EN TID

NING FR

ÅN SVERIG

ES

SOCIA

LDEMOKRAT

ISKA

UNGDOMSF

ÖRBUND

#4 20

12 PR

IS 2

0 KR

G-S

IDE

RASTLÖ

S DUO FR

ÅN ALA

BAMA O

M RÖST

SKOLK

,

KLASS

ISM O

CH STILL

ASTÅEN

DE RAKET

ER

KRITIS

ERAD FE

MÅRING –

FRIH

ET SY

NAR R

UT

VÄST

BANKEN

S FÖRDÖMDA

MUR V

ÄXER

NORSKE V

ILJAR Ö

VERLE

VDE UTÖ

YA

SOMMARKRY

SS M

ED FI

NA PR

ISER

FRIHET 2 2/2012

Byggnads Elektrikerna Fastighets Målarna Seko Transport

Besök 6F:s seminarier i AlmedalenSka man jobba sig fattig? Debatt om låglönejobb6F och Arenagruppen presenterar vad svenskarna tycker om låglöne­jobb och vad de själva har upplevt. Därefter ställer vi politikerna mot väggen i en politisk debatt. Vill de ha det såhär? Och vad kan vi göra åt det?

Tid: Torsdagen den 5 juli, klockan 10.00–11.30

Plats: Restaurang Hamnplan 5, Terrassen

Medverkande: Tobias Baudin, förste vice ordförande LO, Johan Lindholm förbundsordförande Byggnads, Jonas Milton, vd Almega, Elisabeth Svantesson, ordförande i Riksdagens arbetsmarknads­utskott (M), Josefin Brink, Riksdagsledamot (V), Fredrick Federley, Riksdagsledamot (C), Lena Hallengren, Riksdagsledamot (S).

Vilken trygghet? Debatt om framtidens a-kassaFler svenskar än någonsin står utan tillräcklig trygghet ifall de blir arbetslösa. Hur undviker vi att så många lämnas utanför? Är lös­ningen en obligatorisk försäkring? Eller helt enkelt en förbättrad?

Tid: Torsdagen den 5 juli, klockan 13.15–14.30

Plats: Restaurang Hamnplan 5, Terrassen

Medverkande: Janne Rudén, förbundsordförande, SEKO, Irene Wennemo , huvudsekreterare i socialförsäkringsutredningen, Lars Calmfors, professor internationell ekonomi, Ylva Johansson, Riksdagsledamot (S), Gunnar Axén, ordförande socialförsäkrings­utskottet (M), Annika Qarlsson , Riksdagsledamot (C).

Dessutom..

Villkorslöst. Ett rollspel om låglönejobbTid: Tisdagen den 3 juli och onsdagen den 4 juli, klockan 10.00–17.00

Plats: Donnersplats, Visby.

För mer information, besök www.6f.se

FRIHET 3 4/2012

De krökta ryggarnas tid

VÄLKOMMEN

Daniel Mathisen är chefredaktör för Frihet. daniel.mathisen@frihet.se, twitter.com/danielmathisen

NÄR MIN GAMMELMORMOR Lydia gick bort 2006 hade hon levt i 86 år. Merparten av dessa städade hon hem-ma hos välbärgade familjer i Nordnorge. Som ung gick hon från gård till gård i jakt på jobb, ibland fick hon vakta och sköta om djur eller städa hushållet. När hon var 60 år gammal var ryggen sedan länge utsliten och händerna fårade och valkiga. Trots det

jobbade hon långt upp i 70-årsåldern. När Lydia åt middag med oss andra satt hon, trots att vi ivrigt insis-

terade, aldrig vid själva matbordet. I stället åt hon under tystnad vid en utdragen skärbräda i köket. Så hade hon nämligen fått göra under tiden hon jobbade hemma hos andra familjer. Även långt senare neg hon djupt när någon välbemedlad gick förbi på gatan, eller hade ett ärende i kvarteret. Spåren satt i.

Hennes livsöde, som delas av en generation av människor också i Sverige, är berättelsen om det skiktade samhället. Det hukande och bugande kontra det befallande och välbärgade. Den tidens sociala koder drog en skarp linje mellan samhällslager, tillrättavisade varje ansats till social mobilitet. Men med socialdemokratins framväxt i Norge, Sverige och andra länder ritades samhället om. Med jämlikhe-ten som främsta riktmärke skulle arbetsmarknadens hierarkier ned-monteras, människors möjligheter spridas och samhällets fattigaste lyftas ekonomiskt, socialt och kulturellt.

I SOMMAR ÄR det fem år sedan den borgerliga regeringen införde rut, avdraget för hushållsnära tjänster. I reportaget ”Bakom skurhinken” i det här numret av Frihet kan du läsa mer om hur retoriken om vita jobb och självständiga egenföretagare i stället blev ett nytt klassam-hälle, med nya skikt och koder. Det är berättelsen om hur en medveten politik skapat villkor där rättslösa kvinnor (för det är kvinnor det handlar om) städar, håller efter och passar upp.

DEN BRITTISKE FÖRFATTAREN Peter Fleming skrev en gång att ”ar-bete är det obehag man underkastar sig för att slippa annat obehag”. Frågan är hur långt den tesen går att dra? Vad händer i ett samhälle där människor tvingas jobba till vilket låga pris som helst, under vilka villkor som helst? Finns det någon gräns?

Läs, reflektera och reagera. I arbetslinjens bedövande antiintellek-tuella tidevarv är det viktigare än någonsin att plocka fram klass-, ge-nus- och mångfaldsverktygen för att förstå vad som egentligen händer omkring oss.

DET ÄR OCKSÅ lätt att få känslan av att saker och ting står på sin spets i år. Att det är nu det gäller. Valframgångarna för nazistpartiet Gyl-

lene gryningen i Grekland understryker skakigheten i det europeiska projektet och får allt fler att kritisera EU i allmänhet och euron i syn-nerhet. Många menar att det finns två vägar att välja. Antingen går unionen mot mer mellanstatlighet, det vill säga lösare samarbeten mellan länder, och ökad nationell självständighet. Kanske till och med genom att helt släppa idén om en gemensam valuta- och räntepolitik. Alternativet är att EU:s marknad kompletteras med tydligare politiska verktyg, till exempel genom att europaparlamentet får inflytande över skatter och välfärd på en europeisk nivå. Det vill säga mer demokrati och makt för den enskilde medborgaren. Jag föredrar det senare valet.

Svaret på finans- och skuldkrisens gordiska knut finns inte i hjärt-lösa åtstramningar på bekostnad av unga, arbetslösa och pensionärer. Det är snarare för lite politik, för lite långsiktiga investeringar, som på allvar hotar det demokratiska kittet i Europa.

SOM EN RELIEF till en turbulent tid river rättegången mot Anders Behring Breivik upp sår bland drabbade, anhöriga och medmänni-skor. Den cyniske högerextremisten mördade sammanlagt 77 män-niskor och har för alltid ställt frågan om det mänskliga värdets bräck-lighet på sin spets. Med den direktsända rättegången väcks liknande frågor som efter det bottenlöst mörka dådet förra året. Skulle något liknande kunna hända i Sverige? Vad blir priset för demokratin?

I DET HÄR NUMRET av Frihet får du möta AUF:aren Viljar Hanssen, som sköts i huvudet av Breivik den där julidagen på Utöya förra året. Hans berättelse är en på-minnelse om varför det politiska engage-manget för mångfald och likaberättigande är viktigare än någonsin. Liksom varför våldets agenter aldrig får tysta en genera-tion av människor som tror på ett annat samhälle. S

PS! Nu tar Frihets redaktion semester. Vi önskar dig en fantastisk sommar så ses vi igen i augusti.

FRIHET 4 4/2012

INNEHÅLL

13 PÅ RÄTT SIDA OM GRÄNSEN Frilansskribenten och fl yktingaktivisten Frida Johansson Metso sätter EU:s restriktiva asylpolitik i ett större perspektiv. Och menar att det är de etablerade partierna som bär ansvaret.

14 RUT FYLLER FEM I sommar är det fem år sedan regeringen införde rut, skatte - avdraget för hushållsnära tjänster. Frihet granskar utfallet.

22 SMUTSIGA SÖDERN Hiphopduon G-Side använder Alabamas fattigdom som musikalisk spegel.

26 ÄR DU LÖNSAM? Frihetskolan om den svenska marknaden för bemanningsföretag.

28 I SKUGGAN AV BETONGEN Det är tio år sedan Israel började bygga en mur längs Västbanken i Palestina. Frihet träffar palestinier som lever med en åtta meter hög betongvägg som närmaste granne.

38 SOMMARKRYSS Lös Frihets stora korsord och vinn fi na priser.

47 FOKUS SSU Ny LO-ordförande. SSU kampanjar i Sörmland. Stort porträtt av Utöyaöverlevaren Viljar Hanssen. Gabriel och Ellinor om bostadsbyggande och Utöyas framtid.

22

28

14

13 52

38

HAN STYRS AV MAMMON

KLYVS PÅ MITTEN

ÄR BÅDE ENÖGD

OCH SMALOFFERT

UTFALLENGÖRA SÅSMULLRADE

SLUT-TANDE

FILTRERATVÄN-

SKAPS-BYGGE

HÄXÖRTENLÄGGER JU SKYTTEN

EFTER-TRYCK

BAKSTRÖMKATT-

OLYCKAN...

PÅ PÅVESKULTINTE VÅR

SLUGHET OCH LÄKT

IIISKRÄMDE

IVÄG

MITT I HAMNENSKYDD

EN MARTIN

DE HÄNGER I DJUNGELNPÅ JÄGAR-BORDET

? KVÄVESÄNDER SOMMARPÅ DEN

SPELAS DET

LIDMAN, FÖRFAT-

TARINNAN

KL. SEX PÅ KOMPASS

LIGGER DEN FLITIGE

VAR VÄL ETTAN?MED SÅ,

BARA SÅDÄR

ÄR VISSA FÖRETAG

ÄR JU LERA

HULDRAN

VALHONA

I PC FÖRRDRICKS KALLT

SVARAR I NÖD

VAR JU INTE DEN GORDISKA KNUTEN

HAR JU KÄNDIS

FETT I KÖK

HÅLLER SIG PÅ MATTAN

DET VIKTIGASTE

PRONOMENEFTER

LÖFVEN I RUTAN

X-VARIANT

KRATER

PÅ ÅK FRÅN

MADRID

OOOOMSLUTER

DUK

AGASSI... ”KING”

COLE

FRÅN SYRAK

HANDLINGFÅR

STUNDANDE SEDELÄRA

MELLAN KÖL OCH RELING

2X SSU-ORD-FÖRANDE

EN RIKTIG LÄXA

SAMHÄLLS-BYGGARE

MED SE, UPP I VARV

TERRORGATA PÅ DUKEN

UTSÅGS PÅ POLAREX-PEDITIONBORICKA

SITTER PÅ KAMPFRÅN

FÖRVÅNAD

VAR VÄL MISSARNA?... BOONE

EN TONY I ARBETAR-PARTIET

BITA

EN SVÄNGRINGLEK I NORGE

FÖRE ERICSSONERBIUM

TRÄD SÅVÄL

SOM FISKKOLIK

BIFALLDEINTE

SCRIPTUM

HAR MÅNGA SÅ HÄR

ÅRS

FINNS I GRAFIT

BLEV BYXAN EFTER JUL?

ÄR MÅNGEN FYR NUMERA

ÖVERKUL-TIVERADE

HON KAN DET

POLITISKA SPELET

SES PÅ RAD PÅ PLAGE

KAN JU VARA EN BISAK...

HAR MÅNGA

SYSTRAR

2 3 4 5 6 7 8 9 10 7 11 121

1

4

5

7

10

11

UPPGAVS

PRONOMENEFTER

LÖFVEN I RUTAN

X-VARIANT

KRATER

FRÅN SYRAK

HANDLINGFÅR

STUNDANDE SEDELÄRA

STUNDANDE SEDELÄRA

STUNDANDE

22

FRIHET 5 4/2012

FrihetNummer 4/2012, årgång 94Utgivare —Frihet Media Ek. FöreningOmslagsbild —Alexander RichterAnsvarig utgivare — Daniel MathisenChefredaktör —Daniel Mathisen, 076 199 40 02daniel.mathisen@frihet.seAndreredaktör —John Antonsson, 076 199 40 02john.antonsson@frihet.seLayout — Anna-Maria Marklund, 08 714 48 32, anna-maria.marklund@frihet.seForm —Vår

Krönikeporträtt —Annelie CarlströmMedarbetare 4/2012Alexander Richter,Anders Andersson,Anders Hansson,Chrissie Abbott,Frida Johansson Metso, Göran Engström,Katrine Kielos,Linus Fremin, Matt Mc Ginley,Nils-Petter Ekwall, Sara Hansson,Svante Drejenstam,Texasjohny, Tove Solbeckar

Vinnare av Svenska Publishingpriset 2010

FrihetBox 115 44100 61 StockholmBesöksadress —Sveavägen 68, plan 4Telefax —08 714 95 08 Prenumerationsärenden —08 714 48 30Mejl —info@frihet.seAnnonsbokning —Great Beyond, 0704 - 070883Prenumerationspris — 150 kronor/årTryck —Sörmlands Grafiska, KatrineholmUpplaga —10 100 exemplar(TS-kontrollerat gällande 2011)

Frihet är Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds medlemstidning. Du som inte är medlem i SSU kan prenumerera på tidningen för 150 kronor om året. Tidningen är socialdemokratisk men åsiktsmaterialet behöver inte alltid följa en socialdemokratisk linje. Redaktionen arbetar självständigt från SSU och skriver om politik, samhälle och kultur.

För eventuell vinstskatt på av Frihet ordnade tävlingar ansvarar vinnarna själva. För insänt ej beställt material ansvaras ej. Den som säljer material till Frihet anses medge digital lagring och publicering.

Du kan köpa Frihet på Direkten i Sunne, Press Stop på Drottninggatan i Göteborg, Press S top på Götgatan i Stockholm, Tidskrifts-butiken i Malmö och Torslanda bokhandel.

FRIHET 6 4/2012

Brev!

MedarbetarenGöran EngströmfrilansjournalistÅlder: 43.Bor: Smygehamn.Gillar: Ärliga och ödmjuka människor.Ogillar: Alla slags orättvisor.Ville bli som liten: Brandman.Du skrev reportaget om muren på Västbanken till det här numret av Frihet. Vilka upplevelser gjorde starkast intryck på dig under resan? – Hur palestinierna trots Israels systematiska

övergrepp vägrar att ge upp. Hur fick du och fotografen Anders Hansson idén att åka dit? – Vi har gjort flera jobbresor till Västbanken tidigare. Nu är det tio år sedan muren började byggas, och vi ville se hur det gått för människorna som lever i skuggan av den.Hur ser din skapandeprocess ut när du skriver ett längre reportage? – Den börjar redan på planeringsstadiet, jag är noga med min research och försöker se det färdiga jobbet framför mig. Det blir sällan som man tänkt sig, men ju bättre förberedd man är desto friare kan man vara på plats. Väl hemma lyssnar jag igenom intervjuerna och försöker hitta tråden som ska bära och föra reportaget framåt. Min

erfarenhet är att det lönar sig att fundera mycket kring jobbet innan jag sätter mig vid datorn, då går skrivandet lättare.Vilket är det mest givande uppdraget hittills? – Alla resor till Mellanöstern och Afghanistan. Sedan jag själv fick barn har barnens situation kommit att engagera mig allt mer. Vad gör du när du inte åker på reportageresor? – Är med familjen. Som omväxling till skrivandet gillar jag att hugga i fysiskt, bra om man som jag är ägare till ett 1800-talshus med massivt renoveringsbehov. Vilket är ditt bästa sommartips? – Upptäck storheten i de små vardagliga händelserna. B

ILD:

AN

DER

S H

AN

SSO

N

Dela med dig av åsikter, skriv till oss! (Max 1 500 tkn)Publicerade bidrag belönas med en Frihetkasse. Frihet förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.Adress: Frihet, Box 115 44, 100 61 StockholmE-post: info@frihet.se

Var med och förändra BurmaTänk att leva i ett land tillsammans med en befolkning som varje dag kämpar för frihet, jämlikhet och demokrati. Grunder som vi tar för givna här på hemmaplan. Varmt om mitt hjärta finns ett land som gör det: Burma. Där finns det ett hopp hos människorna om att få leva i ett självständigt och demokratiskt land. Men resan dit är lång och kräver mycket tålamod.

För ta del av demokratiseringen har jag som många andra i vårt förbund valt att bli aktiv i SSU:s Burmanätverk, som kämpar för att utbilda arbetarrörelsen om Burma och ha kon-takt med den burmesiska oppositionsrörelsen. Som en del i detta arbete har SSU, tillsammans med vår systerorganisation DPNS (Democratic Party for a New Society), startat en skola, som utbildar unga aktivister i bland annat engelska, demokrati och jämlikhet.

Ibland finns det dock stunder då det känns lite extra tungt att bedriva internationella frå-gor, eftersom vi inte påverkas av dem i vår vardag. Därför har vi i Burmanätverket nu startat ett brevväxlingsprojekt med studenterna på skolan, för att få ta del av deras vardag och drömmar. Detta ska förhoppningsvis leda till stärkta relationer och till att skapa större kunskap om våra sätt att se på demokrati. Där-

efter ska några av oss få chansen att hälsa på i skolan, i Mae Sot, Thailand.

Det arbete vi gör nu kommer en dag göra skillnad, för en dag kommer vi se ett fritt de-mokratiskt Burma och resan dit vill jag vara en del av. Vill du? /Elin Lindblom

Exempel på fungerande kollektivtrafikNär jag skriver det här brevet är jag precis hemkommen från Zürich i Schweiz, där jag varit på studieresa med den socialdemokra-tiska landstingsgruppen i Uppsala län. Jag har massor av tankar i huvudet om hur jag vill förbättra kollektivtrafiken. Och fascinationen är fortfarande stor över att vi reste kollektivt upp på en alptopp.

Här hemma i Sverige pågår ständigt en de-batt om kollektivtrafiken. Om att den inte går i tid, inte går tillräckligt ofta och att bilen är ett smidigare alternativ. Men en annan trafikpo-litik är möjlig! En trafikpolitik där bussar och tåg går i tid och resenären inte behöver trassla med olika biljetter trots byte av färdmedel. Där man på samma biljett kan åka buss, spårvagn, regionaltåg, båt och bergståg. En trafikpolitik för hållbar utveckling där kollektivtrafiken är en integrerad del av stadsplaneringen och

utgångspunkten är att det är mer tidseffektivt att resa kollektivt.

Trafiken är ett nyckelområde för ekologisk, ekonomisk och social hållbar utveckling. Kol-lektivtrafik gynnar inte bara miljön utan jäm-nar även ut ekonomiska och sociala skillnader i samhället. Som sagt: En annan trafikpolitik är möjlig och det är vårt ansvar som SSU:are att driva på Socialdemokraterna i rätt rikt-ning. /Emilia Friberg

I Sch

weiz ka

n man

ta sp

årva

gnen

upp t

ill en

alptop

p. Nå

t för k

ollek

tivtra

fikpla

nera

rna i

Stock

holm

att in

spire

ras a

v kan

ske?

FRIHET 7 4/2012

Vad hände sen? ”Val i världen: Frankrike”, Frihet 3/2012

MO

NTAG

E: AN

NA-M

AR

IA MA

RKLU

ND

Daniel Mathisen skrev i slutet av förra året en ledare i Frihet om Sydamerika och Venezula. Jag vill ge en annan bild av landet.

Efter att ha bott i Venezuela har jag svårt att förstå bilden av landet. Jag ser helt enkelt inte den ”auktoritära egotrippsregim” som beskrivs. I stället har jag fått uppleva många andra sidor. När jag först kom till Caracas såg jag hur lägenheterna i Misión Vivienda började byggas. Misión Vivienda är en av alla program den venezuelanska regeringen inlett, med målet att bygga bostäder för två miljoner hushåll. Ett annat program är Misión Robinson som nu är nedlagt. Programmet handlade om att lära venezuelaner att läsa och skriva. Nu återfinns det som andra former av turnerande bokmässor och liknande. Ett tredje är Misión Barrio Adrentro där regeringen valt att bygga vårdcentraler i de fattigaste områdena.

När jag var i Merida i västra delen av landet träffade jag av en slump ett gäng grannar som stod och målade en husvägg. De berättade att

de ordnat en kvartersklubb för de som ville vara med: ”Vi gör det inte för Chávez, utan för att vår förskola behöver rustas upp”. På väggen målade de en karta över kvarteren som fick vara med i klubben. Utöver kartan var en dagordning i form av en griffeltavla målad där nästa projekt var att restaurera statyn av Simon Bolivar som låg inte långt därifrån, troligen

den första att sättas upp i landet redan 1842. Likadant var det i höstas då de så kallade

ALBA-länderna – Venezuela, Ecuador, Bolivia, Nicaragua, Kuba, Saint Vincent och Grena-

dinerna, Dominica och Antigua och Barbuda – träffades för att göra upp planer för sitt sam-arbete. Än så länge är de bara i startgroparna men Hugo Chávez har uttalat förhoppningar om att det ska inkludera handel och tjänster mellan länderna. Bara för att oljan råkar vara på venezuelanskt territorium betyder det inte att den bara ska tillhöra dem. Det ska helt enkelt gå att hushålla och dela på sakerna som behövs.

En taxichaufför jag pratade med under veck-an då mötena avlöste varandra tyckte det var bra att man samarbetar, men morrade lite åt att till exempel Costa Rica var inbjudet. Kanske inte det mest progressiva landet i regionen. ”Vad ska de här och göra, då kan vi lika bra bjuda in USA också?”

I presidentvalet i oktober hoppas jag att den bolivianska revolutionen får fortsätta att sprida gemenskap och framgång för Latiname-rika. Den mest inkluderande kontinenten för tillfället. /Anders Roth

”Jag ser helt enkelt inte den ”auktoritära egotripps­regim” som beskrivs. I stället har jag fått uppleva många andra sidor.”

Ett annat Venezuela

I årets tredje nummer av Frihet bevakade redaktionen det annalkande presidentvalet i Frankrike. Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, förutspådde att ekonomin och den höga arbetslösheten skulle dominera utgången i valet.

När de sista franska väljarna lagt sina röster i den första omgången av valet knep socialistpartiets ledare François Hollande 29 procent av rösterna, sittande högerledaren Nicolas Sarkozy 27 procent och Marine Le Pen från

högerextrema Nationella fronten 18 procent. Inför den andra och avgörande omgången visade opinionsmätningarna på ett litet men krympande övertag för utmanaren Hollande och i debatter mellan kandidaterna dominerade frågor om ekonomi och Europas åtstramningar.

När rösterna från den andra omgången räknats samman fylldes Frankrikes gator av sympatisörer till Hollande – landet hade för första gången sedan valet 1981 en socialistisk president.

Marine

Le Pe

n

knep

18 pr

ocen

t

i först

a valo

mgång

en.

Men til

l pre

siden

t vald

es til

l slut

Franç

ois H

ollan

de so

m fick h

ela

29 pr

ocen

t av f

rans

männe

ns

röste

r i de

n för

sta va

lomgå

ngen

..

Nico

las Sa

rkoz

y

landa

de på

27 pr

ocen

t.

FRIHET 8 4/2012

HALLÅ DÄR!B

ILD:

PR

IVAT

Skapar kulturella möten med konst

EMMA ERIKSSON NORMANEmma Eriksson Norman, en av de ansvariga för Konst för tjejer, ett konstprojekt där tjejer i Östersund mellan 12 och 25 år får träffa konstnärer som handleder dem i teckning, måleri, skrivande, animation, foto och andra konstformer.

Ni är en av vinnarna av årets Anna Lindh-stipendium. Hur reagerade ni när ni fick priset?

– Anna Lindh har alltid varit en stark fe-minist, så det känns verkligen jättekul. Vi vill få in fler kvinnor i samhället och konsten, få in mer jämställdhet på dagordningen. Det är roligt att vårt lilla projekt i Östersund får upp-märksamhet.Varför startade ni Konst för tjejer?

– Katarina Franck startade det hela 2009 för att få in mer kultur i samhället. Tingshuset, som är ett ungdomshus i Östersund, tyckte att deras verksamhet dominerades för mycket av killar och ville få in fler tjejer. Då tyckte vi att konst var en bra sak att lyfta. I dag är det hälften killar, hälften tjejer.Hur har det gått sedan starten?

– Det har gått bra. De första gångerna var vi ett tiotal personer i en liten lokal, och pysslade

mest med pärlor. Nu har vi växt och i dag är det nästan 100 tjejer från hela länet som vill vara med i projektet och vi måste tyvärr säga nej till somliga. Ni förklarar att unga med olika socioekono-misk bakgrund måste få en chans att delta i verksamheten. Varför är det viktigt att sprida konsten?

– Kultur binder samman människor. Om man inte får ta del av andra kulturer brister man i förståelse. Nu håller vi exempelvis på med persisk miniatyrmålning och det breddar perspektivet.Vad har ni för planer för framtiden?

– Att skaffa en större lokal. Just nu letar vi mer resurser för att bygga vidare på ett redan uppskattat koncept och se till att alla som vill kan vara med.

TEXT: DANIEL MATHISEN

”Det är ingen skillnad mot att diskriminera svarta.”RAPPAREN JAY-Z OM ATT HAN LIKSOM USA:S PRESIDENT BARACK OBAMA VILL INFÖRA MÖJLIGHETEN FÖR HOMOSEXUELLA PAR ATT GIFTA SIG.

”Medelklassens förakt för fattiga har bäddat för fascism.”FÖRFATTAREN OCH KULTURJOURNALISTEN ULRIKA KNUTSON SKRIVER OM HUR KLASSMOTSÄTTNINGAR GER UTRYMME FÖR HÖGEREXTREMISM. UR FOKUS.

TONFISKEN TILLBAKA I STILLA HAVET

Efter ett två år långt förbud mot fångst av tonfisk i Stilla havet har världshavet återigen öppnats. När det under 2010 kom rapporter om överfiske valde West and Central Pacific Fisheries Commission, WCPFC, att införa ett totalförbud för att skydda tonfisken. Men nu anses beståndet ligga på normala och hållbara nivåer, vilket fått WCPFC att tillåta fisket igen. Omkring 60 procent av världens tonfisk finns i Stilla havet.

av tio officerare i det svenska försvaret skulle kunna tänka sig att arbeta för privata säkerhetsföretag, exempelvis i samband med insatser i Afghanistan. (Officerstidningen)

3OBAMA STÖDER HOMOVIGSLAR

Barack Obama blev nyligen USA:s första president att uttala sitt stöd för samkönade äktenskap, det vill säga möjligheten för par av samma kön att gifta sig. Obama har tidigare uttryckt tveksamhet till homoäktenskap och i stället öppnat för registrerat partnerskap. Uttalandet skedde i samband med en intervju på tevekanalen ABC, där presidenten förklarade skiftet med att han ”efter år av samtal med vänner, familj och politiker” bestämt sig för att homosexuella måste ges samma rätt att manifestera sin kärlek som alla andra. Det faktum att USA har presidentval i november i år har fått många att se utspelet som vågat. I praktiken ligger ansvaret för frågan om homosexuellas rätt att gifta sig hos delstaterna och landets domstolar.

FRIHET 9 4/2012

Typ av val: President- och parlamentsval.Valdatum: 1 juli.Invånare: 112 miljoner.BNP per capita (PPP): 14 609 amerikanska dollar.

Kuriosa 1: Mexiko introducerade choklad, majs och chili till resten av världen.Kuriosa 2: Nordamerikas första tryckpress användes i Mexiko år 1539.

VAL I VÄRLDEN:MEXICO

HUR: Mandatperioden för president Felipe Calderón från det kristdemokratiska partiet PAN löper ut i år och därmed ska landet välja ny president. Fyra kandidater ställer upp: Josefina Vázquez Mota från PAN, Andrés Manuel López Obrador från socialde-mokratiska PRD, Enrique Peña Nieto från mer mit-tenorienterade socialdemokratiska PRI och Gabriel Quadri de la Torre från högerpartiet Nya Alliansen. Samtidigt väljs ledamöter till kongressen. HISTORIA: I det historiska området Mesoamerika, som omfattar delar av dagens Mexiko och Centralamerika, rymdes från och med 1 000 år före vår tideräkning flera avancerade och högstående kulturer. Mest kända bland dem är maya, aztek och zapotek. När de spanska erövrarna anlände år 1519 ställdes området under spanskt styre och 1521 koloniserades regionen som en spansk lydstat. Spanien styrde i över 300 år och först 1821 utropades den självständiga republiken Mexiko. Den närmaste perioden efter självständig-heten präglades av oroligheter, inbördeskrig, två imperier och två perioder av inhemska diktaturer. Tiden med diktatur resulterade så småningom i Den mexikanska revolutionen 1910, som kulminerade år 1917 med införandet av demokrati och landets nuva-rande politiska system. PRI, Institutionella revolu-tionära partiet, styrde landet under 71 års tid. 1994 blev Mexiko det första latinamerikanska landet att ta plats i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD.INFÖR VALET: Frihet har pratat med Jonathan T. His-key, professor i sociologi vid Vanderbiltuniversitetet i New York, som bland annat forskat om Mexikos ekonomiska utveckling. Både PRD och PRI är medlemmar i Socialistinter-nationalen. Vad skiljer partierna åt?

– PRD grundades av missnöjda PRI-medlemmar i samband med att partiet blev mer marknadsori-enterat under 1980-talet. Även om det fortfarande finns socialistiska sympatier inom PRI är det i dag

ett parti som ekonomiskt befinner sig till höger om mitten, ibland till och med längre högerut än PAN.Opinionsmätningar inför valet varierar kraftigt, men de flesta menar att PRI-kandidaten Nieto är förhandstippad vinnare. Vilka frågor väntas avgöra?

– Mexikansk politik har länge varit personlighets-driven och det gäller i allra högsta grad i år, med tre karismatiska och profilerade kandidater.

– Förhållandevis lite skiljer de ledande kandida-terna Nieto och Mota åt sakpolitiskt. Båda driver på för en privatisering av landets oljeindustri, vill fortsätta kriget mot brottsligheten och delar en tilltro till marknadsekonomiska principer.

– Många PRD-anhängare är skeptiska till Obradors agerande efter valförlusten 2006. Jag är tveksam till om någon av dessa röstar på PRI, men däremot kan PAN vinna över missnöjda PRD-väljare. PRI och Nieto ligger definitivt bäst till.Det konservativa partiet PAN har styrt Mexiko i tolv års tid. Under samma period ökade våldet från organiserad brottslighet och drogkarteller. Hur pass viktigt är det för väljarna?

– Brott, våld och ekonomi är de frågor som berör väljarna mest. Men den sittande PAN-presidenten har, trots perioder av ekonomisk kris och våldsvågor, förtro-endesiffror på över 50 procent. Ekonomin befinner sig just nu i en återhämtning, vilket sannolikt gynnar PAN. Vilka är de mest avgörande utmaningarna för Mexiko de närmaste åren?

– Jag tror att det huvudsakligen är tre saker. För det första måste nästa president hantera de höga nivåer na av våld. Över 50 000 människor har dött bara de senaste sex åren. För det andra måste oljesektorn moderniseras, så att den mer aktivt kan bidra till den ekonomiska utvecklingen. Och för det tredje måste Mexiko, liksom Latinamerika i stort, minska klyftorna i samhället med avseende på inkomst, utbildning och livschanser.

TEXT: DANIEL MATHISEN BILD: TEXASJOHNY

ILLUSTR

ATION

: TEXASJO

HN

Y

FRIHET 10 4/2012

”Jag trodde att det var mina sista

minuter i livet.”Julia Tymosjenko, Ukrainas förre detta

premiärminister som avtjänar ett sjuårigt fängelsestraff, uppger att hon blivit brutalt

misshandlad av vakterna i fängelset. Hon genomför nu en hungerstrejk i protest mot den bristfälliga

rättegången och missförhållanden i fängelset.

SEXREVOLUTION I RAMALLAH

Efter att Safa Tamish startade en kurs om sexualitet och kärlek har ämnet blivit något av en snackis i det palestinska området Ramallah. Förutom att diskutera jämställdhet, känslor och rätten till en fri sexualitet kollar deltagarna, både kvinnor och män, på porr tillsammans. Enligt Tamish har kursen fått flera av deltagarna att omvärdera sina liv, bland annat genom att byta karriär och reda ut relationer till närstående. Några har också funnit modet att komma ut som homosexuella.

PROCENT19

Så mycket ökade andelen hushåll som har tillgång till bredband i Brasilien under 2011.

”All offentlig makt i republiken Sverige utgår från folket.”SÅ LYDER DEN ALLRA FÖRSTA MENINGEN I REPUBLIKANSKA FÖRENINGENS FÖRSLAG TILL NY FÖRFATTNING, SOM SKULLE AV-SKAFFA MONARKIN I SVERIGE.

FÖRSTATLIGAR KÄRNKRAFT

Den japanska regeringen har beslutat att Tepco, det bolag som ansvarade för driften av det havererade kärnkraftsverket Fukushima ska nationaliseras, det vill säga överföras från privat till statlig ägo. Anläggningen i Fukushima utsattes för partiella härdsmältor sedan efterföljande jordbävningar och tsunamiklassade flodvågor under 2011 satte kylsystemet ur spel. Regeringen motiverar förstatligandet med att en fullständig kollaps bara kan undvikas genom att staten äger och administrerar verksamheten. Tanken är att Tepco ska återgå till den privata marknaden när regeringen finner att förtroendet är tillräckligt starkt.

”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”STATSMINISTER FREDRIK REINFELDT SVARAR PÅ FRÅGAN VARFÖR SVERIGE INTE STIMULERAR EKONOMIN I ETT LÄGE MED EN ARBETSLÖSHET SOM ÄR HÖGRE ÄN NÄR DEN BORGERLIGA REGERINGEN TILLTRÄDDE 2006. DÅ KALLADE REINFELDT SITUATIONEN FÖR MASSARBETSLÖSHET. TT.

FACKATTACK I SYDAFRIKA

När det sydafrikanska oppositionspartiet Demokratisk allians, DA, demonstrerade för att subventionera en form av ungdomslöner svarade landets största fackförbund Cosatu med att kasta sten på partiaktivisterna. Enligt DA skulle ungdomslöner skapa 400 000 nya jobb i landet, men Cosatu hävdar att det snarare är ett sätt att sänka lönerna för alla medborgare. Helene Zille, partiledare för DA, menar att våldet var oprovocerat och att partiet enbart utnyttjat sin lagliga rätt att demonstrera. Cosatu har sedermera beklagat våldsanvändningen.

ILLU

STR

ATIO

N: A

NN

ELIE

CA

LRST

RÖM

FRIHET 11 4/2012

GABRIEL WIKSTRÖM,

ORDFÖRANDE SSU

ARON MODIG

ORDFÖRANDE KDU

SKILJELINJEN

Tycker du att man ska förbjuda minkfarmar?

Fråga Tove om relationer och sex!Tove Solbeckar är sexualupplysare för RFSU och svarar på frågor om relationer, sex och kroppen. Mejla dina funderingar till tove.solbeckar@rfsu.se.

Hjälp, jag är rädd att jag är gravid!

SEXSPALTEN

30 juni. Presidentval i Island.

1 juli. President- och parlamentsval i Mexiko.

1 juli. Sveriges största politiska jippo, Almedalsveckan, inleds på Gotland.

22 juni. Ettårsdagen till minne av massakern på Utöya.

31 juni. Pridefestivalen slår upp portarna i Stockholm.

12 augusti. FN:s internationella ungdomsdag

25 augusti. Fackförbundet Transport håller kongress.

26 augusti. Världsvattenveckan inleds.

27 augusti. Republikanerna i USA inleder sitt partikonvent i Florida.

3 september. Demokraterna i USA inleder sitt partikonvent i North Carolina.

POLITISK KALENDER 30 JUNI – 3 SEPT

Jag har haft sex med en kille och han sa att kon-domen gick sönder. Jag är rädd att jag är gravid! När kan jag testa mig? Hur snart kan man göra abort och vad krävs för att man ska få göra det?

– Om kondomen går sönder finns det möjlighet att ta ett akut-p-piller för att förhindra graviditet. Det kan köpas på apoteket och ska tas så snart som möjligt, dock senast tre dygn efter sexet. Det finns också ett akut-p-piller som fungerar upp till fem dygn efter sexet, men det måste skrivas ut av läkare eller barnmorska, till exempel på en ungdomsmottagning.

– Om det är för sent för akut-p-piller så kan du vänta tills du ska ha mens nästa gång. Om mensen inte kommer kan det betyda att du är gravid. Du kan testa dig på en ungdomsmottagning eller köpa hem ett test från apoteket. Det måste ha gått minst två veckor sedan sexet för att graviditetstestet ska fungera.

– Det finns inga särskilda krav för att få göra abort. Om du är tonåring kan det vara bra att en förälder eller annan vuxen du litar på känner till aborten,

men det är inget krav. Du bestämmer helt själv om du vill göra abort eller inte. Du kan rådgöra med killen du haft sex med, en kurator, dina vänner och/eller din familj, men det är alltid du som har sista ordet.

– Det är tillåtet att göra abort fram till vecka 18 i graviditeten, men det är viktigt att göra det så snart som möjligt efter att du bestämt dig. Fram till nionde veckan kan du göra medicinsk abort, det vill säga att du tar läkemedel som avbryter graviditeten. Det är skonsammare mot kroppen än kirurgisk abort. Därför är det bra att ta reda på om du är gravid så snart som möjligt, om det är så att du vill göra abort.I vilken ålder är det nor-malt att onanera?

– Människor i alla åld-rar onanerar (därmed inte sagt att alla människor ona-nerar). Redan när barn är riktigt små (0–5 år) kan de upptäcka att det är skönt att röra vid sin egen kropp. Det kan till exempel inne-bära att röra vid snippan/snoppen eller att gnugga sig mot något. För många fortsätter onanin att vara viktig under hela livet.

– Du bestämmer helt själv om du vill göra abort eller inte.

– Nej, det tycker jag inte.Man tog bort bort rävfarmar för att det var dåligt för djuren, borde man inte ta bort den sista formen av djuruppfödning för päls?– Nej. Farmade minkar har i Sverige tillräckligt stora burar och får utlopp för sina naturliga

beteenden. De har med andra ord rimliga levnadsvillkor. Om vi skulle förbjuda minkuppfödning för päls i Sverige, skulle upp-födningen i stället flytta till andra länder med inga eller betydligt sämre djurskyddslagar. Vi har tyvärr sett en del exempel på att de svenska villkoren för

hur minkarna ska ha det inte alltid har följts. Men det är i dessa fall en fråga om dålig implementering av det regelverk som gäller.Vad finns det för fördelar med att föda upp djur till päls?– Det finns en stor efterfrågan på päls.

– Ja, det tycker jag. Varför? – Därför att vi tycker att det innebär onödigt lidande för djuren bara för att människor ska få gå klädda i päls. Det är dessutom en väldigt liten del

av Sveriges näring som i stället skulle kunna producera andra saker.Blir det inte väldigt svårt för de regioner där näringen är viktig att klara en omställning?– Det finns många näringar som

har stark regional påverkan, trots det kommer man hela tiden tvingas ställa om sin produktion och därför tror jag att det viktiga är att man har en bra arbetsmarknadspolitik och hittar andra sysselsättningar som inte innebär lidande för djuren.

FRIHET 12 4/2012

FRIHET 13 4/2012

GÄSTKRÖNIKAILLU

STRATIO

N: TEXA

SJOH

NY

Välkomnade av kulorKÖN RINGLAR LÅNG. Män som vill försörja sina svältande, hemlösa familjer tittar spänt på poliserna som patrullerar runt dem. De deltar i Greklands asyllotteri. I dag kommer några att ha tur – deras ansökan om skydd kommer att börja utredas. Men de allra flesta får komma tillbaka dag efter dag och hoppas på att vara bland dem som plockas ut.

SITUATIONEN FÖR ASYLSÖKANDE i Grekland har länge varit under all kritik. Landet utre-der få ansökningar, gör det illa och beviljar knappt någon skydd. Under processen bor de som trodde att de flytt till trygghet ofta på ga-tan, utsatta för aggressiva rasistiska påhopp. Vissa väntar inlåsta bland andra desperata flyktingar, frihetsberövade i trånga snuskiga celler dit läkare inte vågar gå. Så allvarlig är situationen att Europadomstolen förbjudit andra EU-länder att skicka tillbaka asylsö-kande som kommit via Grekland och borde ha prövats där. Asylprocessen har kollapsat.

NU TALAS DET om än hårdare tag. I maj valdes det nazistiska partiet Gyllene gryning in i det nationella parlamentet. Partiets invandrings-motstånd tar våldsamma uttryck – misshan-del på öppen gata, åsikter om att gränserna ska mineras och att alla invandrare ska ut. Det, i kombination med Hitlerhälsningar och hatkampanjer mot homosexuella, fick resten av EU att reagera starkt och partiet tycks nu

tappa stöd inför landets nyval. Likväl, med el-ler utan Gyllene gryning, har främlingsfient-liga partier varit framgångsrika i ett Europa som närmar sig en gemensam asylpolitik. Partierna utmålar delvis olika flyktinggrup-per som främmande, kriminella eller hot-fulla, men de är överens om lösningen – att stänga gränserna mot dem som söker hjälp. Trots att det per en miljon EU-medborgare enbart finns cirka 515 asylsökande talas det om en invasion av invandrare. I Sverige kall-las de 12 726 asylsökande som förra året fick uppehållstillstånd ”massinvandring”.

PÅVERKAS EU:S FLYKTINGPOLITIK av detta? Å ena sidan – givetvis. Visst påverkar en verklighet som lämnar politiska verktyg bak-om sig till förmån för att möta flyktingarna med kulor och kanoner väljarnas frågor till de etablerade partierna, och visst påverkas också svaren vissa partier ger.

Å ANDRA SIDAN, tänk på det grekiska asyl-lotteriet. Mycket av det de främlingsfientliga kräver sker redan nu. Inte med samma meto-der, men med liknande konsekvenser. Långt före Gyllene gryning nekades flyktingar skydd. EU:s gränser är klädda i taggtråd. Att rädda skeppsbrutna på Medelhavet är flyk-tingsmuggling. De gränser de främlingsfient-liga partierna vill stänga är redan spärrade av visumtvång och transportörsansvar. För

flyktingar finns inga lagliga vägar in i EU – och kampen mot den illegala invandringen är högt prioriterad.

VISST FÅR TUSENTALS flyktingar som lyckas ta sig till EU skydd, men alltför många nekas. EU:s medlemsländer kritiseras för att inte ens ge asyl till dem som torterats. Sverige är det land som dömts oftast, nitton gånger, av FN:s tortyrkommitté. Därtill är dödstalen i samband med utvisning skrämmande, enbart under arton månader åren 2009 – 2010 dog 38 desperata hjälpsökande människor. De bad oss om skydd, vi avvisade dem brutalt.

DETTA ÄR INTE de främlingsfientliga parti-ernas skuld. Dagens flyktingpolitik har växt fram under många decennier. Naturligtvis är stödet till Gyllene gryning ett fasansfullt teck-en på ökande rasism, på dehu-manisering av flyktingarna – men de som stängt gränserna till fristaden är de etablerade partierna. S

Frida Johansson Metso är styrelseledamot i Flykting­gruppernas riksråd, FARR. Hon har tidigare varit ord förande för LUF, och före läser regelbundet för den antirasistiska stiftelsen Expo.

FRIHET 14 4/2012

Bakom skur hinkenFör fem år sedan lanserades rut, skatteavdraget för hushållsnära tjänster, med löfte om 20 000 nya jobb. Frihet granskar en smutsig bransch där svartjobben består och träffar människorna som betalar priset för skinande golv.TEXT: DANIEL MATHISEN RESEARCH OCH FAKTA: JOHN ANTONSSON FOTO: ANNA-MARIA MARKLUND

FRIHET 15 4/2012

KLOCKAN ÄR STRAX efter sex på morgonen, en måndag hösten 2011. Katarzyna Cholewa har varit vaken när­mare en timme. Hon låser dörren till baracken i stock­holmsförorten Tumba där hon, hennes man och deras tre barn bor, och promenerar till pendeltågsstationen. Resan till Åkersberga tar strax över en och en halv timme. Hon plockar fram dammsugare, städhink och

mopp. Arbetsdagen kan börja.

NÄR KATARZYNA KOMMER hem ligger ett brev på hallmattan. Där står att hon blivit uppsagd, med motiveringen att hon inte följt ”företagets policy” och att flera kunder är missnöjda. Hon känner yrseln och pani­ken växa. Räkningarna. Barnens skolutflykter. Mat på bordet. Hon läser vidare. Chefen ger exempel på kunder som klagat, men varken namn eller adresser stämmer.

TUMBA TORG, NUTID. Vi sitter på en lunchservering med varsin kaffe, medan vinden kyler betänkligt. Katarzyna Cholewa har sedan hon kom till Sverige 2009 städat för Violas städ, som ägs och drivs av Wio­letta Plotka. Katarzyna talar inte svenska men får hjälp av en vän som tolkar.

Hon föds i norra Polen 1964, går åtta år i skola och utbildar sig seder­mera till sömmerska. I slutet av åttiotalet jobbar hon som sömmerska vid en fabrik, men östblockets krympande ekonomier tvingar henne ofta att köa hela natten för en limpa bröd. Det kommunistiska systemet knakar i fogarna. Fackförbundet Solidaritet växer i styrka. Upprorets gryning vibrerar. Strax efter murens fall träffar Katarzyna Cholewa sin man, gifter sig och skaffar så småningom barn. Men den snabba omvandlingen från planekonomi till otyglad kapitalism lämnar män­niskor utan jobb. Katarzynas man åker, med löfte om anställning som byggjobbare, ensam till Sverige 2006. Tre år senare anländer familjen.

I JANUARI 2010 kommer hon i kontakt med Wioletta Plotka och lovas anställning om 40 timmar heltid på Violas städ. Inledningsvis trivs hon. Det är skönt att ha en sysselsättning och känna sig behövd. Men snart inträffar saker som får henne att reagera. En ung polska blir ofta utskälld och behandlas illa. Firman saknar dessutom försäkring och eventuella skador i hemmen får städerskorna betala ur egen ficka. Snart får Katarzyna en växande klump i magen så snart jobbet förs på tal.

– Jag blev alltmer stressad och pressad. Hade svårt att sova om kväl­larna, gick omkring med en konstant känsla av nervositet och oro.

Det blir färre timmar, den utlovade heltiden landar snarare på mel­lan 15–20 timmar. Ekonomin blir därefter.

– Det har varit kärvt. I början tjänade jag kanske 15 000 före skatt, men i genomsnitt har det kanske blivit 8 000, säger hon och skakar på huvudet.

NÄR RUT, ett skatteavdrag på hushållsnära tjänster, lanserades för fem år sedan förklarade den borgerliga regeringen att målet var att göra så kallade svarta jobb, arbete som inte omfattas av skatt eller trygghetssystem, till en del av den ordinarie ekonomin. På samma sätt skulle skatteavdraget skapa 20 000 jobb. I dag ser vi facit. Av de luftiga löftena blev det enligt arbetsgivarorganisationen Almega bara 11 000 jobb, varav en stor andel är deltid. Enligt andra beräkningar från SCB är siffran betydligt lägre. År 2011 kostade rut­avdraget skat­tebetalarna 1,8 miljarder kronor, vilket ger en genomsnittlig kostnad på 274 000 kronor per jobb. För motsvarande summa skulle det gå att anställa 5 200 personer med en genomsnittsinkomst på 22 000 kronor i månaden inom offentlig sektor.

I arbetsrapporten ”Bland Rolexklockor och smutsiga trasor”, en sammanställning av rut­reformens utfall, argumenterar författarna

FRIHET 16 4/2012

Anna Gavanas och Alexander Darin Mattsson för att det snarare än en övergång från svarta till vita jobb rör sig om en uppdelning av marknaden. 2011 rapporterade Skatteverket att enbart sex procent av rut­köparna gått över från den ”svarta” till den ”vita” marknaden. 65 procent av rut­köparna städade hemma själva tidigare, medan en fjär­dedel av köparna även före reformen köpte tjänsterna ”vitt”.

MARKNADEN FÖR HUSHÅLLSNÄRA tjänster präglas av en ojämlik maktrelation. Problemet är ofta att arbetstillståndet kräver en anställ­ning, vilket skapar ett direkt beroende till arbetsgivaren. Eller som Gavanas och Mattson skriver:

”När marknaden erbjuder tjänster påverkas priser bland annat av lönenivåer, sociala avgifter och utbud på arbetskraft, vilket innebär att arbetares löner kan pressas ner – exempelvis genom att kunder och företag främst väljer att anlita de arbetare som har minst förhand­lingsresurser.”

I samtal med en fackligt aktiv med mångårig erfarenhet inom städ­branschen, som på grund av hot vill vara anonym, framgår det att många företag anställer en liten andel som betalar skatt och ser legi­tima ut medan lejonparten får pengar direkt i ett kuvert. Än vanligare är att kvinnor knyts direkt till köparen och får pengar i ett kuvert på bordet. Det var fallet med Johanna Mårtensson, som städade hemma hos en läkarfamilj i Lund parallellt med lärarstudier på universitets­nivå 2008 – 2009.

JOHANNA STÄDADE EN gång i veckan, fem timmar per gång, och tjä­nade 90 kronor i timmen. Pengarna låg på köksbordet i ett vitt kuvert varannan vecka. I dag tycker hon att det var förnedrande att ofta vara bevakad, med en känsla av att hon egentligen inte behövdes där. De gånger hon är ensam öppnar hon ofta flera fönster, ”för att skapa käns­lan av att jag kunde lämna när som helst”. Första gången hon städade huset stod hon i badrummet, mötte sin egen blick i spegeln och kände gråten växa i halsen.

– Jag höll på under ett års tid, sedan ljög jag ihop en historia om att det inte fungerade med studierna för att kunna sluta.

– Det kändes faktiskt som ett fängelse, som att inte vara en egen människa.

Johanna berättar att jobbet också grusade hennes självkänsla. För varje gång hon städade minskade människovärdet, resonerar hon. Som en omvänd klassresa.

– Mina föräldrar är traditionell arbetarklass. När jag stod där med städhinken kändes det som att det kulturella kapital jag tagit till mig försvann.

I DAG HAR Johanna Mårtensson ett fåtal poäng kvar innan hon är exa­minerad lärare. I kommuner med stor andel höginkomsttagare – som Danderyd, Lidingö, Lomma, Täby, Höganäs och Vellinge – utnyttjas avdraget av nio – tretton procent av invånarna. I Gällivare, Malå och Dorotea är samma siffra under en procent. Förortskommuner som

– Jag blev alltmer stressad och pressad. Hade svårt att sova om kvällarna, gick omkring med en konstant känsla av nervositet och oro.

Katar

zyna

Chole

wa frå

n Pole

n har

upple

vt de

n

smuts

igaste

delen

av st

ädbr

ansc

hen.

Hon be

skriv

er

sin ar

betss

ituati

on m

ed tr

ötthe

t i bli

cken

.

Majvi b

örjad

e sin

yrke

sban

a som

piga h

os ad

elsfam

iljer p

å fem

tiotal

et.

FRIHET 17 4/2012

DET HÄR ÄR RUT-AVDRAGET

När man köper hushållsnära tjänster kan man dra av 50 procent av arbets ­kostnaden inklusive moms. Reduktionen får högst uppgå till 50 000 kronor per köpare och år. Motivet är att etablera en ny marknad, skapa sysselsättning, motverka svartarbete och främja jämställdheten. I Skatteverkets undersökning från 2011 ser man att Stockholm, Halland och Skåne är överrepresenterade bland rut­köparna.

När Skatteverket gjorde en intervju­undersökning fann man att sex procent av dem som gjort rut­avdrag tidigare köpte tjänsterna svart. Ungefär hälften av företagen är enskilda firmor, könsfördelningen är förhållandevis jämn, något fler av företagarna är kvinnor. I undersökningen framgår det att om reduktionen försvann skulle 55 procent sluta köpa och 19 procent skulle köpa mindre. Det framgår också att tio procent av dem som köpte svart städning innan avdraget slutade att göra det.

Rut­avdraget kan också innebära att den svarta arbetskraft som arbetar för ”normala svarta löner” trängs undan av de vita jobben, alternativt att lönerna trycks ned.

År 2000 fanns sammanlagt 2 613 företag inom städbranschen, som tillsammans hade 5 500 kunder. 2010 hade hela 13 516 företag utfört städhjälp åt 326 000 kunder som använde sig av rut­avdraget.

FRIHET 18 4/2012

Johanna städade hemma hos en läkarfamilj under tiden

hon studerade, men självkänslan dalade av upplevelsen

av att vara övervakad så till slut hittade hon på en ursäkt

för att sluta.

FRIHET 19 4/2012

Botkyrka och Lilla Edet ligger också mycket lågt. Hon anser att det är slöseri med skattemedel och att maktrelationen som uppstår är skev.

– Artiklarna i DN och större tidningar har bara ett köparperspek­tiv, med tips på hur man ska gå tillväga för att köpa städhjälp. Välbär­gade, vilket det ofta rör sig om, som köper tjänsten gör det alltid på bekostnad av andras frihet. Lönerna är låga och villkoren dåliga. Det skapar ett slags arbetande fattiga.

FÖR 50 ÅR sedan var Sverige ett utpräglat tjänstesamhälle, med tydli­ga hierarkier. Välbärgade familjer hade ofta en kokerska, barnflicka, sömmerska eller piga anställd och boende i en del av hushållet. I finare fastigheter fanns ibland så kallade portvakter. Alla var del av en ar­betsmarknad som gradvis försvann med riktade politiska och socia la reformer. Johanna Mårtensson pekar ut borgerlighetens lyckade opi­nionsbildning sedan sjuttiotalet som nyckeln till att acceptansen för städhjälp återigen ökat.

– Dåvarande SAF och nuvarande Svenskt näringsliv har varit ex­tremt offensiva i att triangulera socialdemokratin och förskjuta det politiska samtalet. Det här är bara en av dess logiska slutsatser.

FRIHET TRÄFFAR MAJVI Andersson, som jobbade som hembiträde och barnflicka på femtiotalet, en varm försommardag när syrenerna blom­mar för fullt. Hon föds på fyrtiotalet i ett förhållandevis fattigt hem utanför Ulricehamn. När hon fyller 14 år, efter sju avslutade skolår, flyttar Majvi in i ett litet rum hos en välbärgad familj med tre barn i Ulricehamn och tar anställning som barnflicka. Där blir hon kvar ett par månader. Efter en kort period på bageri får hon så småningom ett nytt jobb på en herrgård utanför Jönköping. Majvi tar plats i en så kallad pigkammare, husmor blir en förmögen grevinna och arbetsti­derna är 7–19, fem dagar i veckan. Arbetskläderna är klassiska pigklä­der, med blå dräkt och förkläde.

– Då kände jag verkligen att jag var piga på riktigt. Grevinnan job­bade inte själv, utan gick mest runt på ägorna och inspekterade hur jag skötte mig i huset, säger Majvi och fortsätter:

– Det var urjobbigt. Dessutom kände jag ingen i byn, så jag satt mest för mig sjäv.

GREVINNAN HAR ETT vakande öga, minsta detalj noteras och påpekas. De rotar ofta i hennes saker, lämnar ingenting i fred.

– Det fanns överhuvudtaget inget självbestämmande. Den speciella maktsituationen gjorde också att många hembiträden och pigor ut­nyttjades sexuellt eller misshandlades. Vem skulle skvallra?

Arbetet var slitigt och upptog större delen av dagen. Samtidigt drömde hon i hemlighet om att få utbilda sig.

– Jag hade läshuvud, visste att jag skulle klara av realskolan. Det var frustrerande att se hur bättre bemedlade unga fick chansen men inte jag.

Under tiden i byn utanför Jönköping träffar Majvi så småningom en några år äldre kille och de börjar ses. En kväll när hon vet att gre­vinnan är bortrest smugglar hon in honom på rummet. Dagen efter

knackar husfrun på. ”Är Majvi ensam?” lyder frågan. Majvi öppnar skamset dörren och får sparken på direkten.

1959, EFTER TRE år på olika pigjobb, flyttar hon till Stockholm till­sammans med killen hon träffat. Åtta personer, fyra generationer, bor i ett litet hus om tre rum och kök. Själv bor de i en möglig källare tillsammans med sitt nyfödda barn. Hon lämnar pigspåret, får så små­ningom anställning som städare på tåg i Hagalund. Där träffar hon arbetskamrater som hon gillar, delar erfarenheter med och finner en gemenskap. Sedan blir det städning på kontor och bibliotek.

– Biblioteken var bäst. Jag kunde läsa på nätterna och bilda mig på egen hand.

PÅ SAMMA SÄTT som politiska prioriteringar och reformer avskaffade dåtidens tjänstesamhälle finns det ingenting som säger att processen inte kan omvändas. Som kan få somliga jobb att återigen bli lönsamma och återuppstå. Liksom att attityder kan skifta. En signal så god som någon är hemsidan Tjänstefolk.se, där företaget erbjuder uthyrning av exempelvis städerskor och barnflickor. Majvi återkommer flera gånger till det problematiska i att människor som verkar i folks hem hamnar i en maktrelation som är svår för myndigheter att granska. Hemmets fyra väggar är svåra att komma åt. Hon är skeptisk till att skattebetalarna ska finansiera att en liten del av befolkningen ska ha subventionerad städhjälp. De flesta kan väl städa själva, resonerar hon.

– Allt går tillbaka till hur Alliansen inför valet 2006 gjorde det fak­tum att män inte tar ansvar i hushållet till en fråga om livspusslet. Det är så klart en medvetet politisk idé.

– Vad finns det för poäng med att gå tillbaka till det gamla Sverige, om inte för att man ser ett egenvärde i klyftor?

Majvi gissar att unga kvinnor från exempelvis Polen som kommer till Sverige, ofta genom att lämna barn och familj i hemlandet, san­nolikt känner sig utsatta. Kanske än mer än hon själv i Ulricehamn i slutet på femtiotalet.

TILLBAKA TILL KATARZYNA Cholewa. Någon dag efter brevet om upp­sägning ringer det i telefonen: Wioletta erbjuder återigen Katarzyna jobb. Någon vecka senare blir hon återigen uppsagd på oskäliga grun­der, för att sedan återanställas. Osäkerheten blir ett maktverktyg för att hålla de anställda i schack. Hon ger uttryck för en känsla av van­makt, att inte synas eller finnas.

– Det känns som att jag inte är värd något, att jag är luft.

NÄR FRIHET TRÄFFAR Katarzyna har hon städat ett hus i Åkersberga tidigare under dagen. Wioletta har än en gång sagt upp henne, den här gången med motiveringen att företaget ska läggas ner. Samtidigt vet Katarzyna att hon redan registrerat ett nytt företag. Men den här gången tänker hon inte komma krypande tillbaka.

– Nej, aldrig mer. Jag skulle inte orka, vill aldrig bli så där ned­tryckt igen. Som en slav. S

En kväll när hon vet att grevinnan är bortrest smugglar hon in honom på rummet. Dagen efter knackar husfrun

på. ”Är Majvi ensam?” lyder frågan. Majvi öppnar skamset dörren och får sparken på direkten.

FRIHET 20 4/2012

Upplever du det som att ett nytt slags tjänstesamhälle är på väg att växa fram?

– Det är ju så, jag kan jämföra med min egen bakgrund. Min morsa är född i Tyskland och flyttade till Sverige några år efter kriget. Hon fick en hembiträdestjänst där jag ingick i paketet som lekkamrat till den lille sonen, det var kombinerat att hon skulle ta hand om hemmet och passa barnen. Vi bodde hos en läkarfamilj i Huddinge, redan då kommer jag ihåg hur jag inte fick göra vissa saker då det var min lekkamrat som var bos­sen, man visste redan då att man inte fick röra vissa möbler. Det var helt andra restriktioner i det gamla tjänstesamhället och jag känner att det är lite samma i det nya som är på väg att växa fram. Hur ser avtalet och villkoren för dem som jobbar med hemstädning ut?

– Om man jobbar på en arbetsplats med kollektivavtal tjänar man 17 785 kronor på heltid, här får man inte en krona mer om man har jobbat i 25 år. Jobbar man som vanlig städare får man från 18 770 till 20 370 beroende på vilken yrkeserfarenhet man har.

– Då det sällan är heltid och kunden ofta vill ha fint till hel­gen så det är mycket jobb torsdag och fredag. Ett stort problem är att många nystartade företag inte har någon aning om vilka lagar som gäller. Säg att en kund åker bort på semester i fyra veckor, då låter företag kostnaden spilla över på den som job­bar genom lägre lön. Hur stor andel personer som är nya i Sverige jobbar med det här?

– I Stockholmsområdet hittar man inte direkt Stina och Lisa, många kommer från Polen men det är också många som kom­mer från Sydamerika. Egentligen organiserar vi inte de som jobbar med hemstädning, det gör Kommunal, trots det är det många som hör av sig till oss, de är helt klart överrepresente­rade.Hur påverkar den förda politiken branschen?

– Det finns osynliga verkningar av politiken, som att företag han ha hur stora skatteskulder som helst. Förr var Skatteverket högprioriterat, nu har de lågprioritering precis som leverantö­rerna. Det som har hög prioritet är löner och skulder till banker. Så nu kan man skapa ett nytt företag och så flyttar man bara de anställda till det nya, då finns ingen saklig grund att begära före­taget i konkurs. Tidigare kunde Skatteverket och Kronofogden sanera marknaden genom att begära företag i konkurs.Skulle man kunna säga att rut-avdraget och Skattever-kets nya prioriteringar är två ben som håller hemstäd-ningsbranschen uppe?

– Jo det stämmer. Men lägg därtill lagen om arbetskraftsin­vandring som ger obegränsad tillgång på arbetskraft som inte vågar säga ifrån. S

Gesa Markusson, ombudsman på Fastighets anställdas förbund, har följt utvecklingen i hem-städningsbranschen i flera år. TEXT & BILD: JOHN ANTONSSON

– Ett stort problem är att många nystartade företag inte har någon aning om vilka lagar som gäller.

FRIHET 21 4/2012

Euroflykt på Londons gator

KRÖNIKAILLU

STRATIO

N: C

HR

ISSIE AB

BOTT/N

U AGEN

CY

Katrine Kielos är ledarskribent på Aftonbladet. katrine.kielos@aftonbladet.se

HÄR I LONDON där jag bor sedan april kan fastig hetsmäklarna tydligen se eurokrisen krypa fram över de rikaste gatorna. När mil­jonärer från Grekland och Spanien börjar oroa sig för att deras hemländer ska tvingas lämna euron plockar de ut sina pengar. Vem vill ha dem i Grekland när eurogeddon kom­mer? I stället köper de dyra hus i London. En del fastighetsmäklare klagar: Fortsätter det såhär kommer hela områden i de finaste de­larna av staden att bestå av tomma hus som ingen bor i.

Det kommer att bli spöklikt.London är en av de mest ojämlika städer­

na i västvärlden. Nyligen visades en tevedo­kumentär om Portland Road i västra London. I ena änden av gatan bor miljonärer och kän­disar, i den andra några av Storbritanniens fattigaste människor. Och hela 60 procent av de ökade klyftorna beror på finansbranschen.

DET ÄR BANKER och bonusar som dragit iväg. Alla andra har lämnats kvar.

I efterhand är det svårt att förstå hur de socialdemokratiska regeringar som styrde landet från 1997 till 2010 kunde tolerera och rentav uppmuntra en finanssektor på steroi­der. Men då måste man förstå det brittiska klassamhället. När Tony Blair kom till mak­ten i mitten av nittiotalet betraktades finans­branschen som något nytt och modernt. De som jobbade där hade visserligen mycket pengar men de kom inte från gamla rika fa­miljer med stora gods, en realitet som fortfa­rande dominerar det engelska samhället. Det här var människor som själva jobbat sig upp,

som ofta hade utländsk bakgrund och som rentav röstade på Labour.

Dessutom gav de pengar till partiet.Finansbranschen sågs som en del av det

nya Storbritannien som det nya Labour ville vara med och bygga. Låt de där bankerna skapa tillväxt utan att vi lägger oss i, men låt oss sedan använda tillväxten till rekordstora satsningar på offentlig sektor. 850 000 nya väl­färdsjobb skapades under Labours 13 år vid makten. Det var bra nog för att hålla de flesta på bra humör. Tills allt exploderade i den glo­bala finanskrisen. STORBRITANNIEN SATT PLÖTSLIGT med ett budgetunderskott på tolv procent och snart även med en högerregering glad att ha hittat en ursäkt att skära i välfärden.

De stora nedskärningar som premiärmi­nister David Cameron genomfört har visser­ligen inte varit populära, men de har fram­ställts som nödvändiga för ekonomin. Sedan kom vårbudgeten nu i mars. Finansminister George Osborne föreslog plötsligt en skatte­sänkning för de allra rikaste mitt i de värsta nedskärningarna. Då fick folk nog. Regering­en rasade i popularitet. Och framför allt: nya tillväxtsiffror visade att landet trillat tillbaka ner i en lågkonjunktur.

Detta var ju vad Labour sagt hela tiden. Att ja, vi måste komma till rätta med budgetunder­skottet men skär man för fort och för hårt tar tillväxten skada. När jag knackade dörr i den brittiska valrörelsen för två år sedan varnade vi för just en sådan ”double dip recession”, alltså en dubbel lågkonjunktur. Det kanske

inte var höjden av politisk kommunikation. De fattiga invånarna i östra London stirrade rätt oförstående på oss. Men nu har det alltså hänt. Och det är de som lider mest av det. LABOUR HAR PLÖTSLIGT fått vind i seglen. I lokalvalen i maj gick partiet fram stort. Än mer intressant var att det främlingsfientliga partiet British National Party i princip ut­raderades. Dåliga ekonomiska tider behöver med andra ord inte leda till framgång för främ­lingsfientliga partier och i Storbritannien har envetet kampanjande från den antirasistiska organisationen ”Hope not Hate” spelat roll.

Problemet för de brittiska socialdemokrater­na är att de trots resultatet i lokalvalen fort­farande inte betraktas som ekonomiskt tro­värdiga. Det enda som inträffat är att David Ca merons re gering inte heller gör det. Den stora frågan kvarstår: Om Storbritannien inte kan fortsätta vara lika beroende av finansbranschen som hit tills – vad ska tillväxten då komma ifrån? Det kan ingen svara på. S

FRIHET 22 4/2012

Står aldrig stilla

FEMÅRIGE STEPHEN OCH hans mamma sover under en bro i staden Athens, en bit utanför Huntsville i norra Ala­bama, USA. De har varit hemlösa ett par veckor sedan familjen vräktes. Stephen tas snart ifrån sin mamma och under tre års tid bor han på olika fosterhem.

– Jag vill inte skryta med min barndom, men det var tufft. Det var som i en sorglig film, säger Stephen i dag.

DET ÄR SENT åttiotal. Börsklippen på Wall Street har skapat en gene­ration av unga miljonärer. Samtidigt har samhället klyvts itu under president Ronald Reagans massiva skattesänkningar för välbärgade och nedskärningar på sociala program. Värst drabbas fattiga afro­amerikaner, inte minst i södern. Alabama är, tillsammans med Missis­sippi, en av de amerikanska delstaterna med minst socialt skyddsnät.

David, sex år gammal, bor i en husbil tillsammans med sin mamma. Bara tiotals meter från hemmet hörs nattetid pistolskott. Dagtid säljs droger, hans mamma röker crack.

– Min mamma sa alltid åt mig att knipa käft om att vi var fattiga, det var för skamfyllt. Ingen i skolan visste hur illa det var. Den erfa­renheten och insikten gör dig ödmjuk och ger dig en speciell drivkraft, säger David.

”Evictions, convictions, addictions. Sickness, astma, cancer, Aids. I be praying to god to let me see my last days. Single mom no father, got caught up in the system, that’s when shit got harder. Crackers tryna tell my moms smoking crack. Three years, three foster homes, then I got her back. I don’t cry, but you can see the pain in my face.” – ”Pray”

ETT RÖDSKIMRANDE LJUS reflekteras genom det täta molnet från en rökmaskin. Den genomträngande basen får golv och märg att vibrera, tung och tjock rök tränger ner i lungorna och efterlämnar en kletig känsla. Ut på scenen i den trånga och svettiga före detta industrilokalen kliver Stephen Harris, känd som ST 2 Lettaz, och David Williams, som går under namnet Yung Clova. Huntsville har kommit till Stockholm. FRIHET TRÄFFAR G-SIDE i samband med duons Sverige­ och Europa­turné, som bland annat omfattar stopp i Malmö, Stockholm och Kiruna.

– Kiruna var som hemma för oss. Folk gled runt i klassiska bilar och

spelade hög musik i hemmabyggda högtalare, precis som i Huntsville. Dessutom har Kiruna, liksom Huntsville, rymdforskning, säger ST.

ST ÄR DEN PÅ PAPPRET skickligare rapparen, som staplar multipla sta­velser på varandra och använder målande metaforer. Clova är mer rakt på. Avskalade, minimalistiska rader, hårdare. Dialekten är mer utpräg­lad, rösten raspig och släpig. 2007 släppte gruppen ”Sumthin’ 2 Hate”, första albumet under namnet G­Side och med producentduon Block Beattaz bakom spakarna. Men det är först på uppföljaren ”Starshipz & Rocketz” året därpå som produktionerna förfinas och ST och Clova vå­gar rappa mer personligt.

– De områden som vi och vår familj kommer från har en historia som förtjänar att höras av fler. Det faktum att vi kommer från Ala­bama gjorde det svårare att bryta igenom. Folk såg oss som efterblivna lantisar från urskogen. Skivbolag brydde sig inte om oss, säger Clova.

– Men Huntsville är inte så country. Det har funnits grupper före oss. Vi rider inte på hästar, vi har elektricitet, konstaterar ST.

”Momma stay gone, Daddy been gone, lights ain’t on so I had to get grown / No TV, can’t watch the Flintstones so I went outside with the boys and flipped stones.” – ”Youth Of The Ghetto”

NITTIOTALET HAR NÅTT sin kulmen. Stephen Harris och David Wil­liams går båda i den amerikanska motsvarigheten till högstadiet. De introduceras till varandra via en gemensam vän och upptäcker att de bor på samma gata. Snart börjar de ses efter skolan.

– Vi satt och trummade med hårborstar på köksbordet, rimmade och lekte med ord. Sedan den dagen var vi odelbara, minns ST.

1999 börjar de lägga de första rimmen som G­Side, med uppväxtens minnen som fond för berättelsen om Huntsville, ”staden utan röst”.

– Det fanns grupper som 8 Ball & MJG, Outkast och UGK. Men vi ville inte bli de nya någonting, vi ville bli de första oss, slår ST fast.

Men drömmen om att syssla med musik och realiteten med att be­höva betala räkningar har hela tiden frustrerat. Clova driver tillsam­mans med några vänner en frisörsalong i Huntsville, ST jobbar på en bensinmack. Snarare än de stora gesternas språk är G­Sides resa historien om att genom blogginlägg och tweets sprida evangeliet om den säregna hiphopen från Alabama. Så heter också hiphopkollektivet

Duon bakom det amerikanska hiphopfenomenet G-Side, Stephen ”ST 2 Lettaz” Harris och David ”Yung Clova” Williams, rappar om trasiga uppväxter med

droger, hemlöshet och fattigdom med musik som samplar allt från indieband till mezzosopraner. Och har hittat Sveriges Alabama i Kiruna.

TEXT: DANIEL MATHISEN FOTO: MATT MCGINLEY

FRIHET 23 4/2012

Står aldrig stilla

FRIHET 24 4/2012

där G­Side utgör kärnan Slow Motion Soundz, med mottot ”Slow mo­tion is better than no motion”. Mitt i Huntsville står sedan sextiotalet en jättelik raket, en realitet som G­Side effektivt utnyttjat i sin musik. På gruppens andra skiva, ”Starshipz & Rocketz”, ses två unga pojkar under en stjärnbeströdd himmel stå och peka mot raketen.

– Det är det stoltaste vi har i Huntsville, en stark symbol. Genom raketer fick en hel generation av familjer sin brödföda, säger ST och fortsätter:

– Å andra sidan: Raketen rör aldrig på sig. Den jäveln bara står där, fastnaglad i marken. Därför är den också en symbol för de som aldrig tar sig någonstans, som fastnar. Det är därför vi aldrig vill stanna.

KANSKE ÄR DET rädslan för stillaståendet, rastlösheten, som gjort att duon ända sedan debuten 2007 haft en hög utgivningstakt. 2008 kom ”Starshipz & Rocketz”, 2009 ”Huntsville International”, 2011 både ”The One… Cohesive” och ”iSland”.

– Vi måste hela tiden växa, utvecklas, för att inte gro fast. Våra fans lever i internetåldern och musikens livscykel blir allt kortare.

CLOVA HAR MÅNGA exempel på familjemedlemmar, vänner och be­kanta som fallit offer för finanskrisen och lågkonjunkturen i USA.

– Många förlorade allt. Hade bra jobb, ett år senare står de nere på gathörnet och tar droger. Vi vill vara personerna som drar upp män­niskor ur skiten. Så att dina barn får bättre chanser än du, så att din mamma slipper få ryggskador genom att jobba för länge.

”The stars look so bright, when you come from a city with no lights.” – ”Y U Mad”

SÖDRA USA HAR ett komplicerat förhållande till rasrelationer. Arvet går tillbaka till det amerikanska inbördeskriget, där den så kallade konfederationen slogs för självständighet från Washington som ville förbjuda slaveriet. Långt in på sextiotalet diskriminerades svarta i sö­dern strukturellt under de så kallade Jim Crow­lagarna, bland annat genom att de förhindrades rösta eller besöka butiker med budskapet ”endast vita” vid ingången.

– Det där har format oss sedan vi sprang runt på gatan som barn. Skillnaden mellan att vara svart och vit i Alabama är enorm. Rasis­men är sammanflätad med delstatens historia.

ST instämmer i bilden av Alabama, men tycker att rasdimensionen får mindre betydelse till förmån för ekonomisk och social status.

– Jag skulle vilja säga att klassismen, förakt för fattiga och fattig­dom, är mer närvarande än rasism i dag.

Han tycker att mycket lite har förändrats i positiv riktning.

– Fattiga har inte ett skit, samtidigt som rika tjänar allt mer. Det tvingar sådana som oss att jobba ännu hårdare, att slita ännu mer, för att få det att gå runt. Vi är livrädda att hamna där igen, oavsett om vi har tio dollar på fickan eller tio miljoner på banken.

I NOVEMBER ÄR det presidentval i USA och frågan är om demokraten Barack Obama får fyra år till eller om republikanen Mitt Romney tar över. Både ST och Clova är besvikna på det politiska landskapet och att inget av de etablerade partierna tycks bry sig om verkligt utsatta.

– Jag gillar Obama och så men ska jag vara ärlig har inte ett skit för­bättrats för samhällets fattigaste. De rika blir rikare och även om eko­nomin skulle gå bra sipprar ingenting ner till vanligt folk, menar Clova.Så varför bryr sig politikerna inte om fattiga?

– För att det är Amerika. De bryr sig inte ett dugg om fattiga män­niskor. De är inte värdefulla röster och då blir politiken fokuserad på de välbärgade, konstaterar ST krasst.

Clova är inne på samma linje.– Det är företagen och inte människorna som har makten att diktera.

Och därför bryr sig folk inte om politik. Det kan låta hårt, men där jag kommer från är det så. Jag blir förbannad när jag tänker på hur folk i Huntsville bor i samma ruckel till hus som deras föräldrar gjorde.

– Vi vill vara personerna som drar upp människor ur skiten. Så att dina barn får bättre chanser än du, så att din mamma slipper få ryggskador genom att job-ba för länge.

FRIHET 25 4/2012

STEPHEN ”ST 2 LETTAZ” HARRIS

Ålder: 26 år.Bor: Huntsville, Alabama.Ville bli som liten: Rapstjärna.Favoritalbum: 2 Pac – ”All Eyez On Me”.Otippad talang: Skriver rnb-låtar till soulsångare.Person som inspirerar mig: Bob Marley (”Han hjälpte så många människor”), Scarface.

DAVID ”YUNG CLOVA” WILLIAMS

Ålder: 27 år.Bor: Huntsville, Alabama.Ville bli som liten: ”Någonting. Jag minns bara att jag inte ville bli som raketen, stillastående.”Favoritalbum: 2 Pac – ”All Eyez On Me”Otippad talang: Duktig på amerikansk fotboll. Skulle kunnat bli quarterback i amerikansk fotboll, enligt ST.Person som inspirerar mig: Kanye West. ”Hur han kom igen efter bilolyckan. Han är bäst.”

Båda nämner sjukvården som ett centralt problem i det amerikan­ska samhället. Trots Obamas omfattande sjukvårdsreform, som ökar tillgängligheten och sänker kostnaden för vård, är det fortfarande många som inte har råd att bli sjuka.

– Vi borde ha en fullständigt generell sjukvård, som Sverige och flera länder i Europa har. Det kostar sinnessjukt mycket i dag. Får du diabetes är det kört, säger ST.

”The day i cease to cry, will be the day money fall from the sky.” – ”Money intheskyII”

KRITIKER OCH LYSSNARE återkommer ofta till samma sak när det gäl­ler G­Sides musik – berättelserna. Liksom tidlös litteratur eller musik är en välsnickrad historia ofta svårslagen som dramaturgisk nerv. Båda medger att övergången från att enbart rappa om det förflutna till att fläta in nutiden är en utmaning.

– Varje album är som en tidskapsel som avslöjar var vi befann oss vid den tidpunkten. Våra tidigare skivor handlar om vårt förflutna, vilka vi var då och de villkor vi levde under. ”iSland” och våra kom­mande projekt handlar också om det vi gör just nu. Livet förändras och därmed musiken, säger ST.

– Du kommer till en punkt där du måste lämna, eller åtminstone försonas, med dåtiden. Det funkar inte att rappa om samma fattigdom och samma kamp hela tiden. Det behövs någonting positivt. Vi kan inte göra vår publik deprimerad, förklarar Clova.

SFÄRISKA PRODUKTIONER MED rymdassociationer har blivit G­Sides signum. På varje album har producenterna Block Beattaz vridit krea­tiviteten något varv ytterligare och genom åren har de samplat allt från indiebandet Beach House och mezzosopransångerskan Enya till teveserien Seinfeld. Clova och ST har olika idéer om drömsamarbetet.

– Jag skulle vilja göra grejer tillsammans med sångaren och rap­paren Cee­Lo Green. Och Scarface, han är en legend, säger ST.

– Det börjar och slutar med Kanye West. Han är helt sanslös, kon­staterar Clova.

DET BÖRJAR BLI sent. Om sex timmar kliver Stephen Harris och Da­vid Williams på planet från Malmö för att ta sig hem till sitt älskade Huntsville. För hiphopkartans kanske mest rastlösa grupp tycks re­san bara ha börjat.

– På vårt nästa album ”G”, som kommer senare i år, sluter vi cir­keln. Det kommer att ta vårt förflutna till framtiden. S

FRIHET 26 4/2012

FrihetskolanTEXT: JOHN ANTONSSON ILLUSTRATION: NILS-PETTER EKWALL

BemanningsbranschenBemanningsföretag är en förhållandevis ny företeelse på den svenska arbetsmarknaden. Fram till det tidiga nittiotalet var det mer el-ler mindre begränsat till marginella tjänster som sekreterarförmedling. Det förändrades under den borgerliga regeringen som leddes av Carl Bildt 1991– 1994. Den regeringen tog bland annat bort de lagliga hindren mot bemanningsföretag och sedan dess har branschen vuxit lika snabbt som den blivit kontroversiell.

SÅ FUNKAR DET

Ett bemanningsföretag anställer personer för att sedan hyra ut dem. Enligt kollektivavtalet ska tillsvidareanställning (fast anställning) vara norm. Det är däremot långt från ovanligt med tillfälliga jobb. Ett sätt att komma runt det är att utnyttja den skrivning i avtalet som säger att det inte gäller exempelvis studenter. På så sätt har det vuxit fram flera stora företag som hyr ut studenter vars anställningskontrakt kan sägas upp på dagen.

Om man arbetar deltid på ett bemanningsföretag har man inte rätt att ”stämpla upp” till heltid, det vill säga att få a-kassa för sin deltidsarbetslöshet. Kollektivavtalet säger att lönen för anställda på ett bemanningsföretag ska motsvara ett genomsnittligt förtjänstläge, vilket innebär att den som jobbar på bemanningsföretaget ska ha en lön som baseras på vad jämförbara grupper på den arbetsplats de är inhyrda på får.

ARBETSMILJÖN

Det är alltid arbetsgivaren som bär huvudansvaret för att arbetsmiljön ska vara bra. Förra året rapporterade Arbetet, dåvarande LO-Tidning-en, att det är unga män som arbetar på bemanningsföretag som löper störst risk att skadas på arbetet. 30 procent av dem som hade anmält en arbetsplatsolycka hos bemanningsföretag var under 25, av dem var 73 procent män. I samtliga branscher ligger andelen unga som skadas på tolv procent.

Bemanningsföretagens arbetsgivarorganisation har ett kollektivavtal med bland annat LO. Avtalet håller i skri-vande stund på att omförhandlas och en av de absolut viktigaste frågorna är ”Neutralitetsparagrafen”, som säger: ”Arbetstagaren får inte utföra arbete hos beställare som är föremål för fackliga stridsåtgärder.” Det betyder helt enkelt att man inte får använda bemanningsanställda för att agera strejkbrytare. Bemanningsföretagen vill ta bort paragrafen, fackföreningsrörelsen vill ha kvar den.

RELATIONEN TILL FACKET

FRIHET 27 4/2012

JOBBCOACHERNA

Satsningen på jobbcoacher är en av den borgerliga regeringens största åtgärder för att få ner arbetslösheten. Idén är att arbetssökan-de ska få handledning av en inhyrd coach för att öka chansen till jobb. Satsningen har visat sig vara en lönsam affär för många bemannings-företag, eftersom de är flitiga med att erbjuda jobbcoacher. När de coachar en arbetssökande får de 10 000 kronor i grundersättning och om personen som coachas får en anställning på minst två månader utgår en bonus på 5 000 kronor. Det innebär att bemanningsföreta-gen kan få 15 000 kronor för att rekrytera en anställd. Till en början var maxbonusen 2 000 kronor och kunde inte gå till ett företag som anställer den som coachas.

LÄRARLEGITIMATION

En av skolminister Jan Björklunds mest ifrågasatta satsningar är lärar-legitimationen. För att klara den omständliga processen att legitimera samtliga behöriga lärare har Skolverket gett uppdraget till beman-ningsföretaget Proffice. Kritik har väckts mot att ett privat företag blir myndighetsutövande och att det som bäst befinner sig i en laglig grå-zon. Enligt Dagens Nyheter utförs själva legitimeringen av nyutbildade unga akademiker som får en lön på ungefär 21 000 kronor. Skolverkets utbetalningar hade vid DN:s granskning motsvarat 78 000 kronor per anställd.

ETT SÄTT ATT SLIPPA ARBETSGIVARANSVAR

Kritiska röster gentemot bemanningsbranschen menar att arbetsgi-vare dumpar anställningstrygghet genom att säga upp personal för att i stället hyra in. Ett uppmärksammat fall var när det då statliga lagret Lagena i Jordbro utanför Stockholm varslade 33 personer för arbetsbrist. Personalen visste att företaget planerade att fylla de sparkades platser med personer från inhyrda och en vild strejk utbröt. De anställda krävde att varslen skulle dras tillbaka, strejken avblåstes efter fyra dagar då det stod klart att arbetsgivaren vägrade backa och Arbetsdomstolen ställde sig på arbetsgivarens sida. La-gena sade till slut upp 27 personer och mindre än ett år senare kunde man läsa att det i snitt var 29 inhyrda på plats på lagret.Ett kanske än mer anmärkningsvärt fall uppmärksammades 2009. De anställda på klädbutiken Urban Outfitters i Stockholm krävde kol-lektivavtal, något företagsledningen i Storbritannien inte var intres-serade av. I stället valde företaget att säga upp samtliga anställda för att anlita ett bemanningsföretag. Bemanningsföretaget valde dock att erbjuda jobb till alla som tvingats sluta på Urban Outfitters.

FRIHET 28 3/2012

MURENPÅ ANDRA SIDAN

FRIHET 29 3/2012

MURENI juni är det tio år sedan

Israel påbörjade bygget

av den så kallade

säkerhetsbarriären

runt Västbanken. För

de hundratusentals

palestinier som

bokstavligen lever i

skuggan av den bitvis åtta

meter höga betongmuren,

har konsekvenserna

varit förödande. Frihet

åkte till Västbanken för

att dokumentera livet

längs muren – från

palestiniernas perspektiv.

TEXT: GÖRAN ENGSTRÖM BILD: ANDERS HANSSON

FRIHET 30 3/2012

DET ÄR FREDAG, strax efter lunch i den lilla bergsbyn Bil’in på Västbanken. Fredagsbönen är just över och på den smala bygatan utanför moskén har demonstran­terna börjat samlas i små grupper. Det är unga pojkar och män i skiftande åldrar, de flesta bosatta i byn, men även en grupp tillresta israeler från Tel Aviv.

EN DEL AV demonstranterna har palestinska flaggor i sina händer. Någ­ra bär på kameror, andra har gasmasker och skyddsglasögon. En ambu­lans kommer sakta rullande längs gatan, samtidigt som en medelålders man med megafon uppmanar grupperna att samlas i ett gemensamt tåg. Det går så där. Några av demonstranterna tar plats i bilar, andra börjar långsamt röra sig mot utkanten av byn. De småpratar sinsemellan när de går, men någon riktig ordning i ledet blir det aldrig.

Bil’in ligger på en höjd, omgiven av grönskande olivlundar och med en makalöst vacker utsikt över det kuperade landskapet. By­gatan slingrar sig fram genom samhället och vidare längs med slutt­ningen mot dalen nedanför. Atmosfären ger ett idylliskt intryck. Om det inte vore för en åtta meter hög mur i grå betong som Israel byggt på bybornas mark.

VARJE FREDAG I SNART TIO ÅR har byborna protesterat mot muren. Från början byggdes den precis nedanför sista huset i byn, ett elektri­fierat stängsel, drygt två meter högt och med taggtråd på toppen, som effektivt skilde byns olivodlare från sina lundar.

Protesterna har mött brutalt motstånd, israelisk militär använder regelmässigt både tårgas och gummikulor mot demonstranterna. Men de har inte varit förgäves. Efter att israelisk domstol konstaterat att bar­riären inte löper längs den planerade linjen har man tvingats flytta den.

Byborna har fått tillbaka två tredjedelar av sin förlorade mark, men fortfarande ligger drygt 1 300 dunams (1 dunam=1 000 kvadratme­ter), på den israelkontrollerade sidan av muren.

På andra sidan dalen tornar en israelisk bosättning upp, de karak­teristiskt röda tegeltaken sträcker sig mot den ljusblå himlen. I utkan­ten av bosättningen, i skydd av ett högt stängsel, skymtar en grupp unga pojkar i svarta byxor och välstrykta vita skjortor. De spanar ner mot dalen, där demonstranterna och den israeliska militären radat upp sig på var sin sida om muren.

”One, two, three, fouroccupation no morefive, six, seven, eightIsrael is a fascist state” LÄNGST FRAM I talkören står Roy, en 39­årig judisk filosofi­ och mate­matikforskare från Tel Aviv. Varje fredag i drygt tre år har han tagit sig till Bil’in för att delta i protesterna mot muren. Det är en resa som tar nästan tre timmar i varje riktning, berättar han.

– För mig är det en fråga om solidaritet. Jag har alltid varit intres­serad av politik, att engagera mig i den här frågan var en självklarhet, men att det blev just protesterna i Bil’in var däremot en slump.

Vi avbryts av en dov knall, och luften fylls av en tung vit rök. – Rör inte era ögon, då gör ni det bara värre, skriker en demon­

strant medan vi flyr i riktning mot byn. Men det är för sent. Ögonen svider och värker, och det är omöjligt

att inte försöka gnugga bort det onda. Värst är andningen. Gasen gör att lungor och luftvägar snörps åt. Några av demonstranterna faller till marken. De hostar krampaktigt, men får hjälp av sina kamrater att komma på benen och leds bort mot ambulansen.

När röken lagt sig närmar sig demonstranterna muren på nytt. Protestkörerna samlar ny kraft: One, two, three, four …

Närmast muren, i skydd av några stora stenbumlingar, har en

Hani A

mers h

em ha

r bliv

it han

s fän

gelse

. Det

ligge

r inklä

mt

mellan

den å

tta m

eter h

öga m

uren

och e

n isra

elisk

bosä

ttning

.

En kr

aftig

järng

rind ä

r han

s end

a väg

ut oc

h in.

FRIHET 31 3/2012

”Atmosfären ger ett idylliskt intryck. Om det inte vore för en åtta meter hög mur i grå betong som Israel byggt på bybornas mark, vill säga.”grupp pojkar i tonåren börjat kasta sten. Bara enstaka stenar når ända fram till muren, men de israeliska militärerna väljer att öppna eld med gummikulor mot ungdomarna.

Varken tårgasgranater eller gummikulor är till för att döda, fast allt hänger på hur de används. En direktträff på kroppen kan orsaka livshotande skador.

ÄNKAN SUBHAYA ABU Rahemes hus ligger i utkanten av Bil’ins cen­trum, knappt fem minuters promenad från moskén. Det är stort och modernt, med högblanka klinkerplattor på golvet och närmare tre me­ter till det vitkalkade taket.

För tre år sedan omkom en av hennes fem söner, Bassem Abu Ra­heme, efter att ha blivit träffad av en israelisk tårgasgranat i bröstet.

– Bassem var mycket engagerad och omtyckt av sina vänner. Varje fredag gick de tillsammans med demonstranterna till muren för att protestera, berättar hon.

Just den här fredagen hade de bestämt träff hemma hos en kamrat. Därifrån skulle de promenera tillsammans till moskén för att möta upp de andra demonstranterna. Stämningen var uppsluppen. De rökte vattenpipa och Bassem sa skämtsamt att de borde ta en bild tillsam­mans – eftersom det kunde vara sista chansen.

SOM VANLIGT BLEV det stökigt vid muren. En grupp ungdomar bör­jade kasta sten, och den israeliska militären svarade med tårgasgra­nater och gummikulor. När en av demonstranterna plötsligt föll ihop, försökte Bassem signalera till soldaterna att sluta skjuta.

– I stället sköt de honom i bröstet med en tårgasgranat. Det kan inte ha varit mer än 20–30 meter mellan Bassem och soldaterna. Han dog omedelbart, berättar Subhaya Abu Rahemes.

Hon håller fram en bild på en ung man som ler mot kameran. – Det var den här bilden de tog, förklarar hon.Hon häller upp kaffe i små muggar. På väggarna i vardagsrummet

hänger affischer och minnestavlor. På en bild syns Bassem tillsam­mans med en ung, mörk kvinna.

Det är Bassems syster, Jawahr. Hon dog för drygt ett år sedan, ock­så i samband med demonstrationerna, berättar Subhaya Abu Raheme.

– Jawahr brukade själv aldrig delta i demonstrationerna, däremot hände det att hon gick dit för att titta på. Hon var mycket social och alltid mån om att hjälpa till.

Det var en stor och viktig dag för Jawahr. Senare på kvällen skulle hon förlova sig med sin fästman, men innan ceremonin ville hon gå ner till muren för att titta på demonstrationerna.

Plötsligt slår en granat ner precis bredvid Jawahr. Det är inte den

Krav

aller

mell

an pa

lestin

ska u

ngdo

mar oc

h isra

elisk

militär

vid g

räns

kont

rolle

n Kala

ndia

utanf

ör Ra

mallah

.

FRIHET 32 3/2012

– Att ta emot pengar skulle vara detsamma som att acceptera att de tog min mark ifrån mig. Då skulle jag aldrig kunna kräva att få tillbaka den.vanliga tårgasen, lukten är betydligt fränare, och Jawahr börjar hosta våldsamt. Efter en liten stund börjar hon även att kräkas.

Läget är akut och Jawahr förs i ambulans till sjukhuset i Ramallah. Läkarna kämpar febrilt för att rädda hennes liv, men de har svårt att tyda symptomen och de är osäkra på hur de ska medicinera. De har dessutom brist på läkemedel. Trots det ser det ett tag ut som att Ja­wahrs tillstånd håller på att stabiliseras. Men vid lunchtid dagen efter får Subhaya Abu Raheme beskedet som hon fasat för: Jawahr är död. Av läkarna får hon veta att dottern sannolikt utsatts för den livsfarliga stridsgasen vit fosfor.

MAS’HA ÄR EN liten by belägen på den norra delen av Västbanken. För inte så många år sedan pulserade den breda bygatan av liv. Längs med trottoarerna låg butikerna och restaurangerna vägg i vägg. Från tidig morgon till långt in på natten var kommersen i full gång.

Folk på väg från Jordandalen till Jerusalem stannade till för att shoppa och äta. Nu är gatan i det närmaste helt öde, de flesta butikerna har för länge sedan slagit igen.

Längst norrut i byn bor Hani Amer med sin fru Munira och sex barn. Sedan augusti 2003 är de isolerade från byn. Hani berättar:

– En dag kom en grupp israeliska officerare och tjänstemän och sa att de skulle bygga en mur på min mark. Muren skulle gå där mitt hus står, och enligt dem hade jag två val: antingen att släppa ifrån mig marken och flytta, eller bo kvar och då hamna på fel sida muren utan kontakt med resten av byn.

Hani gav dem ytterligare ett alternativ: att placera muren några få meter längre norrut så att hans hus hamnade på samma sida som resten av byn.

Men israelerna ville inte lyssna på Hanis förslag. De erbjöd sig att kompensera honom ekonomiskt, men det var Hani inte intresserad av.

– Att ta emot pengar skulle vara detsamma som att acceptera att de tog min mark ifrån mig. Då skulle jag aldrig kunna kräva att få tillbaka den, förklarar Hani.

FÖR HANI FANNS det flera skäl att inte ge upp. Familjen, hans far och farfar, hade redan tidigare tvingats flytta på sig en gång. Det var 1948. Hanis pappa var bara en ung pojke, och bodde med sina föräldrar i en liten palestinsk by i närheten av Tel Aviv. Samma år som staten Israel bildades tvingades de fly och bosatte sig i Mas’ha.

Nio år senare föddes Hani. Samma år som han fyllde sjutton köpte han en stor bit mark norr om byn och byggde ett hus åt sig själv på sluttningen med en fantastisk utsikt över det kuperade palestinska jordbrukslandskapet.

– Jag var omgiven av böljande sädesfält och olivlundar som var flera hundra år gamla, berättar Hani.

Ett par år efter att huset var färdigt, i slutet av sjuttiotalet, kom de första bosättarna och slog sig ner precis norr om Hanis hus. Vägen som tidigare förbundit Jordandalen med Jerusalem blockerades, och sakta men säkert dog kommersen i byn ut.

I dag är familjens hus klämt mellan den åtta meter höga muren och

Muren

ringla

r fra

m som en

lång

orm ge

nom de

t pale

stins

ka

lands

kape

t. För

mån

ga pa

lestin

ska f

amilje

r har

den i

sraeli

ska

säke

rhets

barri

ären

blivi

t en e

kono

misk oc

h soc

ial ka

tastro

f.

FRIHET 33 3/2012

ISRAEL-PALESTINAKONFLIKTEN 1947 beslutade FN att dela det brittiska mandatet Palestina i en judisk och en arabisk del. När Israel utropades år 1948 angreps landet av omgivande arabstater. Ännu i dag har bara Egypten och Jordanien slutit fred med Israel.

Den stora majoriteten palestinier flydde eller fördrevs i kriget 1948. Den palestinska befrielseorganisationen PLO erkänner sedan 1988 Israel men hävdar alla flyktingars rätt att återvända. Israel säger nej men accepterar en tvåstatslösning – att en palestinsk stat bildas vid sidan om Israel. Båda sidor vill ha Jerusalem som sin huvudstad.

Den palestinska stat som Israel och PLO förhandlat om skulle omfatta Västbanken och Gaza, två områden som Israel ockuperade under sexdagarskriget 1967. Israeliska bosättare kontrollerar dock delar av Västbanken. Israel lämnade Gaza 2005 men har sedan dess beskjutits därifrån och svarat med avspärrningar och motangrepp. Runt nyår 2009 genomförde Israel massiva militära angrepp i Gaza. I mars 2011 ökade åter våldet vid den gemensamma gränsen och Israel genomförde kraftiga anfall.

2007 tog den islamistiska motståndsrörelsen Hamas, som vann det palestinska valet redan år 2006, över styret i Gaza, medan PLO:s huvudfraktion Fatah dominerar på Västbanken.

Hamas har vägrat att erkänna Israels rätt att existera och har inte heller godkänt tidigare ingångna avtal. I maj 2011 enades de båda palestinska sidorna om att bilda en gemensam övergångsregering och att hålla allmänna val.

Högerledaren Benjamin Netanyahu, som sedan 2009 leder en koalitionsregering i Israel, och den palestinske ledaren Mahmoud Abbas möttes ett par gånger hösten 2010 för direkta samtal för första gången på två år. Men förhandlingarna körde snart fast igen när ett tillfälligt israeliskt byggstopp för bosättningar på Västbanken löpte ut.

Om tusen år kommer det fortfarande

att bo palestinier i Mizmoriya, försäkrar

Yossef Darawi och kramar om sin son Eahab.

– Jag

vill k

unna

åka t

ill Je

rusa

lem fö

r

att be

söka

min

familj.

Det

kan j

ag in

te

längr

e på g

rund

av m

uren

, och

det g

ör

mig ar

g, sä

ger M

oham

med, e

n av d

e

unga

sten

kasta

rna i

Kalan

dia.

FRIHET 34 3/2012

den israeliska bosättningen Elkana som breder ut sig över palestinsk mark – mer och mer för varje år.

DET ÄR EN snudd på overklig känsla att höra den kortväxte, timide mannen, klädd i kavaj, tjock stickad tröja och toppluva berätta om den israeliska statens övergrepp. Han vaggar stillsamt fram och tillbaka i hammocken på framsidan av huset medan han pratar. Bara några meter bakom honom bildar den väldiga betongmuren en grå fondvägg.

Totalt äger Hani Amer 23 dunams mark (motsvarande 23 000 kva­dratmeter), av dessa kontrollerar israelerna numera 20 dunams. Mellan huset och muren har israeliska soldater byggt en asfalterad patrullväg. Den skär tvärs över den lilla bit mark som Hani har kvar i anslutning till huset. I varje ände av vägen finns grova grindar i galvaniserat stål. De har bara soldaterna nyckel till, berättar Hani.

Precis bakom huset har soldaterna satt upp ett närmare tre meter högt järnstängsel med elsensorer. Så snart Hani närmar sig stängslet registreras han av övervakningskameror. En buffertzon på fem–sex meter, sedan ett nytt järnstängsel innan de höga husen i Elkana tar vid.

Hani berättar att bosättarna gör vad de kan för att få honom att ge upp och flytta. De skriker och slänger ur sig förolämpningar mot fa­miljen. Det händer att de kastar sten på huset, vid några tillfällen har det till och med hänt att de tagit sig in på Hanis sida om stängslet, där de väsnats och avfyrat skott i luften för att skrämma familjen.Hur ser familjens liv ut idag? Hur har de påverkats av bosättarna och muren?

– Jag skulle kunna prata i flera dagar om hur den påverkat oss, men jag ska ge dig ett exempel, säger Hani.

– När min son Shaddad var tre år gammal lyckades han krypa

– När min son Shaddad var tre år gammal lyckades han krypa under stängslet. Han började gå i riktning mot bosättningen, och min fru bad de israeliska soldaterna att låsa upp grinden så att hon kunde hämta honom. Men de vägrade.

FRIHET 35 3/2012

under stängslet. Han började gå i riktning mot bosättningen, och min fru bad de israeliska soldaterna att låsa upp grinden så att hon kunde hämta honom. Men de vägrade. Förtvivlad stod min fru och såg hur Shaddad försvann in mellan husen, och hon kunde inte göra ett dugg. Efter en stund ringer det i telefonen, några arabiska arbetare inne i bosättningen hade känt igen vår son och tagit hand om honom.

SEDAN MUREN BYGGDES lever familjen nästan uteslutande på små allmosor från släkt och vänner. Den jordbruksmark som Hani fortfa­rande äger ligger på andra sidan bosättningen. Förut tog det honom ett par minuter att nå sina odlingar. Numera måste han ta sig runt den israeliska säkerhetsbarriären, genom en grind som bevakas av israeliska soldater, där måste han visa upp ägarintyg för marken. Resan tar honom en dryg timme, och det är långt ifrån alltid som de israeliska soldaterna släpper igenom honom.

– Intyget måste förnyas regelbundet. Ibland förlänger de det med ett par månader åt gången, ibland bara fjorton dagar.

Enligt en gammal lag, som härstammar från det brittiska manda­tet, kan staten konfiskera mark som inte utnyttjats på tre år. Det är en av få lagar från den tiden som den israeliska staten fortfarande åberopar. Enligt Hani är det ett sätt för dem att ta över mer och mer mark från palestinierna.

– De gör allt de kan för att göra livet svårt för oss. En jordbrukare bör vara på sin mark varenda dag, men för mig har det blivit svårt och dyrt att ta sig dit. Än så länge ser jag till att komma dit regelbundet, åtminstone varannan vecka, men när jag inte längre orkar kommer de att ta över marken.

DELAR AV MUREN är målad i vit färg. Hani berättar att den tidigare var prydd med dekorativa graffitimålningar. Människor från olika håll i världen kom hit för att visa sina sympatier för familjen, de gjorde färgglada målningar på muren för att vara snälla.

– Jag var själv med och hjälpte till, men så en morgon när jag vak­nade så slog det mig att en så ondskefull skapelse måste få vara ful. Om jag försöker göra den vacker genom att måla den, så blir jag en del av själva brottet. Det innebär att jag accepterar att den finns där.

Det har blivit eftermiddag när vi säger adjö till Hani och hans fa­milj. Sonen Shaddad, som fyller tretton senare i år, följer oss till grin­den medan Hani lägger sig ner för att vila middag i hammocken med muren i bakgrunden.

ALI SHEHADEH BJUDER på sött arabiskt kaffe i sitt hus i Abu Dis, en förort till de arabiska östra delarna av Jerusalem. Det är ett stort och påkostat hus. Genom de stora panoramafönstren i väster har man ut­sikt över Jerusalems gamla stadskärna med al­Aqsamoskéns gyllene kupol mitt i blickfånget.

Ali Shehadeh berättar att marken som huset ligger på tillhört släk­ten i flera generationer. Huset byggde han till sig själv och hustrun i slutet av femtiotalet. Fram till för tio år sedan var det en given plats för släkt och vänner att fira gemensamma högtider på.

–Abu Dis, som tidigare var en livligt trafikerad stadsdel med ett hektiskt affärsliv, är numera delad i två halvor. Muren har effektivt dödat all kommers och bokstavligt talat separerat hundratals, kanske tusentals, föräldrar från sina barn. Ali Shehadeh berättar att han har både barn och barnbarn på andra sidan den åtta meter höga muren.

Under protesterna i Kalandia skadades närmare 150 palestinier av de

israeliska soldaternas gummikulor och tårgasgranater.

FRIHET 36 3/2012

– Att ta emot pengar skulle vara detsamma som att acceptera att de tog min mark ifrån mig. Då skulle jag aldrig kunna kräva att få tillbaka den.

– Förut tog det bara några minuter för mig att komma dit. Nu måste jag åka runt muren med buss eller taxi, det är 22 kilometer, och tar i bästa fall lite mer än en timme. MEN DET ÄR inte den långa och bökiga omvägen som är det stora pro­blemet för Ali Shehadeh. Värre är att dottern sedan muren byggdes inte längre har tillstånd att besöka föräldrarna. Bara ett par gånger om året, i samband med sjukhusbesök i östra Jerusalem, kan dottern passa på att besöka mamma och pappa.

Ali Shehadeh berättar att han för några år sedan ansökte om att få bygga ett hus åt en av sina söner på sin egen mark. Bygglovet bevilja­des av de israeliska myndigheterna, men det kostade honom motsva­rande 360 000 kronor, och på handlingarna står det tydligt angivet att Ali Shehadeh fått tillstånd att bygga på israelisk mark.

– Det är ju inte klokt, det här är mark som tillhört min familj i ge­nerationer, konstaterar han.

Vi följer med Ali Shehadeh upp på husets tak. Det är en sak han vill visa, säger han. I dagens tidning kan man läsa att Israel planerar en bosättning i utkanten av Abu Dis. Totalt rör det sig om 250 hus, med pla­nerad byggstart i samband med det amerikanska presidentvalet i höst.

Han pekar och berättar. – Det är där borta på kullen som de tänker bygga. Det står redan

två israeliska hus och en container där. Att de väntar med resten till i höst, beror naturligtvis på att omvärldens blickar då är riktade mot USA, och att president Obama av rädsla för den inhemska opinionen då inte vågar kritisera Israels agerande, försäkrar Ali Shehadeh.

– Om det blir så kommer jag att sälja huset och flytta. Det skulle vara enkelt för mig att sälja till bosättarna, de skulle gladeligen sig­nera en check och själv låta mig fylla i summan, men jag dör hellre än säljer till dem. Och aldrig i livet att jag bor kvar med en israelisk bosättning, byggd på palestinsk mark, som granne.

FRÅN ABU DIS är det inte långt till Mizmoriya, en liten palestinsk by belägen på en grönskande kulle halvägs mellan östra Jerusalem och Betlehem. Det har blivit kväll och Ghassan Darawi har slagit sig ner i utkanten av byn för att röka sin vattenpipa. Utsikten är magnifik, inte minst vid den här tiden på dygnet, när kvällssolen kastar ett snudd på magiskt gult sken över det omgivande landskapet.

Han sitter på resterna av ett hus: en massiv grund av betong med spretande armeringsjärn som avslöjar var de raserade väggarna en gång stod. Han är tystlåten utan att vara fientlig, har ingen lust att berätta vad som hänt med huset.

– Jag satt i fängelse tills för ett par månader sedan och vet ingen­ting, förklarar Ghassan Darawi.

Sedan blir han tyst. När vi frågar om fängelset, och hur han ham­nade där, skakar han bara på huvudet och drar ett nytt bloss på sin vattenpipa.

SITUATIONEN OCH ATMOSFÄREN i Mizmoriya är mycket speciell. Byn

ligger bara ett par minuters bilresa från Jerusalem. Den har mellan 250 och 300 invånare, ingen tycks veta det exakta antalet, och är helt inringad av den israeliska säkerhetsbarriären.

I bilen på vägen dit berättar vår chaufför att sedan barriären bygg­des år 2003 tillåter inte Israel någon nyinflyttning till byn. Om en pojke blir förälskad och gifter sig med en flicka från en annan by, måste han antingen flytta eller leva åtskild från hustru och eventuella barn.

Infarten till Mizmoriya ligger vid en stor israelisk gränsstation som bemannas av soldater. Ingen får passera den nedfällda bommen innan pass och personbevis kontrollerats. Vägen upp mot byn är smal och full av gropar, kontrasten mot de nyasfalterade vägarna på andra sidan bommen är slående.

I UTKANTEN AV byn vallar några kvinnor sina får på en liten gräsplätt. De följer misstänksamt bilen med blicken när den rullar förbi.

En korpulent man, gissningsvis mellan 40 och 50 år gammal, pre­senterar sig lätt besvärat som Yossef Darawi. Kanske är han släkt med Ghassan Darawi, mannen med vattenpipan. Han verkar hur som helst vara någon form av ledargestalt i byn – och är något mer pratsam än resten av invånarna som vi stöter på.

– Det här är som ett fängelse. Stängslet omgärdar hela byn, och det finns bara en enda väg ut och in.

De flesta israeliska bosättningar som byggs på Västbanken ligger på bergssluttningar eller toppen av en kulle, med utsikt över jord­brukslandskapet och de tusenåriga olivlundar som tillhört palestini­erna i generationer.

Med tanke på det korta avståndet till såväl Jerusalem som Betle­hem skulle den här kullen vara attraktiv för bosättare. Man behö­ver inte vara ett geni för att förstå att Mizmoriya på sikt riskerar att självdö om ingen nyinflyttning tillåts.

– Det är inte så lätt att hitta någon att gifta sig med här i byn. Det här är ett sätt för Israel att tvinga oss att flytta, konstaterar Yossef Darawi.

MEN ATT GE upp är inget alternativ. Det är väldigt länge sedan någon lämnade byn. Och om tusen år kommer det fortfarande att bo palesti­nier i Mizmoriya, försäkrar Yossef Darawi.

– Visst är det jobbigt när jag tänker på vår situation. Jag är född här, liksom mina föräldrar. Det här är min hemby, mitt land.

Det finns varken butiker eller skolor i byn, men en del av byborna har än så länge tillstånd att besöka Jerusalem. Där kan de handla mat, och några av byns barn går i palestinsk skola där. Ett problem är att de måste passera den israeliska säkerhetskontrollen varje gång de ska in eller ut ur byn, berättar Yossef Darawi.

– De gör vad de kan för att göra livet besvärligt för oss. Soldaterna trakasserar invånarna och vi blir ofta sittande länge i kontrollen in­nan de släpper igenom oss.

En av Yossef Darawis söner, sjuårige Eahab, kommer fram till sin pappa. Vad kommer att hända med barnen i byn – kommer de att växa upp här?

FRIHET 37 3/2012

MUREN Muren, separationsbarriären eller säkerhetsbarriären – den drygt 700 kilometer långa konstruktionen har många namn. Enligt Israel är den ett sätt att skydda landet mot palestinska terrorister. I juli 2004 kom ett yttrande från Internationella domstolen i Haag, som slog fast att muren strider mot folkrätten, eftersom den till största delen förlagts på palestinsk mark. Den började byggas i juni 2002 på initiativ av Israels dåvarande premiärminister Ariel Sharon.

VÄSTBANKEN Palestina består av Västbanken och Gazaremsan. Av drygt 4,1 miljoner invånare bor omkring 2,2 miljoner palestinier på Västbanken. Området ockuperades 1967 av Israel, efter det så kallade sexdagarskriget. Trots internationella fördömanden fortsätter Israel att bygga bosättningar på Västbanken. I dag bor omkring en halv miljon israeler i illegala bosättningar på palestinsk mark.

Hani A

mer ha

r för

lorat

nästa

n all s

in mar

k. Tv

ärs

över

den l

illa bi

t han

har k

var, h

ar is

raeli

ska

solda

ter by

ggt e

n patr

ullvä

g.

FRIHET 38 4/2012

Vinn presentkort på CDon värt 300 kr. Skicka in den rätta nyckeln (här nedan) till Frihet Media, Box 115 44, 100 61 Sthlm, eller mejla till info@frihet.se senast den 9 augusti. PS. Glöm inte att meddela oss namn och postadress.

So

mm

ark

ryss

a m

ed F

rih

etGLÖTT

EN FORMSAK

SOBOET KLIPPS PÅ SPETS

ÄR RISRIK

ONORNA

DE HAR EJ BETAR MEN

BETARBYGGDES AV

MINSKAR MARGI-

NALERNA

SPELADES AV NÄT-

TERQVISTFÖRÄDLAS

SNORÄR

IBLAND TJUGOTVÅ

TUSEN I ROM

BORDEAUX-DRUVA

LYSER UPP I STAD

LIFT-FINGRET

BÄR BÄRÄR OFTAST SEMESTERN

BASTETT KÄN-SELLÖST

TILLSTÅND

DIGITAL KORRE-

SPONDENSMÄKLA

HAR SIN SKUTASAM-

MANFOGAHADE JU

SINA BAL-LONGERKRUSKA

VERDI-OPERA

FRÄMMANDE

ATAHUALPA VAR EN

EN YOKOSTEL

FEDERA-TION

ÄRTVÄXTEN

SMEKSOL-

DATÄMNEFÖRKORT-NINGEN

TRIVIALTAVSLUTAR

BREV

FINNS I BÅDE PINN- OCH SOL-

UTFÖRANDE

BOR I SHANGHAI

@

VISA RIKTNING

ROVA

LAXORT

BÖNAPLÄGAR ROAD

KLIMATFINNS SOM KORTKORT

ÅRTÄR PÅ LÄPP

HAR NAV-KONTAKT

NIANS UTSLAG...

ÄR TALLRIK

SÄLUNGE

HÄR TURISTAS

DET I CHANIA

STORT STYCKESTRIPA

TRÖTTA OCH

SLITNA

JÄRN-KLUBBA

GÅR I OST

SPRINTFOSTER-

HUSGÅR I

SKORSTENI BUNKE

RÄTTAR SIG EFTERNUMERÄR

BINÄRING

BOR I TALLINNGROGGY

WESTER-GREN PÅ DUKEN

SKREDEN

DUNDRAR

STEK-SPADAR

HÅLLER KOLL PÅ VÄGEN

ETT VIRUSÄR JU OP-TIMISTEN

AGERANDEFOR MED

OSANNING

RENDEZ-VOUS

VILLE RINGA HEM

TRYCK ELLER KALLITEN FORD

ÄR TIMMEN KL 23

PRONOMEN

SKULDENS GUDINNA

TRIVS I VÅTMARK

KRAFT-ORD

SOMMARVÄDERI SVERIGE BÖRJADE

KONTINUERLIGA VÄDEROBSERVATIONER GÖRAS REDAN 1756. VILKA TVÅ SVENSKA ORTER KAN STOLTSERA

MED DET SVENSKA VÄRMEREKORDET PÅ 38 °C I SKUGGAN?

2

3

6

8

9

12

©M

EDIA

KRYS

S.SE

- S

VAN

TE D

REJE

NST

AM 2

012

HAN STYRS AV MAMMON

KLYVS PÅ MITTEN

ÄR BÅDE ENÖGD

OCH SMALOFFERT

UTFALLENGÖRA SÅSMULLRADE

SLUT-TANDE

FILTRERATVÄN-

SKAPS-BYGGE

HÄXÖRTENLÄGGER JU SKYTTEN

EFTER-TRYCK

BAKSTRÖMKATT-

OLYCKAN...

PÅ PÅVESKULTINTE VÅR

SLUGHET OCH LÄKT

IIISKRÄMDE

IVÄG

MITT I HAMNENSKYDD

EN MARTIN

DE HÄNGER I DJUNGELNPÅ JÄGAR-BORDET

? KVÄVESÄNDER SOMMARPÅ DEN

SPELAS DET

LIDMAN, FÖRFAT-

TARINNAN

KL. SEX PÅ KOMPASS

LIGGER DEN FLITIGE

VAR VÄL ETTAN?MED SÅ,

BARA SÅDÄR

ÄR VISSA FÖRETAG

ÄR JU LERA

HULDRAN

VALHONA

I PC FÖRRDRICKS KALLT

SVARAR I NÖD

VAR JU INTE DEN GORDISKA KNUTEN

HAR JU KÄNDIS

FETT I KÖK

HÅLLER SIG PÅ MATTAN

DET VIKTIGASTE

PRONOMENEFTER

LÖFVEN I RUTAN

X-VARIANT

KRATER

PÅ ÅK FRÅN

MADRID

OOOOMSLUTER

DUK

AGASSI... ”KING”

COLE

FRÅN SYRAK

HANDLINGFÅR

STUNDANDE SEDELÄRA

MELLAN KÖL OCH RELING

2X SSU-ORD-FÖRANDE

EN RIKTIG LÄXA

SAMHÄLLS-BYGGARE

MED SE, UPP I VARV

TERRORGATA PÅ DUKEN

UTSÅGS PÅ POLAREX-PEDITIONBORICKA

SITTER PÅ KAMPFRÅN

FÖRVÅNAD

VAR VÄL MISSARNA?... BOONE

EN TONY I ARBETAR-PARTIET

BITA

EN SVÄNGRINGLEK I NORGE

FÖRE ERICSSONERBIUM

TRÄD SÅVÄL

SOM FISKKOLIK

BIFALLDEINTE

SCRIPTUM

HAR MÅNGA SÅ HÄR

ÅRS

FINNS I GRAFIT

BLEV BYXAN EFTER JUL?

ÄR MÅNGEN FYR NUMERA

ÖVERKUL-TIVERADE

HON KAN DET

POLITISKA SPELET

SES PÅ RAD PÅ PLAGE

KAN JU VARA EN BISAK...

HAR MÅNGA

SYSTRAR

2 3 4 5 6 7 8 9 10 7 11 121

1

4

5

7

10

11

UPPGAVS

HAN STYRS AV MAMMON

KLYVS PÅ MITTEN

ÄR BÅDE ENÖGD

OCH SMALOFFERT

UTFALLENGÖRA SÅSMULLRADE

SLUT-TANDE

FILTRERATVÄN-

SKAPS-BYGGE

HÄXÖRTENLÄGGER JU SKYTTEN

EFTER-TRYCK

BAKSTRÖMKATT-

OLYCKAN...

PÅ PÅVESKULTINTE VÅR

SLUGHET OCH LÄKT

IIISKRÄMDE

IVÄG

MITT I HAMNENSKYDD

EN MARTIN

DE HÄNGER I DJUNGELNPÅ JÄGAR-BORDET

? KVÄVESÄNDER SOMMARPÅ DEN

SPELAS DET

LIDMAN, FÖRFAT-

TARINNAN

KL. SEX PÅ KOMPASS

LIGGER DEN FLITIGE

VAR VÄL ETTAN?MED SÅ,

BARA SÅDÄR

ÄR VISSA FÖRETAG

ÄR JU LERA

HULDRAN

VALHONA

I PC FÖRRDRICKS KALLT

SVARAR I NÖD

VAR JU INTE DEN GORDISKA KNUTEN

HAR JU KÄNDIS

FETT I KÖK

HÅLLER SIG PÅ MATTAN

DET VIKTIGASTE

PRONOMENEFTER

LÖFVEN I RUTAN

X-VARIANT

KRATER

PÅ ÅK FRÅN

MADRID

OOOOMSLUTER

DUK

AGASSI... ”KING”

COLE

FRÅN SYRAK

HANDLINGFÅR

STUNDANDE SEDELÄRA

MELLAN KÖL OCH RELING

2X SSU-ORD-FÖRANDE

EN RIKTIG LÄXA

SAMHÄLLS-BYGGARE

MED SE, UPP I VARV

TERRORGATA PÅ DUKEN

UTSÅGS PÅ POLAREX-PEDITIONBORICKA

SITTER PÅ KAMPFRÅN

FÖRVÅNAD

VAR VÄL MISSARNA?... BOONE

EN TONY I ARBETAR-PARTIET

BITA

EN SVÄNGRINGLEK I NORGE

FÖRE ERICSSONERBIUM

TRÄD SÅVÄL

SOM FISKKOLIK

BIFALLDEINTE

SCRIPTUM

HAR MÅNGA SÅ HÄR

ÅRS

FINNS I GRAFIT

BLEV BYXAN EFTER JUL?

ÄR MÅNGEN FYR NUMERA

ÖVERKUL-TIVERADE

HON KAN DET

POLITISKA SPELET

SES PÅ RAD PÅ PLAGE

KAN JU VARA EN BISAK...

HAR MÅNGA

SYSTRAR

2 3 4 5 6 7 8 9 10 7 11 121

1

4

5

7

10

11

UPPGAVS

FRIHET 39 4/2012

GLÖTTEN

FORMSAKSOBOET KLIPPS

PÅ SPETSÄR RISRIK

ONORNA

DE HAR EJ BETAR MEN

BETARBYGGDES AV

MINSKAR MARGI-

NALERNA

SPELADES AV NÄT-

TERQVISTFÖRÄDLAS

SNORÄR

IBLAND TJUGOTVÅ

TUSEN I ROM

BORDEAUX-DRUVA

LYSER UPP I STAD

LIFT-FINGRET

BÄR BÄRÄR OFTAST SEMESTERN

BASTETT KÄN-SELLÖST

TILLSTÅND

DIGITAL KORRE-

SPONDENSMÄKLA

HAR SIN SKUTASAM-

MANFOGAHADE JU

SINA BAL-LONGERKRUSKA

VERDI-OPERA

FRÄMMANDE

ATAHUALPA VAR EN

EN YOKOSTEL

FEDERA-TION

ÄRTVÄXTEN

SMEKSOL-

DATÄMNEFÖRKORT-NINGEN

TRIVIALTAVSLUTAR

BREV

FINNS I BÅDE PINN- OCH SOL-

UTFÖRANDE

BOR I SHANGHAI

@

VISA RIKTNING

ROVA

LAXORT

BÖNAPLÄGAR ROAD

KLIMATFINNS SOM KORTKORT

ÅRTÄR PÅ LÄPP

HAR NAV-KONTAKT

NIANS UTSLAG...

ÄR TALLRIK

SÄLUNGE

HÄR TURISTAS

DET I CHANIA

STORT STYCKESTRIPA

TRÖTTA OCH

SLITNA

JÄRN-KLUBBA

GÅR I OST

SPRINTFOSTER-

HUSGÅR I

SKORSTENI BUNKE

RÄTTAR SIG EFTERNUMERÄR

BINÄRING

BOR I TALLINNGROGGY

WESTER-GREN PÅ DUKEN

SKREDEN

DUNDRAR

STEK-SPADAR

HÅLLER KOLL PÅ VÄGEN

ETT VIRUSÄR JU OP-TIMISTEN

AGERANDEFOR MED

OSANNING

RENDEZ-VOUS

VILLE RINGA HEM

TRYCK ELLER KALLITEN FORD

ÄR TIMMEN KL 23

PRONOMEN

SKULDENS GUDINNA

TRIVS I VÅTMARK

KRAFT-ORD

SOMMARVÄDERI SVERIGE BÖRJADE

KONTINUERLIGA VÄDEROBSERVATIONER GÖRAS REDAN 1756. VILKA TVÅ SVENSKA ORTER KAN STOLTSERA

MED DET SVENSKA VÄRMEREKORDET PÅ 38 °C I SKUGGAN?

2

3

6

8

9

12

©M

EDIA

KRYS

S.SE

- S

VAN

TE D

REJE

NST

AM 2

012

HAN STYRS AV MAMMON

KLYVS PÅ MITTEN

ÄR BÅDE ENÖGD

OCH SMALOFFERT

UTFALLENGÖRA SÅSMULLRADE

SLUT-TANDE

FILTRERATVÄN-

SKAPS-BYGGE

HÄXÖRTENLÄGGER JU SKYTTEN

EFTER-TRYCK

BAKSTRÖMKATT-

OLYCKAN...

PÅ PÅVESKULTINTE VÅR

SLUGHET OCH LÄKT

IIISKRÄMDE

IVÄG

MITT I HAMNENSKYDD

EN MARTIN

DE HÄNGER I DJUNGELNPÅ JÄGAR-BORDET

? KVÄVESÄNDER SOMMARPÅ DEN

SPELAS DET

LIDMAN, FÖRFAT-

TARINNAN

KL. SEX PÅ KOMPASS

LIGGER DEN FLITIGE

VAR VÄL ETTAN?MED SÅ,

BARA SÅDÄR

ÄR VISSA FÖRETAG

ÄR JU LERA

HULDRAN

VALHONA

I PC FÖRRDRICKS KALLT

SVARAR I NÖD

VAR JU INTE DEN GORDISKA KNUTEN

HAR JU KÄNDIS

FETT I KÖK

HÅLLER SIG PÅ MATTAN

DET VIKTIGASTE

PRONOMENEFTER

LÖFVEN I RUTAN

X-VARIANT

KRATER

PÅ ÅK FRÅN

MADRID

OOOOMSLUTER

DUK

AGASSI... ”KING”

COLE

FRÅN SYRAK

HANDLINGFÅR

STUNDANDE SEDELÄRA

MELLAN KÖL OCH RELING

2X SSU-ORD-FÖRANDE

EN RIKTIG LÄXA

SAMHÄLLS-BYGGARE

MED SE, UPP I VARV

TERRORGATA PÅ DUKEN

UTSÅGS PÅ POLAREX-PEDITIONBORICKA

SITTER PÅ KAMPFRÅN

FÖRVÅNAD

VAR VÄL MISSARNA?... BOONE

EN TONY I ARBETAR-PARTIET

BITA

EN SVÄNGRINGLEK I NORGE

FÖRE ERICSSONERBIUM

TRÄD SÅVÄL

SOM FISKKOLIK

BIFALLDEINTE

SCRIPTUM

HAR MÅNGA SÅ HÄR

ÅRS

FINNS I GRAFIT

BLEV BYXAN EFTER JUL?

ÄR MÅNGEN FYR NUMERA

ÖVERKUL-TIVERADE

HON KAN DET

POLITISKA SPELET

SES PÅ RAD PÅ PLAGE

KAN JU VARA EN BISAK...

HAR MÅNGA

SYSTRAR

2 3 4 5 6 7 8 9 10 7 11 121

1

4

5

7

10

11

UPPGAVS

FRIHET 40 4/2012

KULTUR & NÖJEM

ON

TAGE: A

NN

A-MA

RIA M

AR

KLUN

D

Tunt om ThatcherFrihet kollar in nya dokumentären ”Margaret Thatcher – The Iron Lady” och spelfilmen ”Järnladyn”, som snart släpps på dvd. Två filmer som var för sig är otillräckliga och bara snäppet bättre tillsammans. TEXT: JOHN ANTONSSON

2I DOKUMENTÄREN ”MARGARET That­cher – The Iron Lady” är kommenta­rerna om den förra brittiska premiär­

ministern nästan genomgående positiva. Tack och lov blandas kommentarerna med arkivfoton, vilket också är filmens stora be­hållning; genom bilderna och de faktiska his­toriska händelserna får man som tittare en chans att bilda sig en egen uppfattning. Man får se brittiska fartyg åka till Falklandsöar­na och kriga och Thatcher vinna valet kort därpå, man får också se bilder från gruvar­betarstrejken 1984 som var den stora striden mellan fackföreningsrörelsen och staten. Det var en strid som Thatcher vann och undermi­nerade fackets kraft ända fram till i dag. Det är smärtsamt att se när batongslagen haglar mot de arbetare som strejkade för att behålla sina arbeten.

BILDERNA GER EN effekt men för att förstå Thatchers politiska arv gör man bättre i att kolla Wikipedia och kanske läsa en bok eller två.

Spelfilmen går en annan väg än doku­mentären, den tar sin början i den åldrade

Thatcher, en människa som gått in i livets slutskede och är dement. Men det är kanske inte heller så dumt. För när man ska göra film om en person som är så kontroversiell är det praktiskt att porträttera en människa och inte resultatet av dennes handlingar. Alltså mer demens och mindre politik.

EFTER TVÅ FILMER om Margaret Thatcher har man knappt lärt sig något om den Friedmaninspirerade politik som bekämpade inflationen i stället för arbetslösheten och den politik vars främsta mål var att krympa statens om­

fång genom att minska resurser till skola och socialtjänst. Lägg därtill omfattande privatise­ringar av gemensamt ägda företag.

Samtidigt är filmen faktiskt ett delvis in­tressant porträtt av en kvinna som gör en närmast osannolik klassresa från enkla för­hållanden. Men hela den politiska gärningen handlade om att riva upp många av de refor­mer som i Storbritannien införts för att mins­ka klyftorna i samhället. Thatcher var på så

sätt en utmärkt företrädare för de män som besatt och fortfarande besitter den yttersta politiska makten.

MERYL STREEPS TOLKNING av Thatcher är ganska bra, den premiärminister som upplevs stel och kall i dokumentärens arkivbilder för­vandlas till en halvsympatisk person och när Thatcher går in i demensens värsta stunder känns det märkligt när jag för en stund kän­ner med en person så många punklåtar och romaner lärt mig avsky. Jag får känna empati för en människa som i så många år drivit en politik som är den absoluta motsatsen till med­kännande, det känns konstigt. För Annie Lööf och andra Thatcherälskare så kompletterar filmerna varandra bra, för oss andra blir det kanske en hyfsad förklaring till varför det fak­tiskt finns de som gillar henne. På så sätt kan­ske det säger lite om bakgrunden till de stora landvinningar marknadsliberalismen gjort i mer än 30 år. S

Film - ”Järnladyn” finns i handeln 4 juli och dokumentären ”Margaret Thatcher - The Iron Lady” finns ute nu.

FRIHET 41 4/2012

KALENDERN30 MAJ – 7 SEPT

6 juli. Fint. ”Nathalie”, en dramakomedi med Audrey Tautou har biopremiär.

7 juli. Hammaren faller. Nit- och läderklädda Hammerfall spelar på T3

Arena i Umeå.

12 juli. Visor i Västervik. Visfestivalen i Västervik drar igång. Med bland

annat Timbuktu och Sofia Karlsson.

13 juli. Var det så? Filmen ”Abraham Lincoln – Vampire Hunter” har

biopremiär.

26 juli. Fina R på Riot. Punklegendarerna Rancid gästar

West Coast Riot, nu är också Randy klara.

8 augusti. Kent. Eskilstunabandet spelar i Pildammsparken i Malmö.

24 augusti. Cullbergbaletten ger två föreställningar i Vitabergsparken

i Stockholm.

”Jag 

skulle

 ha 

slagi

t upp 

ordet ”so

lidarite

t” 

i ord lis

tan.”

Fotb

ollsla

ndsla

gets

Jona

s Olss

on om

vad h

an sk

ulle

göra

om ha

n var

Fred

rik Re

infel

dt fö

r en d

ag.

REKOMMENDATIONERSNACKPÅSAR. Filip & Fredriks podcast, som bland annat finns på Itunes, är bland det bästa humorduon producerat genom åren.SJÄLFULLT. Big K.R.I.T:s skivbolagsdebut, ”Live From The Underground”, bjuder på personliga berättelser om motgångar och fattigdom.

DANSKT. Dramaserien ”Borgen” handlar om det politiska spelet bakom maktens dörrar. Man får följa Danmarks första kvinnliga statsminister Birgitte Nyborg och hennes familjeproblem, hennes spinndoktor Kasper som har ett riktigt rörigt privatliv och stjärnjournalisten Katrine som brottas med sitt samvete och nyhetschefers krav på scoop.

KRÅKORNA. Många har missat Horrible Crowes debutplatta ”Elsie”. The Gaslight Anthem-sångaren Brian Fallons soloprojekt är hjärtskärande bra och måste kollas in. SOMMARKRIM. Solen och deckare passar så bra ihop, kolla in skotska Denise Mina, hon skriver som ingen annan: fyndigt, spännande och fyllt av politisk kraft.

Otillräcklig efterföljare

3 DET TISSLADES OCH tasslades i biosalong­en vid förhandsvisningen av den efterläng­tade filmen ”Prometheus”. Att de flesta

av Mediesveriges högdjur letat sig till salongen indikerade att det här är en av årets mest hajpade filmer. Filmen är en så kallad prequel, alltså en film som utspelar sig före de fyra numera klassiska

Alien­filmerna. En besättning på tretton personer åker på expe­ditionsskeppet Prometheus till en planet långt borta för att leta efter mänsklighetens ursprung. Där väntar inte allt för vänliga utomjordingar av varierad typ. ”Prometheus” är ett påkostat

3D­spektakel som utnyttjar tekniken hyfsat bra. När rollistan rullar i filmens inledning är svenska Noomi Rapace det första namn som möter tittarna, hennes karaktär Elizabeth Shaw syns inte helt oväntat mest och det är åtminstone meningen att hon ska axla manteln från Alien­filmernas tidigare hjältinna Ripley, spelad av Sigourney Weaver. Rapace gör det ganska bra och precis som i Alien­rullarna är det en kvinnlig huvudroll som är stark och en liten bit från den klassiska Hollywoodste­reotypen. Det är mer än man kan säga om filmen. ”Prometheus” är på många sätt en film av sin tid, ni vet en sådan film som blickar bakåt mot forna succéer men samtidigt inte lyckas fånga den ori­ginalitet som gjorde Alien­filmerna till milstolpar. Därmed inte sagt att ”Prometheus” är en dålig bio­film, den smäller på bra och är utmärkt sällskap till några vänner och en stor bytta popcorn. Men tyvärr inte mer än så, karaktärerna saknar det djup och den oförutsägbarhet som krävs för att få ”Prometheus” att lyfta till en riktigt bra film. Dia­logen är stundtals seg och försöket att fånga den existentiella dimensionen i sökandet efter intelli­gent liv på andra planeter är direkt skrattretande.

TEXT: JOHN ANTONSSON

Film - ”Prometheus” går på bio nu.

40 år av diktatur

4 EVA HERNBÄCK, JOURNALIST på Dagens Nyheter, och Göran Johnson, arkitekt och fotograf, skildrar i boken ”Libyen – Från

Tripolitanien till Ghaddafis sista dagar” landets häpnadsväckande utveckling, från Acacusbergens första klippmålningar för tiotusen år sedan till den excentriske och impulsive diktatorn Muammar Ghaddafis död.

Ghaddafi var blott 27 år gammal när han tillsammans med en liten krets officerare störtade monarkin genom en revolution år 1969. I den nya konstitutionen infördes en ”arab­muslimsk socialism”, idéer som Ghaddafi sammanfattade i skriften ”Den gröna boken”. Hernbäck och Johnson skildrar skickligt Libyens turbulenta historia, med tyngdpunkten placerad på Ghadda­fis diktatur och det förtryck av befolkningen som pågick under mer än fyra decennier. Boken fungerar därmed som en dramaturgisk båge mot den arabiska vårens upplopp, med Ghaddafis död som logisk slutpunkt och klimax. Och till skillnad från journalistikens ofta förenklande roll vågar författarna finna nyanser och problematisera. Det är välkommet.

Boken är till sin form något av ett lapptäcke av noveller och instick om händelsekedjor och

människor i landet genom åren. Ibland inte mer än korta pennstreck i marginalen. Kort, avhugget. Starkast blir det när författarna vågar lämna det stora och zoomar in på vardagshändelser. I slutän­dan lyckas författarna väcka nyfikenhet inför Libyens fram­tid. Vad händer nu? Varför

skriver medierna så lite om Libyen i dag? Och vem skriver nästa kapitel i landets historia?

TEXT: DANIEL MATHISEN

Bok - ”Libyen – Från Tripolitanien till Ghaddafis sista dagar” (Norstedts) finns i handeln nu.

FRIHET 42 4/2012

R.I.P Adam YauchEn pionjär har lämnat oss.

”Medan 

jag v

ar 

bunden till 

jorden, s

kulle 

jag r

esa i 

tiden.”

Förfa

ttare

n Ray

Brad

bury

skre

v en fi

n tex

t om

scien

ce-fi

ction

i tidn

inge

n the

New

York

er ju

st för

e sin

bortg

ång.

Skolduglig

3 FÅ SAKER BERÖR oss lika mycket som villkoren i skolan. Därför är det spännande att slå upp reportagebo­

ken ”Godkänt? – En reportagebok om den svenska skolan”. Emma Leijnse är reporter på dagstidningen Sydsvenska Dagbladet

och har på drygt 200 sidor försökt fånga läget i den svenska skolan. Inget enkelt uppdrag alltså. Men hon gör det ganska bra. För ändringen av skolan, dokumenterade politiska beslut och fördjupande

forskning finns med samt ett oräkneligt antal berörda. Därför måste jag berömma de exempel författaren valt. Det handlar om de goda exemplen och problemskolorna, ana­lysen slår tidigt fast att pengar inte är hela lösningen. Och det stämmer ju så klart, den mest oroväckande utvecklingen av skolan handlar som sagt var inte bara om mängden resurser som tillsätts. Det handlar också om hur skolan tillåts segregeras och hur skolans uppdrag förändrats. Den ideologi som ska genomsyra skolan har helt enkelt förskjutits. Från mindre betyg till oräkneliga bokstäver och från ett jämlikhetstänk där man tror på människans förmåga att lyfta varandra till en större uppdelning där agnarna ska sållas från vetet.

TEXT: JOHN ANTONSSON

Bok – ”Godkänt? – En reportagebok om den svenska skolan” (Natur & Kultur) finns i bokhandeln nu.

Sista pusselbiten lagd

4 FÖR UNGEFÄR FEMTON år sedan hörde Woodie Guthries barnbarn av sig till Billy Bragg och frågade om den

engelske folksångaren ville spela in några outgivna låtar. Ihop med amerikanska bandet Wilco släpptes snart ”Mermaid avenue vol. 1”. Nu har ”Mermaid avenue vol. 3” äntli­gen kommit. Woody Guthrie var en radikal låtskrivare som reste Nordamerika runt och dokumenterade vad han såg. Musiken var en spegel av hans land. Den som inte är bekant med hans musik och den klassiska kampsång­en ”This land is your land” känner kanske igen honom från bilder där han med drömsk blick håller en gitarr med texten: ”This mach­ine kills fascists”. Jeff Tweedys lena sångröst blir utmärkt i kontrast till Billy Braggs stämma som andades punk redan när Maggie Thatcher pajade Storbritannien. I denna tredje volym ryms sjutton sånger som bär på verkliga berättelser av svett och skoskav,

texter som andas desperation, politisk kampvilja och en all­deles spe ciell kärleksrelation till livet. Trots att texterna har många år på nacken är skivan

sorgligt nog brännande aktuell, som i ”Jolly banker”, vars text talar om bankernas ansvar för den ekonomiska kris vi drabbats av. ”Mer­maid avenue”­skivorna är ett utmärkt sätt att lära känna en banbrytande musiker.

TEXT: JOHN ANTONSSON

Skiva – ”Mermaid Avenue vol. 3”” finns i din skiv-affär och på nätet nu.

Western på östkusten

3 FÅ SAKER SYMBOLISERAR industria­lismens framfart så väl som tågnätets utbredning. I USA var rälsbygget en

privatfinansierad historia byggd på svarta och asiatiska arbetares svett och blod.

Teveserien ”Hell on Wheels” handlar om just det. De afroamerikanska arbetarnas si­tuation efter slaveriets avskaffande gestaltas på ett tjusigt sätt, inte minst genom karak­

tären Elam, spelad av ofta samhälls­kritiske rapparen Common. Elam kommer snart in i ett spel där girig­het, hämnd och ra­

sism är gammal skåpmat. Riktigt spännande faktiskt.

”Hell on Wheels” har egentligen alla för­utsättningar att växa till en riktigt bra teve­serie, den börjar ganska långsamt med ett typiskt pilotavsnitt där alla karaktärer ska presenteras, men snart lyfter serien till ett intressant dokument över tågets framfart och dess påverkan för samhället. Det finns en stor potential för kommande säsonger, men då måste intrigen bli djupare, karaktärerna utvecklas mer och framför allt: gestaltningen av kvinnor och ursprungsamerikaner halas upp ur schablonträsket och ges verklighets­trogna nyanser.

TEXT: JOHN ANTONSSON

Dvd – ”Hell on Wheels, säsong 1” finns i handeln nu.

VI SNACKAR ALLTSÅ OM Adam Yauch, för många känd som MCA i Beastie Boys där han spelade bas och rappade. Efter tre års kamp mot cancern gick MCA bort den 4 maj.

Yauch var förutom musiker aktiv som filmskapare,

han regisserade flera av Beastie Boys stilbildande musikvideor. Adam var en praktiserande buddist och djupt

engagerad i Tibets självständighetskamp. Han var dessutom aktiv feminist och engagerade sig starkt för hbt-rättigheter, ett engagemang som kom med åren. I slutet av nittiotalet skrev han ett brev där han bad om ursäkt för homofobiska textrader som kunde höras i tidiga Beastie Boys-låtar.

MCA VAR TILLSAMMANS med Mike ”Mike D” Diamond och Adam ”Ad-Rock” Horovitz med och grundade Beastie Boys 1979. Till en början var det ett hardcore punk-band som snart började experimentera med hiphop och ur den fusionen skapades bandets unika stil. Låtar som ”Sabotage”, ”Intergalactic” och ”Fight For Your Right” är några axplock från bandets skivor som gästat många förfester världen över.

FRIHET 43 4/2012

SERIEN AV SARA HANSSON

”Medan 

jag v

ar 

bunden till 

jorden, s

kulle 

jag r

esa i 

tiden.”

Förfa

ttare

n Ray

Brad

bury

skre

v en fi

n tex

t om

scien

ce-fi

ction

i tidn

inge

n the

New

York

er ju

st för

e sin

bortg

ång.

FRIHET 44 4/2012

BIL

D: P

RES

SBIL

D

- Artister som tar ställning är ofta vänster

Vad har Owe Thörnqvists gamla plåga ”Varm korv boogie” att göra med aktivism? Frihet träffar Anna Charlotta Gunnarson, programledare för UR:s ”Pop och politik”, för att ta

reda på kopplingen mellan musik och politik.TEXT: JOHN ANTONSSON FOTO: MATTIAS BARDÅ/UR

I ETT VÄLORDNAT RUTSYSTEM ryms ord och namn. Där samsas Annika Norlin med Owe Thörnqvist, Undertones och Gonza. Det vi tittar på är planeringen för den nyss påbörjade säsongen av ”Pop och politik”. Där bredvid whiteboard­tavlan sitter hela redaktionen samlad och arbetar för fullt med att klippa ihop den kommande säsongen. Det har redan blivit tre säsonger på radio, en på teve och så den nya då. Men vi kan hoppa tillbaka

till början för att förstå vad det handlar om. Anna Charlotta Gunnarson träffade sin chef på Utbildningsradion

för att berätta om sin idé.– När jag sålde in det var grundtanken att jag ville skildra historia

på ett roligare sätt, då hade jag tänkt göra det faktamässigt. I programmet tas vår moderna historia upp och gestaltas genom

popmusiken. Det kan handla om allt från fängslade IRA­mäns hunger­

strejk till humoristiska låtar som är kritiska till Socialdemokraterna. I ett av den kommande säsongens program pratar Anna Charlotta Gunnarsson med Owe Thörnqvist. Alltså han som 1959 skrev låten ”Varm korv boogie”, som numera finns i många skolors sångböcker. Det få vet om är att det är en väldigt politisk låt.

– Det är intressant när man tittar på exempelvis Owe Thörnqvist, det är många som menar att han var den som tog rocken till Sve­rige och var den första i landet att använda ordet rock. Han har haft mycket politik i sin musik men är inte uppmärksammad för det. Som ”Varm korv boogie” som handlar om en man som står med en låda på magen på Fyristorg och inte får sälja längre. Den låten är alltså en stark kritik mot Social demokraterna och den företagarpolitik som de förde, i dag är det ingen som tänker på det, säger Anna Charlotta Gunnarson.

FRIHET 45 4/2012

BARA PÅ NÅGRA år har Anna Charlotta märkt en förändring i artisters benägenhet att prata om musik som någonting kopplat till politik.

– På många sätt har det kanske också föränd­rats på vilket sätt musiken tar ställning. Dels för att det har varit sex år av borgerligt styre och inte minst för att det främlingsfientliga partiet Sveri­gedemokraterna valts in i riksdagen.Kan det också ha att göra med att sättet att prata om politik förändrats?

– Dels är det ett annat samhälle, ett borgerligt styre på ett annat sätt än det har varit på nästan hundra år. Och så är artister som tar ställning ofta vänster, det märks tydligare nu. Under (Olof) Pal­me var proggen mer en syn på folkhemmet och det gamla tråkiga, nu är det på ett annat sätt.

– I dag handlar det om segregation, förr hand­lade det om att man skulle få göra vad man ville. Visst var det om hyror och fattigdom men det är en annan sorts ilska gentemot Sverige som jag tycker märks. Folk är förbannade på saker, på­verkade av det samhällsklimat som faktiskt är.

Ett av de inslag Gunnarsson är mest nöjd med är Annika Norlin, artisten bakom Hello Saferide och Säkert!

– Det är på temat hämnd. Där berättar Annika om låten ”Allt som är ditt”, om känslan när någon man känner utsatts för våldtäkt, det handlar om den känsla man vet är fel men som finns där.

I programmet om hämnd berättar Norlin om att hon sjöng låten ”Allt som är ditt” med text­raden ”dom jävlarna ska dö” den 22 juli förra året, utan att veta vad som just hade hänt på Utöya. Det är ett ganska typiskt avsnitt av ”Pop och Politik”, där musiken samspelar med reportage om döds­straffets historia.

Genusperspektivet ska genomsyra ”Pop och politik”, ett perspektiv som ofta saknas i musik­journalistiken.

– Vi får en massa nya historier för att vi frågar dem som ingen annan frågat och för att de ofta har gjort musik som inte har ansetts viktig. Mycket musikjournalistik har ju gjorts av killar som har haft sin referensram och den har handlat om Bob Dylan, Neil Young och möjligen Patti Smith.

ETT EXEMPEL PÅ de genusstrukturer som Gun­narson lyfter fram är Abba och Agnetha Fältskog.

– Hon var en jättekänd och stor soloartist in­nan hon gick med i Abba, då slutade hon i prin­cip att skriva låtar. Hon har bara varit med och skrivit en Abba­låt och då tänker man: ”Vad fan hände där.” Det är typiskt, 1973 fick hon barn och då tog snubbarna över. Det som är roligt med vårt program är att man kan öppna upp för att intres­sera sig för såna saker.

Är det kanske så att de bästa politiska låtarna är de som är mellan raderna?

– Man kan så klart bli väldigt berörd när någon skriver en politiskt tydlig låt också, att man blir triggad. Men verkligen, jag tycker också att myck­et av den musik som är politisk i det fördolda är fantastisk. Det behöver inte ens vara texten, det kan också var instrumental musik som ändå sä­ger något i sin kraft, hur man använder musiken på ett nytt sätt eller hur musiken användes på Docklands ravepartyn. Har din syn på musikens påverkan förändrats under de år du har jobbat med programmet?

– Jag har nog varit övertygad om det här hela tiden, men däremot så märker jag att folk säger till mig att ”fan vad härligt, jag har fått en massa aha­upplevelser”, så jag känner att jag är missionär för det här. Jag vill bara mer och mer, ut med det här och det är också fräckt att serien fått fortsätta, det tar ett tag innan folk fattar vad ett program står för, hade vi gjort en säsong hade inte någon märkt det, nu är det mig eller mina kollegor folk ringer när de vill prata om pop och politik. Men det finns fortfarande de som tycker att popmusik bara är krafs och att det inte kommer ny bra och politisk musik. Jag vet inte hur många gånger jag fått frå­gan om det kommer någon ny politisk musik, så skulle ingen våga säga om litteratur. Men när det gäller pop får man vara lite okunnig.Många av tidningens läsare är unga och poli-tikintresserade, vad tror du att de kan lära sig av popmusiken?

– Allt. Det speglar hela tiden samhället, även om man tycker att låten är en fjantig sextiotalslåt kan man ha ett genusperspektiv och se på vem det är som kommer fram. Man hittar hela sam­hällsförloppet om man bara börjar titta på det, det kan handla om allt från texterna till vem som får fronta ett band, det är också intressant att se på hur artisterna levt.

ESTHER PHILLIPS ”Home Is Where The Hatred Is” är en av de låtar Anna Charlotta Gunnarson helst lyfter fram från den kommande säsongen. Det är en låt som handlar om en tjej som är missbrukare, driver runt på gatorna och inte vill gå hem.

– Det är intressant med en kvinna som sjunger om missbruk så tidigt som 1971, det är inte hon som skrivit den, men hon var missbrukare och dog senare av det. Då är det intressant att titta på hur hemlösa kvinnor hade det på den tiden. I Sverige fanns de kvinnorna inte med i statisti­ken, utan det som fanns var Byrån för bostads­lösa män, sånt kan man titta på samtidigt som man lyssnar på hennes låt och bättre förstå sam­banden. S

– Hon var en jättekänd och stor soloartist innan hon gick med i Abba, då slutade hon i princip att skriva låtar.

2012 Panetoz – ”Dansa pausa”

FRIHET LISTAR15 sommarplågor

1974 Björn Skifs & Blåblus – ”Hooked on a feeling”

1989 Soul II Soul – ”Back to life”

1996 Gyllene Tider – ”Gå och fiska”

1999 Lou Bega – ”Mambo no 5”

2000Thomas Rusiak, Teddybears STHLM – ”Hiphopper”

2002 Las Ketchup – ”The ketchup song”

2003 Haiducii – ”Dragostea din tei”

2004 Raymond & Maria – ”Ingen vill veta var du köpt din tröja”

2004 Nic & The Family – ”Hej Monica”

2006 Basshunter – ”Boten Anna”

2007 Markoolio – ”Ingen sommar utan reggae”

2000 Petter feat. Eye n’ I – ”Så klart”

2008 Frida – ”Dunka mig gul och blå”

2012 Michel Teló – ”Nosa nosa”

FRIHET 46 4/2012

Det manliga objektet

Linus Fremin är skribent och bloggare.

KULTURNOTERATOMSTRIDD SERIEUTGIVNING

Alan Moore är mannen som skrev manus till kultserietidningen Watchmen, en dystopisk kritik av Ronald Reagans USA. 26 år efter att originalet gavs ut har nu serieförlaget som äger rättigheterna börjat ge ut serien ”Before Watchmen” som utspelar sig innan förlagan. Utgivningen är minst sagt kontroversiell då Alan Moore motsagt sig utgivningen och anser att förlaget förstör hans verk.

SIDA MOT SIDA

Frihet noterar att det är fullt krig mellan Aftonbladet och Dagens Nyheters kultursidor. Och allt började med att poeten Johan Jönson

läste dikter som andades klasshat. DN:s Jens Liljestrand skrev en artikel mot klasshat och Aftonbladets Åsa Linderborg gick snabbt ut och försvarade klasshatet som politisk drivkraft. Fler har gett sig in i debatten och i skrivande stund diskuteras allt från Lenin till Hjalmar Branting. Frihet följer med spänning debattens fortsättning.

WINEHOUSE BLIR STATY

Den alldeles för tidigt bortgånga soulsångerskan Amy Winehouse ska förevigas med en bronsstaty i naturlig storlek.

Statyn ska stå i Londonstadsdelen Camden i närheten av där Amy bodde.

I FYRA OCH en halv minut ser man hur ka­meran långsamt smeker den nakna mannens ytterst vältränade överkropp. Hur varje mus­kel och svettdroppe zoomas in. Mannen själv tittar förföriskt in i kameran, slickar sig om läpparna och sjunger rader som: ”I’d love to make you wet”. Mannen heter D’Angelo, året är 2000 och med den osande heta musikvideon till låten ”Untitled (How Does It Feel?)” görs han till ett större sexobjekt än de flesta andra manliga artister före honom. Den då 26­årige D’Angelo, som redan innan hade hyllats som en av modern souls främsta nya artister, blev nu en stjärna på riktigt. Eller snarare mer av en sexgud. För D’Angelo skulle snart inse att rollen som sexobjekt allt mer skulle över­skugga hans artistskap.

MUSIKVIDEON GJORDE NÄMLIGEN att män­niskor nu var mer intresserade av att se hans perfekta muskler än att lyssna på hans mu­sik. I juninumret av magasinet GQ beskriver han hur konsertpubliken brukade skrika att han skulle ta av sig tröjan. Vid ett tillfälle kastade en kvinna till och med pengar på ho­nom för att han skulle visa sexpacket. Den gången fick D’Angelo nog och kastade till­baka pengarna i hennes ansikte. För inte fan var han någons strippa. Men oftast gav han ändå publiken vad de ville ha. Ibland lät han dem till och med vänta så att han skulle hinna göra sit ups innan konserten. När turnén väl var över hade all denna press blivit så stor

för D’Angelo att han valde att fly från både musiken och offentligheten. Det var en flykt som skulle vara i över elva år. I stället för att sjunga började han med tunga droger och gick medvetet upp över 130 kilo i vikt. Allt för att slippa vara den där sexguden längre.

FÅ MÄNNISKOR VILL bli reducerade till sex­objekt om det innebär att allt annat de är och gör inte längre räknas. Det var så D’Angelo kände när hans fans var mer intresserade av att se hans magmuskler än att höra hans lå­tar. Hans historia är ovanlig då män sällan berättar om sådana här erfarenheter, men för kvinnor är den här sortens sexualisering knappast något nytt. Kvinnor påminns stän­digt av samhället, och av enskilda män, att en av deras viktigaste uppgifter som kvinnor är att vara attraktiva. För kvinnor är denna sexualisering vardag, medan det för D’Angelo räckte med några månader av det för att han skulle falla sönder och skaffa sig både miss­bruk och övervikt. Som tur var kunde han, eftersom han är man, fly från det specifika sammanhang som begränsade honom till ett sexobjekt. Kvinnor däremot har betydligt svårare att göra det då sexualiseringen av dem är en del av en patriarkal ordning som genomsyrar hela samhället.

ÄVEN OM D’ANGELOS erfarenheter är förjäv­liga, så kan jag samtidigt inte låta bli att se något positivt i att män objektifieras på lik­

nande sätt som kvinnor. Jag tror nämligen att det är det mest effektiva sättet att få män att verkligen inse bördan av den sexualise­ring som kvinnor utsätts för varje dag och få dem att vilja göra något åt det. Kanske kan det även leda till att män blir bättre på att prata om hur normer, ideal och sexualisering påverkar dem. Kvinnor har ju på grund av att de är mer vana vid att bli objektifierade även utvecklat sätt att diskutera det. Män däremot, är enligt mansrollens logik, obekväma med att yttra att de lider av osäkerheter kring sina kroppar och hur andra ser på dem.

JAG KAN BARA hoppas att det förändras och att D’Angelos berättelse kan inspirera. S

FRIHET 47 4/2012

FOKUSSSU

FOLK

&

NYHE

TE

R

I SSU!

LEDARBYTE

I LO s.

48

Gamla

SSU-o

rdför

ande

n Kar

l-Pett

er ”K

ålle”

Thor

waldss

on ta

r öve

r LO

KAMPA

NJ I S

ÖRMLA

ND s. 50

Frih

et åk

er til

l Strä

ngnä

s för

att k

olla i

n vår

kampa

njen.

CHICAGO 19

48 s. 51

”Frih

et frå

n för

r” om

stad

en so

m visa

de vä

rlden

.

ÖVERLEVARE

s. 52

AUF:are

n Vilja

r Han

ssen

om de

t som

inte

fi ck h

ända

.

FRIHET 48 4/2012

SLAM FÖR FEMINISM

I mitten av juni hölls ett feministiskt reformslam i Stockholms kulturhus. Där diskuterades hur feministiska reformer har gjorts möjliga. Samtidigt fi ck unga feministiska och socialdemokratiska

aktivister komma med förslag om framtida feministiska reformer. Bland deltagarna fanns Tvärdrags Maja Nordström och S-kvinnors Lena Sommestad.

UTREDER FELAKTIGA BIDRAG

I maj upptäckte några medlemmar i SSU Norrbottens distriktsstyrelse felaktigheter i SSU-distriktets bidragsansökningar till landstinget. Distriktet har nu polisanmält sig själva för att utreda frågan och ta reda på var ansvaret ligger.

HJÄLPER ENSAMKOMMANDE

Pelda Qaso och Helin Aydogan, båda aktiva i SSU Stockholms län, har dragit igång ett projekt för att hjälpa ensamkommande fl yktingbarn och ungdomar i Stockholm. De ska tillsammans med andra volontärer hjälpa dem som ännu inte har fått skolplats att lära sig

svenska och få grundläggande kunskaper i samhällsfrågor.

LABOREMUS SLÄPPER BOK

Uppsalas social de-mokratiska student klubb har släppt boken ”Frihet, jämlikhet och hållbarhet.” Bland skri benterna fi nns Marika Lindgren Åsbrink, Mili sc hia Rezai och Dany Kessel.

Notiser

DET ÄR FREDAG. Några fackliga ledare från SSU-distrikt runtom i landet har samlats vid montern för att bjuda på hallonsoda och prata politik. I kongressalen avhandlas LO:s ekonomi

och gäster ska snart hålla tal. Den här dagen är vikt åt kampanjande mot unga LO-medlemmar och att prata politik ur ett ungdomsperspektiv. Här inne är det ljust, luftkonditioneringen i Stockholms topputrustade Folkets hus döljer sommarhettan som gassar på utanför.

Byggnadssnickaren Rikard Andersson från SSU Göteborg står vid SSU:s monter och snart kommer Linnea Wickman och Malin Henriks-son, fackliga ledare i SSU Gävleborg och Bo-huslän, och Sara Marknäs, ordförande för SSU i Malmö, förbi.

ALLA FYRA ÄR där för att gå på seminarier med SSU och snacka politik med unga LO-medlemmar.

– Vi är här för att värva unga fackliga till SSU, säger Malin Henriksson.

– En viktig fråga är den om hur man ska organisera alla unga som inte är med i facket, det är de som har dåliga löner och villkor, frå-gan är hur LO tänker göra för att värva dem., säger Linnea Wickman.

Sara Marknäs från SSU Malmö vill helst

prata om arbetstidsförkortning.– Vi i SSU Skåne driver frågan om sex tim-

mars arbetsdag, den driver vi jämt och stän-digt. Vi driver kampanjen ”Sex är bättre”, som handlar om att man ska ha sex timmars arbetsdag i stället för åtta och att man ska ha sex veckors semester i stället för fem.

RIKARD ANDERSSON FRÅN SSU Göteborg vill helst driva frågan om sex veckors semester.

– Folk vill ha mer tid i stället för lön, jag vill höja semesterersättningen till 14,4 procent och att folk ska få mer semester så att de kan resa mer. Samtidigt är det viktigt att vi poängterar att vi vill att de som redan har sex veckors semester då får en sjunde.

En lång lördag har just börjat. Förhand-lingarna ska fortgå och framför allt: En ny ledare för LO ska väljas. Det har gått ungefär ett år sedan den före detta SSU-ordföranden Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson tillkännagav sin kandidatur till LO:s ordförande. Efter en långdragen kamp mellan IF Metallaren ”Kålle” och Kommunals Tomas Baudin kandidat stod

”Kålle” tar över efter WanjaSSU är inte bara Socialdemokraternas ungdoms förbund, de är också LO:s ungdoms-förbund. Därför var fl era SSU:are på plats för att se Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson väljas till LO:s nye ordförande och följa den politiska och fackliga debatten. TEXT & BILD: JOHN ANTONSSON

FRIHET 48 4/2012

SLAM FÖR FEMINISM

I mitten av juni hölls ett feministiskt reformslam i Stockholms kulturhus. Där diskuterades hur feministiska reformer har gjorts möjliga. Samtidigt fi ck unga feministiska och socialdemokratiska

aktivister komma med förslag om framtida feministiska reformer. Bland deltagarna fanns Tvärdrags Maja Nordström och S-kvinnors Lena Sommestad.

UTREDER FELAKTIGA BIDRAG

I maj upptäckte några medlemmar i SSU Norrbottens distriktsstyrelse felaktigheter i SSU-distriktets bidragsansökningar till landstinget. Distriktet har nu polisanmält sig själva för att utreda frågan och ta reda på var ansvaret ligger.

HJÄLPER ENSAMKOMMANDE

Pelda Qaso och Helin Aydogan, båda aktiva i SSU Stockholms län, har dragit igång ett projekt för att hjälpa ensamkommande fl yktingbarn och ungdomar i Stockholm. De ska tillsammans med andra volontärer hjälpa dem som ännu inte har fått skolplats att lära sig

svenska och få grundläggande kunskaper i samhällsfrågor.

LABOREMUS SLÄPPER BOK

Uppsalas social de-mokratiska student klubb har släppt boken ”Frihet, jämlikhet och hållbarhet.” Bland skri benterna fi nns Marika Lindgren Åsbrink, Mili sc hia Rezai och Dany Kessel.

Notiser

DET ÄR FREDAG. Några fackliga ledare från SSU-distrikt runtom i landet har samlats vid montern för att bjuda på hallonsoda och prata politik. I kongressalen avhandlas LO:s ekonomi

och gäster ska snart hålla tal. Den här dagen är vikt åt kampanjande mot unga LO-medlemmar och att prata politik ur ett ungdomsperspektiv. Här inne är det ljust, luftkonditioneringen i Stockholms topputrustade Folkets hus döljer sommarhettan som gassar på utanför.

Byggnadssnickaren Rikard Andersson från SSU Göteborg står vid SSU:s monter och snart kommer Linnea Wickman och Malin Henriks-son, fackliga ledare i SSU Gävleborg och Bo-huslän, och Sara Marknäs, ordförande för SSU i Malmö, förbi.

ALLA FYRA ÄR där för att gå på seminarier med SSU och snacka politik med unga LO-medlemmar.

– Vi är här för att värva unga fackliga till SSU, säger Malin Henriksson.

– En viktig fråga är den om hur man ska organisera alla unga som inte är med i facket, det är de som har dåliga löner och villkor, frå-gan är hur LO tänker göra för att värva dem., säger Linnea Wickman.

Sara Marknäs från SSU Malmö vill helst

prata om arbetstidsförkortning.– Vi i SSU Skåne driver frågan om sex tim-

mars arbetsdag, den driver vi jämt och stän-digt. Vi driver kampanjen ”Sex är bättre”, som handlar om att man ska ha sex timmars arbetsdag i stället för åtta och att man ska ha sex veckors semester i stället för fem.

RIKARD ANDERSSON FRÅN SSU Göteborg vill helst driva frågan om sex veckors semester.

– Folk vill ha mer tid i stället för lön, jag vill höja semesterersättningen till 14,4 procent och att folk ska få mer semester så att de kan resa mer. Samtidigt är det viktigt att vi poängterar att vi vill att de som redan har sex veckors semester då får en sjunde.

En lång lördag har just börjat. Förhand-lingarna ska fortgå och framför allt: En ny ledare för LO ska väljas. Det har gått ungefär ett år sedan den före detta SSU-ordföranden Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson tillkännagav sin kandidatur till LO:s ordförande. Efter en långdragen kamp mellan IF Metallaren ”Kålle” och Kommunals Tomas Baudin kandidat stod

”Kålle” tar över efter WanjaSSU är inte bara Socialdemokraternas ungdoms förbund, de är också LO:s ungdoms-förbund. Därför var fl era SSU:are på plats för att se Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson väljas till LO:s nye ordförande och följa den politiska och fackliga debatten. TEXT & BILD: JOHN ANTONSSON

FRIHET 49 4/2012

FICK STADSHUSMODERATERNA ATT SE RÖTT

SSU Stockholm har haft Våroffensiv genom att demonstrera för ett fritt Palestina och mot privatiseringar. Vid en demonstration utanför Stockholms stadshus använde SSU:arna en röd fana med Stockholms skyddshelgon Sankt Erik. Fanan hamnade mitt i den politiska debatten när oppositionsborgarrådet Tomas Rudin visade en bild på fanorna, det fi ck Moderaternas Ulla Hamilton att se rött och kallade fanan för ett varumärkesintrång. Fortsättning följer?

det för några månader sedan klart att jovialiske Thorwalds-son var den enda kandidaten. Valet har föregåtts av många diskussioner mellan de två mäktigaste fackförbunden IF Metall och Kommunal. Kompromissen blev att Baudin fi ck uppdraget som LO:s vice ordförande.

NÄR ”KÅLLE” VÄLJS håller han ett tal där han målar upp en framtid där LO går på offensiven.

– Vi ska fl ytta fram positionerna för våra medlemmar. Det är uppdraget vi har. För kvinnan som inte heter Johansson i efternamn och därför inte får något jobb. Undersköterskan ska inte enbart vara en komponent som arbetsgivaren kan ringa in när de vill. Vägarbetaren ska ha mod att ställa krav på en säker arbetsmiljö. Chauffören ska ha rätt till vila. Stä-derskan ska kunna slå larm om hon upplever sig trakasserad utan risk att förlora sitt jobb.

Thorwaldsson lyfter också fram de stora problemen med att LO:s ledning är så mansdominerad.

– En sak blir tydlig. Hur kloka var och en av oss än är, så är det inget annat än ett fattigdomsbevis att det är lika många män som heter Hans, eller för den delen Jan, som det är kvin-nor på de yttersta ledarpositionerna i LO och i förbunden.

SÖNDAG. En dag för politiskt debatt. Frågorna som ska dis-kuteras är många och fl era gånger får LO:s ledning se sig besegrad av kongressen. Först i frågan om den ”non-profi t-princip” som kongressen beslutade om att man ska verka för inom skola, vård och omsorg. Och så kommer frågan om nivån på a-kassan.

LO:s styrelse argumenterar mot ett förslag om att man ska verka för 90 procentig a-kassa, de vill hellre prioritera att fl er får 80 procent av sin lön när de blir av med sitt arbete. Kommunalaren Marie Krantz är en av alla dem som går upp i talarstolen.

– Jag tycker att vi ska ha en vision, jag tycker att det verkar som att man köper borgarnas argument, vi tror väl inte att vårt kollektiv fuskar?, säger Marie Krantz.

Förslaget om 90 procent vinner med 243 röster mot 140.

LO

LO, egentligen Landsorganisationen i Sverige, är en sammanslutning av fackliga arbetstagarorganisationer som bildades 1898. Förbundets uppgift är att försvara medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden, exempelvis löner och anställningsvillkor. LO samlar fjorton medlemsförbund och samordnar förhandlingar med arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv.

SSU i media

”Vi i SSU Kronoberg kräver att Socialdemokra-tin offentligt ställer sig emot svensk vapenexport samt på riktigt börjar verka för en fredligare värld.”Henrietta Serrate, ordförande SSU Kronoberg, vill att Sverige slutar exportera vapen. Från Vaxjonytt.se

”Rasism är något som jag ser varje dag på gatorna, i skolan och på bussen och därför är det viktigt att informera om att vi finns och att vi gör något för att motverka det.”SSU Söderhamns Emelie Häggdahl håller tal mot rasism på nationaldagen. Ur Hela Hälsingland.

”Vi måste få med fl er unga och bemanningsanställda och få i gång aktivitet ute på arbetsplatserna. Om vi lyckas med det går facket en bra framtid till mötes.”Transportmedlemmen Malin Lindberg om fackets framtid. Ur Arbetet.

”Kontakter och ar-betslivserfarenhet är avgörande för att få ett jobb. Därför är sommar-jobb ett viktigt steg på vägen till en långvarig anställning.”Jimmi Edlund, SSU Kramfors, vill att det satsas mer pengar på sommarjobb för ungdomar. Från Allehanda.se

FRIHET 49 4/2012

FICK STADSHUSMODERATERNA ATT SE RÖTT

SSU Stockholm har haft Våroffensiv genom att demonstrera för ett fritt Palestina och mot privatiseringar. Vid en demonstration utanför Stockholms stadshus använde SSU:arna en röd fana med Stockholms skyddshelgon Sankt Erik. Fanan hamnade mitt i den politiska debatten när oppositionsborgarrådet Tomas Rudin visade en bild på fanorna, det fi ck Moderaternas Ulla Hamilton att se rött och kallade fanan för ett varumärkesintrång. Fortsättning följer?

det för några månader sedan klart att jovialiske Thorwalds-son var den enda kandidaten. Valet har föregåtts av många diskussioner mellan de två mäktigaste fackförbunden IF Metall och Kommunal. Kompromissen blev att Baudin fi ck uppdraget som LO:s vice ordförande.

NÄR ”KÅLLE” VÄLJS håller han ett tal där han målar upp en framtid där LO går på offensiven.

– Vi ska fl ytta fram positionerna för våra medlemmar. Det är uppdraget vi har. För kvinnan som inte heter Johansson i efternamn och därför inte får något jobb. Undersköterskan ska inte enbart vara en komponent som arbetsgivaren kan ringa in när de vill. Vägarbetaren ska ha mod att ställa krav på en säker arbetsmiljö. Chauffören ska ha rätt till vila. Stä-derskan ska kunna slå larm om hon upplever sig trakasserad utan risk att förlora sitt jobb.

Thorwaldsson lyfter också fram de stora problemen med att LO:s ledning är så mansdominerad.

– En sak blir tydlig. Hur kloka var och en av oss än är, så är det inget annat än ett fattigdomsbevis att det är lika många män som heter Hans, eller för den delen Jan, som det är kvin-nor på de yttersta ledarpositionerna i LO och i förbunden.

SÖNDAG. En dag för politiskt debatt. Frågorna som ska dis-kuteras är många och fl era gånger får LO:s ledning se sig besegrad av kongressen. Först i frågan om den ”non-profi t-princip” som kongressen beslutade om att man ska verka för inom skola, vård och omsorg. Och så kommer frågan om nivån på a-kassan.

LO:s styrelse argumenterar mot ett förslag om att man ska verka för 90 procentig a-kassa, de vill hellre prioritera att fl er får 80 procent av sin lön när de blir av med sitt arbete. Kommunalaren Marie Krantz är en av alla dem som går upp i talarstolen.

– Jag tycker att vi ska ha en vision, jag tycker att det verkar som att man köper borgarnas argument, vi tror väl inte att vårt kollektiv fuskar?, säger Marie Krantz.

Förslaget om 90 procent vinner med 243 röster mot 140.

LO

LO, egentligen Landsorganisationen i Sverige, är en sammanslutning av fackliga arbetstagarorganisationer som bildades 1898. Förbundets uppgift är att försvara medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden, exempelvis löner och anställningsvillkor. LO samlar fjorton medlemsförbund och samordnar förhandlingar med arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv.

SSU i media

”Vi i SSU Kronoberg kräver att Socialdemokra-tin offentligt ställer sig emot svensk vapenexport samt på riktigt börjar verka för en fredligare värld.”Henrietta Serrate, ordförande SSU Kronoberg, vill att Sverige slutar exportera vapen. Från Vaxjonytt.se

”Rasism är något som jag ser varje dag på gatorna, i skolan och på bussen och därför är det viktigt att informera om att vi finns och att vi gör något för att motverka det.”SSU Söderhamns Emelie Häggdahl håller tal mot rasism på nationaldagen. Ur Hela Hälsingland.

”Vi måste få med fl er unga och bemanningsanställda och få i gång aktivitet ute på arbetsplatserna. Om vi lyckas med det går facket en bra framtid till mötes.”Transportmedlemmen Malin Lindberg om fackets framtid. Ur Arbetet.

”Kontakter och ar-betslivserfarenhet är avgörande för att få ett jobb. Därför är sommar-jobb ett viktigt steg på vägen till en långvarig anställning.”Jimmi Edlund, SSU Kramfors, vill att det satsas mer pengar på sommarjobb för ungdomar. Från Allehanda.se

FRIHET 50 4/2012

I jakt på nya SSU:areI våras genomförde SSU en stor kampanjinsats där närmare 900 medlemmar värvades. Frihet hängde med till Sörmland för att följa kampanjarbetet.TEXT: JOHN ANTONSSON BILD: JENS OHLSSON

DET ÄR MORGON i Strängnäs, den gamla mili-tärstadens största gymnasium Thomasgymna-siet har just dragit igång lektionerna. Simon Larsson går tredje året på industriprogrammet och har lektionsfritt för dagen. Han har redan varit i SSU-lokalen och hämtat kampanjmate-rial och står och pratar med en skolkompis som är intresserad av att gå med i SSU.

– Är det okej att komma och kolla hur det är innan man går med?

– Det är klart du kan, svarar Simon.

SIMON FÅR SÄLLSKAP av distriktets ombuds-man Helena Smith och Gabriel Wikström, SSU:s förbundsordförande.

Simon går in i den gamla militärbyggna-den som blandar klassisk förläggningsstil med betong och tegel med moderna inslag av stål och glas, atmosfären vid skolrecep-tionens ingång är luftig. Simon kikar förbi receptionen och anmäler att SSU ska kam-panja på skolan, sedan är det bara att köra. Kampanjmaterial läggs på ett högt bord, Simon och Helena tar ett varv på skolgården för att hänga upp affi scher.

Gabriel blir kvar och pratar politik. – Hej, vi kommer från SSU, vet du vad det

står för?

SEDAN FORTSÄTTER GABRIEL att prata om den fråga SSU valt att lägga extra tyngd på: Ungdomsarbetslösheten.

– I Sverige har vi 25 procents ungdomsar-betslöshet. Det fi nns borgerliga politiker som vill lösa det genom att sänka löner. I stället för att sänka löner vill vi skapa fl er jobb, men för att vi ska kunna göra det behöver vi vara fl er i SSU. Så min fråga till dig är: vill du bli medlem?

– Ja.

DEN SÖRMLÄNDSKA KAMPANJDAGEN drar så småningom vidare till Eskilstuna för ytterli-gare kampanj och kaféhäng senare på kväl-

len. Kampanjdagen är bara en av fl era i SSU:s stora vårinsats. Precis som vid förra höstens kampanj tävlar distrikten i om vilka som värvar fl est medlemmar. Den här gången har tävlingen en litet mer komplicerad konstruk-tion. När distrikten i förra tävlingen gjorde upp om vilka som värvat fl est medlemmar baseras

vårens tävling i stället på ett poängsystem där distrikten får olika mycket poäng viktat efter hur många medlemmar de har. Men hur man än räknar så är Värmland klara vinnare. Di-striktet värvade 118 medlemmar och fi ck 236 poäng. Närmast bakom kom Kronoberg med 216 poäng för 72 värvade medlemmar.

Helena

Smith

och G

abrie

l Wiks

tröm

letar

efter

mor

gond

agen

s

SSU-m

edlem

mar på

Thom

asgy

mnasie

t.

FRIHET 50 4/2012

I jakt på nya SSU:areI våras genomförde SSU en stor kampanjinsats där närmare 900 medlemmar värvades. Frihet hängde med till Sörmland för att följa kampanjarbetet.TEXT: JOHN ANTONSSON BILD: JENS OHLSSON

DET ÄR MORGON i Strängnäs, den gamla mili-tärstadens största gymnasium Thomasgymna-siet har just dragit igång lektionerna. Simon Larsson går tredje året på industriprogrammet och har lektionsfritt för dagen. Han har redan varit i SSU-lokalen och hämtat kampanjmate-rial och står och pratar med en skolkompis som är intresserad av att gå med i SSU.

– Är det okej att komma och kolla hur det är innan man går med?

– Det är klart du kan, svarar Simon.

SIMON FÅR SÄLLSKAP av distriktets ombuds-man Helena Smith och Gabriel Wikström, SSU:s förbundsordförande.

Simon går in i den gamla militärbyggna-den som blandar klassisk förläggningsstil med betong och tegel med moderna inslag av stål och glas, atmosfären vid skolrecep-tionens ingång är luftig. Simon kikar förbi receptionen och anmäler att SSU ska kam-panja på skolan, sedan är det bara att köra. Kampanjmaterial läggs på ett högt bord, Simon och Helena tar ett varv på skolgården för att hänga upp affi scher.

Gabriel blir kvar och pratar politik. – Hej, vi kommer från SSU, vet du vad det

står för?

SEDAN FORTSÄTTER GABRIEL att prata om den fråga SSU valt att lägga extra tyngd på: Ungdomsarbetslösheten.

– I Sverige har vi 25 procents ungdomsar-betslöshet. Det fi nns borgerliga politiker som vill lösa det genom att sänka löner. I stället för att sänka löner vill vi skapa fl er jobb, men för att vi ska kunna göra det behöver vi vara fl er i SSU. Så min fråga till dig är: vill du bli medlem?

– Ja.

DEN SÖRMLÄNDSKA KAMPANJDAGEN drar så småningom vidare till Eskilstuna för ytterli-gare kampanj och kaféhäng senare på kväl-

len. Kampanjdagen är bara en av fl era i SSU:s stora vårinsats. Precis som vid förra höstens kampanj tävlar distrikten i om vilka som värvar fl est medlemmar. Den här gången har tävlingen en litet mer komplicerad konstruk-tion. När distrikten i förra tävlingen gjorde upp om vilka som värvat fl est medlemmar baseras

vårens tävling i stället på ett poängsystem där distrikten får olika mycket poäng viktat efter hur många medlemmar de har. Men hur man än räknar så är Värmland klara vinnare. Di-striktet värvade 118 medlemmar och fi ck 236 poäng. Närmast bakom kom Kronoberg med 216 poäng för 72 värvade medlemmar.

Helena

Smith

och G

abrie

l Wiks

tröm

letar

efter

mor

gond

agen

s

SSU-m

edlem

mar på

Thom

asgy

mnasie

t.

FRIHET 51 4/2012

Frihet från förr. 1948

4 FRÅGOR1. Ska du åka till SSU:s mellanvalsläger?

2. Varför tror du att S har så svårt att locka stockholmare?

3. Ska du jobba i sommar?

4. Vad tycker du att världssamfundet ska göra åt situationen i Syrien?

Anton Dackenberg, 23 år, SSU Växjö

– Självklart! Det är ju händelsen under året som man minst av allt vill missa! :)

– S i Stockholms län skiljer sig inte tillräckligt mycket från borgarna. Vill man ha rut-avdrag och sänkta skatter är det ju säkrare att rösta på Alliansen. Konkreta reformförslag skulle locka storstadsväljare.

– Jag jobbar med att värva månadsgivare till Rädda Barnen, något jag gör året runt. Men under sommaren brukar det gå extra bra!

– USA och Indien borde sluta köpa vapen av Ryssland, då skulle det bli olönsamt för Ryssland att fortsätta exportera vapen till Syrien. Sveriges fl otta borde stoppa ryska vapenlaster som försöker ta sig över Östersjön.

Sandra Sangwan, 19 år, SSU Trollhättan

– Självklart!

– S borde anpassa och ändra sin approach men ändå hålla sig ideologiska.

–Ja, jag är en av de lyckligt lottade med hela två jobb.

– Jag tror inte att en militär insats är vägen att gå. Öka sanktionerna och möjliggör för media att komma in.

Filip Skiöld Bengtsson, 21 år, SSU Kista

– Nej, det hinns helt enkelt inte med.

– Stockholm är inte en homogen stad, S är starkt i förorterna men svagt inne i stan och där röstar man i större utsträckning. Innerstadsborna som röstar blått gör det för att de tjänar på moderaternas politik.

– Ja inom snabbmatsbranschen.

– Så länge Ryssland lägger in sitt veto är det svårt med ett militärt ingripande. Medling och diplomati verkar vara det enda som fungerar i dagsläget. Sedan måste världen ta ansvar för de fl yktingströmmar som kommer att uppstå.

Till hösten ska Barack Obama söka förnyat förtroende som USA:s president. Större delen av sitt liv har han spenderat i Chicago, Illinois, en stad som sedan det sena 1800-talet varit en symbolisk smältdegel. När Frihets utsände Ivar Öhman reste till Chicago 1948 mötte han en stad som till stor del byggts av svenska arbetare och bar på en lång och fi n historia av organisering i fackföreningar och passionerad agitation. Chicago var staden där den svenska arbetarrörelsen i USA hade sitt hjärta och där den första förstamajdemonstrationen anordnades. Öhman skriver: ”Ty just i Chicago, denna jätte av sten och människokött, denna stad som är grymmare och vackrare än kanske någon annan i sina kontraster mellan sotsvart och solvitt, det var när barrikaderna mellan arbetare och företagare reste sig högst.”

FRIHET 51 4/2012

Frihet från förr. 1948

4 FRÅGOR1. Ska du åka till SSU:s mellanvalsläger?

2. Varför tror du att S har så svårt att locka stockholmare?

3. Ska du jobba i sommar?

4. Vad tycker du att världssamfundet ska göra åt situationen i Syrien?

Anton Dackenberg, 23 år, SSU Växjö

– Självklart! Det är ju händelsen under året som man minst av allt vill missa! :)

– S i Stockholms län skiljer sig inte tillräckligt mycket från borgarna. Vill man ha rut-avdrag och sänkta skatter är det ju säkrare att rösta på Alliansen. Konkreta reformförslag skulle locka storstadsväljare.

– Jag jobbar med att värva månadsgivare till Rädda Barnen, något jag gör året runt. Men under sommaren brukar det gå extra bra!

– USA och Indien borde sluta köpa vapen av Ryssland, då skulle det bli olönsamt för Ryssland att fortsätta exportera vapen till Syrien. Sveriges fl otta borde stoppa ryska vapenlaster som försöker ta sig över Östersjön.

Sandra Sangwan, 19 år, SSU Trollhättan

– Självklart!

– S borde anpassa och ändra sin approach men ändå hålla sig ideologiska.

–Ja, jag är en av de lyckligt lottade med hela två jobb.

– Jag tror inte att en militär insats är vägen att gå. Öka sanktionerna och möjliggör för media att komma in.

Filip Skiöld Bengtsson, 21 år, SSU Kista

– Nej, det hinns helt enkelt inte med.

– Stockholm är inte en homogen stad, S är starkt i förorterna men svagt inne i stan och där röstar man i större utsträckning. Innerstadsborna som röstar blått gör det för att de tjänar på moderaternas politik.

– Ja inom snabbmatsbranschen.

– Så länge Ryssland lägger in sitt veto är det svårt med ett militärt ingripande. Medling och diplomati verkar vara det enda som fungerar i dagsläget. Sedan måste världen ta ansvar för de fl yktingströmmar som kommer att uppstå.

Till hösten ska Barack Obama söka förnyat förtroende som USA:s president. Större delen av sitt liv har han spenderat i Chicago, Illinois, en stad som sedan det sena 1800-talet varit en symbolisk smältdegel. När Frihets utsände Ivar Öhman reste till Chicago 1948 mötte han en stad som till stor del byggts av svenska arbetare och bar på en lång och fi n historia av organisering i fackföreningar och passionerad agitation. Chicago var staden där den svenska arbetarrörelsen i USA hade sitt hjärta och där den första förstamajdemonstrationen anordnades. Öhman skriver: ”Ty just i Chicago, denna jätte av sten och människokött, denna stad som är grymmare och vackrare än kanske någon annan i sina kontraster mellan sotsvart och solvitt, det var när barrikaderna mellan arbetare och företagare reste sig högst.”

FRIHET 52 4/2012

Med vilja att fortsätta

Viljar Hanssen var en av de som skadades svårt i samband med massakern på Utöya förra året. Nu har han kommit hem till Svalbard efter att ha vittnat mot Anders Behring Breivik i Oslo. ”Det var som om rättegången spärrade vägen mot framtiden. Nu är det

jag som styr mitt liv igen.”TEXT: KARIN HYLANDER FOTO: ANDERS ANDERSSON

FÖRSOMMAR PÅ SVALBARD. Glaciärvindarna har tagit en paus. artonårige Viljar Hanssen kan gå barhuvad genom dalen vid Adventsfjorden. Mamma Christin är på jobbet som ledare för lokalstyret i Longyearbyen, pappa Sveinn Are på universitetet i Tromsö, lillebror Torje på en long-board i nedförsbacken genom byn och kompisarna i skolan.

För Viljar är dagarna långa och ointecknade. Han är fortfarande sjukskriven för sina skador efter skotten på Utöya. Viljar var en av de svårast skadade. Han behöver tid att läka ihop, fysiskt och psykiskt.

MEN DET ÄR ingen knäckt ung man som står vid panoramafönstret och tittar ut över de karga bergen och Longyearbyen, det lilla mångkultu-rella samhälle som är hans hembygd. I förra veckan kom Viljar hem från Oslo, där han vittnade i rättegången mot Anders Behring Breivik.

– Så stark har jag aldrig känt mig, som när jag stod där nere i Oslo utan att vara rädd och utan att bli berörd av honom.

DET VILJAR BERÄTTADE i tingsrätten är hur underlig och tragisk den där fredagen blev, dagen när han och de andra ungdomarna hörde Gro Harlem Brundtland tala och såg fram emot kvällens disko och speeddejting. Hur lillebror Torje låg och sov i tältet när Viljar gick på mötet om bilbomben i Oslo tidigare på dagen. Hur han gick och väckte Torje för att berätta och hur de ringde till sina föräldrar, som befann sig inne i Oslo.

Plötsligt smällde det en bit bort på ön. Några trodde att det var ett dåligt skämt, att någon kastade smällare. Viljar insåg snart allvaret.

Torje började gråta men Viljar blev lugn och kall. Han är själv för-vånad över hur rationell han blev mitt i kaoset.

– Jag tog min lillebror i handen och sprang bort från ljuden. Jag valde att inte se mig om.

Torje ringde upp mamma igen medan bröderna sprang mot Kärleks-stigen. Men Viljar tog telefonen ur hans hand och sa till sin mor ”De skju-ter men jag ska rädda alla” innan han stängde av och kastade mobilen.

Pojkarna hittade en klipphylla att gömma sig under. Fler och fl er ung-

domar anslöt och de försökte ge plats för alla. Men Breivik upptäckte dem.– Han kom och började skjuta mot oss. Jag försökte skydda Torje

med min kropp. Jag blev skjuten tre gånger innan han ramlade ner för stupet under oss. Men jag lyckades putta ner honom i vattnet så att han kunde simma bort. Det sista jag såg av honom på Utöya var hur han rundade en klippa. Sedan blev jag skjuten ett par gånger till, sista gången i huvudet.

Viljar blev liggande runt en sten i vattenbrynet och försökte avleda tankarna på Torje genom att känna igenom sin egen kropp. Två fi ng-rar hängde slappt, synen på ena ögat var försvunnen. Viljar trevade i ansiktet för att leta efter ögat men hittade det inte. Handen fortsatte känna sig fram över huvudet. Plötsligt kände han något mjukt.

– Jag sa till mig själv att där borde jag nog inte röra mer. Det var min hjärna, hela högersidan av skallen var öppen.

KUNSKAPEN FRÅN EN OCH ANNAN skräpfi lm han sett under Longyear-byens långa, mörka polarvinter kom väl till pass. ”Inte svimma! Prata högt för dig själv annars dör du” tänkte Viljar medan han började skaka av köld och smärta. Till sist tappade han ändå medvetandet.

När polisen kom trodde de att han var död. Räddningsbåten var full och de tänkte lämna honom på ön. Tonje Brenna, generalsekreterare i AUF, fi ck argumentera en lång stund innan det gjordes plats för Viljar. Ombord på båten vaknade han till en kort stund innan medvetslösheten tog över igen. ”Har ni sett en liten pojke med rött hår?”. Det hade ingen gjort.

FEM DAGAR LÅG Viljar nedsövd på sjukhuset. Under tre veckor svävade han mellan liv och död på intensiven innan han kunde fl yttas över till neurokirurgen och sedan till en rehabiliteringsavdelning. När han vaknade ur den medicinska koman var den första tanken att han måste få veta om lillebror Torje överlevt. Det hade han, alldeles oskadd.

Sedan frågade Viljar sin pappa, som satt vid sjukbädden, vad som egentligen hade hänt. Hur stort hade attentatet varit? Hade det stannat vid Oslo och Utöya eller kanske utvecklat sig till en statskupp? Levde de i ett annat Norge nu? Det Viljar sett var ju att en polisman – den förklädde Breivik – försökt skjuta bort varenda AUF:are på Utöya.

FRIHET 52 4/2012

Med vilja att fortsätta

Viljar Hanssen var en av de som skadades svårt i samband med massakern på Utöya förra året. Nu har han kommit hem till Svalbard efter att ha vittnat mot Anders Behring Breivik i Oslo. ”Det var som om rättegången spärrade vägen mot framtiden. Nu är det

jag som styr mitt liv igen.”TEXT: KARIN HYLANDER FOTO: ANDERS ANDERSSON

FÖRSOMMAR PÅ SVALBARD. Glaciärvindarna har tagit en paus. artonårige Viljar Hanssen kan gå barhuvad genom dalen vid Adventsfjorden. Mamma Christin är på jobbet som ledare för lokalstyret i Longyearbyen, pappa Sveinn Are på universitetet i Tromsö, lillebror Torje på en long-board i nedförsbacken genom byn och kompisarna i skolan.

För Viljar är dagarna långa och ointecknade. Han är fortfarande sjukskriven för sina skador efter skotten på Utöya. Viljar var en av de svårast skadade. Han behöver tid att läka ihop, fysiskt och psykiskt.

MEN DET ÄR ingen knäckt ung man som står vid panoramafönstret och tittar ut över de karga bergen och Longyearbyen, det lilla mångkultu-rella samhälle som är hans hembygd. I förra veckan kom Viljar hem från Oslo, där han vittnade i rättegången mot Anders Behring Breivik.

– Så stark har jag aldrig känt mig, som när jag stod där nere i Oslo utan att vara rädd och utan att bli berörd av honom.

DET VILJAR BERÄTTADE i tingsrätten är hur underlig och tragisk den där fredagen blev, dagen när han och de andra ungdomarna hörde Gro Harlem Brundtland tala och såg fram emot kvällens disko och speeddejting. Hur lillebror Torje låg och sov i tältet när Viljar gick på mötet om bilbomben i Oslo tidigare på dagen. Hur han gick och väckte Torje för att berätta och hur de ringde till sina föräldrar, som befann sig inne i Oslo.

Plötsligt smällde det en bit bort på ön. Några trodde att det var ett dåligt skämt, att någon kastade smällare. Viljar insåg snart allvaret.

Torje började gråta men Viljar blev lugn och kall. Han är själv för-vånad över hur rationell han blev mitt i kaoset.

– Jag tog min lillebror i handen och sprang bort från ljuden. Jag valde att inte se mig om.

Torje ringde upp mamma igen medan bröderna sprang mot Kärleks-stigen. Men Viljar tog telefonen ur hans hand och sa till sin mor ”De skju-ter men jag ska rädda alla” innan han stängde av och kastade mobilen.

Pojkarna hittade en klipphylla att gömma sig under. Fler och fl er ung-

domar anslöt och de försökte ge plats för alla. Men Breivik upptäckte dem.– Han kom och började skjuta mot oss. Jag försökte skydda Torje

med min kropp. Jag blev skjuten tre gånger innan han ramlade ner för stupet under oss. Men jag lyckades putta ner honom i vattnet så att han kunde simma bort. Det sista jag såg av honom på Utöya var hur han rundade en klippa. Sedan blev jag skjuten ett par gånger till, sista gången i huvudet.

Viljar blev liggande runt en sten i vattenbrynet och försökte avleda tankarna på Torje genom att känna igenom sin egen kropp. Två fi ng-rar hängde slappt, synen på ena ögat var försvunnen. Viljar trevade i ansiktet för att leta efter ögat men hittade det inte. Handen fortsatte känna sig fram över huvudet. Plötsligt kände han något mjukt.

– Jag sa till mig själv att där borde jag nog inte röra mer. Det var min hjärna, hela högersidan av skallen var öppen.

KUNSKAPEN FRÅN EN OCH ANNAN skräpfi lm han sett under Longyear-byens långa, mörka polarvinter kom väl till pass. ”Inte svimma! Prata högt för dig själv annars dör du” tänkte Viljar medan han började skaka av köld och smärta. Till sist tappade han ändå medvetandet.

När polisen kom trodde de att han var död. Räddningsbåten var full och de tänkte lämna honom på ön. Tonje Brenna, generalsekreterare i AUF, fi ck argumentera en lång stund innan det gjordes plats för Viljar. Ombord på båten vaknade han till en kort stund innan medvetslösheten tog över igen. ”Har ni sett en liten pojke med rött hår?”. Det hade ingen gjort.

FEM DAGAR LÅG Viljar nedsövd på sjukhuset. Under tre veckor svävade han mellan liv och död på intensiven innan han kunde fl yttas över till neurokirurgen och sedan till en rehabiliteringsavdelning. När han vaknade ur den medicinska koman var den första tanken att han måste få veta om lillebror Torje överlevt. Det hade han, alldeles oskadd.

Sedan frågade Viljar sin pappa, som satt vid sjukbädden, vad som egentligen hade hänt. Hur stort hade attentatet varit? Hade det stannat vid Oslo och Utöya eller kanske utvecklat sig till en statskupp? Levde de i ett annat Norge nu? Det Viljar sett var ju att en polisman – den förklädde Breivik – försökt skjuta bort varenda AUF:are på Utöya.

FRIHET 53 4/2012FRIHET 53 4/2012

Viljar Hanssen (till höger) tillsmmans med

lillebror Torje.

FRIHET 54 4/2012

VILJAR HANSSEN

Ålder: Arton år.Familj: Mamma Christin, pappa Sveinn Are och lillebror Torje, fjorton år.Bor: På Svalbard, fl yttar snart till Tromsö för att gå tredje gymnasieåret där.Gör: Sitter i lokalstyret i Longyearbyen, är för övrigt sjukskriven efter Utöya-tragedin.

FRIHET 54 4/2012

VILJAR HANSSEN

Ålder: Arton år.Familj: Mamma Christin, pappa Sveinn Are och lillebror Torje, fjorton år.Bor: På Svalbard, fl yttar snart till Tromsö för att gå tredje gymnasieåret där.Gör: Sitter i lokalstyret i Longyearbyen, är för övrigt sjukskriven efter Utöya-tragedin.

FRIHET 55 4/2012

FAKTA OM UTÖYA OCH 22 JULI

De norska socialdemokraternas ungdomsorganisation Arbeidernes Ungdomsfylking (AUF) har bedrivit kurs- och lägerverksamhet på Utöya i 60 år. Vid terrorattentatet den 22 juli 2011 dog 69 människor på ön. Åtta miste livet i samband med att en kraftig bilbomb detonerade i regeringskvarteren i Oslo tidigare på dagen.Den norska insatsstyrkan kunde klockan 18:27 gripa högerextremisten Anders Behring Breivik på ön.

AUF har beslutat att Utöya ska tas tillbaka och åter göras till en plats för goda möten, engagemang och glädje. Det ska bland annat ske genom minneshögtiden på Utöyadagen 2012. Planen är att sedan uppföra ett eller fl era minnesmärken över offren för massakern. Kafébyggnaden, där många miste livet, kommer att rivas och nya byggnader uppföras.

– Han kom och började skjuta mot oss. Jag försökte skydda Torje med min kropp. Jag blev skjuten tre gånger innan han ramlade ner för stupet under oss. Men jag lyckades putta ner honom i vattnet så att han kunde simma bort.

– När jag fi ck dödstalet 69 blev jag väl inte precis lättad men jag hade faktiskt trott att han dödade fl er.

Under några veckor valde Viljar att inte få veta vilka av hans vänner som fanns kvar i livet och vilka som var borta. Av de fem som rest från Svalbard till sommarlägret kom till exempel bara fyra hem. fjortonårige Johannes Buø fanns bland dödsoffren.

VITTNESMÅLET I OSLO tingsrätt blev en viktig bryt-punkt för Viljar. Han har längtat efter att kunna lägga det rättsliga bakom sig och se framåt i stället. Nu har spänningen i kroppen släppt. Frågan om gärningsman-nen är tillräknelig eller inte, och vad som ska hända med Breivik efter domen, bryr sig Viljar inte om.

– Han kommer i alla fall att plockas bort från det norska samhället. Nu kan vi prata om viktigare saker, som högerextremismen och hur vi kan förhindra att det här sker igen.

Viljar koncentrerar sig på att hitta sig själv. Han är inte riktigt densamme som före den 22 juli.

– Det är svårt att få tillbaka tilliten till samhäl-let och till andra människor. På något sätt har jag åldrats, blivit mer grubblande och försiktig. Jag har alltid haft en refl ekterande sida men det är som om den tagit över nu.

Att fara fram i full fart på cykeln, skidorna och skotern har inte samma tjusning som tidigare. Hä-romveckan gav Viljar bort sin snöskoter till lillebror Torje i konfi rmationspresent. Viljars gamla klass-kompisar tar examen i dagarna. För Viljar väntar det tredje året på fortsättningsskolan – den norska motsvarigheten till gymnasiet – i Tromsö till hösten.

På bordet i familjen Hanssen-Christoffersens kök ligger en hög böcker, överst Henrik Berggrens ”Un-derbara dagar framför oss”. Det kan vara vem som helst av lägenhetens engagerade socialdemokrater som kommit halvvägs i Palmebiografi n.

VID VALET I höstas fi ck Arbeiderpartiet 42 procent av rösterna i Longyearbyen. Viljars mor, Christin Christoffersen, valdes till ordförande i lokalstyret (som på grund av Svalbards speciella folkrättsliga status är en unik konstruktion) och Viljar själv valdes också in i det lokala parlamentet.

Han var med och startade Longyearbyens AUF-förening för tre år sedan när familjen fl yttade upp. Uppemot 30 ungdomar är medlemmar. Det är en ganska stor del av den unga befolkningen i det som fram till för några årtionden sedan var en renodlad gruvarbetarby.

Inför 2011 års val hade Viljar utsetts till Arbeider-partiets ungdomskandidat och stod på fjärde plats på listan, vilket skulle ge en i stort sett säker stol i Longyearbyens lokalstyre.

– Jag hade arbetat hårt för det och följde valkam-panjen från sjukhuset. Jag var faktiskt med på länk därifrån när de olika partierna presenterade sina program för eleverna i Longyearbyens skola.

Glädjen och segerkänslan var stor i sjukhussalen när valresultatet stod klart. I retoriken inom AUF och Arbeiderpartiet har det blivit viktigt att återta Utöya. Inte för Viljar.

– Vi ska ta tillbaka AUF:s sommarläger men inte på Utöya, säger Viljar.

AV RESPEKT FÖR de döda och sig själv skulle han inte vilja åka på ett sommarläger just dit. Däremot ser han fram mot ett kommande läger i Nordnorge. Inte minst för att det är viktigt för att hålla ihop AUF som en enhet, en organisation där alla socialdemokratiska ungdomar i Norge räknas lika mycket.

– Det får inte skapas ett A-lag och ett B-lag, där vi som var med på Utöya ses som en särskild kategori. Vi måste skilja på AUF och 22 juli och jobba för att det inte blir en spricka, säger Viljar.

TUSENTALS MÄNNISKOR VÄNTAS besöka Utöya på ettårsdagen. Både nya och gamla AUF-medlemmar är inbjudna. Först ska en minneshögtid hållas för att he-dra offren från massakern. Norges Jens Stoltenberg och den danska statsministern, socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, kommer att hålla tal lik-som AUF-ordföranden Eskil Pedersen och den norske LO-ordföranden Roar Flåthen. På eftermiddagen är anhöriga till de ungdomar som var på sommarlägret 2011 inbjudna. Men Viljar Hanssen kommer inte att vara där. Han tror att det måste gå minst tjugo år innan han klarar att besöka ön.

Efter den 22 juli 2011 är mycket inte detsamma längre. Men en sak har inte förändrats. Inte för Viljar, inte för partiet och inte för AUF. Det är den politiska viljan. Ideologin och visionerna har snarare stärkts.

– Vi har alltid drivit kampen mot högerextremis-men men kanske har vi fått ett ännu större fokus på att följa dess utveckling och visa på alternativen. 22 juli-händelserna visar hur viktigt arbetet för tolerans och solidaritet är, säger Viljar och fortsätter:

– Även när Arbeiderpartiets direkta uppsving har lagt sig tror jag att vi kommer att stå starkare än förr i tron på det vi gör i AUF och socialdemokratin.

Och en av dem som ska påverka Arbeiderpartiet och Norge i framtiden är artonårige Viljar Hanssen från Svalbard.

– Jag har varit med i AUF i många år och ser ingen anledning att ändra på det. På vilken nivå jag ska jobba politiskt – lokalt eller nationellt – vet jag inte nu. Jag har drömmar men inga ambitioner. Men jag kommer aldrig att sluta med politiken.

FRIHET 55 4/2012

FAKTA OM UTÖYA OCH 22 JULI

De norska socialdemokraternas ungdomsorganisation Arbeidernes Ungdomsfylking (AUF) har bedrivit kurs- och lägerverksamhet på Utöya i 60 år. Vid terrorattentatet den 22 juli 2011 dog 69 människor på ön. Åtta miste livet i samband med att en kraftig bilbomb detonerade i regeringskvarteren i Oslo tidigare på dagen.Den norska insatsstyrkan kunde klockan 18:27 gripa högerextremisten Anders Behring Breivik på ön.

AUF har beslutat att Utöya ska tas tillbaka och åter göras till en plats för goda möten, engagemang och glädje. Det ska bland annat ske genom minneshögtiden på Utöyadagen 2012. Planen är att sedan uppföra ett eller fl era minnesmärken över offren för massakern. Kafébyggnaden, där många miste livet, kommer att rivas och nya byggnader uppföras.

– Han kom och började skjuta mot oss. Jag försökte skydda Torje med min kropp. Jag blev skjuten tre gånger innan han ramlade ner för stupet under oss. Men jag lyckades putta ner honom i vattnet så att han kunde simma bort.

– När jag fi ck dödstalet 69 blev jag väl inte precis lättad men jag hade faktiskt trott att han dödade fl er.

Under några veckor valde Viljar att inte få veta vilka av hans vänner som fanns kvar i livet och vilka som var borta. Av de fem som rest från Svalbard till sommarlägret kom till exempel bara fyra hem. fjortonårige Johannes Buø fanns bland dödsoffren.

VITTNESMÅLET I OSLO tingsrätt blev en viktig bryt-punkt för Viljar. Han har längtat efter att kunna lägga det rättsliga bakom sig och se framåt i stället. Nu har spänningen i kroppen släppt. Frågan om gärningsman-nen är tillräknelig eller inte, och vad som ska hända med Breivik efter domen, bryr sig Viljar inte om.

– Han kommer i alla fall att plockas bort från det norska samhället. Nu kan vi prata om viktigare saker, som högerextremismen och hur vi kan förhindra att det här sker igen.

Viljar koncentrerar sig på att hitta sig själv. Han är inte riktigt densamme som före den 22 juli.

– Det är svårt att få tillbaka tilliten till samhäl-let och till andra människor. På något sätt har jag åldrats, blivit mer grubblande och försiktig. Jag har alltid haft en refl ekterande sida men det är som om den tagit över nu.

Att fara fram i full fart på cykeln, skidorna och skotern har inte samma tjusning som tidigare. Hä-romveckan gav Viljar bort sin snöskoter till lillebror Torje i konfi rmationspresent. Viljars gamla klass-kompisar tar examen i dagarna. För Viljar väntar det tredje året på fortsättningsskolan – den norska motsvarigheten till gymnasiet – i Tromsö till hösten.

På bordet i familjen Hanssen-Christoffersens kök ligger en hög böcker, överst Henrik Berggrens ”Un-derbara dagar framför oss”. Det kan vara vem som helst av lägenhetens engagerade socialdemokrater som kommit halvvägs i Palmebiografi n.

VID VALET I höstas fi ck Arbeiderpartiet 42 procent av rösterna i Longyearbyen. Viljars mor, Christin Christoffersen, valdes till ordförande i lokalstyret (som på grund av Svalbards speciella folkrättsliga status är en unik konstruktion) och Viljar själv valdes också in i det lokala parlamentet.

Han var med och startade Longyearbyens AUF-förening för tre år sedan när familjen fl yttade upp. Uppemot 30 ungdomar är medlemmar. Det är en ganska stor del av den unga befolkningen i det som fram till för några årtionden sedan var en renodlad gruvarbetarby.

Inför 2011 års val hade Viljar utsetts till Arbeider-partiets ungdomskandidat och stod på fjärde plats på listan, vilket skulle ge en i stort sett säker stol i Longyearbyens lokalstyre.

– Jag hade arbetat hårt för det och följde valkam-panjen från sjukhuset. Jag var faktiskt med på länk därifrån när de olika partierna presenterade sina program för eleverna i Longyearbyens skola.

Glädjen och segerkänslan var stor i sjukhussalen när valresultatet stod klart. I retoriken inom AUF och Arbeiderpartiet har det blivit viktigt att återta Utöya. Inte för Viljar.

– Vi ska ta tillbaka AUF:s sommarläger men inte på Utöya, säger Viljar.

AV RESPEKT FÖR de döda och sig själv skulle han inte vilja åka på ett sommarläger just dit. Däremot ser han fram mot ett kommande läger i Nordnorge. Inte minst för att det är viktigt för att hålla ihop AUF som en enhet, en organisation där alla socialdemokratiska ungdomar i Norge räknas lika mycket.

– Det får inte skapas ett A-lag och ett B-lag, där vi som var med på Utöya ses som en särskild kategori. Vi måste skilja på AUF och 22 juli och jobba för att det inte blir en spricka, säger Viljar.

TUSENTALS MÄNNISKOR VÄNTAS besöka Utöya på ettårsdagen. Både nya och gamla AUF-medlemmar är inbjudna. Först ska en minneshögtid hållas för att he-dra offren från massakern. Norges Jens Stoltenberg och den danska statsministern, socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, kommer att hålla tal lik-som AUF-ordföranden Eskil Pedersen och den norske LO-ordföranden Roar Flåthen. På eftermiddagen är anhöriga till de ungdomar som var på sommarlägret 2011 inbjudna. Men Viljar Hanssen kommer inte att vara där. Han tror att det måste gå minst tjugo år innan han klarar att besöka ön.

Efter den 22 juli 2011 är mycket inte detsamma längre. Men en sak har inte förändrats. Inte för Viljar, inte för partiet och inte för AUF. Det är den politiska viljan. Ideologin och visionerna har snarare stärkts.

– Vi har alltid drivit kampen mot högerextremis-men men kanske har vi fått ett ännu större fokus på att följa dess utveckling och visa på alternativen. 22 juli-händelserna visar hur viktigt arbetet för tolerans och solidaritet är, säger Viljar och fortsätter:

– Även när Arbeiderpartiets direkta uppsving har lagt sig tror jag att vi kommer att stå starkare än förr i tron på det vi gör i AUF och socialdemokratin.

Och en av dem som ska påverka Arbeiderpartiet och Norge i framtiden är artonårige Viljar Hanssen från Svalbard.

– Jag har varit med i AUF i många år och ser ingen anledning att ändra på det. På vilken nivå jag ska jobba politiskt – lokalt eller nationellt – vet jag inte nu. Jag har drömmar men inga ambitioner. Men jag kommer aldrig att sluta med politiken.

FRIHET 56 4/2012

1 Bildbevis1. Ellinor Eriksson, Gabriel Wikström, Daniel Olsson, David Hakula och Anton Dackenberg efter att vårens medlemsvärvartävling avgjorts.2. Elin Fondén, Moa Karlsson och de andra från SSU Skaraborg på Bommersvik på SSU:s distriktsstyrelsesamling.3. SSU Uppland har dragit igång kampanjen ”För fattig för Sverige”. Det här är deras kampanjtröja.4. SSU Västmanland tog över Vasaparken i Västerås och manifesterade mot Israels ockupation av Palestina.5. SSU:arna i Göteborg har grillkväll i Slottskogen.

Mejla dina egna SSU-bilder och en beskrivning till info@frihet.se, märk mejlet ”Bildbevis”.

2

3

4

5

FRIHET 56 4/2012

1 Bildbevis1. Ellinor Eriksson, Gabriel Wikström, Daniel Olsson, David Hakula och Anton Dackenberg efter att vårens medlemsvärvartävling avgjorts.2. Elin Fondén, Moa Karlsson och de andra från SSU Skaraborg på Bommersvik på SSU:s distriktsstyrelsesamling.3. SSU Uppland har dragit igång kampanjen ”För fattig för Sverige”. Det här är deras kampanjtröja.4. SSU Västmanland tog över Vasaparken i Västerås och manifesterade mot Israels ockupation av Palestina.5. SSU:arna i Göteborg har grillkväll i Slottskogen.

Mejla dina egna SSU-bilder och en beskrivning till info@frihet.se, märk mejlet ”Bildbevis”.

2

3

4

5

FRIHET 57 4/2012

Sossesfären

SARA YA

ZDANFAR

Utbil

dnin

gspo

litisk

t ans

varig

i SSU

:s för

bund

sstyr

else

- Und

er vå

ren h

ar ja

g fi la

t myc

ket t

ext t

ill de

batta

rtikla

r

och b

örjat

jobb

a som

web

b- oc

h kom

munika

tions

assis

tent fö

r

Fairt

rade

Sver

ige. N

u sätt

er oc

kså p

olicy

utve

cklin

gsar

betet

i

gång

på al

lvar.

- Tills

amman

s med

Peter

Burst

röm ha

r jag a

nsva

r för

utbil

dnin

gsfrå

gorn

a där

förb

unds

styre

lsens

mål

är de

n

socia

ldemok

ratis

ka re

gerin

gsför

klarin

gen 2

014.

Då ska

de

vass

aste

skolp

olitis

ka re

former

na si

gner

as SS

U.

SEPIDEH N

EKOMANESH

Doktor

and i

ekon

omisk

histo

ria

- Jag

lämna

de tjä

nsten

som po

litisk

sekr

etera

re på

SSU

för at

t bör

ja do

ktore

ra i i

nter

natio

nella

relat

ioner.

Jag f

orsk

ar

främst

om de

n ira

nska

kvin

norö

relse

n men

har k

vinno

rs

polit

iska a

ktivis

m i Mell

anös

tern o

ch N

orda

frika

som et

t

bred

are f

orsk

ning

sfält.

Det

är ot

rolig

t vikt

igt at

t vi i

Sver

ige

ökar

våra

kuns

kape

r om an

dra r

egion

er, in

te min

st för

att

kunn

a stöt

ta oc

h visa

solid

arite

t på b

ättre

sätt.

Vad g

ör du

för

SSU j

ust n

u?

Vad g

ör du

just n

u?

Gabriel WikströmFörbundsordförande SSU

Vid LO-kongressen pra-tade du om att använda pensionspengar till att bygga bostäder, hur me-nar du?

– Jag tror att ett av de största problemen med att det byggs för lite hyresrätter är att det fi nns för lite kapital.

Jag tror att vi skulle kunna använda pensionskapita-let mycket smartare. I stället för att använda det på en osäker börsmarknad skulle man faktiskt kunna bygga bostäder som är en långsiktig investering som ger en långsiktigt säker avkastning. Dessutom kan man trygga att unga får boende i dag och deras pen-sioner om 40 år. För ett tag sedan öppnade Centerpartiets An-nie Lööf för att privata intressenter ska kunna

investera i vissa järnvägssträckor. På vilket sätt vill du utveckla järnvägen?

– När det gäller järnvägen så vet vi att det är ett enormt investeringsbehov. Man har åsidosatt investeringar och underhåll av järnvägen i väldigt många år. Det innebär att om vi vill ha en fungerande järnväg måste vi investera mer pengar i den. Det handlar både om att bygga nya järnvägssträckor och att rusta upp gamla. Och det fi nns pengar, samhället har stora resurser som vi skulle kunna använda till järnvägsbyggande, både i eget kapital och så skulle man också kunna låna till en väldigt billig penning.

– Jag tror till exempel att vi skulle kunna satsa på höghastighetsbanor. Det fi nns ett förslag om att bygga det mellan Stockholm och Göteborg, och mel-lan Stockholm och Malmö. Det där tror jag skulle vara väldigt bra för tillväxten, det gör att vi kan få bort väldigt mycket av inrikesfl ygningarna på de sträckorna till förmån för miljövänligare alternativ. Det kostar så klart mycket pengar men det är pengar som jag tror är väl investerade.

Ellinor ErikssonFörbundssekreterare SSU

Vad ska SSU göra den 22 juli, årsdagen för det som hände på Utöya?

– Jag och Gabriel Wik-ström är särskilt inbjudna till Utöya och den offi ciella ceremonin, det är en begrän-sad ceremoni framför allt för dem som var där förra året

och så är det några andra särskilt inbjudna gäster. Vi är väldigt glada att vi blivit inbjudna. I Oslo se-nare på kvällen anordnas en jättestor konsert som bland annat regeringen fi nansierar och där kommer vi också fi nnas med.

– Men vårt stora uppmärksammande blir egentli-gen på mellanvalslägret där vi kommer att överlämna vår insamling formellt under en ceremoni med både musik och tal och en framåtsyftande anda och prata

om hur vi går vidare. Eventuellt kommer några di-strikt också att uppmärksamma dagen.På vilket sätt kommer SSU att möta ungdomar i sommar?

– Många av våra distrikt är väldigt peppade på sommaraktiviteter. Många kommer att ha sommarlä-ger dit förhoppningsvis nya medlemmar också kom-mer och så kan man värva till sommarlägren. Jag vet också att många distrikt brukar ordna grillkvällar och dela ut tidningen Frihet på badplatser och så där. Vi kommer även att vara på Pridefestivalen i sommar och olika distrikt kommer att vara på festivaler runt om i landet.Kommer SSU vara med på Facket i sommar-land också?

– Ja, det vet jag att många distrikt är och alltid är. Vi släpper ju också vår stora sommarjobbsundersök-ning som just visar alla kommuner, om de erbjuder sommarjobb och till vilka villkor. Den granskar vilka som följer kollektivavtalen och vilka som har sär-skilda villkor som inte är lika schyssta.

– Jag tror att vi skulle kunna använda pensions-kapitalet mycket smartare.

FRIHET 57 4/2012

Sossesfären

SARA YA

ZDANFAR

Utbil

dnin

gspo

litisk

t ans

varig

i SSU

:s för

bund

sstyr

else

- Und

er vå

ren h

ar ja

g fi la

t myc

ket t

ext t

ill de

batta

rtikla

r

och b

örjat

jobb

a som

web

b- oc

h kom

munika

tions

assis

tent fö

r

Fairt

rade

Sver

ige. N

u sätt

er oc

kså p

olicy

utve

cklin

gsar

betet

i

gång

på al

lvar.

- Tills

amman

s med

Peter

Burst

röm ha

r jag a

nsva

r för

utbil

dnin

gsfrå

gorn

a där

förb

unds

styre

lsens

mål

är de

n

socia

ldemok

ratis

ka re

gerin

gsför

klarin

gen 2

014.

Då ska

de

vass

aste

skolp

olitis

ka re

former

na si

gner

as SS

U.

SEPIDEH N

EKOMANESH

Doktor

and i

ekon

omisk

histo

ria

- Jag

lämna

de tjä

nsten

som po

litisk

sekr

etera

re på

SSU

för at

t bör

ja do

ktore

ra i i

nter

natio

nella

relat

ioner.

Jag f

orsk

ar

främst

om de

n ira

nska

kvin

norö

relse

n men

har k

vinno

rs

polit

iska a

ktivis

m i Mell

anös

tern o

ch N

orda

frika

som et

t

bred

are f

orsk

ning

sfält.

Det

är ot

rolig

t vikt

igt at

t vi i

Sver

ige

ökar

våra

kuns

kape

r om an

dra r

egion

er, in

te min

st för

att

kunn

a stöt

ta oc

h visa

solid

arite

t på b

ättre

sätt.

Vad g

ör du

för

SSU j

ust n

u?

Vad g

ör du

just n

u?

Gabriel WikströmFörbundsordförande SSU

Vid LO-kongressen pra-tade du om att använda pensionspengar till att bygga bostäder, hur me-nar du?

– Jag tror att ett av de största problemen med att det byggs för lite hyresrätter är att det fi nns för lite kapital.

Jag tror att vi skulle kunna använda pensionskapita-let mycket smartare. I stället för att använda det på en osäker börsmarknad skulle man faktiskt kunna bygga bostäder som är en långsiktig investering som ger en långsiktigt säker avkastning. Dessutom kan man trygga att unga får boende i dag och deras pen-sioner om 40 år. För ett tag sedan öppnade Centerpartiets An-nie Lööf för att privata intressenter ska kunna

investera i vissa järnvägssträckor. På vilket sätt vill du utveckla järnvägen?

– När det gäller järnvägen så vet vi att det är ett enormt investeringsbehov. Man har åsidosatt investeringar och underhåll av järnvägen i väldigt många år. Det innebär att om vi vill ha en fungerande järnväg måste vi investera mer pengar i den. Det handlar både om att bygga nya järnvägssträckor och att rusta upp gamla. Och det fi nns pengar, samhället har stora resurser som vi skulle kunna använda till järnvägsbyggande, både i eget kapital och så skulle man också kunna låna till en väldigt billig penning.

– Jag tror till exempel att vi skulle kunna satsa på höghastighetsbanor. Det fi nns ett förslag om att bygga det mellan Stockholm och Göteborg, och mel-lan Stockholm och Malmö. Det där tror jag skulle vara väldigt bra för tillväxten, det gör att vi kan få bort väldigt mycket av inrikesfl ygningarna på de sträckorna till förmån för miljövänligare alternativ. Det kostar så klart mycket pengar men det är pengar som jag tror är väl investerade.

Ellinor ErikssonFörbundssekreterare SSU

Vad ska SSU göra den 22 juli, årsdagen för det som hände på Utöya?

– Jag och Gabriel Wik-ström är särskilt inbjudna till Utöya och den offi ciella ceremonin, det är en begrän-sad ceremoni framför allt för dem som var där förra året

och så är det några andra särskilt inbjudna gäster. Vi är väldigt glada att vi blivit inbjudna. I Oslo se-nare på kvällen anordnas en jättestor konsert som bland annat regeringen fi nansierar och där kommer vi också fi nnas med.

– Men vårt stora uppmärksammande blir egentli-gen på mellanvalslägret där vi kommer att överlämna vår insamling formellt under en ceremoni med både musik och tal och en framåtsyftande anda och prata

om hur vi går vidare. Eventuellt kommer några di-strikt också att uppmärksamma dagen.På vilket sätt kommer SSU att möta ungdomar i sommar?

– Många av våra distrikt är väldigt peppade på sommaraktiviteter. Många kommer att ha sommarlä-ger dit förhoppningsvis nya medlemmar också kom-mer och så kan man värva till sommarlägren. Jag vet också att många distrikt brukar ordna grillkvällar och dela ut tidningen Frihet på badplatser och så där. Vi kommer även att vara på Pridefestivalen i sommar och olika distrikt kommer att vara på festivaler runt om i landet.Kommer SSU vara med på Facket i sommar-land också?

– Ja, det vet jag att många distrikt är och alltid är. Vi släpper ju också vår stora sommarjobbsundersök-ning som just visar alla kommuner, om de erbjuder sommarjobb och till vilka villkor. Den granskar vilka som följer kollektivavtalen och vilka som har sär-skilda villkor som inte är lika schyssta.

– Jag tror att vi skulle kunna använda pensions-kapitalet mycket smartare.

FRIHET 58 4/2012

7FRÅGOR

Vinn biobiljetter och Frihetkassar. Skicka in din lösning till Frihet Media, Box 115 44, 100 61 Sthlm, eller mejla till info@frihet.se senast den 1 augusti. PS. Glöm inte att meddela oss namn och postadress.

BIL

D: S

TOC

KHO

LMSS

KÄ

LLA

N, F

OTO

GR

AF:

OK

ÄN

D

1 Muren på Västbanken har blivit hårt kritiserad av bland annat Amnesty och

Internationella domstolen i Haag. Hur många palestinier beräknas ha förlorat sina hem på grund av bygget?1. Mellan 5 700 och 2 500X. Mellan 10 700 och18 6002. Mellan 24 500 och 57 000

2Rutavdraget infördes 2007 och står för rengöring, underhåll och tvätt. Hur

många svenskar använde sig av avdraget under förra året?1. 142 000X. 56 0002. 320 000

3 Rättegången mot Anders Behring Breivik har dränkt media den senaste tiden.

Breivik polisanmäldes som tonåring vid två tillfällen för klotter. Han hade då använt en signatur. Vilken?1. TorX. Arg2. Morg

4 Det börjar dra ihop sig för Sommar-OS i London och atleterna hårdtränar för fullt.

Under antikens olympiska spel tävlade man även i musik och teater. Vilken av följande grenar kunde man tävla i då?1. Att skrika högstX. Att gråta värst2. Att sjunga ljusast

5 Nu är det snart semestertider och resplaner spikas för fullt. I Sverige

lagstadgades för första gången rätten till semester 1938 för alla arbetare. Hur många veckor fick man då?1. En veckaX. Två veckor2. Tre veckor

6 Grekland har efter ett tumultartat val tvingats till nyval då man inte kunde enas

om hur regeringsbildningen skulle se ut. Vad heter det nazistiska parti som fick sju procent av rösterna i den första valomgången?1. NationaldemokraternaX. Gyllene gryning2. Grekpatrioterna

7 Ukrainas före detta premiärminister Julia Tymosjenko sitter fängslad efter att ha

dömts till sju års fängelse för maktmissbruk. Hon var tidigare inblandad i att avsätta tidigare presidenten Kutjima. Vad fick hon då för smeknamn?1. Den orangefärgade revolutionens Jeanne dÁrcX. Den orange Järnladyn2. Gretchen med muskler

Grena

rna i

de O

lympis

ka sp

elen h

ar va

riera

t gen

om år

en. H

är hå

lls

en m

atch i

drag

kamp u

nder

OS i

Stoc

kholm

1912

.

GRATTIS!

Anna Jansmyr, Göteborg, Hannes Imrén, Höganäs, Johanna Westerberg, Falkenberg. Ni har vunnit två biobesök och en frihetskasse var.

FRIHET 59 4/2012

För mer information:Tel: 0320-183 00Email: folkhogskola@viskadalen.nuHemsida: www.viskadalen.nu

Allmän kursGrundskola- och gymnasienivå

Fritidsledarutbildning 2årEftergymnasial utbildning

Behandlingspedagog 2årEftergymnasial utbildning

SamverkanskursEx. Styrelseutbildning, Ideolog, Arbetar-rörelsens historia, Mötesteknik

Bli en hjälte!Vi på BRIS har öppet 365 dagar om året så att alla barn och unga kan få prata med en vuxen som lyssnar. En del hör av sig till oss för att de vill prata om något och vara anonyma, andra har inga komp-isar att leka med och några kommer från en dysfunktionell familj och behöver hjälp utifrån. Hos oss jobbar 600 hjältar frivilligt med att svara i telefon, mejl och chatt. När du skänker 50 kr blir du också en av våra fina vardagshjältar!

Skicka “bris50” i ett SMS till 729 09 och skänk 50 kr till BRIS verksamhet.

90 15 04 -1bris.se

FRIHET 60 2/2012

Mellanvalslägret!Vi ses på

SSU.se/mellanvalslager