Europol - Divalnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:849076/FULLTEXT01.pdf · 2015. 8. 27. · Europol...
Transcript of Europol - Divalnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:849076/FULLTEXT01.pdf · 2015. 8. 27. · Europol...
Institutionen för samhällsvetenskaper
Europol
Europolsamarbetet - har de svenska politiska åsikterna
ändrats sedan Sverige blev medlemmar?
Kandidatuppsats i Statsvetenskap
VT 2015
Emma Tonnby
2
Abstract
Europe has since the Second World War strived to open up its borders, but with that the
cross-border crime also followed. Europol was created and fully operating in 1999 and its
purpose was to help the European Union member states to solve the organized crime within
the union.
This bachelor’s thesis is a case study of two reports from the Swedish Justice Committee to
see if there has been a political change in the Swedish opinion towards Europol since it first
started and when it turned into an EU- agency. The thesis also contains an interview with the
Deputy Director at the police section at the Justice Department in Sweden, a Swedish Europol
liaison Officer and two Swedish policemen to see what the Swedish police think and do to
keep up the Europol cooperation.
To show how the cooperation work and does not work, the game theory and prisoner’s
dilemma is explicated to show their importance in cooperation.
The result was that the political opinion has changed towards Europol’s advantage even if
there is still lack of trust from some political parties. The opinion of the Swedish policemen is
that they think Europol is a good system and have confidence in their work but some of the
policemen think it is ineffective and rather cooperate through other ways.
Keywords: Europol, samarbete, spelteori, fångarnas dilemma, Justitieutskottet, polis
3
Innehållsförteckning
1 Inledning………………………………………………………………………………4
1.1 Syfte………………………………………………………………………………..5
1.2 Frågeställningar…………………………………………………………………….5
1.3 Disposition…………………………………………………………………………6
2 Bakgrund……………………………………………………………………………...6
2.1 Europols historia……………………….…………………………………………..6
3 Teori…………………………………………………………………………………..9
3.1 Spelteorin…………………………………………………………………………10
3.2 Fångarnas Dilemma………………………………………………………………10
4 Metod…………………………………………………………………………………13
4.1 Text- och argumentationsanalys……..…………………………………………...13
4.2 Samtalsintervju……………………………………………………………………15
5 Material och tidigare forskning………………………………………………...…..17
6 Textanalys av betänkanden om Europol……..……….…………………….……..19
6.1 Justitieutskottets betänkande om Europol 1997/98: JuU2……………………......19
6.2 Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6. Rådets beslut om inrättande av
Europol………………………………………………………………………...…...…23
7 Intervju………………………………………..…………………………..………....27
7.1 Analys av intervjun…………………………………………… ……………….29
8 Avslutande diskussion………………………..………………………………….......30
9 Bilaga 1………………………………………………………………………….……32
10 Referenser……………………………………..……………………………..………33
4
1. Inledning
Europa har sedan andra världskriget strävat efter att öppna gränserna mellan länderna, både
gällande handel och människor. I huvudsak har det setts som något positivt av Europas
medborgare men öppnare gränser har också medfört rörligare brottslighet. Tanken på en
gemensam brottsbekämpning inom den europeiska unionen startade 1992 i samband med
Maastricht fördraget som föreslog öppna gränser mellan medlemsländerna1.
Resultatet blev den 1 juli 1999 ett fullt fungerande Europol och syftet var att bekämpa
organiserad brottslighet inom EU mellan två eller fler medlemsländer2. I starten fanns det
farhågor för att Europol skulle bli en Unionspolis som skulle gå in i varje medlemsland och ta
över den nationella polisens arbete, men i dag framgår det att deras syfte är att vara en
mellanstatlig organisation som hjälper till att lösa brott som medlemsländerna inte kan klara
ut på egen hand då de stäcker sig utöver nationsgränserna.
2010 blev Europol en EU- myndighet och fick då utökat mandat till att även omfatta
brottslighet som inte var direkt kopplat till den organiserade brottsligheten som till exempel
att hjälpa medlemsländerna att samla in och analysera information i större internationella
händelser3. Idag ökar den rörliga brottsligheten, i synnerhet människosmuggling, mer och mer
vilket gör det till ett höst aktuellt ämne4. Ett tydligt exempel är de återkommande
flyktingkatastroferna på medelhavet där det oftast ligger någon form av organiserad
människosmuggling bakom.
Det skrivs inte särskilt mycket i media om Europol. Söker man på Europol i sökfältet på
Dagens Nyheter och Aftonbladet får man fram 395 respektive 125 sökträffar. Söker man
däremot på den amerikanska motsvarigheten, FBI, kommer det upp 3173 respektive 2040
sökträffar5. Man skulle kunna tro att media skriver om det som ligger i målgruppens närhet,
att det är det som intresserar läsarna mest. Kan det ha att göra med att FBI har funnits längre
samt är mer känt tack vare film och TV? Troligtvis, men är det så att det inte finns något
större intresse av Europol och vad de gör för Sverige?
1 https://www.europol.europa.eu/content/page/history-149 2015-03-21
2 https://www.europol.europa.eu/content/page/first-years 2015-03-21
3 https://polisen.se/Om-polisen/Internationellt-samarbete/Europeiskt-samarbete/Europol/ 2015-03-21
4 https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/organiserad-brottslighet.html 2015-05-22 och
https://polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/Fakta-om-manniskohandel/ 2015-05-22 5 http://www.dn.se/sok/?s=europol&sort=DateDescending och http://sok.aftonbladet.se/?q=europol 2015-
04-04
5
Europols arbete grundar sig på medlemsländernas tillförlit både till Europol och till de andra
medlemsländerna. Varje medlemsland får själva begära hjälp av Europol genom att sända in
en förfrågan och material för det ärende det gäller. I rådsbeslutet fastslås det att det är
medlemsländernas skyldighet att förse Europol med uppgifter. Så hur ser Sveriges syn på
Europol egentligen ut?
1.1 Syfte
Denna uppsats ska försöka ta reda på hur det politiska stödet för Europol ser ut i Sverige.
Valet av frågeställningar gör att det blir en kvalitativ uppsats där man kan gå på djupet av hur
de faktiska åsikterna ser ut. Vad som gör Sveriges till ett intressant fall är att attityden till EU
ligger på medelsnittet inom den Europeiska Unionen6 och om resultatet av uppsatsen blir
intressant kan man i framtiden fortsätta studera de andra medlemsländernas inställning för att
se om tesen är applicerbar på andra länder och även andra myndigheter.
1.2 Frågeställningar
Hur ser de svenska politikerna på ett Europolsamarbete och har åsikten förändrats
sedan Sverige blev medlemmar i Europol?
Hur ser de poliser som arbetar med Europol i Sverige på samarbetet?
6 Europa Kommissionen
6
1.3 Disposition
Uppsatsen börjar med att ge en bakgrundsinformation om Europol för att det ska bli lättare att
förstå resten utav uppsatsen, därefter presenteras den teori som studien utgår ifrån och hur den
ligger till grund för analysen. Sedan ges en redogörelse för vilken metod och vilket material
som har använts i studien. Första delen av det empiriska materialet beskriver två olika
betänkanden från Sveriges riksdags Justitieutskott; det första betänkandet från när Sverige
skulle gå med i Europol och det andra betänkandet när Europol blev en EU myndighet. Efter
det presenteras en intervju med Justitiedepartementets Europol ansvarig, en svensk
sambandsman i Europol och två svenska poliser. Uppsatsen avslutas sedan med en diskussion
av resultaten som framkommit.
2. Bakgrund
Det här är en sektion om bakgrundsfakta om Europols historia. Det är viktigt att ha med för
att förstå vad Europol handlar om och för att det sedan ska blir lättare att förstå resten av
uppsatsen, varför teorierna är valda och det empiriska materialet. Nedan är det sammanställt
information från det att tanken om Europol startade fram till idag.
2.1 Europols historia
Europols historia börjar långt innan de blev fullt operationella i juli 19997. Redan på 1970-
1980 talen började Europeiska Unionens TREVI grupp att diskutera möjligheterna för ett
polisiärt samarbete. De första konkreta förslagen till en gemensam polisstyrka brukar oftast
förknippas med den tyska kanslern Helmut Kohl och som år 1991, under ett Europeiskt
rådsmöte, la fram ett förslag om en europeisk insatsstyrka i likhet med FBI. Idén fick mer
substans i och med Maastricht fördraget år 1992 och blev så småningom Europol Drugs Unit
(EDU) år 1993. Deras arbete drog i gång år 1994 och hade inget befogande att arrestera, men
kunde hjälpa den nationella polisen med utredningar. Europolkonventionen skapades i
7 Samtlig information om Europol är hämtad från Europols egen hemsida
https://www.europol.europa.eu/content/page/history-149 2015-04-18, om inget annat anges.
7
Maastrichtfördraget av ministerrådet under år 1995 och hade ratificerats av alla
medlemsländerna i oktober 1998. Konventionen förklarade vad Europol var, vad de skulle
göra och hur de skulle göra det. Europol har inte rätt att gripa eller förhöra enskilda människor
eller spana på misstänkta brottslingar. Sådana operativa befogenheter är förbehållet varje
lands egna polisväsen8.
I juli 1999 blev Europol fullt operationella efter slutföranden av flertalet handlingar. Då
hade deras befogenheter utökats till att bistå i ärenden gällande barnmisshandel, terrorism,
penningtvätt och möjligheter att samarbeta med länder som inte var med i Europol och
internationella organisationer. I november 1999 gick Europol och Europa- kommissionen ihop
och höll ett forum om organiserad brottslighet, vilket Europol kom att förknippas mest med.
Under de närmast följande åren jobbades det med att göra Europol till en erkänd
brottsförebyggande organisation och det sågs till att alla medlemsstater fick lika mycket att
säga till om. Under år 2000 kom medlemsländerna överrens om att informationsutbyte och
analyser skulle vara Europols huvudsysselsättning. Under Haag programmet skapades ett
antal tillvägagångssätt för Europol att arbeta på som skulle stärka deras roll som
underrättelseledd brottsbekämpning på EU-nivå. Den första var Organised Crime Threat
Assessment (OCTA) som avsåg att hjälpa beslutsfattare i prioriteringen av hoten från den
organiserade brottsligheten. Den andra var skapandet av Joint Investigation Teams (JITs). JIT
är en utredningsgrupp med medlemmar från två eller fler medlemsländer. Personerna inom
utredningsgruppen innehar en speciell kompetens för att jobba med just det specifika ärendet
som gäller för utredningen.
EU införde år 2002 ett gemensamt synsätt på var organiserad brottslighet är, exempel på
sådan brottslighet är narkotikabrott, människohandel och IT-brottslighet9.
I maj 2004 utökades EU med tio nya medlemsländer och på så sätt växte även Europol och
deras arbete. Samtidigt som man fick in en organiserad brottslighet som tidigare hade legat
utanför EU fick man även in en ny kompetens för att bekämpa den. I början av 2005 så var
alla de nya medlemsländerna aktiva i Europols arbete och samma år blev Europol inbjuden till
EU möten i Bryssel för att ge råd om hur man ska bekämpa den organiserade brottsligheten
inom EU. Detta sågs som ett tecken på att Europol började få ett växande förtroende på en
politisk nivå. Under åren 2007 och 2008 fick Europol igenom flera viktiga protokoll inom
Europol- konventionen som bland annat innebar utökade befogenheter att bekämpa
8 http://www.regeringen.se/sb/d/5422/a/122253 2015-04-18
9 http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Vad-EU-gor/Brott-och-straff-inom-EU/Organiserad-brottslighet/
2015-03-21
8
penningtvätt och det blev enklare att utbyta information mellan brottsbekämpande
myndigheter och medlemsstater. Sedan tidigare var det möjligt för medlemsländerna att på en
gemensam databas registrera information om personer som är inblandade i
gränsöverskridande brottslig verksamhet10
. Medlemsländer kunde nu få tillgång till Europols
kommunikations nätverk som skulle göra det möjligt för medlemsländerna att på ett säkert
sätt kunna kommunicera med varandra genom bland annat videokonferenser. I och med detta
skulle medlemmarnas samarbete komma att utökas och stärkas.
I slutet av år 2006 enades rådet för rättsliga och inrikes frågor om att Europolkonventionen
skulle ersättas av ett rådsbeslut11
. Den första januari 2010 blev Europol en egen EU-
myndighet. Detta innebar bland annat att Europol började finansieras av EU budgeten och inte
som tidigare genom enskilda bidrag från medlemsländerna. Samtidigt fick Europol även
mandat att omfatta brott som inte har ett strikt samband med organiserad brottslighet, som
tillexempel att hjälpa till med informationsinhämtning och analysresurser i samband med
större internationella händelser12
. Kravet på att brottsligheten ska vara organiserad, togs
därmed bort.
Europol har sitt huvudkontor i Haag i Nederländerna och på plats där finns bland annat 185
sambandsmän varav två av sambandsmännen är från Sverige. Alla EU länder har skapat
varsin nationell enhet som fungerar som ett mellanled mellan medlemsländerna och kontoret i
Haag13
. Alla sambandsmännen och de nationella enheterna arbetar efter sina respektive
länders lagar och sambandsmännen är anställda av förvaltningarna i sina hemländer och inte
av Europol14
. De svenska sambandsmännen vid Europol som är anställda av den svenska
polisen har tillgång till de svenska nationella polisregistren på samma villkor som poliser som
arbetar i Sverige15
. I Sverige är den nationella enheten placerad hos Rikskriminalpolisen i
Stockholm och det är på Justitiedepartementet som det yttersta ansvaret ligger. Senare i
uppsatsen kommer det att ske en intervju med kanslirådet Anders Fällgren som är Europol-
ansvarig hos Justitiedepartementet.
Justitiedepartementet ansvarar för Sveriges internationella rättsliga samarbeten vid frågor
som rör internationell rättslig hjälp i brottsmål, utlämning för brott, överförande av
straffverkställighet och internationellt samarbete som rör lagföring för brott16
.
10
https://polisen.se/Om-polisen/Internationellt-samarbete/Europeiskt-samarbete/Europol/ 2015-04-18 11
Regeringes proposition 2008/09:14, s. 5 12
https://polisen.se/Om-polisen/Internationellt-samarbete/Europeiskt-samarbete/Europol/ 2015-04-18 13
http://www.regeringen.se/sb/d/5422/a/122253 2015-04-18 14
Regeringens proposition 2008/09:14, s. 7 15
ibid s. 16 16
http://www.regeringen.se/sb/d/1915 2015-04-18
9
Tidigare forskning har mest studerat hur effektivt Europol är och det verkar som det har
glömts bort att Europols effektivitet är beroende av medlemländernas tillförlit till
organisationen. Om länderna inte begär hjälp från Europol, blir det inga siffror till statistiken
att behandla. Någon som har valt att ta upp polisens inställning till Europol är Rozée. Han
menar att Europol är skapat uppifrån och ner, av politiker och inte de som i de facto arbetar
med frågan: Polisen17
. Det är sedan tidigare känt att det kan bli problem med
implementeringen av beslut och arbetssätt när ett beslut kommer ovanifrån och inte underifrån
och inifrån. Polisen har redan sedan länge flera bi- och multilaterala relationer som de har
större förtroende för att dela information och organisera samarbeten med. Med hänvisning till
en intervju gjord av Rozée med en Europol- anställd polisexpert, föredras de relationerna
framför att verka genom Europol, då det ses som mer resultatgivande och flexibelt18
.
Europol är högst relevant för statsvetenskapen främst för att det handlar om internationellt
samarbete länder emellan. Europol styrs numera av politiker och de sakkunniga i
Kommissionen, det har alltså blivit en politisk angelägenhet. Därför är det viktigt att från en
statsvetenskaplig synvinkel ta reda på vad som får en europisk polismyndighet att fungera.
3. Teori
Teorierna som är valda är spelteorin och fångarnas dilemma. Det är för att i de flesta
internationella relationer och organisationer pågår det någon form av informations utbyte där
det övervägs om och vad man ska dela med sig utav. Spelteorin och fångarnas dilemma visar
på hur medlemsstaterna, spelarna och fångarna, kan tänka inför och under ett eventuellt
samarbete. En definition av samarbete är, när de inblandade har ett målinriktat beteende med
en gemensam inställning som gör att alla parterna får det bättre i slutändan, än vad de hade
varit annars om de inte hade agerat gemensamt19
.
17
Rozée 2013, s. 375 18
ibid 19
Milner, s. 468
10
3.1 Spelteorin
Organisationer som har hand om säkerhet, är starkt påverkade av realistiska antaganden;
alla stater måste värna om sina egna intressen, främst säkerhetsintressen. Enligt realismen är
det internationella systemet anarkiskt och mellanstatliga samarbeten ses därmed som väldigt
svårt20
. Realismen har haft en stor påverkan på internationellt samarbete och synen på
säkerhet. I ett anarkistiskt synsätt är grundprincipen att staterna tar hand om sig själva och
deras egna säkerhetsintressen21
. Innan stater ingår i samarbeten väljer de för och nackdelarna
mot varandra och ett sätt att visa detta på är spelteorin22
.
Spelteorin används för att strategiskt analysera interaktioner mellan två eller fler aktörer.
Spelteorin belyser de strategiska spel aktörerna har att välja mellan när de ska fatta ett beslut.
Aktörerna väljer strategi utifrån egna preferenser och förväntningar om de övriga deltagarnas
agerande. Inom spelteorin pratar man inte bara om lönsamheten av ett samarbete utan också
om att ett samarbete minskar risken att förlora; att gå ut ur spelet tomhänt23
. Man kanske inte
vinner lika mycket som om man hade valt att agera ensam men risken att gå tomhänt ur spelet
minskar om man väljer att samarbeta.
Ett grundläggande antagande inom spelteorin är att aktörerna är rationella24
. Därmed
kommer de att fatta beslut utifrån vad som maximerar den egna nyttan, men eftersom spelet
bygger på ömsesidigt beroende, är det nödvändigt att aktörerna känner till de andra aktörernas
val av strategi. Ett annat viktigt antagande är att alla aktörer antar att de övriga aktörerna
agerar rationellt. Målet är inte nödvändigtvis att hjälpa andra utan främst samarbetar man för
att främja sin egen situation25
.
3.2 Fångarnas Dilemma
Den förmodligen mest kända spelteorin är fångarnas dilemma. Den handlar om två personer
som är misstänkta för att ha begått ett brott tillsammans. De ställs inför två alternativ; att
erkänna eller att hålla tyst. De förhörs separat utan att veta vad den andre fången väljer. Två
20
Keohane, s. 1 21
Munton m.fl., s. 668 22
ibid s. 676 23
Munton m.fl., s. 670 24
Milner, s. 470- 471 25
ibid, s. 468
11
viktiga faktorer är att fångarna antas vara rationella och att de inte har möjlighet till att
samarbeta. Om båda erkänner får de spendera tre månader var i fängelsecellen. Men om en av
dem erkänner och den andre håller tyst går den som erkänner fri och den som håller tyst får
sex månaders fängelse. Väljer båda att hålla tyst, behöver de endast spendera en månad var i
cellen. Sett till bådas, samt var och ens, bästa är det mest lönsamt att samarbeta. Men att
individuellt tänka rationellt och inte samarbeta, ger ett sämre resultat för båda. Agerar man
efter vad som är bäst för en själv, leder det till att båda förlorar på det. Resultatet av ett
samarbete ger högre vinst än om ingen samarbetar26
.
Fånge B
Samarbeta Hålla tyst
Fånge A
Samarbeta 3 månader var fri/6 månader
Hålla tyst 6 månader/fri 1 månad var
Bild 1. Fångarnas Dilemma med två aktörer
Denna situation är dock inte realistisk då det i verkligenheten oftast pågår flera interaktioner
under en längre tidsperiod27
. I ett upprepande spel tar aktörerna hänsyn till flera olika
alternativ och den andre aktörens tidigare val. Vet aktörerna att spelet endast kommer att pågå
under en viss tid ökar det troligtvis inte chansen till samarbete då båda vet att de inte kan
bestraffa den andra aktören ifall den avviker från spelet precis i slutet. Vet de däremot inte hur
länge spelet kommer att pågå, ändras logiken och andra faktorer räknas in som, till exempel,
rykte. Ryktet är viktigt och ett dåligt rykte kan skada relationerna till andra stater i framtida
samarbeten. Därför är det troligast att stater i ett sådant läge väljer att samarbeta så länge de
får antydningar om att den andre också gör det28
.
26
Axelrod, s. 7-10 27
Munton m.fl., s. 679 28
Ibid, s. 680-681
12
Fångarnas Dilemma kan beskriva hur stater agerar när de ställs inför situationer där de
överväger att samarbeta med andra stater eller inte. Teorin om Fångarnas Dilemma omnämns
som den mest väsentligaste metaforen för internationell politik29
. Väljer en av staterna att
samarbeta medan den andra väljer att inte göra det, skapar det en instabilitet. Den stat som
valde att samarbeta, blir då den förlorande aktören30
. Det klassiska citatet kunskap är makt
kan implementeras i just det här sammanhanget. Underrättelseinformation kan användas som
ett diplomatiskt ”vapen” för att påverka andra stater att göra som man vill31
.
Det mest optimala valet i Fångarnas Dilemma är en ”Tit for Tat” strategi. Den går ut på att
först välja att samarbeta och sedan agera som motståndaren gjorde i den andra omgången32
.
Axelrod utförde på 1980-talet ett dataexperiment där han testade olika strategier för
Fångarnas Dilemma och det resulterade i att ”Tit for Tat” strategin var den mest lönsamma för
båda parter33
. Axelrod kom fram till att samarbete är möjligt i upprepande spel och att
samarbete alltid är den bästa långsiktiga lösningen34
. En användare av denna strategi är mer
villig till ett samarbete om motståndaren initierar till ett samarbete. Den garanterar inte alla
fördelar som spelteorin erbjuder men den garanterar en högre förtjänst vid samarbete och en
lägre om de inte gör det35
. Här är det tydligt att ett upprepande spel har sina fördelar, att ett
långtgående samarbete ger framtida fördelar36
.
Enligt Milner finns det dock vissa brister av att använda sig utav spelteorin när man
försöker att förstå sig på internationella relationer. Spelteorin antar att aktörerna agerar
rationellt, har samma mål och räknar inte med andra orsaker som kan tänkas påverka viljan att
samarbeta så som till exempel intern politik37
. Man måste också definiera vad som är
samarbete och inaktivitet kan ses som en motsats till samarbete.
Fångarnas dilemma kan appliceras på ett par olika sätt i analysen. Det första är att se på
huruvida man litar på varandra, det andra är att se om möjligheten till ett upprepat ”spel”
finns, alltså en framtid inom samarbetet, och det tredje är om man ser sig ha något att vinna på
ett samarbete. Finns de här tre uppfattningarna kommer troligtvis ett samarbete att ske och
man är för en implementering av Europol konventionen. De som argumenterar emot ett
29
Munton m.fl., s. 677 och Milner s. 467 30
Munton m.fl., s. 676-679 31
ibid s. 672-674 32
Axelrod, s. 13 33
Ibid, s. 20 34
ibid s. 110 35
Munton m.fl., s. 682 36
ibid., s. 685 37
Milner, s .468
13
medlemskap kan utrycka åsikter om att de inte litar på de andra medlemsländerna, de inte ser
något framtid inom samarbetet och att de inte ser sig ha något att vinna på ett samarbete.
4. Metod
Uppsatsen kommer att bestå av en jämförande textanalys samt en samtalsintervju. Detta är
för att få en så stor validitet som möjligt, då studien grundar sig på budskapen i texten och i
samtalen. De texter som jämförs är Justitieutskottets betänkande om Europol från 1997/98 och
betänkandet inför rådets beslut om inrättandet av Europol från 2008/09. Det första fallet är
valt inför det att Sverige gick med i Europol och det andra är från när Sverige har varit
medlemmar i tio år, när Europol blev en EU myndighet. Just de fallen kan tänkas ge största
möjliga åsiktsförändring på grund av att det dels har varit ett regeringsskifte och att Europol
har växt och utvecklats under tiden.
4.1 Text- och argumentationsanalys
Anledningen till varför det är en kvalitativ textanalys och inte en kvantitativ innehållsanalys
är att med en textanalys studerar man vad som är textens poäng38
. Det fanns inte heller
tillräckligt med information eller utlåtanden från riksdagen för att göra en innehållsanalys där
informationen kan analyseras med siffror hur frekvent en viss information framkommer39
.
Tanken med uppsatsen är att studera budskapen och meningen i texten och de åsikter som
uttrycks, därför passade det då också bättre att göra en textanalys. I slutet av uppsatsen, i
resultatredovisningen, kommer det att presenteras hur språket och ordvalen har använts för att
belysa de åsikter och tankar som finns om ett Europol samarbete40
.
I textanalysen kommer det också att vara en innehållsanalys. I en innehållsanalys är
innebördsaspekten i fokus och det undersöks vad som det argumenteras för och vilka skäl som
38
Esaiasson m.fl., s. 237 39
Ibid, s. 223 40
Ibid, s. 239
14
anges41
. Det passar sig att göra en innehållsanalys på betänkanden från Riksdagens utskott
just för att det i dem kommer att argumenteras för eller emot implementeringen av Europol.
En argumentationsanalys kan ha tre syften: ett deskriptivt syfte, syftet att bedöma om
argumentationen lever upp till vissa normer och syftet att söka avgöra en argumentations
beviskraft42
. I uppsatsen kommer det främst att fokuseras på det deskriptiva syftet. Det
innebär att argumentationen i texten måste hittas och återskapas då det inte alltid framgår.
Exempel på texter det kan göras på är i partiers valprogram och i riksdagsdebatter43
. Ett sätt
att strukturera upp argumentationen är genom en pro et contra analys där man tar fram vad
som talar för och emot det som argumenteras44
. Man ser till vilka påståenden som
argumenterar för tesen och tesen hittar man genom att utföra den deskriptiva analysen i en
text eller debatt45
. En argumentation består alltså av en tes och ett eller flera argument för eller
emot tesen. En tes kan vara av tre olika slag; normativ, preskriptiv eller faktuell. I en normativ
tes hävdas en värdering, i en preskriptiv tes är tesen uttryckt som en uppmaning till handling
och en i faktuell tes har påståendet i tesen ingen värdering46
. Båda texterna som är valda till
uppsatsen har en normativ tes då deras värderingar är att godkänna ett medlemskap av
Europol eller att göra det till en EU myndighet. Argumenten till tesen kan antingen vara ett
pro-argument (P) eller ett contra-argument (C). Ett pro-argument är ett argument som stöder
tesen och ett contra-argument är ett argument som är avsedd för att försvaga tesen47
. För att
kunna analysera texterna kommer det läggas vikt på att hitta pro- och contra-argument till
tesen.
Uppsatsen är tänkt att ha en mest- lika design utifrån valen av fall eftersom det då är möjligt
att se vad det är som urskiljer sig och vad, och om, någonting har förändrats under tiden48
. En
mest lika design går ut på att de fall man undersöker ska vara lika i alla avseenden förutom
förklaringsvariabeln (x) och det som ska förklaras (y)49
. De båda betänkanden är lika i det
avseendet att de är från Riksdagens Justitieutskott och förklaringsvariabeln är åsikterna och
det som ska förklaras är Europolsamarbetet.
41
Bergström m.fl., s. 24 42
Ibid, s. 92- 93 43
Ibid, s. 93 44
Ibid, s. 94 45
Ibid, s. 94- 95 46
Ibid, s. 95 47
Ibid, s. 100 48
Esaiasson m.fl., s. 112-113 49
Teorell m.fl., s. 225-227
15
4.2 Samtalsintervju
Samtalsintervjuerna är tänkt att vara ett komplement till textanalysen, för att få fram de
personliga åsikter och tankar som det dagliga Europol arbetet för med sig och som inte
framkommer i regeringens publikationer. Det ansågs relevant att veta hur de som arbetar med
Europol själva upplever hur det går till för att förstå anledningen till varför man tar eller inte
tar vissa beslut50
. I en samtalsintervju används ingen källkritik utan den bygger på de olika
uppfattningar man vill åt, dessa uppfattningar kan inte vara vare sig sanna eller falska51
. Dock
bör man vara källkritisk i sitt urval av intervjupersoner i en informantintervju52
. Möjligheten
med en samtalsintervju är att kunna ställa följdfrågor och få en interaktion med
intervjupersonen samtidigt som man får vara försiktig med att ställa ledande frågor för att få
de svar man vill ha53
.
Samtalsintervjuerna hölls på telefon med bland annat Anders Fällgren, kansliråd på
Justitiedepartementets polisenhet. Jag fick kontakt med Anders tack vare mina kollegor på
Sveriges ambassad i Paris. När jag berättade för en kollega om vad min uppsats skulle handla
om kontaktade han först Anders som gav klartecken om att han ville ställa upp på en intervju.
Varför intervjun blev just med Anders Fällgren, är för att det är han som ansvarar för Europol
i Sverige på regeringsnivå. Det är alltså Anders som borde veta mest om Sveriges åsikter,
ståndpunkter och arbetssätt vad gäller Europol. Anders åsikter representerar både de svenska
politiska ståndpunkterna, samt synsättet från de poliser som dagligen jobbar med Europol.
Under arbetet med uppsatsen valdes det att ta in fler intervjupersoner för att stärka de svar
som framkom. Huvudsakligen kommer intervju delen att fokusera på Anders Fällgren med det
gjordes även intervjuer med två stycken poliser som vars arbetsuppgifter består i att arbeta
med sådana slags uppgifter som kan tänkas vara relevant att rapportera till Europol om. De
har jag fått kontakt med tack vare min pappa som arbetar som polis. Han kontaktade först dem
och förklarade syftet med min uppsats, de gav sitt godkännande för att svara på några frågor
och sedan kontaktade jag dem. De två poliserna vill inte benämnas med namn utan kommer
istället att redovisas som Polis 1 och Polis 2. En utav dem har arbetat inom polisen i många år
och den andra är nyutexaminerad och därför representerar de åsikter från poliser som har
arbetat med de här frågorna både innan Europol grundades och från de poliser som endast har
50
Esaiasson m.fl., s. 285-286 51
Ibid, s. 291 52
Ibid, s. 296 53
ibid s. 283-284
16
arbetat på det ”nya” sättet som innebär att involverar Europol i de brott som är allvarligt
gränsöverskridande och organiserad. Den fjärde intervjupersonen är en svensk sambandsman
som arbetar på Europol, Lars Andersson. Han är en av de sambandsmän som har kontakt med
de svenska poliserna och han vet mycket om vad och varför de svenska arbetande poliserna
kontaktar Europol och i vilka ärenden. Han har också goda kunskaper om hur arbetet ser ut på
plats i Europolbyggnaden i Haag. Lars Andersson fick jag också hjälp att kontakta genom en
kollega på mitt jobb på Sveriges ambassad i Paris och det gick till på samma tillvägagångssätt
som med Anders Fällgren.
Intervjun är en informantintervju eftersom personerna inte är utbytbara då det endast är
Anders Fällgren, Lars Andersson och de två poliserna som har den kunskapen och
informationen som är relevant för att kunna besvara de frågor som är relevanta för att få fram
de åsikter, som representeras av både den svenska regeringen och den svenska poliskåren54
. I
en informant undersökning är det viktigt att vara källkritiskt vid urvalet av intervjupersoner
och välja de personer som endast kan ha något att tillföra för att kunna besvara uppsatsens
frågeställningar55
. När man analyserar en informantintervju gäller det att ta reda på vad som
gäller i en viss organisation, i mitt fall Europol, och lägger ihop den information man har fått
fram tillsammans med annat material, i mitt fall Justitieutskottens betänkanden56
.
Esaiasson m.fl. tar upp fem områden då en intervju oftast förekommer. Två stycken är valda
att appliceras på uppsatsen och de är område 2. När vi vill veta hur människor själva
uppfattar sim värld och område 5. Som ett komplement till annan forskning57
. I område 2
utgår man från människors vardagserfarenheter och man ska försöka sträva efter att förstå
världen som intervjupersonen själv upplever den58
. Det området är relevant till uppsatsen då
jag vill veta hur poliserna själva uppfattar sitt vardagliga arbete; hur de resonerar om Europol
och varför de delar med sig eller inte av information till Europol. Karaktären ska nästa gränsa
på till ett vardagligt samtal men de som intervjuas ska tydligt veta att de ingår i en
vetenskaplig studie59
. I område 5 ses intervjun som ett komplement till en annan metod, i den
här uppsatsen en textanalys. Det görs för att en intervju kan har olika ambitionsnivåer och i
mitt fall är intervjun inte tillräckligt tillförlig för att besvara uppsatsens frågeställningar och
jag ser det som en pilotstudie då den skulle kunna generera nya idéer till forskningen60
.
54
Esaiasson m.fl., s. 296 55
Ibid, s. 296 56
Ibid, s. 303 57
Ibid, s. 285- 289 58
Ibid, s. 285- 286 59
Ibid, s. 290 60
Ibid, s. 289
17
Innan man genomför en intervju är det bra att skapa sig en förförståelse med hjälp av
tidigare forskning för att hitta en kunskapslucka och utifrån det forma sina frågor för att få de
svaren man vill ha61
.
En bra intervju består av korta frågor och långa svar och en intervju brukar inledas med så
kallade uppvärmningsfrågor och intervjupersonen ska under hela samtalet känna sig
motiverad till att berätta om sina upplevelser62
. Därför är det bra att ställa frågor som börjar
med Berätta om, Vad tror du, Vad tycker du. Intervjufrågorna finns i bilaga 1.
Samtliga intervjupersoner tillfrågades om deras intervju fick spelas in, vilket de alla
godkände. Intervjuerna spelades in genom ett program i min iphone som har hög
lagringskapacitet. Detta var för att kunna gå tillbaka i intervjuerna för att återge dem korrekt
och för att uppfatta det som kanske missades under själva intervjun.
Förhoppningen med den här studien är att kunna bidra med kunskap om hur synen på ett
Europolsamarbete ser ut i Sverige, men även att man ska kunna fortsätta studera Europol i de
andra medlemsländerna. De åsikter som regeringskansliets Europolansvarig har i Sverige, kan
tänkas motsvara även andra länders regeringars åsikter. Alltså är det som regeringens Europol
ansvarige tycker representativt för både regeringens och poliskårens åsikter, i Sverige. Därför
var det viktigt att få en så djup bild som möjligt, för att teorin ska kunna vara applicerbar på
fler medlemländer än Sverige för framtida forskning.
5. Material och tidigare forskning
Tidigare forskning om Europol har i huvudsak bestått i av att mäta deras effektivitet och
resultat och försöka förstå varför resultaten inte uppfyller förväntningarna63
, medan andra har
varit mer fokuserade på att beskriva Europols verksamhet64
. Carrapicos studie kommer till
slutsatsen att det är Europols årliga rapporter om som har varit till hjälp för att bekämpa
organiserad brottslighet inom Europa65
. Rozée menar på att det har varit polisernas låga tillit
till Europol som har utgjort bristen på resultat66
. Information om säkerhetsorganisationer är av
förklariga skäl ofta något begränsade då det ligger i sakens natur att inte dela med sig av för
61
Esaiasson m.fl., s. 290 62
Ibid, s. 298 63
Carrapico m.fl, 2013; Rozée, 2013 64
Santiago, 2000 65
Carrapico, s. 368 66
Rozée 2013, s. 385
18
mycket information. Det har fram tills idag inte gjort särskilt många studier på Europol, en
anledning kan vara att det är en relativt ny EU myndighet och ämnet inte har letat sig in till de
statsvetenskapliga studierna än. Rozée kommer fram till att det saknas djupgående studier om
polisverksamheten inom EU, att det främst gjort studier på de interna och externa
relationerna. Han menar att den luckan är viktig att fylla för att förstå polisens bidrag till EU:s
säkerhetsagenda67
. Den säkerhetsaspekt som gärna studeras i statsvetenskapen är framförallt
terrorism68
. Just terrorism är ett arbetsområde som nyligen har börjar innefatta Europols
mandat och den samhällsvetenskapliga aspekten i Europol är ett relativt orört ämne.
På grund av att Europol är en ny organisation och en ny myndighet inom EU så är de flesta
studier som gjort nya. Europol utvecklas hela tiden och en studie kan därför vara inaktuell
efter bara några år. Förhoppningen med den här uppsatsen är att kunna bidra med information
om varför Europolsamarbetet ser ut som det gör just nu från Sveriges sida.
De opinionsmätningar som görs handlar om vad för åsikter och stöd som finns för den
Europeiska Unionen som helhet69
, men inte för en speciell myndighet så som Europol. Skulle
stödet för Europol stämma överrens med hur stödet för EU har sett ut i Sverige kan det tänkas
stämma överens med hur stödet ser ut i andra medlemsländer och till andra EU myndigheter.
En studie gjord på hur åsikterna ser ut för Europol i Sverige kan tänkas medföra en djupare
bild om vad samarbetet i sig medför. På så sätt ökas studiens tillämpbarhet och relevans.
Studier om internationellt samarbete har gjorts tidigare70
och deras teorier går att applicera
på dagens nyare samarbeten som till exempel Europol. Keohanes tanke om att de rationella
valen leder till samarbete och bildande av institutioner är högst tillämpbart på den Europeiska
Unionen och dess utveckling. Att undersöka hur stödet ser ut för Europol är av värde då det
kan tänkas påverka det fortsatta samarbetet. Under teoridelen har det visats hur spelteorin och
fångarnas dilemma kan tillämpas på just Europolsamarbetet.
Till den jämförande textanalysen är två stycken betänkanden från Riksdagens justitieutskott
utvalda. Till den studien är det viktigt att vara noggrann med vilka ord och uttryck som
kommer att värderas för att studien ska kunna göras om och få samma resultat. Varför just de
två texterna är valda är förklarat under metoddelen.
67
Rozée 2011, s. 449 68
Hertzberger, 2007; den Boer, 2012 69
Standard Eurobarometer 70
Milner, 1992; Axelrod, 2006; Keohane, 1984
19
6. Analys av betänkanden om Europol
Till analysen är två betänkanden från Justitieutskottet utvalda. De båda handlar om den
svenska implementeringen av Europol bestämmelser i Sverige. De är valda för att de kan visa
de politiska åsikter fanns när Europolkonventionen först skulle införas och de åsikter som
fanns när Europol övergick till att bli ett rådsbeslut och för att se om åsikterna har förändrats.
Analysen är gjord på de ord som står i texten och inte på om det kan finnas några
bakomliggande tankar. Det är för att de båda texterna är politiska texter skrivna för att
sammanfatta de diskussioner som har pågått i Justitieutskottet. De åsikter som står är de
åsikter som uttrycktes och innehas av Justitieutskottets medlemmar. Argumentationsanalys
kommer att användas för att urskilja de åsikter som uttrycks för eller emot ett medlemskap.
Båda betänkanden är utförda utifrån pro argument och sedan har man istället lagt till contra
argumenten från de partier som är emot ett medlemskap i Europol. Tesen i båda texterna är ett
medlemskap eller inrättande av Europol. Därefter kommer de tre punkterna från fångarnas
dilemma att diskuteras; litar man på varandra? ser man möjligheten till att ett upprepat ”spel”
finns? och ser de sig har något att vinna på ett samarbete?
6.1 Justitieutskottets betänkande om Europol 1997/98:
JuU2
Den första texten att analyseras är Justitieutskottets betänkande om Europol 1997/98: JuU2.
I slutet av texten finns ett uttalande om godkännandet av Europolkonventionen från
Konstitutionsutskottet på begäran av Justitieutskottet. Tesen i texten som det argumenteras för
är ett godkännande av Europolkonventionen. Under de här åren var det i Sverige en
Socialdemokratisk enpartiregering och flera av de övriga partierna, förutom Moderaterna,
ville avslå Europolkonventionen. Det stämmer överrens med hur stödet för EU såg ut under
den här perioden i Sverige. I enlighet med de nationella SOM- undersökningarna så var nästan
hälften av de tillfrågade i undersökningen (49 %) emot det svenska medlemskapet i EU år
20
199771
. Under den här tiden var det i huvudsak vänsterblocket som var emot ett EU
medlemskap. Deras åsikter avspeglades i de motioner som lades mot regeringens proposition
om ett godkännande av Europolkonventionen. Enligt proposition 1996/97 : 164 föreslog
regeringen ( Justitiedepartementet) att riksdagen:
1. godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå
(Europolkonventionen),
2. godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol
angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå
(tilläggsprotokollet),
3. godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet,
4. antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära
förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i vissa fall,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa
bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet.
I slutändan röstades propositionen igenom, men det fanns flera åsikter och anledningar till
varför vissa partier ville att den skulle avslås. De partier som ville avslå propositionen och
lämnade in motioner, contra-argument, till propositionen var Miljöpartiet, Centerpartiet och
Vänsterpartiet. Den främsta anledning för avslag till propositionen var att,
Europolkonventionen, inte uppfyllde kravet på garantier för medborgarnas integritet och
rättssäkerhet72
. Ett annat skäl till att avslå propositionen (eller avvakta med beslut om tillträde
till konventionen) var att man tyckte att andra frågor behövdes lösas först. Det gällde främst
den svenska polisregisterlagstiftningens utformning73
.
I Europolkonventionen ville man att medlemsstaterna skulle dela med sig av sina
polisregister med utlämning av personuppgifter till ett informationsregister. Det handlade om
information om brottsmisttänktas namn, födelsedatum och födelseort, medborgarskap, kön,
samt vid behov även andra kännetecken som möjliggör identifiering som objektiva fysiska
71
De Nationella SOM- undersökningarna, 1997 72
Justitieutskottet 1997/98: JuU2, s. 5 73
ibid, s. 6
21
kännetecken74
. Det kunde bland annat handla om etniskt ursprung, politisk åskådning och
religionstillhörighet. Detta gjorde att ovannämnda partier motsatte sig propositionen75
.
Justitieutskottet, som helhet, var av en annan uppfattning och ansåg att konventionen
innehöll flera regler med avseende på enskildas integritetsskydd. I dataskyddskonventionen
från år 1981 och i 1987 års Europarådsrekommendation fastslås det att ” innan något utbyte
av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske, måste enligt konventionen
även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som motsvarar
Europarådsdokumenten.”76
I och med detta avstyrktes motionerna i de delar som rörde
integritetsskydd.
Miljöpartiet skrev i sin motion, att det redan fanns goda kontakter genom bi- och
multilaterala överenskommelser mellan brottsbekämpande myndigheter och tyckte därför inte
att det behövdes bygga upp ytterligare en ny byråkrati77
.
Sammanfattningsvis godkände Justitieutskottet regerings förslag att godkänna
Europolkonventionen då man ansåg att Europol skulle få en viktig roll vid bekämpandet av
grov organiserad brottslighet, framför allt inom narkotikaområdet. Justitieutskottet ansåg att
Sverige har goda erfarenheter av nordiska sambandsmän och det är därför betydelsefullt att
Sverige deltar i ett polissamarbete inom den Europeiska Unionen78
.
Konstitutionsutskottet fick också vara med och uttala sig om propositionen till
Europolkonventionen och där lades det fram fem motioner, contra- argument, med anledning
av propositionen79
. Konstitutionsutskottet skulle endast behandla de delar av propositionen
som avsåg Europols register.
Här kritiseras också konventionens regler om datainsamling. Vänsterpartiets motion påstår
att de är ”utomordentligt lösliga”80
. Vänsterpartiet skriver också att det saknas garantier för att
en tredje stat som mottar uppgifter från Europol kommer att behandla dem i
överensstämmelse med vad som begärs av en rättsstat.
Här tas även en ny åsikt upp; både motioner från Miljöpartiet och Centerpartiet ansåg inte
att EU skulle skapa en ny överstatlig polis. De här åsikterna var under 1997 befogade
eftersom vissa EU medlemsstater, som t.ex. Tyskland, ville ge Europol operativa
74
Justitieutskottet 1997/98: JuU2, s. 22 75
ibid, s. 6 76
Ibid, s. 6 77
ibid, s. 14 78
ibid, s. 5-7 79
ibid, s. 46 80
Ibid, s. 53
22
befogenheter81
. Även Miljöpartiets representant i Konstitutionsutskottet tyckte att Interpol
var ett bra mellanstatligt alternativ och goda kontakter redan finns genom bilaterala kontakter.
Det skulle enligt dem inte vara säkert att Europol skulle komma att fungera effektivt i
uppgiften att bekämpa internationell brottslighet82
. Centerpartiet sa att ”Risken finns att
polisbyrån Europol kommer att bli ännu en byråkratisk organisation.”83
Konstitutionsutskottet godtog även de regeringens förslag att godkänna
Europolkonventionen. De ansåg att Europols viktigaste uppgift var att vara ett ”organ för
utbyte av kriminalunderrättelser mellan medlemsstater i EU”84
. De skrev också att Sverige
endast är skyldiga på begäran att förse Europols analysregister med uppgifter. Men i
Justitieutskottets sammanfattning om Konventionens innehåll står det att ”medlemsstaterna är
skyldiga att förse Europols olika register, utom indexregistret, med uppgifter.85
Råder det med
dess olika tolkningar olika meningar om hur de har tolkat Europolkonventionen? Troligtvis,
då det står att vissa uppgifter ska lämnas på begäran och vissa uppgifter är medlemsstaterna
skyldiga att lämna till Europol86
.
Sammanfattningsvis kan man säga att det i Sverige rådde delade meningar om ett
medlemskap till Europol. De större partierna så som Socialdemokraterna och Moderaterna var
positivt inställda till regeringens förslag att godkänna Europolkonventionen. De mindre
partierna Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet avslog propositionen i både
Justitieutskottet och Konstitutionsutskottet. Inte så konstigt eftersom det är praxis att hålla en
enad partipolitik i alla sina utskott. De tre partierna, Vänsterpartiet Centerpartiet och
Miljöpartiet ansåg inte att medborgarnas integritet var tillräckligt skyddad och att det redan
fanns alternativ till Europol genom bi- och multilaterala kontakter genom sambandsmän.
Man kan i betänkandet se att de som är för ett medlemskap litar på de andra
medlemsländerna. Genom att skriva att man tidigare har goda erfarenheter från nordiska
sambandsmän och därför ser det som betydelsefullt att Sverige deltar i ett polissamarbete kan
man tolka det som att Justitieutskottets medlemmar litar på de andra medlemsländerna.
Dessutom kan man genom den skrivelsen se att de tror på ett fortsatt samarbete, vilket är det
andra kriteriet inom fångarnas dilemma. I betänkandet står det att Europol har en viktig roll
vid bekämpandet av den grova organiserade brottsligheten, som har växt sig större i och med
81
Justitieutskottet 1997/98: JuU2, s. 14 82
ibid, s. 55-57 83
ibid, s. 56 84
ibid, s. 53 85
ibid, s. 4 86
ibid, s. 22
23
öppnare gränser. Det kan tydas som att de ser sig ha något att vinna på ett medlemskap; att
brottsligheten minskar. Att brottsligheten minskar är viktigt för ett lands säkerhet. Därmed är
det tredje kriteriet uppfyllt för att ett fortsatt samarbete kommer att ske. Ser man på de åsikter
som lades mot ett medlemskap kan man se att de inte litar på de andra medlemsländerna
genom att påstå att medborgarnas garantier för rättssäkerhet och integritet inte uppfylls i
Europolkonventionen och att inga operativa befogenheter ska ges till Europol. De ser sig inte
heller ha ett fortsatt samarbete med Europol då de tycker att de bi- och multilaterala
överenskommelser som redan finns är fullt tillräckliga och man istället bör utveckla dem och
inte skapa en ny överstatlig polis. Genom att miljöpartiet uttrycker att de inte tycker att det
inte behövs ytterligare mer byråkrati kan man tolka det som att de inte ser sig vinna på
samarbetet eftersom ”mer byråkrati” har en negativ klang och som också innebär att saker tar
längre tid vilket inte är önskvärt inom brottsbekämpning.
Genom att applicera de tre kriterierna för fångarnas dilemma framgår det tydligt om ett
samarbete är önskvärt och genomförbart. De medlemmar i Justitieutskottet som vill godkänna
konventionen uttryckte åsikter som uppfyller de tre kriterierna medan de som var emot ett
godkännande utryckte åsikter som var i motsats till kriterierna.
6.2 Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6. Rådets
beslut om inrättande av Europol
Den andra texten att analyseras är Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6. Betänkandet
gavs i samband med Riksdagens proposition om godkännande av rådets beslut om inrättande
av Europol. Ett godkännande skulle innebära att Europol blev en EU- myndighet och på så
sätt få ta del av EU:s budget och få en tydligare inordning i EU-systemet. Tesen i texten är ett
godkännande av inrättande av Europol.
Under den här tiden var det en Allians- styrd regering bestående av Moderaterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna och alla medlemmar i Justitieutskottet ville
godkänna riksdagens proposition förutom representanterna för Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnade tillsammans in en motion, ett contra-
argument, om att avslå regeringens proposition.
24
Även här, ges i slutet ett uttalande av Konstitutionsutskottet men gällande ändringar som
kan ha betydelse för tryck- och yttrandefriheten.
Att ersätta Europolkonventionen med ett rådsbeslut skulle inte innebära några större
förändringar förutom i vissa avseenden. Framförallt ställdes det inte längre krav på att
brottsligheten skulle vara organiserad men den var fortfarande tvungen att vara allvarligare
och grov och omfatta brott begångna i två eller fler medlemsländer. Uppgifter i Europols
register med personer som misstänks att de i framtiden kan komma att begå brott blir
tillgängliga för medlemstaternas nationella enheter och det skulle bli möjligt att dela
nödvändiga uppgifter med andra EU-organ, tredje länder och utomstående organisationer för
att de ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Ett svenskt initiativ till rådsbeslutet var att det
skulle införas en möjlighet för de nationella enheterna att blockera felaktiga uppgifter för
framtida behandling istället för att radera dem. Det var för att säkerställa att rättelser av
felaktiga uppgifter inte ska stå i strid med regler om bevarande av allmänna handlingar
gällande arkivbestämmelser87
.
Justitieutskottets ställningstagande var att den gränsöverskridande brottsligheten utgör ett
stort hot mot det dåvarande dagens samhälle och att ett väl fungerande samarbete mellan
medlemsstaterna är en förutsättning för effektiva insatser mot gränsöverskridande
brottslighet88
. Enligt Justitieutskottet var det viktigt att i framtiden ska kunna bli lättare att
utveckla och anpassa Europols verksamhet då, det med den gamla processen, tog upp till fem
år att genomföra beslutade ändringar. I och med att Europol blir en EU- myndighet skulle
förförandet att ändra rättsaker inom EU bli tillämpligt även på Europol.
Att kravet på att brottsligheten skulle vara organiserad togs bort är något som
Justitieutskottet såg positivt på . Justitieutskottet tyckte att det gjorde det lättare för Europol
att stödja medlemstater vid utredningar av allvarliga gränsöverskridande brott om man från
början inte vet om den är organiserad. Ändringen innebär också att möjligheten att förse
Europol med information ökar och Justitieutskottet delade regeringens bedömning om att det
var godtagbart ur integritetssynpunkt och att utvidgningen av uppgiftsutbytet inom Europol
framstår som väl avvägd89
.
Motionen som framlades av vänsterpartiet och miljöpartiet och som ville avslå regeringes
proposition med anledning av att rådsbeslutet innebar ett steg mot överstatlighet på det
87
Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6, s. 6-7 88
ibid, s. 11 89
ibid, s. 12
25
polisiära området90
. I och med att Lissabon fördraget trädde i kraft innebar det att beslut om
ändringar i regleringen av Europol då skulle kunna fattas med kvalificerad majoritet istället
för med konsensusbeslut, vilket skulle leda till en överstatlig ordning i Europols verksamhet91
.
Detta i sig skulle leda till ett större avstånd mellan folket och myndighetsutövarna.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet använde sig utav orden ”Fästning Europa” och skrev att ett
samarbete mellan Europol och Frontex skulle innebära att det misstänkliggör och utestänger
personer som flyr krig och är i behov av skydd92
. Men de ansåg även att de
dataskyddsbestämmelser som föreslogs i rådsbeslutet är en förbättring av de som fanns i
Europolkonventionen.
Konstitutionsutskottets yttrande 2008/09: KU2y begränsar sitt yttrande till den del av
regeringens proposition som kunde ha betydelse för tryck- och yttrandefriheten då nya
bestämmelser om dataskydd kommer att införas i och med införandet av rådsbeslutet. En
oberoende uppgiftsskyddsombud kommer då även att inrättas med rådsbeslutet. Enligt det nya
rådsbeslutet ska alla anställda på Europol och sambandsmännen ha tystnadsplikt för de
uppgifter de fått ta del av i tjänsten och alla överträdelser av tystnadsplikten ska ses som en
överträdelse av statens egen lagstiftning om tystnadsplikt eller skydd av sekretessbelagt
material93
. Enligt regerings bedömning, måste Sverige då leva upp till de krav på tystnadsplikt
som ställs i rådsbeslutet och inga svenska regler gäller för Europolanställdas befattning med
hemliga uppgifter. Utgångspunkten skulle vara att i så stor utsträckning som möjligt, kunna
bistå med internationell rättslig hjälp och verkställande av utländska domar och beslut i
Sverige94
. Konstitutionsutskottet ansåg, att regeringen i framtiden, måste överväga frågan med
anknytning till Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter i det fortsatta
lagstiftningsarbetet. I förklaringen till ett medlemskap i EU framhölls att
offentlighetsprincipen är och förblir en grundläggande bestämmelse som utgör en del av
Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. Med de synpunkterna ansåg
Konstitutionsutskottet att rådsbeslutet kunde godkännas95
. Det gavs här ett särskilt yttrande av
Vänsterpartiets medlem. Medlemmen ansåg inte att rådsbeslutet skulle godkännas och ville
därför inte uttala sig om beslutets förhållande till tryck- och yttrandefriheten96
.
90
Justitieutskottets betänkande 2008/09: JuU6, s. 9 91
ibid, s. 13 92
ibid, s. 13 93
Konstitutionsutskottets yttrande 2008/09: KU2y, s. 124 94
ibid s. 126 95
Konstitutionsutskottets yttrande 2008/09: KU2y, s. 127 96
ibid, s. 128
26
I konstitutionsutskottets yttrande var det bara medlemmen från Vänsterpartiet som inte ville
yttra sig i beslutet. Det kan tolkas, som att Miljöpartiet här står bakom konstitutionsutskottets
beslut om att godkänna rådsbeslutet, vilket är en avvikelse från den partikonsensus som
funnits i utskotten.
Här kan man se att de åsikter som uttrycks för ett inrättande av Europol liknar de som
uttrycktes när man först gick med i Europol 1997/98. De åsikter som gemensamt gäller för
Justitieutskottet är att man litar på de andra medlemsländerna genom att säga att ett väl
fungerande samarbete mellan medlemstaterna är en förutsättning för att bekämpa den
gränsöverskridande brottsligheten. Att lita på att samarbetet fungerar och på att de andra
medlemsländerna uppfyller de krav för att samarbetet kommer att fungera är det första
kriteriet i teorin om fångarnas dilemma för att maximera nyttan av ett samarbete.
Justitieutskottet ser, enligt det andra kriteriet av fångarnas dilemma, en framtid i samarbetet i
och med att de vill att beslutsförfattandet ska förenklas för att det i framtiden ska gå lättare att
utveckla Europols verksamhet. Man kan på samma sett se det som i det första betänkandet
från 1997/98, att representanterna från riksdagens justitieutskott ser sig att ha något att vinna
på ett samarbete då minskad brottslighet alltid är önskvärt i ett samhälle. Därmed är de tre
kriterierna för ett fångarnas dilemma uppfyllda. Genom att uppfylla de här tre kriterierna är
det troligt att de svenska politikerna kommer att fortsätta samarbetet inom Europol.
De som var emot ett inrättande av rådsbeslutet om Europol hade motsatta åsikter gällande
kriterierna. De uttryckte att i och med att beslut skulle fattas med kvalificerad majoritet istället
för med konsensusbeslut skulle det leda till en överstatlig ordning. De kan man tolka som att
de har lågt förtroende för de andra medlemsländerna och inte litar på att bästa möjliga beslut
kommer att fattas. De utryckte även samma åsikter som i betänkandet från 1997/98 att
rådsbeslutet var ett steg mot överstatlighet. De ser heller ingen framtid i samarbetet i och med
att de skriver att ett samarbete skulle innebära att man misstänkliggör och stänger ute
människor på flykt från krig som är i behov av skydd. I en idealisk värld skulle krig upphöra
men det är ju tyvärr inte så. De ser sig inte heller ha något att vinna på ett samarbete då de
åsikter som uttrycks är negativa till Europol. De kan inte se en fördel med ett samarbete på
polisär nivå inom EU. Det kan då tolkas som att de inte ser några egna vinningar av ett
samarbete.
27
7. Intervju
Intervjufrågorna, som finns i bilaga 1, är ställda till Anders Fällgren som jobbar som
kansliråd på polisenheten på Justitiedepartementet, Lars Andersson som jobbar som svensk
sambandsman på Europol och två svenska poliser, varav en är nyutexaminerad och en har
lång arbetslivserfarenhet. Båda poliserna har arbetsuppgifter av den karaktären att det lämpar
sig att kontakta Europol. Frågorna är valda och ställda för att få en så djup bild som möjligt av
hur det svenska arbetet med Europol går till. All nedanstående information kommer från
intervjupersonerna och bygger på deras egna uppfattningar. Texten i kursivstil är direktcitat.
Efter det kommer en analys av den information som framkom.
Anders Fällgrens arbetar med det mesta som rörs inom begreppet internationellt
polissamarbete; Interpol, Östersjösamarbetet, EU:s Östersjöstrategi, EU:s policycykel för att
bekämpa organiserad brottslighet, penningtvätt. Men framför allt med Europol. Det är Anders
som jobbar med de Europolfrågor som behandlas på Regeringskansli-nivå. Ibland kan det
handla om att ta fram faktaunderlag för studiebesök och ta fram fakta om vad Europol gör och
inte gör. I Europols styrelse sitter en svensk ledamot för att representera Sverige på Europols
styrelsemöten och inför varje möte är det Anders Fällgren och polisenhetens uppgift att förse
honom/henne med information i de frågor som berör Sverige på en nationell nivå. Han arbetar
också med de frågor som ofta kommer upp i EU samarbetet gällande den inre säkerheten och
Anders arbete är att bidra med information och vara mottagare för Europols rapporter till de
kommittémöten där det är frågor som berör Europol. Mängden arbete, säger Anders, har inte
ändrats nämnvärt sedan Europol blev en EU myndighet 2010. Europols verksamhet utvecklas
hela tiden och om arbetet beror på en naturlig utveckling eller för att Europol har blivit en
EU myndighet är svårt att säga. Europol frågor har blivit mer och mer integrerade i EU
arbetet men inte över en natt, men i allt högre grad sedan 2010. Anders vill påpeka att det är
mer arbetet nu än var det var innan Europol blev en EU myndighet.
Lars Andersson jobbar som svensk sambandsman på Europol. Han är en av de 180
sambandsmän som jobbar tillsammans i ett hus i Haag, Nederländerna. Lars är dock en av två
sambandsmän som reser i tjänsten, Sverige och Storbritannien är de som använder sig utav
resande sambandsmän. Han spenderar hälften av sin tid i Haag, den andra hälften med att åka
runt till de sju kriminalunderrättelsetjänsterna i Sverige samt på operativa möten i pågående
operativa länder. Det gör Lars till en ambulerande sambandsman. På mötena med de svenska
28
poliserna är syftet att öka förståelsen för Europols arbete vilket förhoppningsvis leder till en
ökad mängd information till Europols databaser. Lars berättar att hans tjänst är så kallad
”uppsökande”, vilket betyder att han själv tar kontakt med de poliser som arbetar i ärenden
han tror kan vara av intresse för Europol. När poliserna vänder sig till Lars med frågor rör det
sig för det mesta om frågor gällande grov brottslighet som mc- gäng, narkotika,
människohandel, brott mot barn, cyber crime och seriebrott. Att inleda en första kontakt med
de andra ländernas sambandsmän är smidigt, samt att det leder till djupare kontakter i
pågående ärenden, eftersom de alla sitter i samma hus. Vill man tala med Tyskland eller
Grekland är det bara att gå ner en våning i huset i Haag, säger Lars Andersson. Mest kontakt
har Lars med de nordiska länderna och länderna runt Östersjön. I och med att alla
sambandsmän jobbar i samma hus gör att kontakten blir informell och man slipper lägga ner
en massa merarbeten som inte leder någon vart, vilket effektiviserar arbetet.
Både Anders Fällgren och Lars Andersson är överens om att de svenska polisernas
inställning till Europol över lag är positiv, men att det finns poliser som tyckte att det var
bättre förr. Då fick poliserna, genom bilaterala kontakter, själva kontakta de sambandsmän
som fanns utplacerad i respektive land för att kunna får hjälp i ett ärende, säger Lars
Andersson. Det här stämmer överens om vad de poliser jag pratat med sa. Polis 1 har lång
arbetslivserfarenhet och han tycker att Europol som idé är bra men att det ibland kan vara lite
omständigt att kontakta dem. Det tar från den tid vi har att lösa brottet och därför prioriteras
det inte alltid att kontakta Europol. Polis 1 säger att det säkert rör sig om en vanesak och att
det tar ett tag innan nya vanor implementeras naturligt i arbetet. Polis 2, som är
nyutexaminerad, har liknande uppfattning och han menar på att det säkert har att göra med att
han arbetar med poliser med lång erfarenhet och man lärs in i det sättet att arbeta. De poliser
som sambandsmannen Lars Andersson har kontakt med är ständigt återkommande. Lars tror
att om man en gång har haft en positiv upplevelse om vad samarbetet i Europol kan leda till
väljer man oftast att upprätthålla de kontakter man får. Han säger: de som ser Europol som
krångligt har troligtvis inte tillräckligt med kunskap om vad Europolsamarbetet faktiskt
innebär i praktiken och hur man kontaktar NOA:s Internationella Enhet för internationellt
biträde. Lars Andersson säger att det är (oftast) alltid personal på NOA:s Internationella
Enhet, dit sambandsmännen tillhör, som biträder de nationella poliserna att utföra
internationella kartläggningar och öka informationen till Europols databaser.
I Europol, berättar Lars, har svenskarna ett gott rykte. Begär andra länder om hjälp eller
assistans i ett ärende går det ofta snabbt och de svenska poliserna har en god inställning. Det
här kan även bero på kulturskillnader och inte nödvändigtvis inställningen till Europol. I
29
Grekland och Spanien, till exempel, tar administrationen längre tid. I jämförelse med de
andra medlemländerna ligger Sverige bra till gällande delgivning och ligger i framkant
gällande internationellt samarbete. Lars kunde inte svara på om Sverige var bäst, då han
tyckte att det alltid finns mer kvar att göra, men Sverige är definitivt inte sämst. Anders
Fällgren säger: inget land uppnår de nivåer som Europol önskar men han tror inte att
Europols arbete nödvändigtvis skulle bli bättre av att alla länderna delade med sig av mer
uppgifter eller begär mer assistans. Inför varje delgivning sker en noggrann bedömning av
vilken information man kan delge andra länders polisväsende. Poliser som jobbar med
sådana här frågor är tränade i att inte sprida sin information. Fokuset ligger oftast på att
lösa brottet och inte att ta sig en extra funderare på om man ska skicka ärendet till Europol
eller inte. Sveriges ambition är att dela med sig utav allt som är relevant för Europol, men om
det sker i verkligheten är en annan fråga.
På frågan om de tyckte se sig några skillnader jämförande Sveriges inställning till Europol
jämfört med de andra länderna tyckte Anders Fällgren inte att det fanns några större skillnader
utan att de flesta medlemsländerna är överens. Om de skulle finnas en splittring, är det i så
fall var mellan Kommissionen och Europol och inte länderna emellan, säger Anders Fällgren.
Han menade att Kommissionen ibland ville driva frågor på ett sätt som var till nytta för deras
intressen utan att ha frågat medlemsländerna om det är något som de är i behov utav.
Kommissionen ser alla EU myndigheter som sina verktyg för att genomföra sin politik och
där kan det ibland finnas olika intressen om vilket håll Europol ska gå, men så är det med allt
inom EU, säger Anders Fällgren. Det här håller inte Lars Andersson med om utan tycker sig
inte se någon påverkan från Kommissionen i Europols arbete. Europols arbete grundar sig på
samtliga medlemsländers nationella strategiska analysrapporter (OCTA) som görs varje år,
som sedan sammanställs till en SOCTA (Serious Organized Threat Assessment) av Europol
som sedan skickar den till Bryssel för eventuella beslut om vad prioriteras. De baseras på
politiska analyser och sedan kan Europols arbete struktureras utifrån det, säger Lars
Andersson.
7.1 Analys av intervjun
För att applicera teorin om fångarnas dilemma på hur de som faktiskt arbetar med Europol
tänker, är första frågan om de litar på de andra medlemsländerna i Europol. Svaret finns inte
konkret uttalat men under samtalen fick jag uppfattningen av Lars Andersson har högst tilltro
30
till de andra medlämsländerna även om de andra även uppfattades lita på de andra
medlemsländerna. Den uppfattningen grundas på hans uttalande om att de som vet mer om
Europol och dess arbete är mer positivt inställda till den nya myndigheten. Lars Andersson är
den av intervjupersonerna som arbetar på plats och således har störst insikt i det faktiska
arbetet. Därmed går det att applicera hans egen teori på honom själv. Poliserna jag intervjuade
verkade mest ha tilltro till systemet Europol. Tillit till de andra inom samarbetet är en
grundpelare för att Europol ska fungera. De andra ländernas tillit till Sverige är också viktigt
och förtroendet lågt högt även där konstaterade Lars Andersson. Den andra frågan är om man
ser sig en framtid med samarbetet och alla de intervjuade uttryckte sig se en framtid inom
samarbetet med Europol. Anders Fällgren berättade om att det just nu arbetas på en ny
förordnings som ska ersätta rådsbeslutet från 2010 och det kan ses som ett tecken på att
medlemsländerna vill att samarbetet ska utvecklas och förbättras. Angående om de ser sig ha
något att vinna på samarbetet kan man anta att det gäller samma för alla; att lösa brott, då
minskad brottslighet är önskvärt i en stat. Att lösa de brott de personligen jobbar med
snabbare är också en motivering för att samarbeta med Europol. Lars Andersson nämnde att
de som kontaktar honom är ständigt återkommande och det kan betyda att poliserna som en
gång samarbetat med Europol litar på de andra, ser sig en framtid och har något att vinna på
ett samarbete.
8. Avslutande diskussion
Av det resultat som redovisningen visar kan man se att de politiska sympatierna för Europol
har stärkts sedan Sverige först blev medlemmar år 1995. En indikation på det är att det
framlades färre motioner, endast en, då Europol föreslogs bli en EU myndighet i
Justitieutskottets proposition från år 2008/09. I och med att det endast inkom en gemensam
motion från Vänsterpartiet och Miljöpartiet på propositionen om rådets beslut om inrättande
av Europol kan det då antas att förtroendet för Europol har stärkts.
Sveriges huvudsakliga inställning till Europol är positiv men trots det tycker de verksamma
poliserna att det är mindre effektivt att gå genom Europol och att de redan har goda kontakter
31
med andra sambandsmän. Sveriges poliser har det inte (än?) som en självklar rutin att begära
assistans eller sända in information till Europol. Det här stämmer överrens om vad Rozée
kommer fram till i sin artikel om att det är poliskulturen i sig som är ett hinder för Europols
verksamhet.
För att få Europol att fungera som det var tänkt, är det viktigt att poliserna förstår vikten av
ett samarbete. Man måste själv bidra med något för att kunna få något i retur. Man skulle
kunna säga att det dagligen pågår ett fångarnas dilemma i polisverksamheten. Vet man att
man får något som man har nytta och egen vinning av ökar sannolikheten att man delar med
sig och på så sätt kan samarbetet gå framåt, vilket är vad sambandsmannen Lars Andersson
beskriver sina upplevelser av sitt arbete med kontakten till de svenska poliserna. I början var
det tänkt att intervjun skulle vara ett komplement till textanalysen men under uppsatsens gång
blev det alltmer tydligt att svaren som gavs i intervjun skulle spela en stor roll för uppsatsen
och för att kunna besvara frågeställningarna. Anders Fällgren säger att om det finns en
splittring så är den mellan Kommissionen och Europol och inte medlemsländerna emellan.
Det kan tolkas som att poliserna har tillräckligt med förtroende för varandra för att ett
samarbete på polisiär nivå ska fungera men de tycker inte att Europol är en effektiv väg att gå.
Vad som har framkommit i uppsatsen är att de svenska poliserna idag har liknande åsikter
som i de motioner som lades fram till propositionen 1997/98. Det vill säga att de svenska
poliserna tycker att det kan bli ineffektivt att gå genom Europol och att det helt enkelt inte har
blivit en vana att göra så då det finns andra vägar att gå. Det finns alltså ett samarbete men det
sker inte alltid genom Europol. Europol behöver stärka och förbättra sina resultat för att kunna
motivera medlemsländerna att använda sig utav Europol som redskap.
En kritik till studien är att den har varit kvalitativ vilket har gjort ett det blir svårt att
generalisera, som ofta är önskvärt i samhällsvetenskapen. Fler betänkandes skulle kunnas ta in
och fler poliser skulle kunna intervjuas. Framtida studier skulle kunna undersöka hur stödet
ser ut för Europol i andra medlemsländer för att kunna förstå var i ledet som Europol behöver
ändras för att kunna bli så effektivt som möjligt.
32
9. Bilaga 1 – Intervjufrågor
Frågor till Anders Fällgren, kansliråd, och Lars Andersson, sambandsman.
1. Berätta kort om dina arbetsuppgifter
2. Är det någon skillnad i arbetsmängden sedan Europol blev en EU myndighet 2010?
3. Hur tycker du att Sverige ställer sig till Europol?
4. Hur tycker du att Sveriges inställning skiljer sig från andra länders?
5. Är det något land som är mer aktivt än något annat i Europol samarbetet?
6. Vad gör den svenska polisen för att samarbetet ska fungera?
7. Vad tror du är den största anledningen till varför, eller varför man inte, delar med sig
av information eller ber om hjälp i ett ärende?
Frågor till Polis 1 och Polis 2.
1. Berätta lite kort om dina arbetsuppgifter
2. Hur länge har du arbetet inom polisen?
3. Hur tycker du att Europol samarbetet fungerar?
4. Vad tror du är den främsta anledningen till varför, eller varför man inte, delar med sig
av information eller ber om hjälp i ett ärende?
33
10. Referenser
Intervju
Andersson, Lars, svensk sambandsman på Europol, Haag, telefonintervju 2015-06-22
Fällgren, Anders, kansliråd på Justitiedepartementet, Stockholm, telefonintervju 2015-04-28
Polis 1, telefonintervju 2015-05-20
Polis 2, telefonintervju 2015-06-17
Riksdagstryck
Betänkande 1997/98: JuU2
Betänkande 2008/09: JuU6
Proposition 2008/09:14
Böcker
Axelrod, Robert, 2006. The evolution of cooperation. Rev. Ed. New York: Basic Books
Bergström, Göran – Boréus, Kristina, 2012. Textens mening och makt: Metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys: Lund, Studentlitteratur AB
Esaiasson, Peter – Giljam, Mikael – Oscarsson, Henrik - Wängnerud, Lena, 2007.
Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts
juridik
Keohane, Robert O, 1984. After Hegemony: Cooperation and Discord in the World Political
Economy. Princeton: Princeton University Press
Santiago, Michael, 2000. Europol and police cooperation in Europe. Lewiston, N.Y.: Edwin
Mellen
Teorell, Jan – Svensson, Torsten, 2007. Att fråga och svara: samhällsvetenskaplig metod. 1.
Uppl. Stockholm: Liber
Artiklar
Carrapico, Helena – Trauner, Florian, 2013. Europol and its Influence on EU Policy- making
on Organized Crime: Analyzing Governance Dynamics and Opportunities. Perspectives on
European Politics and Society, vol 14, no. 3, s. 357-371
Europeiska Kommissionen. Standard Eurobarometer 82. Allmänna opinionen i Europeiska
Unionen Höst 2014. TNS Opinion & Social
34
den Boer, Monica – Wiegand, Irina, 2012. Policing the Perilous Euroland: Countering
Terrorism and Radicalization in Europe. Pakistan Journal of Criminology, vol. 3, no. 3,
s. 1-19
Hertzberger, Eveline R., 2007. Counter-terrorism intelligence cooperation in the EU.
European Foreign and Security Studies Program UNICRI
Milner, Helen, 1992. International Theories of Cooperation among Nations: Strengths and
Weaknesses. World Politics, vol. 44, no. 3, s. 466-496
Munton, Don – Fredj, Karima, 2013. Sharing Secrets: A Game Theoretic Analysis of
International Intelligence Cooperation. International Journal of Intelligence and
Counterintelligence, vol. 26, no. 4, s. 666-692
Rozée, Stephen, 2011. The European Union as a Comprehensive Police Actor. Journal of
Contemporary European Research, vol 7, no. 4, s. 435-451
Rozée, Stephen – Kaunert, Christian - Léonard, Sarah, 2013. Is Europol a Comprehensive
Policing Actor? Perspectives on European Politics and Society, vol 14, no. 3, s. 372-387
Internet
Aftonbladet. 2015. Sök.
http://sok.aftonbladet.se/?q=europol. Hämtat 2015-04-04
Brottsförebyggande rådet. 2015. Organiserad brottslighet.
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/organiserad-brottslighet.html. Hämtat 2015-05-22
Dagens Nyheter. 2015. Sök.
http://www.dn.se/sok/?s=europol&sort=DateDescending. Hämtat 2015-04-04
Europol. 2015. Historia.
https://www.europol.europa.eu/content/page/history-149. Hämtat 2015-03-21
Europol. 2015. De första åren.
https://www.europol.europa.eu/content/page/first-years. Hämtat 2015-03-21
EU- Upplysningen. 2015. Organiserad Brottslighet.
http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Vad-EU-gor/Brott-och-straff-inom-EU/Organiserad-
brottslighet/. Hämtat 2015-03-21
Polisen. 2015. Verksamhet inom EU.
https://polisen.se/Om-polisen/Internationellt-samarbete/Europeiskt-samarbete/Europol/.
Hämtat 2015-03-21
35
Polisen. 2015. Fakta om människohandel.
https://polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/Fakta-om-manniskohandel/.
Hämtat 2015-05-22
SOM- Institutet, 2015. Den nationella SOM- undersökningen
http://som.gu.se/undersokningar/den-nationella-som-undersokningen. Hämtat 2015-05-09
Regeringen. 2015. Europol.
http://www.regeringen.se/sb/d/5422/a/122253. Hämtat 2015-04-18
.