Golden Oldies – Daniel Gahnertz

Fel Förlag 2012

Golden OldiesDaniel Gahnertz

Gahnertz, DanielGolden Oldies

–Fel Förlag

www.felforlag.se–

ISBN: 978-91-978148-6-7© Daniel Gahnertz 2012

–Tryck och Bokbinderi: Scandinavian Book

Grafisk Form: alex@rumlab.se

1

Den stapplande halvblinda diabetikerdallerbesten

Barbro

på etthundra

femtio kilo

hade fötter

som diskhandskar

fyllda med vattenslang.

Ögonen led

mot slutet.

”Man ska inte klaga” sa hon och stödde sig

mot aluminiumkryckan

som konstigt nog inte hade förvandlats

till en parentes:

”inget blir bättre för det.”

”Får jag gå in

och hälsa?” frågade jag.

”Han ligger i sitt rum …”

Jag fipplade med handen

i det ombonade garderobsmörkret

och tände

ett par gula kattögon.

”Är han så mot alla?” undrade jag

när Tusse åttasvansade mellan mina ben.

”Njae” sa hon, kanske inte

svartsjukt

men med smärtfylld insikt

om sin utbytbarhet.

2

Fröken Ahrenberg ville alltid se

vad hon inte kom ihåg

att hon beställt.

Jag blev tvingad att plocka upp

vara för vara

i presens dåtid.

Hon pekade med käppen dom första gångerna

innan jag lärt mig

att innanför luckan under ugnen låg knäckebrödet

givetvis

skulle det gamla smörpaketet stå

på

det nya.

Hon smackade ”gottgott” till saften

så löständerna spelade

maracas.

”Hela sommaren har regnat bort” sa hon

fast hon satt inne på den lilla

livstid hon hade

kvar.

”Det blir inte värre än det är

varje dag …”

Åk till Schweiz då

tänkte jag i hissen ner

från kärringhelvetet

så tyst att det knappt kunde skrivas.

3

Tanten med uppblåsta kraterporer

på Späckhuggaregatan

gick ballistic

och sköt från höften

med förstärkare

i halsen.

”Jag har minsann rökt …” sa hon

som om hon skulle börja sjunga

Internationalen:

”sen jag var 18. Nu är jag 85.”

Hon skulle så gärna ha velat haft sina Right Menthol

till kaffet

men fick vänta till efter

frissan som det måste sprakat hos

av statisk elektricitet.

4

Hon ville bara ha socker-

dricka att dricka

för astman

sa hon att det var bra

till skillnad

från hennes liv

som var en tarmcementerad mardröm.

Astman fick hon bara

för sex år sen fick hennes man konstiga utslag på benen

dog

pang

alldeles utanför

dörren.

”Tur att det inte var inne” sa hon.

Hunden dog

efter en tids respiratorliv också

brodern

långt tidigare

om hon inte mixat minnet

hade han varit som pappa för den hon inte kom ihåg.

Hon torrgrät

klappade min håriga underarm:

”Fin hund, fiiin hund …”

5

Den köttiga kratern i tinningen

var stor

som ett halvt äpple i genomskärning.

Vi pratade en ångbastuliknande sensommareftermiddag

förtroligt

stående.

Han sa att han aldrig hade haft ont

av väder.

Jag sa att jag var helt död

fast han kanske låg närmre

kistan.

”Jag vet inte vad det beror på” sa han

och jag sa att jag visste

lika lite.

Veckan efter

gick jag in

såg honom med öppen badrumsdörr och Y-frontsfilsingarna

i knävecken

sharpei-naken

med kuken vilande

över handfatskanten sa han:

”Kan du vara snäll

å ställa kassen på stolen” och fortsatte ogenerat

toaletten.

6

Så där svalt intellektuell såg han ut

i ljusgrå chinos

blå skjorta

vitt tunt bakåtstruket hår

vältalig

om han inte öppnat munnen

och pratat

strokespråket med mungipan

matchande

armen som hängde från axeln.

”Aaaaumbrf… haum… aauck!”

Jag förstod

väldigt mycket

men inte ett ord.

Han ville inte göra sig oförstådd.

Den kinesiska kalligrafin på hallväggen

var ett kvitto

från ett nöjesfält i Japan

där han hade varit

över haven

runt i alla länder.

Nu hade han alla länder i huvudet

på ett språk han inte lärt sig

men pratade

ändå.

7

Varenda gång

jag skulle packa upp

bockade hon av med en faunisk min

på beställningslistan

kontrollerade kvittot

och sin kom-ihåg-lapp

som hon inte kunde hitta

idag.

Annars gruppindelade hon varorna

kategoriskt bibliotekariskt.

6 drickor blev 1

2, 3, 4, 5 brukade hon dribbla bort sig

i korttidsminnet.

”Tss, tss” sa hon när nåt var fel

varenda gång.

Hon älskade spänningen

i att knäppa nån på näsan

riktigt darra till av orgiastisk tillfredsställelse

så det konkava marulksansiktet vaknade

ur sin djupa håla.