Avancerad nivå

Uppsatskurs 15 hp

VT 2016

Författare:

Diana Dammert & Hanna Pettersson

Handledare:

Kerstin Sluys

Examinator:

Marja Schuster

”Learning by doing”

Intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av intrahospital transport ”Learning by doing”

Intensive care nurses experience of intrahospital transports

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Intensivvårdspatienten är ofta i behov av diagnostisk undersökning eller

avancerad behandling som medför intrahospital transport utanför intensivvårdsavdelningen.

Intrahospital transport av intensivvårdspatienter är förenat med risker och tillbud. En

intrahospital transport ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan som i denna komplexa

miljö skall ansvara för patientsäkerhet och omvårdnad. Det är tidigare känt att

vårdsskada uppstår på grund av bristande riktlinjer, brister i kommunikation och bristande

utbildning och kompetens. Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av

riktlinje, kommunikation och kompetens vid intrahospital transport. Metod: Studien

genomfördes med en kvalitativ deskriptiv design och datainsamlingen skedde genom tre

fokusgruppsintervjuer med en semistrukturerad intervjuguide. Resultat: I studiens resultat

framkom att intensivvårdssjuksköterskorna inte alltid följer den lokala riktlinjen och

checklistan för intrahospital transport. Kommunikationsbrister förekommer med

röntgenavdelningen. Den utbildningen som ges är genomgång av transportvagnen samt att

följa med erfaren kollega på intrahospital transport. Det råder varierande upplevelser av

kompetens och trygghet vid intrahospital transport. Slutsats: Riktlinje och checklista för

intrahospital transport följs inte alltid i praktiken. Brister i kommunikationen med

röntgenavdelningen utgör risk för patientsäkerheten. Klinisk betydelse: Resultatet från

forskningsstudien kan bidra till ett förbättringsarbete gällande kommunikation mellan

intensivvårds- och röntgenavdelningen, i syfte att öka patientsäkerheten.

Nyckelord: intensivvårdssjuksköterskor, intrahospital transport, kommunikation, kompetens,

patientsäkerhet, riktlinje

ABSTRACT

Background: Intensive care patients are often in need of diagnostic examination or advanced

treatment involving intrahospital transport outside of the intensive care unit. Intrahospital

transport of intensive care patients is associated with risks and incidents. An intrahospital

transport places high demands on intensive care nurse in this complex environment, who is

responsible for patient safety and care. It is known that the health damage occurs due to lack

of guidelines, lack of communication and lack of education and skills. Aim: To investigate

intensive care nurses' experience of guideline, communication and competence in

intrahospital transport. Method: The study was conducted with a qualitative descriptive

design and data collection was done through three focus group interviews with a semi-

structured interview guide. Results: The study results showed that intensive care nurses do

not always follow the local guidelines and checklists for intrahospital transport.

Communication deficits occur mainly within the radiology department. The training given is a

review of the transport equipment and to accompany experienced colleague in intrahospital

transport. The intensive care nurses have varied experiences of competence and confidence in

intrahospital transport. Conclusions: Guideline and checklist for intrahospital transport are

not always followed in practice. Deficits in communication with the radiology department

constitutes a risk to patient safety. Clinical implication: The study results can contribute to

an improvement regarding communication between intensive care and radiology department,

to increase patient safety.

Key words: Communication, competence, guideline, intensive care nurse, intrahospital

transport, patient safety.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING .............................................................................................................. ii

ABSTRACT .............................................................................................................................. iii

INLEDNING .............................................................................................................................. 1

BAKGRUND ............................................................................................................................. 2

Tillbud vid intrahospital transport .......................................................................................... 2

Riktlinje för intrahospital transport ........................................................................................ 4

Crew Resource Management ................................................................................................. 5

Intensivvårdssjuksköterskans ansvar ...................................................................................... 7

PROBLEMFORMULERING .................................................................................................... 9

SYFTE ........................................................................................................................................ 9

METOD .................................................................................................................................... 10

Design ................................................................................................................................... 10

Urval ..................................................................................................................................... 10

Datainsamlingsmetod ........................................................................................................... 10

Dataanalys ............................................................................................................................ 11

Etiska aspekter ...................................................................................................................... 13

RESULTAT ............................................................................................................................. 14

Riktlinje och checklista vid intrahospital transport .............................................................. 14

Kommunikation vid intrahospital transport ......................................................................... 16

Utbildning och kompetens vid intrahospital transport ......................................................... 18

DISKUSSION .......................................................................................................................... 21

Metoddiskussion ................................................................................................................... 21

Resultatdiskussion ................................................................................................................ 24

Slutsats ................................................................................................................................. 27

Klinisk betydelse .................................................................................................................. 27

Förslag på vidare forskning .................................................................................................. 27

REFERENSER ......................................................................................................................... 28

BILAGOR ................................................................................................................................... i

1

INLEDNING

Under författarnas verksamhetsförlagda utbildning till specialistsjuksköterskor inom

intensivvård uppmärksammades att intrahospitala transporter av svårt sjuka patienter är

förenat med risk för vårdskada. Transport av svårt sjuka patienter ingår i

intensivvårdssjuksköterskans arbetsuppgifter och vid intrahospital transport ansvarar hon/han

för att upprätthålla patientsäkerheten. Intensivvårdssjuksköterskan har begränsade resurser för

att kunna hantera akut försämring hos patienten vid en intrahospital transport. De vanligaste

bakomliggande orsakerna till att en vårdskada uppstår är bristande följsamhet till riktlinjer,

brister i kommunikation samt bristande kompetens. Genom noggrann riskanalys, förberedelse

och planering kan riskerna för vårdskada reduceras.

2

BAKGRUND

Intensivvårdspatienten är ofta i behov av diagnostisk undersökning eller avancerad

behandling som medför intrahospital transport utanför intensivvårdsavdelningen. Intensive

Care Society [ICS] definierar intrahospital transport som förflyttning av patient mellan olika

enheter inom sjukhuset (ICS, 2011). Den vanligaste destinationen för intrahospital transport är

röntgenavdelningen (Fanara, Manzon, Barbot, Desmettre & Capelliere, 2010).

Intensivvårdspatienten är ofta svårt sjuk varpå sannolikheten för tillbud ökar (Bérubé et al.,

2013; Blakeman & Branson, 2013; Goulardins et al., 2012; Mazza et al., 2008; Meneguin,

Alegre & Luppi, 2014; Waydhas, 1999).

Tillbud vid intrahospital transport

Tillbud avser “händelse som hade kunnat medföra vårdskada” (SOSFS, 2005:12, kap. 1, 2§).

Till de vanligaste fysiologiska komplikationerna under en intrahospital transport hör

förändring av blodtryck och hjärtfrekvens (Goulardins et al., 2012). Andra fysiologiska

förändringar som kan uppkomma är hypoxi, hypo-och hyperkapné, arytmier och

hjärtstillestånd (Beckmann, Gillies, Berenholtz, Wu & Pronovost, 2004; Kue, Brown, Ness &

Scheulen, 2011). Waydhas (1999) har även observerat ökat intrakraniellt tryck hos

neurologiska intensivvårdspatienter under intrahospital transport. Komplikationer relaterade

till respiration såsom förändrat andningsmönster och ökat luftvägstryck var även vanligt

förekommande under intrahospital transport (Beckmann et al., 2004). Intrahospital transport

ger en ökad risk för ventilator-associerad pneumoni (VAP), atelaktaser (Schwebel et al.,

2013) samt pneumothorax (Papson, Russell & Taylor, 2007; Schwebel et al., 2013).

Beckmann et al. (2004) såg även att tillbud som uppkommer vid intrahospital transport kan

vara livshotande för svårt sjuka patienter. Hos dessa patienter har intrahospital transport

associerats med en mortalitet på två procent.

Globalt är förekomsten av tillbud vid intrahospital transport upp till 70 % (Papson et al., 2007;

Waydhas, 1999). Tillbud vid intrahospital transport kan klassificeras i fyra kategorier;

tekniska faktorer, organisatoriska faktorer, patientrelaterade faktorer samt mänskliga

faktorer (Fanara et al., 2010).

3

Tekniska faktorer är den vanligaste orsaken till tillbud vid intrahospital transport (Beckmann

et al., 2004). Fanara et al. (2010) konstaterade att 22 % av de rapporterade tillbuden vid

intrahospital transport var relaterade till transportventilatorer. Otillräckliga syrgasreserver,

inadekvata ventilatorinställningar, obstruktion, luftvägsproblem och extubation innefattades

även i denna kategori (Beckmann et al., 2004; Papson et al., 2007). Transportventilatorer är

dock att föredra eftersom handventilering bland annat visat sig ge variationer i

blodgasvärdena (Blakeman & Branson, 2013). Tillbud orsakad av antalet infusionsaggregat

och dränage påvisas ofta som tillbud relaterat till tekniska faktorer (Beckmann et al., 2004;

Fanara et al., 2010; Papson et al., 2007).

Majoriteten av tillbud relaterat till organisatoriska faktorer sker vid intrahospitala transporten

från intensivvårdsavdelningen till röntgenavdelning/operationssal (Beckmann et al., 2004).

Kommunikationen mellan intensivvårdsavdelningen och destinationsplatsen är viktig för att

reducera transport- och väntetid (Beckmann et al., 2004; Lovell, Mudaliar & Klineberg, 2001;

McLenon, 2004; Meneguin et al., 2014). Den intrahospitala transportens varaktighet och

längd, planering samt hur brådskande transporten är omnämns ofta som riskfaktorer relaterade

till organisationen (Fanara et al., 2010).

Patientrelaterade tillbud uppkommer ofta då den intrahospitala transporten sker i samband

med inskrivning, då patientens tillstånd snabbt kan förändras eller efter en episod av instabilt

tillstånd (Beckmann et al., 2004). Tillbud ökade betydligt när intrahospital transport utfördes i

akut situation (Lahner et al., 2007). Hög grad av svår sjukdom är i flertalet studier identifierad

som en riskfaktor för tillbud. Antalet infusioner, framförallt katekolaminer, samt positivt

slutexpiratoriskt tryck (PEEP) ökar risken för tillbud vid intrahospital transport (Lahner et al.,

2007; Lovell et al., 2001). Parmentier-Decrucq et al. (2013) fann i sin studie att förändringar i

sederingsnivå samt behov av intravenös vätska inför intrahospital transport utgjorde

riskfaktorer för tillbud.

Under kategorin mänskliga faktorer uppkommer tillbud orsakade av transportteamet vid

intrahospital transport. Dessa tillbud har kunnat relateras till brister i träning och

kommunikation samt kunskapsbrister hos personal (Beckmann et al., 2004; Goulardins et al.,

2012; Lovell et al., 2001). Kunskapsbrister innefattades av bristande bedömningsförmåga,

4

oförmåga att känna igen problem och bristande följsamhet till riktlinjer (Beckmann et al.,

2004). Både tillbud relaterade till tekniska faktorer och tillbud relaterade till patientens

tillstånd är ofta orsakade av den mänskliga faktorn. Orsakerna är främst otillräcklig

förberedelse, inadekvat kunskap samt bristande erfarenhet och utbildning (Beckmann, et al.,

2004; Lovell et al., 2001; Warren, Fromm, Orr, Rotello & Horst, 2004).

Riktlinje för intrahospital transport

Internationellt har riktlinjer utvecklats och sammanställts för att förbättra patienternas komfort

och säkerhet vid intrahospital transport (Fanara et al., 2010). Riktlinjerna innefattar en

standardisering av rutiner som är relaterat till organisation, personal och transportutrustning

vid intrahospital transport samt av en checklista (Beckmann et al., 2004; Lovell et al., 2001;

Papson et al., 2007; Waydhas, 1999).

De internationella riktlinjerna är utformade utifrån tre faser; före-, under- och efter

intrahospital transport (ANZCA, JFICM & ACEM, 2010; ICS, 2011; Jarden & Quirke, 2010;

Warren et al., 2004). Inför intrahospital transport ska indikationen diskuteras och noggrann

avvägning av fördelar och nackdelar bör göras (ANZCA, JFICM & ACEM, 2010; ICS, 2011;

Jarden & Quirke, 2010; Warren et al., 2004). Fasen före intrahospital transport innefattar

planering och förberedelse. Fokus ligger på att stabilisera patienten och riskbedöma den

intrahospitala transporten. Behov av läkemedel, övervakningsnivå, medicinteknisk utrustning

samt sammansättning av teamet bör planeras utifrån patientens rådande tillstånd.

Transportteamet ska komponeras ut efter patientens aktuella behov men vid intrahospital

transport av en respiratoriskt- och cirkulatoriskt instabil patient bör teamet utgöras av en

medföljande läkare, relaterat till en ökad risk för akut åtgärd (Blakeman & Branson, 2013;

Mazza et al., 2008; Menegiun et al., 2014; Waydhas, 1999). Fasen under intrahospital

transport innefattar tiden utanför intensivvårdsavdelningen. Målet är fortsatt stabilisering av

patienten under den intrahospitala transporten genom att kontinuerligt dokumentera vitala

parametrar (ICS, 2011; Jarden & Quirke, 2010; Warren et al., 2004), åtminstone var 15:e

minut (ANZCA, JFICM & ACEM, 2010). Vidare rekommenderas att även

ventilatorinställningar, vårdåtgärder och läkemedelsadministrationer bör dokumenteras

(ANZCA, JFICM & ACEM, 2010; ICS, 2011). Fasen efter intrahospital transport innefattar

stabilisering av patienten och återuppkoppling till ordinarie utrustning (Jarden & Quirke,

5

2010; Warren et al., 2004). Vidare bör den tekniska utrustningen funktionskontrolleras och

rengöras för att vara iordningställd inför nästa intrahospitala transport (ANZCA, JFICM &

ACEM, 2010; ICS, 2011; Warren et al., 2004).

En checklista sammanfattar innehållet i riktlinjen och kan ses som ett verktyg vid

förberedelserna inför intrahospital transport (Beckmann et al., 2004; Choi et al., 2012; Fanara

et al., 2010; Hales, Terblanche, Fowler & Sibbald, 2008). Checklistan syftar till att säkerställa

en patientsäker transport och försäkran om att alla områden utifrån riktlinjen är

genomkontrollerade inför intrahospital transport. Vidare kan checklistan ses som behjälplig

för att kunna identifiera och minimera risker som är associerade till intrahospital transport

(Beckmann et al., 2004; Choi et al., 2012; Fanara et al., 2010; Hales et al., 2008).

Haynes et al. (2009) har påvisat att användandet av checklista förbättrar vårdkvalitet och

kommunikation samt reducerar morbiditet och mortalitet. Hewson och Burrell (2006)

konstaterar att användandet av checklista i omvårdnadsarbete på en intensivvårdsavdelning

medför kortare vårdtid, färre dagar i ventilator och en minskad mortalitet från 11,5 % till 8,3

%. Choi et al. (2012) påvisar att tillbud vid intrahospitala transporter kan reduceras från 36 %

till 22 % vid användandet av checklista.

Studier lyfter att checklistor bör vara adekvat framtagna och anpassade för respektive enhet

för optimal följsamhet (Beckmann et al., 2004; ICS, 2002; Lovell et al., 2001; Warren et al.,

2004). En systematisk checklista för intrahospitala transporter ökar transportteamets säkerhet i

att fullfölja noggrant arbete (Lahner et al., 2007; Lovell et al., 2001).

Crew Resource Management

Intensivvården är beroende av optimalt teamarbete och välfungerande kommunikation för

bästa möjliga patientsäkerhet. Inom intensivvården läggs det stark betoning på tekniska

färdigheter istället för kommunikation, teamarbete och ledarskap. Detta resulterar i att

intensivvårdspersonal är relativt oförberedda att möta kraven på den alltmer komplexa

intensivvårdsmiljön (Haerkens, Jenkins & van der Hoeven, 2012). För att skapa ett klimat för

öppen kommunikation, där alla tillåts delge sina synpunkter och observationer kan metoden

6

Crew Resource Management (CRM) användas. Metoden introducerades inom hälso- och

sjukvården på 1990-talet och härstammar från flygindustrin där den utarbetades efter en serie

flygolyckor som kunde härledas till mänskliga faktorer. Analyser visade att bristande

kommunikation, otydligt ledarskap och beslutsfattande kunde ligga som orsak bakom flera av

olyckorna. CRM fokuserar på teamarbete, tidig identifiering och hantering av hot och

avvikelser samt en klanderfri diskussion av mänskliga faktorer (Haerkens et al., 2012;

Helmreich, Merritt & Wilhelm, 1999). CRM betonar identifiering av roller i teamet,

effektivisering av användning av checklista samt stödjande struktur för kommunikationen

(Haerkens et al., 2012). CRM baserad teamträning förbättrar även förmågan att fördela

mänskliga resurser. Alla i teamet genomsöker omgivningen aktivt för att kunna utnyttja alla

tänkbara resurser, såväl mänskliga som teknologiska (Guise et al., 2008; Murray & Foster,

2000).

Intensivvården saknar tradition för briefing, debriefing och att framföra feedback (Zeltser &

Nash, 2010) och Haerkens et al. (2012) menar att intensivvårdsinriktad CRM träning bör

betona dessa områden. I Gore et al. (2010) tvärprofessionella studie visar det sig att

sjuksköterskorna, särskilt operationssjuksköterskorna, upplevde förbättring i samarbete,

kommunikation och patientsäkerhet efter utbildning i CRM och implementering av briefing.

CRM upplevdes även stärka diskussion och rapportering av tillbud.

Vid akuta situationer är det riskabelt att bli fixerad vid ett kliniskt fynd eller en diagnos och

utveckla ett tunnelseende. Detta kan leda till oförmåga att se den övergripande kliniska

situationen. Stor vikt bör därför läggas i att kontinuerligt utvärdera kliniska fynd och

parametrar samt att tänka ”utanför ramarna”. CRM poängterar vikten av att be om hjälp då

situationen kräver kunskap utanför teamets kompetens (Murray & Foster, 2000).

Inom CRM betonas ”closed loop” kommunikation, vilket innebär att en teammedlem muntligt

bekräftar att hon/han mottagit en uppgift samt rapporterar tillbaka till ledaren då uppgiften är

utförd, förstärkt med personens namn eller med ögonkontakt. Det är viktigt med regelbunden

återkoppling till ledaren så att han/hon kan stå på sidan och betrakta helhetsperspektivet.

Ledaren bör diskutera med gruppen om sin tolkning utifrån kliniska fynd och hur behandling

ska modifieras så att alla i teamet får samma uppfattning av situationen (Guise et al., 2008;

Murray & Foster, 2000).

7

Intensivvårdssjuksköterskans ansvar

Med intensivvårdssjuksköterska menas en legitimerad sjuksköterska som studerat en

specialistsjuksköterskeutbildning inom intensivvård. Patienterna som vårdas på

intensivvårdsavdelning är svårt sjuka med svikt i ett eller flera organ. Intensivvården

utvecklas snabbt och komplicerade behandlingsmetoder medför ett ökat krav på

intensivvårdssjuksköterskans kompetens inom medicin, medicinteknik och andra närliggande

områden (Riksföreningen för anestesi och intensivvård, 2012). Detta kan kopplas till

Patientsäkerhetslagen [PSL] (SFS 2010: 659), 1§, kap. 6, som beskriver hälso- och

sjukvårdspersonalens skyldighet att utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad

erfarenhet.

I kompetensbeskrivningen för intensivvårdssjuksköterskor framgår det att

intensivvårdssjuksköterskan ska arbeta förebyggande, vara proaktiv och ha

handlingsberedskap för oväntade situationer och förändringar i patientens tillstånd. Därtill

behöver intensivvårdssjuksköterskan kunna minimera risker, förebygga ohälsa samt ha ett

holistiskt och etiskt förhållningssätt. Vidare ska intensivvårdssjuksköterskan kunna planera,

identifiera risker samt medverka i utförandet av omvårdnad vid intrahospitala transporter och

diagnostiska undersökningar av svårt sjuka patienter. Hon/han skall kunna hantera och

ansvara för medicintekniska produkter utifrån gällande riktlinjer, lagar och författningar

(Riksföreningen för anestesi och intensivvård, 2012).

För att upprätthålla en hög patientsäkerhet ska intensivvårdssjuksköterskan kunna arbeta

aktivt med riskanalyser och avvikelserapportering (Riksföreningen för anestesi och

intensivvård, 2012). Bristande patientsäkerhet orsakar vårdskador, som enligt PSL (SFS

2010:659), 5§, kap. 1, beskrivs när en patient har utsatts för ”lidande, kroppslig eller psykisk

skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade

vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården”. Bercault, Wolf, Runge, Fleury

och Boulain (2005) och Schwebel et al. (2013) såg ett samband mellan uppkomst av

sekundära komplikationer och intrahospital transport. I studierna påvisades en ökad risk för

att utveckla ventilator-associerad pneumoni hos ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter

efter en intrahospital transport, vilket medförde förlängd vårdtid upp till fyra dygn. De

vanligaste bakomliggande orsakerna till att en vårdskada uppstår är bristande följsamhet till

rutiner och riktlinjer, brister i kommunikation och information samt bristande utbildning och

8

kompetens (Socialstyrelsen, 2013). Intensivvårdssjuksköterskan skyddar patienten mot

vårdskada genom ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, vilket innefattar ett "arbete som

syftar till att analysera, fastställa och undanröja orsaker till risker, tillbud och negativa

händelser" (SOSFS, 2005:12, kap. 1, 2§). Som tidigare nämnts kan användandet av

ändamålsenliga riktlinjer och checklistor reducera tillbud samt minska mortalitet vid

intrahospitala transporter av svårt sjuka patienter (Haynes et al., 2009).

9

PROBLEMFORMULERING

Intrahospitala transporter är nödvändiga för att kunna genomföra diagnostik och behandling

av svårt sjuka patienter utanför intensivvårdsavdelningen. Intrahospital transport av

intensivvårdspatienter är förenat med risker och tillbud. En intrahospital transport ställer höga

krav på intensivvårdssjuksköterskan som i denna komplexa miljö skall ansvara för

patientsäkerhet och omvårdnad. Ur Socialstyrelsens tillsynsrapport (2013) framgår det att

vårdsskada uppstår på grund av bristande riktlinjer, brister i kommunikation och bristande

utbildning och kompetens. Det saknas studier som undersökt intensivvårdssjuksköterskors

upplevelse av hur ovanstående faktorer kan påverka en intrahospital transport. Med denna

studie avser författarna att kunna bidra till fortsatt förbättringsarbete gällande

patientsäkerheten vid intrahospital transport.

SYFTE

Syftet med studien är att undersöka intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av riktlinje,

kommunikation och kompetens vid intrahospital transport.

10

METOD

Design

Författarna har valt att göra en kvalitativ deskriptiv studie med fokus på samtal mellan

människor, så kallad fokusgruppsintervju.

Urval

Deltagarna till fokusgruppsintervjuerna kom att bestå av specialistsjuksköterskor inom

intensivvård. Inklusionskriterier för deltagande var att de skulle ha erfarenhet av

intrahospitala transporter på den avdelning där studien utfördes. Deltagarna rekryterades via

ett bekvämlighetsurval, vilket innefattade att samtliga deltagare hade arbetat under

förmiddagen och överrapporterat sina patienter inför fokusgruppsintervjuerna (Bryman,

2011). Två chefssjuksköterskor på avdelningen fungerade som nyckelpersoner för att välja ut

deltagare som uppfyllde inklusionskriterierna (Wibeck, 2010). Deltagarna i den första

fokusgruppen blev personligen kontaktade av ena nyckelpersonen samt erhöll

deltagarinformation (bilaga I) via e-mail från författarna. Deltagarna i de övriga två

fokusgrupperna blev tillfrågade av författarna via e-mail, med bifogad deltagarinformation.

Av femton tillfrågade, var det elva som deltog. Deltagarna hade arbetat som

intensivvårdssjuksköterska mellan 1-33 år. Två grupper bestod av fyra deltagare och en grupp

bestod av tre deltagare.

Datainsamlingsmetod

En intervjuguide (bilaga II) med semistrukturerade frågor arbetades fram utifrån studiens

syfte. Strukturen av intervjuguiden med; öppningsfrågor, introduktionsfrågor, nyckelfrågor

samt avslutande frågor utformades med inspiration av Wibecks (2010) intervjuguide för

fokusgruppsintervju. Samtliga fokusgruppsintervjuer följde huvudsakligen strukturen av

frågorna i intervjuguiden. I alla tre intervjuerna har författarna ställt följdfrågor för att

förtydliga och bekräfta det tidigare sagda för att få en ökad förståelse.

Datainsamlingen skedde på en intensivvårdsavdelning på ett universitetssjukhus i en svensk

storstad. Deltagarna blev ombedda att inför fokusgruppsintervjuerna förbereda sig genom att

ta del av avdelningens lokala riktlinje Transport av IVA-patient inom sjukhuset. Inför varje

11

fokusgruppsintervju delades rollerna som moderator och assistent upp mellan författarna.

Moderatorns roll var att konstruera diskussionen utifrån den på förhand fastställda

intervjuguiden, utan att aktivt delta. Assistenten agerade medlyssnare och förde anteckningar

samt var behjälplig med teknisk utrustning. Författarna turades om att agera moderator och

assistent i fokusgruppsintervjuerna. Fokusgruppsintervjuerna inleddes med att moderatorn

välkomnade deltagarna och informerade om studiens forskningsområde. Författarna var

medvetna om vikten av hur det rumsliga arrangemanget kan spela in för kommunikationen

och valde därför aktivt att placera deltagarna mitt emot varandra längs med långsidorna av

bordet (Wibeck, 2010). Samtliga fokusgruppsintervjuer utfördes utan störningsmoment i ett

konferensrum utanför den berörda avdelningen. Fokusgruppsintervjuerna spelades in på en

diktafonapplikation på författarnas mobiltelefoner och tog mellan 23 till 43 minuter. Efter

varje avslutad fokusgruppsintervju ägnade författarna tio minuter åt att reflektera och

diskutera om vad som framkommit under intervjun. Datainsamlingen pågick under en vecka

och efter tre fokusgruppsintervjuer hade en teoretisk mättnad uppnåtts på den berörda

avdelningen. Ny information uteblev och författarna såg ett återkommande mönster (Wibeck,

2010).

Dataanalys

Författarna valde att enskilt genomlyssna och transkribera det inspelade intervjumaterialet.

Wibeck (2010) beskriver tre olika transkriptionsnivåer, nivå I, II, III. Nivå I utgör den mest

detaljerade, innefattande talstyrka, -hastighet och betoning, medan nivå III består av

fullständiga meningar. Författarna valde att transkribera hela intervjuerna i nivå II och nivå III

för att inte gå miste om värdefullt innehåll som kunde svara på studiens syfte. Därefter

kontrollerade författarna att samtliga transkriptioner överensstämde med ljudmaterialet. För

att uppnå förståelse av det erhållna materialet och dess kontext läste författarna samtliga

transkriptioner upprepade gånger inför analysen. Sandelowski (2000) beskriver att kvalitativ

innehållsanalys är den analysmetod som anses vara lämpligast för att analysera data vid

kvalitativa deskriptiva studier. Den kvalitativa innehållsanalysen kan inledas utifrån ett redan

existerande kodningssystem, vilket i denna studie utgörs av intervjufrågorna (a. a). Författarna

valde att tolka materialet utifrån dess manifesta innehåll. Med inspiration av Graneheim &

Lundman (2004) analyserades det transkriberade materialet under respektive intervjufråga

systematiskt och stegvis genom att författarna gemensamt valde ut meningsbärande enheter

12

som ansågs svara på studiens syfte. Dessa meningsenheter kom att kondenseras och klipptes

därefter ut för att hjälpa författarna att synliggöra samband och mönster i materialet (a. a). De

kondenserade meningsenheterna resulterade i underkategorier och intervjufrågorna

omarbetades till kategorier (tabell 1). Data presenteras utifrån Sandelowski (2000)

beskrivning av kvalitativ deskriptiv design.

Tabell 1.

Meningsbärande

enheter

Kondenserande

meningsenheter

Underkategori Kategori

När det är fulla

pådraget och man

har en patient som är

tubad och skall ner,

då helt plötsligt har

du väldigt mycket

som du behöver

tänka på och då är

det ju jättebra med

checklista

Bra med checklista

då det är mycket

man skall tänka på.

Upplevelse av att

använda checklista

Riktlinje och

checklista vid

intrahospital

transport

Man har ju lärt sig

genom åren vad man

skall ha och inte ha.

Det är ju i princip

det som står i

checklistan.

Lärt sig vad man

skall ha med, vilket

är det som står i

checklistan.

Upplevelse av att

använda egen rutin

Riktlinje och

checklista vid

intrahospital

transport

13

Etiska aspekter

Tillstånd att genomföra studien erhölls skriftligen från verksamhetschef. Respondenterna

meddelades både skriftligt och muntligt innan datainsamlingen påbörjades. Deltagandet i

studien var frivilligt och respondenterna kunde välja att inte medverka då de tillfrågades.

Respondenterna informerades om att de när som helst under studien tilläts avbryta sitt

deltagande utan angivna skäl, vilket inte skulle komma att ifrågasättas (Declaration of Helsinki,

2014). Denna studie har förhållit sig till Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer;

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet

(Vetenskapsrådet, 2002). Fokusgruppsintervjuerna var anonyma och datan har behandlats

konfidentiellt, vilket uppväger det vetenskapliga värdet utav de risker som kunde ha uppstått

vad gäller hälsa, säkerhet och personlig integritet (Lag om etikprövning av forskning som avser

människor, SFS 2003:460). Den enda information om deltagarna som presenteras i studien är

antalet yrkesverksamma år. Efter att varje fokusgruppsintervju transkriberats fördes ljudfilerna

från mobiltelefonerna över på USB-minne. Ljudfilerna raderades därefter från mobiltelefonerna

och allt material på USB-minnet har behandlats strikt konfidentiellt. Textdokumenten från de

transkriberade fokusgruppsintervjuerna har förvarats i säkert förvar hos författarna och dess

innehåll har under arbetets gång behandlats strikt konfidentiellt.

14

RESULTAT

Studiens resultat redovisas utifrån tre huvudkategorier och sex underkategorier som berör

deltagarnas upplevelse av riktlinje, kommunikation och kompetens vid en intrahospital

transport (tabell 2).

Tabell 2. Redovisning av underkategorier och kategorier

Underkategori Kategori

Upplevelse av att använda checklista

Upplevelse av att använda egen rutin

Riktlinje och checklista vid intrahospital

transport

Upplevelse av kommunikation på

avdelningen

Upplevelse av kommunikation på

röntgenavdelningen

Kommunikation vid intrahospital

transport

Upplevelse av utbildning i intrahospital

transport

Upplevelse av kompetens inom intrahospital

transport

Utbildning och kompetens vid

intrahospital transport

Riktlinje och checklista vid intrahospital transport

Upplevelse av att använda checklista

Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att riktlinjen för intrahospital transport med

tillhörande checklista är ett bra stöd att luta sig emot då de förbereder och utför intrahospital

transport av en instabil patient, av en för sjuksköterskan okänd patient, samt vid stressfyllda

situationer på avdelningen. “När det är fulla pådraget och man har en patient som är tubad och

skall ner, då helt plötsligt har du väldigt mycket som du behöver tänka på och då är det ju

jättebra med checklista“ (fokusgruppsintervju 3).

15

Checklistan upplevdes som ett bra hjälpmedel för teamet, att tillsammans gå igenom rutinen

och på det viset kunna skapa samhörighet och struktur inom teamet inför den intrahospitala

transporten. “...så då har man ju på något vis pratat ihop sig litegrann, och då tycker jag att

det är ganska bra att läsa igenom checklistan tillsammans. Då är alla med på tåget litegrann”

(fokusgruppsintervju 2).

Intensivvårdssjuksköterskorna var medvetna om att en checklista kan reducera incidenter vid

intrahospital transport. Det framkom även att den lätt glöms bort och inte alltid används då

patienten inte är i behov av transportventilator i samband med intrahospital transport. ”Jag

använder den definitivt inte om jag inte har transportrespen med mig och ibland händer det

väl att jag glömmer bort den” (fokusgruppsintervju 3).

Upplevelse av att använda egen rutin

Flera intensivvårdssjuksköterskor uppgav att de inte följer den lokala riktlinjen för

intrahospital transport utan att de istället följer sin egen rutin. Den egna rutinen grundar sig på

erfarenheter från tidigare intrahospitala transporter och lärdomar från yrket. “Den egna

rutinen innehåller det man blivit lärd när man började” (fokusgruppsintervju 1). Den lokala

riktlinjen upplevs innefatta dessa saker. “...det är ju i princip det som står i checklistan”

(fokusgruppsintervju 2).

Tidsbrist och upplevelse av att checklistan är tidskrävande att gå igenom, uppkom som skäl

till varför intensivvårdssjuksköterskorna väljer att använda sig av sin egen rutin istället för

lokala riktlinjer. “Man har sällan tid. Det tar längre tid att gå igenom checklistan och bocka av

än ha det i sitt huvud“ (fokusgruppsintervju 1).

Det framkom även att intensivvårdssjuksköterskorna inte finner ett behov av att använda en

checklista vid intrahospital transport av stabila patienter utan ventilatorstöd, teknisk utrustning

eller läkemedelsterapi. Vid dessa transporter förbereder sig intensivvårdssjuksköterskan bland

annat genom time-out och genom att bedöma risker utifrån patientens status. ”Har jag en

lättare transport, kanske en patient som andas själv… då brukar jag istället bara göra någon

16

typ av time-out innan man går, att man tänker ABC tänket och pratar igenom”

(fokusgruppsintervju 1). ”…då tänker man ju igenom på ett annat sätt vad det är för patient

man har framför sig och vad man behöver” (fokusgruppsintervju 2).

Kommunikation vid intrahospital transport

Upplevelse av kommunikation på avdelningen

Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev en välfungerande och öppen kommunikation mellan

yrkeskategorierna på avdelningen vid intrahospital transport. “Jag skulle gå ner med en

undersköterska som var ganska ny, vilket jag inte kände mig trygg med. Då sa jag det till

henne, eftersom jag inte har varit på så många transporter. Det blev faktiskt väldigt bra”

(fokusgruppsintervju 3). Medvetenhet kring riskerna och förståelse för tidsåtgången för en

intrahospital transport ansågs som faktorer för den välfungerande kommunikationen på

avdelningen. ”Det finns ju stor förståelse sinsemellan också att det är tidskrävande”

(fokusgruppsintervju 1).

Intensivvårdssjuksköterskorna diskuterade kring tyst kommunikation, som baseras på att alla i

teamet känner till sin roll och gör det som skall göras. “Dom flesta vet vad dom ska göra.

Jobbar man med en undersköterska som kan sin sak så, då behöver man inte bry sig att

respiratorn blir kollad och då vet man att jag kan koncentrera mig på mitt”

(fokusgruppsintervju 1). Den tysta kommunikationen kan även upplevas som brist på

kommunikation. Både för lite och för mycket kommunikation, samt att vara för många som

kommunicerar beskrevs som hinder för fungerande kommunikation inom teamet. ”Antingen

det att man pratar för lite eller pratar för mycket, flera olika som pratar” (fokusgruppsintervju

3).

Vidare framkom bristande personkemi och bristande kunskaper som hinder för en

välfungerande kommunikation i teamet. “Det kan ju vara rent kunskapsmässigt och rent

personkemimässigt. Det är svårt att behöva kommunicera övertydligt kring allting. För vissa

saker förväntar man ju sig att andra ska kunna” (fokusgruppsintervju 1).

17

Innan avgång används time-out som ett kommunikationssätt inom teamet och under

intrahospitala transporten upplyser de varandra inom teamet, exempelvis om hinder längs

vägen. “Vi brukar ju gå igenom lite innan….men att man går igenom patienten och

läkemedel, vad man har och så. Lite time-out typ innan man går iväg, så man vet”

(fokusgruppsintervju 3).

Upplevelse av kommunikation på röntgenavdelningen

Kommunikationsmissar mellan intensivvårdsavdelningen och röntgenavdelningen framkom

upprepade gånger i fokusgruppsintervjuerna. Dessa innefattar bland annat bristande

information från röntgenavdelningen om försenade undersökningar, vilket kunde riskera

patientsäkerheten. “...då fick vi en gång stå i 20 minuter med en patient i respirator i rummet

innan, anestesiutrymmet och vänta. För att det hade kommit något emellan”

(fokusgruppsintervju 3).

Överflyttningarna upplevs som det mest kritiska momentet vid en röntgenundersökning.

Intensivvårdssjuksköterskorna betonade vikten av tydlig och rak kommunikation för att skapa

ett fungerande samarbete, framförallt vid överflyttningar av en instabil patient. “...den som är

ansvarig för patienten berättar ‘Nu behöver vi göra så. De här riskerna finns. Jag är

sjuksköterska från IVA. Jag kommer att hålla i tuben när vi flyttar’, och se till att man

verkligen står vid den huvudändan och ser till att alla är med innan man flyttar”

(fokusgruppsintervju 3).

Utmaningar i kommunikation upplevdes bero på bristande förståelse för varandras

ansvarsområden. “...för dom ser det ju som sin, liksom, lilla arbetsplats medans sängen är vår

så börjar dom dra i saker i sängen då blir det ju jättetokigt” (fokusgruppsintervju 1).

Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att röntgenpersonal inte besitter tillräcklig kunskap

och förståelse för allvarlighetsgraden i patientens tillstånd. ”Sedan ska patienten ligga platt på

ett CT bord med en ARDS lunga och har kanske 50 ml i tidalvolymer och ligga och vänta tills

de ställt in och fixat och har inte den förståelsen att patienten inte pallar att ligga såhär platt så

länge” (fokusgruppsintervju 2).

18

En annan aspekt som framkom var att intensivvårdssjuksköterskorna i vissa fall antar att

röntgenpersonalen har erfarenhet av att handha intensivvårdspatienter med all dess

medicintekniska utrustning och potenta läkemedel. “...ibland är vi också lite blinda av att vi

är så vana vid alla de här grejerna, att vi bara förutsätter att de förstår vissa saker. Då är de lite

snabba att göra och vi ‘nej nej nej, så får ni inte göra’. Vi kommer från lite olika världar”

(fokusgruppsintervju 3).

Utbildning och kompetens vid intrahospital transport

Upplevelse av utbildning i intrahospital transport

Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde bristfällig utbildning i intrahospital transport. ”Alltså

vad gäller transport, det är ingenting man får utbildning i, mer än praktiskt…”

(fokusgruppsintervju 2). Praktisk genomgång av transportvagnen uppgavs vara den enda

förberedande utbildning som givits inom området. Träning i intrahospital transport fås genom

att följa med erfarna sjuksköterskekollegor vid transporter både under verksamhetsförlagd

utbildning och som nyexaminerad intensivvårdssjuksköterska. ”Det gäller att gå när man har

praktikperioder…” (fokusgruppsintervju 2). ”Följ med på så många du kan utan att ha

huvudansvaret” (fokusgruppsintervju 1). En intensivvårdssjuksköterska uppgav dock att det

inte alltid funnits tid till att delta vid intrahospital transport som nyexaminerad och/eller

nyanställd. Följande uppmaning framkom: “Som ny ska man tänka på att säga ifrån, att jag

vill inte gå själv, jag vill ha någon van med mig. Man kan ha ansvaret men att man har någon

bakom sig som kan hjälpa till om det behövs, om det krisar” (fokusgruppsintervju 1).

Upplevelse av kompetens inom intrahospital transport

Det framkom att en del intensivvårdssjuksköterskor upplever sig vara kompetenta samt att de

känner sig trygga vid intrahospital transport, speciellt med stabil patient. ”Ja, nu gör jag nog

det, speciellt vid transport av stabil patient” (fokusgruppsintervju 3).

Intensivvårdssjuksköterskorna förväntar sig inte några allvarliga incidenter eftersom

patienterna som ska transporteras ofta är relativt stabila. Vid transport av instabil patient, där

intensivvårdssjuksköterskan känner osäkerhet, ber hon/han en läkare att följa med. Det rådde

delade meningar om huruvida läkarna kunde följa med på intrahospital transport. ”Det är

19

jättebra när det funkar men tyvärr har vi situationer lite nu och då när läkarna säger att ’vi

hinner inte’, eller att de får ett akutlarm och springer på det” (fokusgruppsintervju 2). Andra

intensivvårdssjuksköterskor uttryckte däremot att de känner otrygghet i samband med

intrahospital transport och att det upplevs som en lättnad då allting gått bra. “Det är ju alltid

en liten stress att gå på en transport … med intuberade är det ju alltid det”

(fokusgruppsintervju 3).

Första gångerna intensivvårdssjuksköterskorna gick på intrahospital transport kände de sig

inte kompetenta. “Sen är det ju lättare nu tycker jag, än vad det var i början. Då var det

fullkomligt panik nästan, när man skulle gå på CT. Det var det läskigaste man kunde vara

med om, för då vet jag att där står jag själv och vet ingenting. Vem är jag att skjutsa runt

denhär patienten?! Hur kan jag ta på mig det ansvaret? Jag är inte kompetent alls för det

här. Nu kan man känna ett helt annat lugn för att man varit med i så många situationer att

man ändå vet mer vad man skall göra och hur man skall agera om något inträffar”

(fokusgruppsintervju 3).

Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg att kompetens erhålls genom erfarenhet, vilket fås

genom att arbeta. “Learning by doing” (fokusgruppsintervju 1). De menar att erfarenhet inte

är något som kan läsas till eftersom teori inte alltid stämmer överens med verkligheten.

”…även om man har läst saker, så kanske det inte är samma i verkligheten, när man står där”

(fokusgruppsintervju 2) “...sen är det bara att lära sig av erfarenhet. Vad är det som brukar

haverera, vad är det som man bör tänka på och så där…” (fokusgruppsintervju 1).

Det rådde delade meningar om hur väl intensivvårdssjuksköterskorna klarar av att hantera en

akut situation vid intrahospital transport. ”Det ställs ju på sin spets om det händer någonting.

Det beror ju på vad man menar faktiskt alltså, en ofrivillig extubering, då har jag inte

kompetens att stoppa ned en tub. Det har ju vår narkosläkare däremot” (fokusgruppsintervju

1).

Kompetens ansågs innefatta förmåga till riskhantering och riskanalys. Flertalet

intensivvårdssjuksköterskor beskrev vikten av förberedelse och att ha en reservplan om

exempelvis transportutrustning slutar fungera. “Man går ju igång och börjar tänka på vad som

20

kan gå fel. Vad kan jag göra för att täcka upp för allt dethär som kan gå fel. Vilket arbete man

än gör, när man har den approachen, är ju jobbigt” (fokusgruppsintervju 3).

Intensivvårdssjuksköterskorna har en uppfattning om att konsekvenstänkande hör ihop med

erfarenhet och att det krävs erfarenhet för att kunna förutse händelser. Detta beskrev de som

reell kompetens. “Överhuvudtaget när man är ny IVA-sjuksköterska så tänker man inte i alla

steg, det kanske man gör efter ett par år” (fokusgruppsintervju 2).

21

DISKUSSION

Metoddiskussion

Författarnas förförståelse grundar sig på egna erfarenheter av intrahospital transport under

arbetsgivartid på de egna intensivvårdsavdelningarna samt under verksamhetsförlagd

utbildning på ett annat sjukhus. Detta kan ha medfört att författarna inte delade deltagarnas

uppfattning i det som framkom under fokusgruppsintervjuerna. En styrka i studien var att

författarna diskuterade och klargjorde den egna förförståelsen innan datainsamlingen

påbörjades och kunde på så sätt förhålla sig kritiska till resultatet, i enlighet med (Polit &

Beck, 2016). Lundman och Hällgren-Graneheim (2008) påstår däremot att det inte helt går att

utesluta att förförståelsen kan ha påverkat dataanalysen och resultatet.

Författarna valde att använda sig av en nyckelperson för att finna lämpliga deltagare utifrån

studiens inklusionskriterier, eftersom författarna saknar kännedom om vilka deltagare som

skulle vara lämpliga för studien (Polit & Beck, 2016). Däremot menar Trost (2010) att det

finns risker med att använda sig av en nyckelperson, då det kan förekomma att de försöker

styra urvalet för att få fram deltagare de tror kan ha åsikter eller vara kunniga i ämnet.

Författarna såg en styrka i att använda nyckelperson och ansåg denne vara behjälplig med att

urvalet blev så representativt som möjligt. Att personligen bli tillfrågad av en nyckelperson att

delta i studien kan ha påverkat deras möjlighet att undanbe sitt deltagande och kan således

utgöra en bias.

Författarna valde att använda sig av ett bekvämlighetsurval för att säkerställa deltagarantalet

vid tidpunkten för datainsamlingen. Däremot menar Bryman (2011) att det är omöjligt att

generalisera resultat från en studie med bekvämlighetsurval. Bekvämlighetsurvalet medför

svårigheter att avgöra för vilken kontext och population som resultatet är representativt för,

vilket kan ses som en svaghet för författarnas studie. De tre fokusgrupperna hade olika stor

inomgruppsvariation, gällande yrkesverksamma år, vilket författarna tolkar som en följd av

bekvämlighetsurvalet. Bekvämlighetsurvalet gjorde det svårt att påverka variationen inom

grupperna. Trost (2010) betonar att urvalet vid kvalitativa studier bör vara heterogent i den

givna homogeniteten. Författarna anser att tre fokusgrupper inte är tillräckligt för att dra

slutsatser om inomgruppsvariationernas betydelse på resultatet.

22

I denna studie deltog sammanlagt elva intensivvårdssjuksköterskor, fördelat på tre

fokusgrupper. Första två grupperna bestod av fyra deltagare och den sista gruppen av tre

deltagare. Enligt Wibeck (2010) bör fokusgrupperna bestå av fyra till sex deltagare, för att

inte triad eller subgrupper ska uppstå. Svedberg (1992) beskriver att kommunikationen i

mindre grupper underlättas samt att i en grupp bestående av tre personer skapas det lättare en

samhörighet hos individerna. Författarna såg en styrka i att fokusgrupperna bestod av tre-fyra

deltagare eftersom optimal mängd data med varierande innehåll erhölls för att besvara

studiens syfte.

Den rådande gruppdynamiken inom fokusgruppen kan enligt Wibeck (2010) påverka

trovärdigheten av studiens resultat. Dynamiken inom en grupp kan medföra att deltagarna

undanhåller värdefull information på grund av grupptryck eller att åsikter överdrivs i syfte att

övertyga andra gruppdeltagare. Författarna känner inte gruppen sedan tidigare varför det inte

går att dra slutsatser huruvida detta kan ha påverkat resultatet.

Enligt Wibeck (2012) finns det risk att moderatorn låter sig involveras och därmed blir en

aktiv part i diskussionen. Vidare riskerar moderatorn att påverka åsikterna i gruppen genom

sitt kroppsspråk. Då författarna saknade tidigare erfarenhet av fokusgruppsintervjuer kan

deltagarnas svar ha speglat moderatorns åsikt vilket kunde påverka trovärdigheten av

resultatet. En styrka med studien är att författarna aktivt reflekterade över placeringen av

deltagare, moderator och assistent runt bordet för att skapa optimal diskussionsmiljö (a. a).

Författarna anser att valet av fokusgruppsintervjuer med semistrukturerad intervjuguide var

rätt metod för att besvara studiens syfte. Fokusgruppsintervjuer baseras på deltagarnas

kollektiva och gemensamma förståelse vilket genererar varierande synpunkter och aspekter

samt en djupare förståelse av ett fenomen (Sandelowski, 2000; Wibeck, 2010).

Fokusgruppsintervjuer var även ett lämpligt metodval då brister i patientsäkerhet kan anses

vara ett känsligt ämne att diskutera. Författarna anser att metodvalet var en styrka för studien

då deltagarna kunde välja huruvida de ville dela med sig av sina upplevelser (Wibeck, 2010).

Fördelen med att använda sig av en semistrukturerad intervjuguide är att deltagarna gavs

möjlighet till fri diskussion kring forskningsfrågorna samt hade möjlighet att lyfta egna frågor

till diskussion som inte fanns med i författarnas på förhand sammanställda intervjuguide

(Wibeck, 2012). Användningen av intervjuguide kan ha stärkt studiens trovärdighet då alla

intervjufrågor ställdes på samma sätt, samt att moderatorerna följde samma struktur. En annan

metod som kunde ha valts för att besvara studiens syfte var enkätundersökning med

23

semistrukturerade frågor. Denna metod hade kunnat generera en omfattande mängd data samt

givit möjligheten till att kunna dra generella slutsatser utifrån en population,

intensivvårdssjuksköterskor. Med detta metodval hade djupet i fenomenet gått förlorat,

eftersom deltagarna inte hade givits samma möjlighet till att utveckla sina resonemang

(Wibeck, 2010).

Då fokusgruppsintervjuerna utspelade sig under arbetstid kan stress, miljö och tidsbrist utgöra

en bias. Detta undveks dock genom att hålla intervjuerna efter överrapportering på

eftermiddagen då deltagarna hade överlåtit sitt patientansvar. En av författarna är verksam på

avdelningen där studien utfördes, vilket kan utgöra en bias.

Författarna anser sig ha använt rätt analysmetod eftersom Sandelowski (2000) beskriver att

kvalitativ innehållsanalys är den lämpligaste analysmetoden vid kvalitativa deskriptiva

studier. En styrka med analysprocessen var att författarna valde att inspireras av Graneheim

och Lundman (2004) strukturerade analysmodell eftersom författarna saknar tidigare

erfarenhet av kvalitativ innehållsanalys. Författarna till denna studie anser att resultatet i

studien är tillförlitligt då analysprocessen är noggrant redovisad med en tabell (tabell 1) i

metodbeskrivningen (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2008; Wibeck, 2010).

Studien kommer inte att vara generaliserbar till andra intensivvårdsavdelningar eftersom den

endast baseras på elva deltagares upplevelser på en specifik intensivvårdsavdelning.

Resultatet från studien ger en inblick i det aktuella läget på den specifika

intensivvårdsavdelningen och kan således vara överförbar till andra intensivvårdsavdelningar,

då intrahospital transport utgör en del av intensivvården (Danielsson, 2012).

Enligt Wibeck (2010) kan konfidentialiteten i en fokusgruppsintervju vara svår att upprätthålla

eftersom forskaren inte kan garantera att det som sägs stannar i gruppen och på så vis försäkra

anonymiteten. Detta är en svaghet för studien då författarna inte kan påverka vad som sägs efter

intervjutillfället.

24

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att undersöka intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av

riktlinje, kommunikation och kompetens vid intrahospital transport.

I denna studie framkom att flertalet intensivvårdssjuksköterskor inte följde den lokala

riktlinjen för intrahospital transport. Dessa intensivvårdssjuksköterskor använde sig av en

egen rutin som utformats från erfarenheter under deras yrkesverksamma år. Enligt Hewson

och Burrell (2006) anser erfarna intensivvårdssjuksköterskor att checklistan endast upprepar

det de sedan innan gjort rutinmässigt vid intrahospital transport. Dessa likheter lyftes i

författarnas studie, där intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att den egna rutinen innefattar

samma principer som den lokala checklistan.

Vidare upplevde intensivvårdssjuksköterskorna att checklistan var tidskrävande att gå igenom

inför intrahospitala transporter. Brunsveld-Reinders, Arbous, Kuiper och de Jonge (2015)

bekräftar denna upplevelse då en checklistas tre faser; före-, under och efter intrahospital

transport, tog sjuksköterskorna i genomsnitt fyra och en halv minut per fas att gå igenom.

Användning av checklista kan ses som en ytterligare arbetsbelastning för sjuksköterskan i den

redan tidspressade arbetsmiljö som råder inom intensivvården.

I fokusgrupperna framgick det att intensivvårdssjuksköterskorna inte anser en checklista vara

nödvändig vid intrahospital transport av stabila patienter eller patienter utan behov av

transportventilator. Flertalet studier lyfter dock vikten av att använda ändamålsenliga riktlinjer

och checklistor för att reducera tillbud samt minska mortalitet vid intrahospitala transporter av

svårt sjuka patienter (Beckmann et al., 2004; Choi et al., 2012; Fanara et al., 2010; Hales et

al., 2008; Hewson & Burrell, 2006; ICS, 2002; Jarden & Quirke, 2010; Lahner et al., 2007;

Lovell et al., 2001; Warren et al., 2004).

Studien visade att intensivvårdssjuksköterskorna upplever sig ha en välfungerande

kommunikation och förståelse för varandra på intensivvårdsavdelningen. Däremot visade det

sig att intensivvårdssjuksköterskorna upplever utmaningar i kommunikationen med

röntgenavdelningen. I likhet med Beckmann et al. (2004) studie, identifierades detta som en

riskfaktor för patientsäkerheten vid intrahospital transport. Även Brunsveld-Reinders et al.

(2015) fann i sin studie att både sjuksköterskor och läkare ansåg att den bristande

kommunikationen med röntgenavdelningen utgjorde en av de allvarligaste bristerna vid

25

intrahospital transport. Manser (2009) menar att detta inte är förvånande då hälso-och

sjukvården grundas på kommunikation, i syfte att bygga relationer mellan människor och för

att kunna överföra information sinsemellan.

I likhet med Brunsveld- Reinders et al. (2015) och Lovell et al. (2001) upplevde

intensivvårdssjuksköterskorna i författarnas studie att den bristande kommunikationen med

röntgenavdelningen kunde leda till förlängd väntetid och ökad tidsåtgång för intrahospital

transport vilka i sin tur kunde medföra ökad risk för tillbud.

Intensivvårdssjuksköterskorna i studien upplevde att röntgenpersonalen inte besitter den

kunskap och förståelse som krävs vid vård av en intensivvårdspatient vilket

intensivvårdssjuksköterskorna ansåg försvåra samarbetet vid röntgenundersökningen. Knight

et al. (2015) belyser att det inte räcker med att enbart det transporterande teamet från

intensivvården har kunskaper och kompetens inom intrahospital transport, även det

mottagande teamet på röntgenavdelningen måste ha kunskaper och erfarenhet av

intensivvårdens högteknologiska vård. Vidare framkom det i författarnas studie att det är

intensivvårdssjuksköterskorna som upplever sig ha ansvaret för patienten och sängen under en

röntgenundersökning. Lingard, Espin, Evans och Hawryluck (2004) visualiserar denna typ av

äganderätt av patient och utrustning hos såväl sjuksköterskan som teamet inom

intensivvården. En kollektiv äganderätt i teamet låg till grund för teamets identitet och

främjade dess samarbete. Detta gynnar dock inte samarbete med personer utanför teamet, i det

här fallet röntgenpersonal. Utmaningar i kommunikationen mellan intensivvårdsavdelning och

röntgenavdelning kan bero på bristande förståelse för varandras professioner och

ansvarsområden.

Intensivvårdssjuksköterskorna i författarnas studie upplevde att överflyttningarna utgjorde det

mest kritiska momentet vid en röntgenundersökning. I Winter (2010) studie framkom det att

majoriteten av tillbuden som uppkom vid intrahospital transport inträffade på

röntgenavdelningen, i samband med överflyttning från intensivvårdssängen till röntgenbordet.

Utifrån dessa fynd drar författarna slutsatsen att kommunikation vid överflyttning av patienten

är av största vikt för att reducera tillbud.

I fokusgrupperna framkom att det inte ges någon regelrätt utbildning i intrahospital transport.

Den utbildningen som ges är en genomgång av transportvagnen samt att få följa med erfaren

kollega på intrahospital transport. Således ges inte utbildning i enlighet med

26

rekommendationer från tidigare studier, som belyser att personal som utför transporter av

svårt sjuka patienter bör få lämplig utbildning för att kunna utföra ett patientsäkert arbete

(Beckmann et al., 2004; Fanara et al., 2010; ICS, 2011; Kue et al., 2011; Warren et al., 2004).

Ballangrud, Hall-Lord, Persenius och Hedelin (2014) poängterar att CRM baserad

simulationsträning är att föredra eftersom den utförs i en säker miljö utan att påverka en svårt

sjuk patient. Denna typ av simulationsträning vore av största vikt för patientsäkerheten

eftersom det i författarnas studie framkom att intensivvårdssjuksköterskorna lär sig av sina

misstag vad som brukar haverera vid en intrahospital transport. Simulering av vanligt

förekommande situationer är nödvändigt och det anses avgörande för patientsäkerheten att ha

kunskap i hur en situation skall hanteras innan den inträffar (a. a).

Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg att kompetens erhålls genom erfarenhet, vilket fås

genom att arbeta. Benner (1993) menar att kunskap följer med erfarenhet men poängterar att

sjuksköterskan, trots sina kunskaper, kontinuerligt bör öka sin teoretiska bas för att kunna

upprätthålla och förbättra sin erfarenhet. I fokusgrupperna ansågs det däremot att erfarenhet

inte är något som intensivvårdssjuksköterskan kan läsa sig till, eftersom teori inte alltid

stämmer överens med verkligheten. Detta kan relateras till Conway (1998) studie där det

beskrivs att en typ av erfarna sjuksköterskor ser utbildning som ett tillval och inte som centralt

för praktisk utveckling. Dessa erfarna sjuksköterskor lade mer värde på utförandet av sitt

arbete än till att reflektera.

Flera intensivvårdssjuksköterskor upplevde otrygghet och ett stort ansvar vid intrahospital

transport av en instabil patient. Det framkom att läkarna inte alltid hade möjlighet att följa

med på intrahospital transport. Tidigare studier belyser att transportteamet för en

respiratoriskt och cirkulatoriskt instabil patient bör innefattas av en läkare, relaterat till en

ökad risk för akut åtgärd (Blakeman & Branson, 2013; Mazza et al., 2008; Menegiun et al.,

2014; Waydhas, 1999). Enligt PSL (SFS 2010:659, 4§, kap. 6) har hälso- och

sjukvårdspersonal skyldighet att bidra till att upprätthålla hög patientsäkerhet. “Personalen ska

i detta syfte till vårdgivaren rapportera risker för vårdskador samt händelser som har medfört

eller hade kunnat medföra en vårdskada” (a. a). Författarna drar således slutsatsen att

intrahospital transport av instabil patient, där läkarna inte haft möjlighet att medverka, kan ses

som en händelse som hade kunnat medföra en vårdskada. Således bör

intensivvårdssjuksköterskorna rapportera dessa risker för att säkerställa patientsäkerheten

inom verksamheten.

27

Slutsats

I studien framkom att riktlinje och checklista för intrahospital transport inte alltid efterföljs i

praktiken. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever inte användning av checklista som

nödvändig vid intrahospital transport av stabil patient. De upplever brister i kommunikation

med röntgenavdelningen, vilket kan påverka patientsäkerheten. Bland

intensivvårdssjuksköterskorna fanns delade upplevelser om hur kompetenta de kände sig för

att utföra en intrahospital transport, samt att kompetens fås genom erfarenhet.

Klinisk betydelse

Resultatet från denna forskningsstudie skulle kunna bidra till ett förbättringsarbete

gällande kommunikation mellan intensivvårds- och röntgenavdelningen, i syfte att öka

patientsäkerheten. Baserat på studiens resultat och med stöd från tidigare forskning föreslår

författarna att intensivvårdspersonal bör få simulationsträning i intrahospital transport.

Förslag på vidare forskning

För att få en bredare bild av forskningsområdet skulle en större studie, som involverar flera

intensivvårdsavdelningar, vara av betydelse samt kunna bidra till nya aspekter. Det verkar

även finnas behov av organisatoriska förbättringsåtgärder gällande patientsäkerheten vid

intrahospital transport.

28

REFERENSER

Australian and New Zealand College of Anaesthetists, College of Intensive Care Medicine of

Australia and New Zealand, Australian College For Emergency Medicine, ANZCA, CICM &

ACEM. (2010). Minimum standards for intrahospital transport of critically ill patients.

Hämtad 2 februari, 2016, från Australian and New Zealand College of Anaesthetists,

http://www.anzca.edu.au/resources/professional-documents/pdfs/ps39-2010-minimum-

standards-for-intrahospital-transport-of-critically-ill-

patients.pdf/view?searchterm=minimum%20standards%20for%20intrahospital%20transport

Ballangrud, R., Hall-Lord, M. L., Persenius, M., Hedelin, B. (2014). Intensive care nurses’

perceptions of simulation-based team training for building patient safety in intensive care: A

descriptive qualitative study. Intensive and Critical Care Nursing, 30, 179-187.

Beckmann, U., Gillies, D.M., Berenholtz, S.M., Wu A.W., Pronovost, P. (2004). Incidents

relating to the intra-hospital transfer of critically ill patients. An analysis of the reports

submitted to the Australian Incident Monitoring Study in Intensive Care. Intensive Care

Medicine, 30, 1579-1585. doi: 10.1007/s00134-004-2117-9

Benner, P. (1993). Från novis till expert – mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet. Lund:

Studentlitteratur.

Bercault, N., Wolf, M., Runge, I., Fleury, J-C. & Boulain, T. (2005). Intrahospital transport of

critically ill ventilated patients: A risk factor for ventilator-associated pneumonia: A matched

cohort study. Critical Care Medicine, 33(11). 2471- 2478. doi:

10.1097/01.CCM.0000185644.54646.65

Bérubé, M., Bernard, F., Marion, K., Parent, J., Thibault, M., Williamson, D.R., & Albert, M.

(2013). Impact of a preventive programme on the occurrence of incidents during transport of

critically ill patients. Intensive & Critical Care Nursing, 29(1), 9-19. doi:

10.1016/j.iccn.2012.07.001

Blakeman, T.C., & Branson, R.D. (2013). Inter- and Intra-hospital Transport of the Critically

Ill. Respiratory Care, 58(6), 1008-1021. doi:10.4187/respcare.02404

29

Brunsveld-Reinders, A.H., Arbous, S.M., Kuiper, S.G., & de Jonge, E. (2015). A

comprehensive method to develop a checklist to increase safety of intra-hospital transport of

critically ill patients. Journal of Critical Care, 19, doi: 10.1186/s13054-015-0938-1

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.

Choi, H.K., Shin, S.D., Ro, Y.S., Kim do, K., Shin, S.H., & Kwak, Y.H. (2012). A before-

and after-intervention trial for reducing unexpected events during the intrahospital transport of

emergency patients. The American Journal of Emerency Medicine, 30(8), 1433-1440. doi:

10.1016/j.ajem.2011.10.027

Conway, J. E. (1998). Evolution of the species ‘expert nurse’. An examination of the practical

knowledge held by expert nurses. Journal of Clinical Nursing, 7, 75-82.

Danielsson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s.329-344). Lund: Studentlitteratur.

Declaration of Helsinki. (2014). Ethical Principles for Medical Research Involving Human

Subjects. Hämtad 2 februari, 2016, från http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/

Fanara, B., Manzon, C., Barbot, O., Desmettre, T. & Capellier, G. (2010). Recommendations

for the intra-hospital transport of critically ill patients. Critical Care, 14(3), 1-10.

Gore, D., Powell, J., Baer, J., Sexton, K., Richardson, C., Marshall, D., … Townsend, C.

(2010). Crew resource management improved perception of patient safety in the operating

room. American Journal of Medical Quality, 25(1), 60-63.

Goulardins, A., Dominiques, A, Bertoli de souza, C., Garcia, J., Lopes, J., Leite de Barros, A.

(2012). Intra-hospital transport of critically adult patients: complications related to staff,

equipment and physiological factors. Acta Paul Enferm Journal. 25(3), 471-6.

30

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today. 24(2),

105-112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001

Guise, J.-M., Deering, S. H., Kanki, B. G., Osterweil, P., Li, H., Mori, M., & Lowe, N. K.

(2008). Validation of a tool to measure and promote clinical teamwork. Society for Simulation

in Health Care,3(4), 217-223. doi: 10.1097/SIH.0b013e31816fdd0a

Haerkens, M. H., Jenkins, D. H, & van der Hoeven, J. G. (2012). Crew resource management

in the ICU: the need for cultural change. Annals of Intensive Care, 2(39). doi:10.1186/2110-

5820-2-39

Hales, B., Terblanche, M., Fowler, R., & Sibbald, W. (2008). The development of medical

checklists for improved quality of patient care. International Journal for Quality in Health

Care, 20(1), 22-30.

Haynes, A., Weiser, T., Berry, W., Lipsitz, S., Breizat, A., Dellinger, P., … Gawande, A.

(2009). A Surgical Safety Checklist to Reduce Morbidity and Mortality in a Global

Population. The New England Journal of Medicine. 360(5), 491-499

Helmreich, R. L., Merritt, A. C., & Wilhelm, J. A. (1999). The evolution of crew resource

management training in commercial aviation. International journal of aviation psychology,

9(1), 19-32.

Hewson, K., & Burrell, A. (2006). A pilot study to test the use of a checklist in a tertiary

intensive care unit as a method of ensuring quality processes of care. Anaesthesia And

Intensive Care, 34(3), 322-328.

Intensive Care Society, ICS. (2011). Guidelines for the transport of the critically ill adult (3rd

Edition 2011). Hämtad 28 januari, 2016, från Intensive Care Society Standards and

Guidelines. http://www.ics.ac.uk/ics-homepage/guidelines-standards/

31

Jarden, R., & Quirke, S. (2010). Improving safety and documentation in intrahospital

transport: Development of an intrahospital transport tool for critically ill patients. Intensive

and Critical Care Nursing, 26(2), 101-107. doi:10.1016/j.iccn.2009.12.007

Knight, P.H., Maheshwari, N., Hussain, J., Scholl, M., Hughes, M., Papadimos, T.J., …

Latchana, N. (2015). Complications during intrahospital transport of critically ill patients:

Focus on risk identification and prevention. International Journal of Critical Illness & Injury

Science, 5(4), 256-264. doi: 10.4103/2229-5151.170840

Kue, R., Brown, P., Ness, C., Scheulen, J. (2011). Adverse Clinical Events During

Intrahospital Transport by a Specialized Team: A Preliminary Report. American Journal of

Critical Care. 20(2), 153-162.

Lahner, D., Nikolic, A., Marhofer, P., Koinig, H., Germann, P., Weinstabl, C., Krenn, C.G.

(2007). Incidence of complications in intrahospital transport of critically ill patients--

experience in an Austrian university hospital. Wiener Klinische Wochenschrift, 119(13-14),

412-416. doi: 10.1007s00508-007-0813-4

Lingard, L., Espin, S., Evans, C., & Hawryluck, L. (2004). The rules of the game:

interprofessional collaboration on the intensive care unit team. Critical Care, 8(6), 403-408.

doi: 10.1186/cc2958

Lovell, M.A., Mudaliar, M.Y., Klineberg, P.L. (2001). Intrahospital transport of critically ill

patients: complications and difficulties. Anaesthetic Intensive Care, 29(4), 400-405.

Lundman, B. & Graneheim, U.H. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M. &

Höglund, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund:

Studentlitteratur.

Manser, T. (2009). Teamwork and patient safety in dynamic domains of healthcare: a review

of the literature. Acta Anaesthesiologica Scandinavica, 53.

doi: 10.1111/j.1399-6576.2008.01717.x

32

Mazza, F-B., Gomez do Amaral, J., Rosetti, H., Carvalho, R., Senna, A., Gumiaraes, H.,

Machado, F. (2008). Safety in intrahospital transportation: evaluation of respiratory and

hemodynamic parameters. A prospective cohort study. Sao Paulo Medical Journal, 126(6),

319-22.

McLenon, M. (2004). Use of a specialized transport team for intrahospital transport of

critically ill patients. Dimensions of Critical Care Nursing, 23(5), 225-229.

Meneguin, S., Alegre, P-H., Luppi, C-H. (2014). Characterization of the intrahospital

transport of critically ill patients. Acta Paul Enferm Journal, 27(2), 115-119.

Murray Bosseau, W., & Foster, P. A. (2000). Crisis resource management among strangers:

Principles of organizing a multidisciplinary group for crisis resource management. Journal of

Clinical Anesthesia 12, 633-638.

Papson. J.P., Russell, K.L., Taylor, D.M. (2007). Unexpected events during the intrahospital

transport of critically ill patients. Academic Emergency Medicine, 14(6), 574-577. doi:

10.1197/j.aem.2007.02.034

Parmentier-Decrucq, E., Poissy, J., Favory, R., Nseir, S., Onimus, T., Guerry, M-J.,...Mathieu,

D. (2013). Adverse events during intrahospital transport of critically ill patients: incidence

and risk factors. Annals of Intensive Care, 3(10). doi: 10.1186/2110-5820-3-10

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2016[2017]). Nursing research: generating and assessing evidence

for nursing practice. (10th ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer.

Riksföreningen för anestesi och intensivvård. (2012). Kompetensbeskrivning: Legitimerad

sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård. Hämtad 28

januari, 2016, från Riksföreningen för anestesi och intensivvård, http://www.aniva.se/wp-

content/uploads/2014/12/kompetensbeskrivning_intensivvard.pdf

33

Sandelowski, M. (2000). Whatever happened to Qualitative Despcription? Reasearch in

Nursing & Health, 23, 334-340.

Schwebel, C., Clec'h, C., Magne, S., Minet, C., Garrouste-Orgeas, M., Bonadona, A., ...

Timsit, J-F. (2013). Safety of intrahospital transport in ventilated critically ill patients: a

multicenter cohort study. Critical Care Medicine, 41(8), 1919-1928. doi:

10.1097/CCM.0b013e31828a3bbd

SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Hämtat 23 januari,

2016, från Riksdagen,

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2003:460

SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Justitiedepartementet.

Socialstyrelsen. (2013). Tillsynsrapport 2013 Hälso- och sjukvård och Socialtjänst. Hämtad

18 januari, 2016, från Socialstyrelsen,

http://register.ivo.se/publiceratmaterial/rapporter/Documents/Tillsynsrapport-2013.pdf

SOSFS 2005:12. Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården.

Stockholm: Socialstyrelsen.

Svedberg, L. (1992). Gruppsykologi. Lund: Studentlitteratur.

Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. (4., [omarb.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig

forskning. Hämtad 25 januari, 2016, från Vetenskapsrådet,

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

34

Warren, J., Fromm, R.E. Jr., Orr, R.A., Rotello, L.C., Horst, H.M. (2004). Guidelines for the

inter- and intrahospital transport of critically ill patients. Critical Care Medicine, 32(1), 256-

262

Waydhas, C. (1999). Equipment review: Intrahospital transport of critically ill patients.

Critical care. 3(5), 83-89.

Wibeck, V. (2010). Fokusgrupper: Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod.

Lund: Studentlitteratur.

Wibeck, V. (2012). Fokusgrupper. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från

idé till examination inom omvårdnad (s. 194-214). Lund: Studentlitteratur.

Winter, M.W. (2010). Intrahospital transfer of critically ill patients: a prospective audit within

Flinders Medical Centre. Anaesthesia and Intensive Care, 38(3). 545-549.

Zeltser, M.V., & Nash, D. B. (2010). Approaching the evidence basis for aviation-derived

teamwork training in medicine. American Journal of Medical Quality, 25(1), 13-23.

i

BILAGOR

Bilaga I. Deltagarinformation

Bilaga II. Intervjuguide

ii

I. Deltagarinformation

Vi är studenter på specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot intensivvård vid

Röda Korsets Högskola i Stockholm. I utbildningen ingår att genomföra ett examensarbete

inom huvudämnet i form av en uppsats om 15 högskolepoäng.

Vi avser att genomföra en undersökning inom ramen för examensarbetet.

Preliminärt namn på studien är: Intrahospital transport ur ett patientsäkerhetsperspektiv

Området vi önskar studera är: Intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av intrahospitala

transporter

Vi vill därför tillfråga dig om att delta i en fokusgruppsintervjuundersökning angående

intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av patientsäkerhet vid intrahospitala transporter.

Fokusgruppsintervjun tar ca 45 minuter att genomföra

Dina svar/resultat kommer att behandlas anonymt och redovisas i en form där inga enskilda

deltagares svar kan identifieras. Deltagandet är frivilligt och du kan när som helst och utan förklaring avbryta ditt deltagande. Om

du väljer att inte delta eller om du beslutar dig för att avbryta kommer detta inte att påverka ditt

framtida omhändertagande.

Resultaten i denna undersökning kommer att ge ökad kunskap som kan bidra till ett förbättrat

patientomhändertagande. Om du önskar ytterligare information angående denna undersökning kan du vända dig till oss (se

nedan).

Stockholm 2016-02-05

Diana Dammert Hanna Pettersson Handledare

diana.margaretha@hotmail.com hajpet88@gmail.com E-post

Röda Korsets Högskola • Box 55676 • 102 15 Stockholm • Besöksadress: Teknikringen 1 Organisationsnummer:

802002-8695 • info@rkh.se • Tel: 08-587 516 00 • Fax: 08-587 516 90

iii

II. Intervjuguide

Presentation: Berätta kort namn och yrkesverksamma år på intensivvårdsavdelningen

Vad har ni för erfarenheter av intrahospital transport?

Intervjuguide:

Hur upplever ni följsamheten till riktlinjen och användning av checklista vid intrahospital

transport?

Hur upplever ni kommunikation vid intrahospital transport?

Hur upplever ni er utbildning och kompetens vid intrahospital transport?

Är det något ni vill tillägga?

Är det något vi har missat?