The Project Gutenberg EBook of Arbetarens hustru, by Minna CanthThis eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and mostother parts of the world at no cost and with almost no restrictionswhatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms ofthe Project Gutenberg License included with this eBook or online atwww.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll haveto check the laws of the country where you are located before using this ebook.Title: Arbetarens hustru Skdspel i fem akterAuthor: Minna CanthTranslator: Hedvig WinterhjelmRelease Date: April 1, 2015 [EBook #48627]Language: Swedish*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ARBETARENS HUSTRU ***Produced by Matti Jrvinen, Keith Edkins and the OnlineDistributed Proofreading Team at http://www.pgdp.netARBETARENS HUSTRUSKDESPEL I FEM AKTERAFMINNA CANTHFVERSTTNING FRN FINSKANAFHEDVIG WINTERHJELMBorg 1886WERNER SDERSTRMHELSINGFORS 1886WEILIN & GS AKTIEBOLAGS BOKTRYCKERIFRORD.D jag hrmed i tryck utgifver en af mig verkstld fversttning af fruMinna Canths "Tymiehen vaimo", nskar jag fsta uppmrksamheten p, attjag ingalunda drmed velat gra ansprk p ngon litterr frtjenst, utantvrtom mste be om fverseende med de brister, som skert nog vidldadensamma till fljd af den svra uppgiften att p svenska tergifvafinskans egendomliga frg, en uppgift, i hvilken fven en mera van penna nmin torde mtt svrigheter.Men med det stora intresse jag -- som naturligt r -- hyser fr Finland ochdess folk, nskade jag att f gra hvad p mig berodde fr att fven dessp finska skrifna dramatiska litteratur kunde vinna insteg p frmmandescen, synnerligen som frevarande pjes ju tyckes egnad att gifva denfrmmande publiken en bild af folkligt lif i Finland. Det var mig en krtanke, att likasom jag hade den lyckan att p Finska teaterns frsta aftonvara bland dem, som frn dess scen fr frsta gngen lto finskan ljuda iKivis skna skdespel, s skulle jag fven nu f vara den frsta att frmmande scen infra ett finskt skdespel.Derfr ville jag fven, s troget sig gra lte, tergifva det finskaoriginalet fr att om mjligt dess nationella frg kunde bibehllas. Menjag inser mycket vl, att hvad som p s stt vinnes det ena hllet,ltteligen kan frloras det andra, och jag r drfr fullt medveten om,att detta mitt frsk behfver betraktas med fverseendets mildhet.Stycket uppfrdes i svensk drgt fr frsta gngen Nya teatern iStockholm den 17:de april 1886._HEDVIG WINTERHJELM._PERSONER. RISTO, arbetare. JOHANNA, hans hustru. HELKA, en gammal zigenerska. KERTTU, med knamnet HOPPTOSSAN, hennes dotterdotter. HAGERT, hennes son. ILONA, Hagerts hustru. HENRIK GABRIEL } ILONA } deras barn. LEENA-KAJSA. ANNA-MAJA. VAPPU, torgfrsljerska. KATRI } LAURA } LOTTA } tjenstflickor. LISA } YRJ, smed. TOPPO } GUSTAF } HEIKKI } arbetare. JANNE } FRU VRSKY. HERR VRSKY. FRU HANHINEN. FRSTE POLISBETJENTEN. ANDRE POLISBETJENTEN. EN VISMNGLARE. EN KLOK GUMMA. HERRAR. BRLLOPSGSTER. KPANDE och SLJANDE. Hndelsen tilldrager sig i staden _Kuopio_.FRSTA AKTEN. _Ristos_ och _Johannas_ brllopsrum. Till hger en drr till ett sidorum, till venster ett fnster. I fonden en drr till farstun. Rop utanfr: "Bruden. Fram med bruden." Vid ridns uppgng str _Johanna_ i bruddrgt framfr fnstret, _Katri_ och _Laura_ med ljus i hnderna p begge sidor om henne, _Vappu_ vid avantscenen till hger. Lngre bort _Risto, Yrj, Toppo, Gustaf, Heikki, Janne, Lotta, Lisa, Leena-Kajsa_ och _Anna-Maja_ jemte andra brllopsgster. Utanfr fnstret hras lefverop. RISTO.Hvad funderar ni p, Vappu? Skulle det inte vara roligt nd att vara isamma belgenhet? VAPPU.Att vara brud, menar ni? RISTO.Ja visst, ja, nr man till p kpet blir s firad. Flj nu Johannas exempeloch tag er en man, ni ocks. VAPPU.Nej, tack, jag vill inte ha ngon. RISTO.Hvarfr inte? Ni har visst nd haft s mnga friare som det fins grkattor. Hvad r det som gr er s betnksam? VAPPU.Det r mnga bugter p vgen, mnga krokar i sjn. RISTO.Ni r alltfr frsigtig. VAPPU.Bttre att se sig fr n ngra bakefter. Lefverop hras nyo utanfr. _Johanna_ nickar gladt med hufvudet. JOHANNA.Ser ni den dr flickan, som klifvit upp p planket p andra sidan gatan? KATRI.Den dr, som str dr i mnskenet och svnger s frskrckligt med armarna?Det r en Guds nd och under att hon inte tumlar hufvudstupa ned p gatan. JOHANNA.r det inte Hopptossan? KATRI.Jo, sannerligen r det inte hon. LAURA.Alldeles riktigt. Nu knner jag ocks igen henne. LOTTA.Hopptossan, den dr? Aldrig i verlden. Hopptossan har inte varit sedd hr ista'n p ett halft r. Hvarifrn skulle hon nu ha flugit hit s pltsligt? JOHANNA.Det vet jag inte, men skert r att det r hon. Snlla Katri, bed ngon gut fr att bjuda henne hit in till oss. KATRI.Hvad tnker du p? Hopptossan hit in? S'na trasor som hon troligtvis rkldd i? JOHANNA.Hvad gr det? Inte frsmrar klderna menniskan. KATRI.N, inte just det. Gr till drren och talar sakta med Heikki, som derefter beger sig ut. -- Man bjuder omkring th. LAURA.Du kommer nog att ngra att du snde efter Hopptossan. Du skall f se atthon uppfr sig opassande, som hon alltid gr. JOHANNA.Hvad r det fr prat? Hopptossan r inte s elak, om man bara bemter hennevl. RISTO.Jag skulle vilja veta hvad de dr gaphalsarna drute sger om min brud. YRJ.Fast man inte hr det, vet man nog att de bermmer Johanna. RISTO.Och afundas mig. Ja, ja, Yrj, hur r det med dig sjelf? Det sgs att du imnga r haft ett godt ga till Johanna, men s kom jag och snappade ett,tu, tre flickan ifrn dig. YRJ.Hvad r det att tala om? Hon hade ju rttighet att ta hvem hon ville. Mendet sger jag dig i alla fall, Risto: I Johanna har du ftt en riktigskatt. RISTO.ja, du sger inte fr mycket. Vet ni hvad? Hon har sexhundra mark i bankenfrutom rntor; det r dagsens sanning. Skall jag kanske visa er det? Jaghar redan tagit sparbanksboken i min vrd. Titta hit, ska ni f se. GUSTAF.Sexhundra str det, tydligt och klart. Din lyckliga ost. Fr dig r detminsann ingen nd. Om jag ocks kunde bli lika lycklig. Hrde du, Toppo?Sexhundra mark fr den dr lyckans gullgosse i hemgift med sin hustru. Skavi inte ocks gifta oss, du? TOPPO.Med hin ondes mormor? De rika flickorna rcker inte till t alla. En delfr nja sig med fattiga eller vara utan. Och jag fr min del r helstutan, fr d fr jag lefva som jag sjelf vill. GUSTAF.Prata inte. Om du ocks tar en fattig en, s fr du i alla fall ngon, somkan laga dina byxor, s att du inte behfver g med knna ute. RISTO.Ja, och hvad r det fr prat att inte mannen skulle f lefva som han sjelfvill, om han ocks tar sig en hustru? Strunt. Kom och tag er en pipa,go'vnner. GUSTAF.Men nog skulle jag nd helst vilja ha en rik flicka, jag ocks. Det rbara dumt att de inte str att ta p hyllan, efter de vanligtvis ha smnga friare. Hur fick du Johanna att ge efter, Risto? Det skulle vara braatt veta. RISTO.Hvad betalar du, om jag sger dig det? TOPPO.Lofva ingenting, Gustaf. Jag skall lra dig konsten utan betalning. RISTO.Du? N, lt hra. TOPPO.Hvad r det fr konst, annat n att dra flickorna litet vid nsan? Och detr ltt gjordt, ty de stackarna ha just inte mycken verldserfarenhet. JOHANNA.Ja, kom ihg hvad jag har sagt: Det blir nnu med tiden folk af Hopptossan. LAURA.Af den dr galningen? Aldrig i evighet. Af den dr, som man inte kan f attarbeta, om man bjd till aldrig s mycket? En gng, d hon skulle hjelpamig att sklja klder, brjade hon pltsligt att dansa vid vaken. Gud vethvad som for i henne, men det var omjligt att lta bli att skratta t denslamsan. Tnk er bara, kldningen var nda frn medjan s full af is attden stod alldeles styf ut rundt omkring henne, och s flg och snurrade dendr lngs glanskisen som en hvirfvelvind. Och af en sdan en skulle det blifolk? -- Jo pytt ocks. LISA.Sg inte det, du. Matmodern p Riistavesi bermde Hopptossan upp ihimmelens hjd hrom sistens. Hon lr ha varit hos dem hela sommarn ocharbetat som en hst. JOHANNA.Ser man p det. LISA.Men drifvit hade de nd med henne, stackars flicka, isynnerhet de ungavildhjernorna. Man vet vl, hurudana de '. Kan de ngonsin lta bli attvara otcka? KATRI.Men om hon gaf dem anledning till det? LISA.Visst inte. Hon hade bara varit s sparsam, att hon inte hade nnts taordentligt, fr hon mnar gifta sig nu i hst, ser ni. Hon hade sagt atthon har en fstman hr i sta'n. KATRI.Det r troligtvis ngon som har drifvit gyckel med henne. JOHANNA.Hvarfr det? KATRI.Det r ju klart. Hvem skulle ta en s'n dr? LAURA.Till p kpet som hon r zigenerska. LISA.Det r hon visst inte, fr hennes far var en Vnnen frn Tuusniemi. LAURA.Men modern var af zigenarslgt och lr dessutom varit en af rtta sorten.Hon kunde ju inte finna sig i att stanna hos sin man, utan rymde sin vgoch tog Hopptossan med sig. Men Vnnens slgtingar for efter och togbarnet ifrn henne. Sedan hade de skamlse zigenarne gjort trollkonster ochdrigenom bragt Vnnen till att supa s frskrckligt att han p ngra rfrstrde sin grd och allting. Han sp ocks slutligen ihjl sig. JOHANNA.Och lemnade sitt barn att ensamt och vrnlst trampa lifvets stig. StackarsHopptossa. Kanske skulle hon likvl haft det bttre hos modern. RISTO.Ses, prata inga dumheter, Toppo. Jag blir aldrig i evighet rdd fr hustrumin, om jag ocks har lust att supa aldrig s mycket. h, jo, det skullese ut. TOPPO.N, n, vi f vl se. Hvad kan du gra, om din gumma sger: Pengarna 'mina; du slsar inte med dem alldeles som du sjelf vill heller. RISTO.Hvad jag kan gra? N, det var ocks en frga. Hvem r det som skterfrmgenheten, mannen eller hustrun? Knner du inte s pass Finlands lagar,bror lilla? TOPPO.Nog vet jag att lagen ger vldet t mannen, men man ser ju att hustrurnasker att st p sig i alla fall. RISTO.Ja, de spetsfundiga tr vl ha alla slags knep och konster fr sig, menJohanna r inte af den sorten. _Toppo_ ler spefullt i det han gnolar och stoppar sin pipa.Ja, skratta du. Liksom jag inte skulle knna Johanna. Och snart ska ni vlf se, om jag r man i huset eller om jag fr ro skull br byxor. Gr till Johanna.Nr fr vi ngot att dricka? JOHANNA.Snlla Katri, g och skynda p dem dr ute. RISTO.Och stt fart i dem se'n. Hvad sjutton slar de s lnge fr? Karlarnaborde fr lngese'n ha ftt ngot starkt i sig. _Katri_ gr ut till hger. JOHANNA.Risto, tycker du inte denna begynnelse af vrt gemensamma lif r just somen solig vrmorgon? RISTO.Tycker _du_ det? Herre Gud, s vacker du ocks r i afton. Det r riktigten frjd att se p dig. Och hvad du r prktigt kldd, just s som en rikbrud br vara. Jo, jag vill lofva det duger att f visa dig som sin brud. JOHANNA.Om bara du r njd, s bryr jag mig inte om ngon annan. Och det r du ju,Risto? RISTO.Ja, det r visst och sant. Och det frgar hon om. Jag r s glad som enspelman, och kan jag vara annat nr jag tnker p hur mngen skulle viljavara i mitt stlle i afton? Var sker p att det skr pojkarna i hjertatoch att hvarenda en af dem tnker fr sig sjelf: Fan besitta honom, somfick en s rik och vacker flicka. JOHANNA.Hvad bryr vi oss om dem? RISTO.n smeden d? Du kan tro att han r frdig att spricka af harm, fastn hanfrsker dlja det. -- N, dr ha vi nu ndtligen dryckesvarorna. _Katri_ stller en bricka p bordet. _Risto_ hller i glasen. KATRI.Hvad r det flickorna sysslar med? I afton mste alla vara glada. Det rminsann inte hvar dag en s'n hr fest firas. LISA.Vi fr vl dansa i qvll, eller hur, Johanna? JOHANNA.Ni ska f dansa s mycket ni n'nsin vill. Risto har bedt Hakalas Janne attta fiolen med sig. LISA.Det var d riktigt roligt. Ftterna kliar redan p mig af danslust. Hr nu,skall jag visa er, hur man dansar "en gammal flicka?" Maka t er litet. Dansar och sjunger halfhgt: "De krafla; de krafla; p glasberget krafla De stackars gamla flickor; de krafla om hvarann, :,: Ty ingen gosse, ingen gosse kan de f till man :,:" LAURA.Lt bli att vsnas s dr. Alla ser hitt. LISA slutar att dansa.Lt dem se. Hvad bryr jag mig om det? JOHANNA.Nej, svara du bara: Nr skall man vl f dansa, om inte p brllop? LISA.Ser ni, nu tar Janne fram sin fiol. Nu brjar gldjen snart, och brudenskall fras frmst i dansen. h, hvad du mtte vara lycklig i afton,Johanna. JOHANNA.Ja, jag har hvarken ml eller mtt fr min lycka i detta nu. En sdan dagsom denna har jag nnu aldrig upplefvat. LISA.Du lyckliga menniska. Nr skall vl min tur komma? JOHANNA.Nr den rtta kommer, Lisa lilla, som Gud har bestmt t dig. LISA.Ja, hvem vet det? Kanske ingen r bestmd t mig. JOHANNA.Jo, det r det visst. t dig svl som t andra. RISTO.Er skl, go' vnner. Kom och smaka p. I afton, pojkar, ska ni f dricka smycket ni ha lust till. Jag svarar fr att det skall rcka till. Se s, tmglasen i botten som jag gjorde. S dr ja. Det r ltt att fylla p igen.P mitt brllop skall ingen kunna klaga att det drjer fr lnge mellansuparna. KATRI.Bara de inte nu super sig alldeles fulla i afton? JOHANNA.nej. Risto frstr nog att hlla mtta. KATRI.Om han kommer ihg det? JOHANNA.Visserligen. Det behfver man vl inte tvifla p. LISA.Men vore det d s farligt, om de ocks skulle dricka litet? D ' karlarnaallra trefligast, nr de ha en liten smula i hufvudet. VAPPU.S tanklst du pratar, Lisa. Om du finge en drinkare till man, s tnkerjag du snart finge nog af den trefligheten. LAURA.Men sant r det att karlarna nu fr tiden aldrig ' riktigt muntra annat nvid flaskan. JOHANNA.Det gr verkligen inte an att sga s om alla. Det fins sannerligen nnuhyggliga ibland dem. Inte sant, Vappu? RISTO.Nu ' de fylda p nytt. Tag era glas, pojkar, och drick, drick duktigt.Drick tills verlden snurrar rundt fr era gon och det sjuder och susar irona vrre n i Tammerfors bomullsfabrik. D vet ni att ni ha druckit pRistos brllop. TOPPO.Rtt taladt. Det r ett dligt kalas, som en karl gr nykter hem ifrn. RISTO.Och nu ska vi dansa polska. r inte din fiol stmd nnu, Janne? Hugg i medngra riktiga danstoner. S, s dr ja. Hejsan. Janne r en karl hela da'n,han. Skynda p nu, pojkar. Nr hvar och en tar sin, s tar jag min lilladufva. Gr gnolande till Johanna."Hej hopp, min lilla sockertopp. Du och jag och Syrse-Lisa, Puntus Paavooch Juortos Jussi, Krog-Lassi och Mjlnar-Matti -- --" JOHANNA.Risto, lt mig frst sga dig ett par ord. RISTO.Tre, om du vill. S-. Ska vi g riktigt lngt undan, s att ingen hr oss.N, hvad i all verlden r det nu med dig? JOHANNA.De brjar vl inte att hlla ovsen hr i afton? Jag begynner redan blingslig. RISTO.Hlla ovsen? Hvad fanken. Var det drfr du blef s allvarsam? S'nadumheter. Hvad slags ovsen skulle man vl hlla hr? JOHANNA.Om karlarna dricker fr mycket, s att de bli fulla? RISTO.N, n se'n d? Det hnder vl ibland, isynnerhet p ett s'nt hr kalas.Det vore vl inte s farligt. JOHANNA.Det skulle frstra hela brllopsgldjen fr oss. Kre Risto, du r jutminstone p din vakt? RISTO.Hm, jag? Gnolar: "I eget brllop kan jag, min flicka, Vl gerna f ha en liten sticka."Den r ingen karl, ser du, som inte vgar ta sig en tr p tand. JOHANNA.Tyst, tyst, tala inte s hgt. Du skmtar, Risto, och du menar inte hvad dusger. Jag skulle skmmas gonen ur mig, om du skulle dricka dig full. RISTO.Hr man p. Det tycks det, eftersom -- Hr, Johanna, glm du inte hvadpresten nyss sa' t oss. JOHANNA.Hvad d? RISTO.Att "mannen r qvinnans hufvud". TOPPO."Mannen r qvinnans hufvud", liksom katten r rttans. GUSTAF.Och det r i senaste laget fr rttan att pipa, nr hon r till hlften ikattens mun. RISTO.Rtt, Gustaf, rtt, ha, ha, ha. Det r i senaste laget fr rttan att pipa,nr hon r till hlften i kattens mun. N, Johanna, ska vi begynna? JOHANNA lgger sina bda hnder i Ristos.Lt oss brja. Alla stlla sig p sina platser, och dansen begynner. Polskan blir allt lifligare, och gldjen har ntt sin hjdpunkt i det gonblick, d drren ppnas och _Heikki_ slpar in _Kerttu_, som af alla krafter stretar emot. Dansen upphr, men alla frbli p sina platser. KERTTU.Jag vill inte in hit, hr du, jag vill inte. Slpp mig, din otckatjockskalle, eller jag biter fingrarna af dig. RISTO.Kerttu. Drar sig afsides.Hvad skall det nu bli fr spektakel. HEIKKI.Sakta, sakta. Jesses, s hon rasar alldeles som ett vilddjur. Kors, s'nahvassa klor hon har. Aj, din rackarunge. KERTTU.Vill du lta mig vara i fred? HEIKKI.Vsnas nu inte fr ingenting, fr du skall in i alla fall. Hr hjelperhvarken lock eller pock. Gustaf, tag du henne i andra armen. JOHANNA.Nej, nej, tvinga henne inte. GUSTAF.Det vore d ocks underligt, om inte tv karlar skulle kunna r p en s'ndr flickslinka. Knuffar henne med ett tag fram midt p golfvet.Se s. S'na puffar ger jag, sa' kringen, krde hufvu't i vggen. TOPPO.Hvad tusan r det dr fr en slamsmaja? Alla skratta och tissla. Flickorna dra sig, sins emellan hviskande, till venster. -- _Kerttu_ str orrlig med knutna hnder och ser skarpt omkring sig. JOHANNA.Vlkommen, Kerttu. KERTTU.Nu blef det ett tisslande och tasslande i vinklar och vrr. GUSTAF.Hr du, Hopptossa, att bruden talar till dig. KERTTU.Mitt namn r Kerttu. JOHANNA.Vlkommen till vrt brllop, Kerttu. KERTTU.Fr att tjena till tlje fr er? Med knutna hnder.Vlan, hr r jag nu. Gr ert bsta. Frsk om ni kan f mer af mig n hvadyxan fr af stenen. TOPPO.Hvem r den dr hundralappiga flickstackarn, som str dr och visar tnderoch stirrar s vildt? GUSTAF.Har du inte sett Hopptossan frr? Henne knner annars hela verlden. KERTTU.Ja, just henne, som ni i kapp hackat i smbitar och tuggat mellan eratnder. Har ni haft mycken nytta af ert arbete? Sg fr ro skull. Synd fickni fullt upp i hjertat af det, men det hade ni tillrckligt af frut. TOPPO.Kors fr tusan, en sdan galla. Trs man alls nrma sig den dr, eller strdet en eldslga ut ur munnen p henne; -- flyger det gnistor ifrn tungan? JOHANNA.G din vg, Toppo. Ingen fr ha Kerttu till narr, hon r bjuden till gstsvl som alla andra. Vill du inte g dit bort till de andra flickorna,Kerttu? KERTTU.Nej. JOHANNA.Jag svarar fr att de ska bemta dig vl, om du bara din sida vill varavnlig emot dem. KERTTU.Hellre bjer jag mig fr skogens trd n fr slynor; hellre frliks jag medulfvar n med trollpackor. LAURA.Den skamlsa. KATRI.Hur vgar hon --? GUSTAF.Ska vi inte ta henne vid axlarna och ge henne samma skjuts ut som hon fickin? HEIKKI.Och med samma fart. JOHANNA.Var stilla. Ni fr inte frbittra hennes sinne s dr. Ni hr ju hurbittert det redan r frut. Kerttu, fr jag inte bjuda dig ett glas vin? KERTTU.Jag vill inte ha ngot. TOPPO.Blixt och dunder. Hon r inte ful alls, nr man ser litet nrmare p henne.Halsen r som en ljungstngel; lpparna ' som vildhonung och kindbenen somtv halfmogna lingon. Det r inte lngt ifrn att jag redan brjar att blikr i henne. KERTTU.Kommer du mig fr nr, s rifver jag ut gonen p dig. TOPPO.N n, det gr du vl nd inte. Sjelfva katten fr ju se p kungen, ominte annat s frn spiseln. KERTTU.Gr du din vg, bandhund. TOPPO ryggar tillbaka.Inte s, skaparens skapelse. KERTTU, ter kall och lugn.Skaparen tr vl ha skapat mig eller synden fostrat mig. JOHANNA.Bry dig inte om dem, Kerttu. De ska inte f gra dig ngot ondt, s lngedu r under mitt beskydd. KERTTU.Under ditt beskydd? r jag d en sdan stackare att jag skulle behfvabeskydd? G bort, lngt ifrn mig. Dig hatar jag nnu mer n de andra. JOHANNA.Stackars flicka. Hur har ditt unga hjerta kunnat bli s hrdt? KERTTU.Det kan du frga det dr packet om. Och frga framfr allt din egenelndige brudgum, som gmmer sig dr bakom de andra och inte trs visa sig. JOHANNA.Du fr inte smda Risto. Han har inte gjort dig ngot ondt. KERTTU.Det vet vl jag bst. JOHANNA.Stig fram, Risto. Lt henne inte skymfa din heder med sina elakabeskyllningar. _Risto_ kommer lngsamt fram. JOHANNA.N, ser du, Hopptossa, att han vgar. KERTTU betraktar Risto en stund under tystnad. Drp utbrister hon med afraseri qvfd stmma:Elndigt svek du din ed. Som en hund t du opp din ra. RISTO.Hon ljuger. Hi, hi, hi. Det var knfveln hvad hon kan finna p. JOHANNA.Och det bara skrattar du t, Risto. KERTTU gr ett steg nrmare Risto med utstrckt hand.Ljuger jag? Se mig rakt i gonen och sg det nnu en gng, om du kan. JOHANNA.Det kan du ju, Risto. RISTO skrattar litet frlget, vnder sig bort och sger halfhgt till sinakamrater:Alltid rkar man n'nstans hr i verlden ut fr ett eller annat kerspke. JOHANNA frsker att qvfva sin vaknande ngest.Gr som hon sger, Risto. Jag vet att du kan det. Paus. JOHANNA.Se henne i gonen, Risto. Du r ju i alla fall oskyldig. KERTTU.Vnd dig hit, om du vgar, elndige. JOHANNA.Och p det sttet lter du dig skymfas i allas nrvaro. Vore jag man,skulle jag nog stoppa till munnen p henne. Jag skulle inte ha det minstamedlidande med en sdan dr. KERTTU.Sticker du nu ocks fram dina klor, barmhertiga samaritanska? Sknt. Detvar just hvad jag nskade. Kom nu hit hvarenda en af er. Jag fruktar erinte. Jag skall nd ropa s att det skallar i ronen p er: Risto harsvikit sitt ord, brutit sin ed. Risto r den ohederligaste skurk, denvrste bedragare under solen. JOHANNA.Store Gud, Risto, frsvarar du dig inte? Frneka henne d. Krossa dennaorm, som spyr ut sitt gift fver oss. KERTTU.Frneka? Krossa? Mig? h! Under stenen r min frnekare, under jorden minfrkrossare. RISTO.Hvad r det du brkar och vsnas fr, Kerttu. Lt oss frsonas och kastabort allt gammalt groll. -- Och s ska vi dansa polska. Det r mycketbttre n att grla om strunt. Jag skall hlla i ett glas vin t dig,Kerttu. Kom och drick. KERTTU.Usling, med vin vill du utplna din syndaskuld? RISTO.Var det nu verkligen en s stor synd? Ja, Gu sa'e jeg det, sa' norrmannen.Att en ung man gycklar litet med en vacker flicka utan att ha ngraallvarsammare afsigter och isynnerhet nr det r med en s'n stackare somdu r, kra Kerttu. -- -- Ses, ska vi inte ta oss ett glas, pojkar? KERTTU, nstan vansinnig.Stanna. Med qvfd rst:Jag har nnu ett ord att sga. Se'n kan ni supa. Du hycklade krlek underdet att falskhet bodde i ditt sinne. Du strtade mig med afsigt ifrderfvet. Drfr skall du ocks f din frtjenta ln. Tar fram en ring frn sitt brst och kastar den till Ristos ftter.Med denna din frlofningsring sliter jag den sista mma knslan ur mitthjerta. Frn denna stund ska endast hatets och hmdens lgor flamma dr.Min frbannelse skall flja dig nda intill dden, ja, bortom den, p andrasidan grafven. Den skall tynga dina axlar som ett berg. Den skall tra dittbrst som en mask, och dag och natt skall den pminna dig om hvems lyckaoch lif du har frkrossat. JOHANNA.Hjelp -- jag svimmar. YRJ fr henne till en stol.Vatten, hemta vatten. _Vappu_ ger vatten t Johanna och gnider hennes tinningar. KERTTU.Vissnar redan krlekens blomma? Bleknar redan den af kyrkan helgade och affolket rade? Tiden r ju nnu inte kommen. Njut frst den sllhet, som duhar grundat p en annans frderf. Njut frjd och krlekslycka s lnge dukan. Under tiden skall jag kretsa som en uf kring er lyckas tjll och ropa:Hmd, hmd, hmd. Strtar ut. -- Allmn bestrtning. -- Paus. VAPPU.Hur r det med dig, Johanna? YRJ.Mycket illa, fruktar jag. JOHANNA.Kanske det gr fver. -- Bli hr hos mig, ni bda. TOPPO.Det var tusan till flicka att vara argsint. Hon frste som en riktigvildkatt. -- Och s stod du dr, Risto, infr henne som en elndig syndareoch kunde inte klmma ur dig ett enda ord. GUSTAF.n vi andra d. Fan besitta, inte har jag heller ofta varit s handfallensom nyss. LAURA.Dr kan ni se. Gick det inte som jag sade. KATRI.Hvarfr skulle ocks Johanna be henne komma hit. Det kunde man ju vetafrut, att inte Hopptossan kan vara folk. RISTO.Usch, det r visst och sant, den hr skakningen gr inte ur kroppen medannat n brnvin. Fyller i glasen.Hvad r det du letar efter, Toppo? TOPPO.Jag tittar efter hvart ringen tog vgen, som det dr qvickhufvudet kastadep golfvet. RISTO.Lt den ligga, bror lilla. Det lnar inte mdan att leta efter den. Det varbara en vanlig messingsring, alldeles vrdels, fast hon, den dr fjollan,bar den p brstet. -- Kom hellre och tag dig en sup. Er skl, go' vnner. Tre starka slag hras i vggen. Alla spritta till, isynnerhet qvinnorna. QVINNORNA.Hvad i Herrans namn var det? LENA-KAJSA.Det var dden som bultade. ANNA-MAJA.Eller kanske verldens sista stund r kommen. TOPPO ser ut genom fnstret.Fan heller. Det var bara Hopptossan, som smlde i vggen. Nu hyttar hon medknytnfven hitt och hoppar som vore hon besatt. RISTO.Ut, pojkar. Tag fast den slynan och fr henne till poliskammaren. JOHANNA.Nej, lt henne vara i fred. RISTO.Hon? Nej. I kurran med henne och det snart. TOPPO.Fr sent. Hon springer sin vg s fort att ni inte fr fatt i henne. Honhar redan flugit s lngt bort att af hela flickan syns inte mer n kjolen,som fladdrar i blsten. RISTO.N, lt henne flyga d. Men fan m ta henne, om hon nnu en gng kommerinom mitt omrde. LISA.En sdan otcka, som frstrde hela vr gldje. F se, om det blir bra igenefter det hr. LAURA.Knappast, nr bruden ser s dyster ut. LOTTA.Jo, det hr var ett trefligt brllop. Det lnade just mdan att kpablommor till brstet fr det hr. KATRI.N, n jag d, som mste skaffa en annan i mitt stlle, efter frun inteville ge mig lof annars. VAPPU.Knner du dig bttre nu, Johanna? YRJ.Vill ni kanske ha litet mera vatten? JOHANNA.Jag behfver ingenting mer. Om jag bara orkade s pass mycket, att jagkunde komma bort hrifrn. RISTO.Johanna skulle man rakt kunna skrmma frderfvad. Bry dig inte om helasaken. Inte gr det an att bli vid dligt lynne fr s'nt dr. Hr du inte?Nej, men se, hvad hon r barnslig. Nu grter hon. VAPPU.r det underligt? Lt hvar och en g till sig sjelf. Det skulle vl intevara s roligt att p sjelfva brllopsaftonen f hra sdana saker om sinbrudgum. RISTO.Hvilka saker? VAPPU.Bedrgerier. RISTO.Bedrgerier. Allt mste man hra. S-, bedrgerier. ' ni alldeles tokiga?r det bedrgeri, om man gycklar en smula med flickorna? Det hnder jujemt. TOPPO.Ja, frdenskull ' ju qvinnorna skapade hit till verlden, ty inte lr de hastort annan befattning. RISTO.Ja visst, ja. Och hvad r det fr ondt i, om en ung karl har en litenkrlekshandel d och d med en vacker flicka. Han kan ju nd inte giftasig med alla. VAPPU.Men ni hade ju frlofvat er med den dr flickan enligt hvad jag frstod.Hvarfr lemnade ni henne sedan utan vidare? RISTO.Hvarfr, hvarfr? Det var ocks en frga. Naturligtvis drfr att jag ficken bttre. Ty Johanna r sannerligen ngot annat n Kerttu, som inte har enordentlig kldning en gng, mycket mindre pengar i banken. Nej, d tog jagvl hellre dig, Johanna, och inte lr du vl vara ond p mig fr det, ellerhur, he, he, he? JOHANNA stiger upp.Jag mste bort hrifrn, bort, hvad n mtte hnda. Flickor, hjelp mig afmed de hr grannlterna. RISTO.Hvad nu? Hvart mnar du ta vgen? Midt under festen. Men s sg d. JOHANNA.Det vet jag inte, men jag mste bort. Det blir vl alltid ngon rd. Mendet vet jag, att vi tv passar inte tillsammans. RISTO.Gud frdmme mig, tror jag inte att hon har mist frstndet. KATRI.Hvad tnker du p, Johanna? Du gr dig ju alldeles till tlje fr allamenniskor. LAURA.Nyss kommen ifrn vigseln, och nu redan vilja skiljas ifrn sin man. Ngotsdant har man aldrig i verlden hrt talas om. LOTTA.Och af en s'n orsak se'n. Fr en galen flickas skull. Ja, galen -- fringen menniska anser Hopptossan fr klok. JOHANNA.S hrdt ni ha satt i de hr nlarna. Jag kan inte f ur dem p ngot stt. Hon sliter kronan och sljan af hufvudet. -- _Leena-Kajsa_ och _Anna-Maja_ komma fram och stlla sig p bda sidor om _Johanna_. LEENA-KAJSA.Der ser man hur den onde anden frvirrar menniskan, nr han en gng ftthenne i sina garn. JOHANNA.Den onde anden? Mig? RISTO.Ja visst, ja. Det dr r den ondes anfktelser, ingenting annat. VAPPU.Det m vara som det vill, men i Johannas stlle skulle jag gra p sammastt. LAURA.Dr r ocks en. Att nnu mer egga upp den dr tokan. KATRI.Hvem bryr sig om Vappu? Hon r ju inte lik andra, tnker alltid annorlundaom alla mjliga ting. LEENA-KAJSA.Vappu r ett verldens barn. Hr inte p henne. VAPPU.Men tnk d en liten smula efter, godt folk. Hur skall man kunna lefvatillsammans med en man, som man inte kan lita p? Det r ju rent afomjligt. Hellre skulle jag sannerligen g och drnka mig. JOHANNA.Det r sant. Hellre g och drnka sig n valla svin. Hindra mig inte, utanlt mig g. ANNA-MAJA.Olyckliga, glmmer du s fort din heliga vigseled? JOHANNA.Min vigseled. Snker sitt hufvud. LEENA-KAJSA.r det s du r din man underdnig? r det p sdant stt du rar honom somdin herre och man? ANNA-MAJA.Voro vi inte nyss hr alla vittne till att du gafs i Ristos beskydd fr attvara bunden till honom all din lefnads tid? LEENA-KAJSA.Och fr att i allt skicka dig s, att du mtte tckas din man. RISTO."Att du mtte tckas din man." Alldeles rtt, s ljd prestens ord. ANNA-MAJA.Och nu vid frsta motgng r du strax frdig att skiljas vid honom, frhvars skull du r skapad -- RISTO.-- "ty qvinnan r skapad fr mannens skull och inte mannen fr qvinnans".Det lste ocks presten i psalmboken. ANNA-MAJA.-- r du frdig att skiljas vid honom, fr hvars skull du r skapad, fratt flja den onde andens lockelser och ditt eget kttsliga sinne. Ve,detta frderfvelsens djup, vid hvars rand du str, stackars menniskobarn. JOHANNA.Kanske ni ha rtt. Jag kom inte att tnka p det. Gode Gud, hvad skall jaggra? LEENA-KAJSA.Bed din man om frltelse och bed honom ha fverseende med din svaghet,kommande ihg att han r begfvad med en starkare karakter och strrevisdom. RISTO.Ja -- det skall jag nog komma ihg. Och att det tillkommer mig att styraoch leda hustru min till mitt bsta. Allt det dr sades vid vigseln. Jaghyser drfr inte heller ngot ondigt groll, utan r frdig att sknkaJohanna min frltelse. LAURA.Hr ni, s godsint han r. Inte ett enda ondt ord om allt der hr. KATRI.Det skulle inte mngen man ha gjort i Ristos stlle. Johanna kan tacka sinlycka. VAPPU.Kom nu hrifrn, Johanna. Du skall f bo hos mig till en brjan. JOHANNA.Jag kan inte skiljas vid min man. Det skulle ju vara en stor synd. VAPPU.Ja, tnk hvad det skulle vara. Synd? Att rtta ett misstag, som man mrkersig ha begtt. Jag gitter inte hra. JOHANNA.Du kommer inte ihg att presten har vigt oss samman. VAPPU.N, n se'n, hvad hr det hit? LAURA.Bevare oss vl, en sdan hedning hon r. Rop utifrn: "Bruden. Fram med bruden." KATRI.Se s, nu vill de se bruden igen, och hennes drgt r i en s'n oordning. LOTTA.Stt dig hr p stolen, Johanna, s ska vi strax laga dig i ordning igen. KATRI.Hvad de vsnas. Vnta d ett gonblick och hll er litet i styr. Ni ska nogf se oss, om ni ocks inte brkar s fasligt. Ses, kanske det duger nu,bara det r ngot s nr. Kom nu. De g fram till fnstret. Lefverop hras. _Risto_ dricker och bjuder mnnen. VAPPU.S ropade man ju ocks i gamla testamentets tid till offerlammen, d defrdes att slagtas. Hvad tror ni om det, Leena-Kajsa? LEENA-KAJSA.Jag knner inte till den saken. Men hvarfr frgar du s? VAPPU.Fr ro skull bara. LEENA-KAJSA.Du skall alltid vara s klyftig. Ett sdant tal r eljest mycket opassandefr en brllopsgst. VAPPU.Drfr gr jag ocks min vg. -- Adj, Johanna. JOHANNA.Nu redan? Drj nnu en stund, Vappu. VAPPU.Nej, tack. Jag har ftt nog af brllopsgldje fr den hr gngen. Adj meder allesammans. Gr. RISTO.Det var tusan till brdska hon hade. "Ftt nog af brllopsgldje." H, nur det frst den riktigt skall brja. Stt i med en polska igen, Janne, satt vi fr dansa. KATRI.Det var ett frnuftigt ord. Vi mste dansa s att bruden fr rda kinderigen. Ser ni, s blek hon r nu. JOHANNA.Lt dansen vara fr i afton. Den gr inte nu mera. RISTO.Och hvad skulle hindra? Nu frst skall den just riktigt g, se'n vi hasmuttat litet p glasen. Tag, du Johanna, Toppo, s skall jag dansa med dentrefliga Lisa. Gnolar:"Och flickan hon r fager, och gossen sttlig r, Han trampar takt, ochflickan s prydligt dansar hr." Inte sant, Lisa? TOPPO bockar sig fr Johanna.Fr jag lof? JOHANNA.Jag sitter hellre hr och ser p. RISTO.Hvad r det nu igen? JOHANNA.Jag frmr inte, Risto. Jag r s trtt och alldeles som om jag hade feber.Jag faller bestmdt omkull, om jag frsker att dansa. RISTO.h pytt. Kom nu bara. Visst mste du dansa. Hur skulle det eljest se ut? TOPPO.N, Johanna? Lt nu alla sorger och bekymmer fara till skogs och kom och taen svngom med oss. RISTO.Raska p nu, Johanna. S dr ja. Och ni andra ocks. Sla inte s, fr dkommer vi ju aldrig i evighet att f brja. _Janne_ spelar. Alla stlla sig p sina platser. ANNA-MAJA.Till all lycka fick vi nd Johanna att ta reson. LEENA-KAJSA.Ja, Gud ske lof att allt slutades s vl. Jag brjade redan bli orolig frhur det skulle g. Polskan begynner. Ridn faller.ANDRA AKTEN. Ett salutorg. fre delen af venstra sidan upptages af stnd och bord, fulla af alla slags varor. Handeln r liflig. Till hger ro pojkar med vskor under armarna sysselsatta att kasta boll. I fonden sjunger en _Vismnglare_ under det han sljer visor till de omkringstende, bland hvilka fven _Lisa_ mrkes. _Katri_ och _Laura_ kpa grnsaker vid ett af borden till venster. I det frmsta stndet hller _Vappu_ p att slja. VISMNGLAREN sjunger: "P blommande kulle satt Hjalmar s tyst, Ty afskedets timma var nr. Han skulle nu fara till frmmande land Att strida mot fiendens hr. Hans hjerta det suckar, men vinden den leker Med blomman, som doftar och nickar och smeker De lskande bda, som brst emot brst I krleken hafva sin endaste trst." JOHANNA kommer frn hgra sidan, stannar obeslutsam och betraktar vexelvis depengar hon hller i handen och de sljande. Afsides:En enda mark. Inte en penni mer. Och ingen aning om, hvarifrn jag skallkunna f en annan. Ser en stund tyst p pengarna.Hvad skall jag nu gra med den hr? Skall jag kpa mjlk t barnet ellerbrd t oss alla? _Katri_ och _Laura_ komma emot henne. _Lisa_ blir dem varse och skyndar till dem. Hon har en visa i handen och en korg p armen. KATRI.N se, Johanna lefver nnu. God dag, god dag. Det r en evighet se'n jagsist sg dig. LAURA.Hvad du r rysligt frndrad. Och det r bara ett r se'n vi firade dittbrllop. Man skulle knapt kunna tro att du var samma menniska. JOHANNA.Jag har legat sjuk en lng tid, och se'n har min lilla gosse varit dlig.Nr man ntterna igenom fr vaka vid vaggan, s blir man nog bde blek ochmager. LISA.Jas, har du redan en gosse? Det visste jag alls inte af. Nej, verkligen?N, hur gammal r han? Tre mnader, sger du? Och hvem r han lik? Fareller mor? Jag kommer och ser p honom en vacker dag. Jas, du har engosse. JOHANNA.Han r s spd och sjuklig, stackars liten. Kanske vr Herre snart tarhonom. KATRI.Hvad r det fr prat. Sjukliga barn bli ofta fullkomligt friska, bara manskter dem riktigt. Nog var ocks vr Ivar som liten s mager och klen, attingen skulle ha trott att det kunde bli ngot af honom. Men pass p bara,nr frun brjade fda pojken med gg och hackadt, rtt ktt, s brjade hanstrax att vxa och fetma s man riktigt kunde se det. Ni skulle bara se hurfrisk och sund han nu r. Han har kinder s rda och tjocka att det riktigtr en frjd att se p dem. LAURA.Vr Evelina terigen fick maltbad. Det hldes alltid en hel kappe malt frhvar gng i karet. Frsk du ocks det medlet, Johanna. JOHANNA smleende:gg, ktt, malt. Det hrs nog att ni tjenar hos herrskapsfolk. Man kperinte sdant med vra medel. LAURA.N, du milde Gud. Tv unga, friska menniskor och ett enda barn. Nog skulleman vl t det kunna st ut med att skaffa hvad som helst, och inte kostarde dr maltbaden heller hela verlden. Men du r s hushllsaktig, Johanna,det r hela saken. LISA.Du har ju egna pengar i banken. Kp fr dem. KATRI.Ja, det r ju sant. Menniskan har egna pengar, s att hon inte behfver attbegra af sin man hvarenda slant, och nd kan hon sga att hon inte harrd. Hvem skulle frr i verlden ha trott dig om att bli s snl? LISA.Hvad fattas dig, Johanna? r du sjuk? JOHANNA.Nej -- jag r inte sjuk. Det gr bara s ondt i hjertat ibland. KATRI.Aj, aj. Du ser riktigt dlig ut. Orkar du g eller skall jag leda dig? Dufaller vl inte? JOHANNA.Nej, lt mig vara. Det gr nog fver. Adj nu fr den hr gngen, flickor.Adj, Lisa. Kom ngon gng och se p min gosse, om du har lust. LISA.Adj, adj. Jag skall nog komma. Hr p, Johanna, nnu en frga, du. Hurtycker du nu om att lefva tillsammans med din man? r det inte litet roligti alla fall? JOHANNA.Frga inte om allt. Du fr vl sjelf prfva en gng, stackars barn. Gr ngra steg till venster, stannar och sger fr sig sjelf:Egna pengar i banken. Egna pengar? Ja, nog hade jag redligt samlat demunder tio rs tjenst. Men gode Gud, va' de vl fr den skull mina egna? Gr till Vappu. KATRI ser efter Johanna.Hvad felas den dr qvinnan? Kom ihg mina ord, hon r inte p rtta vgar. LAURA.Hvem kan frst sig p henne? Jag har inte kunnat tla hela menniskan se'nhon bar sig s dumt t p sitt brllop. mnar ni drja hr lngre? Jagmste i alla fall g. KATRI.Jag ocks. Det r inte rdligt att sla, nr man r i andras brd. LISA ser i sin korg.Kors i Je. Jag har ju nnu inte ftt allt hvad jag skall ha. Jo, nu lr jagvl terigen f mina fiskar varma, nr jag kommer hem till frun. Gr fr att gra ytterligare uppkp. -- _Laura_ och _Katri_ g ut till hger. VAPPU.Som jag sa', snlla Johanna, s br det sig inte nu fr tiden att sljabrd sklpundsvis under aderton penni, drfr att mjlet r s dyrt. Men omdu kper ett lispund, skall du f det litet billigare. _Risto_ och _Toppo_ synas i fonden. JOHANNA.Det kan jag inte. Jag har inte mer pengar n en mark och mste fr denocks kpa litet mjlk t barnet. VAPPU.Der kommer din man. Kanske du fr mer af honom -- _Johanna_ spritter till, gmmer sin hand under frkldet och drar sig litet t sidan. RISTO.Ja, hvad ska vi nu gra, Toppo? En sup borde vi ju ha s hr imorgonrusket, och inga pengar ha vi. Vnder ut och in p sina fickor.Inte en penni. Den ena fickan r tom; i den andra fins ingenting. Sg, brorlilla, hvad ska vi nu ta oss till. TOPPO.Ser du din hustru? RISTO.Johanna? r hon hr? N tusan, gumman har inte kommit tomhndt till torget. TOPPO gnolar: "Hej trillerilleri, Det gr nog din nsa frbi."Hustrun har pengar, mannen inte. Kommer du nnu ihg hvad jag sa' dig pditt brllop? "Pengarna ' mina. Du slsar inte med dem alldeles som dusjelf vill heller." Slog det in? RISTO.Nej, var viss p det. S-, "pengarna ' mina". h, minsann. Tro inte, dukra sjl, att katten flyger. Johanna finner alltid p ngon utvg ochskaffar sig ngra penni, men de tillhr ocks mig, ty s sger lag ochfrordning. TOPPO.Men r inte gumman din af en annan mening? RISTO.Emot lag och rtt i landet? Ohoj. S gr det nd inte till. "Lef i landetenligt landets skick eller bort ifrn det." Ser du, s rdd hon r fr mig?Gmmer sig undan och smyger bort som en tjuf. Det r bevis p att hon harpengar. Vnta lite, Toppo, snart ska vi f oss ngra supar. Skyndar till Johanna. TOPPO.Mnne det verkligen lyckas? Men inte skulle jag i hustruns stlle -- -- RISTO.Johanna, vnta, g inte? Hr du, har du ngra pengar? JOHANNA.Hur s? RISTO.Jag skulle behfva litet. Gif hit och krngla inte fr jag ser p dina gonatt du har. JOHANNA.Jag har en enda mark, som jag nyss fick i betalning fr att jag stickat tvpar strumpor. Jag kan inte ge dig den, Risto. Den mste g till brd, tybarnet grter drhemma af hunger. RISTO.Stretar du nu inte emot igen, fast du mycket vl vet att det inte hjelpertill ngonting? Ge nu vackert hit pengarna, s slipper du med mindre brk.Du fr alltid s pass igen, som du behfver till mat t barnet. JOHANNA.Jag behfde tre hela dygn fr att sticka de dr strumporna. Innan jagfrtjenat en mark till, har barnet dtt af hunger. Och inte frmr jagheller arbeta lngre, om jag inte fr brd. Jag har inte p flera dagartit annat n saltvatten och potatis. Och s kommer det till, att brstetmattas ut af att amma barnet, s det r inte underligt att krafterna grbort. Jag kan knapt lngre st p mina ben. RISTO.Att du inte blygs att klaga, nr det r ditt eget fel. Du skulle ha gttatt lna af smeden, som jag har sagt dig vl tusen gnger. Han skulleskerligen inte neka dig ngonting. JOHANNA.Jag kan inte frm mig att gra skulder, d jag vet att jag aldrig kanbetala dem. D frsker jag hellre att skaffa p ngot annat stt ellerhjelpa mig nd. RISTO.Gr som du vill, men skyll d ocks endast dig sjelf om du lider brist. Ochkryp nu fort fram med din pluring. Toppo drborta skrattar t mig, nr jagmste st hr och tigga dig s lnge. JOHANNA.Jag ger inte min sista slant, nej, inte om det glde aldrig det. Hur vgardu ocks begra det af mig? r det inte tillrckligt att du har druckit ochslsat bort alla mina besparingar, utan att du ocks penni efter penniskall rfva ifrn mig mina sm frtjenster? Du har inte ngot samvete, inteden minsta smula. r det skick och fason att mannen inte gitter arbeta detminsta mer, utan bara super och rumlar dagarna i nda, tills han harfrstrt allt hvad hustrun har skrapat ihop? Och tnk se'n p hvad detskall bli af oss. Vi ' redan s godt som p bar backe, fast det inte rmer n ett r se'n vi gifte oss. Tiggarstafven r hvad som vntar oss inrmaste framtid. Det fins ingen hjelp fr det. RISTO.Lt bli och skrik s. Alla kan ju hra dig. Brja att vsnas midt p torgetsom en galning. Skms du inte en smula? Menniskorna gapar ju p dig som pett vidunder. JOHANNA grtande:Hur kan jag hjelpa det nr jag r s olycklig? Jag skulle nd inte bry migom mig sjelf, men nr det arma barnet fr lida s och alldeles frgs ihunger. RISTO.Ja, grt nu till p kpet och jemra dig, och det fr en marks skull. Manskulle kunna tro dig vara i lifsfara. JOHANNA.Fr en mark? r det hr d frsta gngen, som du med vld tar ifrn migmina med svett och mda frvrfvade slantar? Utan att tala om hvad jag hadesamlat fre mitt gifterml. RISTO.S-, brjar du nu ocks sturska dig fver din hemgift -- en s storartadsumma som hela sexhundra mark? Mngen hustru har medfrt tusen ochtiotusental t sin man och nd inte hllit ngra lnga tal fr det. Men dur ett elakt stycke, det r hela saken. JOHANNA.Det var frsta gngen jag nmde om dem, och det skall ocks bli den sista.Jag vet inte hur det undslapp mig. Nr sinnet r bittert, kommer menniskanofta att sga saker, som man inte skulle vilja. RISTO.Ja, det m vara, men gif nu pengarna hit med godo. Eljest kallar jagpolisen till hjelp. Det skall vl visa sig om man kan f sin hustru attlyda eller ej. N, hur gr det? Skall jag ropa? Hej, po -- JOHANNA.Nej, ropa inte. Hr ' de. Du skulle ta mitt lif med detsamma, s sluppejag ifrn det hr elndet. RISTO."Det hr elndet." Hvad gr det fr nd p dig? G tminstone hem att lipa,s att du inte blir till tlje fr hela sta'n. Gr till Toppo. TOPPO.N? Fick du pengarna? RISTO.Naturligtvis. Ser den du hr? TOPPO.Hurra. Det fr vi en hel butelj fr. Nu gr det an att lefva. RISTO.Men kringen retar mig. Hon brjade ju pipa och gnlla s att man mste beGud bevara sig. TOPPO.Jag tnkte just det. Men "var en man; frdrag allt". Det str ju ipsalmboken att "mannen mste ofta ha fverseende med hustruns svaghet". De' ju denna verldens brckliga krl, ser du. RISTO.Ska vi nu g till krogen, hvafalls? TOPPO.Ja visst, bror lilla. Vi ska g dit och nnu en gng lefva alldeles somherrar. Lgger sin arm om Ristos hals. Sjunger: "Drinkarn br man inte klandra, inte klandra, inte klandra. D r mannen p sin plats, ja, d r mannen p sin plats -- -- --" Ut till hger. VAPPU.Hvart tog du vgen, Johanna? Kom nu och handla brd. JOHANNA.En annan gng, kra Vappu. Inte nu. VAPPU.Hvarfr inte? Tycker du att det r fr dyrt? JOHANNA.Nej, men jag fr nd lta det vara tills vidare. VAPPU.Kom i alla fall nrmare hit. Jag har ngot annat att sga dig. Sg, skulledu inte vilja ta emot att vfva ett kldningstyg? Fru Vrsky bad mighromdagen att hra efter ngon plitlig person, som vore skicklig i sdantarbete. Jag tnkte genast p dig, ty jag knner ingen annan, fr hvarsredlighet jag skulle kunna g i borgen. JOHANNA.h, du kan inte tro hvad jag gerna tar emot vfning, om jag bara kan fngon. Det skulle ju vara en riktigt stor hjelp fr mig i dessa knappatider, ty man frtjenar ju alltid mer med vfning n med annat handarbete.Hur snart tror du att hon skulle vilja lta mig brja? VAPPU.G och hr efter. Sg att jag skickat dig. Men en sak till. Om du vill,skall du gerna f brd af mig p kredit. Jag knner ju dig s vl. Dubetalar sedermera, nr du kan. JOHANNA.Tack skall du ha. Nu, d jag fr arbete, kan jag kanske snart betala det. VAPPU.Se hr r ett halft lispund. Lt mig lgga det i den dr duken. JOHANNA.Gud belne dig fr din godhet emot mig, Vappu. Jag kan inte tacka dig frallt s, som jag borde. Binder ihop sitt knyte, tar farvl och gr till venster. _Kerttu_ kommer springande frn hger och skjuter en skottkrra framfr sig, i hvilken hon har potatis. Gatpojkar flja henne i hlarna. POJKARNA.Hopptossa, tattarunge, Hopptossa. I hvems potatisland har du varit ochstulit de dr? KERTTU jagar pojkarna ifrn sig.Vill ni hlla er i styr? G er vg, lymlar. EN POLISBETJENT.Hvar har du odlat de dr? KERTTU.Ingenstans. Jag har ftt hvarenda en i upptagningsln. Men hvad rr detdig? FRSTE POJKEN.Tossa, du, hvar har du din fstman? ANDRE POJKEN.G inte fr nra. Hon har en trut som en glupande ulf. TREDJE POJKEN.Har du ftt din vxt af krkan, Hopptossa, och har du knipit den dr nsanifrn korpen? FRSTE POJKEN.Och hur har du blifvit s svart i skinnet? Har din mor grft dig fram urskorsten och matat dig med kol? _Risto_ och _Toppo_ komma i fonden. Toppo hindrar Risto frn att g fram till Kerttu. ANDRE POJKEN.Tror du inte att vi knner din slgt, Hopptossa? Mor din var tatterska. TREDJE POJKEN.Sophg, tjrtunna, slarfsylta -- -- RISTO. sliter sig ls frn Toppo och kr bort pojkarna.Jag skall lra er, jag. Vill ni laga er i vg, eller --? Sdana slynglar.Frsk bara att komma hit igen. Tillbaka till Kerttu.God dag igen, Kerttu, efter s lng tid. Hur str det till med dig? _Kerttu_ stter sig p krran och kastar potatis som bollar upp i luften. Ltsar inte mrka Risto. RISTO.Jag frlste dig frn de dr pojkarnes elakheter. KERTTU.Ondigt besvr. Jag skulle nog sjelf ha redt mig med dem. TOPPO.Dr ser du nu hvad du fr fr tack af henne. Att du ocks gitter springaefter den dr slarfvan. Kom nu, s gr vi tillbaka till krogen, tar ossngra partier och dricker ut buteljen. RISTO.G du frut, s kommer jag efter s fort jag hinner. En karl skall vlhelsa p sin forna kresta, om ocks aldrig det vore i vgen. Inte sant,Kerttu? KERTTU.Blif bara dr du r. Jag har ingenting med dig att gra. TOPPO.Dr hr du. RISTO.r du alltjemt ond p mig? Och hos mig kom den gamla krleken i full lgaigen i samma gonblick jag frn krogfnstret sg dig springa frbi. KERTTU springer upp.Bort ifrn mig. RISTO.N, n, sakta, sakta. Jag gr dig ju inte ngot ondt. TOPPO.Tusan s morsk. Man mste tycka om dig, om man vill eller ej, Hopsalisa,eller hvad du heter. KERTTU vnder sig till folkhopen.Vill ingen kpa potatis? Tjugufem penni kappen. TOPPO.Slpp mig nrmare, Risto. Jag frstr bttre n du att skmta medflickorna. KERTTU.Potatisen r god. Kom och se p den. TOPPO till hlften sjungande: "O filia mansulalii, O filia mansulalii."Kommer du nnu ihg din slgts sprk, du svartgda sorgebarn? "Ala bingelibii, ala dackeli dii, Saridoo. Ala bingelibii, ala dackeli dii, Saridoo. Ala baskusi, nellusi, vatsusi, Sulamola, sulamola sumperin sutsatsii. O filia mansulalii, Simsil, kimsil, rattentaal." KERTTU.Hvad str du dr och idislar och tuggar fr, s att du r frdig att vridakkarna ur led? TOPPO.Det r ju tattarsprk, din stams tungoml. Knner du inte det? "Ala bingelibii, ala dackeli dii, vaktartaa. Konsunellos vad, ala vengos vad, ala miira, miira Surted sudsura vaktartaa." KERTTU.S kommer vl din tunga ocks en gng att frsa mellan djefvulens tnger. TOPPO.Nej, Risto, lt oss g vr vg. Med den dr ormgadden lnar det sig inteatt glamma. RISTO.Kanske jag frsker nd. Kerttu, min skna, lilla gullhna, minrosenknopp, min sockertopp, kom, gif mig nu ett rligt handslag och sg:"Bort hat och vrede, vlsignelse sig brede, emellan oss igen, min egen,egen vn." KERTTU.Hr opp att plga mig, ni huggormar. Eljest gr det aldrig vl. RISTO sjunger: "Heju veju pojkar och heju veju mor, Hvar r vl den krlek, som en gng var s stor --?" KERTTU.Hade jag bara ett vapen, s ddade jag dig hr p stllet. TOPPO.Det dr r en argbigga af den rtta sorten. RISTO.Hon har en riktig bjrngalla. KERTTU.Ja, bjrngalla, och naglarna ' tio liar. Kom bara hit, s -- -- RISTO.Tror du att jag r rdd fr dig nd? Jo, pytt ocks. Jag sluter dig i minfamn, innan du vet ordet af. KERTTU.Lt mig vara, eller jag trollar dig hufvudstupa i en lergrop, s att duskall vnda ut och in p gonen. RISTO.Inte kan du trolla, Kerttu lill. Tar fatt i hennes lifblte. KERTTU rifver sig ls och kastar potatis p honom.Dr skall du f, dr, dr och dr -- -- RISTO.h, kra barn. Tror du dig kunna r p en duktig karl med potatis tillvapen? Frsker ter att ta fatt i henne. KERTTU tar sand ifrn marken och kastar rakt i gonen p honom.n nu -- -- n nu d --? RISTO.Lt bli, fr bfveln i vld. Tusan, om hon har frderfvat gonen p mig. KERTTU.Fick du ndtligen nog? TOPPO.N, Risto, kunde du ocks bli stukad? RISTO.Lt bli att drifva gck. Det hr r allvarsamt. KERTTU.Kantnka, om de nu ocks skulle svida en stund. Du kan d komma ihg atthdanefter lta mig vara i fred. TOPPO.Du kunde ha lydt mig och blifvit qvar p krogen. RISTO.Hjelp, godt folk. Fins det ingen, som har en droppe vatten eller mjlk? Folk samlas rundt omkring honom. _Kerttu_ stter sig p kanten af sin krra. EN KLOK GUMMA.Hvad har kommit t gonen? RISTO.Flickan dr kastade dem fulla af sand och mull. GUMMAN.Hvilken flicka? KERTTU.Jag. EN RST UR FOLKHOPEN.Tatterska, hedning. EN ANNAN.Du skulle frtjena stryk, din slyna. GUMMAN.Stt dig dr p krran, s fr jag se p dem litet bttre. _Kerttu_ stiger upp och ger plats. RISTO.h, de brnner som eld. GUMMAN.r det underligt? Gode Gud, det flyter ju renaste blod ifrn dem. Men gniddem inte s, stackars man. Aj, aj, aj. De kommer aldrig i verlden att dugamer, de dr gonen. TOPPO.h? Skulle det verkligen ha gtt s galet? GUMMAN.Karlen stackare blir ohjelpligt blind. Sanna mina ord. KERTTU.Blind. Blir han blind? Ni ljuger. EN RST UR FOLKHOPEN.Det vet nog Badstu'-Anna bst. Hon r en skicklig gondoktor, hon. KERTTU.Inte kan synen g bort fr s litet. GUMMAN.Kom och se sjelf, gonen ' ju som riktiga blodkulor. RISTO.r du nu belten, Kerttu? Aj, satan, hvad de svider. KERTTU.Dryp ngot i dem. GUMMAN.Hvad skulle man kunna drypa i dem? KERTTU.Droppar -- eller lgg salva p dem. Kan ni inte rda till ngonting? GUMMAN.Jo bevars, om det blott funnes pengar. KERTTU.Det skall fs. Det skall jag skaffa om det ocks vore frn mnen. Tar frn sitt brst en penningpung.Se dr, tag det dr s lnge. Skicka ngon till apoteket. Till det nyaapoteket hr i nrheten. Fort, fort. Jag skall under tiden skaffa merapengar. -- Vill ingen kpa potatis? _Gumman_ hviskar ngra ord till en pojke, som drefter beger sig af.Spring, pojke, spring allt hvad du frmr. RISTO.Smrtan blir vrre och vrre. Nog lr jag mista mina stackars gon. KERTTU.ngslas inte nnu. Lt oss vnta. Snart kommer pojken med droppar. Kanskedet hjelper om du fr mycket droppar, riktigt mycket. Springer till fonden, hvarest ngra herrar st, rkande cigaretter. EN RST UR FOLKHOPEN.Nu r flickslinkan rdd, skall jag sga. EN ANNAN.Jo, det kan du tro. Men man kan ocks bli det fr mindre. KERTTU.Gode herrar, ger ni mig pengar, om jag dansar fr er en undersknzigenardans? FRSTE HERRN.Tusan till vacker flicka. ANDRE HERRN.En zigenerska, tror jag. KERTTU.Ger ni mig pengar? FRSTE HERRN.S innerligt hon ber, den stungen. TREDJE HERRN.Nej, men se p de gonen. FJERDE HERRN.Charmanta. KERTTU.Gode herrar, fr jag dansa fr er? FRSTE HERRN.Vi lter henne dansa. ANDRE HERRN.Ja, ja, naturligtvis. TREDJE HERRN.Ypperligt. FJERDE HERRN.Dansa, dansa, du vackra flicka. Vi ska ge pengar. En vacker flicka fralltid mycket pengar. KERTTU kastar krran ur vgen.Gif plats och sjung. Folkhopen sjunger. Kerttu dansar. "Qvllen r hrlig. Trefligt att hoppa f. Tonerna skna Locka till dans ocks. Skda nu alla Som gon ftt. Fr er jag dansar Och sjunger blott. Jag hoppar, och jag sjunger, jag, Jag hoppar, och jag sjunger, jag." Svart r mitt hr, ja, Vacker min vxt ocks. Fattig dock gr jag. det det ville s. Dansar om dagen Med sng och skratt, Grter och suckar Hvarenda natt. Jag grta fr hvarenda natt, Men nu blott dans och sng och skratt." Samlar in pengar i sitt frklde, hvarefter hon ger dem till Risto. Ridn faller.TREDJE AKTEN. En skogstrakt. Till hger en hlada. Mnsken. KERTTU kommer frn hger.Bort hrifrn, lngt bort. Dit, dr mnen inte skiner och solen inte lyser.Eller dit ner i sjbotten, s djupt i gyttjan, att inte ens vgorna kunnaterfinna den frsvunna. Hvad gr jag i verlden? Hr fins ingen plats frmig. Inte en enda menniska skall sakna eller begrta mig. Hvarfr, o Gud,skapade du en s elndig varelse, som inte r till gldje fr ngon och somingen, ingen, ingen lskar? Kastar sig ned vid foten af ett trd till venster och utbrister i bitter grt. -- Frn venster kommer en zigenarflock, _Helka_ frmst, _Hagert_, _Ilona_ och deras bda barn eftert. HELKA.Hr, kom hit. Hr r en lada. Dr fr vi ett frtrffligt nattlger. Phet dr ska vi ligga bttre n p fjderbolster. ILONA.Mor, ser du, dr ligger ngon under trdet. HELKA.Sannerligen r det inte en menniska. Hej, hvem dr? KERTTU.Ett jordkryp, en grafmask, fiskmat. HELKA.Gud frbarme sig, d r du ju nstan elndigare n vi. Hvarifrn r du,stackare? KERTTU.Hvarifrn jag r? Ja, det skulle jag sga, om jag visste det. Har denfrsvarslsa vl en hydda? Har den fullkomligt vrnlsa ngot hgn? Andenhar sitt varma skjul och alfgeln sitt trygga bo, men den vanlottade harblott vildmarken till hem och skogsdungen eller kerrenen till fristad. ILONA afsides till Hagert:Hr du, Hagert, hvad hon sger? Hon r ju lika hemls som vi. HAGERT.Var stilla. Tror du att hon ndock skulle vilja flja med oss? HELKA.Du ser nnu mycket ung ut och likvl r du redan s olycklig. Har du ingeni verlden som kan ta vrd om dig? Frldrar, slgtingar eller tminstonebekanta? KERTTU.Ingen. Min mor vandrar p oknda stigar; min far hvilar under torfvan pkyrkogrden. Jag har inga andra bekanta n himmelens vder och vind, ingenkrare vn n fltets friska vrluft. Men hvad gr det? De skymfar en intefr sitt njes skull. De bedrar inte s fegt som menniskorna. HELKA.Sant, mitt barn, sant. KERTTU.Hdanefter gr jag inte heller mer till de trakter dr menniskor vistas, tyjag passar inte bland dem. Det r godt att vara ensam. D r man ingen ivgen. D fins det ingen som hnar en, ingen, hvars gon man kan frderfva. ILONA.O Hagert, det gr mig s ondt om den olyckliga. HAGERT.Stilla nu, nr mor talar till henne. HELKA.Hvad r ditt namn, stackars flicka? KERTTU.Kerttu. HELKA.Kerttu? Hr du, Hagert, hennes namn r Kerttu. n ditt slgtnamn, dittslgtnamn, barn? KERTTU.Vnnen. HELKA.Frn Tuusniemi? KERTTU.Ja, min far var drifrn. HELKA.Och din mor, barn, hvem var din mor? KERTTU.Det sgs att hon var af er stam. Det sgs att hon lemnade min far medan jagnnu bara var ett lindebarn. Sedan dess har man inte hrt ngot af henne. HELKA.Kom hit, barn, bort frn trdets skugga hit i mnskenet, att jag mtte fse dina gon. h, himmelska fader, du r ju min egen Aili, helt och hllethennes lefvande afbild. Hagert, se p de hr gonen, den hr pannan, dethr hret. Sannerligen fr Gud, du r mitt eget ktt och blod. Kom i minfamn, barn, kom i din mormors famn. HAGERT.Var helsad, Kerttu, hr ser du din morbror. ILONA.Och hr hans hustru. Nu r du inte mera ensam, Kerttu. Du har slgtingaroch vnner. KERTTU.Jag slgtingar och vnner? r det mjligt? n min mor, hvar r hon? HELKA.I jordens skte, barn. I ddens smn ha hennes gon varit slutna redansexton r. Din mor fick slita mycket ondt, Kerttu, under det hon trampadelifvets stig. Alla sina skarpaste vindar lt himmelens Herre fara framfver hennes hufvud. KERTTU.Min stackars mor. HELKA.Hon fvergaf sin stam, ser du, Kerttu, frskt sin egen slgt, och drfrdrabbade straffet henne. Hon trodde sig f skydd och en bttrelefnadsstllning nr hon skilde sig frn oss, men frst d brjades debittra bekymren fr den arma. I sin mans hus var hon lik ett lam i envargflock. Hon hatades fr sin slgts skull, frtrycktes och frfljdes,tills hon med barnet i sin famn flydde tillbaka till oss. Men de vilddjurenjagade efter henne och slet dig frn hennes brst, och frn den stundenhade din mor inte mer en frisk dag. Sorg och saknad frtrde hennes hjertaoch frde slutligen den olyckliga frn lifvets qval till ddens lugnatjll. KERTTU sakta grtande:Lycklig hon. HELKA.Lnga r ha svunnit hn sedan dess, och nnu vandrar vi alljemt omkring iverlden. Men frst nu frde vr vg oss tillbaka till dessa frhatligatrakter. Hvilken underbar tillfllighet r det vl som frt osstillsammans? Nu fljer du hdanefter med oss, eller hur, mitt barn? HAGERT.Naturligtvis, Kerttu. Tnk inte heller p annat. ILONA.Vi frblir tillsammans nda till dden. Inte sant, Kerttu? HELKA.Och fast vi inte har gods eller grdar i vr go, s ha vi i dess stlleden gyldene friheten. Hvad fattas vl oss, d vi genomstrfvar krr ochlnder, d vi i skogarna lyssnar till gkens galande eller strcker ut ossi solskenet p de brrika markerna? Hrberge finner vi p landsvgen ellerp tufvorna, och som en vrmande hrd fver allt ha vi krlek och endrgt.Nej, ehvad man n bjde mig, detta lif ville jag inte byta bort, inte moten konungs spira. KERTTU.Mormor, jag fljer er. O, nu dagas ett nytt lif. Och dessa barn? ' de era?Kom i min famn, ni sm, kom. Jag hller s mycket af er, s riktigt,riktigt mycket. Fr kusin alltid bra er i sin famn p frderna och sktaoch vrda er? Sg, fr hon? BARNEN.Ja, ja. KERTTU.Och dessemellan ska vi leka blindbock och kurra gmma och sista paret ut.Och s skall kusin ocks lra er att dansa. h, vi ska f s roligt, srysligt roligt. Men fryser du inte, stackars liten, d du r s bar omhalsen? Se hr skall du f se. Nu skall kusin knyta en halsduk om dig. Ses, nu blir barnet snart varmt. Hvad heter du, min lilla unge? FLICKAN.Ilona, liksom mor. KERTTU.Jas, du heter som mor. Och du, min lilla gosse, du heter vl som far? GOSSEN.Nej, jag har mitt eget namn: Herman Gabriel. KERTTU.Vi ska skert bli goda vnner, Herman. Tror du inte det? HERMAN.Jo, det tror jag. Och jag kan redan laga potatislda, men det kan inteIlona. Hur skulle ocks flickorna kunna frst sig p sdant? KERTTU.S- -- potatislda -- -- Lsgr sig frn barnen och stiger upp orolig.Hur kunde jag glmma det. Mormor, du r ju gammal och erfaren. Du knnerskert mnga lkemedel. Skulle du inte kunna laga en sdan salva frgonen, som hindrar en frn att bli blind. Jag kastade i dag sand i gonenp en karl, och man sger att han kommer att bli blind af det. Tnk dig,blind, blind fr hela lifvet. Och jag, elndiga, gjorde honom s olycklig.Mormor, om det r dig mjligt, s bota hans gon. Annars fr jag aldrig romera. HELKA.Hvarfr kastade du sand i hans gon, barn? KERTTU.Drfr att jag r s ondsint, mormor. Jag hatade honom alldeles ursinnigtoch ville strta honom i frderfvet. Hade jag haft ett vapen, s skulle jagskert ha ddat honom. Jag r s hftig och har ett s frfrligt lynne. HELKA.Och hvarfr hatade du honom, Kerttu? KERTTU.Hvarfr jag hatade honom? Ja, hvarfr? Skert endast derfr att jag frutlskade honom s grnslst. HELKA.Har han bedragit dig? KERTTU.Frga inte om allting, mormor. HELKA.Har han bedragit dig, Kerttu? Jag vill veta det. KERTTU.Och om han ocks skulle ha gjort det, hvad mer? Kan man klandra honom fratt han fvergaf zigenarflickan, nr han hade tillflle att f en bttre?Alla andra skulle ha gjort p samma stt. HELKA.Fr visso, det r ju deras sed. Det r inte ngon synd, om en man frfr enringa flicka och gr henne olycklig. Tusentals ha gjort det utan att ngonrknat dem det till last. De ha hvarken ftt bota fr det eller kommit ifngelse. O, ni kristne, hurudana ' ni? Skrymtare, skenhelige, ingentingannat. Nog ltsas de vara fromma, nr de sitter s andktiga i kyrkan ochlyssnar till prestens trkiga predikan, men, pass p bara, knappt ha devndt ryggen till kyrkan, frr n ulfven sticker fram under fraklderna.De lr ett; de lefver ett annat. Det r dagens klara sanning. Och lt miginte vara annat n en zigenerska, men det sger jag: Jag vmjes vid dessamenniskor. HAGERT.Skr likvl inte alla fver en kam, mor. Det fins fven goda ibland dem. HELKA.Jag har inte sett ngra, hur mycket jag n har vandrat omkring i verlden.De ' likadana allesammans. Den ena r inte bttre n den andra. Och ossfraktar de dessutom; de anser oss smre n hundar. De sger att deras Gudhar frbannat oss och dmt oss till evig landsflykt. Och nd skulle vi gi deras kyrkor och tjena deras Gud? Jo, visst ocks. -- -- Hur var det? Duville att jag skulle hjelpa den dr karlen, som har bedragit dig? Laga ensalva till hans gon? KERTTU.Ja, mormor, om du bara p ngot stt kan gra det. HELKA.Nog skulle jag kunna, men jag vill inte. Hr du, jag vill inte. Jag skullehellre laga en sdan salva t honom, som skulle rfva fven den sistaljusstrlen frn hans gon. Ja, det skulle jag, vid Gud, ha lust till. KERTTU.Du skulle kunna bota hans gon, och du vill inte? Vill du inte ens, om jagsger dig att jag mste ta lifvet af mig, ifall han blir blind? HELKA.Hvilken galenskap. Du skulle ta lifvet af dig fr den mannens skull, somhar bedragit dig? Du skulle mma s fr dessa vilddjur som jagade din mortill dds och som frbannar din stam? Nej, s vanvettig kan inte mindotterdotter vara. Det fr du mig inte att tro. KERTTU.Mormor, kort och godt: Botar du hans gon eller ej? HELKA.Nej. Om han ocks fr evigt skulle komma att vandra i mrker, nej. Inte dheller, nej. ILONA lindar sin arm kring Kerttus hals.Kerttu, tala inte mer nu med mormor om den saken. Vnta tills hennes sinneveknat. HELKA.Hvad r det du hviskar, Ilona? G in i ladan dr med dina barn och lgg erallesammans att sofva i het. Du ocks, Kerttu. Eller afkyl frst dittsinne hrute, om du s vill. Men tala inte mer ett ord till mig om den drkarlen. Kom ihg det. Gr in i ladan efter de andra. KERTTU.Farvl, mormor. Farvl allesammans. Mig ser ni inte mera. Bttre att varap sjbotten till rof fr fiskarna n tillsammans med sdana hrdhjertadeslgtingar. mnar g. RISTO. frn hger.N, hej. Dr fick jag verkligen fatt i dig. Jag gissade just att det intevar vrdt att ska dig n'n ann'stans n vid Niittyls hlada. KERTTU.Hur r det med dina gon, Risto? Blir du verkligen blind? RISTO.Jag fruktar det vrsta. Jag kan inte se synnerligen mycket, isynnerhet intemed det hr ena gat. KERTTU.Men droppar och salvor? Kan inte de hjelpa? RISTO.Fan heller. Det brjade bara att svida dubbelt vrre. KERTTU lutar hufvudet mot Ristos axel.Hvarfr hmnas du inte p mig, Risto? Du skulle ta din knif och stta den imitt brst. RISTO.Hvad skulle det tjena till. Skulle gonen bli bttre af det? KERTTU.Om jag tminstone p ngot stt kunde gra det godt igen Risto? RISTO.Skulle du verkligen allvarsamt vilja det, Kerttu? Sant att sga, s var deti det hoppet jag kom efter dig hit. KERTTU.Om jag skulle vilja? Och det frgar du? Jag skulle vilja ge mitt lif, omjag kunde skaffa dig din syn igen. RISTO.Det r omjligt. Men du skulle ju p annat stt kunna gagna mig. KERTTU.Risto, nu vet jag. Du kan inte lngre sjelf frtjena ditt uppehlle om dublir blind. Men jag skall arbeta och frsrja dig. Och jag kan arbeta, detskall du f se. Ingen har s mycket krafter som jag. S galen jag var. Jagville kasta mig i sjn, emedan jag var s frbittrad p mig sjelf och mittlif. Jag kom ju inte att tnka p att jag kunde vara dig till hjelp ochnytta. RISTO.Det skulle du verkligen kunna. Men en qvinnas arbete betalas s dligt. Mankommer inte lngt med de inkomsterna. KERTTU.Ja, s vet jag ett annat rd. Jag frdas p marknaderna och dansar ochsjunger. Och ngot nnu bttre, p vrdshusen och caferna. h, jag skallnog finna p rd. Mins du, s mycket pengar jag fick i dag af de drherrarna p torget? RISTO.Ja, det r ingen dum id. Jag tnkte ocks p ngonting ditt. KERTTU.Du skall lefva som en grefve hdanefter, Risto. Litet emellant skall jagfra pengar till dig. Och d blir du ju glad fr hvar gng. Inte sant,Risto? RISTO.Det tror jag, det. Nr jag fr pengar. KERTTU.Hvad jag r fr en toka. Jag grter och skrattar p samma gng. Jag knnermig s ltt och glad nu, fast trarna nd trnger sig i gonen. Sbesynnerligt, att jag inte genast tnkte p, p hvad stt jag skulle kunnangot frsona min olycksaliga handling. RISTO.Du r i alla fall riktigt vacker, Kerttu. Och ett s'nt underligt lynne duhar. S hftig och ondsint som du var i morse, och nu r du s mild ochgod. Hvart tog din vrede vgen, d det inte mer fins ett spr qvar af den? KERTTU.Den smlte som vax i elden; den frsvann som dagg p heden. Tnk inte merap det, Risto. Jag skms ju sjelf fver min dumhet. RISTO.Men vet du hvad, Kerttu? KERTTU.Lt hra. RISTO.Tag mig med dig, s frdas vi tillsammans frn marknad till marknad ochsamlar pengar som grs. KERTTU.Tillsammans? Du och jag? RISTO.Ja, just vi bda. Jag knner ju nd bttre till herrarnas samlingsplatseroch s'nt dr, ser du. Du fr aldrig reda p dem, om inte jag kommer medfr att rda och leda dig. KERTTU.Men hur kan du gra det, om du blir blind? RISTO.h, kanske jag inte blir det heller. Ja, jag menar naturligtvis. Kanske jaginte blir riktigt alldeles stockblind, frstr du. KERTTU.n Johanna? RISTO.Fr bli hr och fda sig sjelf. Det gr ingen nd p henne. Hon fr smycket arbete hon n'nsin vill ha. KERTTU.Ja, men -- -- RISTO.Hon saknar inte mig. Var inte rdd fr det. Hon tackar till, om hon slippermig. KERTTU.Dig, sin man? Hur r det mjligt? RISTO.Tro det om du vill, men s r det. N, hvad funderar du p? Ska vi bege ossi vg tillsammans? KERTTU.Om jag skulle frga mormor. RISTO.Mormor? KERTTU.Ja, mormor och morbror, som sofver drinne i ladan. I deras sllskap mstevi i alla fall komma att vandra. RISTO.Fan besitta. r det folk drinne i ladan? Lt oss d tala sakta. Kom ochlt oss stta oss dr under trdet, Kerttu, s fr vi prata -- dr litetlngre bort. KERTTU.Hvarfr just dr? Hr r ju lika bra. RISTO.Nej, kom med dit, s skall jag hviska ngot i rat p dig. N -- hvadtvekar du fr? KERTTU.Jag vet inte. Det r redan natt nu och dr r s mrkt. RISTO.Ses, var inte barnslig nu, utan kom bara. Fattar Kerttu i handen och vill draga henne med sig. HELKA ropar frn ladan:Kerttu. Hej, Kerttu. r du drute? KERTTU drar undan handen.Slpp mig. Mormor ropar. Och g genast din vg, Risto. G, g, att intemormor fr se dig. RISTO griper fatt i henne p nytt.St, stilla. Lt oss vnta en stund. Hon kommer skert inte hit. HELKA.Kerttu, hvar r du? KERTTU.Slpp mig, Risto. Jag r viss p att hon kommer. Om ett par dar skall du fbud ifrn mig. Farvl till dess. RISTO.r det riktigt skert? KERTTU.Du kan lita p det. -- Nu kommer hon. RISTO.Adj d s lnge. Gr. HELKA ser ut genom ladudrren.Hvarfr drjer du drute s lnge? Kom nu och lgg dig att sofva. KERTTU.Mormor, hr. lskar du mig, om ocks aldrig s litet? HELKA.Hvad nu, barn? Hvarfr frgar du det s hftigt? Visst lskar jag dig. Dutillhr ju vr egen frtryckta stam, och du r ju mitt eget ktt och blod.Ja, visst lskar jag dig. KERTTU.D upptar du ocks min vn som din egen ibland er och anser honom liksommig tillhra vr slgt. Gr du det, mormor? HELKA.Menar du den mannen, som bedrog dig? KERTTU.Han gr det inte mer. HELKA.Och om jag inte skulle g in p att ta honom med oss, hvad se'n, Kerttu? KERTTU.D vandrar vi vra egna vgar. HELKA.Barn, barn, du r blind, men inte den mannen du kallar din vn. Kom nu in iladan frn den hr nattklden. Det r inte helsosamt att vaka om ntterna iensamhet, Kerttu. Din mor hade den vanan, och det lindrade inte henneshjertesorg. KERTTU.Svara mig frst: Samtycker du eller ej? HELKA.Jag mste vl. Det hjelper ju inte med mindre. KERTTU.Tack, mormor. HELKA.Men kom ocks ihg: Om han nnu en gng bedrar dig, s ddar jag honom. KERTTU.Om han nnu engng bedrar mig, s skall inte _du_ dda honom, utan _jag_. Ridn faller.FJERDE AKTEN. _Johannas_ och _Ristos_ boningsrum. Till venster en vfstol med en under arbete varande kldningsvf uti. Till hger en vagga. Vid fondvggen till hger en bdd. Midt i fonden en drr till farstun. _Johanna_ sitter p en pall och vaggar sitt barn. _Risto_ ligger utstrckt p bdden. JOHANNA sjunger sakta: "Vyss, vyss, barn till grafvens gmma, Dit till kyrkans stilla sofrum. Dr med torf din stuga tckt r, Sanden fin till kerjorden. Ddens lund, fridens lund, Fjerran strid frn fridens blund, Fjerran den falska verlden ----" RISTO vnder sig otligt t andra sidan.Var tyst, s att jag fr sofva. JOHANNA upphr att sjunga. Vaggar nnu en liten stund, ser efter om barnet harsomnat och stiger sakta upp.Risto, r du vaken? RISTO.Ja, n se'n? JOHANNA.Jag ville be dig att se efter barnet en liten stund. Jag mste g till fruVrsky fr att f nytt inslagsgarn till vfven. RISTO.Drjer du lnge dr? JOHANNA.Nej, bara ngra gonblick. RISTO.Ja, fr jag r alldeles hjelpls, om ungen vaknar undertiden och brjarskrika. Jag kan inte f honom att tiga se'n, om jag bjuder till eller ej. JOHANNA.Det ar inte troligt att han vaknar, d han just nu somnade in. RISTO.Du kunde gerna be fru Vrsky om ett par mark som afbetalning p dittarbete. Det nekar hon dig visst inte. JOHANNA.Det r s svrt, Risto. Jag kan inte begra betalning p frhand. Inte havi ju heller fr gonblicket ngot strre behof, d vi ha bde brd ochsofvel hemma. RISTO.Man behfver vl pengar till annat ocks och inte bara till mat. Minastflar ' snder. De skulle behfva lagas. JOHANNA.Du har ju ett annat par, som ' hela. Nyttja dem s lnge tills jag frvfven frdig. Vid drren:Du stannar vl skert hemma, s att inte barnet blir ensamt? RISTO.h, g bara. Jag skter vl om det. _Johanna_ gr. _Risto_ ropar:Eller -- Gick hon redan? Johanna. S hr d, nr jag sger: Jo -- han --na. _Johanna_ ppnar drren och stannar p trskeln.Hemta tminstone litet pengar med dig hem, i alla fall s mycket att jagkan f en butelj l igen efter lngliga tider. JOHANNA.Omjligt. Hvad skulle frun sga, om jag begrde pengar af henne till l? RISTO.r du tvungen att tala om det fr henne, din fjolla? Du kan ju sga att jagr sjuk och att jag behfver droppar. JOHANNA.Jag brjar inte att ljuga, Risto. RISTO.Du brjar inte; du brjar inte. Jo, sdan r du. Alltid och evigt emot, menaldrig med om ngonting. G din vg d, s att du en gng kommer tillbakaigen. G nu bara. _Johanna_ gr. _Risto_ gspar lngt och reser sig upp i sittande stllning.Nej, det hr gr inte. Trkiga qvllar och dagarna s lnga somhungersren. Inte hrs det ngot af den dr Hopptossan heller, fast honlofvade det s bestmdt. Jag mste vl bege mig af att ska henne igen. TOPPO sticker hufvudet in genom drren.Morjens. Ser man p bara att han r hemma. RISTO.Hvar skulle jag eljest vara? TOPPO.Och det frgar du? P krogen har du hitintills varit skrast att trffa. RISTO.Hvad skall jag dr att gra, nr pengarna ha gtt fr bfveln i vld? TOPPO.Inte rckte de heller srdeles lnge i dina klor, det mste man beknna. RISTO.Var det ngot underligt? En sexhundra mark. Med den summan kommer manminsann inte lngt. TOPPO.Nja, inte r den just s stor nr det gller att gra af med den, fastnman nog fr svettas, innan man fr ihop den. RISTO.Har du eljest varit ngot p krogen? TOPPO.Jag kommer just derifrn. RISTO.Var det ngra der? TOPPO.Ja, visst var det, ja. Dr r ju alltid folk, det m vara hvilken tid pda'n som helst. RISTO.P da'n eller p natten. Nog ' vi nd ena rummelkurrar, Toppo, nr alltkommer omkring. TOPPO.Prata inte. Vi ' just de bsta karlarna, om du tnker riktigt efter. Utanoss skulle verlden knappt ha bestnd en gng. RISTO.Stopp nu litet. Du sger ju det dr alldeles som p allvar? TOPPO.N, hr p. Hvilkas skuldror r det som br brdan, herrarnas ellerarbetsfolkets? Hvem r det som arbetar och hvem njuter frukterna afarbetet? Svara mig p det. RISTO.Ja, ja, det m s vara. Men jag menade egentligen s'na hr glada laxar somdu och jag och mnga andra. TOPPO.Som dricker, menar du? Men det r just knuten. Ser du, hr i landet r dets ytterst visligt inrttadt att vi inte i ngot tillflle r onyttigamedlemmar i samhllet. Vi m lefva si eller s, alltid hjelper vi likvllandets bsta framt. Om vi arbetar, s r det bra. Om vi dricker, r detheller inte illa. Om det inte funnes ngra brnvinsdrickare, s skulle detinte finnas ngra brnvinsbrnnare, och om det inte funnes ngrabrnvinsbrnnare, s skulle det inte finnas ngra brnvinsskatter. Och hvadskulle man d bygga skolor och jernvgar fr? RISTO.Ja, det r min sjl sant. Att jag inte har kommit att tnka p det dr. Dur inte ngon dum karl, du Toppo. TOPPO.Men herrarna i dess stlle. De dricker dyra utlndska viner. De gr iutlndska klder. Mat, husgerd, ja, nda till de allra obetydligastesmsaker, allt mste hemtas frn utlandet. Tynger inte det p landetkanske? Och med hvad skall det ersttas, om inte just med folkets svett ochmda? RISTO.Och hunger. TOPPO.Ja visst, ja. Hunger till p kpet. Vi m anstrnga oss hur mycket somhelst, s frtjenar vi nd inte s mycket att vi hederligt kan sl oss ut.Den r galen som arbetar mycket. Den vise lefver med mindre. Jag fr mindel bryr mig inte om att nta ut mina axlar med fr mycket arbete. D superjag hellre, nr jag drigenom nnu mera storartadt kan gagna menskligheten. RISTO.n genom arbete? TOPPO.Ja visst, fr tusan. Hr nu, r det inte klart? Om jag arbetar, s riktarjag blott dem, som frut ' rika, s att de fr lefva i nnu strrefverfld, men om jag super, s befrmjar jag bildningen i landet, och detr, ta mig fan, ngot annat, det. Nr jag hrom sistens lste i tidningarnahur stora inkomster krogarna hade gifvit i fjol och hur dessa medel rcktetill en lssalong, ett folkbibliotek, en flickskola och allehanda godainrttningar, s tnkte ja fr mig sjelf: Sjunger: "Drinkarn br man inte klandra, inte klandra, inte klandra. D r mannen p sin plats, ja, d r mannen p sin plats --" Slutar pltsligt, talar:Kom med till krogen, lille bror. RISTO.Dengi nietu. TOPPO.Har du ingenting hr som kan pantsttas? RISTO.Vnta. ter en ljus tanke -- du sa' ordet. Lt se. Skulle vi inte kunnaskra ner Johannas vf och fra den som pant till krogen. Hvad tror du? Grdet fr sig? TOPPO.Hvarfr skulle det inte g? Men hvad skall hustru din sga? RISTO.Hvad bryr jag mig m Johanna? Hvad kan hon gra mig? Hon kommer frst attlipa. Se'n skaffar hon nog pengar och lser ut vfven. Drmed r detgjordt. Kom nu och rd mig, fr jag vet inte riktigt hur man skall bra sigt med det hr. TOPPO.Klipp inte s nra, lemna ett qvarter af det vfda och lt det se'n glngs den dr randen. Just s ja. Nu r den af. Nu ska vi bara f ls denfrn bommen. Hvad r det nu fr nd? Fr en s'n hr vf fr vi nogbrnvin. Sjunger: "Nr jag behfver att dricka, Pengar jag fr af min flicka. Drfr jag gladeligen trallar Och sjunger och rallar och rallar --" RISTO.Lt nu bli att tralla, utan hjelp mig i stllet att rulla ihop vfven. Omlyckan r god, kommer vl Johanna hem, innan vi hinner hrifrn. TOPPO slr takten med ftterna. "Nr jag behfver att dricka, Pengar jag fr af min flicka. Drfr jag gladeligen trallar Och sjunger och rallar och rallar --" RISTO.r du alldeles galen eller har du redan ftt ngra supar fr mycket pmorgonqvisten? TOPPO. "Mannen ter, och mannen fr. Allting honom i handom gr."' vi inte nu ocks vlsignade med ngot nytt, s fort det frra tog slut.Vi ' riktigt ena lyckans gullgrisar, Risto. RISTO.Men jag r alldeles olycklig med den hr vfven, som r s lng. Jag kaninte f ihop den. Och du str bara dr och sladdrar dumheter i stllet fratt hjelpa mig. TOPPO.Du r d en kta drummel. Gif hit. Hvad r det hr fr konst. Du jemrar digbara fr ro skull. S hr skall det gras. S, s och s. Ses. Tag den nuvackert under armen och fort i vg till krogen. Nu kan man se stursk ut,nr man har en sdan tygpacke att bra. RISTO.Bara vi inte mter Johanna p vgen. D skulle det vl bli ett vsen, innanvi slapp frbi. TOPPO.Var inte rdd, hon kommer inte. Vr goda tur fljer oss nog. De mna g, d drren i detsamma ppnas och _Leena-Kajsa_ stiger in. RISTO frskrckes, tar ett skutt s att han kommer bakom Toppos rygg ochfrsker gmma vfven.Nu r fan ls. TOPPO.Pulihit, sa' ryssen, nr skgget brann. LEENA-KAJSA.Guds fred. Hvarfr blir ni s rdda fr mig? RISTO.Jag trodde det var Johanna som kom. God morgon. LEENA-KAJSA.Hvart gller frden? RISTO.h, just ingenstans. Vi tnkte bara som hastigast ta en titt ut i sta'n. LEENA-KAJSA.r Johanna hemma? RISTO.Nej. Hon har gtt till fru Vrsky. I ett rende, tror jag. LEENA-KAJSA.Men hur kan ni d g bort och lemna barnet ensamt? RISTO.Tusan. Jag kom inte alls ihg barnet. TOPPO.r det karlars gra att se efter barn? Nu hller vl verlden p att bli uppoch nervnd. RISTO.Kanske Leena-Kajsa blir hr en stund hos gossen? Johanna kommer nog snart.Hon drjer skert inte lnge. LEENA-KAJSA.Det r detsamma. Jag kan ju bli hr, eftersom ni har ngot att utrtta. RISTO.S beger vi oss af, Toppo. TOPPO.Napletsoo, marsch. De g. LEENA-KAJSA.Hvarfr gmde han den dr vfrullen bakom ryggen s dr? Var han rdd attjag skulle ta ett stycke af den med gonen? Stter sig p pallen och fr vaggan med foten. Tar fram en stickstrumpa ur fickan.Inte r det rtt af Johanna heller att lemna sin man att skta barnet,medan hon sjelf rnner omkring i grdarna. Ett rende, sa' Risto. Jo visstocks. Det skall man tro. Man hittar ltt p ett rende, nr hgen leker uti sta'n. Hh nd, dessa menniskor. Sjunger med sakta rst: "O syndatrl, som i din dvala drjer, Dr syndens lust din skra sjl frnjer, Vak upp och se dig om. Det r hg tid. nnu dock r din Gud dig huld och blid." JOHANNA kommer in.Se, Leena-Kajsa. God dag. LEENA-KAJSA vnder sig om.Gud signe. JOHANNA.Hur str det till? LEENA-KAJSA.Inte bttre n vanligt. Hur r det med dig sjelf? JOHANNA.Tack som frgar. Med Guds hjelp skall det vl terigen brja reda sig litetfr oss ocks. Ni vet vl att jag var s lycklig att f kldningsvfning.Vappu skaffade mig det frn fru Vrsky. Hon r en riktigt hjertegodmenniska, den Vappu. LEENA-KAJSA.Hur mycket betalar fru Vrsky fr alnen? JOHANNA.Inte mer n tjugufem penni, men det blir ju nd ngot. Nr jag fr sittavid hela dagen, kan jag vfva fyra alnar, och det blir en mark. Med hvadkan vi annars frtjena s pass mycket? Och fr det kan ju tv menniskornstan lefva. Skada bara, att jag fr barnets skull inte alltid kan f varas flitig. LEENA-KAJSA.Det r en pminnelse till dig, att du inte allt fr mycket mtte brja attfika efter denna verldens goda. JOHANNA.Det kan s vara. Men hr, Leena-Kajsa, tror ni inte ocks att jaghdanefter kommer att f fullt upp af arbete, nr fruarna lr att knna migoch fr se hvad slags tyg jag vfver? Jag har ocks varit s glad fver detatt jag inte kan sga det. LEENA-KAJSA.Bry dig inte om att gldja dig allt fr mycket fver sdana ffngligating. De fr dig likvl inte till himlen. JOHANNA.Nej, de fr ju en inte dit, det r nog sant. Men nr lifsuppehllet r smdosamt, fster tanken sig med makt vid det. -- Fru Vrsky kommer straxhit fr att se p tyget. F se hvad hon tycker om det. Inte skall hon kommaatt klandra mitt arbete, det svarar jag fr. LEENA-KAJSA.Alltid vnder du tillbaka till din vf. Mnne du kan tala om ngot annat numera. JOHANNA.Ja, en s'n dr toka r jag. Jag mste riktigt skratta t mig sjelf. Meninte r det ju s underligt, nr man rtt tnker efter. Hr satt jag nattoch dag med min stickstrumpa i handen och var nra att d af hunger medmitt barn. Hur lugnt han nu sofver, stackars liten, se'n han har ftt mat. LEENA-KAJSA.Har du lngre, stackars menniska, ngon omsorg om din oddliga sjl? JOHANNA.Det blir, Gu'na's, inte mycken tid frig till det. Sedan jag fick gossenhar jag inte en gng kunnat komma i kyrkan om sndagarna. LEENA-KAJSA.Det r hgst beklagligt. Tnk, om du skulle d i denna stund. Hvarthnskulle du d ta vgen? JOHANNA.Det vet jag inte. LEENA-KAJSA.Till den onde, utan nd och barmhertighet. JOHANNA.Mtte den gode Guden bevara oss frn en hastig dd. LEENA-KAJSA.Du blir smningom s frhrdad, att du inte ens lngre nskar att frbttradig eller hra Guds ord. JOHANNA.Nog lser jag det nd litet emellant hr hemma, Leena-Kajsa. Och integlmmer jag heller att tacka Gud fr att jag har s pass goda dagar. Mngenannan stackare fr lida mycket mera brist och elnde n jag. LEENA-KAJSA.S-, du r sledes njd. D r det vl ingen grund i det ryktet, att Ristohar brjat dricka s fasligt. JOHANNA.Folk vet ocks allting. Nja, det hjelper vl inte att sga att det rosanning. Men de andra dricker ju ocks. Och Risto r i alla fall bra meddet att han inte r elak emot mig, nr han r drucken. De ondsinta mnnenmisshandlar bestndigt sina hustrur, men Risto har nnu inte en enda gngslagit mig. LEENA-KAJSA.Du har allt blifvit bra mycket dmjukare n du var frut. Jag mins nnu huregensinnig och uppstudsig du var p din brllopsdag. JOHANNA.Lifvets skola lr en hvar af oss tskilligt, Leena-Kajsa. LEENA-KAJSA.Jaja, det r vl s, det. -- Men hr du, Johanna, hvad var det fr en vf,som Risto nyss bar bort? JOHANNA.Vf? Det vet jag ingenting om. Jag tnkte just frga om han var hemma nnu,d ni kom. LEENA-KAJSA.Han var just p vg att g ut med Toppo. Vi sttte emot hvarann dr idrren. JOHANNA.Och Risto hade en vf under armen? LEENA-KAJSA.Ja, och det sg ut att vara en vacker vf. Hvit botten med bl och rdarnder. JOHANNA.Besynnerligt. Jag kan inte begripa hvad det var fr en vf -- hvit botten,sa' ni, med bl och rda rnder? Gr till vfven, skriker till och sjunker ned fver vfstolen. LEENA-KAJSA.N, hvad r det nu? Johanna, hvad fattas dig? _Johanna_ frsker att tala, men kan inte.Har det hndt ngonting? JOHANNA qvidande:Gode Gud, gode Gud -- -- -- LEENA-KAJSA.Vfven? JOHANNA.De ha tagit ifrn mig fru Vrskys vf -- hela lnga vfven -- LEENA-KAJSA.r det sant? N, det var inte fr ro skull Risto gmde den bakom ryggen. JOHANNA.Hvad skall jag gra? Hvad skall jag olyckliga nu gra? LEENA-KAJSA.Det begriper jag inte. Men srj inte s. Det blir inte bttre af det. Ltoss hellre finna p ngot rd. JOHANNA.Om vi kunde f fatt i dem -- om vi kunde f vfven tillbaka. Kra, godaLeena-Kajsa, hjelp mig. Sg ni t hvilket hll de gick? LEENA-KAJSA.Frsk inte. Du trffar dem inte i alla fall. De ha nog redan slt den. Ochhvar skulle du dessutom ska dem? JOHANNA.P krogen naturligtvis. LEENA-KAJSA.Det tjenar till ingenting, tro mig. Det skulle bara bli tvist emellan er,och sdant r bst att undvika. Folk sger nog nd att det r din skuldatt Risto dricker s mycket. JOHANNA.Min? Hur skulle det kunna vara min skuld? LEENA-KAJSA.Det vet jag inte, men s sger man. De kan vl inte heller ha s alldelesortt i det, ty -- tyck inte illa vara -- men det r alltid mer ellermindre hustruns fel, nr mannen dricker. Om du vore annorlunda -- mnar dug nd? JOHANNA.Jag mste ju. Kanske jag tminstone kan f pengarna af dem. LEENA-KAJSA.Inte kan du g, stackare, i ett sdant tillstnd som du nu r. Du ser ju utsom dden och raglar ju rent af. Blif hemma och frsk att lugna dig litet.Jag skulle frr kunna g att ska dem, men jag vet att det gagnar tillingenting. -- Gud nde och bevare, hvad r det du gr? JOHANNA.Jag? Jag gr ju ingenting. LEENA-KAJSA.Du kastar ju alla dina klder p golfvet. Se nu dr. JOHANNA.Fll de p golfvet? -- Goda Leena-Kajsa, jag r frlorad. Mig frlsaringenting -- ingenting. LEENA-KAJSA.Det var illa gjordt af Risto. Man kan inte sga annat. JOHANNA.Om han hade slagit mig lam och frderfvad, skulle det ha varit ingentingemot det hr. Jag skulle lta hacka mig i stycken, om jag bara kunde fvfven tillbaka. LEENA-KAJSA.Den ena prfvas p ett stt, den andra p ett annat. Gud har lika mnga rissom han har barn. JOHANNA.Den som kunde lita p att detta kommer frn Gud, men det gr det inte. Guddref dem inte till att stjla min vf. Det var vl snarare den onde. LEENA-KAJSA.Gud tillt likvl att det skedde, och det tillkommer dig att varaundergifven Hans vilja. Och hvad mer, om menniskan lider aldrig s mycket idenna jemmerdalen? I det tillkommande lifvet fr hon belning fr allting. "S aga hr, Men hjelp oss dr",sjunger vi ocks i psalmen. Du borde hellre gldjas, Johanna, ty din kronablir strlande p detta stt. JOHANNA.Hrde ni? Det var ngon, som krde in p grden. -- Fru Vrsky. Gr darrande till ett hrn af rummet.Gode Gud -- gode Gud -- -- LEENA-KAJSA ser ut genom drren.Var lugn, det r ingen. Det kom troligtvis frn gatan. Men kra Johanna,st inte dr borta i vrn. Du r ju alldeles ifrn vettet, som kan ge digtill att p det sttet srja fver ffngliga, verldsliga ting. JOHANNA griper om sitt hufvud.Kronan blir strlande p detta stt, sa' ni. O, jag skulle vara njd med enmycket dunklare krona, om blott Risto upphrde att dricka och lefde som enmenniska -- och om fru Vrsky finge sin vf igen. LEENA-KAJSA.Nog hrs det, nog hrs det att du r ett sorglst, verldens barn. Gud frnnu tukta dig mycket, stackars qvinna, innan du brjar vandra den rttavgen. JOHANNA.Leena-Kajsa -- nu r det ngon i farstun. LEENA-KAJSA ser ut genom drren.Det var inte annat n blsten, som smlde till yttre drren. JOHANNA.Snart kommer hon likvl, och d -- d r jag frlorad. Jag uthrdar intedet hr, Leena-Kajsa. Det r omjligt. LEENA-KAJSA.Den, som lgger brdan p, hjelper en ocks att bra den. JOHANNA.Anklaga inte Gud fr denna brda. Det r endast Ristos verk, men hanhjelper en minsann inte att bra den. LEENA-KAJSA.Alltid samma visa: Inte frn Gud, inte Guds verk. Hur djupt har inte dustackare sjunkit i vantrons rysliga synd? JOHANNA.Men sjelfva frnuftet sger ju, att Gud inte tvingar menniskorna till ondagerningar. LEENA-KAJSA.Hvad r ditt frnuft? Blindt, frmrkadt. Det fattar inte dem, som tillhraGuds rike. "Frnuftet mste tagas till fnga under trons lydno", sger denhelige Paulus. JOHANNA.Om jag tminstone hade pengar, s att jag kunde betala fru Vrsky frvfven. LEENA-KAJSA.Fins det ingen, som du kan lna af? JOHANNA.Ingen. -- Jo, vnta -- LEENA-KAJSA.N --? JOHANNA.Om jag skulle be Yrj? LEENA-KAJSA.Hvarfr inte? Det gr ju an att frska. JOHANNA.Men det r ocks s svrt, s rysligt svrt. LEENA-KAJSA.Inte tycker jag det r ngonting. Frgan r fri. Se'n kan han gra som hanvill. JOHANNA.Nej, nej -- jag kan inte vnda mig till honom. LEENA-KAJSA.Fruktar du ett afslag? JOHANNA.Nej, inte det, men det kns nd s omjligt fr mig. LEENA-KAJSA.Ja, gr som du vill. Jag sger hvarken ja eller nej. Men nog vore det bra,om du kunde ge fru Vrsky pengarna i handen strax som hon kommer. JOHANNA.Ja, visst vore det bra. Kanske hon d inte skulle bli s ond. -- Hrs detinte nu steg dr ute. LEENA-KAJSA. efter att ha lyssnat en stund.Nej, dina ron bedrar dig. JOHANNA.Ja, om jag hade pengar att ge henne strax. Kanske likvl -- eftersom niocks tycker att det inte r ngonting. -- Snlla, goda Leena-Kajsa, g nitill Yrj. LEENA-KAJSA.Ja, nog kan jag g. JOHANNA.Kanske ni kunde hinna tillbaka innan frun kommer. LEENA-KAJSA.Ja, jag drjer inte lnge dr. Gr. JOHANNA ser ut genom fnstret.Det syns ingen p gatan. Ser ut genom drren.Inte heller hr. Kanske kommer hon inte nnu. Kanske hon inte alls kommer idag. Det kan ju ha kommit hinder i vgen, frmmande eller ngot annat. Lyssnar. Med ett qvfdt skri:Ett kdon stannade vid trappan. -- Det r hon -- det r hon. FRU VRSKY kommer in.Hr r jag ndtligen. Jag drjde s lnge i garnboden, d jag inte riktigtvisste hvad jag skulle ta till inslag. Ty olika mste vi ndvndigt ha det.Ni sa' ju att ni hade tjugufem alnar frdiga? Det blir just lagom t migoch lilla Alma. Mer behfs det inte. Hr har jag ngra nya proflappar. Hvadsger ni om det dr mnstret till exempel? _Johanna_ tar maskinmessigt emot lappen. -- _Fru Vrsky_ ger henne en annan lapp.n det dr? Det r heller inte fult. Dr r visserligen litet olikarnning, men inte gr det ngot. Kanske det till och med blir nnu vackraremed den rnning vi ha. Eller hvad tror ni? JOHANNA.Kanske. FRU VRSKY.Vf en liten bit till prof, s fr vi se. Jag stter mig ner hr s lnge. Tar af sig ytterplaggen och stter sig.Se s, och nu kan jag bertta er ngot roligt. I garnboden trffade jag fruHanhinen, som r ordfrande i fruntimmersfreningen, och hon lofvade att geer arbete fr hela vintern. Inte just vfning, men smnad, och det r vldetsamma eller hur? Ni kan naturligtvis sy? Ja, det behfver jag vl intefrga om heller. Fruntimmersfreningen, ser ni, har ftt storabestllningar frn en kasern, och drfr behfver de skickliga och rligasmmerskor. N -- ni svarar ingenting? Jag trodde mig gra er en storgldje, nr jag s snart uppfylde er begran. JOHANNA.Goda fru Vrsky, om ni blott frst ville hra -- Om jag skulle vga -- -- FRU VRSKY.Lita p det? Visserligen, nr fru Hanhinen har lofvat. JOHANNA.Nej, nej, hvad bryr jag mig om det nu? Om jag skulle vga tala om fr er ---- FRU VRSKY.Tala om? Hvad d? Hvad fattas er, Johanna? Har ngonting hndt? JOHANNA.Ja. FRU VRSKY.Ngon skada? Med vfven? Det kan jag vl aldrig tro. Stiger upp och gr fram till vfstolen.Du milde Gud, hvad r det? Har ni klippt af den? JOHANNA.Den r afklippt. FRU VRSKY.Och hvar r vfven? JOHANNA.Det r just det vrsta att den fins inte mer. FRU VRSKY.Fins inte mer? Hvad vill det sga? JOHANNA.Den r borttagen. Jag kan inte hjelpa det. Jag kan inte -- FRU VRSKY.Borttagen? Afklippt och borttagen? En tjugufem alnars vf. Nej, men det rverkligen -- Jag vet inte mer hvad jag skall tnka. JOHANNA.Jag har varit i en sdan frfrlig ngest fver det, goda fru Vrsky. Omjag tminstone p ngot stt kunde f den tillbaka, men drom fins inte detminsta hopp. FRU VRSKY.En sdan skada. Hvad skall nu min man sga. h, att jag skulle brja phela den hr historien. -- Efter det hr fr ni troligtvis inte ngotarbete frn fruntimmersfreningen. JOHANNA.Inte frn ngon menniska, det r klart. Ett olycksde frfljer mig iallting. FRU VRSKY.Nr togs den bort d? Ni talade ju nyss inte ngot om det. JOHANNA.Det hnde just under den tiden som jag var hos frun. FRU VRSKY.Och hur slapp tjufven in? Var drren inte lst? _Johanna_ tiger.Var drren inte lst, frgade jag? JOHANNA.Nej. FRU VRSKY.