Källkritik från krigets Kosovo

En granskning av Dagens nyheter och Expressens rapportering från Kosovokonflikten

C-uppsats, 15hp, VT 2017Författare: Robin WretemoHandledare: Professor Michael Scholz

! HISTORISKA INSTITUTIONEN

Abstract

Source criticism is something we constantly speak of today when news spread quickly on social media. We have seen tests where facts and statistics have been able to disprove so called news and we could dismiss them as ”fake news”. We have seen tests where regular citizens to presidents around the world have called news fake news. But could it be that our own journalists already in time of the paper magazine have made us unobservant if the sources are presented? Could it be that news about conflicts around the world has been reported in Swedens largest newspapers without that our acknowledged journalists presenting where they got their information. Here we are gonna go back only 20 years in time to the Kosovo war, where the focus lies on how two of Swedens targets newspapers presented their sources in their reports from the Balkans. The result will show that both newspapers has faults in there presenting of sources in many of the articles, whit just some good presenting of sources. Both newspapers has also lots of faults in how they presenting the history of Kosovo, and why Kosovo is so important for both serbs and albanians. I also experience problems in my work though the Uppsala university internet based library didn’t had so many articles from the year 1998 and 1999, and that is something I will point out. 


!1

Inledning

Källkritiken har tagit en allt mer central roll i diskussionen om nyheterna som cirkulerar idag,

främst inom delning på sociala medier. Vissa människor ifrågasätter medierna och nyheterna

som sprids, medan andra inte gör det. I den här uppsatsen så går jag cirka tjugo år tillbaka i

tiden för att granska en av Sveriges största dagstidningar, Dagens nyheter, och en av Sveriges

största kvällstidningar, Expressen, och deras rapportering ifrån kriget i Kosovo under åren

1998 och 1999. I denna uppsats så kommer fokus att ligga vid att dels se hur ofta artiklarna

och reportagen i Dagens nyheter och Expressen tydliggjorde sina källor, samt även hur väl de

beskrev för sina läsare vad konflikten i Kosovo grundade sig i, och hur långt tillbaka i tiden

det faktiskt funnits en konflikt över det geografiska område som idag är Kosovo. I och med

den här undersökningen tror jag att det kan öppna upp en bild av ifall vi i våra tidiga skriftliga

medier blivit matade med information och källor och på så sätt borde vara mer frågande till

varför bristen på källkritik är så stor idag, eller om det är så att bristen på att ange källor fanns

redan då, i våra etablerade skriftliga medier, vilket i så fall skulle kunna ge en förklaring till

varför inte folk är mer källkritiska till det som de läser och delar idag.

Innehållsförteckning

Abstract 1 Inledning 2 Syfte och frågeställning 4 Avgränsningar 4 Källmaterial 5 Metod 5 Torsten Thurén - Källkritik 6 Bakgrund/Historia 7 Resic och Mønneland 7 Kosovo/Kosava 7 Jugoslaviens fall och Balkankrigen 8 Trastfältet vid Kosovo Polje 9 Tidigare forskning 10 Svenska medier under Irakkriget 10 Sociala medier 12 Kosovokonflikten - medier och medlidandet 12 Undersökningen 14 Dagens nyheter 14 Expressen 27 Analys 33 Käll- och litteraturförteckning


!3

Syfte och frågeställning

Syftet med min undersökning är att ta en närmare titt på hur två av Sveriges största tidningar

återger sina källor ifrån sin rapportering kring kriget i Kosovo under åren 1998-1999. Syftet

är även att försöka göra en värdering av dessa källors tillförlitlighet, men också att se över hur

väl tidningen gav sina läsare en ordentlig bakgrund till vad konflikten i Kosovo grundades i

och hur långt tillbaka i tiden den faktiskt sträcker sig. Grunden kommer vara att fokusera just

på hur, och om, det anges källor i artiklarna men att även ta med bedömningen av källornas

trovärdighet blir även det en infallsvinkel. Syftet är att se om det fanns en brist i

redovisningen av källor redan då, i skriftliga medier, och att detta i så fall kan få ligga till

grund för framtida forskning kring svenskarnas eventuella svårighet att källkritiskt granska

“nyheter” som de själva lättvindigt sprider på sociala medier idag. Kanske kan det vara så att

bristen på källor genom åren i etablerad media gjort att det är svårare för folk att ifrågasätta

det som delats idag. Vi har även inom etablerad nyhetsrapportering från exempelvis det

senaste amerikanska presidentvalet sett prov på hur källor inte granskats innan de basunerats

ut till allmänheten. Jag ser min undersökning som att den kan vara en bra grund för en sådan

framtida undersökning kring källkritiskt granskande och på så sätt bidrar den därför även till

framtida forskning.

Avgränsningar

Alla de stora tidningarna, samt nyhetskanalerna i tv och i radio, rapporterade flitigt från

krigets Kosovo. De flesta hade korrespondenter och journalister på plats, men det

rapporterades även hemifrån och gjordes reportage på plats i Sverige, men då mest

uteslutande kring de flyktingar som kom hit. De flesta tidningar hade också kontakt med

lokala journalister, samt hade personal på plats vid NATOs och EUs avdelningar i Belgien,

där information ständigt kom ut från respektive organ.

Att se över all skriftlig och all visuell och audivisuell media skulle vara alltför omfattande och

jag har därför valt att lägga mitt fokus mot Sveriges största dagstidning för perioden, Dagens

nyheter, samt en av Sveriges största kvällstidningar, Expressen. För att ytterligare begränsa

mig så har jag valt att enbart titta på de artiklar, inklusive debattartiklar och reportage, som

finns att tillgå i artikelsök under Uppsala Universitets nätbibliotek och då endast de artiklar

som finns att tillgå i fulltext. Detta underlättar även för opponenter och andra läsare av

uppsatsen som vill ta del av materialet jag har undersökt.

En del artiklar har även valts bort då de är fellänkade och helt enkelt handlar om ett helt annat

område när man väl går in på artikeln i universitetsbibliotekets databas. Därav kan det se ut

som att jag missat artiklar, men så är alltså inte fallet. Även enstaka artiklar har valts bort då

de i grunden handlar om något annat än Kosovokonflikten, men använder Kosovo eller själva

konflikten som en metafor för det som deras egen artikel handlar om.

Källmaterial

Jag har valt att använda mig mig av de fulltextsartiklar ifrån Dagens nyheter och Expressen

som finns tillgängliga i Uppsala Universitets närbibliotek. Artiklarna är av olika slag och får

således också olika innebörd för min undersökning och analys. Av de artiklar jag använt så

återfinns dels artiklar och reportage som är skrivna på plats från forna Jugoslavien, vilket i

mitt fall kan ses som de mest intressanta. Jag har även valt att använda mig av de

debattartiklar, som skrivits under tiden, men som oftast riktar sig mot olika aktörer i kriget

och hur dessa bör hantera den situation som råder. Med finns även reportage som är gjorda

från flyktinglägren och vid flyktingförläggningar i Sverige, där journalisterna väljer att göra

skildringar med vittnen som flytt undan konflikten.

Metod

Metoden blir att ställa de båda tidningarna mot varandra i en jämförelse för att se om de i

grunden skiljer sig ifrån varandra i sin rapportering ifrån krigets Kosovo.

Jag har valt att utgå från källkritikens grundpelare med fokus i Torsten Thuréns bok Källkritik.

Dessa grundpelare som Thurén nämner är äkthet, tidssamband, oberoende och tendensfrihet.

Dessa används för att ha en bra grund när jag analyserar hur källorna i artiklarna framställs

och kan jämföra dem med Thuréns teorier. Med dessa som grund kan jag analysera och se om

det finns brister i Dagens nyheters och Expressens redovisning av källor i sina artiklar som

svenska folket tagit del av. Jag väljer att arbeta utifrån Uppsala universitets nätbibliotek och

!5

deras artikelsök. Variablerna som jag arbetar utefter har jag valt efter vad som är relevant för

undersökningen, med sökord ”Kosovo”, inställning av årtalen 1998 till 1999 och med rutan

för ”fulltext” i bockad.

Torsten Thuréns - Källkritik

I Thuréns bok, Källkritik, får vi en klar inblick över de olika aspekterna kring källkritiken.

Denna del blir givet också en del av mitt metodiska arbete med min undersökning och min

analys. I min undersökning så hamnar vi i ett gränsland mellan det som Thurén kallar den

historiska och den journalistiska källkritiken. Den stora skillnaderna mellan dessa två är att

historikern vanligtvis har mycket mera tid på sig när det gäller att granska sina källor medan

journalisten måste göra en snabb bedömning och en snabb granskning eftersom hen oftast

arbetar under tidspress och behöver få ut sitt material väldigt snabbt. 1

I mitt fall blir det på något sätt ett mellanting. Jag granskar journalisternas förmåga att

presentera sin källa, den källa som alltså troligen har kommit snabbt och måste förvandlas lika

snabbt till en artikel eller ett reportage. Men i mitt fall så har jag tiden på min sida och kan i

lugn och ro betrakta och undersöka detta. Jag kommer göra ett försök till att se kring källans

trovärdighet, eller sanningshalten i den, men jag är mest intresserad av hur ofta en källa anges

över huvud taget. Detta gör att min undersökning kommer ligga någonstans i gränslandet

mellan den historiska fakulteten och den inom kommunikation och journalistik. Jag har även

som mål att med denna undersökning se hur väl journalisterna, i det urval jag gjort, valt att

ange någonting kring Kosovos historia, för att på så sätt ge läsaren en förståelse kring att

denna konflikt går mycket långt bak i tiden.

Thurén är tydlig med att källkritikens principer är väldigt enkla. Han pratar om fyra olika

delar där den första är äkthet, att källan måste vara vad den faktiskt utger sig för att vara.

Tidssamband som syftar till att ju längre tid som gått mellan en händelse och källans

berättelse, desto större skäl att tvivla på källan. Oberoende, källan ska alltså stå för sig själv

och inte vara en avskrift eller ett referat av en annan källa. Tendensfrihet. Man ska inte ha en

anledning att misstänka att källan ger en falsk bild genom personliga, ekonomiska eller

politiska intressen i detta. Exempelvis i propagnda syfte. 2

Torsten Thurén, 1997. s 9-101

Torsten Thurén, 1997. s 112

Utifrån dessa punkter kommer jag att bilda mig en uppfattning kring de källor som anges, om

de nu anges, och detta kan ses som grunden till den granskning jag ska göra.

Kvarlevor och berättande källor.

Viktigt att se på om det handlar om en kvarleva eller en berättande källa i journalistisken.

Thurén beskriver dem som att en kvarleva är exempelvis ett fingeravtryck på ett mordvapen,

medan en berättande källa är någon som berättar om den händelse den bevittnat, exempelvis

mordet. Kvarlevor är betydligt bättre källor än berättande källor eftersom dessa kan ha glömt

bort, eller fått något förvrängt från själva händelsens förlopp tills dess att de berättas. En

berättande källa kan även vara skrämd, alternativt försköna eller förvränga sanningen då den

kan ha ett eget intresse i den berörda händelsen. 3

Bakgrund/Historia

Resic och Mønneland

I avsnitten om bakgrunden och historien om det område som idag är Kosovo lutar jag mig på den svenska historikern Sanimir Resic som är verksam vid Lunds universitet med forskning inriktad mot Balkan, där han även själv har sina rötter. Svein Mønneland är professor i slaviska språk, med specialistområde Balkan, vid Oslo universitet och boken som refereras till i denna uppsats, Før Jugoslavia og etter, skrev han under åren 1991-1992 då han själv var bosatt på Balkan. Båda Resic och Mønneland har ägnat stora delar av sin forskning kring Balkans historia, från långt tillbaka till tiden för krigen på Balkan.

Kosovo/Kosava

Kosovo, eller Kosava som det heter på albanska, utropade sin självständighet från Serbien

2008. I denna uppsats kommer det internationella namnet, Kosovo, att fungera som

benämning. Ett hundratal länder i världen har erkänt landet, däribland Sverige, men Serbien

accepterar inte utbrytningen. Albaner, eller kosovoalbaner som vissa väljer att kalla dem,

utgör en klar majoritet av Kosovos befolkning, omkring 88%. Serberna som är den största

minoriteten beräknas till ca 7% och bor mestadels i de norra delarna av Kosovo och gränsen

Thurén. 1997, s. 883

!7

mot Serbien. De flesta albaner är sunnimuslimer, men staten är sekundär. Serberna tillhör i

regel den serbisk-ortodoxa kyrkan. Anledningen till att den albanska befolkningen är

muslimer ligger i fördelen, främst ekonomiskt och styrande, att vara det under det osmanska

riket från 1400-talet och 600 år framåt, även om osmanerna var toleranta till andra religioner.

Kosovo är republik med president och ett parlament. Valdeltagandet är lågt och låg endast på 4

drygt 41% vid senaste parlamentsvalet, 2014.5

Jugoslaviens fall och Balkankrigen

Efter Jugoslaviens ledare, Josip Broz Titos, död befarade många att Jugoslavien som

federation skulle falla samman. Oroligheterna i Kosovo bröt ut redan ett år efter Titos död när

över tusen studenter, i Kosovos huvudstad Pristina, demonstrerade om bättre förutsättningar

inom federationen, och dessa demonstrationer ledde vidare till rena gatustrider och upplopp

och kampen om en egen republik blev allt mer central . Efter Titos död växte också 6

nationalismen sig starkare i Serbien. Tito hade haft ett ordspråk som löd ”ett svagt Serbien

betyder ett stark Jugoslavien” med syfte på att en balans mellan de olika nationaliteterna var

viktig för att inte väcka den serbiska tanken kring ett Storserbien likt det man såg under

mellankrigstiden. Men efter Titos död så växte således nationalismen hos den serbiska

befolkningen och dess ledare, tydligast personifierad av Slobodan Milosevic, och kraven på

att Serbien nu måste tänka mer på sig själva än på hela federationen Jugoslavien . 7

Det första stora steget mot Jugoslaviens uppbrott var det demokratiska valet i Slovenien.

Kommunistpartiet förlorade stort med endast 17% av rösterna, mot de segrande Slovenska

demokratiska oppositionspartiet som fick 55% av rösterna. Det segrande partiets huvudmål,

och vallöfte, var att göra Slovenien självständigt inom ett år. Efter en folkomröstning i

december samma år röstade 88% för ett självständigt Slovenien. Det var också slovenerna 8

som tog initiativet till att den jugoslaviska federationen istället skulle övergå till att bli ett

Resic. 2010. s. 794

landguiden.se5

Mønneland. 1994. s.2396

Mønneland. 1994. s. 2417

Mønneland. 1994. s. 2528

http://landguiden.se

förbund mellan självständiga och demokratiska stater. Serberna såg nu det som sin plikt att 9

hålla samman federationen, om så med militära medel, och kriget i Jugoslavien var så ett

faktum. Krigen i Slovenien varade inte länge, och i och med att Kroatien visade sig vilja följa

i Sloveniens fotspår, la serberna sitt fokus på att behålla Kroatien i federationen och istället

låta Slovenien vara . Stridigheterna mellan serbiska och kroatiska styrkor bröt ut kort efter att 10

en fred med Slovenien slutits. I Bosnien-Hercegovina bestod lite mindre än en tredjedel av

befolkningen av serber, den största folkgruppen består av bosniska muslimer. Med detta som

grund såg serberna det som mycket viktigt att ta kontrollen över stora delar av den bosniska

republiken. Radovan Karadzic utropade hösten 1991 en serbisk autonom region i Bosnien-

Hercegovina och situationen i landet, samt motsättningarna mellan bosniska muslimer och

bosnienserber eskalerade, även om det först i april 1992 utbröt ett fullskaligt krig i landet.

Freden slöts i november 1995 i och med Daytonavtalet som också är grunden för de territorier

som finns idag i forna Jugoslavien. Men redan 1996-1997 etablerades i Kosovo albanska

gerillastyrkor i frustration emot det serbiska förtrycket. Detta ses som början på kriget i

Kosovo som eskalerade under 1998 och först nådde sitt slut under 1999 då försvarsalliansen

NATO började sina bombningar av de serbiska styrkorna . 11

Trastfältet vid Kosovo Polje

Många historiker och balkanexperter hänvisar ofta problematiken med Kosovo till den 28 juni

1389, och slaget vid Trastfältet vid Kosovo polje, en bit utanför dagens Pristina. Det är en

mycket viktig händelse, men då främst ur ett serbiskt perspektiv, för att förstå varför Kosovo

är så viktigt för just serberna. Det var denna dag på Trastfältet som den serbiske fursten Lazar

ledde styrkor av serbisk, bosnisk, kroatisk, albansk, valakisk, ungersk och bulgarisk härkomst

i strid mot det Osmanska riket och sultan Murad. Lazars armé förlorade slaget, trots att man 12

lyckades döda den osmanska sultanen, och Lazar tillfångatogs och mördas av osmanerna. I

över 600 år har historien om slaget vid Kosovo polje berättats genom varje generation serber.

Under alla dessa år har myter och legender skapats och historieskrivningen har vinklats, eller

Resic. 2010. s. 2649

Mønneland. 1994. s. 27210

Resic. 2010. s. 27411

Resic. 2010. s. 4312

!9

förfalskats, av serberna. Man pratar om en serbisk seger och här har dels fursten Lazar fått 13

titeln Tsar, eller kung, och det berättas även om hur han natten före slaget drömt om att Sankt

Elias uppenbarat sig för honom och gett honom och det serbiska folket en gudomlig status,

men att detta endast skulle infalla om Lazar ledde sin arme mot de angripande muslimerna. I

serbisk folkmun pratar man även sällan om vilka andra nationaliteter som deltog på den

serbiska sidan, och man har till och med vridit på det och fått det att verka som att just

albanerna skulle ha stridit på den osmanska sidan. Men om just själva slaget vet vi idag

förhållandevis lite och över 600 år senare har myterna kring slaget vandrat bland serbiska 14

generationer och gett Kosovo en sådan historisk status hos serberna att vissa hävdar att det

kan liknas med vad Jerusalem är för judarna. Mycket tack vare denna historiska händelse är 15

anledningen till att serberna så stark, än i dag, hävdar att Kosovo är en del av Serbien och

vägrar erkänna dess självständighet.

Tidigare forskning

Det finns inte mycket tidigare forskning som direkt behandlar kopplingen av svenska medier

och krigets Kosovo. Den jag funnit återfinns nedan. Det finns däremot mer forskning som

behandlar svenska medier i andra krig och internationella kriser och dessa kan ses som

relevanta i jämförelse mot min egen undersökning och som en grund för det arbete jag

genomfört med denna undersökning.

Svenska medier under Irakkriget

Från osäker källa är en granskning av Lars Nord, Adam Shehata och Jesper Strömbäck och

tittar på hur källor fungerar när det rapporteras ifrån krigsdrabbade zoner. Granskningen

bygger på rapporteringar från Irakkriget och kan på så sätt likställas med konflikten i Kosovo

som jag undersöker. Författarna visar på att det i krig oftast visar sig att källor har ett intresse i

den konflikt som råder, och att det ställer ett ännu högre krav på journalisten att granska sin

källa noggrant. Detta leder också till att vikten av att använda sig av många källor kring

samma rapportering är något som måste prioriteras för att kunna få en så tydlig bild som

Resic. 2010. s. 4413

Judah. 2008. s. 2014

Judah. 2008. s. 2415

möjligt av hur det ligger till innan man rapporterar kring exempelvis ett händelseförlopp, och

detta gäller både vid användandet av muntliga och skriftliga källor. Författarna menar att 16

journalisterna behöver få tillgång till information, fakta och kommentarer, för att vi läsare

sedan ska kunna göra vår bedömning kring journalisternas trovärdighet. Författarna lyfter här

fram hur viktigt det är för journalisterna att försöka använda sig av två av varandra oberoende

källor som ger samma svar, samt att tydligt redovisa vilken källa som har använts. Man visar

på att även om det ibland kan vara berättigat att inte redovisa vilka källor man har, exempelvis

om de är fara för källans liv, så bör man i så stor utsträckning som möjligt redovisa sin källa

eftersom de anonyma källorna omöjliggör för läsaren att bedöma journalistens trovärdighet. 17

Författarna har i fallet kring källor i rapporteringen från Irakkriget utgått från omnämnda och

namngivna källor. samt citerade källor. För att koppla det här till min egen undersökning som

kommer jag att titta på hur Dagens nyheter stod sig emot övriga medier som finns i Nord,

Shehata och Strömbäcks granskning. När man tittar på citerade källor så visar det sig i

författarnas undersökning att kvällspressen, i det här fallet Aftonbladet och Expressen, var

tydligt före Dagens nyheter i sitt användande av citerande källor. Dagens nyheter var dock 18

före Svenska dagbladet. När författarna granskar användande av omnämnda och namngivna

källor så finns dock ingen tydlig skillnad mellan kvälls- och dagspressen, utan här kommer

visserligen Expressen först, men följt av Dagens nyheter, Svenska dagbladet och sen

Aftonbladet på en sista plats. 19

Intressant i författarnas undersökning är också att andelen omnämnda och namngivna källor

sjunker med tiden för kriget, från 1,92 per artikel till 1,64. Författarna finner detta märkligt då

det borde ha varit lättare att namnge sina källor i takt med att Saddam Husseins regim faller

och fler öppet skulle våga träda fram utan att vara rädd för reprimander. 20

Författarna vill även visa på vikten att länka artiklar till individer istället för att institutioner

och använder exempel som ”information från Pentagon…” och menar att detta inte hjälper

läsaren att bedöma sanningshalten och trovärdigheten i källan eftersom det kan ha varit vem

som helst på Pentagon som uttalat sig och som faktiskt inte sitter inne på expertis i frågan.

Nord Shehata Strömbäck. 2003. s. 5916

Nord Shehata Strömbäck. 2003. s. 5917

Nord Shehata Strömbäck. 2003. s. 6018

Nord Shehata Strömbäck. 2003. s. 6019

Nord Shehata Strömbäck. 2003. s. 6120

!11

När det kommer till att använda sig av anonyma källor så blir genomsnittet att det i 58% av

artiklarna som granskats förekommer anonyma källor. Dagens nyheter ligger i det här fallet

ovanför den medelsiffran med 65% anonyma källor. Noterbart är att Expressen som enda

tidning hamnar på under 50%. Anslutningsvis så visar Nord, Shehara och Strömberg på att 21

det är mer fokus på själva kriget än på konsekvenserna av det då exempelvis irakiska civila

källor återfinns i mindre än var tionde artikel och att det endast rör sig om 3% ögonvittnen

och 1% direkt drabbade som figurera som källor. Även svenska experter, främst från 22

försvarshögskolan, återfanns i ca var tionde artikel samt svenska politiker i var tjugonde. 23

Sociala medier - En viktig nyhetskälla

Denna magisteruppsats är skriven av Hela Faraj vid Södertörns högskola under VT11. I den

här uppsatsen intervjuar Faraj, som även hänvisar till Thurén i sin uppsats, Ossi Carp som var

ansvarig vid Dagens nyheters nättidning vid tiden för uppsatsen. Carp beskriver för Faraj hur

twitter har använts som källa för nyhetsrapportering och lägger sitt fokus vid att det även

behövs en personlig kontakt, mellan journalisten och den som skrivit tweeten, för att avgöra

hur trovärdig källan kan anses vara. Källan ska helst först ha förekommit i samtal med

journalisten för att man sedan ska kunna använda dennes uttalanden på twitter, Facebook, och

andra sociala medier som källa. Carp har även påtalat för Faraj att det är viktigt att källan går

att nå efter flera uttalanden i sociala medier för att jämföra senaste uttalandena med tidigare

uttalanden som källan har gjort. Farajs uppsats handlar om Egypten vid Mubaraks fall.

Kosovokonflikten, medierna och medlidandet

Stig Arne Nohrstedt, Birgitta Höijer och Rune Ottesen skrev 2002 Kosovokonflikten,

medierna och medlidandet, med utgångspunkt på hur den mediala bevakningen har

utvecklats, och hur den påverkas, under Kosovokonflikten jämt emot hur det var vid

Gulfkriget. Författarna går kort in på situationen under Gulfkriget då CNN i princip hade

monopol att få rapportera direkt på plats. Författarnas utgång är att se hur väl journalistiken

Nord Shehata Strömbäck. 2003. s. 6321

Nord Shehata Strömbäck. 2003. s. 7322

Nord Shehata Strömbäck. 2003. s. 7623

kan vara objektiv när fler aktörer kommer in och när således exempelvis politiker och

militärer vill påverka vad som skrivs i propagandasyfte. 24

Författarna är inne på vikten av journalisterna och fotografernas egna ögonvittnesmål, då

detta är det som verkligen inte kan påverkas av propaganda utan där man faktiskt kan lägga

vikt i journalistens trovärdighet i form av ögonvittne. Författarna berättar också hur vissa

åtgärder togs till vid Kosovokriget, från de olika aktörerna, för att “lura” journalisterna och att

man på så sätt fick ut vad man ansåg var rätt uppgifter som man ville sprida och ge en så

positiv bild av sin sida. En av dessa åtgärder var att militära uppgifter alltid blev tvungna att

komma igenom auktoriserad personal för att kännas så tillförlitlig som möjligt och att

aktörerna inte ville att soldater själva skulle ha kontakt med journalister. Exempelvis spred

NATO mycket information kring högteknologiska vapen som alltid träffade sitt mål vid sina

pressträffar, något som senare har kunnat motbevisas. Men genom denna information fick

NATO alltså en möjlighet att framstå från sin bästa sida under kriget. NATO hade 25

pressträffar med vita husets presstalesman Joe Lockhart och Pentagons dito Kenneth Bacon.

NATOs talesman Jaime Shea höll pressbreifings i Bryssel dagligen. Det läckte dock ut

rapporter där de visade sig att dessa pressträffar gjordes för att visa att kriget var så humant

som möjligt. Man manipulerade medierna att förlusten av människoliv var rena

tillfälligheter. Författarna refererar även till den brittiske journalisten Robert Fisk som 26

lägger fram sin teori om att det finns två typer av journalister när det handlar om rapportering

i krigsdrabbade zoner. Han pratar om “fåren”, som enbart rapporterade vad NATO

förmedlade, och “de besjälade” som övertygats om krigets riktighet och den andra sidans

ondskefullhet” vilket gjorde dem partiska åt ena eller andra hållet. Om det stämmer så fanns

det alltså inga opartiska journalister på Balkan. De flesta journalister ska enligt författarna 27

dock ha skickats ut från Serbien och Kosovo av serbiska säkerhetsstyrkor och man försökte

att censurera alla nyheter som rapporterades ut från landet. Författarn har i sin undersökning 28

även tittat på hur ofta olika personer och aktörer nämns i artiklarna. Exempelvis så

förekommer Serbiens president, Slobodan Milosevic, tre gånger så ofta som USAs president,

Nohrstedt Höijer Ottesen. 2002. s 12. 24

Nohrstedt Höijer Ottesen. 2002. s. 49-5025

Nohrstedt Höijer Ottesen. 2002. s. 5126

Nohrstedt Höijer Ottesen. 2002. s. 5327

Nohrstedt Höijer Ottesen. 2002. s. 5728

!13

Bill Clinton, i Dagens nyheters rapportering. NATO är den aktör som förekommer oftast. 29

Nohrstedt, Höijer och Ottesen kommer i sin undersökning fram till följande i Dagens nyheter:

NATOs propaganda har i stor utsträckning fått genomslag i nyhetsrapporteringen. Det

serbiska har inte fått det. Dagens nyheters enda kritik mot NATO är när de tar upp dess

bombstrategi, i övrigt framkommer ingen annan kritik emot försvarsalliansen. Författarnas

slutsats är att Dagens nyheter har en NATO-positiv hållning rakt igenom de perioder som det

rapporteras från. Dagens nyheter väljer också i sitt sätt att granska andra grupper exempelvis

att kriminalisera den albanska/kosovoalbanska gerillan, eller befrielsearmén som den även

benämns i vissa sammanhang, UCK. Men i Aftonbladet så snarare romantiseras bilden av

UCK som en befrielsearmé.30

Undersökning 31I undersökningen har 85 artiklar och reportage från tidningarna Dagens nyheter och Expressen gåtts igenom. Allt material är från Uppsala universitets nätbibliotek. Antalet artiklar som eventuellt publicerats i dessa tidningar, men som inte finns i nätbiblioteket, tas det ej någon hänsyn till.

Dagens nyheter.

1998-03-06 börjar Dagens nyheters rapportering från det krig som blossat upp i den serbiska

provinsen Kosovo. Dagens nyheters korrespondent, Christian Palme, är det som skriver

artikeln. Artikeln handlar om hur serbiska poliser ur specialstyrkorna, med stöd av militär

med pansarfordon och luftunderstöd av attackhelikoptrar gör angrepp mot albanska byar i

Drenica-området, tre mil väster om Kosovos provinshuvudstad, Pristina. Palme rapporterar

om att civilbefolkningen tvingats på flykt men att serbisk polis säger att de enbart är ute efter

att finna de terrorister som finns i området. Han förklarar att med terrorister så menar serberna

de gerillasoldater ifrån Kosovos befrielsearmé, UCK. Palme drar likheter kring detta från

andra konflikter i historien, då främst med Frankrikes ingrepp i Algeriet på 1950-talet, samt

USAs insatser i Vietnamkriget. Han skriver att det dock kan få motsatt effekt för serberna då

historien visar att detta ofta kan leda till att civilbefolkningen radikaliseras i området och öka

Nohrstedt Höijer Ottesen. 2002. s. 6229

Nohrstedt Höijer Ottesen. 2002. s. 6730

Artiklarna kommer inte användas som fotnoter. Se under källhänvisningar. 31

sympatierna för UCK. Vart Palme har fått sin fakta ifrån framgår inte i artikeln och han anger

inga tydliga källor och har ger inte heller någon bakgrundsförklaring till konflikten.

Den fortsatta rapporteringen i Dagens nyheter är från 1998-03-25 och där skriver Ljiljana

Dufgran en artikel utifrån ett eget, känslosamt, perspektiv sin syn på krisen som uppstått i

Kosovo. Hon har gett artikeln namnet “Nästa steg är krig: förklarar bakgrunden till

oroligheterna i Kosovo”. hon förklarar dock inte den historia Kosovo har och varför den är så

viktig för både serber och albaner, istället varvar hon egna känslor med att berätta om när Tito

dog, och berätta hur hon och hennes man mötte albaner på Kosovos landsbygd, och dessa

människors brist på intresse för ledarens död. Hon tar upp hur serberna gått till attack mot

människor i Drenica, om “massakern” där, men går inte närmare in på krigs händelsen. Hon

använder orden “jag tror” kring hur kosovoalbanerna reagerar och känner, och utgår från egna

känslor och tankar. Hon tar upp problematiken med hur Balkans olika folkslag är utspridda i

de olika länderna/provinserna, men redogör inte för hur det kommer sig att de är utspridda

som de är. Hon gör även en egen analys att den serbiska regimen 1998 är allt annat än

nationalistisk, något man definitivt kan ifrågasätta, men hon kallar den ändå “brun”. Hon

skriver ytterligare att serberna har en uppblåst myt kring Kosovo, att det är en gammal

klyscha, och att det egentligen handlar om tillgångarna till gruvor som är av intresse. Om

detta är sant eller ej går enbart att spekulera i, och Ljiljana gör inget försök till att bevisa sin

ståndpunkt i ämnet.

Dagens nyheters Per Jönsson, som är korrespondent för tidningen, skriver 1998-05-12 om

Kosovo som en serbisk historisk krigsskådeplats. Men han går inte in på något kring vad han

menar med det, utan lämnar en okunnig, i denna historiska händelse, läsare oviss kring vad

det kan röra sig om. Per Jönsson tar upp upptrappningen av stridigheterna mellan serbisk polis

och befrielsearmén UCK. Han nämner även den massaker på civilbefolkningen i Drenica-

området som nu uppdagats. Jönsson tar även upp problematiken med att den albanska

befolkningen är utspridd över Balkan och att detta lett till en “frostig” relation mellan

Montenegros president Milo Djukanovic och Serbiens president, Slobodan Milosevic, då

Djukanovic vägrar en väpnad konflikt i Kosovo eftersom han inte vill uppröra den albanska

befolkningen i Montenegro. Jönsson berättar att den amerikanska medlaren Richard

Holbrooke, talar om svårigheterna i området på grund av dess historia, men går inte in på vad

han menar. Jämförelse görs med Jerusalem med underförstått syfte på Israel-Palestina

konflikten. Jönsson har i slutet av sin artikel med en liten faktaruta kring Kosovo där han tar

upp provinsens tillåtande självstyre, 1974, och fråntagandet av detsamma, 1989 och han

!15

nämner fortsättningsvis ”analytiker i Pristina” som något man skulle kunna tolka som en

källa, men enligt vad tidigare forskning visar är detta något som knappast kan benämnas som

en källa tillförlitlig nog för läsare av artikeln. Att Per nämner Richard Holbrooke uttalande är

vad vi kan se som en namngiven källa, han har även med två citat från Holbrooke i artikeln.

Det är Per som fortsätter rapportera 1998-06-07 och nu kring upptrappningen och den

kosovoalbanska befolkningens flykt. Han tar upp hur det fraktas vapen till UCK från Albanien

och Makedonien, och att oron börjar gro även i Makedonien där en fjärdedel av befolkningen

är albaner. NATO nämns och planerna på en 20 000 man stor styrka från NATO och EU

placeras i norra Albanien och Makedonien. Per ger en egen ögonskildring igenom att beskriva

något han ser, men intervjuar också direkt kosovoalbaner och citerar dessa. Här får han fram

direkta källor, där människor berättar utifrån sitt perspektiv och således också med sina

eventuella intressen i konflikten, vilket ger mer förtroende för artikeln hos mig som läsare.

Dagens nyheters avdelning DN Debatt släpper 1998-07-18 fram dåvarande utrikesminister

Lena Hjelm-Wallen Det är uppenbart att Hjelm-Wallén inte går in på några historiska

inriktningar i sitt debattinlägg, men samtidigt är det förvånande att läsa hennes inställning till

konflikten i Kosovo. Hon lägger tydligt fram att Kosovo inte kan bli en självstyrande stat,

utan att de bara bör kunna få vara en självstyrande provins. Omvärlden och grannländerna är

mot detta påpekar Hjelm-Wallén. Intressant tycker jag ,med facit i hand, då Sverige var ett av

de första länderna i världen att stå bakom Kosovo som stat 10 år senare. Hjelm-Wallén pratar

i övrigt utifrån ett perspektiv riktat mot övriga länder i Europa, för dessa länders oro för ett

krig, och verkar inte rikta sig mot den konflikt som råder mellan serber och kosovoalbaner.

Hjelm-Wallén hänvisar till FN, EU och OSSE, alltså enbart till organisationer, men inget till

uttalanden från personer och inga hänvisningar till beslut som tagits och som för läsaren går

att följa i spåren.

Per Jönsson är den som fortsätter rapporteringen för Dagens nyheter och 1998-07-22 tittar han

vidare på den etniska frågan kring krisen i Kosovo och även den oro och upptrappning som

ligger i krisen som tycks växa i Makedonien. Här presenterar han två källor som han lutar sig

mot när han beskriver kriserna mellan de olika folkgrupperna på Balkan. Han nämner dels

Emiljia Simoska som är professor för etniska studier vid universitetet i Skopje, Makedonien,

samt tv och tidningskommentatorn Slobodan Chashula. Den förstnämnda känns som en

tillförlitlig källa utifrån sin titel, dock vinklad och som riktar sin kritik mot albanerna och som

hävdas ha en våldsideologi och utan verklighetsuppfattning om att ett Storalbanien skulle

ligga femtio, kanske hundra år, efter i tiden och sin utveckling. Dock framgår det inte i

Jönssons artikel vad Emilija Simoska grundar dessa tankar kring, och om hon nu förklarat det

grundligt för Per Jönsson, så hade jag som läsare velat ta del i det för att inte skapa mig en

egen bild i huvudet utan att besitta några kunskaper om hur områdena ser ut. Ett ypperligt

tillfälle att fritt tolka något för läsaren, vilket kan ge olika innebörd om man lyssnar till

Thuréns teorier då han nämner att ”det fodras att man kan tolka vilken innebörd händelser

har”.32

Lena Hjelm-Wallén får 1998-08-03 delvis ett svar på sin debattartikel av Wilhelm Agrell, som

är freds- och konfliktforskare. Hans debattinlägg är i stort en sågning av EUs och omvärldens

förmåga att lösa konflikter. Han tar inte upp någonting om hur kriget utvecklat sig och vart

det har sin bakgrund, utan pratar om nuet med egna idéer om hur konflikten bör hanteras och

vad man gör för fel. Wilhelm Agrell kan på sätt och vis ses som en källa i sig med sin

yrkestitel. Det framgår dock inte vart han utövar sin forskningen, vilket kanske inte i sig är

avgörande för hans åsikter och tankars trovärdighet, men som likväl enkelt hade kunnat

skrivas in i artikeln efter hans titel för att ge läsaren mer förståelse.

Dagens nyheter fortsätter 1998-08-11 under DN debatt att lyfta fram olik åsikter om hur

arbetet bör fortsätta med att få till fred i Kosovo. Den förre centerledaren, Lennart Daléus,

skriver en debattartikel där han delvis håller med, delvis säger emot, Wilhelm Agrell och hans

kritik mot främst EU. Daléus går hårt åt Milosevics vålds strategier, men tar inte upp

någonting om områdets historia. Jag anser att Daléus här hade haft ett ypperligt tillfälle att ta

upp historien för att på så sätt underbygga sina resonemang och på så sätt få med sig folket i

hur han tänker kring insatserna. Men avsaknaden är tydlig. Källor anges utan direkta

hänvisningar. Det märks att dessa inlägg från politiker handlar om just politik och att framföra

sina egna åsikter och lösningar för att vinna väljares stöd i svensk politik, snarare än intresset

för konflikten i Kosovo.

1998-08-22 går Christian Palme in på historien. I en bra artikel jämför han kampen för

självständighet, mellan den som pågår i Kosovo och de samtal som förs mellan Färöarna och

Danmark. Här gör han flera historiska inslag för att förklara situationerna. Han backar tiden så

långt tillbaka som att den albanska befolkningen i Kosovo härstammar från de gamla

Illyrierna, fortsätter med hur serberna tog kontrollen över området till det Ottomanska rikets

ockupation av området under 600 år. Han fortsätter förklara hur Kosovo efter WW1 hamnade

Thurén. 1997. s.9832

!17

under Serbien och sen så småningom inom Jugoslavien. Han berättar om hur Kosovo fick

självstyre inom Jugoslavien 1974 och hur serberna tog ifrån dem en massa makt 1989. Palme

ger läsaren en bra möjlighet till att förstå grunderna i konflikten. Det anges dock inga källor,

utan läsaren får själv ta reda på om informationen stämmer. Uppgifterna stämmer dock, vilket

jag också tror att den större delen av läsarna tar för givet utan att ifrågasätta. Detta är dock

bara en spekulation från min sida. Chrsitian Palme låter även Ove Bring, professor i folkrätt

vid Stockholms universitet, uttala sig. Denna artikel följs 1998-08-29 upp av en bra artikel om

hur läget ser ut i Kosovo från Per Jönsson. Han talar om människorna på flykt och hur

Milosevics lurat omvärlden på ett sätt som gör att det blir svårt att flygbomba för NATO, för

att hjälporganisationerna är “i vägen”. Per har även här med en faktaruta om Kosovo. Vart den

faktan är tagen ifrån framgår inte för läsaren, även om det inte finns någon större anledning att

ifrågasätta den. Per kritiserar Hjelm-Wallén som växlat från att prata om vapenembargo och

militära insatser, till att nu prata om humanitär hjälp som det viktigaste. Per Jönsson citerar

även den tyske förbundskanslern, Helmut Kohl, och hans syn på det som kan komma att bli

en humanitära katastrof. Jönsson har även med ett uttalande från en lokalansvarig, med namn,

vid FN:s flyktingkommissariat, vilket kör källan tydligare för läsaren än om Jönsson enbart

hänvisat till FN som organisation. Materialet som är tillgängligt i fulltext vid Uppsala

universitet nätbibliotek har sedan ett stort glapp fram till 1998-09-18, då återigen Per Jönsson

skriver. Denna gång tar han tar upp att NATO verkar redo att ingripa och går hårt åt serbisk

militär och polis som angriper civilbefolkningen, och likt Srebrenica, verkar ha börjat med att

sära på män och kvinnor/barn när de går in i byarna.

Per har återigen med en faktaruta. Han hänvisar vissa delar till direkta uttalanden från namn

som Volker Rühe, tysk försvarsminister och USA:s president Bill Clinton.

Det tillgängliga materialet i undersökningen ger återigen ett långt glapp. Denna gång på

nästan en en månad, fram till 1998-10-14. Återigen är det en artikel från Per Jönsson som den

gång visar sig kritisk till CNN som verkar vilja se mer våld på Balkan och vars reportage

handlar om att det är enda lösningen för att få slut på kriget i forna Jugoslavien. Jönsson

hänvisar inte till något speciellt reportage, vilket hade varit önskvärt, exempelvis “som CNN

rapporterade den 5 oktober….”. Jönsson skriver om att inte ens generaler vid Pentagon har

kunnat besvara vissa frågor, vilket blir en svag, och direkt meningslös, källhänvisning när de

inte namngivs. USA-diplomaten Christopher Hill och även Richard Hoolbrookes nämns kring

deras ageranden, men utan att visa direkta uttalanden.

Per skriver att han är tveksam då UCK kräver självständighet men att fredsamtalen som

Hoolbrooke tagit fram mer tyder på att gå tillbaka som innan 1989 med självständigt provins

styre.

Per Jönsson gör ett reportage i byn Dragobil 1998-10-17 och intervjuar i den människor som

berättar om fortsatta serbiska bombningar och hur serbiska styrkor vägrar släppa igenom

hjälpkollonner i området. Han fortsätter sedan två dagar senare, 1998-10-18, med att hänvisa

till den Pristina baserade tidningen Koha Ditore om hur UCK återigen ifrågasätter

fredssamtal/avtal. Christopher Hill har, enligt Jönsson, irriterat kallat tidningen UCK Times.,

men Jönsson talar inte om när detta uttalande ska ha hänt. Jönsson skriver att Holbrooke har

satsat på skuggpresidenten Rugova i Kosovo, men detta styrker inte Jönsson med några

uttalanden eller hänvisningar till vart Holbrooke har uttryckt detta. I sin roll som Dagens

nyheters korrespondent på Balkan fortsätter Per Jönssons artiklar och reportage att vara det

som finns tillgängliga i störts utsträckning. 1998-10-28 hänvisar Per Jönsson direkt till

utrikesminister Zivadin Jovanovics tal som han höll på Belgrads paradgata Kneza Milosha om

hur Jugoslavien/Serbien ber om att få släppas in i den europeiska gemenskapen. Detta sedan

serbiska styrkor dragit sig ur Kosovo på NATOs sista dag för tidsfristen om eventuella

bombningar mot Serbien. Jönsson citerar även Richard Holbrooke. Han visar tydligt att han är

kritiskt till att övervaknings flygningarna måste anmälas en timme i förväg, då den serbiska

armén visat sig bra på att flytta stora armégrupperingar på så kort tid. I Dagens nyheter

1998-11-21 redogörs av Per Jönsson för det fredsavtal som lagts fram och vad olika parter

anser om det. Exempelvis lyfter Jönsson fram Christopher Hill. Återigen saknar jag en tydliga

hänvisningar av källan, som exempel kan man ta när Jönsson hänvisar till ett uttalande som

Rugovas chefsförhandlare, Fehmi Agani, gjort. För att källan ska bli så tydlig som möjligt

borde Jönsson berätta vart detta uttalande är gjort så att man själv kan ta del av det om man så

önskar. Är det i tv? I nån tidning? På en presskonferens? Har Jönsson hört det själv, eller läst

det själv? Eller är det berättat till Jönsson som en andrahands information? Fredsavtalet

misslyckas och 1998-12-27 rapporterar Per Jönsson om den serbiska juloffensiven, hur UCK

tagit mer mark och hur serbiska pansarfordon rullat in i Pristina. Han är tydlig med att freden

är hotad och kriget rycker allt närmare. Vad det verkar nu kan det rentav bli så att det blir krig

på vintern, vilket är en aningen ovanligt för Balkan. Jönsson pratar som strategiskt viktiga

platser som UCK tagit och varför dessa just är så strategiskt viktiga. Men han berättar inte

vart han fått informationen ifrån, vem har sagt till Per Jönsson att dessa vägar och platser är

viktiga? Hade varit intressant att veta, för alla kanske inte resonerar likadant när det kommer

!19

till vad som är viktigt och inte. Lyfter fram eldupphöravtalet som Richard Holbrooke

framförhandlat, vilket får ses som en källa. 1999-02-08 riktar Dagens nyheter sedan sitt fokus

mot Sverige som en de av den flykting våg som fortsatt komma till Sverige under alla krig på

Balkan senaste tio åren. Det är Birgitta Albons som gör en intervju på en flyktingförläggning i

Hova, Sverige. Två barn, sex och sju år gamla, samt deras mamma, intervjuas om vad de sett

och upplevt. Albons har här direkta källor i form av mamman och barnen och artikeln skrivs

uteslutande från deras berättelser och känslor. 1999-03-16 kommer ett nytt inlägg på DN

debatt. Denna gång är det docent Gunnar Jervas, forskare på försvarets forskningsanstalt som

skriver.

Gunnar Jervas debattartikel handlar om situationen i Kosovo och möjligheten för tre olika

scenarier för att nå fred. Gunnar skriver den i egenskap av forskare/expert och uttalar sig

enbart om vad han tror och anser vara möjligt. Finns ingen anledning eller ingen

nödvändighet att presentera några källor i denna debattartikel då det inte är fakta den grundar

sig på utan endast spekulationer och funderingar vad Gunnar anses vara bäst, utifrån ett

objektivt perspektiv. Kriget i Kosovo har pågått ett år och Dagens nyheter lyfter 1999-03-25

fram Anders Hellberg som under rubriken “Därför är det krig i Kosovo” kortfattat berättar

kring situationen och grunden till den. Anders nämner fördelningen mellan serber och albaner

i Kosovo. Pratar om svårigheterna kring att hålla ihop Jugoslavien efter Titos död. Skriver att

någon sagt att det är Titos fel att det är krig i forna Jugoslavien. Någon är inte vad man kan

kalla för en källa, utan även om det är något som kanske många säger i folkmun, så hade en

sådan formulering varit bättre för läsaren. Han berättar om hur Kosovo 1989 fråntogs sitt

självstyre av Milosevics, vilket självklart är en av de viktigaste grunderna till konflikten.. Han

nämner som en slutkläm i sin sista meningen att Slobodan Milosevic, sentimentalt, förklarat

att “Kosovo är den serbiska kulturens vagga” - något han inte förklarar alls för läsaren vad

som menas med det och som enligt mig med enkelhet hade kunnat göras med någon enstaka

mening och på så sätt gett honom än mer förtroende från läsaren.

Samma dag som Anders Hellbergs artikel går Bengt Albons in på vad han anser är FNs

misslyckande och hänvisar till flera politiker runt om i världen, däribland Jan Eliasson. Han

citerar direkta uttalanden och det finns inget som tyder på att dessa politiker ska ha

dementerat dessa uttalanden. Därför får han anses trovärdig, även om man gärna velat ha en

förklaring som mer är i stil med ex. “I CNNs sändning igår, datum och tid, uttalade sig Namn

Namn på följande sätt” Det hade blivit enkelt för läsaren att kontrollera om den önskat. Nästa

debattartikel i DN kommer 1999-03-26 och är skriven av Kjell Magnusson, verksam som

forskare vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala Universitet, och han tituleras

balkanexpert i denna debattartikel. Återigen får vi en debattartikel där vi har att författaren

själv är källan, där de egna åsikterna framstår och som genom sin yrkestitel får ses som

tillförlitlig. Fokus ligger på att spekulera kring vad som kan bli följderna av NATOs

bombningar för stora delar av de andra staterna på Balkan, förklara att NATO bombar för att

tvinga serberna till förhandlingar och förlikning, Han knyter ihop säcken med att Sverige och

EU bör fördöma bombningarna. Återigen i en debattartikel där inte källor nödvändiga då det

handlar om egna tankar och åsikter.

DN Debatt släpper 1999-04-09 en debattartikel av Michail Gorbatjov (översättning Niclas

Rolander). Sovjetunionens siste ledare skriver med ensamrätt för DN kring NATOs

bombningar i forna Jugoslavien. Han uttrycker stark kritik mot NATOs agerande, och han

anser att det inte är legitimt med de överenskommelser som fallit efter Sovjetunionens fall och

att Ryssland nu måste agera med att stärka sitt försvar och bistå Jugoslavien (Serbien) med

vapen och andra förnödenheter, detta eftersom han anser att det är stor fara med att NATO ger

sig in i konflikter, med suveräna stater, som de inte har med att göra. Hård kritik mot

överenskommelser som inte betyder något, utan som endast lett till Sovjetunionens

upplösning. Återigen en debattartikel där källor inte behövs då det handlar om Michail

Gorbatjovs åsikter, samt att de givetvis kan anses vinklade då han har en personlig och ett

känslomässigt intresse. Birgitta Albons skriver i sin artikel 1999-04-10, som även kan ses som

intervju, om den kosovoalbanska 21-åriga kvinnan Rukije Ukiqi, vars bok som är skriven

tillsammans med författaren Siv Widerberg, handlar om hennes liv. Här pratar vi om en

förstahandskälla, men också om en källa med ett känslomässigt band och som berättar med

just sin egen känsla och personliga upplevelse som källa. Samma dag skriver Bengt Albons en

artikel där han refererar till Bill Clinton, Tony Blair och Gerard Schröder om hur deras krav

på Milosevic kommer gå igenom då han inte har något val i längden med de tilltagna

bombningarna från NATO. Albons citerar också till uttalanden från Dana Allin som är

forskare i säkerhetspolitik och Balkanexpert vid institutet för internationella och strategiska

studier i London. Även USA:s försvarsminister, William Cohen, citeras. NATO:s befälhavare

för styrkorna i Europa, amerikanske generalen Wesley Clark får även uttalanden hänvisade,

dock inte citerade. Statsminister Göran Persson, utrikesminister Anna Lindh och

försvarsminister Björn von Sydow blir också refererade, men ej citerade. Albons skriver

!21

också i sin artikel ”enligt en diplomat” vilket ses som en anonym källa, vilken på så sätt kan

anses sakna trovärdighet. Maria Ermanno som är ordförande i Svenska Freds- och

skiljedomsföreningen oh hon skriver på DN debatt 1999-04-12. Hennes debattartikel är

skriven utifrån vad deras förening tycker och hon talar alltså för föreningens åsikter och inte

enbart från sina egna, även om vi givetsvis kan dra slutsatsen att de stämmer.

Hon skriver om hur FN försvagas genom att NATO gör bombningar utan att konsultera med

FN först. Pratar utifrån Sfor, FN, Nato och utifrån vad Boris Jeltsin säger. Ifrågasätter även

VETO i FN och ser det som något som kan vara slutet på FN.

Clas Barkman som är korrespondent för DN och skriver i en artikel 1999-04-17 om hur

propagandan används i kriget. Hur serberna endast visar bilder på döda civila, trasiga hus och

raserade broar efter Natobombningarna. Vi kan ta för givet att Barkman själv har sett och läst

dessa artiklar/reportage. NATOs propaganda bygger på att visa hur noga man är i kriget för att

stoppa serbernas etniska rensning. Dock fick detta en törn då en flyktingkonvoj bombades av

NATO. Hänvisar till jugoslaviska krigslagar som förbjuder medier att kritisera den egna

armén och att översättningar från exempelvis BBC är förbjudna att göra. Pressinstitutet IPI

skriver i sin årsrapport att frilansjournalister som skriver för utländska tidningar riskerar att

fängslas för spioneri. Barkman kritiserar, igenom andra medier, varför NATO inte visar olika

spaningsbilder som tagits. Dels kring massakern i Srebrenica och avrättningen av 600

muslimska män. Barkman blir i denna artikel dels sin egen källa, men det hänvisas även till

vad andra medier har hänvisat till.

Per Ahlin rapporterar från New York 1999-04-22 om de tveksamheter kring FNs agerande och

kompetens. Han hänvisar i sin artikel till uttalanden från Sveriges FN ambassadör, Hans

Dahlgren. Hans artikel är skriven med frågor om hur FN ska vinna tillbaka sin trovärdighet.

Per spekulerar, samt refererar och hänvisar till FN förslag som tas upp och vi kan här se att

Per delvis har med sina egna åsikter, men också visar tydligt att hans fakta kommer från de

han tagit del av från FN.

Ingrid Hedström redogör i en artikel 1999-04-24 anledningarna till att Milosevics sitter kvar

på makten och anledningen till att man inte försökt lösa risken för konflikt i Kosovo redan vid

Daytonavtalet. Hon hänvisar till Lena Hjelm-Walléns uttalanden kring hur konflikten borde

lösas och hon ger i grund och botten en grundläggande förklaring till konflikten ur ett

perspektiv på hur Milosevics agerat och hur man agerat emot honom. Hon hänvisar i sin

artikel till Kjell Magnusson som är Balkanexpert vid Uppsala Universitet och tar med hans

uttalanden och citerar honom direkt, något som för mig som läsare gör källan helt tydlig..

Samma dag som Hedströms artikel finns ett inlägg i DN debatt. Det är Baton Haxhiu,

chefredaktör på den största kosovoalbanska tidningen, Koha Ditore, i Pristina och skriver för

DN debatt. Artikeln är en skildring kring hur kosovoalbanderna drivs ut ur deras land med

våld, mord och skrämsel från de jugoslaviska (serbiska) säkerhetsstyrkorna. Artikeln är

baserad helt på Batons ord, så han är en direkt källa men också sin egen källa med intresse

och känslor i konflikten. Han nämner inget om UCK och skriver med direkta ord att det är

berättigat av NATO och andra länder i världen att använda våld mot serberna då de precis som

i andra delar av forna Jugoslavien använder sig av en planerat och systematiskt våld och har

folkmord på agendan. Självklart går det som läsare att ryckas med i Batons text, och mycket

av det han skriver går givetvis att hänvisa till som sanning med hjälp av andra källor, men

samtidigt så är Baton väl inblandad i kriget och har en tydlig ståndpunkt vart han står i det

här. Därav är källan helt ensidig, även om man säkert kan se den som trovärdig ur just det

ensidiga perspektivet.

Dagens nyheter släpper 1999-04-24 en artikel av Bengt Albons där han skriver om

Jugoslaviens framtid, om hur man ska kunna få till en lösning, vad som krävs och hur landet

skulle kunna delas upp. I lösningen kring militära marktrupper i Kosovo hänvisar Bengt till så

väl en före detta arméöverste och numera säkerhetsexpert, Bill Taylor, samt till en

säkerhetspolitisk expert vid militärhögskolan i Washington, Kori Shake. Pålitliga och tydliga

källor som väl passar in i området som Bengt behandlar. Däremot när det kommer till hur

Jugoslavien skulle kunna delas är det bristfälligt. Bengt hänvisar till två linjer, en där man

delar Jugoslavien i tre stater, Serbien, Kosovo och Makedonien. En där man delar på Kosovo i

en serbisk och en albansk del. Som källa använder Bengt meningen: “Många menar…”. Vilka

“många” är hänvisar han aldrig till. Många kan alltså var vem eller vilka som helst. Det är just

såna här hänvisnar som i dagens samhälle, med sociala medier, kan få vem som helst att dela

vad som helst, och därmed också få vem som helst att tro på vad som helst.

På DN debatt 1999-04-27 skriver Lena Jonsson, som är docent och forskare vid

Utrikespolitiska institutet i Stockholm och får därmed ses som en särskilt sakkunnig i frågan.

Jonsson behandlar frågan om hur avståndet mellan USA/Natoländerna och Ryssland ökat igen

efter många års närmanden efter att USA/Nato valt att bomba serbiska styrkor i kriget om

Kosovo. Artikeln berör inte Kosovokonflikten specifikt utan är mer inriktad på det

världspolitiska läget med stormakterna från Kalla kriget i fokus.

!23

Bengt Albons artikel 1999-05-03 bygger på en intervju med dåvarande statsminister, Göran

Persson. Det är en direkt intervju med citat om hur Persson ser på Natos bombningarna av

Jugoslavien. Persson talar om svårigheten i fallet kring folkrätten, då det i det här fallet

handlar om en serbisk president, Slobodan Milosevic, som inte respekterar de mänskliga

rättigheterna. Ur ett källkritiskt perspektiv går det inte att ifrågasätta något då artikeln är en

intervju. 1999-05-14 bygger Per Ahlins vidare på den intervju med statsminister Göran

Persson som Bengt Albons gjorde den 3 maj. Per Ahlin behandlar området och vikten av att

Nato operationen i Kosovo får ett framgångsrikt slut. Han skriver om att operationen hittills

varit ett misslyckande, men att möjligheten till att lösa konflikten med dessa metoder

fortfarande finns och är nödvändig för Natos trovärdighet och handlingsförmåga i framtiden.

Han hänvisar i sin artikel till dels Ove Bring, professor i folkrätt vid Stockholms universitet,

samt till ambassadör Krister Wahlbäck. Båda två är inne på statsministerns linje om att

folkrätten, där utomstatlig inblandning inte ska ske i sådana här konflikter, måste förbises i

fall där de mänskliga rättigheterna tydligt kränks. Tydliga källor att hänvisa till där de citeras.

Karen Söderberg gör 1999-05-16 ett reportage som handlar om flyktingar och hon intervjuar

flyktingar i ett flyktingläger från Röda korset i Makedonien. Det handlar alltså om direkta

källor i det här fallet och folks egna skildringar av vad de har varit med om. Källorna bygger

alltså i största del på känslor, och den fakta som förmedlas är sett ur ett perspektiv, individens.

Längst ner i reportaget finns en faktaruta kring flyktingsituationen och den är tydligt hänvisad

till FN/UNHCR.

På DN debatt 1999-05-19 skriver tidigare statsminister Carl Bildt som vid den här tidpunkten

är FN-sändebud på Balkan och var även högst delaktig igenom medling i kriget, och freden,

under bosnienkriget. Bildts debattartikel handlar om återuppbyggnaden av Kosovo när väl en

fred uppehållits. Freden är dock inget som finns några tecken på i nuläget enligt Bildt. Bildt

skriver utifrån sina egna åsikter och tankar kring hur en fred ska slutas och upprätthållas, och

hur återuppbyggnaden av Kosovo ska kunna ske. I det här fallet ser vi nog alla Bildt själv som

en pålitlig källa efter allt hans arbete under krigen på Balkan. 450 miljarder enligt Bildt.

Bengt Albons skriver 1999-05-22 om Natos misslyckade taktik i Kosovokonflikten, om de

misslyckade flygbombningarna och att taktiken varit fel redan från början.

Albons citerar den amerikanske militärforskaren William Arkin som är expert på

luftkrigsföring och kärnvapen. Han säger att alla bedömmare i Washington, militärer,

konservativa och liberaler, är ense om att Clintonadministrationen är oförmögna att dela ett

krig på ett kompetent sätt. Albons hänvisar även till att Arkin får medhåll av militärexperten

vid Center for strategic and international studies (CSIS) i Washington.

Albons får även med konstaterande från Ivo Daaldar vid Brookingsinstitutionen  i

Washington. Daalder har tidigare arbetat vid president Clintons säkerhetsråd.

Albons använder sig av tre tydliga källor som också känns pålitliga med sin expertis.

1999-06-12 skriver Johan Schück om hur världsekonomin skulle påverkas, eller snarare hur

den inte kommer att påverkas av kriget i Kosovo. Han hänvisar till Storbritannien där det

uppstått en konflikt mellan försvars- och finansdepartementet kring kostnaderna för kriget och

hänvisar även till en OECD rapport där kosovokriget inte ens finns med när det handlar om

världsekonomin. Schück hänvisar även till uttalanden från Carl Bildt om 450 miljarder kronor

för återuppbyggnaden, medan den tillträdande EU ordföranden, Romano Prodi, talar om 270

miljarder. Han hänvisar även till en artikel, fredagen innan denna, att Bosse Ringholm nämnt

2 miljarder från svenskt håll, samt en 800-900 man stark FN trupp. Här används tydliga

hänvisningar av Schück och Dagens nyheter. Samma dag skriver Disa Håstad om kostnaderna

som blivit för främst grannländerna till Kosovo. Hon skriver i hårda fakta och hänvisar även

till sina källor längst ner i artikeln. IMF, FN, EBRD, Världsbanken och de berörda länderna,

vilket gör det tydligt för läsaren vart informationen kommer ifrån.

Anna Bodins skriver en artikel 1999-06-12 som handlar om hjälpinsatser i flyktinglägren i

Makedonien. Om svenska clowner som åker ner för att roa barn och få dem att tänka på något

annat. Hon intervjuar två av clownerna, teaterdirektören, samt barn och ungdomar i lägret

vilket gör att dessa källor får uttala sig utifrån deras egna upplevelser och känslor.

Birgitta Albons reportage från 1999-06-16 bygger på hennes eget arbete med organisationen

kvinna till kvinna i byn Cegrane i Makedonien. Reportaget handlar om en kvinna, Halime 30

år, som blivit våldtagen. Hon berättar om våldtäkten, om hur byns kaféägare mördades med

hela sin familj och hur en annan kvinna skadades. Reportaget är en vittnesskildring.

Dagens nyheter rapportera även från G-8 mötet i Köln 1999-06-20 genom Mats Holmberg,

med fokus på uppgörelsen mellan de sju länderna och Ryssland kring Kosovo. Han hänvisar

till direkta uttalande från Boris Jeltsin, Bill Clinton och Gerard Schröder. Han delar även en

faktalista i punktform om vad avtalet innebär vilket gör det tydligt för läsaren att följa

källorna. Svårigheterna kring att bevisa krigsbrott i Kosovo får fokus i Matilda Hansons

artikel från 1999-06-22. Hon beskriver i sin artikel hur svenska rättsläkare, rättstandläkare och

kriminaltekniker reser ner på krigstribunalen i Haags uppdrag. Nederländaren Jim Landale

!25

som är talesperson vid krigstribunalen uttalar sig i artikeln och då får vi en tydlig direkt källa.

Håkan Mörnstad som är Sveriges enda heltidsarbetande rättsläkare, vilket ger läsaren

möjlighet att känna stort förtroende för artikeln och källan. Han uttalar sig också om

svårigheterna att identifiera döda då de saknas journaler, främst tandjournaler, på

befolkningen i Kosovo. Rättsläkaren Thore Karlsson intervjuas också i artikeln, vilket gör att

jag anser att den får ett ännu starkare förtroende hos läsaren. 1999 -07-03 skriver Hans-Henrik

Rönnows en artikel som handlar om det politiska läget i Serbien efter att trupperna kapitulerat

och lämnar Kosovo. Han skriver om att det finns stora krav på avgång för Milosevic, men att

han styr media och därmed har det inte blivit lika starkt som den tros vara. Milosevics har via

sin tv-kanal låtit folk se kriget som en seger, men alla soldater vet att de förlorat. Hänvisar

inte till några direkta källor utan här får vi anta att Rönnow själv sett de som sänts i

Milosevics egen tv-kanal. Dagens nyheter kommer återigen in på sin kritik mot CNN

1999-07-12 och Cecilia Jacobsson gör en intervju med CNNs chef, Chris Cramer, och

uttrycket att det varit ett “bra krig” för CNN. Han berättar om hur dom lärt sig att inte lita på

militärens teknik och bomber som bara träffar exakta mål och om rapporteringen från

flyktingströmmar som de tidigare inte gjort vid exempelvis gulfkriget där de hade monopol på

rapporteringen. En bra intervju där Chris Cramer får svara på frågorna ur ett självkritiskt

perspektiv. Dagens nyheter har även med en faktaruta om CNN längst ner i artikeln vilket

underlättar för läsaren med dålig koll på utländska medier.

1999-07-22 släpps återigen en debattartikel fram i DN debatt. Denna gång är det statsvetarna

Ulf Bjereld och Marie Demker som skriver en debattartikel där de behandlar sin syn på hur

farligt kriget kan vara för framtiden. Det faktum att en etnisk grupp ska ha rätt till en egen stat

kan leda till ökad nationalism enligt författarna. De för en intressant debatt kring en intressant

fråga, och hänvisar bland annat till docenten i zoologi, Birgitta Tullberg, som någon de inte

alls håller med. 1999-07-24 granskar Bengt Albons den första rapporten som kommit kring

kring Natos agerande och framgång i krigets Kosovo. Det är Anthony Cordesman som skrivit

den och han är militärexpert vid strategiska och internationella studier i Washington. Tydlig

källa av Bengt och enkelt att hänvisa till Anthonys rapport som läsaren av Bengts artikel då

kan försöka få ta del av.

1999-07-29 skriver Clas Barkman, korrespondent, om återuppbyggnaden av Kosovo och

kostnaderna för dem. USAs ambassadör, James Dobbin, kommer med uttalanden och siffror

från EUs beräkningar presenteras vilket gör det enkelt för läsaren att förstå innebörden av

kriget ur ett ekonomiskt perspektiv. Detta följs upp långt senare i mitt urvals material av

Hans-Henrik Rönnow som 1999-10-22 skriver ett reportage kring återuppbyggnaden av

Kosovo och hur den fortskrider och även hur man hoppas bli klara med så mycket som

möjligt innan vintern slår till. Flera kosovoalbaner intervjuas och vad som blir direkta

skildringar och källor. Hans-Henrik Rönnow fortsätter 1999-10-26 på spåret om

återuppbyggnaden av Kosovo, men skriver här en artikel om lag, rätt och brottslighet i

Kosovo efter kriget. Den svenska polisen Per Wedsmark uttalar sig om svårigheten med

samarbetsviljan från den kosovoalbanska befolkningen. Den danske polischefen Sven

Fredriksen intervjuas och säger att han är säker på att mycket av europas droghandel går

igenom Kosovo. Även Robert Pulver vid OSSE uttalar sig i artikeln som alltså består av

direkta källor. Birgitta Albons gör ett nytt reportage, 1999-11-09, kring hur man ska hjälpa,

och redan hjälper, de flyktingar som kommit till Sverige från krigets Kosovo. Hon skildrar

arbetet kring både barn och vuxna och delar berättelser från såväl familjerna själva som

personal som jobbar med dessa människors psykiska återhämtning. Samtliga personer uttalar

sig i hennes reportage. Detta blir en fortsättning dagen efter, 1999-11-10, från Albons och det

är återigen barn som är i fokus. Här tar Albons även med olika terapeuter som får yttra sig.

Som avslutning av analyserna från de fulltexter från Dagens nyheter som finns i Uppsala

Universitets nätbibliotek tar Nils Resare, 1999-12-27 vid där en annan artikel i denna analys

slutade, den om chefsredaktören Baton Haxhiu.

Artikeln handlar främst om den växande albanska nationalismen i Kosovo och Baton har en

rädsla för att den kan komma att leda till att serberna skulle komma tillbaka till Kosovo för att

skydda sin minoritetsbefolkning där. Han berättar om att han blivit hotat för att han av vissa

anses vara en landsförrädare när han fördömer den våldsspiral som fortgår från albaner emot

serber i Kosovo. Han berättar om sin kamp då och sin fortsatta kamp för ett fritt och stark

Kosovo. En skildring från en av de som kämpade starkast med pennan som vapen under

kriget.

!27

Expressen

Andelen artiklar och reportage är långt ifrån lika många när det kommer till Expressen kontra

Dagens nyheter i Uppsala Universitets nätbibliotek när det kommer till fulltext artiklar.

Den första artikeln som finns tillgänglig i fulltext är ifrån 1998-08-25 och är skriven av

Johanne Hildebrandt. Johanne rapporterar om UCK och hur de på bara ett halvår lyckats gå

från gerillagrupp till en tillsynes välorganiserad armé med det kosovoalbanska folkets stöd.

Hon går in på hur sju välutbildade akademiker startade UCK sen de fängslats för sina

politiska åsikter av serberna, ett agerande från serberna som hon jämför med

apartheidregimen. Hon skriver om hur dessa män misstrodde kosovoalbanska presidenten

Rugova och valde istället terrorism som metod enligt journalisten. Intressant att se hur

Johanne väljer att just använda terrorism som beskrivning på UCK tillskillnad från många

andra som istället såg dem som gerillagrupp, rebellgrupp eller en befrielsearmé. Johanne

väljer även att citera den kosovoalbanska journalisten Milaim Zeka, med nära kontakter till

UCKs ledning.

”UCK beslöt att genomföra det presidenten bara pratade om att göra”. Fortsättningen av

artikeln handlar om hur UCK gick tillväga med sina metoder och att de samlade in pengar

från Zürich. Johanne skriver om hur UCK stod för fyra år av terrorism. Berättar om 3000

svenskar som anmälde sitt intresse för att åka ner och strida för dem. Återigen använder hon

terrorism, och tar således ställning enligt mig, och hon anger inte någon källa vart ifrån hon

fått siffran 3000 när det kommer till frivilliga svenskar som vill ansluta till UCK.

Artikeln är som en sammanfattning av det första halvårets händelseförlopp och avslutar med

att dra slutsatsen att det riskerar att bli en ”mörk” höst i Kosovo.

1999-11-06 skriver Peter Kardhammar i Expressen under rubriken ”Kosovo - en beskrivning”.

Kadhammar gör en sorts ”Kosovokonflikten på 2 minuter” där han går in och förklarar

orsaken till konflikten och hur läget ser ut, samt tankar kring framtiden. Kadhammar går in på

historien i det område som idag är Kosovo, samt om folken som levt där senaste 1500 åren

och hur området utvecklats. Han förklarar kort levnadsvillkoren för de som lever i Kosovo,

han berättar om hur krigsförloppet ser ut och han berättar om de olika ledarna i Kosovo,

UCK och Serbien. Även Kadhammar väljer att dra serbernas sätt att förhålla sig till Kosovo

som en likhet till Apartheidregimen i Sydafrika. Han väljer även att jämföra med, citat,

”niggerhat i Alabama”, samt hur svarta behandlas av Ku Klux Klan. Han väljer även att ta sig

ann frågan om allt är serbernas fel, men är i den någorlunda diplomatisk då han tittar på hur

albanerna på 70-talet började visa sitt missnöje med den serbiska ledningen och hur den

albanska nationalismen då växte.

1999-03-25 skriver Anna Maria Corazza Bildt en debattartikel i Expressen. Corazza Bildt

skriver i stort om att våldet måste vara en del av politiken för en lösning på konflikten och

inte en ersättning av den. Hon är kritisk till att de allierande trupper som ska försöka få stopp

på stridigheterna endast tycks ha ökat våld som metod mot serberna, något som hon tror

endast kommer stärka den serbiska krigsmoralen och pekar på att de historiskt aldrig varit ett

folk som vikt sig åt hot om våld utan snarare bara tycks sluta sig mer samman och stärka sin

nationalism och sin inställning till att våga gå hela vägen in i döden för att försvara sitt land.

Corazza Bildt skriver detta som en debattartikel utifrån sina tankar och funderingar kring

krisen. Huruvida hennes man, tidigare statsminister tillika medlare i krigen på Balkan, Carl

Bildt, varit en del av hennes tankegångar, framgår inte i artikeln. Dagens efter Corazza Bildts

debattartikel, 1999-03-26, går Kjell Magnusson igenom hur fredsplanen som lagts upp vid

Rambouillet. Han ställer sig frågande till den på flera plan eftersom den inte förhandlats fram

då albanerna vägrat att sätta sig vid samma bord som serberna och eftersom serbernas

president, Slobodan Milosevics, inte accepterat dem. I fredsplanen kan utläsas att Kosovo i

princip ses som självständigt då de ska ha sitt eget styre och sin egen lagstiftning, men ändå

ligga under Serbien och fortfarande vara en del av det som finns kvar av den Jugoslaviska

federationen. Magnusson finner detta mycket märkligt då inget liknande funnits för andra

Europeiska provinser. Magnusson är här sin egen källa då han själv framhåller att han läst

planen personligen och gör därmed sitt uttalande och sina tolkningar direkt utifrån det.

1999-03-31 skriver författaren Henning Mankell, som under perioden arbetar som krönikör i

Expressen, sin syn på utrikesminister Anna Lindhs fördömande av de uppror han själv varit

med och skrivit under och som handlar om NATOs bombningar av Serbien. Han motsäger sig

Lindhs tanke kring att detta skulle kunna leda till att Milosevic känner stöd och berättigar

istället underskriften med att det sätt som NATO och USA använder sig av här kan leda till ett

”Lex NATO” där de berättigar att dessa går in och bombar i olika konflikter hur det än känner

för det. Detta skulle enligt Mankell kunna var förödande för flera konflikter i framtiden.

Det är Mankells egna tankar och hans sätt att försvara sig mot utrikesministerns kritik kring

uppror Mankell valt att ställa sig bakom och därmed faller den under rubriken debattartikel.

Expressen publicerar samma dag en debattartikel av den franske politikern, företagaren och

författaren Bernard-Henri Lévy. Expressen visar med detta hur olika synsätt i NATOs

bombningar yttrar sig Västeuropa. Lévy tycker inte bombningarna kommer en dag försent.

!29

Han kallar Milosevics för en terrorist som inte förstår några andra medel än våld och att han

håller sitt eget folk som gisslan. Han är trött på att det pratas om politiska lösningar eftersom

han anser att det enda Milosevic förstår är att möta honom med våld. Han jämför situationen

med Bosnien några år tidigare och anser att man nu måste handla snabbt, och att man redan

borde gjort det och sett till att Milosevics försvinner från makten. Krig är aldrig bra, men det

finns rättfärdigade krig enligt Lévy och detta är ett sådant. Redan dagen efter, 1999-04-01,

släpper Expressen nästa debattartikel. Denna gång är den skriven av Ljiljana Dufgran. Hon

frågasätter svenska intellektuella som motsäger sig NATOs bombningar mot Serbien. Hon

skriver att den enda som kan beskyllas för att oskyldiga serber drabbas av bombningarna är

Milosevics och den nationalistiska politik han valt att föra sen han tog makten 1987. Hon

kritiserar Västvärlden för att väntat alldeles förlägne med att ingripa i Bosnien och menar att

med det i bakhuvudet så kan hon inte förstå hur folk kan motsätta sig NATOs bombningar av

Serbien. Hon säger att allt det grundar sig att dessa intellektuella människor snarare har ett

visst hat mot USA än att de verkligen ser på det bästa sättet för att läsa konflikten och kriget i

Kosovo. Hon jämför de svenska intellektuellas stöd med hur de stödde Pol Pot 30 år tidigare

och frågar sig om de är lika blinda idag som då. Hon citerar författaren Mirko Kovac som är

en god vän till henne med hans ord ”Jag är trött på att ständigt försöka öppna västerländska

intellektuellas ögon”. Dufgran följer alltså franske Lévy i hans sätt att se på Slobodan

Milosevic. Återigen väljer Expressen att samma dag som Dufgrans debattartikel kommer med

ett svar, om dock ej direkt, mot hennes, och de som delar hennes, syn på NATOs bombningar.

Det är en debattartikel underskriven av 25 ”intellektuella” fransmän som är starkt kritiska till

bombningarna och menar på att det enda rätta att göra är att återvända till förhandlingsbordet

för att få till fred och ett självstyrande Kosovo. 1999-04-02 skrivs en artikel utifrån egna

känslor av Mona Liza Gustavsson och med ett fokus som inte tidigare behandlats i Expressen,

nämligen situationen i Montenegro och hur de drabbas av kriget i Kosovo. Hon beskriver hur

befolkningen är fattig och får nu ta emot mängder av flyktingar som kommer över bergen från

Kosovo och trots att de inte väpnat deltar i konflikten så bombas de eftersom de är ett med

Serbien. Hon skriver att insatserna enligt henne kommer alldeles försent eftersom folket på

Balkan sedan länge behövt mer hjälp och stöd, främst humanitärt.

Pratar om 30 000 flyktingar från Kosovo, men redovisar aldrig vartifrån hon fått den siffran.

1999-04-04 släpper Expressen fram en av Sveriges största Balkanexperter, Örjan Sturesjö,

som skriver en debattartikel tillsammans med Azra Pecanin. Pecanin och Sturesjö ifrågasätter

det uppror som 178 ”intellektuella” skrivit under för att motsätta sig NATOs bombningar.

Sturesjö, Balkanexpert vid Uppsala Universitet, som författaren av denna uppsats studerat

under, förklarar tydligt att det som sker i Kosovo är den största etniska rensningen sedan

Andra världskriget och frågar sig om vi inte lärt oss mer sedan det som hände i Kroatien och

Bosnien under början på 90-talet. Man pekar på att Milosevics startat fyra krig på Balkan

senaste 10 åren och troligen kommer starta sitt femte mot Montenegro om han inte stoppas.

Man pekar tydligt på att förhandlingsbordet inte fungerat då Milosevics gång på gång sviker

de löften han lovat vid dessa, samt att någon anti-våldslösning inte fungerar då det är precis

vad kosovoalbanske presidenten Rugova försökt med i 10 år sedan Kosovo förlorade sin

autonoma makt. Sturesjös expertis på området kan ej ifrågasättas av författaren av denna

uppsats då jag som ovan nämnt själv studerat under honom vid institutionen för

Östeuropastudier vid Uppsala Universitet under 2005. Debatten kring NATOs bombningar har

således fått ett stort utrymme från både förespråkare och kritiker i Expressen, en debatt som

fortsätter 1999-04-09 i en debattartikel av Maj Wechselmann som kritiserar NATOs

bombningar av civila mål i Serbien. Hon är dock tydligt med att hon tycker NATOs

ingripande är rätt, så lång de håller sig till militära mål, och ställer sig inte bakom den grupp

sk ”intellektuella” som skrivit under upproret mot bombningarna. Hon jämför i sin debatt hur

hon skådad förödelsen kring kraftverk i Irak som bombats sönder under Gulfkriget och hur

det lett till stora svårigheter hos den civil befolkningen. Hon ser såna attacker från NATO som

något man kan likna med terrorism och pekar på flertalet typer av civila mål som förstörs i

bombningarna. Men Wechselmann är tydlig med att hon tycker insatserna mot Milosevics

Serbien har kommit försent och ser bombningarna som en enda lösning för att få Milosevics

att backa. 1999-04-14 skriver Ismail Kadaré som är en av Albaniens ledande författare.

Han skriver om Balkans historia, om hur det är uppdelat i sina folkslag, där slaverna faktiskt

bara utgör en tredjedel av de 70 miljonerna som bor där och där rumänerna är största folkslag.

Han fortsätter om hur Europa visat ett väldigt lågt intresse för Balkan genom åren och att

okunskapen om hur nutiden ser ut och hur historien har sett ut är stor i Västeuropa.

Författaren skriver att Balkan måste europeiseras och att om Västeuropa visat ett större

intresse tidigare för Balkan hade mycket av det som ligger till grund för konflikterna där

kanske aldrig hänt. Även om Kadaré går in på fakta så är det en debattartikel där mycket egna

åsikter, tankar och potentiella lösningar presenteras. 1999-04-18 skriver Boris Pankin en

debattartikel om Rysslands ansvar att få Balkan-aktörerna att erkänna sina misstag. Rysslands

har under stora delar av konflikten agerat passivt i konflikten och bör enligt Pankin kliva in

och reda ut saker. Salman Rushdie skriver 1999-05-16 en debattartikel som publiceras i

!31

Expressen. Denna debattartikel så handlar bara till hälften om Kosovokonflikten, och det

utgår från den österrikiske författaren Peter Handke som passionerat hållit försvarstal för

Milosevics insatser i Kosovo och som tidigare även förnekat massakern i Srebrenica under

Bosnienkriget och även hävdat att muslimerna i Sarajevo begick massaker mot sig själva för

att sedan skylla på serberna. Rushdie skriver att man givetsvis kan ifrågasätta NATOs attacker

i Serbien och främst då kanske att de verkar ändra sin ståndpunkt för hur de ska agera från en

dag till en annan, men pekar på Handkes uttalande som ren idioti och fördömer honom.

1999-05-31 skriver återigen Anna Maria Corazza Bildt något som får ses som en lång

”förklarande” debattartikel då Corazza Bildt ser till hur det fungerat på Balkan och när det

gäller fredsförhandlingar med serberna under krigen på Balkan. Hon utgår ifrån sina egna

vittnesmål och känslor när hon berättar om sin egen insats för FN under tidigt 90-tal. Hon

pratar om nationalismen på Balkan, som växt sig starkare och starkare och hur historien alltid

är något som serberna faller tillbaka i. 1999-06-07 skriver återigen Balkan experten Örjan

Sturesjö, denna gång direkt ifrån Tirana, med fokus på de kosovoalbanska flyktingarna som

strömmar in i Albanien, Montenegro och Makedonien. Han skriver utifrån människor han

talat med som flytt och skriver att han ser deras historier som tillförlitliga. Han ser en

sanningshalt i dem då han pratat med flyktingar både i Albanien och Makedonien och där

deras berättelser är liknande. Sturesjö talar precis som i sin andra debattartikel om hur det här

är den största etniska rensningen sedan Andra världskriget. Han beskriver hur NATOs

bombningar inte givit den effekt man hoppats på eftersom de lett till att den serbiska

befolkningen slutit sig allt mer samman kring president Milosevic. Han ser en risk med att

Milosevics kan ses som segrare, även om han ger upp, och att det i så fall endast skulle vara

en tidsfråga innan han startar sitt femte krig på tio år. Då emot ett Montenegro som allt mer

drar sig mot självständighet.

1999-07-16 porträtteras Hashim Thaci av Gunnar Johansson. Han skriver om hur nu en av

UCK gerillans ledare, ska omskolas till politiker. Han ses som en av favoriterna i det

stundande presidentvalet, trots sin unga ålder av 30 år. Artikeln är en berättelse om Thacis liv,

där hela den vuxna delen är som en i UCK. Kort skriver även Johansson om de andra

kandidaterna i valet, men framhäver att Thaci är klar favorit med stort stöd.

Från 1999-08-13, och framåt under hösten, släpper Expressen fram en rad debattartiklar under

titeln ”Tankar efter kriget”. Först ut är Per Wirtén som diskuterar sina egna