Expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5 4;9 ...1131143/FULLTEXT01.pdf · The...

Linköpings universitet | Institution för klinisk och experimentell medicin

Magisteruppsats, 30 hp | Logopedprogrammet

Vårterminen 2017

Expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5 – 4;9 år som har

konstaterade uttalssvårigheter

En icke-linjär fonologisk analys

Agnes Jern Isacsson & Linda Malmgren Johansson

Handledare: Inger Lundeborg Hammarström

Expressive Phonological Ability in Children aged 3; 5 - 4; 9 who have

Identified Speech Sound Difficulties - An analysis of phonology from a

non-linear perspective

Abstract

The aim of the study is to investigate the expressive phonological ability in children aged 3;5-4;9

following an atypical speech and language development and make a comparison to an age-

matched control group following a typical speech and language development. A further purpose

is to investigate whether there is a relation between expressive phonological ability and receptive

lexical ability. Eleven children with speech sound difficulties were recruited from Speech-

Language Pathology clinics and preschool language units in Stockholm and Östergötland. The

children were tested in a familiar environment, with the swedish phonological assessment

material LINUS. The children's responses were audio-recorded and transcribed and based on the

transcriptions, a non-linear phonology analysis and calculations of Percentage Phonemes Correct

and Word Complexity Measure were made. The results were then compared to the control group.

Eight of the children were also tested with PPVT-IV to investigate a possible correlation between

expressive phonological ability and receptive lexical ability. The results showed that the children

in both groups had deviations at word-, syllable- and segmental levels, the syllable level

appeared to be the most affected level in both groups, but that the deviations were more frequent

in the study group. The differences on syllable- and segmental levels were significant, whereas

the difference at word level was not significant between the groups. At the level of syllable,

cluster reductions occurred to a greater extent than the exclusion of individual segments for both

groups. At the segmental level, the study group showed problems with all features (manner,

place and tone), whereas the children in the control group only had problems with the feature

place. The study group had lower PPC and WCM than the control group. A significant

difference was seen between PPC and WCM in the study group but not in the control group. No

correlation between expressive phonological ability and receptive lexical ability was found. The

results of the study indicate that it’s important to address all phonological levels in assessment

and motivate that a non-linear approach could be beneficial as basis for planning of treatment.

Since the syllable-level is the most affected it is important to address it in intervention. The

report could serve as a guide for clinicians when applying a non-linear analysis. Key words:

Phonology, preschool children, non-linear analysis, phonological difficulties, LINUS, PPC,

WCM

Sammanfattning

Studiens syfte är att undersöka expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5-4;9 år som

följer en atypisk tal- och språkutveckling och jämföra den med en åldersmatchad kontrollgrupp.

Ytterligare ett syfte är att undersöka huruvida det föreligger ett samband mellan expressiv

fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Elva barn med konstaterade uttalssvårigheter

rekryterades från logopedmottagningar och språkförskolor i Stockholm och i Östergötland.

Barnen testades i en för dem välkänd miljö med bedömningsmaterialet LINUS. Barnens svar

audioinspelades och transkriberades och utifrån transkriptionerna gjordes en analys med

utgångspunkt från icke-linjär fonologi samt beräkning av Percentage Phonemes Correct och

Word Complexity Measure. Resultatet jämfördes sedan med kontrollgruppen. Åtta av barnen i

studiegruppen testades även med PPVT-IV för att undersöka eventuella samband mellan

expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Resultatet visade att barnen i de

båda grupperna uppvisade uttalsavvikelser från vuxet målordsuttal på ord-, stavelse och

segmentnivå, stavelsenivån var den nivå där flest avvikelser förekom i båda grupperna, men att

avvikelserna förekom i högre grad hos barnen i studiegruppen. På stavelse- och segmentnivå

kunde signifikanta skillnader ses men inte på ordnivå mellan grupperna. På stavelsenivå förekom

klusterreduktioner i större utsträckning än uteslutning av enskilda segment för båda grupperna.

På segmentnivå uppvisade barnen i studiegruppen problem med samtliga särdrag (sätt, plats och

ton), till skillnad från barnen i kontrollgruppen som endast uppvisade problem med särdraget

plats. Barnen i studiegruppen fick lägre värden på såväl PPC och WCM. En signifikant skillnad

sågs mellan PPC och WCM i studiegruppen men inte i kontrollgruppen. Inget samband mellan

expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga kunde påvisas i följande studie.

Studiens resultat indikerar att det är viktigt att ta hänsyn till alla fonologiska nivåer vid en

bedömning och resultatet motiverar att ett icke-linjärt perspektiv kan vara till fördel vid

planering av intervention. Då stavelsenivån ger upphov till störst svårigheter är det viktigt att ta

hänsyn till detta vid fonologisk intervention. Studiens resultat kan ligga till grund för hur en icke-

linjär analys kan användas inom klinisk verksamhet.

Nyckelord: Fonologi, förskolebarn, icke-linjär analys, fonologiska svårigheter, LINUS, PPC,

WCM

Upphovsrätt

Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare – under 25 år från

publiceringsdatum under förutsättning att inga extraordinära omständigheter uppstår.

Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner, skriva ut enstaka

kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för ickekommersiell forskning och för

undervisning. Överföring av upphovsrätten vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta

tillstånd. All annan användning av dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att

garantera äktheten, säkerheten och tillgängligheten finns lösningar av teknisk och administrativ

art.

Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i den omfattning som

god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan beskrivna sätt samt skydd mot att

dokumentet ändras eller presenteras i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande

för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart.

För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se förlagets hemsida

http://www.ep.liu.se/.

Copyright

The publishers will keep this document online on the Internet – or its possible replacement – for

a period of 25 years starting from the date of publication barring exceptional circumstances.

The online availability of the document implies permanent permission for anyone to read, to

download, or to print out single copies for his/hers own use and to use it unchanged for non-

commercial research and educational purpose. Subsequent transfers of copyright cannot revoke

this permission. All other uses of the document are conditional upon the consent of the copyright

owner. The publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity,

security and accessibility.

According to intellectual property law the author has the right to be mentioned when his/her

work is accessed as described above and to be protected against infringement.

For additional information about the Linköping University Electronic Press and its procedures

for publication and for assurance of document integrity, please refer to its www home page:

http://www.ep.liu.se/.

©Agnes Jern Isacsson och Linda Malmgren Johansson

http://www.ep.liu.se/

http://www.ep.liu.se/

Förord

Vi vill tacka alla som hjälpt oss att göra detta möjligt, tack till alla deltagande barn, föräldrar och

logopeder för att ni har välkomnat oss i era hem och på era arbetsplatser. Ett stort tack vill vi

rikta till vår handledare Inger Lundeborg Hammarström. Tack för din ständigt snabba respons

och ditt engagemang i projektet. Vi vill också rikta tack till Thim Johansson som räddade

uppsatsen i ett tekniskt kritiskt skede och till männen i våra liv för att ni funnits vid vår sida.

Slutligen vill vi tacka varandra för ett fantastiskt bra samarbete och en vänskap för livet.

Linköping, maj 2017

Agnes Jern Isacsson & Linda Malmgren Johansson

Innehåll

1. Inledning ................................................................................................................................ 1

2. Bakgrund ............................................................................................................................... 2

2.1 Fonologi ....................................................................................................................... 2

2.2 Typisk fonologisk utveckling hos barn i förskoleålder ............................................... 2

2.2.1 Etablering av segment ......................................................................................... 3

2.2.2 Etablering av stavelsestrukturer och konsonantkluster ....................................... 3

2.3 Atypisk fonologisk utveckling hos barn i förskoleåldern ............................................ 4

2.3.1 Fonologiska svårigheter hos barn som har en avvikande tal- och språkutveckling

........................................................................................................................ 5

2.3.2 Relationen mellan lexikon och fonologi ............................................................... 5

2.4 Bedömning av fonologisk förmåga ............................................................................. 6

2.4.1 Mått vid kvantifiering av fonologisk förmåga ...................................................... 7

2.4.2 LINköpingsUnderSökningen och Peabody Picture Vocabulary Test .................. 8

2.5 Olika perspektiv vid fonologisk analys ....................................................................... 9

2.5.1 Naturlig fonologi .................................................................................................. 9

2.5.2 Icke-linjär fonologi ............................................................................................ 10

3. Syfte och frågeställningar ................................................................................................... 12

4. Metod.................................................................................................................................... 13

4.1 Urval och rekrytering ................................................................................................. 13

4.2 Pilotstudie .................................................................................................................. 13

4.3 Testförfarande och material ....................................................................................... 14

4.4 Transkription och bearbetning ................................................................................... 14

4.5 Statistisk analys ......................................................................................................... 15

4.6 Etiska överväganden .................................................................................................. 15

5. Resultat ................................................................................................................................ 16

5.1 Förekomst av avvikelser på ord-, stavelse- och segmentnivå inom grupperna ......... 16

5.2 Skillnader på ord-, stavelse- och segmentnivå mellan grupperna ............................. 18

5.3 Förekomst av avvikelser på respektive ord-, stavelse- och segmentnivå .................. 18

5.3.1 Ordnivå .............................................................................................................. 18

5.3.2 Stavelsenivå ....................................................................................................... 20

5.3.3 Segmentnivå ....................................................................................................... 21

5.3.4 Kvalitativ analys av konsonantsubstitutioner .................................................... 23

5.4 PPC och WCM .......................................................................................................... 24

5.5 Korrelation mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga ... 24

6. Diskussion ............................................................................................................................ 25

6.1 Resultatdiskussion ..................................................................................................... 25

6.2 Metoddiskussion ........................................................................................................ 30

7. Slutsats ................................................................................................................................. 31

8. Framtida studier ................................................................................................................. 31

9. Referenser ............................................................................................................................ 33

10. Bilagor ................................................................................................................................ 39

Bilaga 1 ............................................................................................................................ 39

Bilaga 2 ............................................................................................................................ 40

Bilaga 3 ............................................................................................................................ 42

Bilaga 4 ............................................................................................................................ 43

Bilaga 5 ............................................................................................................................ 44

1

1. Inledning

Ett språk kan enkelt beskrivas som ett system som är organiserat i olika domäner. Dessa domäner

är grammatik, semantik, lexikon, pragmatik och fonologi. Fonologi kan beskrivas som en

förmåga att på ett mentalt plan förstå hur språkljud ska tolkas och produceras men också hur de

kan kombineras och påverka varandra i en talad kontext (Core, 2012, s. 79–99). Fonologi kan

delas in i två delförmågor, expressiv och impressiv förmåga. Barnets fonologiska förmåga

påverkar övriga språkliga domäner. Detta tydliggörs under barnets första år då den fonologiska

förmågan har en stor inverkan på barnets lexikala utveckling och ordförråd (Stoel-Gammon &

Sosa, 2009, s. 238–56). I Sverige genomförs en screening av barns tal och språkutveckling vid

2;5 år och vid 4;0 år, detta innebär att det är i dessa åldrar som flest barn remitteras till logoped.

Genom att studera hur den fonologiska utvecklingen ter sig hos barn i dessa åldrar kan normer

för såväl förväntad som avvikande språkutveckling tas fram (Core, 2012, s. 79–99). För att

utröna om ett barn följer en avvikande språkutveckling måste en bedömning av fonologin göras

utifrån normerade och standardiserade test. Ett sådant bedömningsmaterial av expressiv

fonologisk förmåga är LINköpings UnderSökningen (LINUS), som har framarbetats och

utvecklats vid avdelningen för logopedi vid Linköpings universitet. Den övergripande diagnosen

som används när ett barn inte följer en typisk tal- och språkutveckling är F80. Specifik störning

av tal- och språkutvecklingen. Utifrån ICD-10 är det även möjligt att specificera huruvida

barnets uttalssvårigheter beror på en fonologisk språkstörning, störning av artikulationsförmågan

eller utvecklingsförsening (Socialstyrelsen, 2016). I föreliggande studie definieras

uttalssvårigheter som avvikelser som beror på en fonologisk språkstörning. Studien syftar till att

beskriva hur expressiva fonologiska svårigheter yttrar sig hos förskolebarn med svenska som

modersmål som har konstaterade uttalssvårigheter och hur de förhåller sig till jämnåriga barn

som följer en typisk tal- och språkutveckling. Studien syftar även till att undersöka huruvida det

föreligger något samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga.

2

2. Bakgrund

2.1 Fonologi

Fonologi är ett brett begrepp som innefattar förmågan att på ett mentalt plan förstå hur

språkljuden ska tolkas och produceras till betydelsebärande enheter. Dessa enheter kan betraktas

utifrån tre olika nivåer; ord, stavelse och segment. På ordnivån kan en ordstruktur beskrivas som

hela, delvis oanalyserade ljudgestalter och ordet kan i sin tur delas in i stavelser (Linell, 1982, s.

146). Språkljud kallas fonem eller segment och beskrivs genom olika typer av särdrag som till

exempel artikulationssätt, artikulationsställe och ton eller avsaknad av ton. Fonologi består också

av suprasegmentella aspekter av språket såsom intonation och betoning som verkar på fras-

respektive ordnivå. När språkljud ska nedtecknas används det internationella fonetiska alfabetet

(IPA), vilket är ett system av symboler som representerar ljuden i världens alla språk i ett, ett-till-

ett förhållande (Core, 2012, s. 80–81). Olika språk har olika regler för hur språkljud får

kombineras, detta kallas för språkets fonotax och berör vilka konsonanter som får kombineras

och hur långa konsonantföljder som tillåts. I svenskan kan ord och stavelser inledas med två-

eller tre konsonantkluster (CC- och CCC) samt avslutas med två- eller flerkonsonantskluster

(Engstrand, 2007, s. 16–18; Riad, 2013 s. 286–295). Forskare anger olika antal fonem i det

svenska språket, att det inte föreligger någon samstämmighet beror på att synen på vilka ljud som

betraktas som diskriminativa respektive allofoniska skiljer sig. Riad (2013, s. 12–13) anger att

det i svenskan finns 17 vokalfonem varav nio långa och åtta korta, 18 konsonantfonem och fem

retroflexa allofoner [ ʂ ʈ ɖ ɳ ɭ ].

2.2 Typisk fonologisk utveckling hos barn i förskoleålder

Den fonologiska utvecklingen består av två baskomponenter. Den ena är biologiskt baserad och

är sammankopplad med utvecklingen av de talmotoriska färdigheter som behövs för att kunna

uttala språkljuden på ett vuxenlikt sätt. Den andra är kognitiv-lingvistisk baserad och associeras

med inlärningen av det fonologiska systemet i respektive språk. Den senare innefattar

minnesprocesser samt att kunna känna igen mönster som kan bevaras och plockas fram ur

barnets mentala lexikon (Stoel-Gammon & Sosa, 2009, s. 238). Fonologisk förmåga innefattar

även en förståelsekomponent som bland annat innebär förmågan att diskriminera mellan

3

språkljud och förstå att de har betydelse eller att dela upp orden i ljudmässiga beståndsdelar

(Nettelbladt & Salameh, 2007, s. 24).

2.2.1 Etablering av segment

Att uppnå konsensus för i vilken ålder ett barn antas bemästra ett visst segment har visat sig vara

problematiskt, eftersom cut-off gränsen varierar i olika studier. Blumenthal och Jacobsson

(2013) föreslår istället ett kontinuum som startar vid den medianålder för när 50 % av barnen i

populationen klarar segmentet i två av tre positioner och slutar vid den ålder där 90 % av barnen

klarar segmentet i två av tre positioner. Dodd, Holm, Hua och Crosbie (2003) menar att

segmentet kan antas vara bemästrat när minst 90 % av barnen i en åldersgrupp producerar

segmentet korrekt i alla positioner (initialt, medialt och finalt). Mycket lite av den forskning som

berör barns fonologiska utveckling är baserad på data från barn med svenska som modersmål.

Utifrån enstaka inspelningar och dagboksanteckningar beskriver Linell och Jennische (1980, s

38–39) fonologisk utveckling hos två svenska barn. Utifrån dessa observationer verkar [ b ŋ m h

g ] vara de konsonantfonem som förekommer tidigt i barns utveckling medan [ s ɧ l ] etableras

senare. Vid normeringen av LINUS prövades uttalet hos totalt 473 barn mellan tre till sex år

som följde en typisk tal- och språkutveckling. Resultaten visade att barnen vid tre- till fyra års

ålder etablerat samtliga fonem förutom [ ɡ ŋ ʈ ɖ s ɕ ɧ r ] (Blumenthal & Lundeborg

Hammarström, 2014; Berglund & Hasselqvist, 2014; Henricsson & Lawrence, 2014; Netin &

Pehrsson, 2014; Nilsson & Sirén, 2014). Större delen av den forskning som inriktats mot barns

fonologiska utveckling har fokuserat på etablering av konsonantfonem och få studier har

genomförts som berör etablering av vokalfonem. I studier gjorda av Allen och Hawkins (1980, s.

249–50) framkom det att barn redan vid tre års ålder bemästrade vokaler i betonade stavelser

men vokaler i icke-betonade stavelser bemästrades först vid fyra-fem års ålder.

2.2.2 Etablering av stavelsestrukturer och konsonantkluster

Enkla stavelsestrukturer såsom konsonant-vokal (CV) och CVCV används tidigt i barns

fonologiska utveckling och stavelsestrukturer som CCV uppkommer senare (Bauman-Wängler,

2016, s. 34–35). I en studie av James, Van Doorn, McLeod och Esterman (2008) undersöktes

283 engelsktalande barn med typisk utveckling i åldrarna 3;0–7;11 år, avseende mönster för

utelämning av konsonantljud i olika positioner. Så gott som samtliga barn (95 %) hade något

4

exempel på utelämning av konsonanter. Författarna till studien tittade på olika typer av

konsonantuteslutning, bland annat konsonantmöte i stavelsegränser, förenkling av

konsonantkluster samt uteslutning av final och initial konsonant. Utelämning av konsonanter

fanns hos såväl barn med typisk utveckling som hos barn med atypisk utveckling. Författarna såg

även att uteslutning av konsonanter skedde oftare i två- och flerstaviga än i enstaviga ord. Vad

gäller barnen som var mellan tre och fem år förekom uteslutning av konsonant samt

klusterreduktioner i 97 % respektive 95 % av fallen (James, Van Doorn, Mecleod & Esterman,

2008). I en studie med 684 engelskspråkiga barn i åldrarna 3;0- 6;11 år som följde en typisk tal-

och språkutveckling undersöktes fonologisk förmåga. Två viktiga aspekter belystes; ålder för

förvärvandet av fonem samt ålder då fonologiska processer minskade. Resultaten visade att

samtliga fonem i engelskan var förvärvade innan fyra års ålder förutom [ r ʃ θ ] som förvärvades

först efter sex års ålder. Felmönster som barnen uppvisade i åldrarna 3;0–3;5 år var försvagning

av likvida, klusterreduktioner, uteslutning av pretonisk stavelse, dentalisering och klusilering.

Efter 3;5 år avtog klusilering. Barnen som var mellan 4;0–4;11 år uppvisade endast försvagning

av likvida samt klusterreduktioner och då endast i ord med trekonsonantkluster. Barnen i de äldre

åldersgrupperna hade en mer korrekt talproduktion samt färre fonologiska processer jämfört med

de yngre åldersgrupperna (Dodd et. al, 2003). McLeod, Van Doorn och Reed (2001) redogör för

utvecklingen av konsonantkluster som en gradvis process där kluster som innehåller klusiler

förvärvas tidigare än kluster som innehåller frikativor samt att tvåkonsonantkluster uppkommer

före trekonsonantkluster. Från cirka två års ålder börjar barn producera konsonantkluster även

om de inte är identiska med vuxenformen exempelvis kan [ krɑ:m ] realiseras som [ kjɑ:m ].

Förmågan att producera konsonantkluster kan också relateras till talapparatens motoriska

mognad och utvecklingen av oro-faciala strukturer (McLeod, et.al, 2001).

2.3 Atypisk fonologisk utveckling hos barn i förskoleåldern

Heterogeniteten i gruppen barn med konstaterade fonologiska svårigheter är stor. Broomfield och

Dodd (2010, s. 83–90) konstaterade i en studie gjord på 320 barn med diagnosen specifik

språkstörning, att fyra olika subgrupper kunde identifieras. Barnen som ingick i studien var

mellan 0 – 11;0 år. Resultatet visade att den största subgruppen var den med fonologisk

försening. Grunwell (1981, s. 35) belyser aspekten att barn som uppvisar fonologiska svårigheter

5

i regel har en adekvat hörselförmåga men att deras auditiva perceptuella förmåga, att känna igen

och diskriminera språkljud och/eller att hålla kvar språkljudssekvenser kan vara bristfällig.

2.3.1 Fonologiska svårigheter hos barn som har en avvikande tal- och

språkutveckling

Fonologiska svårigheter hos barn har traditionellt sett beskrivits med termer hämtade från det

teoretiska ramverket naturlig fonologi som beskrivs i stycke 2.5.1. Enligt detta ramverk kan ett

barns uttalssvårigheter delas in i syntagmatiska och paradigmatiska processer (Nettelbladt, 2007,

s. 111). Syntagmatiska processer innebär strukturell inverkan och påverkar ordets struktur och

paradigmatiska processer innebär systematiska substitutioner som drabbar enskilda segment

(Ball, Rutter & Müller, 2012, s. 125–130). Barn som har fått diagnosen fonologisk språkstörning

uppvisar ofta följande syntagmatiska processer; stavelsestrykning av flerstaviga ord, reduktion

av konsonantkluster samt följande paradigmatiska processer; försvagning av /r/,

vokalsubstitutioner, metateser, dentalisering och avtoning (Hansson & Nettlebladt, 2002). Barn

med måttliga till grava fonologiska svårigheter uppvisar ofta problem med både stavelse- och

ordstruktur, det vill säga svårigheter av syntagmatisk karaktär (Bernhard & Stemberger. 2000.

s.1). Hansson och Nettlebladt (2002) fastslår i sin studie om svenska barn som har fått diagnosen

språkstörning, att de uppvisar fler syntagmatiska processer än en grupp åldersmatchade barn utan

diagnosen språkstörning. I en studie med barn vars modersmål var spanska framkom att barnen

som fått diagnosen språkstörning uppvisade svårigheter med samtliga stavelsestrukturer, de hade

även en försening i förvärvandet av ordstrukturer med en högre förekomst av uteslutning av

obetonade stavelser, särskilt i initial ordposition (Aguilar-Mediavilla, Sanz-Torrent, & Serra-

Raventos, 2002). I en jämförelse mellan svenska barn med talsvårigheter och barn med typisk

tal- och språkutveckling fanns signifikanta skillnader mellan grupperna avseende andelen

stavelsestrykningar, klusterreduktioner, uteslutning av konsonanter samt påverkade vokaler.

Barnen med talsvårigheter uppvisade mer svårigheter med ordstruktur samt stavelsestruktur än

kontrollgruppen (Lundeborg Hammarström, Blumenthal, Stemberger & Bernhardt, 2014).

2.3.2 Relationen mellan lexikon och fonologi

Det finns en dominerande trend inom barnspråksforskningen att dela in språket i domäner anser

Stoel-Gammon (2011). Hon menar att en sådan indelning kan medföra en bristande

6

uppmärksamhet på de områden som överlappar varandra. Fonologisk förmåga påverkar det

lexikala förvärvandet och ordförrådets sammansättning påverkar i sin tur fonologisk kunskap

(Stoel-Gammon, 2011). Även Grumwell (1981, s. 39) belyser att fonologiska svårigheter

påverkar utvecklingen inom andra språkliga domäner och att svårigheterna inom exempelvis

lexikalt förvärvande därför kan sägas ha sitt ursprung i fonologin. Barn med specifik

språkstörning utvecklar i regel sitt ordförråd långsammare än barn med typisk utveckling och har

svårare vid inlärning av nya ord (Paul & Norbury 2012, s. 6; Gray, 2003 Rescorla, Roberts, &

Dahlsgaard, 1997). Det lexikala förvärvandet är viktigt för utvecklingen av muntligt och

skriftligt språk. Att lära sig nya ord är beroende av barnets förmåga att kunna höra ett ord en eller

två gånger och sen kunna spara informationen så att fonologiska, semantiska, syntaktiska och

icke-verbala erfarenheter kan bearbeta informationen och bevara den som en representation.

Denna process kallas för ”fast mapping” (Carey, 1978, s. 264–293). Processen räknas som det

första steget i ordinlärningen och svårigheter med processen ger sämre förutsättningar för den

fortsatta ordinlärningen. Relationen mellan lexikon och fonologi är ömsesidig och svårigheter

inom respektive domän påverkar varandra.

2.4 Bedömning av fonologisk förmåga

Vid bedömning av ett barns expressiva fonologiska förmåga rekommenderas att talmaterial

eliciteras genom ett så kallat benämningstest. Ett benämningstest där barnet uppmanas att

benämna bilder med ett målord för varje bild ger tillräcklig information för att kunna göra en

bedömning av barnets expressiva fonologiska förmåga, benämningstestet kan med fördel

kompletteras med spontantal/samtal som kan ge en fingervisning om prosodi och förståelighet

(Mastersson, Bernhardt & Hofheinz, 2005). Det finns endast lite forskning som försökt svara på

frågan om yttranden som spontant produceras av barnet bör bedömas på samma sätt som

yttranden producerade genom imitation. Detta undersöktes inom ramen för en avhandling på en

grupp barn med fonologiska svårigheter, varvid ingen signifikant skillnad mellan barns imiterade

produktioner och spontant producerade produktioner av ord kunde ses på gruppnivå (Horsley,

1995). Resultatet stämmer även överens med det resultat som Johnson, Weston och Bain (2004)

presenterade i en studie där de prövade om det kvantitativa måttet Percentage of Phoneme

Correct (PPC) skiljde sig beroende på om barn med avvikande tal- och språkutveckling

7

producerade orden spontant eller genom imitation. Detsamma gäller barn som följer en typisk

tal- och språkutveckling (Klintö, Salameh, Svensson & Lohmander, 2011).

Vid bedömning av ett barns fonologi används transkription som verktyg för en analys av barnets

uttalsavvikelser. En transkription av uttalsavvikelser kan göras på två sätt antingen fonetiskt eller

fonologiskt. I en fonetisk analys står produktionen (artikulationen) i fokus till skillnad från en

fonologisk analys där fokus ligger på användningen (funktion, beteenden och organisering av

språkljudsystemet) (Dodd, Holm, Hua, Crosbie & Broomfield, 2006, s. 25–26). Barnets

språkljudsproduktion bedöms vanligtvis i en ordkontext utifrån graden av exakt produktion samt

på hur stor andel barn i en viss åldersgrupp som har nått nivån av exakt produktion av ett visst

fonem (Dodd m.fl., 2006, s. 26). En språkljudsanalys baseras vanligen på en fonetisk

transkription av ett talmaterial enligt IPA (International Phonetic Association, 2015) och kan

göras antingen snäv eller bred. En bred transkription är ofta fonologisk och inkluderar inte

information om noggranna fonetiska detaljer som aspiration eller grad av ton (Core, 2012, s. 88).

Skillnaden mellan typisk och atypisk fonologisk utveckling fångas bättre i kvantitativ än i

kvalitativ forskning, eftersom barn med atypisk utveckling uppvisar typiska

talutvecklingsmönster under en längre tidsrymd (Rose & Stoel-Gammon, 2015). Nedan följer en

beskrivning av mått som vanligtvis används vid kvantifiering av expressiv fonologisk förmåga.

2.4.1 Mått vid kvantifiering av fonologisk förmåga

Vid kvantifiering av ett barns fonologiska förmåga kan ett sätt vara att undersöka i vilken grad

barnets produktion matchar vuxet målordsuttal, för att bedöma felmönster. Fokus kan då ligga på

enskilda fonem som vid beräkning av måtten, Percentage Consonants Correct (PCC), Percentage

Vowels Correct (PVC) och Percentage Phonemes Correct (PPC). Det är även möjligt att fokusera

på hela ord, Percentage Word Correct (PWC) (Core, 2012, s. 90–91). PCC utvecklades av

Shriberg och Kwiatkowski (1982) och anger hur stor andel av ett barns producerade konsonanter

som är korrekt uttalade i förhållande till ett vuxet målordsuttal. För att beräkna PCC tilldelas

barnet ett poäng för varje korrekt uttalat konsonantfonem och därefter divideras summan med

målordens antal konsonantfonem, detta multipliceras med hundra för att få fram en procentandel

korrekt uttalade konsonanter. Följande förändringar av fonemet bedöms som inkorrekta och ges

8

noll poäng: utelämning, substitution, delvis toning av initial konsonant och inskott av fonem

(Shriberg & Kwiatkowski, 1982). En nackdel med måttet är att det endast bedömer konsonanter

och därför utvecklades PPC, där samtliga fonem i orden kvantifieras. PPC beräknas på samma

sätt som PCC. Word Complexity Measure (WCM) är ytterligare ett mått på expressiv fonologisk

förmåga men till skillnad från exempelvis PPC tas inte hänsyn till att bedöma noggrannheten i

själva talproduktionen, utan fokus ligger på barnets produktion på såväl ord- som stavelse- och

segmentnivå. Beräkning av WCM beskrivs av Stoel-Gammon (2010) som följande; varje ord ges

ett komplexitetspoäng baserat på olika nivåer inom det fonologiska systemet, ordmönster,

stavelsestruktur och segmentklasser. Höga poäng indikerar att barnet klarar mer komplexa eller

senare förvärvade fonologiska strukturer. Fonologiska parametrar som förväntas förekomma i

talet hos ett barn som följer en typisk tal- och språkutveckling vid två års ålder ges inte några

komplexitetspoäng. Totalt åtta komplexitetsparametrar kan användas. Även om metoden kan

användas till att analysera fonologisk förmåga hos barn som följer en typisk utveckling beskrivs

den särskilt lämpad till att användas på barn som har ett begränsat ordförråd eller med ett mycket

svårförståeligt tal (Stoel-Gammon, 2010). Det finns även nackdelar med WCM. Chen och Yi-

Hsiang (2015) fann i en longitudinell studie på tre barn från noll till tre år som lärde sig tala

mandarin, att felaktiga yttranden hos barnen kan ge högre poäng än det vuxna målordsuttalet.

WCM kan heller inte utan anpassning tillämpas på andra språk. En sådan anpassning till svenska

har utarbetats av logopeder verksamma på Logopedprogrammet vid Linköpings universitet, se

bilaga 1. Inom ramen för ett kandidatprojekt vid Linköpings universitet prövades denna

anpassning av WCM och jämfördes med PPC hos barn mellan 3;0 och 3;11 år som följde en

typisk tal- och språkutveckling. Resultatet visade inte på några signifikanta skillnader mellan

PPC och WCM (Olsson & Norström Darlin, 2017).

2.4.2 LINköpingsUnderSökningen och Peabody Picture Vocabulary Test

LINUS är ett fonologiskt bedömningsmaterial för barn från 3;0 år som utvecklats vid Linköpings

universitet (Lundeborg Hammarström & Blumenthal, 2013). Materialet har tagits fram för

genomförande av fonologisk bedömning hos barn i det svenska delprojektet av det

multinationella forskningsprojektet ”The cross-linguistic study of protracted phonological

development”. Testet finns i en kort samt lång version och består av fotografiska bilder som kan

presenteras på till exempel en surfplatta eller i pappersformat. Den långa versionen består av 107

9

bilder där 18 olika vokalfonem samt 22 olika konsonantfonem finns representerade i samtliga

möjliga positioner. Det förekommer även olika konsonantkombinationer såväl ordinitialt som

ordfinalt. Ordaccent kan analyseras utifrån ett minimalt par (åskar-Oskar) samt i de flerstaviga

orden. Betoningsmönster och ordstruktur kan analyseras utifrån de flerstaviga orden. LINUS är

därför ett test som lämpar sig för såväl en icke-linjär analys som för en processanalys av barns

fonologiska förmåga.

För att kunna bedöma lexikal förmåga kan standardiserade test användas. Peabody Picture

Vocabulary Test (PPVT), utvecklat av Dunn och Dunn (2007) är utformat för att kunna mäta

impressivt ordförråd. En nyare version har utformats, PPVT – IV som normerats utifrån 3540

individer i olika åldersgrupper. PPVT- IV består av 228 stimulusord som visas som färgbilder

(Spaulding, Hosmer & Schechtman, 2013). Användningen av testet tillgår så att testledaren säger

ett ord och individen som testas får peka ut en passande bild bland fyra olika bilder.

2.5 Olika perspektiv vid fonologisk analys

Vid fonologisk analys utgår både forskare och kliniker från olika teoretiska ramverk.

Fonologiska teorier är ofta baserade på observationer eller systematiska experiment och är

ämnade att förklara strukturen och funktionen av ett språks ljudsystem. Fonologiska teorier

vägleder kliniskt arbete och är därför mycket viktiga vid diagnosticering och intervention.

(Bauman- Waengler, 2016, s. 60-61.) Inom klinisk lingvistik studeras hur fonologiska teorier är

applicerbara på avvikande tal. Många forskare inom klinisk lingvistik har testat hur och om olika

teoretiska ramverk kan kopplas till hur intervention kan utformas, nedan beskrivs två av de mest

spridda ramverken inom logopedisk praktik; naturlig fonologi och icke-linjär fonologi. (Müller

& Ball, 2013, s. 4-5).

2.5.1 Naturlig fonologi

David Stampe lanserade teorin bakom naturlig fonologi redan år 1979. Inom ramverket för teorin

beskrivs processanalys som har blivit den analysform som dominerar inom klinisk verksamhet

för att analysera barns fonologi. Stampe noterade i sina studier att liknande mönster tenderar att

uppstå oberoende målspråket. Detta ledde till antagandet om att vissa fonologiska aspekter kunde

anses som ”naturliga”. Stampe definierar en fonologisk process som följande; ”En fonologisk

10

process beskrivs som en mental operation som används i tal för att ersätta grupper av ljud eller

ljudsekvenser som vanligtvis är svåra för individens talkapacitet, en alternativ likalydande klass

men som saknar den försvårande egenskapen”. Inom naturlig fonologi skulle fonologiskt

förvärvande beskrivas som att barnet har tillgång till ett vuxet språkljudssystem men att olika

naturliga fonologiska processer verkar vid olika stadier för att förenkla produktionen av

målfonologin (Ball, Rutter & Müller, 2012, s. 125–130). Processerna kan brett delas in i två

kategorier; syntagmatiska och paradigmatiska processer. Se stycke 2.3.1. De processer som

används för att beskriva vad som händer då barnet har en språkstörning är samma som i

beskrivningen av typisk språkutveckling (Ball, Rutter & Müller, 2012, s. 125–130). Det finns

dock ungefärliga åldersangivelser för när och i vilken ordning de olika processerna avtar. Dessa

angivelser kan användas kliniskt för att avgöra om barnets fonologiska mönster följer en typisk

eller en atypisk utveckling. Åldersangivelserna kan även användas vid beslut om vilka processer

som ska behandlas först. Den vanligaste strategin är att börja behandla de i utvecklingen tidigaste

processerna och sen fortsätta behandla de återstående processerna i den ordningen som de

normalt sett skulle försvinna (Ball, Rutter & Müller, 2012, s. 125–130).

2.5.2 Icke-linjär fonologi

Icke-linjär fonologi introducerades av Goldsmith år 1979 (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994).

Inom icke-linjär fonologi används inte termerna fel eller felmönster när ett barns produktion av

ett ord inte låter precis som vuxenformen, eftersom fokus primärt ligger på barnets produktion

och endast sekundärt på den vuxnes. Barnets produktion av ord ses således inte som förenklingar

av vuxenversionen utan snarare som en konsekvens av ett system under utveckling (Bernhard &

Stoel-Gammon, 1994). Termen ”icke-linjär” syftar till den hierarkiska uppbyggnaden av ett

språks fonologiska struktur, där frasen är högst upp och särdraget längst ner i hierarkin med ord

stavelse och segment däremellan, se figur 1. Orsaken till att fonologiska strukturer beskrivs i

termer av nivåer eller hierarkier inom icke-linjär fonologi är sprunget ur kunskapen om att

fonologiska mönster ofta kan reflektera fonetisk kontext (Bernhardt & Holdgrafer, 2010). Till

exempel får en nasal konsonant samma artikulationsplats som nästföljande klusil, ordet bank

uttalas exempelvis som [baŋk]. Inom icke-linjär teori anses ord bestå av mindre enheter som i

sin tur delas in i olika nivåer. Dessa nivåer utgörs av ord-, stavelse och segmentnivå. Ordnivån,

11

som är den högsta nivån utgörs av ordets betoningsmönster och vilka stavelser som bygger upp

ordet. Näst följt av stavelsenivån där stavelsen kan bestå av onset-kärna, kärna-svans eller onset-

kärna-svans. Onset kan bestå av en eller flera konsonanter, kärnan består av en vokal och

svansen av en eller flera konsonanter (Shoaf, Lyer & Bothe, 2009). Segmentnivån består av

språkets olika fonem och enligt det icke-linjära ramverket består segment av hierarkiskt

organiserade särdrag såsom plats, sätt och ton (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). Om ett

särdrag eller en kombination av särdrag är omöjlig för barnet att utföra finns det olika sätt för

barnet att undvika särdraget eller segmentet. Barnet kan till exempel utesluta särdraget vilket

resulterar i segmentsubstitution (Bernhard & Stemberger, 2000, s. 39). Särdrag kan även

begränsas till stavelseposition vilket innebär att segment endast substitueras i vissa positioner

(Bernhard & Stemberger, 2000. s. 47).

Figur 1. Förenklad bild av den fonologiska hierarkin inom icke-linjär analys (Bernhard & Holdgrafer, 2001)

Vid en icke-linjär analys tas hänsyn till dessa hierarkiska förbindelser mellan nivåer och särdrag.

De spelar även en viktig roll när analysen skall tillämpas kliniskt (Bernhard & Stoel-Gammon,

1994). Vid en icke-linjär bedömning av ett barns fonologiska förmåga görs en inventering av

vilka nivåer i hierarkin som barnet behärskar (Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014).

Hur barnet realiserar ett segment beror på tillgängliga, alltså av barnet redan förvärvade

12

stavelsestrukturer. Det innebär att även om alla särdrag för ett segment kan vara etablerade

kanske segmentet inte kan realiseras i en oetablerad eller svagt etablerad stavelsestruktur

(Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). Ett barn kan till exempel ha tillägnat sig samtliga särdrag

för / s / men lyckas ändå inte producera segmentet korrekt i en stavelsestruktur som till exempel

CVCC som barnet ännu inte behärskar, barnet realiserar då ordet / keps / som [ kɛp ]. Vid

intervention utifrån ett icke-linjärt synsätt utgår klinikern från det som barnet redan behärskar.

Detta innebär att de särdrag eller segment som barnet ännu inte etablerat lärs in i redan

förvärvade ord- och stavelsestrukturer. Det omvända gäller för de ord- och stavelsestrukturer

som ännu inte är etablerade hos barnet, de lärs in med hjälp av redan etablerade särdrag och

segment (Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014). I föreliggande studie har en icke-linjär

analys applicerats för att identifiera uttalsavvikelser på ord-, stavelse och segmentnivå.

3. Syfte och frågeställningar

Studien har en kvalitativ och kvantitativ inriktning och syftet är att undersöka expressiv

fonologisk förmåga utifrån ett icke-linjärt perspektiv hos barn i åldrarna 3;5–4;9 år som efter

logopedkontakt har konstaterade uttalssvårigheter. Vidare kommer resultaten att jämföras med

tidigare insamlat material från åldersmatchade barn som följer en typisk tal- och språkutveckling.

Ytterligare ett syfte är att undersöka huruvida det föreligger ett samband mellan expressiv

fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga.

• Förekommer fonologiska avvikelser på ord-, stavelse- och segmentnivå och i så fall vilka

avvikelser kan ses och i vilken grad förekommer de i de båda barngrupperna?

• Föreligger det några skillnader mellan de båda barngrupperna på ord-, stavelse och

segmentnivå?

• Föreligger det något samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal

förmåga hos barn i åldrarna 3;5–4;9 år med konstaterade uttalssvårigheter, i så fall, hur

ser det ut?

13

4. Metod

4.1 Urval och rekrytering

Deltagare till projektet rekryterades via barnlogopeder verksamma vid logopedmottagningar och

språkförskolor i Stockholm och Östergötland. Logopederna kontaktades via mejl och telefon

samt via chefer inom verksamheterna. Logopederna tillfrågade lämpliga kandidaters

vårdnadshavare varpå vårdnadshavarna kontaktades av författarna via telefon eller mejl för

ytterligare information om studien och inhämtande av samtycke till deltagande, se bilaga 2, 3 och

4. Testningen utfördes på åtta barn mellan 3;5–4;9 år. Deltagarna hade remitterats till logoped

som efter bedömning hade konstaterat att barnet hade fonologiska svårigheter, hädanefter kallas

deltagarna för studiegruppen. Redan insamlat material från bedömningen av ytterligare tre barn

inhämtades från tidigare projekt vid Linköpings universitet och inkluderades för att utöka

deltagarantalet och totalt deltog elva barn i studien. Studiegruppens medelålder var 48;9 månader

med en standardavvikelse på 4;6 månader. Inklusionskriterier för deltagande i studien var; ålder

3;5–4;11 år, svenska som modersmål och talare av göta- och sveamål, remitterade till logoped

som konstaterat att expressiva fonologiska svårigheter förelåg. Exklusionskriterier för

deltagande i studien var; annan känd funktionsnedsättning som antas ha betydelse för tal och

språkutvecklingen samt flerspråkighet. Dessa kriterier framkom på samtyckesblanketterna.

Kontrollgruppen utgjordes av transkriptioner av tidigare inspelat material (testning med LINUS)

från tidigare projekt vid Linköpings universitet. Denna grupp bestod av elva barn som följde en

typisk tal- och språkutveckling samt studiens exklusionskriterier. Kontrollgruppen

åldersmatchades med studiegruppen och medelåldern i kontrollgruppen var 48,9 månader med en

standardavvikelse på 4,8 månader.

4.2 Pilotstudie

En pilotstudie genomfördes på ett barn i författarnas bekantskapskrets för att författarna skulle få

träna på introducering och utförandet av testningen samt användning av eliciteringsstrategier i

enlighet med LINUS-manualen. Testning med PPVT-IV genomfördes inte då detta test tillkom

efter att pilotstudien slutförts. Barnet som deltog följde en typisk tal- och språkutveckling,

14

uppfyllde studiens exklusionskriterier och var 3;4 år. Pilotstudien resulterade i att vissa mindre

korrigeringar gjordes.

4.3 Testförfarande och material

Bedömningen liknade den procedur som vanligtvis genomförs vid en logopedisk undersökning

av tal och språk. De två författarna turades om att agera testledare och

inspelningsansvarig/observatör. Testningen utfördes i enlighet med testmanualerna och tog ca 40

minuter. Bedömningen utfördes på en plats som i samråd med barnets föräldrar ansågs vara

lämplig, vilket kunde innebära på barnets förskola eller dess hem. I flertalet fall fanns även

barnets vårdnadshavare med i rummet. Innan testning påbörjades ägnades en kort stund till lek

för att testledaren och barnet skulle få bekanta sig med varandra. Barnet uppmanades att

benämna bilder som visades på en surfplatta samt att peka på korrekt bild i en bildbok (PPVT-

IV). Om barnet uppvisade svårigheter med att benämna ett ord eller peka ut korrekt bild gavs

flera ledtrådar i enlighet med testernas manualer för att underlätta för barnet och minska risken

att barnet kände sig misslyckat. Pauser togs vid behov samt ett klistermärke delades ut efter

avslutad testning. Testledaren försökte få situationen att kännas så trygg och lustfylld som

möjligt och strävade efter att barnet skulle känna att det lyckades genom att ge barnet beröm för

hur det jobbade. Testningarna med LINUS audioinspelades med en Microtrack 2.

4.4 Transkription och bearbetning

Det inspelade materialet fördelades lika mellan författarna och transkriberades halvsnävt. Med

transkriptionen som utgångspunkt gjordes sedan en fonologisk analys med fokus på avvikelser

från vuxet målordsuttal (hädanefter kallade avvikelser) utifrån icke-linjära principer, se bilaga 4

för fullständig beskrivning av kriterier för poängberäkning. I transkriptionerna noterades antal

förekomster av olika avvikelser och ett andelsvärde per barn beräknades genom att dividera

antalet förekomster av en viss avvikelse med antalet möjliga tillfällen där avvikelsen skulle

kunna förekomma, baserat på de ord barnen hade benämnt i testet. För att kunna jämföra ord-,

stavelse och segmentnivå gjordes beräkningar enligt följande; ordnivå; summan av antalet

förekomster av avvikelser på ordnivå per barn dividerat med antalet två eller flerstaviga ord som

barnet producerat, stavelsenivå: summan av antalet förekomster av avvikelser på stavelsenivå

15

dividerat med antalet stavelser i de ord barnet producerat, segmentnivå; antalet förekomster av

avvikelser på segmentnivå dividerat med antalet segment i de ord som barnet producerat. Detta

anges i andelsmåttet (%) och utgjorde sedan underlag för beräkningen av gruppmedelvärden.

Uträkning av PPC och WCM gjordes utifrån den beskrivning som ges i stycke 2.4.1. En

bedömning av barnens impressiva lexikala förmåga prövades med PPVT-IV. Barnens resultat

beräknades genom att dividera antalet korrekta svar med antalet utförda uppgifter. Beräkning av

intra- och interbedömarreliabilitet avseende transkriptionerna utfördes på ett slumpmässigt urval

av två barn (cirka 20 % av författarna insamlad data). Metod för beräkning av reliabiliteten var

”Point by Point”, där de två bedömarna endast fick poäng om de transkriberat exakt lika med

undantag från allofonavvikelser. Interbedömarreliabiliteten blev 85 %. Intrabedömarreliabiliteten

var 90,4 % respektive 91,6 % som beräknades på samma sätt som interbedömarreliabiliteten och

utfördes cirka åtta veckor efter den första transkriptionen.

4.5 Statistisk analys

All statistisk beräkning gjordes med programvaran IBM SPSS Statistics 23. Deskriptiv statistik

användes för att redovisa gruppernas medelvärde för andelen förekomst av avvikelser samt

standardavvikelse och beräkning av PPC och WCM. Icke–parametriska tester användes då data

inte kunde garanteras vara normalfördelad. Skillnader mellan grupperna och mellan de

fonologiska nivåerna inom respektive grupp analyserades med Mann–Whitney U. Effektstyrkan

beräknades med följande formel; r = z/√n. Effektstyrkor över 0,2 räknades som små, över 0,5

som måttlig och över 0,8 som stor (Cohen, 1988, s. 25–26). Wilcoxons teckenrangtest användes

för att jämföra PPC och WCM inom respektive grupp. Sambandsanalys mellan PPVT och PPC

respektive WCM beräknades med Kendall´s tau. Signifikansnivån sattes till p<0,05.

4.6 Etiska överväganden

Testförfarandet utgjorde inga fysiska risker för barnet. Underskrivna samtyckesblanketter

samlades in i samband med testningen och barnet eller vårdnadshavare kunde när som helst

avbryta medverkan. För att undvika att vårdnadshavarna skulle känna sig oroliga framgick

information om testsituationen i samtyckesbrevet samt att utrymme fanns till att ställa frågor till

testledarna i samband med testningen. Enskilda barns resultat diskuterades inte med

16

vårdnadshavare eller logoped, eftersom studien inte hade detta som syfte. Frågor gällande

barnets fonologiska utveckling från vårdnadshavare hänvisades till ansvarig logoped. Inga andra

uppgifter än barnets kön och ålder registrerades. Deltagande barn tilldelades en kod som

användes på testblanketterna och för att beteckna ljudinspelningarna. Kodnyckeln förvarades

separat från blanketterna i en lösenordskyddad dator. Resultaten presenteras på gruppnivå vilket

innebär att inget enskilt barns resultat kan spåras. Det inspelade materialet och analyserna

kommer att sparas i minst fem år på logopedprogrammet vid Linköpings universitet för eventuell

framtida forskning. Studiens metod har prövats av etiska nämnden vid Linköpings universitet

med diarienummer 2012/79–31.

5. Resultat

5.1 Förekomst av avvikelser på ord-, stavelse- och segmentnivå inom grupperna

Resultatet visar att avvikelser från vuxet målordsuttal förekom på samtliga nivåer inom båda

grupperna. Antalet barn och i vilken grad andelen förekomster av avvikelser uppvisades på ord-,

stavelse- och segmentnivå varierade dock i de båda grupperna. I studiegruppen uppvisade åtta av

elva barn avvikelser på ordnivå och samtliga barn på stavelse och segmentnivå. I

kontrollgruppen uppvisade sex av elva barn avvikelser på ordnivå samt elva av elva barn på

stavelsenivå och tio av elva barn på segmentnivå. Resultatet i figur 2 visar medelvärdet för

andelen förekomster av avvikelser från vuxet målordsuttal på respektive ord-, stavelse- och

segmentnivå för de båda grupperna och anges i andelsmåttet %. Inom studiegruppen fanns

signifikanta skillnader mellan samtliga nivåer. Inom kontrollgruppen fanns en signifikant

skillnad enbart mellan ord- och stavelsenivå. I tabell 1 redovisas signifikansvärden mellan ord-

stavelse, ord-segment och segment-stavelsenivå samt effektstyrka för respektive grupp.

17

Figur 2. Medelvärde (%) av andelen förekomster av avvikelser på respektive nivå för båda grupperna. ***p<0,001, **p<0,01, *

p<0,05

18

Tabell 1. p-värde och effektstyrka (r-värde) mellan de olika nivåerna för båda grupperna

Nivåer p-värde

Studiegrupp / Kontrollgrupp

r-värde

Studiegrupp / Kontrollgrupp

Ord-Stavelse 0,000 *** / 0,019 * 0,848 / 0,501

Ord-Segment 0,002 ** / 0,207 ns 0,652 / -

Stavelse-Segment 0,000 *** / 0,430 ns 0,749 / -

***p<0,001, **p<0,01, * p<0,05, ns= icke-signifikant

5.2 Skillnader på ord-, stavelse- och segmentnivå mellan grupperna

Andelen förekomst av avvikelser var större på samtliga nivåer i studiegruppen jämfört med

kontrollgruppen. Signifikanta skillnader mellan grupperna fanns på stavelse- och segmentnivå,

p=0,000 gällande båda nivåerna och r=0,847 respektive r=0,798. Effektstyrkan visade på

måttliga-stora skillnader. På ordnivå kunde ingen signifikant skillnad ses.

5.3 Förekomst av avvikelser på respektive ord-, stavelse- och segmentnivå

Nedan följer resultatet för hur vanligt förekommande olika typer av avvikelser var på respektive

nivå och för respektive grupp samt hur många av barnen som uppvisade dessa avvikelser. På ord-

och segmentnivå presenteras även en kvalitativ beskrivning över förekommande avvikelser.

5.3.1 Ordnivå

I figur 3 nedan synliggörs typ av avvikelser på ordnivå samt gruppernas medelvärde för andelen

förekomster av dessa avvikelser. Av förekommande stavelsestrykningar var merparten av dem

den obetonade förstavelsen i ord med jambmönster. I flerstaviga ord utelämnades i enstaka fall

den sista stavelsen i ordet. Exempelvis / ɡlɑːsøɡɔn / blev [ ɡlɑːsøɡ ] och / hamarɛ / blev [ hamaj]

(studiegruppen) och / rɛŋboːɡɛ / [ rɛŋboː] (kontrollgruppen). Detta skedde främst i studiegruppen

men även i något enstaka fall i kontrollgruppen. I studiegruppen förekom minst en

stavelsestrykning i tvåstaviga ord hos fem av elva barn jämfört med två av elva barn i

kontrollgruppen. Minst en stavelsestrykning i flerstaviga ord förekom hos nio av elva barn i

studiegruppen jämfört med fyra av elva barn i kontrollgruppen. I studiegruppen uppmättes ett

19

medelvärde på 2 % (SD: 3,10) gällande stavelsestrykning i tvåstaviga ord respektive 9,73 % (SD:

11,38) stavelsestrykning i flerstaviga ord. I kontrollgruppen uppmättes ett medelvärde på 0,55 %

(SD: 1,29) gällande stavelsestrykning i tvåstaviga ord och 3,82 % (SD: 5,74) stavelsestrykning i

flerstaviga ord. Resultatet visade inte några signifikanta skillnader mellan grupperna, varken

gällande stavelsestrykningar i tvåstaviga ord eller flerstaviga ord.

Figur 3. Medelvärde för andelen (%) förekomster av avvikelser i respektive grupp på ordnivå

20

5.3.2 Stavelsenivå

I figur 4 nedan redovisas typ av avvikelser på stavelsenivå samt gruppernas medelvärde för

andelen förekomster av dessa. I studiegruppen förekom minst en klusterreduktion i samtliga

positioner hos alla barn. I kontrollgruppen varierade antalet barn som uppvisade

klusterreduktioner enligt följande; initial CC; åtta av elva barn, final CC; fem av elva barn samt

initial CCC; ett av elva barn. Strykning av enskilt segment initial position förekom hos sex av

elva barn och strykning av enskilt segment final position hos tio av elva barn i studiegruppen

respektive en av elva barn och fyra av elva barn i kontrollgruppen. Antalet barn som uppvisade

en eller flera epenteser var sju av elva barn, både i studiegruppen och i kontrollgruppen,

medelvärdet för andelen förekomster av epenteser var 1,18 % för studiegruppen och 0,64 % för

kontrollgruppen. I tabell 2 visas gruppernas medelvärde för andelen förekomster och

standardavvikelse för avvikelser på stavelsenivå samt p-värde och effektstyrka mellan grupperna.

Samtliga skillnader mellan grupperna var statistiskt signifikanta avseende alla variabler utom

förekomst av epenteser. Effektstyrkan för de olika variablerna varierade och visade på måttliga-

stora skillnader mellan grupperna.

Figur 4. Medelvärde (%) för andelen förekomster av de vanligaste avvikelserna i respektive grupp på stavelsenivå

21

Tabell 2. Medelvärde och standardavvikelse (SD) för andelen (%) förekomster av avvikelser på

stavelsenivå för båda grupperna samt p-värde och effektstyrka (r-värde) mellan grupperna, ns=

icke-signifikant

Studiegrupp Kontrollgrupp Skillnader mellan

grupperna

Stavelsenivå Medelvärde % (SD) Medelvärde % (SD) p-värde (r-värde)

Klusterreduktion

initialt CC

66,00 (27,928) 13,36 (16,765) 0,000 (0,765)

Klusterreduktion

finalt CC

62,00 (27,702) 11,73 (28,093) 0,000 (0,781)

Klusterreduktion

initialt CCC

94,00 (13,349) 9,09 (30,151) 0,000 (0,838)

Strykning enskilt

segment ordinitialt

5,45 (9,863) 0,18 (0,63) 0,024 (0,483)

Strykning enskilt

segment ordfinalt

6,36 (6,423) 0,64 (1,027) 0,002 (0,655)

Epenteser 1,18 (1,348) 0,64 (0,751) ns (-)

5.3.3 Segmentnivå

I figur 5 synliggörs typ av avvikelser på segmentnivå samt gruppernas medelvärde för andelen

förekomster av dessa. Samtliga barn i studiegruppen uppvisade konsonantsubstitutioner i

samtliga positioner. I kontrollgruppen förekom konsonantsubstitutioner hos fem av elva barn i

samtliga positioner med undantag från medial position stavelseinitialt där det förekom hos sex av

elva barn. Vokalsubstitutioner och konsonantassimilationer förekom hos nio respektive sju av

elva barn i studiegruppen och i kontrollgruppen. Vokalassimilationer förekom hos fem av elva

barn i studiegruppen jämfört med två av elva i kontrollgruppen och medelvärdet för andelen

förekomster av vokalassimilationer var 0,91 respektive 0,27. I båda grupperna uppvisade två av

elva barn en eller fler metateser och medelvärdet för andelen förekomster av metateser var 0,18 i

båda grupperna. I Tabell 3 visas gruppernas medelvärde för andelen förekomster och

standardavvikelse för avvikelser på segmentnivå samt p-värde och effektstyrka mellan

grupperna. Det fanns signifikanta skillnader mellan studiegruppen och kontrollgruppen i

22

samtliga variabler på segmentnivå med undantag från vokalassimilationer och metateser.

Effektstyrkan för de olika variablerna varierade och visade på måttliga-stora skillnader mellan

grupperna.

Figur 5. Medelvärde (%) för andelen förekomster av de vanligaste avvikelserna på segmentnivå i respektive grupp

23

Tabell 3. Medelvärde och standardavvikelse (SD) för andelen (%) förekomster av avvikelser på

segmentnivå för båda grupperna samt p-värde och effektstyrka (r-värde) mellan grupperna, ns=

icke-signifikant

Studiegrupp Kontrollgrupp Skillnader mellan

grupperna

Segmentnivå Medelvärde % (SD) Medelvärde % (SD) p-värde (r-värde)

Konsonantsubstitution

ordinitialt

27,73 (11,96) 3,64 (4,37) 0,000 (0,86)


ordmedialt, stavelseinitialt

22,91 (12,07) 5,27 (6,86) 0,001 (0,74)


ordmedialt, stavelsefinalt

26,64 (8,77) 5,36 (6,50) 0,000 (0,81)


ordfinalt

39,82 (10,70) 10,36 (14,41) 0,000 (0,80)

Vokalsubstitution 4,55 (3,53) 0,82 (0,87) 0,010 (0,55)

Konsonantassimilation 3,55 (3,01) 1,00 (1,00) 0,027 (0,47)

Vokalassimilation 0,91 (1,30) 0,27 (0,65) ns (-)

Metates 0,18 (0,41) 0,18 (0,41) ns(-)

5.3.4 Kvalitativ analys av konsonantsubstitutioner

I studiegruppen substituerades klusiler, frikativor, nasaler och likvidor. Antalet unika segment

och antalet gånger som de påverkades varierade mellan barnen. Med undantag av ett barn

realiserade samtliga barn i studiegruppen supradentalerna / ɳ ɖ ʈ / som [n d t] och / r / som [ j].

Hos enstaka barn och i enstaka fall realiserades / r / även som [ l ]. Hos ett par av barnen i

studiegruppen realiserades även / l / som [ j]. Samtliga barn i studiegruppen uppvisade

svårigheter med särdraget plats. Sju av elva barn i studiegruppen uppvisade svårigheter med

särdraget sätt och fem av elva barn uppvisade svårigheter med särdraget ton. Tre av elva barn

uppvisade enbart svårigheter med särdraget plats och tre av elva barnen uppvisade svårigheter

med samtliga tre särdrag. I kontrollgruppen substituerades endast fonemen / ɕ ɧ s /, / r /

försvagades hos knappt hälften av barnen och samma barn förenklade även supradentalerna.

Barnen i kontrollgruppen uppvisade endast svårigheter med särdraget plats. I båda grupperna

24

fanns barn som uppvisade odistinkta realisationer av / s /. Dessa räknades dock inte som

konsonantsubstitutioner utan som varianter av ett och samma fonem.

5.4 PPC och WCM

I figur 6 nedan redovisas resultatet för PPC och WCM för de båda grupperna. Det fanns en

signifikant skillnad mellan PPC och WCM, p=0,003, inom studiegruppen men inte inom

kontrollgruppen. Mellan grupperna fanns signifikanta skillnader både när det gällde WCM och

PPC, p=0,000. Effektstyrkan för de båda beräkningarna var r=0,626.

Figur 6. PPC och WCM för respektive grupp.***p<0,001 **p<0,01, ns = icke-signifikant

5.5 Korrelation mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal

förmåga

I föreliggande studie fastslogs ett svagt-lågt samband mellan PPC och barnens resultat på PPVT-

IV samt mellan WCM och barnens resultat på PPVT-IV. Resultaten var inte signifikanta.

Korrelationen mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga kunde endast

beräknas på åtta av barnen i studiegruppen och inte på något av barnen i kontrollgruppen.

***

25

6. Diskussion

6.1 Resultatdiskussion

Resultatet i denna studie visade att det föreligger skillnader mellan studiegruppen och

kontrollgruppen i nära nog samtliga undersökta variabler, med undantag från epenteser,

vokalassimilationer och metateser. Detta resultat var naturligtvis förväntat med tanke på

urvalskriterierna för respektive grupp och att den studerade gruppen barn hade konstaterade

talsvårigheter. Resultatet visade även att antalet barn som uppvisade avvikelser på samtliga tre

nivåer (ord-, stavelse- och segment) var större i studiegruppen än i kontrollgruppen. Dessutom

hade studiegruppen signifikant fler avvikelser på stavelse- och segmentnivå än barnen i

kontrollgruppen. Medelvärdena för förekomst av avvikelser på ord-, stavelse- och segmentnivå

var i studiegruppen 3,8 %, 24,2 % respektive 12 %, till skillnad från kontrollgruppen vars

medelvärden var 1,3 %, 4,2 % och 3,1 %, barnen i studiegruppen hade således en mer ojämn

fördelning av avvikelser över nivåerna än vad kontrollgruppen hade. Störst medelvärde av

andelen förekomster av avvikelser sågs på stavelsenivå för båda grupperna, vilket skulle kunna

tolkas som att stavelsenivån är den nivå som vållar störst problem i barnets fonologiska

utveckling. Dessutom var stavelsenivån den enda nivå där samtliga barn i båda grupperna

uppvisade avvikelser, vilket ytterligare stärker tesen. Barn som uppvisar fler avvikelser på ord-

och stavelsenivå under en längre tid än förväntat blir svårförståeliga för omgivningen. Detta kan

i sin tur hämma den språkliga utvecklingen eftersom forskning visat att barn med atypisk

fonologisk utveckling utvecklar sitt ordförråd långsammare och lär sig färre ord (Paul & Norbury

2012, s. 6; Gray, 2003 Rescorla, Roberts, & Dahlsgaard, 1997). Enligt ett icke-linjärt perspektiv

uppvisade barnen i studiegruppen avvikelser i större utsträckning på både ord- och stavelsenivå,

dessa avvikelser skulle i en processanalys kunna beskrivas som att de hade fler avvikelser av

syntagmatisk karaktär, eftersom avvikelser på ord- och stavelsenivå påverkar ordstrukturen

(Nettlebladt, 2007 s. 111; Ball, Rutter & Müller, 2012 s. 125-130). Eftersom deltagarna i de båda

grupperna var åldersmatchade skulle resultatet därför kunna tyda på, och matcha den forskning

som visat att barn med en atypisk språkutveckling uppvisar syntagmatiska processer högre upp i

åldrarna än vad barn med typisk utveckling gör (Hansson & Nettlebladt, 2002).

26

På ordnivå kunde inga signifikanta skillnader påvisas mellan grupperna och gruppernas förmåga

på ordnivå är således ungefär lika, varför inga specifika slutsatser om förhållandet på ordnivå

mellan barnen i studiegruppen och kontrollgruppen kan dras. Detta skulle kunna förklaras av

stickprovets ringa storlek och motiverar att större stickprov är eftersträvansvärt. Av

förekommande stavelsestrykningar var merparten den obetonade förstavelsen i ord med

jambmönster. Detta förekom främst hos barnen i studiegruppen men även hos något enstaka barn

i kontrollgruppen. Tidigare forskning har visat att detta är vanligt förekommande hos barn med

fonologiska svårigheter (Aguilar-Mediavilla, Sanz-Torrent & Serra-Raventos, 2002, Hansson &

Nettlebladt, 2002,).

På stavelsenivå hade barnen i studiegruppen signifikant större andel förekomster av

klusterreduktioner än barnen i kontrollgruppen. Klusterreduktioner var vanligare än strykning av

enskilt segment i båda grupperna. Resultatet gällande klusterreduktioner kan tolkas antingen

som att barnen i studiegruppen ännu inte hade förvärvat stavelsestrukturen CCV som kommer

senare i utvecklingen (Bauman-Wängler,, 2016 s.34-35, McLeod, Van Doorm & Reed, 2001)

eller att ett av segmenten i klustret uteslöts därför att barnet ännu inte behärskat ett specifikt

särdrag i denna position (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). I och med att författarna till

föreliggande studie inte räknade de fall barnet exempelvis realiserade [ krɑ:m ] som [ kjɑ:m ]

som en klusterreduktion kan resultatet indikera att barnen i kontrollgruppen hade förvärvat

stavelsestrukturen CCV men ännu inte behärskar vissa specifika särdrag eller segment. Detta

gällde inte för barnen i studiegruppen som ännu visade en osäkerhet med själva

stavelsestrukturen, med tanke på gruppens höga medelvärde av andelen förekomster av

klusterreduktioner. Hos så gott som samtliga barn i båda grupperna förekom någon form av

utelämning av konsonant, enskilt eller i kluster. Detta resultat liknar det som James och

medarbetare (2008) kom fram till i sin studie, där 95 % hade något exempel på utelämning av

konsonant. Resultatet i föreliggande studie bekräftar det som framkommit i tidigare forskning att

tvåkonsonantkluster verkar etableras före trekonsonantkluster (Mcleod mfl, 2001), eftersom

endast ett av barnen i kontrollgruppen, som dessutom skiljde sig markant på fler variabler, hade

problem med trekonsonantkluster. Det omvända rådde i studiegruppen där nära nog samtliga

förenklade CCC-kluster i samtliga möjliga fall. Då klusterreduktion initial position CCC endast

kunde beräknas på tre ord försvårade det en jämförelse med övriga avvikelser som kunde

27

beräknas på större antal ord, detta bör beaktas vid tolkning av resultatet. Gällande strykning av

enskilt segment ströks enskilda segment i final position oftare än i initial position i båda

grupperna, vilket skulle kunna tyda på att när ett barn har svårigheter med att producera ett

segment i kombination med den något mer avancerade stavelsestrukturen CVC så utesluter

barnet det enskilda segmentet för att uppnå CV-struktur på ordet, vilket är den stavelsestruktur

som etableras före CVC (Bauman-Wängler, 2016 s.34–35). Resultatet i föreliggande studie

skulle kunna indikera att stavelsestrukturen CCV är mer sårbar och svårare för barnen än

stavelsesstrukturen CVC, vilket bör beaktas i behandling av fonologiska svårigheter. Om målet

är att etablera ett nytt segment eller särdrag kan detta med fördel till att börja med kombineras

med ord som har CVC-struktur för att sedan gå över till CCV. När det gällde både andel

förekomster och antal barn som uppvisade epenteser var siffrorna jämna för de båda grupperna.

Resultatet skulle kunna tolkas som att epenteser görs som en ren artikulatorisk lättnad eller som

att stavelsestrukturen CCV är för svår. Stoel-Gammon och Sosa (2009, s. 238) beskriver att den

fonologiska utvecklingen är sammankopplad till utvecklingen av de talmotoriska färdigheter som

behövs för att kunna uttala språkljuden på ett vuxenlikt sätt, vilket skulle kunna kopplas ihop

med ovanstående resonemang. Då förekomst av epenteser och metateser uppvisats i så liten

omfattning i båda grupperna föreslår författarna att just denna process inte bör vara avgörande i

beslutet om fonologisk diagnos.

På segmentnivå uppvisade studiegruppen en högre andel förekomst av konsonant och

vokalsubstitutioner och skillnaderna var även signifikanta mellan grupperna. Antalet barn som

uppvisade konsonant och vokalsubstitutioner var ungefär dubbelt så många i studiegruppen som i

kontrollgruppen. Resultatet tyder på att barn med typisk utveckling har färre avvikelser på

segmentnivå än vad barn med talsvårigheter har. Detta resultat stämmer överens med tidigare

forskning (Lundeborg Hammarström, Blumenthal, Stemberger & Bernhardt, 2014). Resultatet

visade ungefär samma andel förekomster av segmentsubstitutioner i samtliga ordpositioner

(initialt, medialt och finalt) i båda grupperna, vilket skulle kunna indikera att segmentets position

i ord och/eller stavelse inte verkar vara av betydelse för huruvida segmentet substitueras. Inom

studiegruppen gjordes substitutioner av segment baserade på samtliga särdrag (plats, sätt och

ton). Särdraget plats vållade störst problem då samtliga barn i studiegruppen uppvisade

substitutioner, där artikulationsplats var det särdrag som skiljde barnets produktion från ett vuxet

28

målordsuttal. Inom kontrollgruppen var det endast särdraget plats som vållade svårigheter, vilket

skulle kunna tyda på att detta särdrag är något som förvärvas sent i utvecklingen. Resultatet

skulle även kunna indikera att barn med fonologiska svårigheter har problem med samtliga

särdrag till skillnad från barn som följer en typisk utveckling. De segment som substituerades

inom kontrollgruppen var / ɕ ɧ s r /. Detta resultat överensstämmer med tidigare forskning som

visat att detta är segment som generellt bemästras senare i ett barns utveckling (Linell &

Jennische, 1980; Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014; Berglund & Hasselqvist, 2014;

Henricsson & Lawrence, 2014; Netin & Pehrsson, 2014; Nilsson & Sirén, 2014).

Författarna till föreliggande studie föreslår att kliniker kan utgå ifrån ett icke-linjärt perspektiv

både vid bedömning av ett barns uttalsavvikelser men också som grund för hur en

interventionsplan kan utformas eftersom det belyser fler aspekter av expressiv fonologisk

förmåga. Detta skiljer sig från naturlig fonologi som är mer segmentcentrerat och föreslår att

behandling av fonologiska svårigheter kan utgå ifrån att den ordning då barnets processer skulle

avvecklas hos ett barn som följer en typisk tal- och språkutveckling (Ball, Rutter & Müller, 2012,

s. 125-130). Kliniker riskerar då att missa eller kanske till och med misslyckas med delar av

interventionen eftersom de inte tar hänsyn till hur segmentnivån påverkar och påverkas av

svårigheter på exempelvis stavelsenivån. Vid en icke-linjär analys tas däremot hänsyn till dessa

hierarkiska förbindelser mellan nivåerna och särdragen (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). I

föreliggande studie uppvisade barnen i båda grupperna framförallt avvikelser på stavelsenivå. Att

ta hänsyn till hur ett barns fonologiska svårigheter yttrar sig på stavelsenivå är därför motiverat

att beakta vid intervention. Barnen i båda grupperna uppvisade även en hel del avvikelser på

segmentnivå, trots det hade barnen i kontrollgruppen inte lika många klusterreduktioner eller

strykning av enskilt segment som barnen i studiegruppen hade på stavelsenivå. Barnen i

kontrollgruppen lyckas således behålla stavelsestrukturen men förändrade enskilda segment, till

skillnad från studiegruppen som både strök enskilda segment och förenklade kluster, det vill säga

uppvisade svårigheter på båda nivåerna. Detta tyder på ett nära samspel mellan utveckling på

segmentnivå och stavelsenivå och författarna föreslår i enlighet med Blumenthal och Lundeborg

Hammarström (2014) att kliniker bör ta hänsyn till detta i bedömning och behandling av

fonologiska svårigheter. Inom den icke-linjära teorin förklaras segmentsubstitutioner av att

barnet utesluter särdrag som det ännu inte har etablerat (Bernhard & Stemberger, 2000, s. 39) I

29

den studerade gruppen barn uppvisades segmentsubstitutioner där svårigheter med ett eller flera

särdrag noterades. Dessa kan jämföras med processer hämtade ur naturlig fonologi som

dentalisering och klusilering som Hansson och Nettelbladt (2002) påvisade i sin studie. Barn som

har fonologiska svårigheter är en heterogen grupp (Broomfield & Dodd, 2010), vilket kan ses i

föreliggande studies resultat då standardavvikelsen var högre i studiegruppen för nära nog

samtliga variabler jämfört med kontrollgruppen. Detta tyder på att barnen i studiegruppen

presterade mer ojämnt än vad barnen i kontrollgruppen gjorde. Även i kontrollgruppen påvisades

en del höga standardavvikelser i förhållande till medelvärdena, vilket kan förklaras av det stora

åldersspannet inom gruppen (3;5-4;9 år).

Resultatet på PPC och WCM visade föga förvånande att barnen i studiegruppen hade ett lägre

PPC och ett lägre WCM än barnen i kontrollgruppen. Ett högt WCM speglar att barnet behärskar

komplexa och sent förvärvade fonologiska strukturer (Stoel-Gammon, 2010). Det faktum att

barnen i studiegruppen fick ett signifikant lägre WCM indikerar således att de ännu inte har

uppnått en lika komplicerad fonologisk förmåga som barnen i kontrollgruppen. En signifikant

skillnad av PPC påvisades även mellan grupperna, där studiegruppen hade ett lägre PPC än

kontrollgruppen. Med utgångspunkt i att Blumenthal och Jacobsson (2013) konstaterat i sin

studie att treåringarna hade lägre PPC än fyraåringarna och att barnen i kontrollgruppen var

åldersmatchade med barnen i studiegruppen bekräftar det den tidigare forskning som fastslår att

barn som följer en atypisk fonologisk utveckling har en långsammare utveckling än barn vars

fonologiska förmåga följer en typisk utveckling (Broomfield & Dodd, 2010). Ett intressant fynd

var att det inom studiegruppen även fanns en signifikant skillnad mellan PPC och WCM, vilket

inte gällde för barnen i kontrollgruppen. Resultatet i kontrollgruppen stämmer överens med det

som Olsson och Norström Darlin (2017) påvisade i sin studie. Att barnen i studiegruppen

uppvisade en signifikant skillnad mellan måtten tros förklaras av att WCM är ett mått som i

högre grad tar hänsyn till komplexiteten på segment-, stavelse- och ordnivå (Stoel-Gammon,

2010) än vad PPC gör som enbart reflekterar segmentnivån (Core, 2012). Det speglar även att

barnen i studiegruppen har stora svårigheter på stavelsenivå, vilket visas i föreliggande studie.

Resultatet pekar på värdet av att använda ett mått som även tar hänsyn till flera nivåer vid

bedömning av barns fonologiska förmåga, framförallt när barnet har fonologiska svårigheter

(Stoel-Gammon, 2010) och att WCM även kan användas för att mäta barnets förmåga på lång

30

sikt, till exempel vid en utvärdering av en behandlingsperiod där fokus även varit på andra nivåer

än segmentnivån.

Trots beräkningar med två olika typer av fonologiska mått kunde endast ett mycket svagt-lågt

samband mellan expressiv fonologisk förmåga och lexikal impressiv förmåga fastställas i

föreliggande studie, resultaten var dock icke-signifikanta. Detta nollresultat ger därför

tolkningssvårigheter. Författarna kan således inte dra några slutsatser om sambandet mellan

expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Författarna anser att resultatet kan

bero på att korrelationen endast beräknats på åtta av barnen i studiegruppen. Stickprovet är

således alldeles för litet för att några direkta slutsatser ska kunna dras.

6.2 Metoddiskussion

Att analysera fonologin hos barn som avviker från en typisk tal- och språkutveckling kan göras

utifrån olika teorigrunder. Författarna till föreliggande studie har använt sig av en icke-linjär

analysmetod som innebär att barnets fonologi har analyserats utifrån tre olika nivåer, ord-,

stavelse och segmentnivå. Med tanke på att studiens resultat visat att barn uppvisar avvikelser på

alla nivåer, möjliggör således ett icke-linjärt perspektiv en djupare analys av hur ett barns

avvikelser yttrar sig, på vilka nivåer de förekommer och i vilken grad samt hur en individuell

interventionsplan kan läggas upp. Resultatet i föreliggande studie är beroende av hur

avvikelserna kom att poängsättas samt vilka variabler som författarna har valt att fokusera på.

Detta bör tas i beaktande när resultatet jämförs med andra studier. Ingen hänsyn togs heller till

om orden eliciterades spontant eller genom repetition. I tidigare studier som undersökt huruvida

det förelåg någon skillnad i barns uttal i spontan produktion jämfört med imitation kunde inte

några större skillnader påvisas (Horsley, 1995; Johnson, Weston & Bain, 2004; Klintö, Salameh,

Svensson & Lohmander, 2011). Därför har författarna i de fall då barnen ej producerat målordet

spontant tillåtit barnen att imitera testledaren i enlighet med manualen till LINUS. De ord i testet

som avser att mäta betoningskontraster (åskar-Oskar) har i regel varit svåra att elicitera. Barnets

imitation av dessa ord speglar därför inte barnets verkliga förmåga och har därför varit för osäkra

att använda vid en analys. Författarna beslutade därför att utesluta betoningsmönster vid

analysen. Utifrån kvalitén på inspelningarna har det varit svårt för författarna att diskriminera

tonande/tonlösa segment, detta skulle kunna resultera i att barnen kan ha fått fler avvikelser

31

noterade på segmentnivå och kan även ha påverkat författarnas interbedömareliabilitet. Barn som

följer en atypisk fonologisk utveckling uppvisar ofta svårigheter med av och påtoning och

uppvisar därmed en större osäkerhet (Engstrand, 2004; Nettelbladt, 2007) och detta skulle även

kunna förklara författarnas svårigheter att diskriminera dessa segment hos barnen i

studiegruppen. Gällande studiens stickprov är det för litet för att några säkra slutsatser ska kunna

dras för hela populationen. En hög standardavvikelse i förhållande till medelvärden visar på stor

spridning i gruppen, vilket indikerar och motiverar ett större urval för framtida studier.

7. Slutsats

Resultatet i föreliggande studie indikerar att stavelsenivån är den nivå som vållar mest problem i

barns fonologiska utveckling och större hänsyn till svårigheter på denna nivå bör därför tas.

Barnen i studiegruppen uppvisade svårigheter med samtliga särdrag. En icke-linjär analysmetod

skulle därför kunna vara till fördel vid bedömning och intervention av expressiva fonologiska

svårigheter. Samtliga avvikelser som har analyserats har representerats i båda grupperna, vilket

belyser det faktum att uttalssvårigheter förekommer i olika grad under utvecklingens gång.

Klusterreduktioner görs mer frekvent än strykning av enskilda segment i båda grupperna, varför

stavelsestrukturen CCV antas vara något som förvärvas sent i utvecklingen, både för barn med

talsvårigheter och för barn som följer en typisk utveckling. Detta bör även beaktas vid

utformning av intervention. Författarna till föreliggande studie föreslår att WCM är ett mått som

bättre speglar barnets förmåga, för att måttet tar hänsyn till fler aspekter inom barnets

fonologiska system än PPC, det är således användbart vid utredning av expressiva fonologiska

svårigheter.

8. Framtida studier

Författarna fastslår att liknande studier behöver göras på större stickprov för säkerställande av

resultat. Vid fortsatta studier av fonologisk förmåga utifrån ett icke-linjärt perspektiv vore det

önskvärt med ett utvecklingsperspektiv för att kunna sätta normer för när ett barn bör ha

förvärvat specifika ord-, stavelse och segmentstrukturer. En annan intressant aspekt att belysa är

hur ett segments särdrag kan påverkas av svårigheter inom till exempel stavelsenivå, denna

information skulle kunna nyttjas i utformningen av en individuell behandlingsplan. Vidare

32

behövs svar på huruvida det föreligger något samband mellan avvikelser på ord-, stavelse och

segmentnivå för att få kunskap om hur avvikelser på de olika nivåerna samspelar. Korrelationen

mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga bör undersökas ytterligare.

33

9. Referenser

Aguilar-Mediavilla, E., Sanz-Torrent, M., & Serra-Raventos, M. (2002). A comparative study of

the phonology of pre-school children with specific language impairment (SLI), language delay

(LD) and normal acquisition. Clinical Linguistics & Phonetics, 16(8), 573-596.

Allen, G. & Hawkins, S. (1980). Phonological rhythm: definition and development. In

G. Yeni-Komshian, J. Kavanagh and C. Ferguson (Eds.), Child Phonology, Volume 1, (pp. 227-

256). New York: Academic Press.

Ball, M. J., Rutter, B., & Müller, N. (2010). Phonology for communication disorders. (pp. 125-

134). New York: Psychology Press.

Bauman-Wängler, J.A. (2016). Articulatory and phonological impairments: a clinical focus. 5th

ed. Boston: Pearson.

Berglund, J & Hasselqvist, C. (2014). Fonologi hos svenska 5- och 6- åringar med typisk

språkutveckling: Referensmaterial till det fonologiska testmaterialet LINUS. Magisteruppsats i

logopedi, Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Hämtad

från: https://pdfs.semanticscholar.org/d2f0/1782d3f6a19250438af1ce93ed72b22e25c5.pdf

Bernhardt, B., & Stoel-Gammon, C. (1994). Non-linear Phonology: Introduction and Clinical

Application. Tutorial. Journal Of Speech And Hearing Research, 37(1), 123-43.

Bernhardt, B. H., & Stemberger, J. P. (2000). Workbook in non-linear phonology for clinical

application. Austin, TX: Pro-Ed.

Bernhardt, B. H. & Holdgrafer, G. (2001). Beyond the Basics I: The Need for Strategic Sampling

for In-Depth Phonological Analysis. Language, Speech & Hearing Services In Schools, 32(1),

18-27

34

Blumenthal, C & Jacobsson, E. (2013). Fonologi hos svenska förskolebarn med typisk

utveckling. Magisteruppsats i logopedi, Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och

experimentell medicin. Hämtad från: https://www.diva-

portal.org/smash/get/diva2:624376/FULLTEXT01.pdf

Blumenthal, C & Lundeborg Hammarström, I. (2014). LINUS- Linköpings Undersökningen, ett

fonologiskt bedömningsmaterial för barn från 3 år. Manual. Hämtad från: http://liu.diva-


Broomfield, J & Dodd, B. (2010). Epidemology of speech disorders. In B. Dodd (Ed.)

Differential Diagnosis and Treatment of Children with Speech Disorder, (pp. 83-90). London:

Whurr.

Carey, S. (1978). The child as a word learner. In M. Halle, J. Bresnan, & G. A. Miller (Eds.),

Linguistic theory and psychological reality (pp. 264–293). Cambridge, MA: MIT Press.

Chen, L-M & Liu, Y-H. (2015). The word complexity measure (WCM) in early phonological

development: A longitudinal study from birth-three years old. Conference on Computational

Linguistics and Speech Processing ROCLING.

Cohen, J. (1988). Statistical power analysis for the behavioral sciences (2nd ed.). Hillsdale, NJ:

Lawrence Earlbaum Associates.

Core, C. (2012). Assessing phonological knowledge. In E. Hoff (Ed.), Research Methods in child

language- a practical Guide (pp. 79-99). Blackwell Publishing Ltd.

Dodd, B., Holm, A., Hua, Z., Crosbie, S., & Broomfield, J. (2006). English phonology:

acquisition and disorder. In Z, Hua & B, Dodd (Eds.), Phonological development and disorders

in children – a multilingual perspective. (pp. 25-51). Cromwell Press Ltd.

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:624376/FULLTEXT01.pdf

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:624376/FULLTEXT01.pdf

35

Dodd, B., Holm, A., Hua, Z., & Crosbie, S. (2003). Phonological development: a normative

study of British English‐speaking children. Clinical Linguistics & Phonetics, 17:8, 617–643,

DOI: 10.1080/0269920031000111348

Engstrand, O. (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur.

Engstrand, O. (2007). Fonetik light (s. 9–38). Lund: Studentlitteratur.

Gray, S. (2003). Word-Learning by Preschoolers With Specific Language Impairment: What

Predicts Success? Journal Of Speech, Language & Hearing Research, 46(1), 56.

Grunwell, P. (1981, pp. 23–58). The Nature of Phonological Disability in Children. London:

Academic Press.

Hansson, K & Nettlebladt, U. (2002). Assessment of specific language impairment in Swedish.

Logopedics, phoniatrics, vocology, (4), 146. doi:10.1080/140154302762493207

Henriksson, E & Lawrence. H. (2014). Fonologi hos svensktalande treåringar, Referensmaterial

till LINUS kortversion. Kandidatuppsats i logopedi, Linköpings Universitet, Institutionen för

klinisk och experimentell medicin. Hämtad från: http://www.diva-


Horsley, T. E. (1995). Spontaneous and imtated utterances of children with phonological

disorgers. Avhandling i Medicin, fakulteten för audiologi och talforskning Vancouver,

University of British Columbia. Hämtad från

https://open.library.ubc.ca/cIRcle/collections/ubctheses/831/items/1.0098988#%3F

International Phonetic Association. (2015). IPA chart. Hämtad 8 Mars, 2017 från

International Phonetic Associations,

https://www.internationalphoneticassociation.org/sites/default/files/IPA_Kiel_2015.pdf

http://www.tandfonline.com/action/showCitFormats?doi=10.1080/0269920031000111348

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:708032/FULLTEXT01.pdf


https://www.internationalphoneticassociation.org/sites/default/files/IPA_Kiel_2015.pdf

36

James, D. H., Van Doorn, J., McLeod, S., & Esterman, A. (2008). Patterns of consonant deletion

in typically developing children aged 3 to 7 years. International Journal Of Speech-Language

Pathology, 10(3), 179. doi:10.1080/17549500701849789

Johnson, C., Weston, A., & Bain, B. (2004). An objective and time-efficient method for

determining severity of childhood speech delay. American Journal Of Speech-Language

Pathology, 13(1), 55-65

Klintö, K., Salameh, E., Svensson, H., & Lohmander, A. (2011). The impact of speech material

on speech judgement in children with and without cleft palate. International Journal Of

Language & Communication Disorders, 46(3), 348-360

Linell, P. & Jennische, M. (1980). Barns uttalsutveckling. Lund: Liber Läromedel.

Linell, P. (1982). Människans språk: en orientering om språk, tänkande och kommunikation

(s.146). Lund: Liber Förlag.

Lundeborg Hammarström, Blumenthal, Stemberger & Bernhardt, (2014) Phonological

characteristics of Swedish children with speech impairment and typically developing controls.

Presentation vid ICPLA 2014 Stockholm. (Opublicerat material).

Masterson, J. J., Bernhardt, B. H., & Hofheinz, M. K. (2005). A Comparison of Single Words

and Conversational Speech in Phonological Evaluation. American Journal Of Speech-Language

Pathology, 14(3), 229-241. doi:10.1044/1058-0360(2005/023

McLeod, S., Van Doorn, J., & Reed, V. (2001). Normal Acquisition of Consonant Clusters.

American Journal Of Speech-Language Pathology, 10(2), 99-110

Müller, N., & Ball, M. J. (2013). Research methods in clinical linguistics and phonetics: a

practical guide. Malden, Mass: John Wiley & Sons, 2013.

37

Netin, R & Pehrsson, F. (2014). Fonologi hos svenska förskolebarn i åldersgruppen 4-5 år:

Referensdata till kortversionen av ett fonologiskt bedömningsmaterial. Kandidatuppsats i

logopedi, Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Hämtad

från: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:706986/FULLTEXT03

Nettelbladt, U. (2007). Fonologiska problem hos barn med språkstörning. I: U., Nettelbladt., &

E.K., Salameh (red). Språkutveckling och språkstörning hos barn (s. 111) Lund:

Studentlitteratur.

Nettelbladt, U. & Salameh, E.K. (2007). Språkstörning hos barn. I: U., Nettelbladt., & E.K.,

Salameh (red). Språkutveckling och språkstörning hos barn (s. 24) Lund: Studentlitteratur.

Nilsson, A & Sirén, E. (2014). Fonologi hos femåriga barn med svenska som modersmål:

Referensmaterial till bedömningsmaterialet LINUS kortversion. Kandidatuppsats i logopedi,

Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Hämtad från:


Olsson, N & Norström Darlin, M. (2017). Applicering av Word Complexity Measure på

talmaterial från 3–4-åriga svensktalande barn. Kandidatuppsats i logopedi, Linköpings

Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. (Opublicerad).

Paul, R., & Norbury, C. (2012). Language disorders from infancy through adolescence:

Assessment and Intervention, (pp. 1-21) Austin, TX: Pro-Ed.

Rescorla, L., Roberts, J., & Dahlsgaard, K. (1997). Late talkers at 2: Outcome at age 3.

Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 40 , 556– 566

Riad, T. (2013, s. 12-13, s. 286-295). The phonology of Swedish. Oxford: Oxford University

Press.


38

Rose, Y., & Stoel-Gammon, C. (2015). Using PhonBank and Phon in studies of phonological

development and disorders. Clinical Linguistics & Phonetics, 29(8-10), 686-700.

doi:10.3109/02699206.2015.1041609

Shoaf, K., Iyer, S., & Bothe, A. (2009). Using a single-subject experimental design to implement

a nonlinear phonology approach to target selection. Contemporary Issues In Communication

Science & Disorders, 3677-88.

Shriberg, L. D., & Kwiatkowski, J. (1982). Phonological disorders: I. A diagnostic classification

system. Journal Of Speech & Hearing Disorders, 47(3), 226-241. doi:10.1044/jshd.4703.226

Socialstyrelsen (2016) Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade

hälsoproblem – Systematisk förteckning, svensk version 2016 (ICD-10-SE). Hämtad 24/4-2017

från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20199/2016-5-17.pdf

Spaulding, T.J., Hosmer, S., & Schechtman, C. (2013). Investigating the interchangeability and

diagnostic utility of the PPVT-III and PPVT-IV for children with and without SLI, International

Journal of Speech-Language Pathology, 15:5, 453-462, DOI: 10.3109/17549507.2012.762042

Stoel-Gammon, C. (2010). The Word Complexity Measure: Description and application to

developmental phonology and disorders, Clinical Linguistics & Phonetics, 24:4-5, 271-282,

DOI: 10.3109/02699200903581059

Stoel-Gammon, C. (2011). Relationships between lexical and phonological development in

young children. Journal Of Child Language, 38(1), 1-34. doi:10.1017/S0305000910000425

Stoel-Gammon, C. & Sosa, A. V. (2009). Phonological development. In E. Hoff & M. Schatz

(Eds.), Blackwell Handbook of Language Development, (pp. 238–56). Oxford: Blackwell

Publishing Ltd.

http://www.tandfonline.com/action/showCitFormats?doi=10.3109/17549507.2012.762042

http://www.tandfonline.com/action/showCitFormats?doi=10.3109/02699200903581059

39

10. Bilagor

Bilaga 1

Svensk anpassning av poängsättning av WCM. Utarbetad av logopeder verksamma vid

Linköpings universitet

Ordstruktur Stavelsestruktur Segmentstruktur

1) 1 poäng för ord med mer än

två stavelser

1) 1 poäng för final konsonant 1) 1 poäng för velar konsonant

2) 1 poäng för ord med betoning

på någon stavelse som inte är

den första

2) 1 poäng för konsonantkluster

(definieras som två intilliggande

konsonanter i samma stavelse)

2) 1 poäng för /l/

3) 2 poäng för flerkonsonants-

kluster (definieras som tre eller

fler intilliggande konsonanter i

samma stavelse)

3) 2 poäng för /r/

4) 1 poäng för tonlös frikativa

5) 2 poäng för tonande frikativa

6) 1 poäng för /y:/

40

Bilaga 2

Informationsbrev till vårdnadshavare till barn med talljudssvårigheter som remitterats till

logoped

Hej

Vi heter Linda Malmgren Johansson och Agnes Jern Isacsson och utbildar oss till logopeder och

läser nu vårt fjärde och sista år på logopedprogrammet vid Linköpings universitet. Under våren

2017 arbetar vi med vårt examensarbete i vilket vi närmare kommer att studera barn med

talljudssvårigheter samt deras ordförråd. I samband med ditt/ert barns besök på

logopedmottagningen visade du/ni intresse för att låta ditt/ert barn delta i vårt projekt. Nedan

följer ytterligare information om projektet samt en blankett som du/ni fyller i och undertecknar

om du/ni ger ditt/ert samtycke till att vi träffar ditt/ert barn.

Syftet med vår studie är att undersöka fonologisk förmåga (uttal) hos 3:0- 4:11 åriga barn som

remitterats till logoped. Vi vill träffa ditt/ert barn vid ett tillfälle och på en plats som ni anser

lämplig. Barnet kommer sedan att få benämna bilder som vi visar på en Ipad och sedan få peka

ut bilder i en bok. Bilderna föreställer vardagliga föremål och proceduren beräknas ta ca minuter.

Vi kommer att genomföra en ljudinspelning under själva bildbenämningen, för att kunna göra

talljudsanalysen i lugn och ro efteråt. Inga andra uppgifter än barnets kön och ålder kommer att

registeraras. Deltagande barn kommer att tilldelas en kod som används på testblanketterna och

för att beteckna ljudinspelningarna. Kodnyckeln kommer att förvaras separat från blanketterna.

Resultaten kommer att presenteras på gruppnivå vilket innebär att inget enskilt barns resultat kan

komma att spåras. Det inspelade materialet och analyserna kommer att sparas i minst fem år på

logopedprogrammet vid Linköpings universitet för eventuell framtida forskning. Studien

kommer att redovisas på ett uppsatsseminarium vid Linköpings universitet, samt skriftligt i form

av ett examensarbete. Examensarbetet kommer att publiceras på universitets e-press som är en

elektronisk databas där uppsatser finns.

Deltagandet i studien är frivilligt och såväl du/ni som ditt/ert barn har rätt att avbryta deltagandet

när som helst utan att det påverkar er ordinarie logopedkontakt.

41

Om du/ni fortfarande är positiva till att låta ditt/ert barn delta i studien och om barnet godkänner

sitt deltagande var vänlig och fyll i medföljande samtyckesblankett.

Vid frågor och synpunkter är ni varmt välkomna att kontakta någon av oss.

Vänliga hälsningar

Linda Malmgren Johansson Agnes Jern Isacsson

Mail: [email protected] Mail: [email protected]

Telefon: 0733-405061 Telefon: 0761-133375


Mail: [email protected]

mailto:[email protected]

mailto:[email protected]

42

Bilaga 3

Samtyckesblankett till vårdnadshavare

Talljudssvårigheter hos 3:0- 4:11 åriga barn som remitterats till logoped

Jag och mitt barn har tagit del av informationen och ger här med vårt samtycke till deltagande i

studien, samt att data får sparas enligt det sätt som är beskrivet i informationsbrevet.

Jag bekräftar härmed att:

• Mitt barn inte har någon känd funktionsnedsättning som antas ha betydelse för tal- och

språkutvecklingen. Ex. hörselnedsättning

• Mitt barn har svenska som modersmål

Barnets namn:

……………………………………………………………………………………………..

Födelsedata: (ååmmdd)

………………………………………………………………………………………………

Datum och ort

………………………………………………………………………………………………

Vårdnadshavare 1

……………………………………………………………………………………………….

Vårdnadshavare 2

……………………………………………………………………………………………….

43

Bilaga 4

Informationsbrev till logopeder

Vi heter Linda Malmgren och Agnes Jern Isacsson. Vi läser nu vårt sista år på

Logopedprogrammet vid Linköpings universitet. Just nu befinner vi oss i planeringsstadiet för

vårt examensarbete och söker deltagare till vårt projekt. Projektet handlar om att undersöka

fonologin hos barn mellan 3:0–4:11 år, som har remitterats till logoped för misstänkta språkliga

svårigheter samt att titta på lexikal förmåga. För att kunna genomföra projektet behöver vi nu er

hjälp med att komma i kontakt med vårdnadshavare till lämpliga deltagare för vårt

examensarbete.

Vi vill komma i kontakt med barn som:

• Är mellan 3:0–4:11 år (i januari-mars 2017).

• Remitterats till logoped för misstänkta språkliga svårigheter.

• Ni ska ha träffat barnet och gjort en första språklig bedömning där ni kommit fram till att

fonologiska svårigheter föreligger.

• Inte förefaller ha någon funktionsnedsättning som kan antas ha betydelse för tal och

språkutvecklingen.

• Har svenska som modersmål.

Vi vill att ni vid nybesök tillfrågar vårdnadshavare till lämpliga deltagare. Vidare kontakt och

planering med vårdnadshavare sköter vi samt genomför testning på lämpligt ställe.

Datainsamlingen kommer framför allt att ske mellan januari – mars 2017, men vi skulle gärna

vilja att ni redan nu samlar in kontaktinformation till vårdnadshavare som ställer sig positiva till

projektet. Vi skickar med ett informationsbrev och samtyckesblankett som ni kan dela ut till

vårdnadshavare i samband med förfrågan.

Med vänliga hälsningar Agnes Jern Isacsson och Linda Malmgren Johansson


44

Bilaga 5

Nedan följer en beskrivning av hur författarna analyserade transkriptionerna.

Ordnivå:

Stavelsestrykning: två- och flerstavigaord

Antalet stavelsesestrykningar dividerat med antalet tvåstaviga respektive flerstaviga ord som

barnet producerar. Gäller ord både med och utan pretonisk stavelse.

Stavelsenivå:

Klusterreduktion: initialt CC, finalt CC, initialt CCC

Antalet klusterreduktioner på respektive plats dividerat med antalet möjliga klusterreduktioner på

respektive plats som barnet försöker göra. Kluster definieras som konsonantmöte i stavelse. I de

fall barnet gör en segmentsubstitution men behåller stavelsestrukturen CCC Exempelvis

/ spruta / blir [ spjuta ] så har det inte räknats som en klusterreduktion.

Strykning enskilt segment ordinitialt och ordfinalt

Antalet strykningar av enskilda segment dividerat med antalet möjliga enskilda segment på

respektive plats. Detta gäller både enskild vokal och enskild konsonant.

Epenteser

Antalet epenteser dividerat med antalet ord barnet producerar.

Segmentnivå:

Konsonantsubstitutioner, ordinitialt, medialt 1 (stavelseinitialt), medialt 2 (stavelsefinalt), finalt

Antalet konsonantsubstitutioner dividerat med antalet möjliga konsonanter på respektive

position. Har endast räknat på singelkonsonanter i respektive position.

Vokalsubstitutioner

Antalet vokalsubstitutioner som barnet gör dividerat med totalt antal vokaler som barnet

producerar.

Assimilationer

Konsonantassimilationer: antalet konsonantassimilationer barnet gör dividerat med antalet ord

barnet producerar

45

Vokal: antalet vokalsassimilationer barnet gör dividerat med antalet ord som barnet producerar.

Metateser

Antalet metateser dividerat med antalet ord barnet producerar.

PPC- Percentage phonemes correct

Antalet rätt fonem som barnet gör dividerat med antalet möjliga fonem som barnet producerar.

Barnet får avdrag för: uteslutning av fonem, fonemsubstitution,

Allofoner såsom olika varianter av fonemet / r / och / s / godkänns.

WCM- Word Complexity Measure

Barnets totala poäng har delats med den poäng som ett vuxet målordsuttal skulle ge.

De ord som barnen ej producerat har räknats bort från vuxentotalen.

kt i taktor, gl i uggla, sk, Åskar och Oskar har ej räknats som kluster. Åska samt duscha ger full

poäng. Har barnet sagt ex. kramas har vi räknat på ordet kram. Om barnet sagt ”trapp” har det

räknats som trappa.

Expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5 4;9 ...1131143/FULLTEXT01.pdf · The...

Documents

Transcript of Expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5 4;9 ...1131143/FULLTEXT01.pdf · The...