Inn

eh

åll Sida

3 Redaktörsida4 Är Pippi Långstrump en saga?

5 Listig som en räv

Fabler6Olika sorters sagor och dess betydelse8

10Red Riding Hood

11 In Movies

16 Snövit

20 How To be a perfect Evil Queen

21 H.C. Andersen23 Prinsessan på ärten24 The truth about Fairies?

Welcome to Wonderland26

14 Bröderna Grimm

29 The White Rabbit

36 Astrid Lindgren

38 källor

28 Alice i Underlandet

37 Tack Till

...grodan inte förvand-lades till en prins tack

vare en kyss?I den tidiga versionen så kastar prinsessan

grodan i väggen och det är vad som förvandlar honom till en prins.

Det är vi som är redaktörerna. För ett par månader sen var det äntligen dags för oss att göra vårt projek-tarbete. Eftersom vi är fotoelever visste vi från början att vi ville göra något med mycket bilder. Efter mycket diskussion kom vi äntligen fram att vi ville göra en tidning, men med vilket tema? Av en ren slump nämndes ordet “sagor”, och vi var fast. Vi ville göra en tidning om olika sagor, utan att behöva ha barn som vår målgrupp. Om vi tyckte att det var intressant, varför skulle inte andra i vår ålder också tycka det? Vi vill att sagor ska vara lite mer aktuella i våra liv, även om vi inte är barn längre. Om man läser samma saga nu, som man läste som ung, förstår man både berättelsen och budskapet bättre. Många runt 18 års ålder minns bara knappt sagorna från barndomen. Vi själva tyckte att det var riktigt roligt att få uppleva de där sagorna igen. Det var så mycket man missade som barn. Ofta är sagorna mycket hemskare än man vill minnas dem. Vi ville helt enkelt skapa en tidning som kan inspirera, barn som vuxna, att plocka fram de gamla sagoböckerna och åter igen uppleva magin, prinsessorna, drakarna, trollen, prinsarna och allt det där som vardagen behöver mer av.

Hannah Backman Jennifer IvarssonRebecca Havedahl

“Att skriva och läsa är något som varit en stor passion i mitt liv så länge jag kan min-nas. Det är fantastiskt att kunna processa bokstäver till ord, till meningar som i sin tur skapar en otrolig betydelse för läsaren. Att kunna försvinna in i en helt annan värld tack vare skrift är en gåva.”

“Foto har alltid varit spännande för mig. Det har varit jätteroligt att få arbeta med foto i ett tidn-ingssammanhang! Det är inte bara att knäppa av en bild, man måste skapa den. Det gäller att vara kreativ för att få till rätt känsla i bilderna.”

“Att leka med färg och form är något av det roligaste som finns. Att dessutom få möjligheten att göra det i en tidning har varit hur kul som helst! Förhoppningsvis uppskattar ni det vi har skapat lika mycket som vi själva gör.”

Kontakt:

Textansvarig Fotoansvarig Layoutansvarig

Screamsign@hotmail.com3

Är sagor bara berättelser skapade för att underhålla? Är de produkter av landets myter och legender? Eller är de bitar av ett lands kultur och moraliska åsikter?I sverige handlar sagorna ofta om troll, häxor, magiska väsen och är väldigt nära skog och natur. Naturligtvis får man inte heller glömma de obligatoriska prinsarna och prinsessorna i sina magnifika kungariken. I andra länder är det dock en annan historia. tusen och en natt-sagorna t.ex. har sitt ursprung i bland annat arabien och indien, och de sagorna utspelar sig i miljöer typiska för just de länderna. Sagan om Aladdin och den magiska lampan känner många av oss igen, och den handlar ju om en magisk ande i en oljelampa som erbjuder tre önskningar.

En saga är inte samma sak i alla länder, inte heller är den samma sak för alla människor. Frågan är om historier såsom Pippi Långstrump är sagor eller om de är berättelser, eller vad man nu ska kalla dem om de inte är sagor. Kommer de bli sagor i framtiden om de inte är det nu? För även om just berättelsen om Pippi Långstrump inte handlar så mycket om skogsväsen, troll eller annat typ-iskt för nordiska sagor, så är det ju en historia berättad av Astrid Lindgren till sin dotter, och från början, innan böcker flitigt började användas var ju sagor just det. Berättelser som förts vidare genom generationer.

Är Pippi Långstrump en saga?

Slår man upp ordet “saga” i ett uppslagsverk får man förklarat för sig att sagor är fantastiska berättelser, ofta avsedda för barn, med moraliserande innehåll. De flesta skulle också hålla med om det. För visst är sagor under-bara, och varenda en man läser har ett budskap att lära ut. Men vad är sagor för oss, om vi nu ska tänka lite mindre teoretiskt?

4

En fabel är en kort berättelse som innehåller en moralisk lärdom, inte så olikt en vanlig saga. Skillnaden är att handlingen utspelas av djur som har mänskliga egenskaper. Hela konceptet bygger på att vi ska identi-fiera oss med djuren och i slutändan lära oss någon slags moralisk lärdom av berättelsen. Faktum är att många av våra ordspråk och talesätt kommer ifrån fabler från början. Talesätt såsom “listig som räven”, “dum som en åsna” och “kunglig som ett lejon” är stereotypa egenskaper som förekommer hos djuren i olika fabler.

De västerländska fablerna härstammar ända från 500-talet f.kr och leds tillbaka till en grek vid namn Aisopos. Aisopos levde som en slav på ön Samos. Hans berättelser är några av de äldsta europeiska sagor som vi idag känner till. Dock finns det ingen orgin-

altext av honom bevarad, vilket till stor del kan bero på att man vid den tiden spred sina berättelser genom att berätta dem muntligt. Några av hans fabler gestaltades skriftligt av Phaedrus, men då på Latin och skrivet på vers. Detta var någon gång tidigare än 100 e.kr.

Under 1600-talet levde en man vid namn Jean de la Fontaine som blev en mycket berömd fabelskribent. Hans berättelser var dock egentligen omarbetade versioner av Aisopos fabler. Vad Fontaine gjorde var att infoga ironi och melodiös lyrik. Des-sutom vidareutvecklade han dem i en mer psykologisk och moralpedagogisk riktning än tidigare. Fabeln fortsatte sedan in på 1700-talet som en populär sago-form och vidareutvecklades av författare såsom Gel-lert, Lessing och svenskar såsom Tessin, Gyllenborg och Lenngren.

För oss i dagens läge är nog berättelser och fabler skrivna av författare som Lewis Car-roll, Strindberg, Kipling, Strindberg, La-gerlöf, Tage Danielsson, Kafka, H.C. An-dersen, Beatrix Potter, Thurber och Orwell mer kända.

Fabula är ett ord som så många kanske inte känner till. Det är latin och betyder prat, tal eller saga. Kanske är du mer bekant vid ordet fabel? Just fabel eller fa-bler är den härstamning från ordet fabula som vi faktiskt använder idag. Men vad är då en fabel?

Listig som en räv

5

Haren, som en dag skrattade ut sköld-paddan för hennes tröghet och ovighet, utmanades af henne till kapplöpning. Haren, som ansåg detta för ett putslustigt skämt, gick in därpå, och räven blef vald till skiljedomare och att utstaka målet. De täflande satte af, och haren lämnade snart sköldpaddan bakom sig. Då han kommit halfvägs till målet, började han att leka, äta af det späda gräset och förlusta sig på allehanda sätt. Som dagen var varm, tyckte sig haren äfven kunna taga sig en liten lur på något skuggrikt ställe, efter

En våldsam storm uppryckte med roten en ek, som växte på stranden af en flod. Eken dref utmed ström-men och stannade bland en mängd vass. Hon blef förundrad öfver att vassen ännu stod upprätt och kunde icke låta bli att fråga den på hvad sätt han undgått den rasande stor-men, som nyss ryckt upp henne med rötterna.“Vi böjde våra hufvuden för stor-men” sade vasstråna “och han gick öfver oss. Du stod styf och envis, till dess du icke kunde stå längre.”

som han, ifall sköldpaddan skulle krypa förbi, medan han sof, med lätthet skulle kunna hinna upp henne igen, innan hon kom till målet. Sköldpaddan släpade sig emellertid ståndaktigt och rastlöst fram mot sitt mål, och haren, som försofvit sig, störtade upp och blef öfverraskad af att finna sköldpaddan utom synhåll. Han satte åter af i full fart, men då han nådde målet, fann han, att sköldpaddan redan befann sig där och afvaktade hans ankomst.

Haren och Sköldpaddan

Eken och Vassen

En hund som i sin mun bar på ett stycke kött, som han stulit, gick öfver en bäck på en däröfver lagd planka. Då han såg ner, tyckte han sig se en annan hund, som bar ett annat stycke kött. Med snålhet högg han därefter för att få äfven det, men släppte därvid stycket, som han hade i munnen, så att det föll i vattnet.

Hunden och hans spegelbild

6

En ung herde vallade sin hjord strax utan för en by. En dag fick han lust att skoja litet med folket i byn. Plötsligt började han skrika så mycket han orkade.“Vargen kommer! Vargen kommer !”Folk i byn hörde ropet och kom springande så fort de någonsin kunde för att slå ihjäl vargen. Men det fanns ingen varg utan bara en ung herde som satt och skrattade åt dem. Någon tid senare gjorde han om samma spratt. Folket kom på nytt men någon varg såg man inte till .Pojken kunde inte låta bli att göra om sitt spratt en tredje gång. Men en dag när pojken som vanligt

Pojken och Vargen

höll på att valla sin hjord kom verkligen vargen . Alldeles skräckslagen började pojken skrika .“Vargen är här! Vargen är här! Kom och hjälpa mig!”Folket i byn hörde ropen, men alla tänkte :“Åh nej , han vill bara lura oss. Det har han gjort förut . Nu får han stå där och ropa så mycket han vill.”Den unge herden fick alltså ingen hjälp utan blev tvungen att sitta och titta på hur vargen i lugn ro åt upp hela hjorden för honom.

En hungrig varg såg en dag ett lamm, som drack ur en flod, och önskade hitta på någon ursäkt för att få äta upp det.“Hvad? tänker du grumla upp vattnet, då jag ämnar dricka?”, röt han därför till lammet.“Jag ber, förlåt mig”, svarade lammet ödmjukt, “jag skulle känna mig led-sen öfver att på något sätt misshaga

Vargen och lammet

dig, men som strömmens loppleder från dig till mig, så inser du nog, att jag ej kan göra det”.“Det är alltför bra” sade vargen, “men, som du vet talade du illa om mig på min rygg för ett år sedan”.“Nej, tro mig”, svarade lammet, “då var jag ännu icke född”.“Det måste hafva varit din bror då”, grälade vargen.“Det kan ej ha varit förhållandet, ty jag har aldrig haft någon bror”, sva-rade lammet.“Jag vet, att det var en af er”, åter-tog vargen, “gör alltså ej längre nå-gra dumma ursäkter”Han överföll därpå det stackars lammet, bar upp det i skogen och förtärde det.

Saga är ett fornnordiskt ord som betyder “berättelse”:

* Saga (skönlitteratur) * Saga (historia), historisk berättelse eller sägen om personer eller händelser. * Myt, mytisk berättelse om gudar, hjältar eller väsen. * Saga (fantasi), fantasiberättelse, ofta för barn. * Folksaga, fantasiberättelse i muntlig tradition. * Konstsaga, fantasiberättelse med känd författare. * Lagsaga, ursprungligen ett återberättande av lagen vid tinget, men senare ett område där en viss landskapslag återberättades av en lagsagesman. * Domsaga ett juridiskt område, jämför lagsaga. * Sagalitteratur, artikel om den fornnordiska genren saga.

Olika Sorters Sagor Och Dess Betydelse

...i originalversionen av Törnrosa var prinsens mamma en jätte och

älskade att äta bebisar? Därför presenterade inte prinsen sin brud [Törn-

rosa] förrän de redan fått barn som hade fått bli

några år gamla.

...namnet Wendy dök upp för första gången i boken om Peter Pan?

...Disney World är dubbelt så stort som Manhattan?

...Askungen egentligen inte hade

glas-skor på sig? Det var skinntof-flor, men översät-taren gjorde fel.

8

9

De flesta människor har nog hört Sagan om Rödluvan och Vargen någon gång i sitt liv. Om någon mot förmodan skulle ha missat denna klassiska saga kommer här en snabb recap:

Rödluvan blir skickad till sin sjuka mormor med en korg mat från sin mamma. På vägen möter hon vargen, som lyckas få ur henne vart hon är påväg. Vad hon inte vet är att vargen, efter deras samtal, skyndat i förväg och ätit upp hennes mormor och själv klätt sig som mormodern för att lura rödlu-van. Rödluvan tycker att mormodern ser an-norlunda ut, vilket leder till deras välkända dialog;

Rödluvan frågar “Men mormor, varför har du så stora ögon?”Varpå vargen svarar “Det är för att jag ska kunna se dig bättre, mitt barn.”“Men mormor, varför har du så stora öron?”“Det är bara för att jag skall höra dig bättre, mitt barn.”“Men mormor, varför har du så stora tän-der?”“Det är bara för att jag skall kunna äta upp dig!”

Vilket vargen sedan gör. Som tur är passerar en jägare som dödar vargen och skär upp dess mage varpå rödluvan och hennes mor-mor kan kliva ut. Vargen hade nämligen slu-kat dem hela.

10

Hoodwinked, eller Sanningen om Rödluvan, som den heter på sven-ska, är en datoranimerad film från 2005. Rösterna görs av bland an-nat James Belushi (Jims värld), Glenn Close (The Stepford wifes) och Anne Hathaway (En prinsessas dagbok).

Sanningen om Rödluvan har en annan handling än orginalet, men karaktärerna är med; Rödluvan, Mormor, Vargen och Jägaren.

Filmen börjar med att Rödluvan, Vargen, Jägaren och Mormor blir utfrågade av polisen. Någon har stu-lit alla recept i deras lilla samhälle, vilket leder till att alla små affärer behöver slå igen, och nu försöker polisen ta reda på vem tjuven är. Man får följa samma historia men från flera olika perspektiv, som alla korsar varandra, då polisen försök-er reda ut vad som faktiskt hänt.

Hoodwinked

Här i Norden är vi nog mest vana vid Bröderna Grimms version av Rödluvan, men det finns en äldre version skriven 1697 av fransmannen Charles Perrault med titeln Le Petit Chaperon rouge. Faktum är att det finns väldigt många versioner av denna saga eftersom Rödluvan är en av de mest bearbetade, parodierade och tolkade sagor som finns. Detta gäller inte bara skriftligt, det finns även många olika tolkningar av den på film.

...sagan om Rödluvan från början inte var fullt så barnvänlig. Det sägs att

vargen tappade upp mormoderns blod som han sedan lurade rödluvan att

dricka, i tron att det var vin. Han bad henne också ta av sig sina kläder och komma och lägga sig bredvid honom i sängen. Rödluvan invände varken

mot att dricka “vin” eller att lägga sig naken i sängen bredvid sin “mormor”.

Problemet var vart hon skulle lägga sina kläder. Vargen svarar att hon kan slänga dem i elden, för att hon inte kommer att behöva dem mer. Inte ens nu blir rödlu-van misstänksam, utan kastar gladeligen kläderna i elden och lägger sig bredvid sin “mormor” varpå den mer kända dia-logen, om huruvida mormodern borde

ha stora öron, påbörjas.

11

Freeway är en film från 1996 som har gjort en egen version av Lilla Rödluvans klassiska handling.

Rödluvan i den här filmen är en lite vilsen och småbrottslig tonåring vid namn Vanessa Lutz, spelad av Reese Whiterspoon. Efter att hennes mamma blivit arresterad flyr Vanessa till sin mormor, då hon inte vill bli placerad i ännu ett fosterhem. På vägen till mormodern stöter hon

på Bob Wolverton, spelad av Keifher Sutherland,vargen i den här filmen. Wolver-ton är en pedofilisk seriemördare. De möts efter att Vanessas bil har gått sönder och han erbjuder henne skjuts till hennes mormors hus. Under resan vinner han hennes förtro-ende och hon berättar om hennes liv, och de jobbiga saker hon upplevt. När hon inser att han är den ökända “I-5 mördaren” försöker hon komma ur bilen, men dörrhandtaget på insidan har blivit bortmonterat.

Freeway

Hard Candy (2005) är en kontroversiell film som kanske endast på ett lite långsökt sätt påminner om den Lilla Rödluvan. Det är en psykologisk triller med Ellen Page (Juno) i huvudrollen som Hayley Stark.

Hayley är 14 år och har över internet flirtat med en man och nu har de bestämt att de ska mötas på ett café. Mannen, Jeff, är en 32-årig fotograf, och Hayley misstänker att han ligger bakom försvinnandet av en flicka vid namn Donna Mauer. Hon lyckas droga ner honom, och när Jeff vaknar till ligger han fastbunden på ett bord. Hayley hotar att kastrera honom om han inte svarar på hennes frågor.

På ett sätt skulle man nog kunna säga att den här filmen har vridit såpass mycket på den “klassiska rödluvan” att karaktärerna har bytt roller. Från att ha utgått från ett normalt mak-tperspektiv slås det plötsligt om och Hayley har blivit vargen, medan Jeff är den hjälplösa rödluvan.

Hard Candy

12

Filmen Red Riding Hood har en handling som är inspirerad och löst baserad på den Lilla Rödlu-van. Filmen klassar inom skräckgenren, men den har även romantiska inslag. Regissör är Chater-ine Hardwicke (som även regisserat Twilight) och det dyker upp mer eller mindre välkända ansikten i rollerna. Bland annat får vi se Amanda Seyfried (sedd i bland annat Mamma Mia!), Gary Oldman (bla känd som Sirius Black i Harry Potter-filmer-na) och Virginia Madsen (från bl.a. Number 23).

Storyn kretsar kring Valerie (Amanda Seyfried). Hon är förälskad i byns outsider Peter, men sam-tidigt har hennes föräldrar arrangerat ett gifter-mål mellan Valerie och den rike Henry. Valerie

Red Riding Hoodoch Peter planerar därför att rymma iväg tillsam-mans, men de hindras av att Valeries syster blivit mördad av en varulv som smyger runt i den mör-ka skogen som omger deras by. Människorna i byn beslutar att kalla efter den välkända varulvs-jägaren Father Solomon (Gary Oldman). Father Solomon skakar upp hela byn när han påpekar att varulven, som går i männiksoskepnad om dagar-na, med stor sannolikhet är någon av invånarna i byn.

Red Riding Hood har premiär på biograferna den 20 April 2011.

13

Bröderna GrimmBröderna Grimm är två av de mest kända sagoberättarna. Men visste du att de båda studerat jurudik? Eller att det var inte mindre än nio syskon i barnaskaran?

Jacob och Wilhelm Grimm är de två som man oftast känner till av alla syskonen Grimm. Till yrket var både Jacob och Wilhelm språkforskare.

De spenderade sin tid med att resa runt och samla in gamla folksagor som tidigare bara förts vidare muntligt. De bearbetade sagorna, skrev ner dem och blev kända tack vare dem.

Bröderna har skrivit många av våra mest välkända sagor; Rapunzel, Hans och Greta, Askungen, Rödluvan, Törn-rosa, Snövit och Mästerkatten i stövlar.

... I de tidiga versionerna av Snövit så vill den elaka drottningen inte bara ha Snövits hjärta av jägaren för att bevisa Snövits död? Drottningen vill även ha

andra organ, t.ex lungorna och levern. De ska nämligen serveras till middag.

14

““Spegel, spegel på väggen där, säg vem som vackrast i landet är”.

Spegel, spegel på väggen där ...

Filmatiseringar

Man tror att historien om Snövit berättades redan på medeltiden. Ursprungligen sägs den vara ifrån Italien och där efter har den spridits genom Europa från person till person. Precis som med många andra sagor så finns det lite olika versioner och twister, på till exempel Balkan så är inte de sju dvärgarna med, utan istället är det drakar och rövare som hjälper Snövit. Den versionen som de flesta av oss är bekanta med är den med de sju dvärgarna; Trötter, Prosit, Glader, Toker, Butter, Kloker och Blyger. Versionen tecknades ned utav bröderna Grimm och det är den som de flesta ser som originalet.

I bröderna Grimms version, som skiljer sig en del if-rån Disneys, så försöker den elaka drottningen först förgifta eller skada Snövit på andra sätt än med det välkända äpplet. Hon blir förgiftad av en kam när hon ska göra sig fin i håret, och hon blir strypt av ett bälte. Självklart så räddar de små hjältarna, dvär-garna, henne båda gångerna. I Disneys version så är den elaka drottningen in-gen annan än Snövits egna styvmor. Styvmodern är en väldigt narcissistisk karaktär och hon är besatt av bekräftelse. Hon frågar därför varje dag sin magiska spegel ”Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är”. Spegelns svar har alltid varit drottningen, men så en dag svarar den helt plöt-sligt att Snövit minsann är den som är vackrast.

I båda versionerna så blir tillslut Snövit förgiftad utav ett äpple. Men uppvakningsprocessen är annor-lunda. Självklart så är det kyssen från en prins som väcker Snövit i Disneys cheesy-kärleksbesatta anda, medan det är tack vare att en dvärg snubblar och tap-par kistan som Snövit ligger i som räddar henne i Grimms version. Äppelbiten lossnar nämligen när kistan och Snövit kolliderar med marken. Den onda drottningen/styvmodern dör antingen ge-nom att falla ned för ett stup, bli så olycklig att hon sticker sig själv på en förgiftad ros, eller att hon tvin-gas dansa i glödande järnskor tills hon dör, beroende på vilken version du kommer över.

Det har gjorts en del filmatiseringar av Snövit, då det är en av de populäraste sagorna genom tiderna. Den allra kändaste är Disneys version, en vackert handtecknad historia – en favorit både hos barn och vuxna bland Disneys filmer. 1993 kom även en inofficiell uppföljare, i den fil-men är till exempel dvärgarna av kvinnligt kön.

Nu närmast så har det precis kommit ut information om en modern filmatisering av Snövit, vid namn Snow White and the Huntsman. I huvudrollerna, som precis blivit castade, så ser vi bland annat Kristen Stewart (Twilight) som Snövit och Charlize Theron (Monster) som the Evil Queen. Filmen beräknas ha premiär i december 2012.

16

Och spegeln, som bara kunde säga sanningen, svarade:

“Den näst skönaste jag just nu ser,ty snövit är skönare än er.Hon är dvärgarnas tjänarinna,bland bergen kan du henne finna.””

Drottningen blev gul och grön av ilska, och från den stunden hatade honSnövit ur djupet av sitt hjärta.

Och hatet växte som ogräs inom henne så att hon inte hade någon ro.

“

“

18

Varje bra saga behöver en hjälte, någon att rädda, söta fluffiga små vänner, ett problem att lösa och inte minst en ond kraft att hota alltihop. Lägg till en gnutta magi så har du en perfekt saga. Men nu fokuserar vi oss mer på det där onda. Lite mer specifikt de onda drottningarna som så ofta dyker upp i sagor. Vad behövs det egentligen för att bli en perfekt “Evil Queen”?

* Det viktigaste och mest elementära är ju naturligtvis att vara ond i grund och botten. * Gör ondskefulla saker, ofta, och tyck om det. * Få till ett felfritt ondskefullt skratt som ekar i slottsväggarna och som kan få till och med de tuffaste av de tuffa att skaka av rädsla. * Även om du ska vara elak mot precis alla du möter är det bra att skaffa sig en styvdotter att vara extra elak mot. * Skaffa dig en klantig hjälpreda som egentligen inte är ond och som för-modligen kommer att förråda dig geno-m att gå över till

den goda sidan till slut, så att du ändå måste göra allt själv. * Använd dig av svart magi eller elakt mag-iska föremål att hjälpa dig med ditt mål. * Skaffa dig ett ultimat mål att sträva mot. Några tips är: o Gör din styvdotters liv så olyckligt som möjligt. o Avsluta din styvdotters liv på ett så ondskefullt sätt som möjligt. o Gift bort dina egna (helst fula) döt-

trar till valfri prins på din styvdot-ters bekostnad. För ännu bättre

resultat, väjl just den prins som din styvdotter redan förälskat sig i.

How To be a perfect Evil Queen

o Lås in din styvdotter i en mys-tiskt högt torn skyddat av ett elakt djur eller en elak förbannelse, och låt henne

stanna där, för alltid.

20

Den lilla sjöjungfrun, Kejsarens nya kläder, Prinsessan på ärten, Tummelisa, Den fula ankungen, Elddonet, Flickan med svavelstic-korna. Detta är bara några av alla de sagor som H. C. Andersen skrev under sin tid som författare. Många av dessa har blivit värld-skända och är numera även kända genom olika filmadaptioner. Av alla sagor man någon gång hört så är det nästan garanterat att minst en av dem är skriven av denna man.

H.C. Andersen, eller Hans Christian Andersen som han egentligen hette, föddes på den danske ön Fyn den 2 April 1805. Hans far jobbade som skomakare och hans mor som städerska. Andersen hade alltså en ganska fattig uppväxt och dessutom dog hans far rätt så tidigt. Han hade inga lekkamrater och var mycket ensam som barn. Han lekte ofta med dockor, och dockteatrar, diktade och fantiserade mycket. Han fick tidigt ett stort intresse för teater och drömde om att bli skådespelare. Eftersom han inte hade några pengar hade han inte råd att gå i skolan, men när Andersen var 17 år så fick han ett stipendium. Han fick då börja i en skola för 12-årin-gar. I skolan så mobbades han av sina skolkamrater, även av rektorn, på grund av olika saker; delvis för att han var lång och klumpig.

Efter sin examen 1828 började han skriva böcker som publicerades och som uppskattades av läsarna. Dock var hans verk inte lika uppskattade av kri-tikerna och hans författarkarriär fick ingen riktig fart. Hans stora genombrott kom 1835 med boken Improvisatören. Improvisatören skrev han efter en resa till Italien, och boken är en slags självbiograf-isk skildring som utspelar sig i en italiensk miljö. Han gav även ut de första sagorna från Eventyr for-talte for Børn samma år. Det är en samlingsbok med

sagor som H.C. Andersen skrivit. Sagorna i den samlingen gavs ut under åren 1835-1842, och där finner man bland annat Prinsessan på ärten. Ander-sen ändrade dock namnet på samlingen till Even-tyr og Historier, för att visa att han vände sig lika mycket till vuxna läsare som till barn. 1844 började han ge ut sagor i en annan samling som heter Nye Eventyr. I den samlingen finner man bland annat sa-gan Den fula ankungen.

När det kom till sagor så var H.C. Andersen, till skillnad från andra sagoförfattare såsom Grimm-bröderna, en skapande kostnär. Han skrev inte om gamla folksagor utan han skrev nya berättelser. De sagor han skrev handlar ofta om övernaturliga väsen, djur, växter och om döda ting som blir levan-degjorda. Den mening som berättelserna egentligen har förstås oftast bättre av vuxna än av barn, och i många av hans sagor har han jobbat mycket med kontraster. Det finns ofta motsättningar mellan god-het och ondska, förnuft och hjärta, fattigdom och rikedom, mellan det oäkta och det äkta.

Andersen var hyllad av många. Han fick ta emot titlar och ordnar från hela Europa. Dessutom blev han utnämd till hedersmedborgare i Odense. Han lärde känna många av hans tids stora författare och blev vän med bland andra Dumas, Fredrika Bremer, Gautier och Hugo. Även Charles Dickens blev en nära vän, och H.C. Andersen blev inbjuden att bo med Dickens och hans familj sommaren 1857. An-dersen såg på besöket som en av höjdpunkterna i sitt liv. Dock fann Dickens Andersen en bit egocen-trisk och tröttnade på hans sällskap. Men Andersen saknade inte inbjudningar från betydande personer. Han blev ofta mottagen som gäst bland de stora fur-stenhoven i Europas huvudstäder, där läste han sina sagor högt för både barn och vuxna.

21

Det var en gång en prins som önskade gifta sig med en prinsessa, men hon var tvun-gen att vara en äkta prinsessa. Han reste runt över hela världen i hopp om att hitta en sådan; men det var alltid något som felades. Prinsessor fann han många; men om de var äkta kunde han inte avgöra, det var antingen det ena, eller det andra, som inte riktigt stämde. Till slut återvände han till sitt slott helt nedslagen, ty han önskade ju så att han skulle få gifta sig med en äkta prinsessa. En afton blev det ett fruktansvärt oväder, det dundrade och blixtrade, och regnet öste ner från himlen i stora skurar; dessutom var det becksvart ute. Mitt i allt detta hördes det en våldsam knackning på slottsporten och den gamle kungen, prinsens far, gick i egen hög person för att öppna. Det var en prinsessa som stod utanför dörren. Och som hon såg ut! Efter att ha varit ute i regn och vind hade hon vatten rinnandes från håret på henne, och kläderna satt som fastklistrade mot kroppen. Hon sade sig vara en äkta prinsessa. - “Ja! Det ska vi nog snart bli varse!” tänkte den gamla drottningen. Utan att berätta för någon vad hon tänkte göra, gick hon tyst in i sängkammaren, rev av alla sängkläder, och lade tre små ärtor på sängstommen. Sedan lade hon tjugo madrasser ovan på ärterna, och däröver tjugo dunbolstrar. I denna säng skulle prinsessan spendera natten. Morgonen därpå fragade man hur hon hade sovit. - “ Åh! Jag har sovit så illa!” svarade hon. “Jag har nog inte blundat på hela natten. Jag vet inte vad som låg i min säng, men det var väldigt obekvämt, jag har blåmärken över hela kroppen. Det har varit fruktansvärt!” Det var nu uppenbart att prinsessan var äkta, eftersom hon hade kunnat känna de tre små ärterna under de tjugo madrasserna och tjugo dunbolstrarna. Ingen annan än en äkta prinsessa är så ömskinnad. Prinsen gifte sig med prinsessan, ty nu var han försäkrad om att det var en äkta prins-essa. De tre ärtorna, däremot, blev placerade i ett skåp med kuriositeter, där kan man finna dem än i dag, om de inte tappats bort.

23

Älvor är generellt goda varelser och man hör ytterst sällan talas om älvor som är mer elaka än att de busar runt och spelar spratt på människor. En älva är enligt många sagor en god ande, ett magiskt väsen och en skyddande varelse. Men det har de inte alltid varit. I äldre texter och sagor står det mest om hur man ska skydda sig från älvor och framför allt om hur man skulle förhindra dem från att kidnappa ens småbarn. Det som verkade fungera bäst var järn, som fungerade som ett gift för älvorna, och de undvek det alltså till varje pris. Nuförtiden ser man oftast älvor i samband med väder. I både Disneys Fantasia och Don Bluth’s Tummelisa (skriven av H.C. Andersen) är det älvornas roll att se till så att årstiderna ändras. Man ser dem ändra bladen från gröna till gyllene när hösten är på ingång. Man ser dem sprida frost när vintern är på väg och det är naturligtvis älvorna som ser till att daggen är på plats på morgonen. Även älvornas utseende har förändrats genom tiden. Förr såg de mer ut som långa, trollliknande, lysande och ängellika varelser och deras storlek kunde variera från storleken av små bin till storleken av ett barn. De flög med hjälp av magi eller på ryggen av djur och hade inga vingar. Nuförtiden beskrivs de som små mänskliga varelser med insektsliknande vingar, ofta omgivna av ett magiskt lysande glitter.

Även om älvan Tingelings roll i Peter Pan är mer den av en kompis, och på gränsen till att vara ett litet husdjur de använder för att flyga, så är älvors roll i sagor betydligt mycket mer betydelsefull.

The truth about Fairies?

24

Sagan handlar om Alice, en ung flicka som kanske är lite för nyfiken för sitt eget bästa ibland, och med en enastående fantasi. Alice får en tråkig dag syn på en vit kanin som stressat drar fram ett fickur och utbrister att han är sen! Självklart rusar Alice efter kaninen, vilket leder till att hon faller ner i ett hål. Hålet leder till Underlandet, en värld som man kan säga är baserad på kortspel.

De mystiska sakerna börjar redan i hålet, Alice faller flera mil neråt, och väl nere så överträffar den ena kon-stiga saken den andra. Hon äter kakor och dricker någon sorts saft som gör henne liten och stor, hon simmar och drunknar nästan i ett hav av sina egna tårar, träffar konstiga figurer och så håller det på! Några av de olika märkliga figurerna som hon stöter på är bland annat Den Galne Hattmakaren, Påskharen, kat-ten Cheshire och självklart Drottningen Hjärter Dam.

Alice I Underlandet är en såpass äls-kad saga av många människor runt om i världen, stora som små, att det så klart gjorts en del versioner och filmer av den. Bland filmerna har vi den tecknade Disney-varianten från 1951, en film som

Alice i UnderlandetDet var redan på 1800-talet som den populära barnboken

publicerades för första gången, skriven av denengelska författaren Lewis Caroll.

många av oss såg när vi var små. Det gjordes även en tv-film 1999 som baserades på boken samt dess up-pföljare, Alice i Spegellandet. Den uppföljande boken, som även den skrevs av Lewis Caroll, är en liknande historia som den första. Al-ice hamnar i ett land som är ”baser-at” på schackspel, och även i denna världen stöter hon på en del kända figurer.

Den allra senaste filmadaptionen kom nu i 2010. Filmen baserar sig på de två böckerna, men utspelar sig i framtiden. Regissören Tim Burton har skapat sin egen version och valt att låta Alice växa upp och hon är nu tonåring. I den här Alice I Under-landet filmen så återvänder Alice till underlandet, så man kan nästan se på filmen som en ”tvåa” till den teck-nade Disney filmen. Det mesta som händer i filmen är samma saker som händer i boken, men figurerna och karaktärerna försöker påminna Alice om att hon varit i landet innan, hon är nämligen den enda som kan rädda Underlandet. I rollerna ser vi bland annat Johnny Depp som hattmakarn, Anne Hatha-way som den vita drottningen och Helena Bonham Carter som den röda drottningen. Alice spelas av Mia Wa-sikowska.

28

Äntligen såg jag något annat än skog. Ivrig att komma ur mörkret sprang jag den sista biten mot ljuset som nu syntes i kanten av skogen, men hur mycket jag än sprang tycktes jag inte komma närmare. Ljuset var fortfarande hopplöst långt bort. Precis när jag var redo att ge upp hörde jag ett skratt eka mellan trädstam-marna som fick mig att stanna upp. Det var någon där framme! Kanske denna någon kunde hjälpa mig att hitta min väg hem eller åtminstone förklara vad det här var för ställe. Jag fortsatte gå framåt och äntligen tycktes jag komma någonvart. Ljuset kom allt närmare och jag började springa igen. Det var nära nu, men precis när jag skulle ta det sista språnget ut i ljuset stötte jag emot något och föll tvärt precis vid gränsen av skogen. Omtöcknad tittade jag upp och insåg vad jag hade trillat på. Eller snarare vem. Jag insåg till min förvåning att det var den vita kaninen.

29Illustratör: Louise Havedahl

”Där är du ju!” utbrast jag och flyttade mig från honom men såg till att hålla fast i hans tass för att hindra honom från att springa iväg igen, men det var ingen lurvig kanintass jag höll i, det var en hand. Jag flämtade till av förvåning och tittade upp på hans ansikte. Det såg ut som en människas, förutom den ljust gråa färgen det hade, men jag kände ändå igen honom så väl. Hans stora djupsvarta ögon gick inte att ta miste på. Plötsligt hördes det där skrattet igen, närmare denna gången. ”Du, jag behöver den där någorlunda hel.” sade en kvinna iklädd en stor hatt och en lång brun kappa som nu blockerade ljuset och stod lutad över mig och kaninen med en ytterst road min. Hon fortsatte sk-ratta, men på något sätt var det inte ett särskilt vänligt skratt. Hon började gå bort mot ett stort bord mitt i gläntan som var möblerad precis som en stor slottssal. På bordet stod dussintals tekannor i olika former och färger, där stod olika tårtor och fat med kakor och bakverk. Resten av bordet var täckt av tusentals teko-ppar. Många var hela, andra låg i skärvor. Runt bor-det stod massor av stolar i olika färger, storlekar och modeller. Kvinnan satte sig vid kortsidan i den största röda fåtöljen. Hon lutade sig nonchalant mot stolsry-ggen och slog högljutt upp fötterna på bordet framför sig, fortfarande skrattandes sitt gälla otrevliga skratt. Hon såg att vi fortfarande inte rest på oss och skrattet avtog. Hennes ansikte blev plötsligt allvarligt och lite irriterat.

”Du är sen! Vi har massor av saker att reda ut. Kom, slå dig ner! Kanin! Hitta en plats åt vår gäst.” Kanin-en reste sig genast och började borsta jord från sin ko-stym med sin fria hand. Om man ens kunde kalla det en kanin längre, det såg ut som en pojke i min egen ålder, fast med långa vita pälsklädda öron. Han plockade upp det stora fickuret, och såg på det en kort stund innan han försiktigt lade tillbaka det i fickan igen. ”Ja, men skynda på då!” sade kvinnan otåligt, plöts-ligt med en elak glimt i ögat. Kaninen gick långsamt mot bordet med mig i släptåg. Han gick fram till en stol, såg på den en stund och gick sedan fram till en annan, och sen ytterligare en. Han verkade inte kunna bestämma sig. Då och då kastade han en blick bort mot kvinnan i hatten. ”Jag kanske kan sitta här?” föreslog jag och pekade på en stol. Kaninen tittade på mig, sen kvinnan. Hon bara log till svar. Kaninen tittade tillbaka och nickade långsamt och drog artigt tillbaka den åt mig, och allt-så slog jag mig ner på den ljust gröna stolen. Kaninen fick sitta i en lila korgstol bredvid. Jag släppte taget om hans hand för att ta tag i fållen av hans kostym istället. Han skulle inte få smita igen. ”Välkommen!” sa kvinnan med hatten ”jag ber om ursäkt för det där, men jag försöker lära den där haren konsten att välja rätt stol åt våra gäster. För någon anledning är han överdrivet rädd att välja fel.” sade hon och skakade roat på huvudet.

30

Illustratör: Louise Havedahl

”Alice” berättade jag som jag försökte mig på ett leende. ”Mitt namn är Alice, och för tillfället behöver jag nog ingen hatt, men tackar som frågar.” Det drog något mörkt över hattmakarens blick som fick min mage att hisna

”Du kan kalla mig hattmakaren, för det är vad jag gör. Makar hattar, skapar hattar, designar hattar, syr hattar och bär hattar. Vill du ha en hatt? För ett rimligt pris kan jag ge dig precis vad du behöver.” Hennes ögon mörknade och hon tog ner fötterna från bordet, knäppte händerna framför sig och sa se-dan med ett vänligare uttryck. “Hur kommer det sig annars att du är här? Långöra där talade om att du var på väg. Blå klänning, långt blont hår, svart hår-band, och söta små öron sa han. Och det är väl du? Har du något namn som hör till allt det där?” Allt detta hade sagts mycket fort och det tog mig en stund att inse vad hon hade sagt och att jag faktiskt var förväntad att svara. Jag såg från den nu otåliga hattmakaren till den vita kaninen vars kinder var märkligt röda, men det var svårt att se i hans bleka ansikte. Han tycktes titta ner på min hand, som fort-farande höll tag i kostymfållen.

Det drog något mörkt över hattmakarens blick som fick min mage att hisna... ”Alla behöver alltid en hatt.”

på samma sätt som när jag föll genom hålet. ”Alla behöver alltid en hatt. Men nåväl, låt gå för det då. Vill du ha en kopp te, kära Alice?” ”Ja, tack.” sade jag och log på riktigt nu. Te var precis vad jag behövde för att lugna ner mig. ”Kanin!” skrek hattmakaren, och kaninpojken blev genast stelare på sin stol ”Ordna en härlig kanna te åt oss. Med smak av... Äsch! Överraska mig. Och Al-ice, du får nog släppa tag om den där.” Hon pekade på kaninen. ”Oroa dig inte, den ska ingenstans.” Motvilligt släppte jag taget om kaninen som reste sig snabbt och försvann. Jag försökte titta efter honom men han var redan borta. Det var först när jag såg mig om efter kaninen som jag såg att det fanns en person till vid bordet. En pojke, ett par år yngre än kaninen, satt redan med en liten tekopp i handen och drack rofyllt ur den vid andra kortsidan av bordet. Hattmakaren tycktes märka vart jag nu riktade min uppmärksamhet. ”Åh! Det där är min söta lilla bror. Den sötaste lilla bror man kan tänka sig.” Hennes ansiktsuttryck var nu helt förändrat, och man kunde nästan ta på den

våg av kärlek som sträckte sig från henne mot an-dra sidan bordet. Pojken tittade upp mot henne, och vände kallt ner blicken mot sitt te igen. Han ignorerade henne totalt, men hattmakaren fortsatte glatt. “Smart är han, och han minns saker också, myck-et bättre än mig. Visst är det så, bror?” Pojken bara nickade åt sin syster, och sedan en nick i hälsn-ing till mig innan han återgick till sin tekopp. Jag nickade till svar och fick sedan syn på tekoppen framför mig med rykande nybryggt te. Jag tittade upp och fick syn på kaninen som redan stod bred-vid hattmakaren och var på väg att sätta en kopp även vid hennes plats. Men innan koppen nådde bordet snappade hon upp den och handen som höll i den och doftade på den. Snabbare än kvickt var hon på benen, eller snarare benet, med en känga på kaninens huvud som nu var tryckt mot marken.

Han försökte fe-brilt komma loss men hattmakaren bara log ett snett leende och lade över hela sin tyngd på benet på kaninens huvud. ”Kanin, hämtade du just te med

smak av ros?” frågade hattmakaren kaninen som bara knappt kunde nicka till svar. ”Vår gäst kanske inte vill ha te med just den smaken. Tänkte du ens på att fråga, din värdelösa gnagare till servitör!?” “Men det är vita rosor och inte röda...” mumlade kaninen så gott han kunde när hattmakaren bör-jade vrida sin fot fram och tillbaka så att kanin-ens huvud borrades djupare ner i marken. “Påminn mig om varför jag står ut med dig!” ”För att han är den legendariske White, som springer snabbast i Underlandet, och alltså den bäste springpojken att få tag på.” sa hattmakarens bror, utan att titta upp. Han var nu i färd med att äta en bit tårta med en stor jordgubbe på toppen. Chockad från båda händelser försökte jag hitta min tunga för kunna att prata igen. ”J- j- jag gillar ros-te, jag lovar.” försäkrade jag hattmakaren som inte tittade upp utan stampade en sista gång på den stackars kaninens huvud. ”Där hade du tur, långöra.” sade hon föroläm-pande ”Alice räddade just ditt skinn.” Hon satte

31

Kaninen reste sig hastigt upp och började borsta av sin kostym ännu en gång medan han diskret tog små steg bort från hattmakaren. Jag kunde se att hans stolthet var sårad, men annars tycktes han inte ha fått en skråma från den brutala misshandeln. Han började sopa bort gräs från håret och försökte se-dan pilla bort jord som hade fastnat i det öra han hade haft mot marken. Han tittade upp på mig, fort-farande med ett grepp om sitt öra. ”Jag tycker inte att det är något fel på dina öron.” sade jag leende, i ett försök att muntra upp den stackars vita kaninen. Han tittade förvånat på mig, och mötte för några sekunder min blick, men lika snabbt var hans ansikte vänt bort från mig. Jag kunde skymta den märkliga rodnaden på hans bleka kinder bakom örat han höll i. Hattmakaren gav ifrån sig en knappt hörbar suck, och kaninen stelnade till och tog ett hastigt språng ur sina uppenbart för stora skor. I dem hade han yt-terligare ett par - ett mindre par. I nästa sekund var han borta. ”Värdelöst!” utbrast hattmakaren ”Det är tur för honom att han är så snabb, annars hade jag inte varit så snäll mot honom.” Jag tittade misstroget på henne. Hon ignorerade mig och tog ännu en smutt på sitt te.

Jag tittade ner på min egen kopp såg att det hade lagts i mjölk och honung på det sätt som jag alltid drack det. Jag tog en klunk av det godaste te jag någonsin smakat på och tittade sedan upp på hattmakaren igen. Hon hade ställt ifrån sig sin kopp, hade armbågarna på bordet och med sitt hattbeprydda huvud i sina händer stirrade hon rakt på mig. Med ett omänskligt brett galet flin. ”Nu, kära Alice, har vi en hel del att prata om...”

sig ner i stolen igen och började smutta på sitt te. “Men du kommer ändå inte undan.” fortsatte hon. “Gottgör nu ditt misstag och kila över till Absolem och berätta att Alice är här. Det finns inte en chans att han inte redan vet, men han lär vilja veta detaljer. Spring nu! Och ta av dig de där löjliga skorna! Bara för att du har på dig skor stora som båtar gör inte det att dina hemska jät-teöron ser mindre ut. Kila iväg nu!”

32

“Why is a raven like a writingdesk?”

“Curiouser and

curiouser!”

Astrid Anna Emilia Lindgren, eller bara Astrid Lindgren som vi vanligtvis känner till henne som, var en mycket omtyckt och älskad författarinna på många ställen runt om hela vår planet.

Astrid föddes den 14e november 1907 i närheten av Vim-merby, Småland. Hon växte upp på en gård, som ägdes av hennes föräldrar Samuel August Ericsson och Hanna Er-icsson, med sin storebror Gunnar och småsystrarna Stina och Ingegerd. Vid fyra års ålder fick Astrid sin allra första bok, Barn-ens Julkalender. Det var väldigt sällsynt med böcket vid den här tiden, framför allt när det var svårt med pengar. Astrid älskade sin bok och hon lärde sig snart hela boken utantill.I småskolan så var Astrid först väldigt blyg och lite rädd av sig, men blev fick sedan snabbt en ”bästa bänkkam-rat”, Märta. I tonåren ansågs Astrid som något av en rebell. Hon var bland de första i Vimmerby med att klippa håret kort, des-sutom var hon ofta ute sent och dansade och träffade vän-ner i stan. Trots detta så gick hon ur skolan och tog en så kallad realexamen med högsta betyg. Hennes favoritämne var, så klart, svenska.

Redan när Astrid var 13 år så vann hon sin första novel-ltävling, hennes passion för böcker visade sig göra gott. Ett par år senare så anställdes Astrid på Vimmerby Tidning som korrekturläsare, men bara två år senare så slutade hon och flyttade till Stockholm för att lära sig maskinskrivning och stenografi. Under denna tiden var hon gravid med sonen Lars som hon fick med chefre-daktören på Vimmerby Tidning där hon tidigare jobbat. Under sina första år fick Lars bo hos fosterfamilj för att Astrid inte kunde ta hand om honom själv, några år senare kunde han flytta tillbaka till sin familj igen. 1931 när Astrid bara var 24 år gifte hon sig med en kon-torschef vid namn Sture Lindgren, de fick senare dottern Karin.

Astrids allra första publicerade bok var inte Pippi Lång-

strump, som många tror, utan i själva verket romanen Britt-Marie lättar sitt hjärta. Sagan om Pippi skrevs in-nan denna, men blev refuserad när hon skickade in den till Bonniers förlag. Anledningen till att boken blev refuserad var att Pippi i den ursprungliga versionen var mycket elak, satte sig upp mot folk på ett väldigt ouppfostrat sätt och svor. Astrid omarbetade boken och skickade 1945 in den till Rabén & Sjögrens barnbokstävling som hon vann! Idén till boken om Pippi fick hon när hennes dotter Karin låg sjuk i lunginflammation och Astrid fick berätta sagor om Pippi. I tioårspresent fick Karin berättelserna om Pip-pi nedskrivna.

Astrid Lindgrens böcker är nog framför allt så populära än idag, och överallt om i världen, just för att Astrid hade en sådan fantastisk fantasi. Inte bara hittade hon på alla konstigheter och ord i Pippi-sagorna, utan även konstiga djur och länder i andra böcker så som Bröderna Lejon-hjärta, Ronja Rövardotter, Karlsson På Taket och Mio, min Mio.

Astrid Lindgren blev 94 år gammal. Hon avled i januari 2002 i sitt hem i Stockholm. Begravningen gästades av många stora namn. Förutom Astrids egna nära och kära, så var även kungafamiljen närvarande. Begravningscer-emonin direktsändes på SVT2 och hela världens sörjde bortgången av en sensationell författarinna.

Namn: Astrid Anna Emilia Lindgren (född Ericsson)

Född: 14 november 1907 i Vimmer-by, Småland

Död: 28 Januari 2002

Kul fakta: Kan hamna på den kom-mande 200-kronors sedeln

36

Det finns flera människor som har vart till stor hjälp under vårt arbete med den här tidningen. Vi skulle vilja ta tillfället i akt att, på denna sida, tacka er för att ni ställt upp.

De första vi vill tacka är våra fantastiska modeller!Sandra Hansson, som fé, och omslagsbildEster-Lee Heller, som RödluvanSofi Asserlund, som SnövitMadeleine Ivarsson, som prinsessaHannah Backman, som Evil QueenJennifer Ivarsson, som Alice

Utan er hade den här tidningen varit betydligt tråkigare, och ni har alla gjort ett kanonjobb.

Utöver dessa vill vi även tacka våran fotolärare, Martin Larsson. Inte bara för att våra bilder skulle suga, och layouten skulle vart katastrofal om han inte lärt oss det vi faktiskt kan, utan även för att han är så hjälpsam och förstående.

Louise Havedahl, illustratören som vi samarbetat med och som bidragit med några fantastiska illustrationer till vår tidning. En tidning med sagotema, som utan hennes illustrationer inte skulle varit densamma!

Vi vill slutligen även rikta ett stort tack till vår handledare, Rickard Petersson, som gett oss en extra knuff när vi totalt tänkt på andra saker. Vi kanske inte verkade bli motiverade, but looks can decieve!

Tack!

37

KällorLitteratur

Grimm. W & Grimm. J (1992) Bröderna Grimms sagor. Stockholm. Klassikerförlaget NiloéAndersen. H.C (1992) H.C. Andersens sagor. Stockholm. Klassikerförlaget Niloé La Fontaine, Rundell, Binder m. fl. (1895) Esops fabler. Stockholm. C. & E. Gernandts förlag

Internethttp://www.bettysbooks.blogspot.com/http://www.bonniercarlsen.se/http://www.funtrivia.com/http://www.guyism.com/http://www.imdb.com/http://www.moviezine.se/http://www.ne.se/http://www.wikipedia.org/

Text & BildtextÄr Pippi Långstrump en saga? - s. 4Bröderna Grimm - s. 14How To be a perfect Evil Queen - s. 20The truth about Fairies? - s. 24The White Rabbit - s. 29Rödluvan funfact - s. 13

foto och redigering på följande sidor:omslaget, 4, 9-20, 23, 25, 32-35.

fotoporträtt, Hannah Backman & Jennifer Ivarsson- s. 3böckerna - s. 6-7boksidan - s. 8

fotoredigeringporträtt, Rebecca Havedahl & Jennifer Ivarsson- s. 3prinsessan - s. 22

Jennifer IvarssontextListig som en räv - s.5Fabler - s. 6-7Red Riding Hood - s.10In Movies - s.11H.C. Andersen - s. 21Prinsessan På Ärten (översättning) - s. 23

fotoprinsessan - s. 22

fotoredigeringböckerna - s. 6-7boksidan - s. 8

Hannah BackmantextOlika sorters sagor och dess betydelser - s. 8Fun Facts - s.2, 8Snövit - s. 16Alice i Underlandet - s.28Astrid Lindgren - s. 36

foto och redigeringWonderland-bild - s. 26-28moln-bakgrund - s. 8-9moln - s. insida av omslag

fotoredigeringporträtt, Hannah Backman - s. 3

Louise HavedahlIllustrationerÄlv-vingar - s. omslaget, 25The White Rabbit - s. 39The Mad Hatter - s. 40

Citatur rödluvan - s. 9ur snövit - s. 15, 17, 18ur törnrosa - s. 22Prinsessan på ärten, skriven av H.C. Andersen - s. 23ur alice i underlandet - s. 34-35

Rebecca Havedahl

38

Jennifer IvarssontextListig som en räv - s.5Fabler - s. 6-7Red Riding Hood - s.10In Movies - s.11H.C. Andersen - s. 21Prinsessan På Ärten (översättning) - s. 23

fotoprinsessan - s. 22

fotoredigeringböckerna - s. 6-7boksidan - s. 8

Hannah BackmantextOlika sorters sagor och dess betydelser - s. 8Fun Facts - s.2, 8Snövit - s. 16Alice i Underlandet - s.28Astrid Lindgren - s. 36

foto och redigeringWonderland-bild - s. 26-28moln-bakgrund - s. 8-9moln - s. insida av omslag

fotoredigeringporträtt, Hannah Backman - s. 3

Louise HavedahlIllustrationerÄlv-vingar - s. omslaget, 25The White Rabbit - s. 39The Mad Hatter - s. 40

Citatur rödluvan - s. 9ur snövit - s. 15, 17, 18ur törnrosa - s. 22Prinsessan på ärten, skriven av H.C. Andersen - s. 23ur alice i underlandet - s. 34-35