Miljöforskningistatensoch industrinstjänst.381277/FULLTEXT02.pdfMiljöforskningistatensoch...

28
Miljöforskning i statens och industrins tjänst. Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning (IVL) 1960-tal till 1980-tal Ann-Kristin Bergquist Kristina Söderholm ISSN: 1653-7378 Umeå Papers in Economic History Nr 40/2010

Transcript of Miljöforskningistatensoch industrinstjänst.381277/FULLTEXT02.pdfMiljöforskningistatensoch...

Miljöforskning i statens och industrins tjänst. Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning (IVL) 1960-tal till 1980-tal

Ann-Kristin Bergquist Kristina Söderholm

ISSN: 1653-7378 Umeå Papers in Economic History

Nr 40/2010

2

Summary: In 1966, the Institute of Water and Air Protection (IVL) was established and became the first institute in Sweden focusing on industrial environmental problems. At the same time the business company IVL AB was founded. Due to the collaborative form of organisation including representation of all core industries and the environmental authorities the IVL organisation came to represent a unique set up, even seen from an international perspective. In this paper we explore the driving forces behind the formation of IVL and IVL AB and their contribution to the environmental adaptation of the manufacturing Swedish industry during the 1960s to 1980s. We specifically focus on the direction of its research activities and the flow knowledge between IVL and its interested partners. By doing so we seek to further understand its role and function within the Swedish environmental protections system in general as well as its role for environmental adaptation of the industry more specifically. We find that IVL formed an important basis for knowledge generation and diffusion within the Swedish environmental protection system, foremost during the 1960s and the 1970s. It was essentially through applied research on the environmental effects of emissions that IVL supported the process of environmental adaptation of industry. Besides this, IVL was also involved in developing technical measures aiming for lowering the hazardous emissions. The assignments of the business company, IVL AB, were mostly focused on mapping the emissions from industrial plants, i.e. identifying discharges and their effects in the recipients. In this regard, the development works of IVL on the standardisation of methods of analysis and measurement instruments constituted important prerequisites. The knowledge mobilized within IVL and IVL AB was also of importance to the environmental authorities. Generated information concerning levels and effects of discharges formed partly the basis for the so called individual emission permits that was granted by the authorities to polluting plants, with start in 1969. Adequate knowledge can in this regard be seen as a surety for giving correct priorities, i.e. to direct resources towards those problems that were most urgent. Besides knowledge on pollution matters related to the manufacturing industry, IVL did obtain a role as national expert organisation. To a certain degree, IVL was also acknowledged abroad, and established a unique competence on effects of oil spill and mercury. IVL were for instance employed by international organisations, such as WHO and UNESCO in the 1970s. We find that the role and the form of IVL and IVLAB changed in the beginning of the 1980s. IVLAB was sold to the competing company ÅF and the research institute IVL was converted from a foundation into a company. We believe that these organizational changes reflected shifts within the pallet of environmental problems facing industry and the society in large,

3

which in turn had effects on the functions of IVL and IVLAB. Much of the rough mapping- and clean-up work had been completed while also previous services by IVLAB increasingly were handled by the companies themselves.

4

Inledning

År 1963 besökte två män från industrin regeringskansliet med avsikten att träffa finansminister

Gunnar Sträng. Med sig hade de ett förslag på ett nytt forskningsinstitut som industrin skisserat. Man

ville inrätta ett institut för att bedriva forskning kring industrins luft- och vattenföroreningsfrågor med

samfinansiering från staten. Den ene besökaren var industriledaren Ingmar Eidem, då ordförande i

Skogsindustriernas Vattenföroreningskommitté och en drivande kraft vad gällde skogsindustriernas

föroreningsfrågor. Den andre var Stig Freyschuss, VD för Skogsindustriernas vattenlaboratorium. Olof

Palme, vid denna tid statsråd under Tage Erlander, fick uppdraget att utreda frågan om vilket

departement som ett eventuellt forskningsinstitut för industrins föroreningsproblem skulle kunna lyda

under. Palmes förslag innebar att institutet borde tillhöra Jordbruksdepartementet. År 1964 skickade

Industriförbundets VD Axel Iveroth in ett färdigt förslag om både organisation och finansiering för ett

halvt statligt och halvt industrifinansierat forskningsinstitut. Förslaget var då undertecknat av flertalet

av den svenska industrins centrala branschorganisationer. Vid sidan av ett industri-/statligt

finansierat forskningsinstitut föreslog man även bildandet av ett till institutet nära knutet servicebolag

med uppdrag att arbeta direkt mot individuella företag i föroreningsfrågor. Förhandlingar inleddes

med den socialdemokratiska regeringen. I en proposition år 1965 föreslogs att Institutet för Vatten och

Luftvårdsforskning, IVL, med tillhörande serviceorgan, IVL AB, skulle inrättas med start av

verksamheten efter nyåret 1966.1

IVL blev det första institutet i Sverige med syfte att bedriva forskning kring industrins luft- och

vattenvårdsfrågor. Formen för samarbetet, med gemensamma insatser från stat och flertalet

industribranscher, var unikt ur ett internationellt perspektiv.2 Institutet tillkom innan miljökraven på

industrin skärptes med Miljöskyddslagens införande år 1969. Tillkomsten av IVL avspeglar därmed en

pågående mobilisering, både inom statsförvaltningen och inom industrin för att öka kunskaperna om

de industriella föroreningarnas påverkan på miljön samt tekniska åtgärder för att minska dem.

Kunskapen om vilken betydelse som IVL kom att spela för den svenska industrins tidiga

miljöanpassning är dock oklar, samtidigt som kunskapen kring den roll som forskningsinstituten hade

för att tackla miljöproblemen generellt är begränsad. Syftet med denna studie är således att dels

kartlägga och analysera drivkrafter och de centrala aktörerna bakom tillkomsten av IVL-

organisationen, dels diskutera den funktion som institutet med tillhörande servicebolag hade i den

svenska industrins miljöanpassning under 1960-talet till och med 1980-talet.3 Vi kommer att särskilt

beröra inriktningen på den forskningsverksamhet som etablerades vid IVL då denna avspeglar vad

staten och industrin gemensamt definierade som prioriterade problemområden.

Bakgrund I tidigare forskning har den miljöpolitiska utvecklingen samt uppbyggnaden av den svenska

miljövårdsförvaltningen kartlagts med stor bredd och detaljrikedom.4 Det stora genombrottet för

1 Kungl. Maj:ts proposition, nr 154, 1965. 2 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, Stockholm; samt med Stig Freyschuss 8/10 2009, Stockholm. 3 Idag IVL Svenska Miljöinstitutet AB. 4 Westerlund (1971, 1975); Hydén (1978); Lundqvist (1971); Lundgren (1989).

5

miljöpolitiken skedde i Sverige under 1960-talets senare hälft, med inrättandet av Naturvårdsverket

1967, och tillkomsten av Miljöskyddslagen år 1969. Tidigare studier har i stora drag visat att det

svenska miljöpolitiska systemet utvecklades med tydliga element av korporativism,

kompromisstänkande och flexibilitet i miljöstyrningssystemet.5 Flexibiliteten blev inbyggd i

Miljöskyddslagens utformning då den hade flera drag av så kallad ramlagstiftning med relativt allmänt

hållna regler. Kravnivåer skulle balanseras fram utifrån kriterier om vad som var tekniskt möjligt,

ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat.6 För att uppnå detta mål blev tillgången till relevant

information om industrins förutsättningar en central fråga för miljövårdsmyndigheterna.7 Rätt

information om utsläppsproblemen och de tekniska möjligheterna inom industrin att åtgärda dem,

ansågs av myndigheterna som nödvändig för att kunna ställa rätt krav, ett synsätt som delades av

industrin.8 Lennart J Lundqvist har i detta sammanhang betonat betydelsen av samarbetet i den s.k.

riktvärdesfrågan (se nästa avsnitt), där ett antal olika kommittéer med representanter från både

industrin, berörda myndigheter och vetenskaplig expertis tillsattes för att utreda möjligheterna att

minska utsläppen. Detta arbete initierades år 1966 och fortsatte fram tills miljöskyddslagen

implementerades tre år senare.9 Den tidiga utvecklingen vittnar sammantaget om ett nära samarbete

mellan stat och industri, med ett gemensamt mål att miljöanpassningen av svensk industri skulle

baseras på vetenskaplig grund.10

Samtidigt har tidigare studier visat att den institutionella utvecklingen på miljöområdet skedde stegvis

under hela 1900-talet, även om det stora genombrottet kom under 1960-talets senare hälft.11 Sverige

tillhörde då den grupp av länder där inrättandet av institutioner på miljövårdens område skedde tidigt,

och var det första landet i världen att inrätta ett naturvårdsverk år 1967, tätt följt av motsvarigheter i

USA och Japan.12 Detta faktum vittnar om ett stort nationalt kunskapsbehov genom att den

internationella kunskapsutvecklingen gällande miljöfrågans problemkomplex ännu var i sin linda. För

svensk industris vidkommande hade kunskapsutvecklingen kring föroreningsfrågorna påbörjats i vissa

branscher redan innan miljöfrågans genombrott under 1960-talet. Ett av de mer tydliga exemplen

finns inom den svenska pappers- och massaindustrin som haft en lång tradition av branschsamarbete i

forsknings- och utvecklingsfrågor.13 Vad gäller föroreningsfrågorna kan nämnas att en första kommitté

tillsattes redan 1908 (verksam 1908-1909) för att utreda möjligheterna att minska luktproblemen

inom den svenska sulfatmassaindustrin. Därefter följde initiativ som Vattenföroreningskommittén

1940, som vidareutvecklades till Skogsindustriernas Vattenlaboratorium (SIV) 1954, som i sin tur

blev en föregångare till vad som senare blev IVL.14

5 Rothstein (1992); Lundqvist (1997). 6 Enligt de s.k. tillåtlighetsreglerna. 7 Lundqvist (1971). 8 Lundkvist (1971). 9 Statens luftvårdsnämnd bildades år 1963. 10 Lundqvist (1971); Bergquist (2007). 11 Se exempelvis Lundgren (1999). 12 Jänicke (1991). 13 Bergquist & Söderholm (2010). 14 Bergquist & Söderholm (2010).

6

IVL heter idag IVL Svenska Miljöinstitutet och tillhör ett av de mindre forskningsinstituten i Sverige.15

IVLs tillblivelse representerar i sig inte något unikt i sin samfinansierade form. Det svenska systemet

med kollektiva forskningsinstitut har en bakgrund i 1940-talet. Bildandet av ett antal kollektiva

forskningsinstitut skedde i syfte att stärka den svenska industriella konkurrenskraften.16 Ett undantag

från de fyra institut som bildades på 1940-talet var Metallografiska institutet som tillkommit redan år

1921 på initiativ av Jernkontoret. Detta institut ombildades under 1940-talet till ett kollektivt institut

för just järn- och metallforskning. Dessutom bildades Svenska Träforskningsinstitutet (STFI)17,

Svenska textilforskningsinstitutet, och Svenska institutet för konserveringsforskning under 1940-talet.

Instituten fick en likartad organisation, där de ekonomiska ramarna bestämdes genom fleråriga avtal

mellan staten och en stiftelse som bildades av de berörda industriföretagen.18 Att just IVL blev

samfinansierat av staten och industrin var sålunda ingen tillfällighet. Tillkomsten av branschinstituten

under 1940-talet representerar inte heller någon svensk företeelse, utan tog inspiration från andra

länder, inte minst Tyskland.19 Den branschöverskridande uppslutningen av industriföretag i IVL får

emellertid anses vara unik.

Att företag går samman i gemensam FoU-verksamhet är ett fenomen som tilltagit över tid.20 De

centrala drivkrafterna bakom företagssamarbete i FoU har ansetts vara behovet av att dela kostnader,

risk och personella resurser.21 Teknisk utveckling anses överlag vara en kostsam och

informationskrävande process som är behäftad med stora osäkerheter.22 Att gemensamt slå samman

resurser för att komma över information och åstadkomma teknisk utveckling blir då rationellt, även

för företag som i grunden konkurrerar på samma marknad.

Institutionell utveckling en kort översikt I Sverige betraktades industriföroreningar inledningsvis som ett hälso- och hygienproblem, och blev

först efter sekelskiftet 1900 en självständig fråga på den politiska dagordningen.23 Inte minst var det

den då växande pappers- och massaindustrin med dess illaluktande föroreningar som stod i

blickfånget.24 Redan år 1915 presenterade den så kallade dikningslagskommittén (DLK) som på

uppdrag av riksdagen tilldelats uppgiften att utreda vattenföroreningsproblematiken ett lagförslag.

Detta innefattade ett detaljerat koncessionssystem, där koncession skulle beviljas om skadan eller

olägenheten av en anläggning, efter det att åtgärder vidtagits, bedömdes som liten i förhållande till

15 www.ivl.se 16 Sörlin (2006). 17 Vad gäller STFI kom forskningen att bli nära knutet till den svenska massa- och pappersindustrin. Från och med 1970-talet inriktades verksamheten vid STFI allt mer på resursutnyttjande av ved- och energiråvaran, men även på bl.a. utvecklandet av nya system för processtyrning samt på miljövänligare massablekning. STFI fick därför viktigt miljökompetens knutet till dess FoU verksamhet (Rydberg, 1990, Söderholm, 2007). 18 Sörlin (2006). 19 Sörlin (2006), s 24. 20 Hagedoorn (2002). 21 Un & Martines-Romero & Montoro-Sanche (2008). 22 Rosenberg (1994). 23 Lundgren (1989), s 21. 24 Lundgren (1989), s 26.

7

dess nytta.25 DLKs förslag blev dock aldrig någon lag, utan lades under 1920-talet till handlingarna i

samband med den ekonomiska depressionen.26 Förslaget om koncessionssystem återkom dock i och

med 1969 års miljöskyddslag, och dess utformning skilde sig inte mycket från vad DLK föreslagit drygt

50 år tidigare.27 Vattenföroreningsfrågorna intensifieras i Sverige under 1930-talet. År 1936 tillsattes

en statlig utredning med uppdraget att föreslå åtgärder mot vattenföroreningar och år 1939 kom ett

i likhet

med DLKs förslag vidare att hänsyn måste tas till industrins betydel

liksom till relationen mellan kostnad och nytta av reningsanläggningar.28 Regeringen beslutade

slutligen år 1941 att införa regler om skydd mot vattenföroreningar i Vattenlagen.29

Vattenföroreningarna reglerades före luftföroreningarna. De senare var i princip oreglerade fram till

1969 års miljöskyddslag. Staten tillsatte visserligen år 1963 en luftvårdsnämnd (SLN), men det nya

organet var helt utan sanktionsmöjligheter.30 Samma år tillsatte regeringen även en kommitté, de så

kallade immissionssakkunniga, som lade fram ett betänkande år 1966.31 I immissionssakkunningas

uppdrag låg att utreda frågan om störningar från fasta anläggningar.32 Förslaget kom, med vissa

administrativa förändringar, att forma Miljöskyddslagen som antogs av riksdagen tre år senare. Under

åren mellan det att immissionssakkunniga lade fram sitt förslag tills dess att det färdiga lagförslaget

antogs av riksdagen 1969, påbörjades uppbyggnaden av den svenska miljövårdsförvaltningen.33 År

1967 inträdde Statens Naturvårdsverk (SNV) som ett enhetligt organ för så gott som hela det område

som omfattades av Miljöskyddslagen. Naturvårdsverket var en sammanslagning av en rad befintliga

organ, bland annat Vatteninspektionen och Statens Luftvårdsnämnd.34

Industrin mobiliserar

Även om flera initiativ tagits redan tidigare i syfte att öka kunskaperna om branschens

föroreningsproblem gick den svenska skogsindustrin ett steg längre 1950-talet och bildade Stiftelsen

för skogsindustriernas vattenskyddsforskning med uppgiften att främja forskningsverksamhet för att

motverka vattenföroreningar. Samtidigt bildades Skogsindustriernas vattenskyddskommitté för att

leda verksamheten och bl.a. utgöra styrelse för Skogsindustriernas vattenlaboratorium (SIV).35 Även

industrins övergripande intresseorganisation Sveriges Industriförbund började under 1959 att

25 Se exempelvis Lundgren (1989), 27ff. 26 Lundgren (1989), s 31, 44. 27 Hydén (1978), kap 8. 28 Lundqvist (1971), s 34 ff. 29 VL 8:23, 8:32; se också Westerlund (1971) s 19. Tillåtlighetsreglerna kom att gälla för två olika typer av avloppsvatten: kloakvatten och industriellt avloppsvatten. Vid skälighetsavvägningen var kostnader för rening, företagets räntabilitet, internationell konkurrenskraft och sysselsättningsaspekter för orten centrala. Tillåtligheten för att bedriva förorenande verksamhet kom att bedömas utifrån så kallade skälighetsaspekter, där utsläppsintressen ställdes emot hänsyn till i bred mening alla som var beroende av förhållandena i vattenområdet (Westerlund, 1971, s 19; se också Hydén, 1978). 30 Lundgren (1989), s 34. 31 Westerlund (1971), s 22-23. 32 SOU 1966:65. 33 Lundqvist (1971) s 189. 34 För en belysning av den politiska processen, se Lundqvist (1971). 35 Bergquist & Söderholm (2010).

8

bedriva informations- och serviceverksamhet på vatten- och luftvårdsområdet. Tillsammans med

Stiftelsen skogsindustriernas vattenskyddsforskning kom Industriförbundet att försöka bredda den

verksamhet som skogsindustrin bedrev. Som ett led i detta lade Industriförbundet år 1964 fram ett

förslag till regeringen om ett nytt forskningsinstitut, Svensk Industris Vatten- och

Luftvårdsinstitut (IVL), där staten och industrin förutsattes göra lika stora insatser. Till detta

presenterades också ett förslag på ett servicebolag som helt skulle ägas av industrin, vars verksamhet

skulle självfinansieras och bedrivas under det snarlika namnet Svensk Industris Vatten och Luftvård

AB (IVL AB).36 Förslaget stöddes av en rad branschföreningar, bland annat Gruvföreningen,

Bruksindustriföreningen och Sveriges kemiska industrikontor liksom av de skogsindustriella

branscherna. Många av vatten- och luftvårdsproblemen ansågs vara gemensamma för de olika

grenarna inom industrin. Genom en gemensam samordning och komplettering av speciella

forskningsprogram ansågs dessa kunna tillgodose flera branschintressen samtidigt.37

Industriförbundet påpekade i förslaget att det inom svensk industri fanns ett starkt stöd för att man

genom de egna organen skulle vara engagerade i miljövårdsfrågor. Med egna specialister skulle

industrin ges möjligheter att aktivt medverka i utvecklingen på området. Därigenom kunde

förutsättningar skapas för en realistisk bedömning av industrins problem. Industriförbundet betonade

också betydelsen av ett gott och förtroendefullt samarbete mellan de statliga vattenvårdande

myndigheterna och industrin.38 År 1966 bildades det mellan staten och industrin samfinansierade

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL). Institutets primära uppgift blev att bedriva

forskning om relationen mellan industriell produktion och miljöproblem, samt att finna effektiva

lösningar på dessa. Nära knutet till institutet bildades IVL AB med syftet att bistå industrin med

konsulttjänster, rapporter, analyser och undersökningar samt vara rådgivande och medverka vid

förhandlingar mellan industrier och myndigheter (se vidare nedan).

Industrin mobiliserades även utifrån andra förklaringsfaktorer. Statens luftvårdsnämnd, vilken senare

gick upp i Naturvårdsverket, tog 1966 kontakt med industrins branschorgan för att få till stånd

gemensamma utredningar om de tekniska och ekonomiska möjligheterna att minska

luftföroreningarna. Meningen var att resultatet från utredningarna skulle utgöra ett underlag för ett

kommande arbete med bestämning av framtida riktvärden för olika slags industriella

föroreningsutsläpp. Tanken med riktvärdena var att de skulle skapa förutsättningar för en snabb och

smidig implementering av den kommande Miljöskyddslagen.39 Då lagens anvisningar skulle bli

allmänt hållna ansågs ett system med riktvärden viktiga för att underlätta myndigheternas

beslutsfattande.40 En utredning av de tekniska möjligheterna ansågs bäst kunna ske genom att

36 Riksarkivet RA: Immissionssakkunniga Vol.1. Skrivelse från Sveriges Industriförbund till regeringen 9 september 1964 . 37 RA: Immissionssakkunniga Vol.1. Skrivelse från Sveriges Industriförbund till regeringen 9 september 1964 . 38 RA Immissionssakkunniga Vol.1. Skrivelse från Sveriges Industriförbund till regeringen 9 september 1964 , Bilaga A. 39 Lundqvist (1980), s 9, 86, (1971) s 161. 40 Lundqvist (1980), s 86.

9

luftvårdsnämnden satte upp arbetsgrupper med representanter från olika industrigrupper.41

Arbetsgrupperna, vilka Naturvårdsverket övertog ansvaret för år 1967, representerades till 70 procent

av industrin och till 20 procent av vetenskaplig och teknisk expertis. De resterande procenten

utgjordes av representanter från Naturvårdsverket. Representation från övriga medborgargrupper

saknades emellertid.42 Arbetet i riktvärdesfrågan 1966-1969 och initiativet från industrins

branschorganisationer om ett gemensamt forskningsinstitut år 1964, visar på en mobilisering i

miljövårdsfrågan inom industrin under 1960-talets andra hälft. I princip sammanföll myndigheternas

och industrins förberedelser på miljövårdsområdet med att en opinion i miljöfrågan började etableras.

Arbetet kring riktvärdesfrågan etablerade också enligt Lundqvist en speciell miljöpolitisk modell i

Sverige, baserad på samarbete och konsensus mellan de miljövårdande myndigheterna och

industrin.43 Även organiserandet av IVL har ansetts utgöra en av hörnstenarna i samarbetet mellan

industrin och staten, och representerade enligt ett samtida uttalande från Industriförbundet 44

IVLs forskningsverksamhet: organisation, inriktning och utveckling tom 1980-tal Grundläggande forskningsorganisation IVLs forskningsverksamhet inriktades tidigt på vattenvård och så kallade recipientstudier. Detta var

naturligt eftersom institutet tog över både forskningsprojekt och personal från Skogsindustriernas

Vattenlaboratorium. En annan förklaring till inriktningen var att den lagstiftning som var aktuell vid

tiden för IVLs grundande och således innan Miljöskyddslagens inrättande var inriktad på

vattenvårdsfrågor. Det handlade om ett antal väletablerade problem som behandlades under

vattendomstolsprövningar och för skogsindustrin var exempelvis utsläppen av syreförbrukande

substans en central fråga.45 Fokuseringen på skogsindustriella utsläpp och vattenvård blir speciellt

tydlig i IVL sammanställde under dess första

sammanträde den 10 januari 1966. Här handlar två av de fyra programpunkterna om just detta. Man

talar dels om fortsatt undersökning av fällbarheten av ytvatten påverkade av cellulosaavloppsvatten,

dels fortsatta limnologiska undersökningar i Gavleåns vattensystem med fokus på cellulosaindustrin. I

den sistnämnda programpunkten påpekades att det fanns möjlighet att anpassa programmet så att

även inverkan av övrig industri på Gavleåns vatten kunde studeras. De övriga två punkterna handlar

om utvärdering, utprovning, och anpassning av provtagningsapparatur samt analysmetoder för

undersökning av luftburna emissioner och fabriksavloppsvatten. Ett syfte var att erhålla

standardiserade analysmetoder gemensamma för de skandinaviska länderna.46

41 Lundqvist (1971), s 192 ff. 42 Lundqvist (1980), s 87. 43 Lundqvist (1997) s 48. 44 Linderström (2002) s 89 ff. 45 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, Stockholm. 46 IVL styrelseprotokoll 10/1 1966, Bilaga 1, IVLs arkiv, Stockholm (IVLA).

10

Ett par månader efter att IVL startat upp verksamheten hade programförslaget vidareutvecklats till 13

mer specificerade forskningsuppgifter. Rörande projekt kring behandlingen av industriella

avloppsvatten kan utöver skogsindustrin även nämnas textilindustrin.47

Vattenvårdsforskningen blev uppdelad i en kemisk- och en biologisk avdelning. Den kemiska

avdelningen övertog personalen från Skogsindustriernas vattenlaboratorium och ägnade sig främst åt

kemisk-teknisk verksamhet medan den biologiska, av naturliga skäl, fokuserade på effektforskning.48

Arne Jernelöv, anställd som biolog 1966 och senare forskningschef vid IVL, har konstaterat att han

blev förvånad när han erbjöds tjänst på IVL. Vid anställningsintervjun med VD:n Stig Freyschuss var

intrycket att organisationen själv provokativt uttryckte starkt intresse

för

.49 Det var emellertid just dessa frågor som han senare skulle

ges möjlighet att utreda.50 De blev inledningsvis tre anställda på den biologiska avdelningen när Arne

Jernelöv anställdes, vilken således var liten jämfört med den kemiska. Efter bara några få år skulle

emellertid den biologiska avdelningen komma att växa om den kemiska i storlek och effekt-

/recipientforskningen få en framträdande plats i IVLs verksamhet.

Under IVL-styrelsens andra sammanträde i april 1966 beslutades att det skulle upprättas en enskild

forskningsgrupp för luftvårdsforskningen och att denna fråga inte skulle ligga under den kemiska

avdelningen, som tidigare planerats.51 Freyschuss konstaterade att institutet redan hade goda

kontakter med etablerade forskare som bedrev forskning kring immission och emission och som

genomförde spridningsberäkningar såsom professor C. Brosset vid Chalmers tekniska högskola

(specialiserad på att mäta immissionen), docent U. Högström vid meteorologiska institutionen i

Uppsala (specialiserad på spridningsberäkningar), professor C. Allander, KTH och laborator G.

Widmark, Stockholms universitet (specialiserade på att mäta emissioner) samt att man beträffande

den tekniskt konstruktiva sidan hade goda kontakter etablerade med Ångpanneföreningen (ÅF).För

IVLs räkning menade Freyschuss att det skulle vara naturligt att ägna sig åt att utveckla och anpassa

metodik för emissionsmätningar. Det behövde tillsättas tre tjänster för det uppdraget i form av en

ingenjör, akademikar och en laborator.52 Efter att ha undersökt möjligheterna att finansiera en sådan

breddning av forskningsinsatsen via forskningsråd och fonder och kunnat konstatera att sådant bidrag

endast kunde erhållas om specificerade forskningsprojekt kunde presenteras, beslutades under tidig

höst 1966 att verksamheten istället skulle förläggas till professor Brossets institution.53 Där byggdes en

arbetsgrupp upp med Brossett som arvodesanställd chef och där övrig personal finansierad av

47 IVL styrelseprotokoll 14/4 1966, Bilaga 3, IVLA. 48 Det vill säga undersökningar kring effekter i naturmiljön av industriella utsläpp. 49 Jernelöv (2010). 50 Jernelöv (2010). 51 IVL styrelseprotokoll 14/4 1966, IVLA. 52 IVL styrelseprotokoll 14/4 1966, Bilaga 1, IVLA. 53 IVL styrelseprotokoll 1/9 1966, Bilaga 1, IVLA.

11

forskningsnämnden vid NV genom anslag som tilldelades Brossett direkt.54 Först 1969 hyrdes lokaler

speciellt avsedda för IVL:s luftvårdsforskning på Djurgårdsgatan 26 i Göteborg i anslutning till det

Göteborgsbaserade IVLABs lokaler, där också en avdelning för service inom luftvårdsområdet byggdes

upp. Dessa lokaler hade man emellertid vuxit ur efter bara några år då man istället flyttade till lokaler

på Sten Sturegatan i Göteborg.55 Under ledning av professor Brossett, senare Peringe Grennfelt, kom

här under 1960- till 80-talen, de regionala luftföroreningsproblemen, såsom försurning, oxidanter och

tungmetaller att utgöra viktiga forskningsverksamheter.56 Under framförallt 1960- och 1970-talen

bedrev IVLs luftvårdsforskning också ett mycket nära samarbete med skogsindustrin.57 Detta

samarbete omfattade bl.a. studier kring de kemiska reaktionerna och förbränningsbetingelserna i

sodahuspannor i avsikt att undersöka möjligheten att minska luftemissionerna.58 Från och med 1972

drevs också försöksstationen på Råö av luftvårdsavdelningen. Där mättes dygnsmedelvärden som ett

led i kartläggningen av långdistanstransporterade immissioner.59

Fyra grupper/områden av forskningsprojekt hade utkristalliserats vid slutet av 1960-talet När Freyschuss 1969 sammanfattade forskningsverksamheten vid IVL delade han upp den i fyra

grupper: 1) olika ämnens och substansers föroreningsverkan och dessas betydelse ur

föroreningshänseende;; 2) studium av och utvecklingsarbete kring metoder för rening av olika typer av

avloppsvatten;; 3) analysmetoder för mätning och karaktärisering av föroreningar;; 4) studium för

restaurering av sjöar.60 Som exempel på projekt i grupp ett kan nämnas dels den tänkta ersättningen

av polyfosfater i tvättmedel med NTA (nitrilotriättiksyra), ett arbete som bedrevs i samarbete med

Sveriges kemiska industrikontor61 och med särskilt stöd från NV62, dels kvicksilvers och

kvicksilverföreningars omvandling i naturen.

Kvicksilverdebatten slog igenom i Sverige vid mitten av 1960-talet. Intresset var inte minst riktat mot

utsläppen av kvicksilver från kloralkalifabriker. Därför begärde också statens Vatteninspektion en

kartläggning av dessa utsläpp. Under slutet av 1966 träffades en överenskommelse mellan IVL och den

svenska kloralkaliindustrins branschorganisation, AB Svenska klorfabrikanter, om att IVL skulle

medverka i utredningen. Man avsåg att överlämna denna till NV (i vilket Vatteninspektionen då

uppgått) i slutet av 1967 (pub, l B 27). I samband med överlämnandet överlade branschen, NV och IVL

54 IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA. 55 IVL verksamhetsberättelse 1973/74, IVLA. 56 Jernelöv (2010); samt IVL verksamhetsberättelse 1986/87, IVLA. 57 Se bl.a. IVL styrelseprotokoll 14/4 1967, IVLA; samt Skogsindustrins miljövårdsprojekt: Teknisk sammanfattning, SSVL (Stiftelsen Skogsindustriernas Vatten- och Luftvårdsforskning)-publikation, Stockholm, 1974. 58 Se bl.a. IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA; samt IVL verksamhetsberättelse 1977/78, IVLA. 59 IVL verksamhetsberättelse 1972/73, IVLA. 60 IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA. 61 Se bl.a. IVL styrelseprotokoll 1/9 1966, IVLA. 62 IVL verksamhetsberättelse 1969/70, IVLA.

12

fortsättningsvis skulle biträda kloralkaliindustrin med sådant utrednings- och forskningsarbete som

borde förläggas centralt. Den viktigaste uppgiften för IVL bedömdes dock vara att utarbeta ett lämpligt

principförfarande för att slutligt rena det kvicksilverhaltiga avloppsvatten som återstod efter att man

genomfört alla de interna åtgärder som var praktiskt möjliga.63 IVL gjorde senare studier i halvteknisk

skala för att utveckla ett sådant förfarande.64 Kvicksilverforskningen vid IVL stannade samtidigt inte

vid att begränsa kloralkalifabrikernas kvicksilverutsläpp utan omfattade även fastställandet av den

biologiska metyleringen av kvicksilver. Bland annat studerades i samband med detta effekterna av

biogent samt syntetiskt metylkvicksilvers effekt på katt. Resultatet visade att den svenska fisk som var 65 Arne Jernelöv, anställd

vid den biologiska avdelningen vid IVL hade dessförinnan, under våren 1968, genomfört en studieresa

till just platsen för minamatakatastrofen i Japan, i syfte att studera kvicksilverproblemet.66 De första

IVL-publikationerna om kvicksilver-omvandlingen, vilka för övrigt var författade av Jernelöv,

åga om 67 Inte minst skogsindustrin berördes, eftersom man använde

fenylkvicksilver som slembekämpningsmedel. Intressant att notera är att den person som lanserat

tekniken inom pappers- och massaindustrin på 1950-talet var Freyschuss, samme man som senare

rekryterade Jernelöv. Kvicksilverforskningen vid IVL var banbrytande och Jernelöv reste bland annat

till USA för att informera om resultaten.68

Som exempel på forskning i den andra grupp av forskningsprojekt som Freyschuss slog fast bedrevs

vid IVL år 1969 kan nämnas: a) utvecklandet av metoden att rena avloppsvatten vid kloralkalifabriker

från kvicksilver (se ovan);; b) studier av olika möjligheter att hantera slam;; c) ovan nämnda studie

inom luftvårdsforskningen kring de kemiska reaktionerna och förbränningsbetingelserna i

sodahuspannor;; samt d) utvecklandet av metoder för behandling av oljehaltigt avloppsvatten från

verkstadsindustrin. I denna grupp av projekt var det inte ovanligt att IVL samarbetade med

branschorganisationer och/eller myndigheter. Det oljehaltiga avloppsvattenprojektet var ett resultat

av ett samarbete med verkstadsindustrin och NV.69 Under sent 1960-tal bedrev IVL i samarbete med

NV också en undersökning kring de vatten- och luftvårdsproblem som uppkom i samband med

industriell ytbehandling av metaller. Målsättningen var att belysa tekniska och ekonomiska

möjligheter att begränsa utsläpp från ytbehandlingsanläggningar och ett centralt syfte med

undersökningen var att ge underlag för uppställande av emissionsriktvärden.70

Inom ramen för den tredje gruppen av forskningsprojekt analysmetoder för mätning och

karaktärisering av föroreningar var det i första hand standardiserade analysmetoder som skulle

63 IVL verksamhetsberättelse 1967/68, IVLA. 64 IVL verksamhetsberättelse 1968/69, IVLA. 65 IVL verksamhetsberättelse 1968/69, IVLA. 66 IVL verksamhetsberättelse 1967/68, IVLA. 67 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, IVLA. 68 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, IVLA. 69 IVL verksamhetsberättelse 1969/70, IVLA. 70 IVL verksamhetsberättelse 1968/69 och 1969/70, IVLA.

13

utvecklas för olika industriella avloppsvatten och luftemissioner.71 Här bedrev IVL under 1960- och

1970- -

Pulp, Paper and Board Testing Committee) och dels inom Nordforsks arbetsgrupp för vattenanalys.

Detta utgjorde ett - 72

Verksamhet inom denna grupp handlade också om att utveckla instrument för mätning. Således

utvecklades vid IVL i samarbete med KTH, Chalmers och AB Bacho under 1960-talet exempelvis en

sond för provtagning av stoft.73 Att utveckla metoder och instrument för att kunna mäta utsläppens

karaktär, omfattning och inverkan på recipienten, men också recipientens återställningsförmåga, var

naturligtvis centralt för hela IVLs verksamhet, kanske inte minst under 1960- och 70-talen. Detta

framgår av Freyschuss uttalande från 1969 men också genom programbudgetar (från exempelvis

av analysmetoder f

74

Vad gäller den fjärde grupp av forskningsprojekt som bedrevs vid IVL i slutet av 1960-talet studium

för restaurering av sjöar konstaterade Freyschuss att även om IVLs forskningsinsatser hade en klar

inriktning på profylaktiska metoder hade erfarenheter som härvid vunnits gett indikationer på

terapeutiska metoder för restaurering av sjöar och vattendrag, bl.a. genom fällning av näringsrika

sjöar och genom försök att fixera kvicksilver i bottenslam till avfall från anrikningsverk.75

Under 1970-talet fortsatte forskningsverksamheten vid IVL att i huvudsak bedrivas inom nämnda fyra

huvudområden (ämnens och substansers föroreningsverkan;; reningsmetoder;; mät-/analysmetoder;;

sjörestaurering), med den skillnaden att ytterligare nya fokusområden kom till. Detta ökade dels

behovet av biologer, dels bidrog det till en tillväxt av luftvårdsavdelningen i Göteborg. Även om rening

av, samt effekter av utsläpp av industriella avloppsvatten och till viss del luftburna utsläpp även

fortsättningsvis utgjorde en central verksamhet, växte det även nu verksamheter kring oljeskadeskydd

(se vidare nedan), försurning76, databehandling och matematiska modeller, marinbiologi (sedan

hösten 1970 var en mindre grupp marinbiologiska forskare stationerade i Göteborg77),

71 IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA. 72 Se bl.a. IVL verksamhetsberättelse 1969/70, IVLA. 73 IVL verksamhetsberättelse 1967/68, IVLA. 74 IVL styrelseprotokoll 26/5 1970, Bilaga 2, IVLA. 75 IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA. 76 Försurningsforskningen bedrevs på både vattenvårds- och luftvårdsområdet. År 1973 startade exempelvis IVL ett flerårigt projekt med stöd av STU, Centrala Driftledningen (CDL) och kalkindustrin, kring försurningens biologiska och kemiska effekter på vattensystem. Denna verksamhet utvecklades under andra halvan av 1970-talet till att även omfatta försök att motverka försurning i vattensystem med biologiska metoder (se exempelvis IVL Verksamhetsberättelse 1973/74 samt 1978/79, IVLA). 77 IVL verksamhetsberättelse 1970/71, IVLA.

14

produktutveckling, markekologi/marksanering78, arbetsmiljö79 och akustik.80 I syfte att lättare kunna

inordna de många nya forskningsprojekten inom institutet, men också för att bättre anpassa

verksamheten till avnämarintresset, beslutade IVLs styrelse i januari 1975 att organisationens

verksamhet skulle förändras. Detta innebar bl.a. att det skulle inrättas 10 forskningsgrupper istället för

de tidigare fyra avdelningarna (kemi, biologi i Stockholm respektive i Göteborg, och luftvård) samt en

ledningsgrupp med den nye forskningschefen, Arne Jernelöv, som ordförande. Ledningsgruppen

skulle kompletteras med personer från servicebolaget i syfte att försöka anpassa verksamheten bättre

till avnämarintresset.81 Personalen från avdelningarna spreds därmed över de 10 nya

forskningsgrupperna vilka var mer eller mindre process- respektive effekt-nära, såsom exempelvis

- 82

-

r från tidigare. De enda forskningsgrupper som nu, efter beteckning,

recipienterna och produktkontroll83 -

om att utvärdera just processutformningar kopplade till massablekning med avseende på

avloppsvattnens biologiska effekter och således var ytterst processnära. Vad gällde Arbetsmiljön/den

inre miljön behandlades den i två av 1977-års forskningsgrupper, dels tillsammans med 84

78 Marksanering var ett starkt växande verksamhetsområde vid IVL vid övergången från 1970-tal till 1980-tal. BT-Kemi är en av de mest välkända uppdragsgivarna i detta sammanhang, där IVL i augusti 1978 kunde presentera ett förslag till saneringsprogram (IVL verksamhetsberättelse 1978/79, IVLA). 79 Arbetsmiljö växte fram som ett verksamhetsområde under andra halvan av 1970-talet parallellt med inrättandet av den första svenska samlade lagstiftningen på arbetsmiljöområdet, Arbetsmiljölagen 1977. Bland annat kompletterades institutets expertnämnd år 1976 med en särskild expertnämnd för arbetsmiljöprojekt. Tidigt handlade arbetsmiljöverksamheten vid IVL om att exempelvis ta prover på och analysera låga halter organiska föreningar i luft (IVL verksamhetsberättelse 1975/76, IVLA). Vid tidigt 1980-tal handlade det mer om bullersanering och övervakning av arbetsluft vid exempelvis handelsflottan, i textiltvätterier och i kemisk-teknisk industri (IVL verksamhetsberättelse 1980/81, IVLA). År 1987 kunde man vid IVL konstatera att verksamheten inom arbetsmiljöområdet till större delen utförts inom projekt finansierade av Arbetsmiljöfonden samt att den som utförts inom programbudget inriktats mot kemiska hälsorisker, där koppling mellan arbetsmiljö och yttre miljö varit stark, liksom på framtagningen av mätmetoder, och således haft stark anknytning till den verksamhet som institutet bedrivit på det yttre miljöområdet (IVL verksamhetsberättelse 1986/87, IVLA). 80 Se verksamhetsberättelser 1970-tal, IVLA. 81 IVL styrelseprotokoll 31/1 1975, IVLA. 82 IVL verksamhetsberättelse 1975/76, IVLA. 83 Produktkontrollen växte fram som en allt väsentligare del av IVLs verksamhet i början av 1980-talet. Ett nytt toxikologiskt laboratorium byggdes upp i lokaler inom gamla veterinärhögskolans område där tester skulle utföras som annars var svåra att få utförda inom landet (IVL verksamhetsberättelse 1979/80, IVLA). 84 IVL verksamhetsberättelse 1977/78, IVLA.

15

Redan 1978 var det dags för nya organisationsförändringar, återigen med syftet att öka kontakten

mellan IVL och industrin, men nu genom engagerandet av ett större antal människor från industrin

såväl som från NVs handläggande avdelningar och forskningsnämnd. Den tidigare expertnämnden

ersattes med ett samordnande forskningsråd och fem forskningskommittéer: 1) Avloppsvattenrening

och avfallshantering;; 2) Effektrelaterade utsläppskriterier;; 3) Energiproduktion miljöeffekter;; och 4) 85). Samtliga kommittéer, såväl

som rådet, bestod vardera av ett tiotal industrirepresentanter (företag, branschorganisationer/

forskningsinstitut) ur SIVLs intressentgrupp86, av ett par Naturvårdsverks- och

Arbetarskyddsstyrelserepresentanter respektive en universitets- och högskolerepresentant. Detta

innebar att en stor mängd nya människor från framförallt industrin men också från Naturvårdsverket

knöts till organisationen. Vad gäller de nya kommittéerna så speglade de ett försök att göra

forskningsverksamheten mer industrinära: en utveckling som för övrigt skulle komma att förstärkas

under 1980-talet (se nedan). Således anade man inte längre mycket av sjörestaurerings- och

aquakulturforskning/-verksamhet bakom kommittébeteckningarna, men faktum är att sådan

verksamhet fortfarande bedrevs vid IVL under slutet av 1970-talet.

Verksamheter utöver forskning;; utbildning, remisser och IVL-konferensen Det bedrevs mycket litet miljöforskning på svenska högskolor och universitet under 1960-talet och

fortfarande långt in på 1970-talet och Arne Jernelöv berättar att han som naturvårdsintresserad

student under första halvan av 1960-talet, i brist på miljörelaterade kurser istället läste kurser i

limnologi, marinbiologi, kemi etc.87 Bristen på miljöforskning och miljörelaterade kurser på

högskolenivå i det svenska samhället fick effekter för IVLs verksamhet. Därmed fungerade institutet

som en remissinstans för svenska myndigheter i flera vitt skilda miljörelaterade frågor samtidigt som

man bidrog till ett växande utbud av miljörelaterade högskolekurser.

88 Vidare

skickade Jordbruksdepartementet detta år till IVL på remiss, handlingar kopplade till prövningen av

Billerud (cellulosaindustri i Kvicksund) i Vattendomstolen. Här lät emellertid IVLs styrelse meddela

departementet att styrelsens sammansättning var sådan att partsintresse inte kunde uteslutas.89 Andra

exempel på remisser från sent 60-tal och tidigt 70-

Jordbruksdepartementet gällande nedtrappning av

85 IVL verksamhetsberättelse 1979/80, IVLA. 86 År 1979 utgjordes dessa av Sveriges Bruksindustriförening; Svenska Gruvföreningen-Gruvforskningen; Sveriges Kemiska Industrikontor; Sveriges Lantbrukares Riksförbund; Sveriges Mekanförbund; Svenska Petroleum Institutet; Svenska Arbetsgivareföreningen; Svenska Arbetsgivareföreningens Allmänna Grupp; Stiftelsen Skogsindustriernas Vatten- och Luftvårdsforskning; och Textilrådet (IVL Verksamhetsberättelse 1978/79, IVLA). 87 Jernelöv (2010). 88 IVL styrelseprotokoll 24/1 1967, IVLA. 89 IVL styrelseprotokoll 1/9 1966, IVLA.

16

90 Efter några år i verksamhet fördes

det vidare in i ramavtalet för IVL att det efter hemställan från rektor vid högskola eller universitet

och genom föreläsningar och handledning av examens- och studiearbete skulle medverka i

utbildning av studerande inom de områden som berörs av institutets verksamhet.91 Således kom IVL-

representanter att delta i ett, under 1970-talet, växande antal universitets- och högskolekurser på

miljöområdet. IVL-representanter höll därutöver i många kurser och föredrag för myndigheter,

föreningar, förbund och samfund i såväl Sverige som i våra grannländer.92

Ytterligare ett verksamhetsområde för IVL, och som liksom både remisser och föreläsningar hade med

kunskapsspridning att göra, var arrangerandet av den årliga IVL-konferensen. Konferensen

arrangerades första gången 1966 och drog då ca 300 deltagare (10 år senare drog den närmare 500

deltagare) från både industrin (produktionsföretag, branschorganisationer, konsulter) och

myndigheter i Sverige såväl som från våra nordiska grannländer. På 1960-talets IVL-konferenser

presenterades i regel omkring 10 föredrag av vilka ungefär 1/3 berörda allmänna vattenvårdsfrågor,

knappt 1/3 luftvårdsfrågor, och knappt 1/3 industrispecifika frågor. Vid tre av fyra konferenser

behandlade några föredrag även allmänna miljöfrågor, juridiska aspekter och inlägg av allmän

informationskaraktär. Av föredragen var alltid minst ett par, och ibland så många som fem, direkt

relaterade till pappers- och massaindustrins föroreningsproblem.93 År 1969 var lokaliseringsfrågan

(lokaliseringen av förorenande verksamhet) i fokus till följd av att miljöskyddslagen då trädde i kraft.

Sålunda behandlade fyra av 1969 års totalt 13 föredrag lokaliseringsfrågan utifrån samhälleliga,

ekonomiska, tekniska och vattenvårdande aspekter. Dessa föredrogs av personer verksamma vid bl. a

Industriförbundet, Naturvårdsverket samt vid Meterologiska och hydrologiska institutet.94 Under 1970

arrangerade man istället för IVL-

tillsammans med The International Union of Pure and Applied Chemistry (IUPAC) och Sveriges

Industriförbund. Kongressen samlade 724 deltagare från 28 nationer.95

Det bör nämnas att frågan om hur man bättre skulle kunna nå ut till sina intressenter med det nya

kunnandet och omvandla detta till praktiskt tillämpning var en ständigt återkommande fråga IVLs

ledning (se ovan i detta avsnitt samt under Internationell verksamhet nedan). Detta gällde även frågan

om hur intressenternas behov skulle kunna fångas upp. Man konstaterade tidigt att det inte räckte

med publikationer och konferenser och gjorde flera olika försök att förbättra kommunikationen, bland

annat genom att bilda kommunikationsinriktade organisationer i organisationen, såsom en

- 96 97, genom att ändra formen på

90 IVL styrelseprotokoll 17/9 1971, IVLA. 91 Vad gör IVL? Föredrag av Stig Freyschuss på IVL konferensen 1971, stencil, IVLA. 92 Se Verksamhetsberättelser från 1970-tal, IVLA. 93 IVL-konferens 1966, IVL-publikation B18, Stockholm, 1967; IVL-konferens 1967, IVL-publikation B28, Stockholm, 1968; IVL-konferensen 1968, IVL-publikation A28, Stockholm 1969. 94 IVL-konferensen 1969, IVL-publikation A40, Stockholm 1970. 95 IVL verksamhetsberättelse 1970/71, IVLA. 96 IVL verksamhetsberättelse 1975/76, IVLA. 97 IVL verksamhetsberättelse 1978/79, IVLA.

17

verksamhetsberättelsen/göra den mer pedagogisk98, samt (vilket vi sett ovan) genom mer omfattande

organisationsförändringar.

Ökande omsättning Redan i februari 1969 konstaterade VD:n Freyschuss att den resursram som förutsatts vid institutets

ej förutsatta

forskningsuppgifter har ansetts angelägna att bearbeta och samtidigt har kraven på institutets

utrednings- 99 För att svara mot kraven hade institutet dels

delegerat forskningsuppgifter i den mån det varit möjligt, dels försökt öka resurserna genom speciella

anslag. Möjligheten att erhålla speciella anslag hade emellertid visat sig begränsas av den begränsade

tillgången på kvalificerade och erfarna handledare vid IVL. Sålunda borde, enligt Freyschuss, istället

rambudgeten öka och den kvalificerade forskarstaben förstärkas. Detta kom också att göras med

besked till kommande budget: Rambudgeten ökade med nästan 100 %, till 2,4 miljoner SEK (drygt 17

miljoner SEK i dagens penningvärde), mellan verksamhetsåret 1969/79 och 1970/71.100 Andelen

intäkter från andra håll än genom ramprogrammet, såsom i form av anslag och forskningsbidrag från

forskningsnämnder och industrin samt genom uppdrag, skulle emellertid också komma att öka över

åren, från omkring 2/5 vid slutet av 1960-talet101 till nästan 3/4 verksamhetsåret 1977/78 (detta år var

omsättningen vid institutets service- och kontrollverksamhet särskilt stor, bl.a. genom

saneringsuppdrag i Teckomatorp).102 Den totala omsättningen ökade under samma period från 44

personer och 2,3 miljoner SEK 1970 till över 150 personer och 30 miljoner SEK 1979 (drygt

100 Miljoner SEK i dagens penningvärde).103 I löpande penningvärde växte IVLs verksamhet med i

genomsnitt 30 och 45 % årligen under 1960- och 70-talen.104 Betydelsen av att trots allt få en del av

att finansiera början av saker, som vi ännu inte riktigt visste hur det skulle gå. Sen när vi hade fått de

första resultaten var det mycket lättare att få forskningen finansierad genom [andra 105

IVL AB IVL och IVL AB verkade de första åren i gemensamma lokaler vid IVAs forskningsstation på Drottning

Kristinas väg i Stockholm och man konstaterade at

organisationerna medförde att huvuddelen av allt fältarbete utfördes av IVL AB. Redan från januari

1967 drev IVL AB ett servicelaboratorium också i Gbg (det var till dessa lokaler som

98 Detta uppgavs vara motivet bakom den förändrade layouten på verksamhetsberättelsen 1978/79 jämfört med föregående års (IVL verksamhetsberättelse 1978/79, IVLA). 99 IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA. 100 IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA; samt IVL verksamhetsberättelse 1969/70 och 1970/71, IVLA. 101 IVL verksamhetsberättelse 1969/70, IVLA. 102 IVL verksamhetsberättelse 1977/78, IVLA. 103 IVL verksamhetsberättelse 1969/79 och 78/79, IVLA. 104 Camilla Odhnoffs tal vid invigningen av Fryksta, september 1978, IVLA. 105 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, Stockholm.

18

luftvårdsforskningen flyttade 1971, se ovan).106 Genom att såväl institutet som servicebolaget växte

räckte emellertid snart inte längre de ursprungliga lokalerna till, varför IVL ABs laboratorium,

fältpersonal och serviceingenjörer år 1969 flyttade till nya lokaler på Liljeholmsvägen 32 i Stockholm.

Den för både institutet och servicebolaget gemensamma direktionen var emellertid fortfarande inrymd

i forskningsstationen varför man även efter flytten kunde konstatera att servicebolaget fortfarande

anlitades för vissa av institutets fältarbeten samt att servicebolaget huvudsakligen anlitade institutets

resurser för utredningar och bedömningar.107 Trots att IVL AB flyttade ur lokalerna på Drottning

Kristinas väg i slutet på 1960-talet blev de snart för trånga även för institutet som flyttade till nya

lokaler på Hälsingegatan i Stockholm år 1974, varigenom institutet och servicebolaget faktiskt

återförenades.108

År 1971 kunde IVL AB konstatera att omsättningen ökat till drygt 7 miljoner SEK och organisationen

hade nu totalt drygt 80 anställda (mot de ursprungliga ca 20).109 Parallellt med den ökade

omsättningen hade uppdragens karaktär blivit alltmer varierade. Uppdragen hade blivit fler men

generellt minskat i omfattning och särskilt hade undersökningar gällande funktionskontroll av

reningsanläggningar ökat (vilket torde betraktas som en naturlig följd av flera års intensiv

karteringsverksamhet, se nedan).110 Omsättningen fortsatte att öka under 1970-talet, till omkring 20

miljoner SEK, men med ett relativt oförändrat antal anställda. I genomsnitt var omkring 10 % av

omsättningen baserad på uppdrag i utlandet, såsom Afrika, Sydamerika, Skandinavien, Europa.111

När servicebolaget haft igång verksamheten i några år sammanfattade man sina tjänster till

konsulttjänster på främst industriella miljöskyddsproblem för att tillfredsställa industriers,

kommuners och myndigheters behov av beslutsunderlag i form av fakta och beräkningar. En stor del

av verksamheten handlade om att: 1) kartlägga industriutsläpp;; 2) utarbeta förslag till åtgärder,

program och processer för minskandet av utsläpp;; 3) projektera externa reningssystem;; 4) delta

i/verkställa industriella forsknings-, utvecklings- och ombyggnadsprojekt;; samt 5) vara rådgivande och

106 IVL verksamhetsberättelse 1967/68, IVLA. 107 IVL verksamhetsberättelse 1969/70, IVLA. 108 Servicebolaget lämnade lokalerna på Liljeholmen och flyttade in i de helt nya lokalerna på Hälsingegatan tillsammans med IVL år 1974. Direktionen konstaterstor administrativ fördel och samtidigt medför ett bättre utnyttjande av de samlade personella och materiella

lse, 1974/75, IVLs arkiv, Stockholm). I övrigt nyttjade IVL från början av 1970-talet (se vidare nedan) lokaler vid AB Atomenergis anläggningar i Studsvik för vattenbiologiska undersökningar genom akvarieförsök. För samma syfte nyttjade man från mitten av 1970-talet också Bornö station i Gullmaren (IVL verksamhetsberättelse 1973/74, IVLA), såväl som den av Södra Sveriges Fiskeriförening donerade fiskodlingsanläggningen i Aneboda som senare byggdes om till en modern och mer fast forskningsstation för IVLs biologiska verksamhet (IVL verksamhetsberättelse 1975/76, IVLA). IVL bedrev också restaureringsförsök på försurade sjöar i Värmland från den forskningsstation i Fryksta som man startade forskningsverksamhet vid (utöver i vattenvård, också i kemisk arbetsmiljö och akustik) den 1/7 1978. Här gjordes också undersökningar i syfte att klarlägga kvicksilvrets omfördelning i Vänerns sediment och vatten samt, vid Hagfors specialstålverk, undersökningar i syfte att vinna förståelse för hur legeringsmetaller påverkar land och vattenmiljö (IVL verksamhetsberättelse 1978/79, IVLA). 109 IVL verksamhetsberättelse 1966/67 och 1970/71, IVLA. 110 IVL verksamhetsberättelse 1971/72, IVLA. 111 Se exempelvis IVL verksamhetsberättelse 1977/78, IVLA.

19

medverka vid förhandlingar mellan industrier och myndigheter.112 Av dessa verksamhetsområden

omfattade sannolikt karteringen en stor del, åtminstone till en början. Även institutets

serviceavdelning ägnade sig åt kartering av industriella utsläpp. Så här uttrycker den tidigare

forskningschefen vid IVL, Arne Jernelöv, sig kring detta faktum:

sig idag men när man kom till gamla bruk så kunde det finnas ett totalt virrvarr av gamla rör. Det fanns sällan några ritningar som talade om vad det här var för något, vad som fann var och åt vilket håll det rann, det var inte alls lika klart. Oftast fanns den bästa informationen hos någon gammal verksmästare som jobbat där i 40 år och som nu fick hämtas hem från pensioneringen. Så väldigt mycket v 113

Vad gäller projekteringen av externa reningssystem och deltagandet i/verkställandet av industriella

utvecklingsprojekt, torde dessa ha utgjort hela tiden växande verksamhetsområden för servicebolaget,

inte minst inom skogsindustrin där servicebolaget år 1977 bl.a. engagerades som huvudkonsult vid en

omfattande utbyggnad av ASSIs massafabrik i Karlsborg.114 Vad gäller i sin tur det faktum att IVL AB

ägnade en ganska betydande del av verksamheten åt att ge strategiska råd åt företag i

Koncessionsnämndsprövningar, menar Jernelöv, som starkt ogillade den verksamheten vid

uppfattade att de nu fick en motpart i IVL i koncessionsförhandling 115 År 1975

bytte IVL AB namn till IVL-konsult AB samtidigt som aktieposten överläts från SIVL till Svenska

cellulosa och pappersbruksföreningen, vilket torde spegla att servicebolaget i övervägande

utsträckning engagerades av just denna bransch.116

Internationell verksamhet IVLs personal deltog tidigt i ett stort antal internationella konferenser och gjorde i samband med dessa

ofta också studiebesök vid såväl myndigheter som vid företag, branschorganisationer och, där det

eventuellt fanns, vid någon form av liknande organisation som IVL (IVL var emellertid unikt med dess

branschöverskridande samarbete på miljöområdet117). Utöver ovan redan nämnda studieresor (till bl.a.

Japan) gjordes sålunda exempelvis en studieresa till Warszawas Departementet för vattenvårdsfrågor

under verksamhetsåret 1968/69 i syfte att diskutera ett eventuellt samarbete i forskningsfrågor.

Samma år deltog IVL också i ett Kvicksilverkollokvium i Helsingfors, i Tappi (Nordamerikanskt

samarbetsorgan för pappers- och massaindustrin) Water and Air Conference i Minneapolis, samt

vidare i OECD Expert Group on the Biodegradibility of Detergents i Paris.118 Internationella

samarbeten inleddes vidare under början av 1970-talet med bl.a. det danska Vandkvalitetsinstituttet

(VKI), med Norsk Institutt for Vannforskning (NIVA), med Internationale Arbeitsgemeinschaft für

112 Se exempelvis IVL verksamhetsberättelse 1980/81, IVLA. 113 Jernelöv (2010). 114 IVL verksamhetsberättelse 1979/80, IVLA. 115 Jernelöv (2010). 116 IVL verksamhetsberättelse 1974/75, IVLA. 117 Jernelöv (2010) Freyschuss (2009). 118 IVL verksamhetsberättelse 1968/69, IVLA.

20

industriellen Umweltschutz (IUA), samt med Panstowowy Instytut Hydrologiczno Meterorologiczny

i Warszawa.119

En forskningsverksamhet vid IVL som så småningom skulle komma att leda till en hel del

utlandsbaserad verksamhet var oljeskadeskyddsforskningen, vilken inleddes i juni 1971 i syfte att

vetande rörande Östersjöns brackv 120 Generaltullstyrelsen, som fram tills dess ansvarat

för oljesaneringen (1971 fick Kustbevakningen uppdraget av regeringen), NV och Petroleuminstitutet,

stod tillsammans för finansieringen och akvarieanordningar (bassängmodeller av Östersjöns

littoralekosystem) för kontinuerliga biologiska tester uppfördes vid AB Atomenergis anläggningar i

Studsvik.121 Vid mitten av 1970-talet hade oljeskadeskyddsverksamheten vid IVL börjat beröra

områden utanför Sveriges gränser och man genomförde nu bl.a. omfattande litteraturbaserade

sammanställningar och utvärderingar av oljans effekter i marin miljö tillsammans med Group of

Experts on Scientific Aspects of Marine Pollution (GESAMP) under FN, samt undersökte man på

uppdrag av Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO), och i samarbete med

berörda regeringar, effekter av oljeutsläpp i bl.a. Guatemala, Belize, Columbia och inte minst i

samband med det mycket stora utsläppet i maj 1976 vid La Coruna i Spanien.122 Studier och

provtagning i området gjordes dels omedelbart efter förlisningen av 110 000-tonnaren Urquiola och

dels ett år senare.123 Man kunde då bl.a. följa hur en betydande fraktion av oljan transporterades från

vattenytan ned i vattenmassan för att slutligen inkorporeras i bottensedimenten, såväl som

förändringar av organismsammansättning på klippstränder och i flodmynningar.124 Under

verksamhetsåret 1978/79 fick oljeskadeskyddsgruppen vid IVL, på förslag av NV, regeringens uppdrag

att utgöra expertis för skadevärdering och rådgivning beträffande miljöaspekter vid olje- och

kemikaliespill i svenska farvatten. Gruppen hade vid det här laget också vunnit stort internationellt

anseende och åtog sig flera omfattande internationella uppdrag, bl.a. i Persiska viken, på uppdrag av

FNs maritima tekniska organisation (Intergovernmental Maritime Consultative Organization, IMCO),

samt att på uppdrag av ett amerikanskt oljebolag utveckla oljeskyddsteknik.125 När den

marinbiologiska verksamheten i Studsvik vid årsskiftet 1981/82 flyttade till Karlskrona utgjorde

således oljeskadeskyddsverksamheten en väsentlig del av denna.126 Gruppen gick så småningom under

namnet Oljejouren och fortsatte under 1980-talet att studera effekter vid oljehaverier.127

IVL bedrev även annan utlandsverksamhet på vattenvårdssidan i skiftet 1970-/1980-tal, bl.a. inom

WHO- och UNESCO-administrerade projekt inriktade på att genom tillämpning av matematisk

119 Se bl.a. IVL verksamhetsberättelse 1979/80; samt IVL styrelseprotokoll 17/9 1971, båda i IVLA. 120 IVL verksamhetsberättelse 1971/72, 19, IVLA. 121 IVL verksamhetsberättelse 1972/73, IVLA. 122 IVL verksamhetsberättelse 1975/76, IVLA. 123 IVL verksamhetsberättelse 1976/77, IVLA. 124 IVL verksamhetsberättelse 1977/78, IVLA. 125 IVL verksamhetsberättelse 1981/82, IVLA. 126 IVL verksamhetsberättelse 1980/81, IVLA. 127 Se exempelvis IVL verksamhetsberättelse 1986/87, IVLA.

21

modelleringsteknik skapa underlag för planering av olika miljösanerings- och miljöskyddsåtgärder.128

Detta engagemang kan bl.a. förklaras av att IVL under hösten 1974, av WHO, utsågs till huvudman för

ett till Stockholm lokaliserat International Reference Center for Environmental Planning and

Services.129 Av betydelse för ovan nämnda uppdrag under FN, oljeskadeskyddsuppdrag som andra, är i

sin tur det faktum att Arne Jernelöv arbetade under WHO under en tid ett par år in på 1970-talet.130

Såsom nämnts ovan bedrev även IVL AB/IVL-konsult AB löpande verksamhet i utlandet. Vid mitten

av 1970-talet startade dessutom servicebolaget, tillsammans med ÅF, upp ett kontor i Milano,

Ecotecno International SpA, i syfte att gemensamt försöka bearbeta marknaden i länder gränsande till

medelhavet samt i Österrike, Schweiz och Portugal.131

IVL under 1980-talet Vid årsskiftet 1980/81 köptes IVL-konsult upp av ÅF-Energi-Konsult-AB och servicebolagets

stockholmsbaserade verksamhet flyttade till ÅFs lokaler. Enligt Jernelöv var detta en naturlig process:

är lika intensiv, och konsultverksamheten drar in sina egna pengar och kunskap, då passar det bättre 132 Freyschuss berättar i sin tur om hur IVL-konsult AB först var på god väg att

- 133

Att IVL-konsult såldes loss och i slutändan köptes upp av ÅF förklaras i sin tur av Björn Lundberg, VD

för IVL under 1980- och 1990-talen, med att det till följd av att intresset för miljöfrågorna började växa

på allvar vid början av 1980-talet, blev ekonomiskt intressant för företag att ägna sig åt miljöteknik och

konsultverksamhet på området. Som ett led i denna utveckling blev det ett av de större

konsultbolagen, ÅF, som köpte upp IVL:s konsultverksamhet.134

En skiljelinje i IVLs organisation och verksamhet vid tidigt 1980-tal kan dras. Utöver att servicebolaget

såldes av verkar åtminstone delar av organisationen från slutet av 1970-talet ha upplevt att

verksamheten var alltför inriktad på effektforskningen. Vi har redan sett hur

organisationsförändringar i slutet av 1970-talet bidrog till forskningskommittéer med beteckningar

där effektforskningen tonats ned samt till att fler industrirepresentanter knöts till kommittéerna i syfte

att få forskningsverksamheten att bättre svara mot industrins behov. Så här säger i sin tur dåvarande

VD, Stig Freyschuss:

öra effekterna i

128 IVL verksamhetsberättelse 1980/81, IVLA. 129 IVL styrelseprotokoll 3/10 1974, IVLA. 130 Se bl.a. IVL styrelseprotokoll 20/9 1973, IVLA, Stockholm; samt Jernelöv (2010) 19/5 2010, Stockholm. 131 IVL styrelseprotokoll 20/9 1973, IVLA. 132 Jernelöv (2010). 133 Freyschuss (2009). 134 Lundberg (2009).

22

lärt sig om effekterna i vattendragen, satt man med lite fel personal. Man övergick då mer till direkta kemitekniska frågor 135

Lundberg, hur konsultverksamheten expanderat snabbt och vid början av 1980-talet utgjorde uppåt

80 procent av verksamheten. Detta innebar att verksamheten blev känslig för konjunktursvängningar,

och till och med kom att hotas av konkurs när uppdragen vek. Att IVL höll på att gå i konkurs innebar

en märklig situation eftersom det var en stiftelse. Lundberg menar att detta var den centrala orsaken

till att IVL kom att bolagiseras och omvandlas till AB IVL år 1982.136 Samtidigt bildades Föreningen för

Industriell Miljövårdsforskning (FIM), som tog över SIVLs överenskommelse med staten om

gemensam forsknings- och utvecklingsverksamhet inom miljövården.

Några år in på 1980-talet upplevde AB IVL problem med sysselsättningen vad gällde

recipientundersökningar samt för analyslaboratoriet i Stockholm, och dessutom minskad kapacitet för

andra uppgifter till följd av att kvalificerad personal slutat.137 Antalet anställda uppgick år 1984

fortfarande till drygt 150 och omsättningen låg på 45 Miljoner SEK (knappt 95 Miljoner SEK i dagens

penningvärde).138 Det finns samtidigt tecken på att det var turbulent i FIM så till vida att flera

branscher drog sig ur samarbetet under det att andra kom till, samt gick ÅFORSK år 1986 in som

aktieägare i AB IVL bredvid staten och FIM. Vidare vet vi att det under FIMs styrelsemöten vid

upprepade tillfällen under mitten av 1980-talet diskuterades hur mycket forskning som det egentligen

var vettigt att bolaget ägnade sig åt139, och vidare, hur IVL skulle förhålla sig till att NV i exempelvis 140

Ytterligare ett tecken på turbulensen är det faktum att Kemikontoret i oktober 1985 lät meddela FIMs

styrelse att man ville att IVL-verksamheten skulle fortsätta, men man ville samtidigt markera sitt

missnöje med institutets målsättning och kvalitet på utförda arbeten genom att minska nästa års

bidrag för branschgemensam forskning.141 Slutligen kan vi konstatera att styrelsen i samband med en

redogörelse för AB IVLs verksamhet under hösten 1987, slog fast att institutets tidigare problem nu till

ad gällde det ekonomiska

resultatet och personalsituationen. Nu var flera av IVLs forskningsstationer, såsom bl.a. Fryksta, helt

avvecklade och andra under avveckling, och den dåvarande 120 tjänster stora verksamheten således

mer koncentrerad till Stockholm och Göteborg.142

Sammanfattningsvis kan konstateras att IVL växte fram ur den FoU-verksamhet på miljöområdet som

skogsindustrin byggt upp under ett antal decennier. Pappers- och massaindustrins miljöproblem kom

också att omfatta en mycket stor del av verksamheten (omkring hälften) ända fram till 1980-talet,

135 Freyschuss (2009). 136 Lundberg (2009). 137 Se bl.a. FIM styrelseprotokoll 12/3 1984 samt 20/10 1986, IVLA. Eventuellt är detta relaterat till bildandet av Miljöforskargruppen. 138 FIM styrelseprotokoll 13/9 1984, IVLA. 139 Se bl.a. FIM styrelseprotokoll 16/10 1985, 2/9 1986, och 20/10 1986, IVLA. 140 FIM styrelseprotokoll 16/10 1985, IVLA. 141 FIM styrelseprotokoll 16/10 1985, IVLA. 142 FIM styrelseprotokoll 17/9 1987, IVLA.

23

varefter den minskat. Vad som kan betraktats som särskilt intressant med IVL:s forskningsverksamhet

är emellertid att den kom att omfatta ett mycket brett spektra av miljöproblem. Enligt den tidigare

VD:n, Björn Lundberg, var det detta som var unikt med IVL.

så vidare. Och samtidigt jobbade vi med att lösa problemen rent miljötekniskt. Går man utomlands finns det starka institut för enskilda frågor, såsom vattenföroreningar i Rehn, luftinstitut eller miljöteknik. I Sverige blev allting slaget ihop under en och samma hatt. Å ena sidan fick IVL ett sämre fokus, å andra sidan hänger miljöproblemen ihop. Har man hela bilden av ett problem löser man problemet på ett annat sätt än om man bara ser en liten del av problemet. Detta är ett unikt sätt som IVL arbetat med ända från början. I andra länder är ofta de personer som arbetar med miljö antingen det ena eller det andra,

143

Lundberg pekar också på betydelsen av att IVL blev den enda plattformen i Sverige där näringsliv och

stat inledningsvis kunde ringa in problemen tillsammans. Det handlade om att genom dialog komma

fram till gemensamma lösningar. Samarbetet och konstellationen av IVL gjorde att det gick snabbare

att få fram lösningar i jämförelse med andra länder. Enligt Lundberg gav IVL-samarbetet inledningsvis 144

Sammanfattande diskussion Denna studie omfattar en inledande delstudie av IVL:s roll i miljöanpassningen av svensk industri

under perioden 1966-1990. Syftet har varit att dels kartlägga drivkrafterna bakom tillkomsten av IVL,

dels diskutera den funktion som institutet med tillhörande servicebolag hade i den svenska industrins

miljöanpassning under 1960-talet till och med 1980-talet. Vi har valt att här särskilt beröra

inriktningen på den forskningsverksamhet som etablerades vid IVL .

Vad gäller drivkrafterna bakom tillkomsten av IVL tycks industrins egenintresse med behov av en

gemensam forskningsinsats för olika industrigrenar ha varit centralt. Bakom det ökade behovet av

forskningsinsatser fanns den pågående mobiliseringen på miljövårdsområdet, med förberedelser av en

ny miljölagstiftning. Den svenska pappers- och massaindustrin som var den bransch ur vilken IVL

växte fram, hade flera decenniers positiva erfarenheter av branschsamarbete på miljöområdet. Här bör

inte minst Skogsindustriernas Vattenlaboratorium betonas. Betydelsen av enskilda aktörers nätverk

och ansträngningar för formeringen av IVL har dock inte studerats i denna uppsats, utan det kan

endast konstateras att initiativet kom från industrin och inte från staten, där Industriförbundet blev

den organisation som kom att driva frågan gentemot regeringen.

Vilken funktion hade då IVL för industrins miljöanpassning under 1960- fram till 1980-talen? Här har

vi funnit ett delvis oväntat resultat. Det grundläggande syftet med IVL var att det ägna sig åt

industrirelaterad vatten- och luftvårdsforskning. Samtidigt uppfyllde IVL under ett antal år ett

tomrum i det svenska samhället som expert och central arena för mobilisering och spridning av

143 Lundberg (2009). 144 Lundberg (2009).

24

kunskap på vatten- och luftvårdsområdet. IVL var länge den enda svenska organisationen med bred

kunskap och forskningsverksamhet på miljöområdet, vilket delvis kan förklaras av att

miljöforskningen ännu inte utvecklad vid högskolor och universitet. Miljöexpertrollen speglas i att IVL

var en central instans för ett omfattande antal remisser med stor ämnesbredd. Dessutom arrangerade

och bidrog IVL till ett stort antal miljökurser på svenska högskolor och universitet (detta fick IVL vid

början av 1970-talet också inskrivet i sitt ramavtal att man skulle ägna sig åt). Den bredare roll som

IVL spelade speglas också i att en stor del av forskningsverksamheten var inriktad mot recipient- och

effektforskning samt på utsläpp med bred samhällsrelevans, såsom av kvicksilver. Denna

specialistkunskap var också efterfrågad internationellt. IVL anlitades under 1970-talet vid upprepade

tillfällen av organisationer som WHO och UNESCO.

Samtidigt som IVL fyllde upp en roll som generell miljöexpert i det svenska samhället under 1960- och

70-talen, var en stor del av institutets och hela servicebolagets verksamhet industrinära och tillämpad.

Det handlade till stor del om att fastställa och minska de förorenade utsläppen från specifika

industrier. Omkring 50 procent av institutets verksamhet handlade om detta, även om det är svårt dra

någon skarp skiljelinje mellan - och

effektforskning och vice versa. En stor del av institutets och servicebolagets verksamhet handlade om

att dels kartera utsläppen, dvs. avgöra vad släpptes ut, var det släpptes det ut och vilka effekter det

fick. Dels var en viktig del av verksamheten inriktad på att utveckla och standardisera mät- och

analysmetoder och instrument. Karteringen och de standardiserade mätmetoderna utgjorde

grundläggande förutsättningar för att den industriella miljöanpassningen skulle kunna äga rum.

Institutets och servicebolagets analys- och mätverksamhet var också en trovärdighetsfråga för

industrin, eftersom IVL var att betrakta som mer oberoende än om mätningarna genomförts av

företaget självt. Ytterligare en central funktion som institutet och servicebolaget hade för

miljöanpassningen av svensk industri var att den kunskap som mobiliserades kring industrins vatten-

och luftvård, kom att ligga till grund för de kravnivåer som sedan ställdes på de enskilda företagen i

samband med koncessionsnämndsprövningar. Samtidig utgjorde också IVLs forskning kring luft- och

vattenföroreningar ett viktigt underlag för den generella miljöpolitiken. Ett adekvat underlag kan i

detta hänseende ses som en garant för att man prioriterade åtgärdssatsningar där behoven var som

störst.

Det är rimligt att anta att omorganiseringen av IVL vid början på 1980-talet som innebar att

servicebolaget såldes till ÅF och institutet bolagiseras speglade förändrade behov av IVL inom

industrin och i samhället i stort. Arbetet i form av grovkarteringen och saneringen av

industrianläggningarna var utförda, samtidigt som kunskap inom industrin, men också bland svenska

universitet och högskolor hade ökat. En ytterligare förändringsorsak är frågan om inte det allmänna

mhälls lika självklart med samarbete på miljöområdet.

25

Källförteckning Bergquist, A-K., & Söderholm, K., (2010). R&D collaboration and environmental adaptation. A pilot study of the Swedish pulp- and paper industry 1900-1990. Umeå Papers in Economic History Nr 39/2010. Bergquist, A-K., (2007). Guld och Gröna Skogar? Miljöanpassningen av Rönnskärsverken 1960-2000. Umeå Studies in Economic History No 36/2007. Freyschuss, S., (2009). Intervju, 8/10, Lidingö. Hagedoorn, J., (2002). -firm R&D partnerships: an overview of major trends and patterns since

Research Policy 31, 477 492. Hydén, H.,(1978). Rättens samhälleliga funktioner. Lund: Studentlitteratur;; Lundqvist, L.J. (1971), Miljövårdsförvaltning och politisk struktur. Uppsala: Verdandi;; Stockholm: Prisma Bokförlaget Prisma/Föreningen Verdandi IVL-konferens 1966 (1967). IVL-publikation B18, Stockholm. IVL-konferens 1967 (1968). IVL-publikation B28, Stockholm. IVL-konferensen 1968 (1969). IVL-publikation A28, Stockholm. IVL-konferensen 1969 (1970). IVL-publikation A40, Stockholm. Jernelöv, A. (2010). Intervju 19/5, Stockholm. Jänicke, M. (1991). The Environmentalist, 12 (1), 47-58. Kungl. Maj:ts proposition, nr 154, 1965. Linderström, M. (2002). Industrimoderniteten och miljöfrågans utmaningar. En analys av LO, SAF, Industriförbundet och miljöpolitiken 1965-2000, Linköping: Linköping Studies in Arts and Sciences. Lundberg, B. (2009). Intervju, 11/5. Sollentuna. Lundgren, L.J. (1989). Miljöpolitik på längden och på tvären: Några synpunkter på svensk miljövård under 1900-talet. Solna: Naturvårdsverket. Lundqvist, L.J. (1971). Miljövårdsförvaltning och politisk struktur. Uppsala: Verdandi;; Stockholm: Prisma. Lundqvist, L.J. (1997). National Environmental Policies. A comparative Study of Capacity Building. Berlin: Springer Lundqvist, L.J. (1980). The Hare and the Tortoise: Clean Air Policies in the United States and Sweden. Ann Arbor: The University of Michigan Univ. Press. Lundgren, L.J. (1999). Deadalus, Tekniska Museets Årsbok. Rydberg, S. (1990). Papper i perspektiv Massa- och pappersindustri i Sverige under hundra år, Skogsindustrierna, Stockholm.

Söderholm, K. (2007). Miljöforskning inom den svenska pappers- och massaindustrin: från sekelskiftets luktkommitté till 60- och 70-talens laboratorier och forskningsinstitut. Forskningsrapport, Luleå Tekniska Universitet. http://pure.ltu.se/ws/fbspretrieve/888191

26

Sörlin, S. (2006). En ny institutssektor En analys av industriforskningsinstitutens villkor och framtid ur ett närings- och innovationspolitiskt perspektiv. Näringsdepartementet. Rothstein, B. (1992). Den korporativa staten. Stockholm: Norstedts Juridik Rosenberg, N. (1994). Exploring the black box: Technology, Economics and History, Cambridge University Press. Un , A.C., Martines-Romero, A.M., Montoro-Sanchez, A., (2008), of service firms,. Service Business, 3, 373-394. Westerlund, S. (1971). Miljöskyddslagstiftning och välfärden. Stockholm: Natur och Kultur;; Westerlund, S. (1975). Miljöfarlig verksamhet: rättstekniska studier av de centrala tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen på grundval av teori och praxis. Stockholm: Nordstedt. SOU 1966:65 Luftförorening, buller och andra immissioner : lagförslag m.m. av Immissionssakkunniga.

Arkiv Riksarkivet (RA) Immissionssakkunniga Vol.1. IVLs arkiv Stockholm (IVLA) Camilla Odhnoffs tal vid invigningen av Fryksta, september 1978. FIM styrelseprotokoll 12/3 1984. FIM styrelseprotokoll 20/10 1986. FIM styrelseprotokoll 13/9 1984, IVLs arkiv, Stockholm. FIM styrelseprotokoll 16/10 1985. FIM styrelseprotokoll 2/9 1986. FIM styrelseprotokoll 20/10 1986. FIM styrelseprotokoll 17/9 1987. IVL styrelseprotokoll 1/9 1966. IVL styrelseprotokoll 10/1 1966, Bilaga 1. IVL styrelseprotokoll 14/4 1966. IVL styrelseprotokoll 14/4 1966, Bilaga 1. IVL styrelseprotokoll 14/4 1966, Bilaga 3. IVL styrelseprotokoll 1/9 1966, Bilaga 1. IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2. IVL styrelseprotokoll 24/1 1967. IVL styrelseprotokoll 14/4 1967. IVL styrelseprotokoll 26/5 1970, Bilaga 2. IVL styrelseprotokoll 17/9 1971. IVL styrelseprotokoll 20/9 1973. IVL styrelseprotokoll 3/10 1974. IVL styrelseprotokoll 31/1 1975. IVL verksamhetsberättelse 1967/68. IVL verksamhetsberättelse 1968/69. IVL verksamhetsberättelse 1969/70. IVL verksamhetsberättelse 1970/71. IVL verksamhetsberättelse 1972/73. IVL verksamhetsberättelse 1973/74. IVL Verksamhetsberättelse 1975/76. IVL verksamhetsberättelse 1977/78.

27

IVL Verksamhetsberättelse 1978/79. IVL verksamhetsberättelse 1979/80. IVL verksamhetsberättelse 1980/81. IVL verksamhetsberättelse 1986/87. Vad gör IVL? Föredrag av Stig Freyschuss på IVL konferensen 1971, stencil, IVLs arkiv, Stockholm.

28

Umeå Papers in Economic History No. 40 2010

Institutionen för ekonomisk historia 901 87 Umeå www.ekhist.umu.se