur för ”han” eller ”hon”, men få använder de orden om en höna som lägger ägg i ett industrihönseri. På grund av människans verksamhet lever vi just nu i den sjätte

P ohjoismaisia ääniä–Nordiska röster–Nordic Voices är ett inter-nationellt projekt inom muntligt berättande i anslutning till det europeiska kulturhuvudstadsåret i Åbo 2011. Utöver festivaler,

1 Födelseberättelsen

HELI AALTONEN

2

massutrotningen av arter. Miljörapporter som fokuserar på att sprida fakta om miljöns tillstånd har inte lett till någon nämnvärd förändring i människans agerande. Det är en utmaning att fostra barn till att leva enligt principerna om hållbar utveckling i dagens konsumtionssamhälle. Man kommer ändå långt med sunt förnuft och genom att bry sig om och visa respekt för livet. Jag skriver förordet till den här handboken en vecka efter den fredag då Norge stannade upp. Det har gått exakt en vecka sedan den dag då en norsk pojke, en diplomatson som gått i en bra skola i västra Oslo, beslutade sig för att ta livet av 77 personer i ett vansinnigt blodbad i centrum av Oslo och på ön Utøya. Jag avstår från att nämna gärningsmannens namn. Nu finns ett hav av rosor och ljus framför Oslo domkyrka. I varje stad i Norge har man ställt i ordning en minnesplats till minne av offren i terrordådet. Människorna är bedrövade och sommarfestivaler ställs in. Vad är det som får någon att göra så här? En förklaring kan ha att göra med en fullständigt förvrängd verklighets-uppfattning och brutna kontakter. Gärningsmannen kanske inte längre har någon relation till sitt eget liv, för att inte tala om andras liv. Naturberättelserna tar ställning och avsikten med dem är att skapa kontakter till livet i och omkring oss själva. Jag tror nämligen att vi genom att berätta historier kan åstadkomma förändringar både till det bättre och till det sämre. Människans begrepp om det övriga livet har utvecklats i olika sam-manhang och de bör ifrågasättas för att vi som art ska kunna leva vidare bland andra arter. I det andra avsnittet, ”Berättande med inriktning på hållbar utveck-ling”, skriver jag om elevprojektet Saalis. Under projektet visade det sig att barnen måste få uppleva naturen för att kunna skapa berättelser om den. I avsnittet beskriver jag principerna inom berättande med inriktning på hållbar utveckling. En av lärarutbildarna under Berättelsejakten var skotskan Claire Hewitt. I det tredje avsnittet skriver hon om sin egen metod Filtberättelsen, där tovning och traditionellt hantverk kombineras med folksagor. I det fjärde avsnittet presenterar jag Christopher Bookers (2004) ”sju stigar till det undermedvetna”, det vill säga jag förklarar hur berättelsens sju olika intrigstrukturer kan användas i naturberättelser. I avsnittet finns många olika övningsexempel som kan användas för att bearbeta berättelser om miljö,

3

växter och djur. Det femte avsnittet ”Berättelser om sälmänniskor: exempel på eko-sofiskt berättande” handlar om den mytiska varelsen selkie som finns längs den skotska kusten – en sälmänniska som jag tycker är ett gott exempel på eko-sofiskt berättande. Inom det ekosofiska berättandet står alla former av liv i relation till varandra. I avsnittet finns också en översättning av den skotska berättarmästaren Duncan Williamsons berättelse ”Mary och sälen”.

Glada naturberättelser!

Trondheim 29 juli 2011

Heli Aaltonen Konstnärlig ledare för projektet Nordiska röster

Illustration Pjotr Sapegin.

4

B erättande med inriktning på hållbar utveckling är miljöfos-tran. Genom att berätta berättelser ger man omgivningen en betydelse. Det är ändå svårt eller till och med omöjligt

för barn att hitta egna betydelser i omgivningen utan äkta, verkliga upplevel-ser av omgivningen. Om vi vill att barnet ska berätta naturberättelser måste det få uppleva naturen. Att människan skulle vara skild från naturen är ett missförstånd som härstammar från västerländsk 1700-talsfilosofi. Det är ju klart att människan är ett djur och en del av naturen, men i vardagsspråket betyder naturen något som människan inte har skapat, utan som lever oberoende av människans handlingar. En naturupplevelse innebär att människan möter det övriga livet, växterna och djuren och själv får känna hur vädret varierar. Egna upplevelser i kombination med sagor, myter och fakta om naturen skapar grunden för berättande med inriktning på hållbar utveckling.

Projektet Saalis 1998. Foto till vänster Heli Aaltonen, foto på bokpärmen Annika Ta-vasti..

2 Berättande med inriktning på hållbar utveckling

HELI AALTONEN

5

Projektet SaalisÅr 1997 när jag var länskonstnär i scenkonst i Egentliga Finland genom-förde jag projektet Saalis (fångst) (Aaltonen 1998) tillsammans med artenom Annika Tavasti. I projektet deltog fem grundskolklasser: lågstadieklasser i Merimaskun koulu, Askaisten koulu, Velkuan koulu och Vähä-Heikkilän koulu i Åbo och en högstadieklass i Nådendal. Målet med projektet Saalis var att• ge skolorna ett intressant samarbetsprojekt inom handarbete och drama,• utforska egna berättelser och det egna områdets historia via konsten,• utveckla tvärkonstnärlig konstfostran för barn och unga,• utveckla en praktisk verkstad för miljöhantverkskalendern,• ha roligt tillsammans,• hitta en egen speciell betydelse i närmiljön och• uppmuntra skolorna att använda konstnärliga metoder och bjuda in konst-närer. (Aaltonen 1998, 27)

Miljöhantverkskalendern är ett samarbetsprojekt som konsthantverka-ren Tuula Nikulainen1 , som arbetar i gränslandet mellan konst och ekolo-gi, och Annika Tavasti2 genomförde år 1997. Miljöhantverkstipsen följer årstiderna och gångna tiders arbetskalender. Man gör videhantverk när det är lätt att få tag på vide i naturen. Förutsättningen för att använda miljöhant-verksmaterial är att det är giftfritt och återvänder till naturens kretslopp. Tanken bakom projektet Saalis var att kombinera elevernas egna havs-upplevelser och skärgårdsberättelser med miljöhantverk. Ämnet behandlades med hjälp av dramaövningar, dockteater, handarbete och berättelser. Slutligen delades fångsten vid en gemensam uppvisning där eleverna uppträdde och

1 Nikulainen var initiativtagare till och projektledare för projektet Veden taika som genom-fördes vid Salo stads tidigare sedimenteringsbassäng för avloppsvatten. I Halikkoviken uppfördes miljökonstnären Jackie Brookners renande fågelö. Det ekologiska konstverket renar avfallsvatten, där många sjöfågelarter häckar. Projektet beskrivs i verket Veden taika av Nikulainen (red., 2010). Hon är också kurator för Halikonlahti Green Art Trilogy. Trilogin samlar olika konstformer och tillåtna tillsatsämnen: E1 (ekologi), E2 (etik), E3 (estetik) och E4 (energi).2 Tavasti har utvecklat ekologisk barnkultur inom projektet Barnens solfest.

6

höll en utställning med miljöhantverk.

Lärdomar av projektet SaalisUnder projektets gång blev det klart att de elever som hade egna upplevelser av havet berättade självbiografiska berättelser där väderförhållandena, män-niskorna, havsfiskarna och havsfåglarna kombinerades med fiktiva element. De kunde beskriva och leva sig in i situationer som sker vid havet. De elever som saknade verkliga naturupplevelser använde sig enbart av fiktivt mate-rial för sina berättelser, såsom filmer och skönlitteratur. Min slutsats är att en förutsättning för att eleverna ska kunna skapa naturberättelser är att de har verkliga upplevelser av sin omgivning, till exempel i form av naturutflykter.

Etapper i ett berättarprojekt med inriktning på hållbar utveckling 1. Möt närmiljön: iaktta växter, djur och väderväxlingar.2. Bearbeta upplevelserna med konstnärliga metoder: gör en performans, dansa, måla, fotografera, berätta en berättelse osv.3. Lär dig fakta om miljön och dess tillstånd: ta fram floror och fågelböcker, läs miljörapporter, jämför dina egna konsumtionsvanor med miljöfakta. 4. Läs och berätta ursprungsfolks berättelser och myter: Välj berättelser där människan och allt annat levande har ett jämlikt förhållande med varandra.5. Berätta framgångsberättelser: Välj berättelser där människorna hittar goda och livsbejakande lösningar för att bevara djur, växter och övrigt liv.

Det första skedet i ett berättarprojekt med inriktning på hållbar utveck-ling handlar om att öppna våra sinnen och möjliggöra möten med närmiljön. Mötena med närmiljön kan börja på skolgården. Eleverna kan få leka sinneslekar där alla sluter ögonen och lyssnar hur många olika fåglar de kan höra. Barnen måste möta naturen, miljön och det övriga livet med alla sin-nen innan vi kan anta att de ska vara intresserade av att lära sig fakta, namnge växter eller fundera på klimatuppvärmningen och andra miljöproblem. På naturutflykter kan man möta blomsterälvor, kloka kvinnor som vet hur växterna kan användas osv. De kan berätta sagor och berättelser för barnen, och barnen kan senare berätta berättelser om dessa möten för varandra. De

7

kan be andra berätta berättelser och sedan berätta dessa för hela klassen. De kan göra små uppträdanden eller rita och måla sina erfarenheter. De kan göra miljöhantverk av årstidens naturmaterial. Mötet med naturen, berättandet och andra skapande metoder kombineras med inlärning av fakta. Om det handlar om små barn kan de lära sig fakta genom lek. Ursprungsfolken har många berättelser där ingen konstgjord skiljemur mellan människan och det övriga livet har konstruerats, och via dessa berättelser kan barnet känna sam-hörighet med allt annat levande. Inom skönlitteratur, folktro och sagor finns också många fina förenande berättelser att dela med barnen. Barn vill också gärna höra framgångsberättelser, sådana berättelser där människornas lös- ningar för miljöns bästa har varit gynnsamma för en hållbar utveckling. I en liten by i Indien ville människorna inte fälla träden i byn, utan dog hellre själva. Till slut fälldes inte längre några träd och nu bebos byn av en skara människor som lever i ekologisk balans med naturen. I slutet av den här handboken finns en resursförteckning för skapandet av naturberättelser. Jag hoppas att den inspirerar dig att pröva på berättande med inriktning på hållbar utveckling också med din egen grupp.

Illustration Pjotr Sapegin.

8

M ålet med Filtberättelsen är att uppmuntra barn och vuxna att utforska sin egen omgivning med traditionella berättel-ser som vägvisare och inspiration och att kanalisera den här

inspirationen till unika handarbeten. Du kan kombinera muntligt berättande och arbete med händerna för att ge barnet en uppfattning om berättelsens kraft och den otroligt rika bildvärld som finns i varje berättelse.

Utgångspunkten för Filtberättelsen är den naturliga världen: allt, som går, kryper, flyger och simmar där. Via skapande och praktiska övningar kan du uppmana eleverna att utforska sin närmiljö och utveckla en respektfull och omhändertagande attityd där omtanken om allt levande står i nyckelställning. Läraren som berättar berättelser, alltså du, är en förebild som delar berättelser med barnen och tovar bilder ur berättelserna tillsammans med barnen.

Foto c/o Claire Hewitt.

En metod utvecklad och skapad av Claire Hewitt och Ruth Atkinson CLAIRE HEWITT

3 Filtberättelsen – Felt Story

9

Med hjälp av den här metoden kan du ge barnen stimulans och ut-veckla deras färdigheter att lyssna och tala samt att skapa berättelser och fram-föra dem muntligt. Metoden uppmanar också till fantasi och kreativitet. Den hjälper eleverna att uttrycka sig tydligt och förstärker i allmänhet elevernas självförtroende. Vi har också märkt att eleverna under arbetet med Filtberät-telsen börjar förstå berättelsens betydelse på ett djupare plan och kan återge berättelsens intrig med egna ord. Genom att ta i bruk Filtberättelsen som metod låter du barnen öva på många färdigheter som kan integreras i skolvardagen och i olika läroämnen. Filtberättelsen är en rolig och fungerande metod när du vill skapa relationer mellan kamratgrupper och olika generationer.

Kyrkbackens skola i Nagu, åk 9. Foto Lena Långbacka.

Filtberättelsen handlar om att• förbättra elevernas lärande. Två skapande processer – berättande och tov-ning – kombineras. • utveckla enkla färdigheter inom berättande och skapande av berättelser• kombinera traditionella berättelser, folklore, med traditionellt hantverk• kombinera naturen med muntliga och visuella medier• dela en magisk muntlig berättelse och förena den med ett unikt hantverk. Filten som tillverkas i verkstaden kan placeras i klassrummets berättarhörna.

10

• anknyta till olika kulturer och traditioner. Berättelsens tema och tovnings- arbetet kan handla om fjärran kulturer.• främja aktivt lyssnande genom att ge eleverna möjlighet att dra sig till minnes berättelser och utrusta dem med tekniker som de kan använda för att fram-ställa nya versioner av berättelserna både i muntlig form och via handarbete• att öva språkfärdigheter, personliga egenskaper och social förmåga via krea-tiv lek• införa skapande metoder i skolarbetet och göra dem till en väsentlig del av målen i läroplanen• arbeta med olika åldersgrupper. Att söka berättelser i olika källor kan underlätta arbetet med olika ämnen, såsom uppväxt, olika livsskeden, död, för- ändring, erfarenheter och känslor.

Varför en filt?• En filt är ett härligt sätt för eleverna att utforska de starka inre bilderna av en klassisk berättelse i visuell form. • Tovningsarbetet aktiverar känselsinnet och det är enkelt att arbeta med ull, så alla åldersgrupper kan delta och tova egna bilder. • Filt är ett naturligt material för berättelser. Många klassiska filtteman har sitt ursprung i berättelser och tovningsarbetet ger barnen möjlighet att minnas berättelsen. • Det är roligt att arbeta tillsammans, och när resultatet är ett vackert föremål känns arbetet givande.

En lektion med Filtberättelsen• Välj en berättelse som är rik på visuella bilder och som passar åldersgruppen. Berätta den för gruppen, som sedan ska tova en bild. • Återge berättelsens ”skelett” tillsammans med gruppen.• Återvänd till de olika visuella bildmotiven i berättelsen – rollfigurer, person-er, djur, fåglar, insekter eller fiskar – och till berättelsens platser och landskap. • Be eleverna välja ut en person eller ett föremål som de ritar innan de börjar med filten, till exempel en varg, en örn, en prins, ett slott, en stuga, ett träd, en blomma, ett svärd, solen eller månen. • Planera tillsammans hur hela filten ska se ut och hur ni ska hänga upp den

11

på väggen. • Varje elev tar en bit våt ull som fuktats i såpvatten och skapar en egen per-sonlig bild. • Använd en färdig industritillverkad filtskiva eller en på förhand tovad bak-grund (som spänns upp på en vattentät plastpresenning och som har bam-bukäppar) och skapa sagolandskapet tillsammans med eleverna innan ni plac-erar ut de figurer och föremål som eleverna har visualiserat. • Blöt hela filten med fingervarmt såpvatten och rulla ihop filten till en rulle som ni börjar tova till en bild. Det kan ta en timme beroende på ullens kvalitet och bildens storlek. Sjung och trumma medan ni tovar så blir arbetet roligare och tiden går fortare! • Skölj filten med rent vatten och häng ut den på tork. Berättelsejakten i praktikenHuvudtemat för festivalen Nordiska röster är år 2010 Fira livet – Celebrating Life och år 2011 Fira transformationen – Celebrating Transformation. Lärare och elever kan använda sig av filtberättelsemetoden för att fira en rik berät-telsetradition, kultur, traditionellt handverk, språk, ekologi och globalt med-borgarskap.

För Berättelsejakten kan du och din klass • söka fram klassiska berättelser som handlar om förändring och transforma-tion och som passar bra för t.ex. tovade bilder, filtberättelseböcker eller serier. • göra en dvd-inspelning med elever som berättar sina egna favoritberättelser på sitt eget sätt. Inspelningen kunde kanske göras i skogen eller vid en sjö.• göra en dvd-inspelning om arbetet med Filtberättelsen tillsammans med eleverna. • skapa nya berättelser, sånger och dikter med temat ”fira transformationen” inspirerade av klassiska berättelser och förhållandet till naturen. Berättelserna kan spelas in på cd. • bjuda in familjerna och andra i närmiljön till en Berättelse- fest där ni njuter av god mat och får höra eleverna berätta några berättelser.

12

Låt berättelsernas magiska kraft ge oss iver och inspiration i vårt arbete! Claire Hewitt

Filtarbete av Claire Hewitt. Foto Heli Aaltonen.

Hewitt arbetar år 2011–2014 Pertshire i Skottland med det treåriga berät-tarprojektet Woodlands, Words and Wonders som riktar sig till skolelever. Eleverna gör utflykter till närbelägna skogar och träffar rollfigurer som vid lägerelden berättar historier om hur växter och träd kan användas vid medicinsk behandling. Eleverna får också själva skapa och dela med sig av egna berättelser.

13

M änniskan lever i tid och rum och tycks ha en medfödd förmåga att omvandla den här upplevelsen till en berättelse med en klar intrig för att förklara sin upplevelse för sig själv och för andra.

Många forskare ser det som ett bevis för att vår upplevelse av livet i grunden är narrativ. Donald Smith (2001, 1)1 förklarar narrativet så här:

Berättelsens sju intrigstrukturerChristopher Booker (2004) kallar narrativen, berättelserna, för ”sju stigar till det undermedvetna”. Han har analyserat intrigstrukturerna i olika slags berättelser, från romaner till filmmanuskript och från skådespel till folk-sagor. Vi berättar sju berättelser som kan hittas i intrigstrukturerna. Platserna, personerna och motiven varierar, men berättelsernas grundläggande struk-tur är förvånansvärt likartad. Berättarna återkommer alltid till folksagans

1 Narrative is a way of ordering our experience and understanding: a follows b follows c, though somehow d may have to be fitted in as well. The story involves active agents who will and desire and do, as well as the world of nature and impersonal forces or circumstances which may limit or produce action. The narrative does not convey random discrete units of experience but a pattern that connects people, events and place. There is a sequence of linked happenings through time (Smith 2001, 1).

4. Sju stigar till det undermedvetna

HELI AALTONEN

Narrativ är ett sätt att organisera våra upplevelser och vår uppfattning om dem: efter a följer b och c, även om d också på något sätt kan behöva få plats. I berättelsen finns aktiva agenter som vill, drömmer och hand-lar, liksom också icke-mänskliga krafter eller förhållanden som antingen begränsar handlingen eller för den framåt. Narrativet bildas inte av lös-ryckta delar av olika upplevelser, utan av en struktur som förenar män-niskorna, händelserna och platsen. Narrativet skapas i tid och rum av en serie sammankopplade händelser.

14

basstruktur, som de kallar för berättelsens skelett. Ovanpå skelettet skapas ett nytt händelseförlopp. Berättaren har nytta av att känna till intrigstruk-turerna och använda dem vid improvisationsövningar och planering av nya berättelser. Enligt Booker finns någon av de sju intrigstrukturerna med i alla framgångsrika berättelser. Berättelsens sju intrigstrukturer eller stigarna till det undermedvetna är följande: 1. Övervinna monstret, 2. Från trasor till rikedom, 3. Sökande, 4. Resa och återkomst, 5. Komedi, 6. Tragedi och 7. Pånyttfödelse. Härnäst presenterar jag kännetecknen för varje intrigstruktur ut-gående från Bookers sammanfattningar. Jag har lagt till frågor att fundera över vid varje intrigstruktur och övningsexempel för skapandet av egna natur-berättelser.

1. Övervinna monstretBerättelsen presenterar en hjälte1 som bjuds in att möta en dödligt farlig per-sonifikation av det onda och övervinna den. Den här hotfulla varelsen beskrivs som hjärtlös, egocentrisk och uppenbart allsmäktig, även om det till slut visar sig att den har en svag punkt som gör den sårbar. Vanligen innehåller berät-telsen en ganska lång upptakt som avslutas med en definitiv slutuppgörelse. Berättelsen är med största sannolikhet uppbyggd av fem olika avsnitt som leder fram till den slutliga lösningen, det vill säga att hjälten vinner över mon-stret. 1. Förberedelse och ”inbjudan”: I början av berättelsen får vi veta att det finns ett hot i fjärran. I vissa berättelser konfronteras vi genast med monstrets destruktiva kraft. Småningom märker vi att hotet bör tas på allvar – en mild nyfikenhet räcker inte. Vi börjar inse att monstrets skräckrykte inte bara är ett påhitt, utan att monstret kastar en skugga över hela samhället, landet, kunga-riket eller mänskligheten. Hjälten får en ”inbjudan” att möta monstret.2. Sömnfasen: När hjälten förbereder sig för den kommande striden verkar allting förlöpa väl med tanke på omständigheterna. Våra känslor är ännu lagom avlägsna och vi känner oss okränkbara av faran. 3. Presentationsfasen: Äntligen får hjälten möta monstret öga mot öga med

1 Jag använder ordet ”hjälte” och ”han” för såväl manliga som kvinnliga huvudpersoner.

15

hela dess skräckinjagande kraft. Hjälten verkar liten, hjälplös och ytterst ensam när han står inför en sådan övernaturligt stark motståndare. Hjälten ser ut att hamna i monstrets välde. Han kan till och med råka i klorna eller gapet på monstret. Striden ser ut att ha en enda möjlig utgång.4. Mardrömsfasen: Den slutliga uppgörelsen börjar med en mardrömslik strid där alla odds ser ut att ligga på monstrets sida. Men vid berättelsens höjdpunkt, precis då allt ser ut att vara förlorat, sker en fenomenal vändning.5. En spännande flykt och monstrets död: I den sista avgörande stunden får monstret sin dödsstöt. Hjälten övervinner dess mörka kraft. Samhället, som har fått leva i rädsla, bli äntligen befriat. Hjälten återvänder oskadd för att njuta av den belöning som han utlovats: en stor skatt, ett gemensamt liv med ”prinsessan” eller en andel av någon form av ”kungarike”. (Booker 2004, 48–49)

Exempel på historierRödluvan, sagor om prinsessan, draken och prinsen, kristna medeltida berät-telser om S:t Göran och draken, Dracula, krigshistorier, västernfilmer från Hollywood, skräckfilmer, häxhistorier, sciencefictionberättelser, politiska berättelser.

Berättelseidéer och frågor att fundera på kring miljötemat • Känner du till berättelser där djur demoniseras, alltså beskrivs som monster? • Vilka kännetecken har sådana berättelser?• Hur kunde man berätta dessa berättelser på ett nytt sätt?

Exempel i bilaga 1, Rödluvan och vargen enligt Jack Zipes, där vargen är den sista vargen i den lilla skogen.

I den finska folktraditionen framställs näcken ofta som ett obotligt mons-ter som man kan övervinna bara genom att döda det. I sagoboken Suomen kansan suuri satukirja (red. Raul Roine, 1958, 34–38) finns sagan ”Ve-tehisen vangit” (näckens fångar), som är en typisk berättelse om seriemord på kvinnor. Det är den finska versionen av de tyska sagorna om Blåskägg.

16

I de här berättelserna straffas monstret till slut med döden. I indiska jataka-berättelser får vattnets onda ande som mördat prinsarna en plats i samhäl-let och börjar uppföra sig annorlunda. Det finns ett exempel på det i Virpi Hämeen-Anttilas indiska sagosamling Kun Buddha syntyi hanhen hahmoon. Jataka-tarinoita (Hämeen-Anttila 1998). • Dela med er berättelser om naturväsen. Berätta hurdana berättelser ni har hört och hurdana ni själva vill berätta om näcken, vättar, älvor och tomtar. • Känner du till monsterberättelser som handlar om naturkatastrofer?• Vem är hjälten i dessa berättelser?• Fundera tillsammans med din klass på vad som känns mest skrämmande med att miljön och klimatet förändras. Be alla skriva ner på lappar vad de är rädda för, dra var sin lapp och berätta parvis berättelser om att övervinna monstret utgående från ovannämnda intrigstruktur.

2. Från trasor till rikedomI intrigtypen ”Från trasor till rikedom” får en ung okänd hjälte chansen att lämna mörker, fattigdom och elände för ett liv i stor prakt och lycka. Den positiva utvecklingen beskrivs ändå sällan som ett lyft utan avbrott. Istället kan man i de flesta berättelserna känna igen följande faser: 1. Beskrivning av eländet i det ursprungliga hemmet samt ”inbjudan”: I början av berättelsen lever den unga hjälten vanligen i sitt hem under olyckliga omständigheter Den tydligaste orsaken till eländet är de elakt sin-nade människorna i hans närhet. De föraktar och behandlar hjälten illa. Den här fasen slutar med någon form av inbjudan eller med att huvudpersonen lämnar eländet och beger sig ut i stora världen.2. Ut i världen, första framgången: Den nya fasen kan innebära olika slags prövningar. Hjälten når emellertid en första, begränsad känsla av framgång, vilket ger honom en uppfattning om möjlig lycka. Huvudpersonen kan träffa sin ”prins” eller ”prinsessa” för första gången och han kanske kan undvika sina ”mörka motståndare”. Berättelsen låter ändå förstå att hjälten inte ännu är redo för en fullständig fullbordan.3. Viktig kris: Plötsligt går allt på tok. Skuggorna av de mörka varelserna återkommer. Hjälten går miste om något som har blivit viktigare för honom

17

än allt annat i hela världen. Det gör hans liv olyckligt. Eftersom han har upplevt sin första förlust och eftersom han nu är så kraftlös är det här den mest utmanande fasen i berättelsen.4. Självständighet och slutgiltig ordning: Efter krisen framträder hjälten i en helt ny dager. Hans öde är ännu inte avgjort, utan nu utsätts han för den slutliga prövningen. Det handlar ofta om en strid mellan olika krafter och utgör höjdpunkten i berättelsen. Först när striden är över och skuggan över huvudpersonens liv är borta kan han bli fri och känna att verket är fullbordat.5. Slutlig förening, avslutning och fullbordan: Huvudpersonens belöning är vanligen ett tillstånd av total kärlek med ”prinsen” eller ”prinsessan”. De kan också få någon form av ”kungarike”, som de i sitt mogna och utvecklade tillstånd helt uppenbart kommer att styra klokt och framgångsrikt. I slutet av berättelsen ges en bild av fullständigt samförstånd i evig tid, ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. (Booker 2004, 65–66)

Exempel på historierChaplins film Guldfeber (1921), berättelser om invandrare och flyktingar, företagarhistorier, Askungen, Aladdin och den underbara lampan.

Berättelseidéer och frågor att fundera på kring miljötemat Berättelser av typen ”från trasor till rikedom” handlar i sin klassiska form van-ligen om jordiska rikedomar.

Ta filmen Avatar (2009) som exempel och låt eleverna analysera den. Huvud-personen, krigsveteranen Jake, som har blivit förlamad i början av filmen, får plats i ett program som ska hjälpa honom att kunna gå igen. Han reser till planeten Pandora. I programmet får han en ny avatar, vars dna till hälften kommer från människan och till hälften från Navi, en humanoidart som bor på Pandora. Striderna i filmen för lätt tankarna till ursprungsfolkens strider mot de globala storföretagen. På Pandora finns ett mineral som är viktigt för människorna, men där finns också en humanoidart som lever i ekologisk bal-ans. Om man bryter mineralet på Pandora betyder det att ett levande ekosys-tem förstörs på grund av ett enda mineral som är viktigt för människan. Man kommer oundvikligen att tänka på hur ekosystemet och ursprungsfolkens

18

levnadsmiljöer i regnskogarna förstörs på grund av produktionen av olja och pappersved. Slutet i filmen Avatar är överraskande med tanke på att filmen är en amerikansk kassamagnet. Huvudpersonen Jake byter läger och omvandlas i slutet av filmen till sin egen avatar. Han stannar kvar på Pandora för att förs-vara planeten tillsammans med ursprungsbefolkningen.• Varför valde Jake att stanna på Pandora? Vilket slags rikedom innebar Pan-dora för honom?• Välj en ”från trasor till rikedom”-berättelse och fundera på vad verklig rike-dom innebär. • Skapa en berättelse där rikedom och lycka innebär ekologisk balans med omgivningen.

3. SökandeI en sökandeberättelse är hjälten fascinerad av ett mål som ligger långt borta. Han kan hamna på sidospår men vi vet hela tiden att alla episoder bara är bihändelser på vägen mot målet. Vi vet också att berättelsen inte får ett till-fredsställande slut förrän hjälten har nått sitt mål. Intrigstrukturen i en sådan här berättelse tycks bestå av följande faser:

1. Inbjudan: Livet i ”Förödelsens stad” har blivit ångestframkallande och olidligt och hjälten inser att det enda sättet att förändra läget är att göra en lång och svår resa. Målet för hans resa ligger långt borta och kommer att förändra hans liv.2. Resan: Huvudpersonen och hans medhjälpare hamnar i en farlig värld där de utsätts för en rad prövningar. I världen finns det skrämmande monster som ska övervinnas. Där finns också frestelser som måste motstås. Hjälten kan bli tvungen att resa mellan två lika farliga ”motkrafter”. Varje fas avslutas med en ”spännande flykt”. Mellan prövningarna kommer stunder av lättnad då hjälten och hans medhjälpare får hjälp eller råd av ”visa gamla män” eller ”vackra unga kvinnor”. Hjälten kan också bli tvungen att göra en resa genom ”under-jorden” och överskrida gränsen mellan liv och död. Han får stöd och råd om hur han når sitt mål av hjälpsamma andar från gångna tider.3. Ankomst och frustation: Hjälten har målet inom synhåll. Han når ändåinte ända fram, för nu när han är nära målet ser han nya förskräckliga hin-der stiga upp mellan sig och det efterlängtade målet. Han måste övervinna

19

hindren innan han kan känna sig trygg.4. De slutliga prövningarna: Hjälten måste genomgå en sista serie av pröv-ningar (vanligen tre stycken) för att visa att han är värd belöningen. De slut-liga prövningarna kulminerar i den sista stora striden, som vanligen är den mest skrämmande av alla prövningar.5. Målet: Den sista prövningen är ”en spännande flykt undan döden”, varefter hjälten lyckas nå sitt mål, och kungariket eller det nya livet fortgår i all evighet (Booker 2004, 83).

Exempel på historier Dantes Den gudomliga komedin, Väinämöinens färd till jätten Antero Vipunen, Tolkiens Ringarnas herre, Harry Potter-böckerna, den grekiska myten om Odysseus.

Illustration Pjotr Sapegin.

20

Berättelseidéer och frågor att fundera på kring miljötemat Jakten på livselixiret passar bra inom miljötemat. Det finns många exempel på den här typen av intrig, där bara en godhjärtad och vanligen djurvänlig hjälte får belöningen. De mer själviska och segerlystna konkurrenterna klarar inte av uppgiften. I Suomen kansan suuri satukirja finns en förtjusande saga om den hjälpsamma vargen, ”Avulias susi” (Roine 1958, 211–220). Där får hjälten, som vunnit över sin rädsla för de vilda djuren och som är snäll mot vargen och dess ungar, en trogen vän i vargen och oersättliga råd i jakten på den fågel som stjäl gyllene äpplen.• Berätta sagan om den hjälpsamma vargen och fundera tillsammans med eleverna på varför de andra bröderna misslyckas och den yngsta brodern kla-rar uppgiften. I folksagan ”Elämänveden lähdettä etsimässä” (jakten på livsvattnets källa) (Roine 1958, 221–228) besöker den yngsta och ärligaste av kungens tre söner gummorna som råder över skogsfolket, havsfolket och luftfolket. Han lyckas få tag på livsvatten åt den sjuka kungen och hittar en underbar prinses-sa. På hemvägen får han också magiska föremål i present av gummorna då han ger dem en klunk livsvatten. I slutet av sagan blir den unga prinsen som klarade av uppgiften sviken av sina äldre bröder och förlorar sin faders kärlek. Allting slutar ändå väl, då prinsessan som bodde vid livskällan ger sig ut för att leta efter sin käre prins och avslöjar brödernas bedrägeri. Sagan slutar så här: ”Och den unga kungasonen och hans underbara prinsessa styr säkert över sitt hov någonstans i världen ännu idag. Vad skulle väl kunna ta livet av dem, när de vet var livsvattnets källa finns.” (Roine 1958, 228).• Berätta sagan om jakten på livsvattnets källa och bygg med hjälp av den be-kanta strukturen upp en egen berättelse med olika fällor (vem, var, när). Se till att den som hjälper djuren får ett lyckligt liv och lyckas hitta det han letar efter. I Kalevala (sextonde och sjuttonde sången) berättas hur Väinämöinen bygger en båt genom att sjunga. Han lyckas ändå inte få den färdig, för han saknar tre magiska ord. Då beger sig Väinämöinen till Tuonela för att hitta orden och lyckas efter många prövningar ta sig hem igen. När han har kommit till människoriket beslutar han sig för att fråga jätten Antero Vipunen om de magiska orden för båtbygget. Antero Vipunen sover emellertid under jorden och vill inte bli störd. Slutligen sväljer Vipunen Väinämöinen och då börjar

21

Väinämöinen reta Vipunen så att han till slut avslöjar de magiska orden. Väinämöinen återvänder till sin båt och lyckas bygga den färdig med hjälp av Vipunens ord. Episoden där Väinämöinen hamnar i Antero Vipunens mage påmin-ner om de upptäckare som hamnat i valfiskens buk. I samlingsverket Svart skiner solen (Borberg et al. 1992, 124–125) med nordiska myter och berättel-ser för niondeklassare finns den grönländska inuitsagan ”Valens själ”. I sagan hamnar en dum korp i magen på en val. I magen finns en ung flicka som sköter om en lampa och hon förbjuder korpen att röra vid lampan. Flickan är valens andning och lampan är valens hjärta. När korpen rör vid lampan faller flickan ihop, lampan slocknar och valen dör. I slutet av sagan förvandlar sig korpen till ”en liten smutsig, avsigkommen man” och står på valens rygg och ropar: ”Det är jag som har dödat valen! Det är jag som har dödat valen!” Berättelsen slutar med utsagan: ”Och han blev en stor man bland människorna.”• Berätta berättelsen om Väinämöinens ordjakt i Tuonela och hos Antero Vi-punen och berättelsen ”Valens själ”. Låt eleverna jämföra berättelserna med varandra och fundera på vilket budskapet i berättelserna är. • Bygg upp en egen sökandeberättelse med hjälp av den bekanta strukturen och låt den antingen sluta med ett varnande exempel eller få ett lyckligt slut.

4. Resa och återkomstEn berättelse med intrigen ”resa och återkomst” presenterar en hjälte som har fått lämna sin egen ”vanliga” värld och kommit till en ”ovanlig” värld. I slutet av berättelsen återvänder han till den vanliga världen. En sådan berättelse är vanligen uppbyggd så här: 1. Förberedelse och ”fall till en annan värld”: I början av berättelsen träffar vi hjälten i en situation där han har fått möjlighet att nå nya upplevelser. Hu-vudpersonens medvetenhet är på något sätt begränsad. Han kan helt enkelt vara ung och blåögd eller av någon annan orsak ha begränsade erfarenheter av livet och världen. Huvudpersonen kan också vara nyfiken och söka svaret på en fråga som han inte kan besvara med sina nuvarande kunskaper och erfarenheter. Plötsligt märker han att han har kommit från sin begränsade erfarenhetsvärld till en helt ny värld som han inte har upplevt tidigare.

22

2. Den ursprungliga hänförelsen och drömfasen: Till en början kan hjältens upptäcktsfärd i den nya världen vara fascinerande, eftersom allting är förvir-rande och främmande. Den nya världen är emellertid aldrig en plats där hu-vudpersonen känner sig hemma. 3. Frustationsfasen: Småningom övergår äventyrskänslan i frustration och svårigheter. Skuggor uppkommer och allting börjar verka hotfullt. 4. Mardrömsfasen: Skuggorna blir så hotfulla att de utgör ett allvarligt hot mot hjältens överlevnad. 5. Den spännande flykten och återkomsten: Precis när hotet börjar kännas för stort rymmer hjälten från den andra världen. Hur mycket har han lärt sig eller vunnit på den här erfarenheten? Har något ändrats totalt eller var det bara en dröm? (Booker 2004, 105–106).

Exempel på historier Alice i Underlandet, Guldlock och de tre björnarna, den grekiska myten om Orfeus, upptäcktsfärder, vikingahistorier, berättelser ur Kalevala, Peter Pan, Trollkarlen från Oz.

Hunden Nanok har tvingats lämna sin “vanliga” värld och hamnat i en “ovanlig” värld. På bilden går han på upptäcktsfärd i den nya världen. Foto Heli Aaltonen.

23

Berättelseidéer och frågor att fundera på kring miljötemat

Berättelsen om när Väinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen ska röva Sampo (sång 39–43 i Kalevala, på lättläst finska i Rajala 2006, 108-120) är uppbyggd enligt mönstret med resa och återkomst. Hjältarna från Kaleva är avundsjuka på Louhis rikedomar och beger sig iväg för att kräva hälften av mi-rakelkvarnen. Sampo ger Pohjola salt, mjöl och pengar, så det går ingen nöd på Louhi. Kalevas män har fått Louhis dotter i belöning för att ha smitt Sampo, men dottern har dött, så männen tycker att den jordiska behållningen av Sam-po ska delas. På resan möter de en stor gädda, av vars käkben Väinämöinen bygger ett underligt instrument, en kantele. Det här mirakelinstrumentet har den magiska egenskapen att den gör alla varelser i hela skapelsen rörda. Till och med Väinämöinen själv fäller en tår när han spelar på sin kantele. Kan-telen är till stor nytta i Pohjola, där Louhi inte alls vill dela på Sampo utan istället rustar sina arméer för att mota Kalevas män tillbaka till havet. När Väinämöinen tar fram kantelen och spelar somnar Pohjolas soldater och Poh-jolas härskarinna, Louhi. Nu är det enkelt för männen från Kaleva att stjäla Sampo. De lyckas med stor möda och med hjälp av Pohjolas oxe släpa Sampo till båten och inleder flykten. Lemminkäinen vill ändå inleda festen redan i båten och börjar sjunga. Oturligt nog är Lemminkäinens röst så ful att en trana på en närbelägen ö blir skrämd, skränar till och börjar flyga mot Pohjola. Skränet väcker Louhi, som märker att Sampo har blivit stulen. Louhi sänder storm och dimma över havet. Väinämöinen kantele faller i vattnet och sjunker till botten. Inget kan ändå stoppa Kalevas män och därför rustar Louhi sina stridstrupper och omvandlar sig själv till en örn och flyger för att återerövra Sampo. Efter en kort men häftig närstrid mellan Kalevas män och Pohjolas stridstrupp faller Sampo i havet och går i tusen bitar. Louhi får slutligen inte Sampo, men det får inte heller Väinämöinen, även om han lyckas bygga någon form av lycka på Kalevas moar av skärvorna.

• Berätta historien om Sampo och fundera med eleverna på vad Sampo skulle kunna tänkas vara idag. Hur skulle det ha gått om folken i Pohjola och Kale-vala hade kunnat dela på Sampo?

24

• Berätta egna versioner av hur Sampo rövades bort.• Måste en person alltid bli olycklig om en annan blir lycklig? • Hitta på egna historier med intrigmodellen ”resa och återkomst”, där hjälten kommer hem med något som kan ge glädje och lycka utan att man stjäl lyckan av någon annan. 5. KomediDet finns ingen liknande sammanfattning av komedins intrigstruktur. På grund av komedins karaktär kan det finnas många typer av intriger. Komedin bygger ändå alltid på följande innehåll: 1. En liten värld som överskuggas av oreda: Vi bekantar oss först med en liten värld där människorna på grund av missförstånd har råkat i en rörig situation. De besväras av osäkerhet och frustration och det är långt till lycka och balans.2. Mörker råder: Oredan blir värre och allt verkar krångla till sig ytterligare. Alla rollfigurer försöker ta sig ut ur mardrömmen, men försöken ser ut att vara förgäves.3. Slutligen: Nya fakta förändrar människornas uppfattning om saker drama-tiskt. Skuggorna försvinner, situationen har ändrats som genom ett under och i den lilla världen råder en glad enighet. (Booker 2004, 150).

Exempel på historier Komedier av Aristofanes, Shakespeare och Molière, stumfilmer, musikaler, ro-mantiska komedier, filmer om Kalle Träskalle och Stumpen.

Berättelseidéer och frågor att fundera på kring miljötemat Den finska folktraditionens bembölehistorier och de klassiska arabiska berät-telserna om mulla Nasruddin (Hämeen-Anttila 2007) påminner om varandra. Båda typerna av berättelser bygger på komedins intrigstruktur, som passar mycket bra när man arbetar med barn och unga. Barn och unga använder mycket humor i sin egen kultur, vilket de finska skolelevsvitsarna är ett gott exempel på.• Berätta historier som har komedins intrigstruktur. Lyckades ni vara roliga?

25

Diskutera med eleverna vad som gör en berättelse rolig. • Kan tråkiga saker bli roliga berättelser om man använder komedins intrig-struktur? Är det då frågan om ironi? Vilken är skillnaden mellan ironi och komedi?

6. TragediNär vi studerar berättelsernas djupstruktur kommer vi förr eller senare att lägga märke till ett viktigt faktum. Det gäller slutet på berättelserna. För att vi ska känna att berättelsen verkligen har fått ett slut finns bara två möjligheter: Antingen slutar berättelsen i evig kärlek mellan en man och en kvinna. Eller så slutar den i döden.

1. Förberedelsefasen: Hjälten är missnöjd på något sätt och hans tankar rik-tas på framtiden som han tror ska ge honom någon form av njutning. Hand-lingens riktning klarnar och hjälten hittar ett mål. 2. Drömfasen: Hjälten förbinder sig att försöka nå målet och en kort tid verkar allt gå otroligt bra för honom. Han håller på att uppnå den njutning som han har eftersträvat och allt verkar vara i sin ordning.3. Frustrationsfasen: Nästan obemärkt börjar det gå sämre och sämre. Hjälten hittar ingen ro för stunden. Han börjar känna sig frustrerad. Han försöker ga-rantera sin situation och känner sig frestad att begå ”mörka handlingar”. De för honom i en dålig riktning en gång för alla. En ”skuggfigur” kan dyka upp här och börja hota hjälten på något konstigt sätt.4. Mardrömsfasen: Hjälten förlorar kontrollen fullständigt. Känslan av hot och förtvivlan ökar. Ödets makter närmar sig.5. Förödelsens eller dödstankarnas fas: Antingen de krafter som hjälten har lyft upp mot sig själv eller någon annan slutgiltig våldshandling leder till att hjälten dör (mord eller självmord). Hjälten är utplånad. (Booker 2004, 156)

Exempel på historierHamlet, Romeo och Julia, Macbeth, Kung Lear, Dr Jekyll och Mr Hyde, Car-men, Bonnie och Clyde, katastrofnyheter.

26

Berättelseidéer och frågor att fundera på kring miljötemat Tragedins struktur är ytterst bekant från kvällsnyheternas dramatiska in-slag om händelserna i världen. Nyhetströskeln överskrids sällan om det inte finns tragiska ingredienser i händelsen. Tragedin är ändå en slutgiltig berät-telsemodell. Den lämnar inget hopp, utan slutet är sorgligt och får läsaren att stanna upp.• Diskutera med eleverna varför tragedier är så intressanta.• Ta en dagstidning och analysera strukturen i en olycksnyhet. Vilken berät-telsestruktur följer nyheten?• Kan tråkiga berättelser som har berättats enligt tragedins struktur ändras så att de blir annorlunda?• Varför berättas så många historier om miljöns tillstånd enligt tragedins struktur? • Kan berättelserna göras mer trösterika och livsbejakande?

Illustration Pjotr Sapegin.

27

7 PånyttfödelsePånyttfödelsen, där en död hjälte vaknar till liv igen, är bekant från många religiösa berättelser. Intrigstrukturen inbegriper också hopp om att vinna över döden. Berättelsen framskrider enligt följande intrigstruktur:

1. Skuggan av en mörk kraft: En ung hjälte eller hjältinna överskuggas av mörka krafter. 2. Hotet är inte verkligt: En kort tid verkar allt gå väl med tanke på omstän-digheterna och hotet verkar vara borta. 3. Tillstånd av levande död: Småningom visar sig hotet med sin fulla kraft och hjälten är dömd till att dö levande. 4. Lång förtvivlan: Det här pågår länge och det ser ut som om den mörka kraften skulle ha segrat.5. Mirakelupplösning: Slutligen sker en mirakulös befrielse där den fängslade personen befrias. Om det var hjältinnan som var fängslad blir hon befriad av en hjälte och om det var hjälten som var fängslad blir han befriad av en ung kvinna eller ett barn. (Brooke 2004, 204)

Exempel på historierBerättelsen om Jesus, Snödrottningen, Skönheten och odjuret, Dracula, Törn-rosa.

Berättelseidéer och frågor att fundera på kring miljötemat • I naturen har fjärilar och många andra insekter flera liv och föds om och om igen. Berätta en berättelse om insektens utvecklingsfaser med hjälp av intrig-strukturen ovan. • Sök olika berättelser som följer pånyttfödelsestrukturen. Använd strukturen i nya berättelser om miljön.

28

Illustration Pjotr Sapegin.

et ekosofiska berättandets grunderDet ekosofiska berättandet behandlar moraliska frågor och framlägger etiska utmaningar för människans sätt att berätta

Dom sitt förhållande till det övriga livet. Huvudtanken i det ekosofiska berättandet1 är att skapa berättelser som förenar människorna och de övriga formerna av liv, berättelser som väcker medkänsla så att människorna börjar bry sig om allt annat som lever. Anthony Nanson (2005) konstaterar att man genom att berätta förenande berättelser kan skapa en känslomässig kontakt med närmiljön så att människorna börjar bry sig om hur det går för den. Medkänslan kan också leda till en förändring i känslostrukturerna.

1 Jag har skrivit en artikel om ämnets teoretiska utgångspunkter (Aaltonen 2011).

HELI AALTONEN

5 Berättelser om sälmänniskor –

exempel på ekosofiskt berättande

29

Begreppet känslostrukturer – structures of feeling – skapades av kulturmate-rialisten Raymond Williams (2001). Med begreppet avser han sådana struk-turer i vårt tänkande som har utvecklats under tidernas lopp och som alltid har någon materiell förbindelse. Känslostrukturerna har nära anknytning till ideologiskt tänkande, världsåskådning – och de har ursprungligen kommit till vid möten med andra människor, miljön och djuren. Det arabiska tecknet för ”hund” är en rörelse som påminner om att kasta sten. Möjligen var hunden förr i tiden en fara som människan måste kasta sten på för att den skulle försvinna. Är det så nuförtiden? Ska man hata alla hundar? Känslostrukturerna är ibland abstrakta. De har inte alltid något samband med dagens verklighet. Känslostrukturerna tar sig konkreta ut-tryck i religiöst och vetenskapligt berättande och språkbruk där de anting-en namnges eller inte namnges. Det har betydelse om sälen och valen kallas havets resurser, såsom i den officiella fiskproduktionsdiskursen i Norge, eller om hönan och kon kallas produktionsdjur, såsom i den allmänna västerländs-ka köttindustridiskursen. Materialiseringen av olika former av liv är en män-niskocentrerad diskurs som gör allt annat levande till människans bruksvaror.Berättandet återbördar de övriga formerna av liv till samma nivå som männis-kan. I sagorna kommer den hjälte som behandlar djuren väl att få ett lyckligt liv. De övriga formerna av liv kan inte debattera berättelsernas struktur med människorna, eftersom det narrativa tänkandet är en unik egenskap hos människan. Våra berättelser är vårt sätt att strukturera förändringar i naturen, såsom årstiderna, växlingen mellan dag och natt och flyttfåglarnas liv. Hand-lingar sker i tid och rum och dessa handlingar utförs av aktörer. I berättar-konsten och diktkonsten används ett symbolrikt språk, och upplevelser ur det verkliga livet sammanblandas med fantasiupplevelser. Naturvetenskapliga fakta är ”resultat” som uppnåtts med hjälp av olika forskningsmetoder och de säger sist och slutligen mer om forskarens intressen och metoder än om själva objekten. Forskning om djurens känsloliv och kommunikation har följt rikt-ningen inom ny samhällsvetenskaplig och socialantropologisk barnforskning. Nuförtiden är det självklart att spädbarn har känslor och att man ska fråga småbarn om deras uppfattning om olika saker. Inom djurforskningen går man i samma banor: djuren är moraliska varelser med egna känslor.

30

Marc Bekoff (2010) är den ledande experten inom forskningen om djurens känsloliv. I sin bok The Animal Manifesto anför han sex skäl att vidga vårt empatifotavtryck. Boken är ett manifest för djuren och här är skälen till att människorna borde känna större empati för djuren:

Sex skäl att vidga vårt empatifotavtryck

1. Alla djur delar på livsrummet i världen och vi måste leva tillsammans.2. Djuren tänker och känner.3. Djuren visar och förtjänar empati.4. Att förena olika arter är att bry sig om och att skilja olika arter åt är att förakta.5. Vår värld visar inte empati för djuren.6. Empatiskt handlande hjälper allt liv och vår värld.

Tankarna i Bekoffs djurmanifest uttrycker självklarheter och återger det djupekologiska tänkande som beskrevs av norrmannen Arne Næss (1991). Vi delar samma livsrum med alla andra former av liv, och alla former av liv bör ha rätt till liv oberoende av människan. Sagor, myter och berättelser mellan fantasi och verklighet bygger upp ett varmt och empatiskt band mellan människan och allt annat levande. Det här är ytterst viktigt inom det ekosofiska berättandet, som strävar efter en per-manent förändring i människans känslostrukturer. Sagor och myter kan er-bjuda nya teoretiska perspektiv, genom vilka man kan utforska den moraliska relationen mellan människan och övriga former av liv.

31

Berättelser om sälmänniskor: Exempel på ekosofiskt berättandeHärnäst presenterar jag Duncan Williamsons (1992, 115–126) berättelse ”Mary och sälen” som ett exempel på ekosofiskt berättande. Berättelserna om sälmänniskor – selkie stories – tillhör den gaeliskspråkiga skotska och ir- ländska samt den isländska och färöiska berättartraditionen. Juha Ylimaunu (2000, 350) som har studerat relationen mellan sälen och människan i sälfångstkulturerna kring Östersjön konstaterar att sälen i de nordeuropeiska fångstkulturerna uppenbarligen från stenåldern ända till historisk tid var likställd med andra bytesdjur. Han baserar den slutsatsen på att sälar inte – med några få undantag – har hittats i hällristningar eller hällmålningar i Nordeuropa, och inga berättelser om sälar har bevarats i den muntliga folktraditionen, såsom exempelvis berättelser om björnar. I de arktiska områdena på norra halvklotet har sälarna och männi-skorna en lång gemensam historia som sträcker sig ända till stenåldern. Sälar-na har varit livsviktiga till exempel för inuitsamhällena på Grönland och i Alaska. Relationen mellan sälen och människan kan enligt Ylimaunu (2000, 329–375) undersökas ur fyra olika miljöhistoriska perspektiv. Sälen kan anses vara • en av människans materiella resurser,• en del av skapelsen eller ekosystemet, varvid de erkänns ett eget immateriellt värde som är oberoende av människan,• människans konkurrent samt • ett skyddsobjekt med symbolvärde.

De skotska resandenas berättelser om sälmänniskor handlar inte om konkurrens, nytta eller jakt, utan de är historier som berättas av människor som reser längs kusten och vid havet. De bygger upp en magisk förbindelse mellan två världar, människo- och djurvärlden, och mellan hav och land. Den skotska mästarberättaren Duncan Williamson (1928–2008) kom från Argyll och var känd för sina traveller-berättelser. Berättelserna berättades ursprungligen på gaeliska. Han hörde själv till den här gruppen som förde ett kringflyttande liv och många av hans berättelser är berättelser ur folktron som fördes vidare från generation till generation som sanna historier. I två olika berättelsesamlingar (Williamson 1992 och 2010) har folklo-

32

risten Linda Williamson fokuserat på att presentera Duncan Williamsons silkie-historier. Benämningen silkie syftar på sälens mjuka päls. Man kan förutspå vädret ur pälsen. När det drar upp till storm reser sig håren i sälens päls upp och när det blir sol igen vilar pälsen mjuk och silkeslen (Williamson 2010, XI–XII). Enligt Linda Williamson var sälmänniskorna varelser som var sälar i vattnet men som kunde omvandla sig till människor på land. Sälarnas och människornas ögon är placerade på samma sätt i ansiktet. Sälar och män-niskor liknar helt enkelt varandra. För de skotska resandena, travellers, som flyttade runt från plats till plats för att tjäna sitt uppehälle var sälarna särskilt kära, eftersom dessa, liksom resandena, var nomader som flyttade från plats till plats. Sälarna var nomader i världshaven och travellers på öarna. Berättelserna om sälmänniskor berör åhöraren djupt. Det är svårt att leva i två olika former, både som människa och som säl, både på land och i vatten. Människosamhället har svårt att acceptera människor som vågar leva i två olika världar. Här följer en silkie-berättelse berättad av Duncan Williamson och ner-skriven av Linda Williamson. Berättelsen har inte bearbetats till skriftspråk, utan man kan känna Duncans muntliga berättande.

33

Mary och sälenDuncan Williamson (1992, 115–126, svensk översättning Annika Rik-berg)

Det här är en gaelisk historia från Yttre Hebriderna, ögruppen väster om Skottland. Jag fick höra den när jag var bara femton år och byggde sten-murar i Argyll, i Auchindrain, med en murarmästare som hette Neil Mac Callum. Han var torpare, hans bror var torpare. Och bara att sitta där och lyssna … Jag kan fortfarande höra hans röst i mina öron; hans röst finns ännu där, efter nästan fyrtio år, blir det väl. Och varje liten detalj har fastnat i mitt minne. Och när jag berättar den här historien för dig försöker jag låta precis som han gjorde när han berättade den för mig.

På en liten ö vid Skottlands västkust – det kunde ha varit Mull, Tiree eller vilken annan ö som helst – bodde för länge sen en gammal fiskare och hans fru. Och den gamla fiskaren levde sitt liv genom att fiska i havet och sälja den fisk som han inte använde själv för att hålla sig själv, sin fru och sin dotter vid liv. De bodde i en liten stuga vid havet, och inte alls långt därifrån låg byn, en mycket liten by med postkontor, festsal och några stugor. Men alla kände var-andra. Och hans kusin hade också en stuga i byn. Den gamla mannen och hans fru hade en dotter som hette Mary, och de älskade henne hjärtligt; hon var ett mycket snällt barn. Hon hjälpte sin pappa med fisket, och när hon hade gjort det kom hon alltid och hjälpte sin mamma med hushållsarbetet och allt annat som skulle göras. Pappan brukade lägga ut nät i havet varje dag och han brukade stiga upp tidigt på morgonen. När Mary vaknade brukade hon hjälpa sin pappa att ta upp näten och samla ihop fiskarna. När det var färdigt brukade hon hjälpa sin mamma och sen gick hon till skolan. Alla var lyckliga över Mary. Och hennes pappa och hennes mamma var så stolta över henne för att hon var så duktig på att arbeta. Men hon var en så tyst och ömtålig liten flicka, som inte fäste någon uppmärksam-het vid andra … Hon gjorde sina skoluppgifter i skolan. Åren gick och Mary växte upp och blev tonåring. Det är egentligen här som historien börjar, när Mary var 16 eller 17 år. Hon brukade låna sin pappas båt, varje kväll om somrarna, och ro ut till en

34

liten ö en knapp kilometer från där de bodde; det var en liten ö mitt i viken.Och Mary brukade gå ut och tillbringa all sin fritid på den där ön. Varje gång när hon hade blivit färdig med arbetet med sin pappa och hade hjälpt sin mamma och hade ätit middag frågade hon: ”Pappa, får jag låna din båt?” Ibland, när sjögången inte var för hård, rodde hon ut till ön också på vintern och tillbringade tiden där. Hennes pappa och mamma funderade aldrig desto mer på det, för Marys fritid var hennes egen tid och när hon hade gjort sitt arbete fick hon göra vad hon ville. Fram till den där dagen. Hennes mamma brukade gå till byns lilla postkontor där de hämtade sin post och gjorde sina uppköp; det var det enda stället där man kunde köpa nånting. Hon hörde två äldre kvinnor prata med varandra. Marys mamma stod just då med ryggen mot kvinnorna, men hon råkade höra vad de sade. De pratade upphetsat om Mary. ”Oj, oj”, sa den ena kvinnan, ”hon är en så snäll flicka, men hon är så tyst. Hon kommer aldrig på danserna, och hon har ju inte ens någon pojkvän. Hon gör ingenting – vi har våra ceilidhs1 och vi har våra saker och vi ser aldrig henne där, hon kommer inte ens och hälsar på oss. Hon är så snäll och tyst; det enda hon vill göra, har hon sagt, är att ta båten och ro ut till ön och tillbringa all sin tid där. Hon kommer aldrig ens en liten stund – när våra barn har ett uppträdande eller någon aktivitet i skolan, så syns hon aldrig till! Och hennes mamma och pappa är ju riktigt bra folk … till och med farbror Lancy blir upprörd!” Det var första gången som Marys mamma hörde något sånt, så hon tänkte inte så mycket på det. Hon kom hem och var lite ifrån sig. Och nästa gång när hon gick till byn hörde hon samma viskande igen – nu började hon bli lite bekymrad, och hon började fundera. Men annars var nog Mary en helt vanlig flicka: hon hjälpte sin pappa och frågade alltid av sin mamma om det var något hon kunde göra. Hon hjälpte till med allt möjligt där hemma och var på alla sätt helt vanlig. Men hon höll sig för sig själv. En kväll var det igen dags för middag och efter middagen frågade Mary: ”Pappa, får jag låna din båt?” ”Javisst, kära Mary”, sa han, ”visst får du låna båten. Jag är säker på att jag är färdig – vi är färdiga med dagens arbete. Du kan ta båten.” Det var inte lång väg att ro till den lilla ön mitt i viken, kan-ske några hundra meter. Och den gamla kvinnan och mannen satt framför

1 I Skottland var ceilidhs en traditionell kvällsbjudning med berättelser och sång. I gaeliskan betyder ordet ceilidhs besök.

35

brasan. När Mary hade gått ut genom dörren och sagt hej till sin pappa och sin mamma, vände sig den gamla kvinnan om och sa till sin man: ”Där går hon nu igen. Nu har hon gått igen.” Marys pappa vände sig om och sa: ”Vad menar du? Margaret, vad me-nar du – du vet ju att Mary alltid går ut o-o-och roar sig i båten.” Kvinnan sa: ”Angus, du vet inte vad jag menar: du behöver inte gå in till byn och höra vad folk viskar och lyssna till allt skvaller.” Mannen sa: ”Kvinna, vad pratar du om?” Kvinnan sa: ”Jag pratar om din dotter.” Angus visste inte vad han skulle säga … han sa: ”Vad är det med min dotter? Jag är säker på att hon arbetar flitigt och hon förtjänar lite tid för sig själv – vad är det som är på tok, var det nånting som du behövde hjälp med som hon inte gjorde?” ”Inte alls”, sa kvinnan, ”det är inte alls det jag pratar om.” ”Nå”, sa mannen, ”säg mig, vad är det du försöker säga?” Kvinnan sa: ”Angus, det är Mary – folk i byn har börjat prata om Mary.” ”Och vad säger de då”, sa han, ”om min dotter?” Och han började bli arg. ”De talar om att Mary ror ut till ön ensam och tillbringar all sin fritid där; hon har redan gjort så i nästan fem år. Och de säger att hon aldrig går på dans, att hon inte är med på några fester och att hon aldrig tackar ja till någon inbjudan och att hon inte har någon pojkvän! Folket i byn skvallrar om det här. Det sårar mig, och jag tycker inte om det helt enkelt.” ”Nå”, sa mannen, ”mamma, jag är säker på att du inte alls behöver oroa dig över det; jag tror att Mary kan ta hand om sig själv! Och om hon är där hänger hon ju inte med någon ung man – skulle du hellre vilja att hon hängde på byn med en ung man, eller vad? Och förstörde sig själv och kom till dig med babyn eller något sånt – skulle du tycka bättre om det?” ”Det är inte alls det, Angus”, sa kvinnan, ”Mary är bara så osällskaplig.” De kivades om saken i en timme och kunde inte komma någon vart. Precis när de hade slutat kom Mary in igen. Hon var strålande glad. Hon kom fram till sin mamma och pappa, kysste dem och sa: ”Pappa, jag drog upp båten på stranden, och allt är som det ska.”

36

Han sa: ”Fint, min dotter, det är bra.” ”Och”, sa Mary, ”pappa, tidvattnet stiger och en del av flötena har nästan sjunkit, så jag tror det blir mycket fisk i morgon bitti. Jag ska stiga upp tidigt och hjälpa dig.” Pappan sa: ”Tack, Mary, tack så mycket.” Sen kysste hon sin mamma och sa: ”Jag ska bara äta lite och sen går jag och lägger mig.” Men trots det oroade sig den gamla kvinnan. ”Där går hon igen”, sa hon, ”Det är det enda vi får.” ”Nå”, sa mannen, ”vad väntar du dig egentligen? Hon gör sitt bästa, mamma. Hon njuter av tillvaron.” ”Men vad gör hon där på ön? Det är det vill jag veta.” Den gamle mannen sa till Margaret: ”Nå, inte gör hon åtminstone någon illa där.” Nästa morgon steg de upp i gryningen och åt sin frukost. Och Mary gick ut med sin pappa, tog upp näten och samlade ihop fiskarna, och de sorterade fiskarna och behöll en del av dem själva. Sedan for de till byn och sålde resten av fisken, kom hem igen och åt middag. Det var en fin dag. Och Mary sa: ”Mamma, är det nånting som du vill att jag ska göra?” ”Nej, Mary”, sa hon, ”det är nog bra nu. Tvätten är tvättad och stugan är städad, och jag höll just på och kokade sylt, och jag är säker på att din pappa snart sätter sig och vilar, för han har haft en tung dag.” Mary vände sig om och frågade: ”Pappa, får jag låna din båt?”, än en gång. ”Visst, kära Mary”, sa han, ”får du använda båten. Ta båten. Men du måste vara försiktig, för det kan blåsa upp till storm.” ”Jag klarar mig, pappa”, sa hon, ”jag tror inte att det blir storm – him-len ser så lugn och klar ut. Jag tvivlar på att det blir storm i kväll.” Och så gick hon. Men genast när hon ror iväg med båten stiger hennes mamma upp. ”Där var det, nu ror hon iväg igen”, sa hon. ”För att jag ska få frid i sinnet, vill du göra mig en tjänst?” Angus sa: ”Vad vill du nu, kvinna?” ”Ser du”, sa hon, ”kan du ge mig sinnesfrid: kan du gå och låna Lachys

37

båt, din kusin Lachys båt, och ro ut till ön och titta efter vad Mary gör när hon är där? Det skulle göra mig lugnare.” ”Jag har ingen orsak att fara dit”, sa han. ”Låt flicksnärtan njuta för sig själv, om hon så vill! Jag har ingen orsak att gå ut. – Jag är säker att det inte finns någon på flera kilometers avstånd. Kanske hon vadar vid stranden och sitter där, o-o-och kanske hon har någon bok med sig, och hon – hon tycker om att vara för sig själv.” Men nej. Kvinnan sa: ”Gör något för min skull, karl! Kan du gå ut, Angus, och titta vad hon håller på med?” Så Angus sa, ”Äsch, låt det vara, kvinna! För att hålla dig nöjd ska jag gå ut och se vad hon har för sig. Men det är nog slöseri med tid.” Så han går iväg, ungefär tvåhundra meter bort till Lachys stuga. Lachy hade en likadan båt. Han satt vid brasan; han hade aldrig gift sig; deras pappor hade varit bröder. Lachy stannade i sin stuga; han hade varit sjöman innan han blev pensionerad och han tyckte det var trevligt att ha en båt. ”Ser man på, det är ju Angus!” sa han. ”Stig på. Kom hit och sätt dig så tar vi en liten sup.” ”Nej”, sa han. ”Lachy, jag är inte här för någon sup.” ”Nå”, sa han. ”Vad fick dig att komma hit? Du kommer inte så ofta.” ”Jag undrade”, sa han, ”om jag kan få låna din båt en stund?” Och Lachy sa: ”Har det hänt något?” ”Äsch, egentligen inte”, sa han, ”jag ville bara låna din båt en halv timme eller så?” ”Vad är det för fel på din egen båt?” ”Äsch”, sa Angus, ”Mary är ute med den.” Och Lachy sa: ”Aha, Mary är igen ute och rumlar på ön. Och du vill följa flickan till ön för att se vad hon håller på med. Om jag var du, skulle jag lämna henne i fred. Kom nu, sätt dig ner och ta en sup med mig, och glöm alltihopa.” Men gamla Angus stod på sig: ”Jag vill bara låna din båt.” ”Nå”, sa han, ”ta den och åk!” Han tar båten och ror rakt ut till ön och går i land på den lilla stranden. Marys båt ligger vid stranden. Och han drar upp sin kusin Lachys båt bredvid Marys på stranden. Och så går han längs en stig – den är mycket upptrampad, för Mary har gått längs den många, många gånger – han följer stigen, går över

38

en liten kulle. Där finns några stenar och enstaka träd, och längst bort på ön finns en liten dalformad plats som leder ut till havet. Så finns det en strand och på stranden finns ett stort stenblock. Och bredvid stenblocket finns en liten grön jordplätt. Gamle Angus tog god tid på sig att utforska ön – han granskade varje liten detalj här och varje liten detalj där. Några måsar seglade över ön och några andra fåglar vadade vid stranden, för tidvattnet var på väg utåt. Och då hörde han skratt. Fnitter och skratt – det var Mary som skrattade. Och han gick upp på kullen, och han tittade ner – här var Mary – med en stor säl, en gråsäl. Och de såg ut att ha riktigt roligt tillsammans: de brottades i sanden och skrattade, sälen brummade och Mary lade armarna om sälen! Angus stannade upp, satte sig ner och tittade en stund. Han sa: ”Äsch, jag är säker att hon inte gör något tokigt, det är ju bara en säl. Och hennes mamma var ju så orolig. Hon roar sig; kanske hon har fött upp sälen sen den var liten och hon kommer hit för att mata den. Jag är säker att det inte är till någon skada för henne. Åtminstone tycker jag att det är bättre att hon leker med en säl än att hon sällskapar med en ung man som bara ställer till det!” Så han tar båten och ror hem, lämnar tillbaka båten åt kusin Lachy, tänder sin pipa och går hem igen. Han kommer in genom dörren och hans gamla fru, gamla Margaret, väntar på honom. Hon säger: ”Du är hemma, Angus.” ”Jo, jag är hemma”, sa han, ”Margaret, jag är hemma. Och salig vare gud, jag är hemma!” Kvinnan sa: ”Såg du Mary?” ”Det är klart jag såg Mary”, sa mannen. ”Hon är på ön.” ”Och vad gör hon där? Sitter hon där – vad gör hon?” Mannen sa: ”Hon roar sig.” Gamla Margaret sa: ”På vilket sätt roar hon sig – vadar hon på stranden eller gör hon något annat?” ”Nej”, sa mannen, ”hon vadar inte på stranden.” ”Läser hon?” ”Nej, hon läser inte”, sa mannen. ”Hon leker med en säl.” Kvinnan sa: ”Vad säger du?”

39Illustration Taika Ihalainen, foto Anastasia Aaltonen (Ny-Seeland, Kaikoura).

40

Mannen sa: ”Hon leker för sig själv – hon är i världens bästa sällskap och hon har det skoj – hon leker med en säl! En stor gråsäl. De har verkligen roligt och jag ville inte störa dem.” Kvinnan sa: ”Angus, Mary har blivit förtrollad. Någon ur havsfolket har tagit makten över henne. Din dotters liv är slut – förstört för all fram-tid. Min mormor har berättat historier om hur havsfolket tar makten över en människa och för bort henne för all evighet. Man ser dem aldrig mer – hon har blivit förtrollad. Hurdan var sälen?” Mannen sa: ”Det var en gråsäl och de hade roligt, så jag ville inte störa.” Kvinnan sa: ”Om du vill skydda din dotter och om du vill behålla henne, måste du göra dig av med sälen.” Mannen sa: ”Margaret, jag kunde inte störa dem. Det är Marys säll-skapsdjur.” ”Jag bryr mig inte om ifall det är Marys sällskapsdjur eller inte”, sa kvinnan. ”I morgon bitti tar du ditt vapen och går ut, men istället för att gå och fiska ror du ut till ön och skjuter sälen och gör slut på den för all framtid!” ”Men”, sa mannen, ”det är Marys sällskapsdjur – hon har antagligen fött upp den utan att vi visste om det, hon har antagligen fött upp den sen den var en liten unge, och det är inte min uppgift att ta livet av den, den enda som hon leker med.” ”Jag är säker på att hon kan hitta många vänner i byn, istället för att ro ut till ön!” Men käbblet fortsatte och de kivades och käbblades till slut vann gam-la Margaret. Mannen tände sin pipa för att röka en stund innan han gick till sängs. ”Nå”, sa mannen, ”jag ska ta mig en titt på morgonen.” Sen kom Mary hem och strålade av glädje, hon var så lycklig. Hon kom och kysste sin pappa och sin kära mamma. Hon drack en kopp te och frå-gade sin mamma och sin pappa om de behövde något eller om det var något hon skulle göra. Och de sa: ”Nej, Mary.” Den gamla kvinnan var lite bekymrad. Hon var inte alls nöjd. Och Mary såg det. Mary sa: ”Vad är det, mamma?”

41

”Nej, Mary”, sa hon, ”det är inget.” ”Då går jag och lägger mig”. Och Mary gick och lade sig. I sådana gam-la stugor, urgamla torp, sov de vuxna på golvnivå och det gick en liten stege upp till ett vindsrum. Om familjen hade barn stod deras sängar i vindsrum-met. Mary bodde där uppe. Nästa morgon vaknade Angus tidigt, och innan han ens hade ätit fru-kost gick han till det bakersta rummet och tog sitt vapen. Han laddade vapnet, tog båten och rodde ut till ön innan Mary hade vaknat. Och så gick han uppför stigen där Mary brukade gå, över den lilla kullen, längs den lilla stigen ner till den lilla gräsplätten invid det stora stenblocket – och sanna mina ord, där låg sälhannen och njöt av solen. Angus kröp så nära han kunde – han avfyrade ett skott mot sälen, och träffade sälen. Och sälen steg upp – och föll, och sen kröp den, lyckades komma ner till havet, släpade sig haltande ut i vattnet och försvann. ”Det träf-fade dig”, sa mannen. Och så började han känna sig dålig. Han fick en konstig känsla. Och han satte sig, han kände sig så konstig – precis som om han hade skjutit sin egen hustru eller sin dotter. Han drabbades av sorg. Och han satt en lång stund, sen lade han ner vapnet bredvid sig och såg på vapnet … det kändes som om han hade gjort något förskräckligt. Han började må riktigt dåligt. Och så tog han upp vapnet och gick tillbaka till båten. Det var knappt så han kunde gå, så dåligt mådde han. Han lade ner vapnet i båten. Han satt stilla en stund innan han alls kunde ro iväg, och han hade en besynnerlig känsla, en känsla av förlust, en förskräcklig känsla av förlust – en känsla av att något han hade gjort aldrig skulle kunna fås ogjort igen … Han hade svårt att ro båten. Men till slut kom han sig tillbaka till fastlandet, band fast båten, tog vapnet med sig och ställde tillbaks det i skåpet. Han gick in och där satt gamla Margaret. Kvinnan sa: ”Du är tillbaka, Angus.” Mannen sa: ”Jo, jag är tillbaka.” Kvinnan sa: ”Gjorde du det jag bad dig om?” ”Jo, mamma”, sa mannen, ”jag gjorde det du – det du bad mig göra.” Kvinnan sa: ”Såg du sälen?” ”Jo”, sa mannen, ”jag såg sälen. Och jag sköt den.”

42

Kvinnan satte sig. ”Vill du …” ”Nej, jag vill inte ha frukost”, sa mannen. Kvinnan sa: ”Mår du …?” ”Nej, jag mår inte riktigt bra. Jag mår inte alls bra.” Kvinnan sa: ”Vad är det med dig?” ”Nå”, sa han. ”Jag känner mig hemsk, jag mår dåligt och jag känner mig så ledsen … Jag har gjort fel och du tvingade mig till det. Jag hoppas att du ångrar det i fortsättningen.” ”Äsch”, sa kvinnan, ”det är bara en säl!” Men det pratade inte mer om det. Just då kom Mary ner. Hon sa: ”God morgon, pappa, god morgon, mamma!”, och satte sig vid bordet lika strålande som en blomma och åt sin frukost. ”Ska du inte äta, pappa?” ”Nej”, sa han, ”min flicka, jag …” Flickan sa: ”Mår du inte bra?” Och hon gick fram till sin pappa och strök honom över huvudet. ”Mår du inte bra, pappa?” ”Jo”, sa mannen, ”jag mår bra, Mary. Jag är bara inte, inte – vad jag borde vara.” Och mamman försökte dölja sitt ansikte så att Mary inte skulle se något i hennes ansikte, något som kunde – avslöja situationen, förstår du. ”Nå”, sa flickan, ”pappa, är du redo att gå ut och ta upp näten?” ”Nå, Mary, om jag ska vara ärlig”, sa han, ”så tror jag inte att tidvattnet – att det inte blir ebb ännu på en stund. Nej, jag tänkte sitta här och röka pipa.” ”Mamma”, sa flickan, ”är det något jag ska göra?” ”Nej, Mary”, sa kvinnan, ”det är inget som ska göras.” De ville vara så försiktiga med henne som möjligt. De ville inte göra henne ledsen på något sätt. Och mamman sa: ”Nej, Mary, jag tror att allt är klart. Det ska bara städas lite, och det tror jag att jag klarar själv.” Mary sa: ”Nå, sen när jag har mjölkat kon, pappa, får jag ta båten då?” ”Jo, visst, min flicka, visst får du det, ta båten du”, sa mannen. ”Jag är säker på att du kan ta båten när du vill. Du behöver inte be om lov för att ta båten, ta den när än du känner för det.” Så Mary mjölkade kon, gick in med mjölken och tog fram ett kärl för

43

grädden, och gjorde allt som skulle göras. Flickan sa: ”Hej då, mamma, vi ses snart. Jag ska bara vara för mig själv en stund – jag kommer strax tillbaka.” Mamman sa: ”Nu far hon igen! Om det du sa är sant kommer hon att komma hem igen lite ledsnare och lite klokare.” Men gamla Angus sa aldrig ett ord. Han bara satt och rökte pipa. Och han hade fortfarande den där – som om det fattades en bit av hans hjärta. Och han var mycket nedstämd, han ville helt enkelt inte stiga upp, han ville bara sitta. Han hade en stark hemsk känsla av förlust. Mary rodde alltså ut till ön. Och mannen satt framför brasan och rökte och rökte och rökte. Maggie bad honom komma och äta middag och dagen gick, men Mary kom inte tillbaka. Det blev dags för kvällsmål, men Mary kom inte då heller. Hennes mamma började bli orolig. Hon gick fram till sin man och sa: ”Angus, har Mary kommit hem? Kon ska snart mjölkas igen.” ”Nej”, sa mannen, ”Mary har inte kommit.” ”Kanske hon –”, sa kvinnan, ”kan du gå och se efter om båten är vid stranden? Har hon bundit fast båten? Kanske hon har gått in till byn?” Angus gick ut, men båten syntes inte till. ”Nej”, sa han, ”båten –”. ”Nå, hon är inte hemma. Om båten inte är hemma, är hon inte hem-ma”, sa kvinnan. ”Jag tror inte att det har hänt henne något … jag tror inte att det har hänt henne något – Angus, du måste gå och se efter, du måste ro ut till ön. Gå och ta Lachys båt och ro ut till ön och se efter.” Och Angus går, han bara går till Lachys båt och tar den, utan att ens be om lov. Han bara drar in repet, löser upp knuten och hoppar i båten. Han är inte – det känns som om han inte ens bryr sig om vad som händer, så upprörd är han. Och han ror ut till ön, och där ligger Marys båt. Och han drar in båten till stranden, för det är ganska grunt. Och han lägger båten bredvid Marys båt, sin egen båt. Och han går längs stigen, över kullen, förbi det stora stenblocket ut till viken och den gröna gräsplätten bredvid stenen, och han går rakt dit där han såg sälen. Han tittar. Den sida av stenen där han sköt sälen är alldeles nedstänkt av blod. Och han går runt hela ön, som inte är särdeles stor, går runt hela ön – det enda han såg var några bloddroppar. Han hittade inte Mary någonstans. Mary var totalt försvunnen, det fanns inte ett spår av henne,

44

inte ens ett fotspår. Och han gick runt ön en gång, han gick runt en gång till, han gick runt en tredje gång; han sökte vid varje träd, varje buske och varje sten, men Mary var borta. Och han kände sig så ledsen. ”Vad kan ha hänt Mary, min stackars lilla Mary, vad har hänt henne?” Och till slut kom han ännu en gång tillbaka till stenen, där han hade skjutit sälen – och han såg ut över havet, det var lågvatten. Och han stod och tittade, mycket, mycket länge. Och han såg på stenen, han såg att blodet torkade i solen. Och han såg på den igen, och då – plötsligt kom det två sälar, två gråsälar, rakt upp ur vattnet, inte mer än tjugofem meter från där han stod! Och de såg på honom. De såg rakt på honom – och sen försvann de igen i vattnet. Och han hade en konstig känsla av att han aldrig mer skulle få se Mary. Så han tog sin båt och rodde hem, och band fast båten. Bara en båt, han tog bara sin egen båt och lämnade Lachys båt på ön. Han satte sig vid brasan. Hans hustru Margaret kom fram till honom. Kvinnan sa: ”Såg du Mary?” ”Nej”, sa han, ”jag såg aldrig Mary. Jag såg aldrig Mary, jag sökte igenom hela ön, men Mary är borta. Och så här mellan oss två: hon är borta för evigt. Vi kommer aldrig mer att se henne.” Och de väntade och väntade, och de väntade till livets sista dag, men Mary kom aldrig tillbaka. Och här tar min historia slut.

45

Foto Anastasia Aaltonen.

46

Litteraturförteckning

Aaltonen, Heli (1998). Saalis 1998 – draaman ja ympäristökäsityön yhdistäminen

kouluissa ja taideleireillä. Turku: Varsinais-Suomen taidetoimikunta.

Aaltonen, Heli (2011). Selkie stories as an example of ecosophical storytelling. In S.

Schonmann (Ed.). Key Concepts in Theatre / Drama Education. Rotterdam: Sense

Publishers.

Bekoff, Marc (2010). The Animal Manifesto: Six Reasons for Expanding our

Compassion Footprint. California: New World Library.

Borberg, Kirsten; Bringsvaerd, Tor Åge; Helttunen, Anne; Rindberg, Ingrid; Sveins-

son, Sölvi ja Uggla, Märta (1992). Paistaa päivä pimeään. Helsinki: Laatusana Oy.

Booker, Christopher (2004). The Seven Basic Plots: Why We Tell Stories? London and

New York: Continuum.

Hämeen-Anttila, Jaakko (1999). Valkoisen Kaupungin viisas mulla: Arabialaisia

kertomuksia mulla Nasraddinista. Helsinki: Basar Books.

Hämeen-Anttila, Virpi (1998). Kun Buddha syntyi hanhen hahmoon. Jataka-tarinoi-

ta. Helsinki: Basam Books.

Nanson, Anthony (2005). Storytelling and ecology: Reconnecting people and nature

through oral narrative. Pontypridd: University of Glamorgan Press.

Nikulainen, Tuula (toim.) (2010). Veden taika: Jackie Brookerin suunnittelema

ekologinen ympäristötaideteos. Salo: Aurinkoinen tulevaisuus.

Nikulainen, Tuula ja Tavasti, Annika (1997). Ympäristökäsityökalenteri. Helsinki:

BTB – Kirjastopalvelu.

Næss, Arne (1991). Ecology, community and lifestyle. Cembridge: Cambridge Univer-

isity Press.

Rajala, Pertti (2006). Kalevala. Selkokieli 25 vuotta juhlakirja. Helsinki: BTJ Kirjas-

topalvelu.

Roine, Raul (1958). Suomen kansan suuri satukirja. Porvoo & Helsinki: WSOY.

(Lähteenä käytetty SKS:n kokoelmia).

Smith, Donald (2001). Storytelling Scotland: A Nation in Narrative. Edinburgh: Poly-

gon.

47

Williams, Raymond (2001). Structure of feeling: Raymond Williams from Marxism

and literature (1977). In C. Counsell & L. Wolff (Eds.), Performance analysis:

An introductory course book. London: Routledge, 193-199.

Williamson, Duncan (1992). Tales of the Seal People. Edinburgh: Canongate Press.

Williamson, Duncan (2010). Land of the Seal People. Edinburgh: Birlinn Limited.

Ylimaunu, Juha (2000). Itämeren hylkeenpyyntikulttuurit ja ihminen-hylje –suhde.

Helsinki: SKS.

Zipes, Jack (1995). Creative Storytelling: Building Community, Changing Lives. New

York & London: Routledge.

Resursförteckning

Följande källor kan vara till nytta när ni skapar naturberättelser:UNESCO (2005). Teaching and Learning for Sustainable Future: a multime-dia teacher education program. http://www.unesco.org/education/tlsf/ • Utmärkt webbplats med en egen sida för berättande (Storytelling). Bardwell, L. (1991) Success stories: Imagery by example, Journal of Environ-mental Education, 23, pp. 5–10. Bartens, R. (1986). Siivekkäille jumalille, jalallisille jumalille: Mansien ja hantien runoutta. Helsinki: SKS. • Den här antologin om de finska språksläktingarna mansernas och chanter-nas folkdiktning har sammanställts i huvudsak av folk- och traditionsforska-res utgivna anteckningar och översatts till finska direkt från källspråket med inlevelse i tänkesättet hos dessa folk som lever i samklang med naturen.Barton, B. (1986) Tell me Another. Toronto: Pembroke Publishers.Bekoff, M. (2007). Encyclopedia of human-animal relationships: a global exploration of our connection with animals. Greenwood Press. Borberg, Kirsten; Bringsvaerd, Tor Åge; Helttunen, Anne; Rindberg, Ingrid; Sveinsson, Sölvi; Uggla, Märta (1992). Svart skiner solen. * Svart skiner solen är ett samlingsverk med nordiska myter, som innehåller många lämpliga berättelser att berätta och bearbeta kring miljötemat.Campbell, J. (1988). The Power of Myth. London: Doubleday.

48

De Young, R. and Monroe, M. (1996) Some fundamentals of engaging stories, Environmental Education Research, 2(2), pp. 171–187. East, H., Maddern, E. & Marks, A. Spirit of the Forest. Estes, Clarissa Pinkola (1992). Women Who Ran with Wolves. New York: Ballantine Books. Franklin, A. (1998). Animals and Modern Cultures: A Sociology of Human-Animal Relations in Modernity. Gersie, A. (1992) Earthtales: Storytelling in Times of Change,. London: Green Print. Gersie, A. and King. N. (1990) Storymaking in Education and Therapy, Lon-don: Jessica Kingsley Publishers.Hiltunen, J. & Konivuori, H. (2005). Vihreä draama: draaman keinoin kes-täviin elintapoihin. Kustannusosakeyhtiö Moreeni.• Drama ger ivriga ledare ett redskap för att uttrycka sig själv. Som ledare inom grönt drama kan man skapa möjligheter att lära sig om världen och tid och rum för att begrunda sina egna värderingar och metoder på ett roligt och livfullt sätt. Grönt drama får var och en att tänka själv och ger därför verkligen möjlighet till förändring. Den här boken är avsedd för dem som söker prak-tiska metoder för miljöfostran och teman för dramapedagogik och för världs-förbättrare som arbetar med unga eller vuxna. Boken består av det gröna dra-mats bakgrundsfilosofi och tio olika färdiga dramaprogram med anknytning till hållbar utveckling och hållbara levnadsvanor. Programmen har utvecklats framför allt för miljöfostran för unga och vuxna.Ilomäki, Henni ja Lauhakangas, Outi (2002). Eläin ihmisen mielenmaisemas-sa. Helsinki: SKS. • En tankeväckande samling artiklar inom religion, meritokrati, filosofi och språkvetenskap. Kane, S. (1994) Wisdom of the Mythtellers. New York: Broodwin Press.Knudston, P. and Suzuki, D. (1992) Wisdom of the Elders. Sydney: Unwin and Allen. Livo, N. and Rietz, S. (1986) Storytelling: Process of Practice. Englewood: Li-braries Unlimited. Colorado. Livo, N. and Rietz, S. (1991) Storytelling Folklore Sourcebook. Englewood: Li-braries Unlimited Colorado

49

O’Riordan, J. (1998) The Sun maiden and The Crescent Moon. Siberian Tales collected and translated. Edingburgh: Canongate. Press. RSA Arts and Echology Centre (2009). Art for social change. http://www.art-sandecology.org.uk/ Sawyer, R. (1986) The Way of the Storyteller, Penguin, Harmondsworth.Serpell, J. (1986). In the company of animals: A study of human-animal rela-tionships. Cambridge: Cambridge University Press.Suosalo, Anu ja Tavasti, Annika (2008). Lasten aurinkovuosi: opas ekologiseen lastenkulttuuriin –kirja. Turku: Sammakko-kustantamo. • Annika Tavasti och Anu Suosalo har utvecklat ekologisk barnkultur inom projektet Lasten Aurinkojuhla–Barnens solfest och projektet har utmynnat i en handbok om ekologisk barnkultur.Østern, A-L., Yli-Kallio, H., Kaihovirta-Rosvik, H, ja Rantala, B. (Red.) (2010). Trolltrumman. Litteraturboken 4. Helsingfors: Söderströms. Østern, A-L., Yli-Kallio, H., Kaihovirta-Rosvik, H, ja Rantala, B. (Red.) (2010). Tusen trollformler: lärarhandledning för litteraturboken 4: Trolltrumman. Hels-ingfors: Söderströms. • Anna-Lena Østern, Ria Heilä Ylikallio, Hannah Kaihovirta-Rosvik och Brita Rantala (2010) har sammanställt den aktuella litteraturantologin Trolltrum-man och den tillhörande lärarhandledningen Tusen trollformler: Lärarhan-dledning för litteraturboken 4: Trolltrumman. Såväl litteraturantologin som lärarhandledningen fokuserar på ett liv i harmoni med miljön. Berättelserna och arbetsmetoderna passar bra för bearbetning av naturberättelser.

50

BilderböckerElsa Beskow, John Bauer, Rudolf Koivu och många andra barnboksillustratör-er har gjort fina böcker som passar bra för naturberättelser.Kovalainen, Ritva ja Seppo, Sanni (2006). Puiden kansa. Hiilinielu tuotanto ja MiellotarKovalainen, Ritva ja Seppo, Sanni (2009). Metsänhoidollisia toimenpiteitä. Hi-ilinielu tuotanto ja Miellotar. • Ritva Kovalainen och Sanni Seppo gjorde fotografiverket Puiden kansa 1996. Det beskriver de finska släktfolkens fantastiska holistiska världsbild. I det be-traktas skogen och träden ur ett mytologiskt perspektiv. Deras följande bok Metsänhoidollisia toimenpiteitä handlar om det sörjande finska folket och treminutersskogarna, vilket syftar på hur lång tid man kan gå i skogen in-nan man kommer till nästa skogsbilväg. Böckerna innehåller bra material för berättarprojekt med inriktning på hållbar utveckling.

Bilagor

Bilaga 1. Rödluvan och vargen enligt Jack Zipes (1995, 33–34)

Rödluvan och vargenEn dag, precis mitt i lunchen, ringde telefonen och lilla Rödluvan lyfte luren och hörde en spänd röst i andra ändan.- Lilla Rödluvan! Lilla Rödluvan! Det är jag!- Mormor, vad har hänt?- Du måste komma snabbt. Vargen har hamnat i en fälla!- Jag kommer genast.Lilla Rödluvan lade på luren och skyndade tillbaka till köket.- Vem var det, lilla vän? frågade hennes mamma.- Mormor. Jag måste hjälpa henne.

51

- Du går ingenstans förrän du har ätit upp din smörgås.- Mamma!- Jag menar det jag säger.- Jag äter den på vägen. Mormor behöver verkligen min hjälp.- Okej då. Men kom tillbaka till middagen.Lilla Rödluvan rafsade åt sig smörgåsen från tallriken och rusade ut ur huset. Hon visste en väg genom skogen och valde genvägen till mormor. När hon sprang mellan träden såg hon jägaren en bit bort. ”Nej!” tänkte hon för sig själv. ”Jag måste skynda mig!” Hon hoppade över en buske, sprang genom ett snår, tog ett språng över en trädstam och tryckte sig igenom häcken runt sin mormors hus. När hon kom fram till dörren brydde hon sig inte om att knacka utan rusade rakt in i vardagsrummet.- Mormor, mormor, var är du?- Nytt världsrekord! ropade hennes mormor och stannade tidtagaruret. Du klarade sträckan på 14 minuter och 3,2 sekunder! Hennes mormor var klädd i arméns överskottskläder och redo att gå ut.- Jag såg jägaren på vägen hit, sa lilla Rödluvan.- Ja, då har vi inte en minut att förlora, sa hennes mormor och tog Rödluvan i handen och drog henne med sig ut via bakdörren. De sprang så fort de kunde tills de kom till blåbärstuvorna.- Där är han, sade mormor och stannade och pekade med fingret. Jag skulle plocka blåbär till en blåbärspaj när jag hörde honom.Just då hörde lilla Rödluvan något som prasslade. Hon sköt undan bladen framför sig och tittade ner på marken. Där var han – vargen! Vargen hade fastnat i en fälla. Den kved och jämrade sig. Blod strömmade ur tassen som satt fast i en järnfälla. - Eländiga jägare, det står ju i djurskyddslagen: ”Sådana för vård, hantering, infångande, transport, bedövning eller avlivning av djur avsedda redskap, anordningar eller ämnen som uppenbart åsamkar ett djur onödig smärta eller plåga får inte tillverkas, importeras, säljas, överlåtas eller användas.”- Jo, och i Finland är vargen ett fridlyst rovdjur utanför renskötsel-områdena. Det är augusti nu och viltvårdsdistrikten kan bevilja jaktlicenser inom den regionala kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet bara från no-vember till mars. Rödluvan grät av ilska.

52

- Stackars lilla gråben, han skulle inte göra en fluga förnär. Han är ju den sista vargen i vår lilla skog!När hon sade det hörde hon ett skott precis i närheten.

Uppgift efter berättelsen:Barnen avslutar berättelsen som de själva vill och ritar bilder till berättelsen. Om de har frågor kan ni diskutera dem. Det är meningen att berättelsen ska väcka diskussion om - vapen- naturen- vargarnas ställning

54

Naturberättelser – berättande om förhållandet mellan människan och naturen Känner du dig maktlös inför framtidsvisionerna om stor förödelse och undergång? Vill du göra något för den hållbara utvecklingen tillsammans med barn och unga? Du kan börja med att dela med dig av naturberättelser. I den här boken hittar du tips för berättarprojekt med särskild fokus på människans förhållande till allt annat levandeFörfattarna är erfarna berättare och fungerade som utbildare inom projektet Berättelsejakten i skolorna i Åboregionen läsåret 2010–2011. Berättelsejakten genom-fördes i både finsk- och svenskspråkiga klasser i samarbete med projektet Sam Body Plays som arrangerades av sektorn för fostran och undervisning i Åbo.

Redaktör för boken är Heli Aaltonen, biträdande professor i drama och teater vid NTNU (Norges teknisk-naturvetenskapelige universitet). Hon är också konstnärlig ledare för projektet Pohjoismaisia ääniä–Nordiska röster–Nordic Voices.